Arbetsförhållanden för personal i äldreomsorgen
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Maria Larsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenEva Olofsson (V)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Maria Larsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenEva Olofsson (V)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Maria Larsson (KD)
- Hoppa till i videospelarenEva Olofsson (V)
- Hoppa till i videospelarenStatsrådet Maria Larsson (KD)
Protokoll från debatten
Anföranden: 7
Anf. 57 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Anf. 58 Eva Olofsson (V)
Anf. 59 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Anf. 60 Eva Olofsson (V)
Anf. 61 Statsrådet Maria Larsson (KD)
Anf. 62 Eva Olofsson (V)
Anf. 63 Statsrådet Maria Larsson (KD)
den 20 november
Interpellation
2013/14:138 Arbetsförhållanden för personal i äldreomsorgen
av Eva Olofsson (V)
till statsrådet Maria Larsson (KD)
En färsk rapport från Kommunal, Stress och låg bemanning i äldreomsorgen – Kommunals medlemmar 2012, visar att mer än en femtedel av Kommunals medlemmar i äldreomsorgen och en tredjedel av dem som är 35 år eller yngre inte vill arbeta kvar i yrket och branschen om tre år, utifrån hur de upplever det i dag. Bland de orsaker som undersköterskor och vårdbiträden anger för varför de vill sluta finns stress och stor tidspress när de ska ge vård och omsorg till de äldre.
En annan relativt vanlig stressfaktor i arbetsmiljön i äldreomsorgen är att arbetet är psykiskt ansträngande. Det är gamla och sköra människor man inte hinner med.
Stressen i äldreomsorgen kan innebära att anställda ofta avstår från att ta raster. Av medlemmarna som inte vill arbeta kvar i yrket uppger ca 49 procent att de minst en gång i veckan inte hinner ta en längre rast. En längre rast är exempelvis lunchuppehåll. Det förekommer också ofta att medlemmar inte hinner med kortare raster.
Ytterligare ett problem som anges är den låga personaltätheten. En mycket högre andel, 68 procent, av medlemmarna som inte vill arbeta kvar i yrket om tre år, jämfört med 53 procent av dem som vill arbeta kvar, upplever minst en gång i veckan att bemanningen är otillräcklig. Bland medlemmar som inte vill arbeta kvar i yrket om tre år är det 39 procent som minst en dag i veckan upplever att bemanningen är så pass låg att den innebär risk för de äldre.
Detta drabbar självklart kvaliteten på äldreomsorgen och därmed alla de människor som är beroende av den. Men det gör också att det kommer att bli svårt att rekrytera och behålla personal.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förbättra arbetsvillkoren och arbetsmiljön för personal i äldreomsorgen?