Arbetet med återvändande

Herr talman! Johan Forssell har frågat mig vilka åtgärder utöver dem som redan är genomförda eller aviserade som jag och regeringen kommer att vidta för att öka antalet frivilligt återvändande samt vilka åtgärder utöver dem som redan är genomförda eller aviserade som vi avser att vidta för att öka antalet verkställda avvisnings- och utvisningsbeslut.

För att kunna upprätthålla en långsiktigt hållbar och human migrationspolitik är det avgörande att personer som efter en rättssäker prövning av asylskälen har fått ett avvisnings- eller utvisningsbeslut så snabbt som möjligt återvänder till sitt hemland eller till annat land.

Det stora antalet asylsökande under 2015 innebär att antalet personer som ska återvända beräknas öka de kommande åren. Att uppnå ett mer effektivt återvändande är en viktig fråga för regeringen, och ett flertal åtgärder har därför vidtagits. Vissa av de nya bestämmelserna har nyligen trätt i kraft, andra bereds fortfarande.

Ett återvändande ska i första hand ske självmant. Det måste dock, som en sista utväg, finnas möjlighet att också verkställa ett avlägsnandebeslut med tvång. Möjligheten att verkställa ett avlägsnandebeslut med tvång är ett viktigt incitament för att öka det återvändande som sker självmant. Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder i syfte att öka både det återvändande som sker självmant och det som sker med tvång.

Regeringen har bland annat bedömt att det finns ett ökat behov av förvarsplatser i landet. Av denna anledning gav regeringen redan i maj 2016 Migrationsverket i uppdrag att utöka landets förvar med 100 platser från den 1 oktober 2016. Detta innebär en ökning med 40 procent, från 257 till 357 platser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen tillför nu ytterligare medel till Migrationsverket för skapandet av ännu fler förvarsplatser - 114 miljoner kronor för 2018, 199 miljoner för 2019 och därefter 76 miljoner årligen. Den ökande tilldelningen av medel ger förutsättningar för ungefär 200 ytterligare platser.

Den 1 november 2017 trädde ett flertal lagändringar i kraft som bland annat kommer att bidra till en förtydligad ansvarsfördelning mellan myndigheterna när det gäller verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslut. Till exempel har vi nu infört en möjlighet för Polismyndigheten att återlämna ett ärende om verkställighet till Migrationsverket om det visar sig att det finns förutsättningar för ett frivilligt återvändande. Polismyndigheten får nu också samma förutsättningar som Migrationsverket att ta barn i förvar för att genomföra en avvisning som kan verkställas omedelbart.

Vidare bereds för närvarande en lagändring som kommer att ge Polismyndigheten möjlighet att genom arbetsplatsinspektioner kontrollera att arbetsgivare inte utnyttjar personer som saknar erforderliga tillstånd för vistelse och arbete. Denna ändring planeras träda i kraft i vår.

Utredningen om ett effektivare återvändande överlämnades den 29 november. Utredningen föreslår bland annat att Polismyndigheten i samband med inre utlänningskontroll ges utökade möjligheter att dels ta fingeravtryck, dels omhänderta pass eller andra id-handlingar. Utredningen föreslår också åtgärder som syftar till att motverka missbruk av Migrationsverkets resehandlingar. Förslagen ska nu ut på remiss.

Parallellt med arbetet som pågår på nationell nivå stöder regeringen de ansatser som görs inom EU och som bland annat handlar om åtgärder för en effektivare tillämpning av den gemensamma återvändandelagstiftningen, främjande av självmant återvändande, en förstärkt roll för Frontex samt ett förbättrat samarbete med tredjeländer om återtagande.

Även bilateralt arbetar Sverige för att främja ett effektivare återvändande. Regeringen följer till exempel upp tillämpningen av det samförståndsavtal som Sverige ingick med Afghanistan hösten 2016.

Det är för tidigt att bedöma effekten av de redovisade åtgärderna och därmed även för tidigt att bedöma behovet av ytterligare åtgärder. Regeringen följer utvecklingen på området mycket noggrant och är vid behov beredd att agera. Det är mitt svar.

Herr talman! Tack, ministern, för svaret!

Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är trevligt att svaren på interpellationerna är omfattande. Det har inte alltid varit så under årens lopp, men jag tycker att det är bra. Detta är en både viktig och bekymmersam fråga, som jag tror att vi inte har talat om för sista gången i denna kammare.

Det är heller inte första gången, vill jag säga. Jag har under denna mandatperiod ställt ett par interpellationer och frågor på detta tema - det skuggsamhälle som just nu håller på att breda ut sig i Sverige.

En kort bakgrund: På fem år beräknar Migrationsverket att man kommer att överlämna fler än 60 000 utvisningsfall till polisen, och i 50 000 av dessa fall handlar det om personer som har avvikit. Det är utgångspunkten för denna diskussion - 60 000 utvisningsärenden till polisen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är dock inte hela sanningen. Redan i dag ligger nämligen ungefär 20 000 utvisningsärenden på polisens bord. Det är oklart var alla dessa människor finns, men tyvärr finns nog en stor del av dem fortfarande i Sverige. Det är dessutom så att vi de senaste tre åren har preskriberat ungefär 11 000 fall.

Sammanlagt innebär dessa siffror att vi inom ett litet antal år, baserat på den prognos som Migrationsverket självt har lämnat, riskerar att ha uppemot 80 000 eller kanske 90 000 människor som lever i Sverige utan tillstånd. Vi har aldrig tidigare sett ett sådant skuggsamhälle. Ställt i relation till vår befolkning är detta någonting helt nytt. Jag ställer mig frågan om det ens finns något annat land i Europa som på samma sätt har kunnat se ett sådant skuggsamhälle växa fram.

All internationell erfarenhet visar att sådana här skuggsamhällen är väldigt svåra att få bukt med när de väl finns på plats. Det handlar om att vara tydlig och konsekvent redan innan problemen har skapats. Det tror jag är det enda sättet att kunna undvika detta.

Herr talman! Jag beskrev det som nu håller på att ske som djupt bekymmersamt, och det är nog i underkant. Vi ser nämligen också att politiken inte alls har hängt med här. Vi ser att det frivilliga återvändandet förväntas öka nästa år men att det därefter återigen förväntas minska.

Regeringen har lyft fram de inre utlänningskontrollerna, som ju har minskat i antal de senaste åren. Toppåret 2012 genomfördes 42 000 inre utlänningskontroller, medan bara 19 000 genomfördes i fjol. I dag vet vi inte ens - polisens statistikrapportering fungerar inte, så vi kan inte ens säga hur många inre utlänningskontroller som genomförs i dag. Det är oerhört märkligt när detta område ska vara så prioriterat.

Vi ser dessutom hur det tvångsvisa återvändandet inte heller utvecklas som vi vill. I fjol verkställde polisen endast 3 700 från Migrationsverket överlämnade ärenden. Det är alltså en minskning från 2012, då motsvarande siffra var 5 750.

Vi har en problembild som är värre än vad vi någonsin tidigare sett. Vi har ett återvändande som inte fungerar. Även efter ministerns dragning ställer jag mig frågan: Är det här verkligen tillräckligt för att möta dessa problem?

Herr talman! Utan att på något sätt bekräfta dina siffror, Johan Forssell, vill jag börja med att bekräfta din oro över det framväxande skuggsamhället. Jag tror att det är viktigt att både regeringen och riksdagen ser detta. Det är en väldigt stor utmaning för det svenska samhället. Vi har stått för Europas absolut högsta mottagande av asylsökande. På fyra år har vi tagit emot 300 000 personer som har sökt asyl i Sverige.

Jag vet att jag och Johan Forssell är överens om att ett ja är ett ja och att ett nej är ett nej - vi använder båda den formuleringen. Det innebär självklart att det är viktigt med ordning och reda i asylmottagandet, men det innebär också att återvändandet är effektivt och fungerar på ett tillfredsställande sätt.

Under 2016 återvände ungefär 20 000 personer, som då hade fått avslag på sin ansökan. 16 400 gjorde det självmant. Precis som Johan Forssell säger var det 3 700 ärenden som verkställdes med tvång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under 2017 har siffrorna gått ned. Fram till nu är det drygt 10 000 personer som har återvänt. 7 500 av dem har gjort det självmant. Den resterande delen har verkställts med tvång.

Detta vet vi en del förklaringar till. Vi vet att färre beslut har fattats under 2017 för att det är mer komplicerade ärenden. Man var överens om en prioritering i fråga om den mycket omfattande hög av asylansökningar som fanns. Det gjordes en prioritering som innebär att vi nu står inför att hantera de mer komplicerade ansökningarna.

Jag vill påstå att detta är en oerhört viktig fråga för regeringen. Ett bekymmer är att personer som har fått avslagsbeslut inte medverkar till återvändandet och att många faktiskt avviker. Min uppfattning är bestämd. Det behövs många olika insatser. Jag har pekat på några av dem. Jag vill också peka på det incitament, det medel, som finns för att stimulera enskilda individer till att självmant återvända, nämligen ett återetableringsstöd. Det är en del i fråga om att göra det möjligt för människor att själva ta initiativ till ett återvändande. Det finns också ett stöd på plats: En återintegrering genom ERIN-projektet, som är ett aktivt stöd för att man ska göra det möjligt för den enskilde att kanske starta eget, ta sig in på arbetsmarknaden eller till studier och så vidare.

Jag tror att det är precis så vi måste jobba. Det handlar om kontrollsidan och om ordning och reda. Det handlar om ytterligare utbyte mellan myndigheter, vilket regeringen har öppnat för. Och det handlar om att stimulera ett återvändande, så att människor har möjlighet att ta sig tillbaka till sitt ursprungsland när de saknar asylskäl. Den ordningen är viktig att upprätthålla.

Herr talman! Jag kan inte annat än instämma i det som ministern sa. Om man saknar skyddsskäl, om man inte är flykting, ska man återvända till sitt hemland. Just därför är jag bekymrad över den nya väg som regeringen i praktisk handling har slagit in på. Där är ett ja fortfarande ett ja. Men ett nej ska nu i stället bli: kanske senare. Jag tror att det är precis den otydligheten som lägger grunden för det skuggsamhälle som nu växer i snabb takt. I och med det beslut som regeringen har sagt sig vilja ta framöver och som är kopplat till just ensamkommande ser vi allt fler historier om personer som har fått sin asylansökan avslagen och som borde återvända hem men som nu i stället sätter sitt hopp till denna amnestiliknande lösning. Jag menar att detta ytterligare kommer att förvärra de redan stora problem som vi ser med skuggsamhället. Det är ett beslut i helt fel riktning.

Frågan är inte ny. Jag har som sagt haft interpellationsdebatter med den tidigare migrationsministern. När jag lägger svaren bredvid varandra konstaterar jag att de är väldigt lika varandra. Det känns som att vi har tappat nästan ett års tid. Det är fortfarande lite fler förvarsplatser - det var det redan för drygt ett år sedan. Sedan är det utredningen om arbetsplatskontroller. Det är gott så, men det är helt uppenbart att det inte räcker till. Hade det varit tillräckligt hade vi inte sett prognoser från Migrationsverket om 60 000 som ska avvika plus de många tusen som vi redan har i dag. Det krävs ett helt annat engagemang, skulle jag vilja säga, i dessa frågor. Att säga saker i riksdagens talarstol är en bra början, men det måste också till något konkret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle därför, herr talman, vilja passa på att ge regeringen några förslag som jag har fört fram till den tidigare migrationsministern utan att få gehör. Jag upprepar dem gärna.

Preskriptionstiden är i dag synnerligen kort. Det handlar om fyra år - i Dublinärenden är det 18 månader, men det råder vi inte över på samma sätt. Jag tror att den tiden behöver förlängas kraftigt. Det kan inte vara så att man kan gå under jorden i fyra år och sedan ansöka på nytt igen. Det är dessutom väldigt få personer som får uppehållstillstånd. Det vore välkommet med en skärpning där.

Vi har ett antal rödgröna kommuner i Sverige som har varit med om att ge försörjningsstöd till personer som befinner sig i detta skuggsamhälle. Man säger alltså: Gå under jorden och bryt mot lagen! Då får du pengar. Man kan fundera på hur glasklart det är från politikens sida.

De inre utlänningskontrollerna behöver byggas ut. Så är det otvivelaktigt. Förvarsplatserna behöver också byggas ut. Det verkar regeringen vara med på. Det välkomnar jag. Vi behöver förstärka regelverket när det gäller vem som kan tas i förvar. Vi behöver helt enkelt förenkla det och möjliggöra ett förvarstagande i fler fall än i dag.

Detta är några saker som jag vill spela in till regeringen. Jag har som sagt gjort det tidigare utan att få gehör, men bättre sent än aldrig. Jag hoppas att regeringen kan ta till sig av detta.

Herr talman! Jag är inte överraskad över att Johan Forssell också i denna interpellationsdebatt väljer att argumentera emot regeringens alldeles nyligen framlagda förslag om att ge de ensamkommande som har väntat väldigt länge och som kom hösten 2015 en möjlighet till ett tillfälligt uppehållstillstånd för studier. Det är personer som har ett avslag och som finns i landet. Det är egentligen precis den grupp personer som Johan Forssell argumenterar för - han känner oro för att de ska hamna i ett skuggsamhälle. Men regeringen, som ser verkligheten, har gjort bedömningen att regeringen här behöver lägga fram ett konkret förslag.

Jag vet inte vilken verklighet som Johan Forssell ser. Jag hör oppositionen. Johan Forssell ser en verklighet genom att säga nej till regeringens förslag. Centerpartiet ser uppenbarligen en annan verklighet. Liberalerna och Kristdemokraterna har jag ännu inte hört någon kommentar från när det gäller deras bild av den verklighet som vi har i Sverige i dag. Däremot hör jag i retoriken att Johan Forssell ger uttryck för sin oro över skuggsamhället, men han vill inte medverka till att hitta gemensamma lösningar.

Regeringen har, som jag har redovisat, vidtagit åtgärder - det pågår en hel del. Johan Forssell tar upp de inre utlänningskontrollerna. Det ger mig ett utmärkt tillfälle att säga att jag häromdagen hade glädjen att ta emot utredningen om ett effektivare återvändande som ska motverka missbruk av resehandlingar. I utredarens betänkande finns det ett antal konkreta och konstruktiva förslag som skulle ge utökade möjligheter att ta fingeravtryck och omhänderta pass och andra id-handlingar. Över huvud taget är det åtgärder som syftar till att motverka missbruk av resehandlingar.

Det är en del. Men, som jag har sagt, för att vi fullt ut ska kunna hantera ett ansvar för det som Sverige har stått upp för - att värna asylrätten - krävs det en ordentlig verktygslåda med ett antal olika delar som agerar i samverkan. Jag ser att det blir bekymmer för Johan Forssell eftersom hans parti har föreslagit att man ska begränsa asylrätten. Då har vi ett helt annat Sverige, och vi har en helt annan spelplan. Där känner jag en väldig trygghet i att jag har att utgå från att det finns en bred uppslutning i Sveriges riksdag för att vi ska ha en väl fungerande asylrätt. Men den kräver ordning och reda, och den kräver ett antal kraftfulla verktyg för att det ska fungera på ett bra sätt. Så är det också beträffande återvändandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Migrationsministern verkar vilja prata mer om Moderaterna än om samhällsproblemet, och det är väl ganska symtomatiskt för regeringens hantering av den här frågan. Det är lätt för ministern att stå och prata om vad Alliansen tycker och tänker. Vi har lite olika utgångspunkter i detta; det är ingen hemlighet.

Å andra sidan tror jag inte att någon har blivit klok på vad migrationsministern egentligen tycker i frågan kring ensamkommande. Heléne Fritzon själv har ju de senaste veckorna lagt mycket tid och kraft på att på ett, tycker jag, förtjänstfullt sätt argumentera inför svenska folket varför just det som regeringen nu gör på området är fel, varför det strider mot principen att ett ja ska vara ett ja och ett nej ett nej och att det också urholkar asylrätten.

Med Heléne Fritzon som migrationsminister har tvärvändningarna inte bara varit många. De har också gått imponerande snabbt.

Åter till frågan: 60 000 utvisningsärenden överlämnas till polisen kommande år. De inre utlänningskontrollerna har minskat i mycket snabb takt. I dag vet vi inte ens hur många som sker, eftersom statistiken har havererat. Det frivilliga återvändandet ser ut att minska kommande år, och det tvångsvisa återvändandet har minskat sedan 2012.

Ändå kommer det inget nytt från regeringen. Det är samma svar som jag hörde i den här kammaren förra året och året innan dess. Problemet är alltså inte vad regeringen säger utan att orden inte matchas av konkret handling.

Sedan får jag höra att Moderaterna inte vill bidra till att hitta lösningar på detta. Jag tycker att jag var tydlig. Jag förde fram fyra konkreta förslag som jag har lyft upp tidigare och delat med mig av utan att få gehör. Jag gjorde det här nu igen, och jag kan också lämna dem på papper om det behövs. Migrationsministern är varmt välkommen att ta för sig!

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Johan Forssell för interpellationen. Min utgångspunkt var att om Johan Forssell interpellerar för att han vill tala om att regeringen ingenting gör i frågan om återvändande så hoppas jag ändå, i någon sorts demokratins ordning, att Johan Forssell i det sammanhanget även är beredd att stå upp för Moderaternas förslag om hur man ser på asylrätten, som man inte längre står bakom. Det är väl högst rimligt att jag också får påpeka det i debatten.

Jag konstaterar att vi har ett väldigt stort ansvar för att både värna asylrätten och se till att vi har ett väl fungerande återvändande. För det arbetet krävs att vi har ordning och reda. Det krävs också att vi ser över och hela tiden följer upp att de regelverk vi har fungerar på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att jag i den här interpellationsdebatten har redovisat en mängd olika åtgärder, både åtgärder som regeringen har vidtagit och åtgärder som vi kommer att analysera och bereda när det gäller de utredningar vi också har tagit emot.

Jag vill avsluta med att säga att regeringen såklart följer denna fråga väldigt intensivt och väldigt nära. Vi är alltid beredda att vidta åtgärder när vi behöver förhålla oss till verkligheten.

Överläggningen var härmed avslutad.