Användandet av överskottet av de svenska utsläppsrätterna

Interpellationsdebatt 28 januari 2011

Protokoll från debatten

Anföranden: 12

Anf. 12 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Jag har tre utgångspunkter. För det första är det smartare att vara mer klimatsmart. Det är det som ger jobb och välfärd. För det andra: Klimatförändring orsakad av mänsklig påverkan är allvarlig. Utsläppen av växthusgaser måste minska. Det är det enda sättet att rädda mänskligheten. För det tredje: Ett offensivt miljö- och klimatarbete bygger på förtroendet att om jag gör det jag kan göra och gör mina ansträngningar måste jag kunna lita på att också du gör dina ansträngningar. Därför är det fel att reducera överskottet av svenska utsläppsrätter till en spelteoretisk modell, som miljöministern gör i svaret. Jag menar att utsläppsrätterna måste annulleras, skrivas av, för då plockas de bort från marknaden. Det är det enda sättet att få bestående utsläppsminskningar och dessutom se till att de globala utsläppen faktiskt minskas. Här öppnar miljöministern tydligt för en helt annan strategi. Han öppnar för att använda utsläppsrätterna som en spelbricka. Våra ansträngningar här i Sverige för minskade utsläpp kommer bara att leda till att utsläppen görs någon annanstans. Dessutom - det som är det absolut allvarligaste i det som miljöministern här anför - säger miljöministern att det inte ska innebära nettoökningar. Det är fantastiskt! Det är en miljöminister utan ambitioner. De åtaganden som vi har gjort handlar om att minska utsläppen. Miljöministern öppnar för att vi kan sprida ut dem lite, och så har vi dem på samma nivå som tidigare. Nej, den slutsatsen kan man inte komma fram till om man har de utgångspunkter som jag har - att det är genom att vara mer klimatsmart som vi bidrar till nya jobb och bättre välfärd, att klimatförändringen är allvarlig och att vårt uppdrag är att minska utsläppen av växthusgasen. Då kan man inte komma fram till den slutsatsen, miljöministern. Den enda slutsats jag kan dra är att vi har en miljöminister som är inne på sitt femte år som miljöminister och som inte längre har några ambitioner, alternativt att det är någon annan som styr och drar i tåtarna, och det skulle vara ännu allvarligare. Förlorarna är klimatet och mänskligheten. Min fråga handlade om vilka initiativ du, miljöministern, tar för att förhindra försäljningen. Det svar du ger är att du egentligen inte tar några initiativ för att förhindra försäljningen. Du vill snarare vara med i det här spelet. Jag skulle vilja hävda att det här inte är någonting som jag har hittat på alldeles ensam, inte ens vi rödgröna. Vi är nämligen överens - socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister - om att försäljningen av överskottet av utsläppsrätter ska annulleras. Riskrevisionen har pekat på det. Om överskottet säljs skulle en betydande del av de ansträngningar som har gjorts av svenska medborgare vara effektlösa. Det säger Riksrevisionen. Jag tycker att jag har ganska väl på fötterna när jag säger att försäljningen av överskotten ska annulleras. Det är det enda sättet att få bestående minskningar av växthusgaserna. Det är också ett sätt att visa respekt för alla de ansträngningar som har gjorts här i Sverige av enskilda i sina hem, på arbetsplatser och på företag. Det som miljöministern öppnar för i debatten är oerhört allvarligt.

Anf. 13 Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Tack, miljöministern! Jag har några hälsningar till dig. Jag skulle hälsa från Margareta. Hon bodde längre ned på gatan där jag växte upp. För några år sedan fick hon flytta in på ett äldreboende. Det hon sade när hon kom dit var att maten var så god. Det var mat som lagades på plats och som köptes in från lantbrukarna i bygden. Hon var nöjd, för sedan hon blivit änka hade hon inte alltid lyckats få ihop maten, nylagad mat varje dag. Jag skulle hälsa från Karl. Han är vd på ett växande svenskt, till och med skånskt, tjänsteföretag. De gör IT-lösningar för att kunna ha möten utan att behöva resa, men när de väl reser väljer de att göra det på ett klimatbra sätt. De har valt bort flyget och bilen till förmån för tåget. Jag skulle hälsa från Mohammed. Han jobbar på en av de tekniska förvaltningarna nere i Skåne där det spirar ett hopp om att tillverkning av biogaser ska bli en framtida svensk exportteknik som ger fler jobb på hans förvaltning och fler jobb i företagen där omkring. Efter allt tal om miljö har han börjat cykla till jobbet i stället för att ta bilen. Jag tänker hälsa från några elever som jag har haft på en workshop i praktisk demokrati på en folkhögskola där jag har jobbat. Man anslöt skolan till ett klimatprojekt inom Världsnaturfonden och lyckades kraftigt dra ned klimatutsläppen bland annat genom att byta skolans elavtal. Slutligen en hälsning från Lars-Olof, en entreprenör i tredje generation som tog över ett fröföretag i Tommarp i Skåne. Han fattade inte varför de skulle köpa in fossila bränslen för att värma upp företaget. De kunde lika gärna elda spillet från fröprocessen. Nu gör de det och har till och med fjärrvärme eller, som man säger, närvärme till hela byn. De svenska utsläppsminskningarna är frukten av alla dessa klimathjältars ansträngningar. Det är, för att citera finansministern, "betydande ekonomiska värden" som den svenska klimatpolitiken kan nå upp till genom Kyotosystemet. Det är lönen för deras möda. När den svenska regeringen slirar på svaret om vad som ska hända med dessa utsläppsrätter, som svenska klimathjältar och företagare har sparat, skapar det en betydande oro. Det är inte så konstigt. Samtidigt som människor har ansträngt sig för vårt gemensamma har regeringen - ja, vad har regeringen egentligen gjort? Man har inte gett kommunerna tillräckligt med pengar under krisen, så de är färre anställda på Margaretas äldreboende, och nu käkar man mat ur plastbyttor ditfraktade från någonstans långt borta. Man har inte lagt upp ny räls, och Karl förbannar sina miljöprinciper när han sitter fast i drivorna när tågen står stilla. Under tiden byter Schenker sina tågtransporter till lastbil på vintern. Man har inte fått ut biogasen på marknaden, så Mohammed är lite orolig för hur jobbet ska bli i framtiden. Och när han ska åka lite längre får han fortfarande bränna bensin i den gamla bilen. Man har inte stoppat Vattenfall från att, mot tyskarnas vilja, bygga nya kolkraftverk i Tyskland, så folkhögskoleeleverna får fortsätta att hålla sig ifrån det elbolag som de faktiskt som svenska medborgare är delägare i. Och på Lars-Olofs bakgård har regeringen gjort det möjligt för Shell att borra efter fossilgas. Faktum är att resultatet av den klimatpolitik som vi har haft anledning att vara stolta över verkar ha nått vägs ände. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet minskade de svenska klimatutsläppen med 2 procent per år. För de kommande åren är den svenska målsättningen så lågt satt att en minskning med en halv procent per år räcker. Och i regeringsförklaringen lovade Reinfeldt att göra ingenting annat än just ingenting. Som han sade: Regeringens bedömning är att redan vidtagna och aviserade åtgärder för de närmaste åren räcker. Fru talman! Det finns ett sätt för Andreas Carlgren att skingra förvirringen och oron som Margareta, Karl, folkhögskolorna, Lars-Olof och jag känner, och det är att svara på frågan: Varför kan inte den svenska regeringen vara lika tydlig som den brittiska och göra klart att utsläppsrätterna inte kommer att säljas, inte kommer att överlåtas, aldrig kommer att brinna upp i något av Vattenfalls kolkraftverk, utan annulleras?

Anf. 14 Gustav Fridolin (Mp)

Fru talman! Det gångna året, 2010, var det varmaste året någonsin. Och det känns som att jag har sagt just detta i ett antal anföranden, därför att året innan och året dessförinnan var ju de varmaste åren någonsin. Vi har fått värmerekord på värmerekord de senaste 10-15 åren. Vi vet att klimatförändringarna finns här och nu. Grönlandsisen smälter fortare än någonsin, kom det nya rapporter om för bara några dagar sedan. Och hade vi stått i parlamentet i Bangladesh, i något land söder om Sahara eller i något land i Söderhavet, i Tuvalu eller Mikronesien, då hade vi bara pratat om hur vi över huvud taget ska överleva. Hur kan man till exempel se till att skördarna inte bränns upp när öknen breder ut sig i Botswana? Hur ska befolkningen kunna bo kvar mitt ute i Söderhavet när havsnivån stiger hela tiden? Hur ska människor kunna leva i södra Indien eller Bangladesh när det sker översvämningar hela tiden? Om vi hade bott på den södra delen av jordklotet hade det alltså varit helt självklart att vi måste göra så mycket vi bara kan och mer därtill, för klimatförändringarna finns redan där. Jag är i alla fall glad och stolt över att svenska folket har gjort väldigt stora klimatansträngningar. Svenska folket har, precis som Gustav Fridolin pratade om här tidigare, börjat ställa om vårt land. Ja, svenska folket har gjort det så bra att vi faktiskt har får ett överskott, beräknas det nu, av våra utsläppsrätter. Det motsvarar ungefär 70 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är väldigt bra och sänder också en tydlig signal till resten av världen att det går att vara ett utvecklat land med välstånd men samtidigt ta klimatet på största tänkbara allvar. Samtidigt blir jag besviken och tycker att det är smått pinsamt och beklämmande med de medieuppgifter som kom strax före jul om att den borgerliga regeringen har fört samtal med Polen och kanske några andra östländer om möjligheten att sälja hela överskottet till följd av svenska folkets klimatansträngningar. Så svenska folkets stora arbete för klimatet kanske kan gå upp i rök i ett polskt kolkraftverk, bara därför att Anders Borg tycker att det är bra att dra in några miljarder på en sådan här försäljning. Vi tog upp det här i en debatt i december, strax före jul, med miljöministern. Då ville vi ha ett klart besked om vad regeringen avser att göra med överskottet av utsläppsrätterna. Vi fick inget klart besked då. Miljöutskottet ställde samma fråga till regeringen för ungefär ett år sedan och fick heller inget klart besked. Det tycker jag är oroväckande. Och jag blev ännu mer otillfredsställd när jag i Sveriges Radio i morse hörde Fredrik Reinfeldt som inte alls uteslöt en försäljning av utsläppsrätterna. Precis som föregående talare har anfört är det bästa vi kan göra för klimatet att klart och tydigt säga: De här utsläppsrätterna är frukten av svenska folkets goda klimatarbete. De ska inte säljas, utan de ska annulleras. Det är självklart det bästa för klimatet, men det är också en bra förhandlingsstrategi i de globala klimatförhandlingarna. Då kan vi visa att vi inte sätter kortsiktiga ekonomiska intressen före, att 1, 2 eller 3 miljarder extra i statskassan är viktigare än klimatet, utan att klimatet är överordnat. Det här handlar om jordens överlevnad. Därför ska Sverige annullera överskottet av utsläppsrätterna. Det är det som jag vill höra miljöministern ge ett klart besked om i den här debatten, här och nu.

Anf. 15 Jens Holm (V)

Fru talman! Jag vill först bara konstatera att era frågor bygger på att Sverige skulle hålla öppet för att kunna hantera utsläppsutrymmet så att vi kan öka utsläppen i andra länder. Det är ju det som alla era inlägg och påståenden bygger på, men så är det inte. Sverige kommer inte att hantera överskottet av utsläppsutrymme så att det totala utrymmet ökar. Låt det vara hela klart. När jag lyssnar på detta kan jag inte låta bli att undra: Är det här allt ni har att komma med? Det blir ju jätteunderligt. Gustav Fridolin, du hade massor av hälsningar, och jag vill självklart att du hälsar tillbaka. Men på något sätt slutade allt med att neddragningar i kommunerna, att tågen var försenade efter tiotals år av låga investeringar, att man hade tänkt att man skulle få borra efter gas i någon villaträdgård, att någon hade cyklat men skulle ha gjort det förgäves skulle förlåtas, simsalabim, bara miljöministern gav besked om AAU. Tror ni på det där själva? Den här frågan är mycket enklare än så egentligen. Först och främst: Det enda nationella klimatmål som den tidigare regeringen lämnade efter sig, den socialdemokratiska regeringen, var att vi skulle ha 4 procents utsläppsminskning till 2012. Vi höjde den nationella ambitionen till 40 procent 2020 - detta sagt bara apropå ambitionsnivåer. Men det har med saken att göra, därför att det tidigare, lägre målet gällde uttryckligen utan hänsyn till mekanismer. Man skulle inte räkna in vad som hände i utsläppshandeln. Nu gör Matilda Ernkrans ett stort nummer av och hela interpellationen och era frågor bygger på att det här på något sätt skulle påverka utfallet av det svenska nationella målet. Nej, målet är inte satt så. Men då hänvisar ni till Riksrevisionen. Men, ursäkta, Riksrevisionen är på den här punkten, om jag får säga det, lite dum, för man har på egen hand omformulerat det nationella målet till att just gälla utsläppshandeln. Så är det inte. Så var det inte enligt den socialdemokratiska regeringens ursprungliga målskrivning och så var det inte enligt riksdagens beslut, så det kan ni lägga åt sidan. Det är mycket tal om att det här är bara spelteorier. Men det är helt enkelt så att vi har ett internationellt system för utsläppshandel. Det har ett enormt överskott av utsläppsutrymme. Det beror på att när Kyotoöverenskommelsen var klar drog sig USA ur. Samtidigt såg vi effekterna av Sovjetunionens fall, de nya ekonomierna i öst, ekonomisk kris, också där ett stort överskott av utsläppsutrymme. Nu handlar en stor del av de internationella förhandlingarna om att vi ska se till både att Kyotosystemet lever vidare inom ramen för en ny överenskommelse och att det här överskottet inte används. Då gäller det att de länder som Sverige som har ett litet överskott - litet i global skala, naturligtvis stort för svenska förhållanden - använder det på bästa sätt för att få ett bra utfall i förhandlingarna. Det är viktigt för hur klimatutvecklingen i världen går. Ursäkta, men om det kallas spelteorier och ska vara något fult, ska vi då begära utträde ur världen? Jag tror att det bara är att tackla klimatfrågan som den internationella globala fråga den är. Det kräver starka förhandlingar, och vi är starka i dem. Det kräver höga internationella mål, och vi har höjt dem. Det kräver mycket aktiva insatser i Sverige. Vi har ökat dem. Ni påstår att allt gott gjordes på er tid, när ni satt i regeringsställning. Jag är ledsen för er skull, men det är väl otur och konstigt då att det alltid visar sig att det får mycket bättre utfall under alliansregeringar. Nu minskar utsläppen mer än någonsin.

Anf. 16 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Miljöminister Andreas Carlgren! Vi ska inte begära utträde. Vi ska begära inträde. Det är det som det handlar om. Vi behöver fler goda idéer i det internationella klimatarbetet. Gustav Fridolin lyfter på ett bra sätt fram all den drivkraft och växtkraft som finns i att våga och vilja ställa om Sverige och andra delar av världen i en mer klimatsmart riktning. Vi ska begära inträde på den internationella arenan. Jag menar att Sverige tidigare har spelat en stor roll där, men allteftersom man nu börjar sväva på målet och använda spelteorier i stället för att ta ansvar och använda det positivt minskar vårt inflytande. Det är det som är problemet, Andreas Carlgren. Du är i bästa fall en miljöminister som använder vackra ord för det du beskriver, men i sämsta fall en miljöminister med alldeles för låga ambitioner. Du upprepar att det handlar om att inte öka utsläppen - en fantastisk ambition! Vi vet att det handlar om att minska utsläppen av växthusgaser. Redan i dag lider människor under de klimatförändringar som har orsakats av mänsklig påverkan. Vi fick många goda exempel av Jens Holm från Vänsterpartiet. Jag lyssnade i onsdags på en debatt där Länsstyrelsen i Jämtlands län var med. Man var mycket orolig och ville undersöka om inte det enorma skyfall som drabbade Östersund under augusti månad förra året hade någonting att göra med den parasit som kom från avloppsvattnet in i dricksvattnet och som gjort att människor i Sverige får koka sitt vatten för att de inte har tillgång till rent dricksvatten. Effekten av klimatförändringarna finns redan i dag och behöver hanteras. Ansvaret för framtiden och inträdet på den internationella arenan handlar om att stå upp för det goda exemplet och visa att det är möjligt att minska utsläppen av växthusgaser, bibehålla en välfärd och utveckla Sverige i en framtidsinriktning med höga ambitioner. Det är möjligt, viktigt och riktigt. I stället ramlar miljöministern ned i en konservativ syn som tyvärr präglar den borgerliga regeringen här i Sverige och runt om i EU, där man verkar ha någon sorts grundsyn att utsläpp är det som ger ökad välfärd, när det är precis tvärtom. Jag skulle verkligen önska att miljöministern här i dag kunde ge oss ett tydligt besked och säga: "Jag ska göra allt som står i min makt för att överskottet av de svenska utsläppsrätterna ska annulleras, för jag vet att det är det enda sättet att nå målet - att bidra till att minska de globala utsläppen." Jag skulle önska att miljöministern här i dag skulle säga: "Jag som miljöminister ska göra allt som står i min makt för att ge respekt och uppskattning till alla de människor i Sverige som har gjort detta möjligt." Till dem hör definitivt inte miljöministern. Svara på min fråga! Är du beredd att förhindra försäljningen av överskottet av utsläppsrätter? Jag inser att du har starka män att brottas med: Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Men, Andreas Carlgren, du är Sveriges miljöminister.

Anf. 17 Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Nej, det är väl klart att Margareta, Karl, Mohammed och österleningarna inte blir nöjda bara för att vi ger ett tydligt besked just i dag. Margareta blir nöjd när hon får maten lagad på sitt äldreboende igen. Karl blir nöjd när tågen börjar gå och rälsen är lagd. Mohammed vill att biogasen ska ut på mackarna. Österleningarna vill bli av med hotet från att Shell ska börja bryta upp fossilgas på deras bakgårdar. Men de skulle åtminstone vara glada om de fick veta att de ansträngningar för klimatet de har gjort inte ska brinna upp i något polskt eller annat kolkraftverk. Det skulle ge dem energi och kraft att fortsätta att göra de ansträngningar som regeringen tyvärr inte gör i järnvägsnätet eller äldreomsorgen än så länge. Fru talman! När jag började engagera mig i miljörörelsen i mitten av 90-talet fick jag veta att en sak man kunde säga när man gick ut på skolor och skulle berätta om framtiden var att om vi inte gör något nu kommer våra barn att få se hur isarna börjar smälta på polerna, naturkatastroferna blir värre och konflikterna växer i klimatförstöringens spår. Konflikten i Sudan, med minst 300 000 döda, beror till stor del på torkan som drabbar Sudan. Polerna har börjat smälta. Den senaste sommarens avsmältning var på uppemot 16 procent. Vi har öriken som redan nu planerar för en framtid där de inte längre finns. Och jag har inte ens fått några barn. De första felräkningarna var till vår nackdel. Detta går ännu fortare än vi trodde att det skulle göra. Då säger Andreas Carlgren att vi har ett enormt överskott av utsläppsutrymme. Det kanske ni har i era förhandlingsmöten, men jorden har inget enormt överskott av utsläppsutrymme. Låt mig citera den samlade miljörörelsen - Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen, Klimataktion, Greenpeace, Forum Syd och Stockholm Environment Institute - ur en artikel i dagens Göteborgs-Posten: "En försäljning hade kunnat vara acceptabel om de sammanlagda utsläppsminskningarna under Kyotoprotokollet varit tillräckligt stora. Men det har länge stått klart att mycket, mycket mer behöver göras för att undvika risken för katastrofal klimatförändring, både internationellt och inte minst i Sverige. Därför är en försäljning av utsläppsrätterna miljömässigt oförsvarbar." Argumenten som förs fram för att inte ge ett tydligt besked, för att inte göra klart att de utsläppsrätter som svenska folkets och företagens klimatansträngningar tjänat in nu ska annulleras och inte brinna upp i något kolkraftverk, är att förhandlingsspelet måste respekteras, att vi behöver kort i förhandlingarna när vi kommer framåt. Det är en sorts spelteoretiskt resonemang, precis som framförts här. Jag skulle säga att det spel vi spelar är rysk roulett - rysk roulett med våra framtidsförutsättningar, rysk roulett med möjligheterna till en god ekonomi i Sverige, där folk har jobb i företag och industrier som växer i klimatutmaningens spår, rysk roulett med möjligheterna att leva ett gott liv, inte bara i Sverige utan också där klimatförstöringens ansikte redan börjar visa sig i form av värre naturkatastrofer och konflikter. Fru talman! Andra regeringar har uppenbarligen gjort bedömningen att det är ett klokt inspel i förhandlingarna och en klok signal till medborgarna som är klimathjältar att säga att man kommer att annullera ett överskott av utsläppsrätter. Varför skulle inte det vara klokt också av den svenska regeringen?

Anf. 18 Gustav Fridolin (Mp)

Fru talman! Andreas Carlgren sade i sitt tidigare anförande att det totalt sett är ett ganska litet överskott av utsläppsrätter som vi har i Sverige. Ja, självklart, om man sätter in Sverige i ett globalt perspektiv är allting väldigt litet här. Men det är trots allt 70 miljoner ton koldioxidekvivalenter vi pratar om. Det är mer än de totala utsläppen under ett helt år här i Sverige. Det är inga små utsläpp vi pratar om, utan det här är den samlade ansträngningen från svenska folket under ungefär 20 års tid. 70 miljoner ton koldioxidekvivalenter motsvarar ungefär samma effekt som om elva miljoner människor väljer att cykla i stället för att ta bilen till jobbet varje dag under fem års tid. Det är en stor påverkan direkt på klimatet. Men ännu viktigare är kanske ändå vilken signal vi väljer att sända ut i världen. Det finns andra länder som också har ett överskott, Ryssland och Ukraina till exempel. De har ett överskott för att deras ekonomier har rasat samman. De har signalerat att de är beredda att sälja sitt överskott av utsläppsrätter. Ska Sverige sälla sig till den klubb av länder som tycker att det är viktigare att dra in några miljarder till statskassan än att värna klimatet? Jag tycker inte det. Den bästa förhandlingsstrategin är att vi i Sverige kan visa att vi är beredda att gå före: Vi kompromissar inte med klimatet. Därför säger vi redan nu klart och tydligt att vi kommer att annullera utsläppsrätterna. Det är vad vi vill höra miljöministern säga. Tyvärr hör vi inte honom säga det. Det verkar som att det är Moderaterna som bestämmer miljöpolitiken i regeringen. Anders Borg och Fredrik Reinfeldt har redan varit ute och öppnat för en försäljning av utsläppsrätterna. Vore jag miljöminister skulle jag ta strid för klimatet i den här frågan.

Anf. 19 Jens Holm (V)

Fru talman! Det här är en debatt där demagogin firar triumfer. Nu fick vi än gång till höra om matnedskärningarna och tågförseningarna. De hade på något för mig helt mystiskt sätt att göra med AAU att göra. Jag kan i och för sig förstå att ni gör allt ni kan för att fly debatten om utsläppshandeln som er fråga handlar om till helt andra diskussioner. Det säger någonting om hur svaga argumenten är. Men jag är lite förvånad att ni kör den linjen så stenhårt. Låt oss nu återgå till vad era frågor handlade om. De hade för det första utgångspunkten att det nationella målet missades därför att vi inte gav besked om AAU. Nu har jag förklarat hur det nationella målet var formulerat och att Matilda Ernkrans utgångspunkt för frågan var helt felaktig liksom också Riksrevisionens kritik. Vad var kommentaren till det? Jag hörde aldrig om Matilda Ernkrans hade något att säga om hur det nationella målet är utformat. Nu var det nya att vi skulle begära inträde i världen. För alla oss som har uppfattat Sverige som ett internationalistiskt land blev det lite konstigt. Jag hörde inga synpunkter på hur vi ska förhålla oss för att verkligen lösa frågan i de internationella förhandlingarna. Det avfärdar ni bara som spelteori. Jag är lite förvånad, men det har fortfarande inte med er fråga att göra. Min fråga tillbaka blir i grunden: Ifrågasätter ni utsläppshandeln? Är det vad detta handlar om? Systemet är helt enkelt uppbyggt på det sättet. Säg inget annat än att jag har talat om överskott av utsläppsutrymme i utsläppshandelssystemet. Det blir demagogi på gränser över till löjligt att låtsas att jag tyckte att vi skulle kunna släppa ut mer i världen. Är det någonting som är uppenbart är det att hela arbetet är inställt på motsatsen. Ni gör det lite för löjligt bekvämt för er. Det är ändå så att systemet fungerar så att lyckas vi minska utsläppen så bra som Sverige har gjort får Sverige ett överskott. Danmark har tvärtemot ett underskott. Det behöver köpa till sig ett utsläppsutrymme. Om vi annullerar eller sparar kommer Danmark att köpa utrymmet från något annat land. Utsläppen påverkas i den delen inte ett dugg. Om vi i stället skulle överföra utsläppsutrymme till Danmark är det andra länder i motsvarande grad som för över mindre utsläppsutrymme till Danmark. Hela er utgångspunkt är helt felaktig för hur systemet fungerar. Frågan är fortfarande: Är ni emot utsläppshandelssystemet? Det var annars den socialdemokratiska regeringen som var med och i EU verkade för att detta system skulle växa fram. Det var ett resultat av Kyotomötet, precis det som miljörörelsen i alla sammanhang brukar försvara så starkt. Låtsas inte i debatten att det besked som jag har gett, eller ännu mindre Anders Borg och Fredrik Reinfeldt, skulle vara: Nu öppnar vi för försäljning. Det är inte alls det som sägs. Vad vi har sagt är att detta rent bokföringsmässigt representerar ett värde. Ibland anges det värdet till 10 miljarder kronor. Matilda Ernkrans räknar i sin interpellation frankt med att det skulle vara 8 miljarder. För närvarande är priset på koldioxidmarknaden sådant att värdet snarare är nere på 2-3 miljarder. Om Kyotoöverenskommelsen inte fortsätter efter 2012, vilket skulle vara ett misslyckande för det internationella arbetet, blir AAU:erna värdelösa. Är det så konstigt att vi av rent statsfinansiella skäl avvaktar för att se hur utvecklingen blir? Vi har också ansvar för hur vi för svenska folket redovisar statens finanser. Jag vet att det inte brukar bekymra er. Men vi tycker ändå att den hållning vi har är klok. Vi kommer inte på något sätt att använda våra utsläppsrätter så att utsläppen ökar. Vi minskar självklart totalt sett Sveriges utsläpp kraftigt. Vi kommer att ge riksdagen besked i god tid. Det har rått full transparens. Det är vad den här frågan handlar om.

Anf. 20 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Jag noterar miljöministerns mycket ogina inställning till Riksrevisionen. Jag kan bara konstatera att det är jobbigt att bli granskad när man sitter vid makten. Jag ska svara på miljöministerns fråga. Blir det bättre eller sämre för klimatet om man säljer rätten att släppa ut 70 miljoner ton koldioxid? Det är alldeles uppenbart att det är en enorm prestigeförlust för Sverige som internationell klimatförebild om överskottet säljs. Det är också en prestigeförlust på hemmaplan. Det är trots allt svenska folket som tillsammans har bidragit till utsläppsminskningen genom medvetna kollektivtrafikresor, val av hur man semestrar, källsortering, återvinning, second hand och så vidare. Det är en prestigeförlust för miljöministern. Det är uppenbart att det är moderat ideologi med fokus på marknadskrafter som nu styr svensk klimatpolitik. Om inte miljöministern har uppfattat det i debatten här i dag med socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister vill jag bara uppmärksamma miljöministern på hur det är. Är det detta som den borgerliga regeringen har att komma med till svenska riksdagen senare under året kommer du att få problem. Då kommer du att få vila din klimatpolitik på ett passivt stöd av Sverigedemokraterna. Nio av tio gånger stöder de er. Det kan fungera också den här gången. Jag vädjar till miljöministern att lyssna på vad den rödgröna oppositionen säger och anser. Då kanske vi skulle kunna ta en annan och bättre väg för Sveriges framtid.

Anf. 21 Matilda Ernkrans (S)

Fru talman! Jag trodde inte att jag skulle få höra Andreas Carlgren använda ett gammalt hästhandlarargument: Om inte vi säljer dem till Danmark så säljer ju någon annan dem! Vi borde väl ha en klimatpolitik som utgår från vad vi tycker är rätt och riktigt? Jag tycker att det är rätt och riktigt att de utsläppsminskningar som svenska folket och företagen har jobbat ihop inte ska brinna upp i ett annat lands kolkraftverk och inte säljas eller överlåtas i något förhandlingsspel. Jag har förstått av den här debatten att Carlgren inte kommer att lyssna på mig, i vart fall inte i dag. Det hör till det politiska spelet. Jag har också förstått att han inte heller tänker lyssna på Margareta, Karl och Mohammed. Han tycker inte riktigt att de hör hit, och han har inte träffat dem. Men de är väldigt trevliga, och jag ska framföra din hälsning. Han vill inte heller lyssna på miljöorganisationerna som jag citerade, Naturskyddsföreningen, Svenska Kyrkan, Klimataktion, Greenpeace, Forum Syd och Världsnaturfonden. De skulle på något sätt vara emot hela handeln med utsläppshandeln för att de säger att Kyotoambitionen ligger för lågt. Vartenda utsläpp som vi kan minska och vartenda utsläpp som inte släpps ut är en stor vinst för att försöka undvika klimatkatastrofen runt hörnet. Han vill inte lyssna på Riksrevisionen när den gör klart att en betydande del av de ansträngningar som svenska medborgare har gjort i klimatarbetet skulle bli effektlösa i en försäljning. Riksrevisionen är tydligen dum, fick vi höra tidigare i debatten. Han vill inte heller lyssna på Expressen när den på sin ledarsida gör klart att regeringens klimatambitioner tyvärr har varit låga. Den skriver på sin ledarsida: När svenska ministrar åkt världen runt på klimatkonferenser och hälsats med vördnad är det framför allt tidigare regerings arbete som förlänat dem strålglansen. Men Expressen har väl blivit något slags rödgrön bastiljon i Andreas Carlgrens värld, förstår jag det som. Hur många behöver vi bli som för fram budskapet för att våra röster ska höras högre än Anders Borgs vilja att av, som det heter, statsfinansiella skäl kamma hem några miljarder på de ansträngningar i klimatarbetet som klimathjältar och företag har gjort?

Anf. 22 Gustav Fridolin (Mp)

Fru talman! Om diskussionen verkligen handlade om i fall Sverige ska minska utsläppen är vi fullständigt överens. Det är därför vi har skruvat upp ambitionen från de 4 procent som gällde som officiellt mål för Sverige år 2012 till att vi i stället minskar utsläppen med 40 procent fram till år 2020. Om det handlade om Kyotoambitionerna är vi sedan länge överens om att de är för låga. Om det handlade om internationella förhandlingar är vi sedan länge överens om att de har gått för långsamt, att de har gett för lite resultat och att de gäller alltför små utsläppsminskningar. Men det är ju inte det era frågor har gällt! De gällde just utsläppshandelssystemets effekter på så kallade överskott, det vill säga AAU. Jag säger bara så här: Beskedet är klart och tydligt. Sverige kommer inte att hantera överskottet av utsläppsrätter så att de totala utsläppen ökar. Det betyder också att det inte kan bli som hela utgångspunkten för er debatt är, nämligen att svenska folkets utsläppsambitioner eller miljöambitioner har varit förgäves. Jag hyllar dem. Jag hyllar dem ständigt. Försök inte låtsas någonting annat! Det blir bara dumt. Inget av detta är förgäves. Låtsas sedan inte att jag har sagt att Riksrevisionen är allmänt dum! Jag säger bara att när den påstår att det nationella målet skulle påverkas av detta är det fel. Det nationella målet bygger inte på mekanismerna. Jag har upprepat detta enkla faktum. När det gäller utsläppshandelssystemet konstaterar jag bara att systemet är just tänkt så att man ska kunna använda utsläppsrätter mellan länderna. Vi vet att totalt sett minskar då utsläppen mycket mer och dessutom till lägre kostnader. Därmed får vi ännu mer pengar över för att kunna minska utsläppen ännu mer. Det är sådana system och en sådan inriktning jag försvarar. Jag ser fram emot nästa debatt och hoppas att även oppositionen då har vaknat för att detta är ett system som tjänar klimatet väl. Det vore bra att också någon gång ställa sig upp och försvara det.

Anf. 23 Andreas Carlgren (C)

Fru talman! Lena Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att regeringens satsningar mot mäns våld mot kvinnor ska ske utifrån en långsiktig strategi och vilka åtgärder jag avser att vidta för att redan befintliga projekt som har haft ett lyckat resultat ska fortleva. Lena Olsson undrar också vilka åtgärder jag avser att vidta för att barn som har bevittnat att en förälder eller annan närstående vuxen utsatts för våld av den andra föräldern ska uppmärksammas och få nödvändigt skydd och stöd, samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att personer som utsatts för våld i samkönade relationer ska uppmärksammas och få nödvändigt skydd och stöd. Jag håller med Lena Olsson om att mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer måste förebyggas och bekämpas långsiktigt om våldet ska upphöra. Fortfarande finns det många kvinnor och flickor i Sverige som misshandlas av någon som står dem nära, och det finns många barn som bevittnar detta våld. Hemmet ska vara en trygg plats - inte en brottsplats. Just därför gav jag under förra mandatperioden högsta prioritet till kampen mot mäns våld mot kvinnor. Det resulterade i en omfattande handlingsplan där vi för första gången i Sveriges historia tog ett helhetsgrepp om frågorna. Totalt satsade vi över 1 miljard kronor på insatser inom ramen för handlingsplanen. Syftet var att sätta i gång arbetet, utbilda relevant personal och ta fram kunskap som saknades eller utveckla den kunskap vi har. Det är dessa insatser som Brottsförebyggande rådet nu har utvärderat. De konstaterar att arbetet med våldsutsatta kvinnor generellt har förbättrats. De lyfter fram att kunskapsnivån har höjts, liksom medvetenheten och engagemanget. Dessutom har arbetet fått en bättre struktur - både inom och mellan myndigheter. Resultaten är goda med tanke på hur kort tid insatserna har pågått och vad som därför är rimligt att förvänta sig. Först på längre sikt kan man förvänta sig fullt genomslag av vidtagna åtgärder, vilket Brå också pekar på i sin rapport. Det råder inget tvivel om att handlingsplanen har haft effekt, men trots alla framsteg återstår mycket att göra. Arbetet fortsätter även under denna mandatperiod. I december 2010 fattade regeringen beslut om ett antal långsiktiga uppdrag. Bland annat har Socialstyrelsen fått ett övergripande uppdrag att fortsätta stimulera utvecklingen av socialtjänstens verksamhet för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld. Av uppdraget framgår att Socialstyrelsen ska verka för att socialtjänsten arbetar mer långsiktigt, strategiskt och evidensbaserat samt för förbättrad kvalitet och kompetens på området. I uppdraget ingår också fortsatt tillsyn på området i syfte att identifiera eventuella brister. Socialstyrelsen ska även fortsätta att årligen fördela medel till organisationer som arbetar för att utveckla brottsofferverksamhet riktad till homosexuella, bisexuella och personer med könsöverskridande identitet och uttryck som har utsatts för våld i en nära relation. Lokal samordning krävs för att säkra ett gott, rättssäkert och långsiktigt fungerande stöd till våldsutsatta kvinnor och barn som har bevittnat våld. Regeringen har givit länsstyrelserna fortsatta uppdrag att under åren 2011-2014 motverka bland annat mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Uppdraget innebär att länsstyrelserna dels ska fördela 30 miljoner kronor till insatser för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck, dels stödja samordning av insatser som motverkar mäns våld mot kvinnor, att barn bevittnar våld, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål. För att främja långsiktighet och säkra hållbarhet i framtida satsningar är det viktigt att det fortsatta arbetet baseras på erfarenheter från det som hittills har genomförts. Jag är övertygad om att det arbete som genomfördes under förra mandatperioden har lagt en god grund. Brås utvärdering och analys utgör ett viktigt underlag i det fortsatta arbetet. Jag har också inhämtat synpunkter om framtida behov från myndigheter och organisationer genom två hearingar som genomfördes i november. Arbetet för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor är ett fortsatt prioriterat område för mig som jämställdhetsminister och för regeringen i sin helhet. Den långsiktiga inriktningen för arbetet som fastslogs i handlingsplanen om våld i nära relationer och i handlingsplanen för att förebygga och förhindra att unga blir gifta mot sin vilja kvarstår. Insatserna ska utgå från den enskildes perspektiv och behov, och detta perspektiv ska genomsyra myndigheternas arbete. Målsättningen är att de framtida insatserna för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och våld i samkönade relationer införlivas i myndigheternas ordinarie arbete. En annan betydande del i arbetet är kunskapsuppbyggnad och forskning, liksom uppföljning och utvärdering av myndigheternas verksamhet inom området. En viktig del av de fortsatta satsningarna blir därför uppföljningar av pågående utvecklingsarbete, fortsatta utbildningsinsatser samt utveckling och kvalitetssäkring av arbetsmetoder till stöd för och skydd av våldsutsatta kvinnor och barn som har bevittnat våld. Även insatser riktade till män som utövar våld eller som kan komma att göra det är viktigt, och jag kommer att prioritera arbetet med att bekämpa och förebygga sexuellt våld.

den 17 december

Interpellation

2010/11:127 Användandet av överskottet av de svenska utsläppsrätterna

av Matilda Ernkrans (S)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Sverige minskar sina utsläpp i god takt. Genom de klimatåtgärder som initierades av tidigare socialdemokratiska regeringar och som därefter har genomförts och fortfarande pågår har utsläppen av växthusgaser minskat med 17 procent mellan 1990 och 2009. De senaste årens minskningar kan tyvärr förklaras av en djup lågkonjunktur, men bidrar ändock till att Sverige klarar sina åtaganden enligt Kyotoprotokoll och EU:s bördefördelning med bred marginal.

Detta innebär att Sverige har samlat på sig ett överskott av utsläppsrätter som enligt Kyotoprotokollet kan annulleras, säljas eller sparas. Hur regeringen hanterar överskottet är avgörande för om Sverige kan uppfylla det mer ambitiösa nationella delmålet som antagits till och med 2012. Om delmålet ska nås måste utsläppsrätter motsvarande skillnaden mellan plus fyra (Kyotoåtagandet) och minst minus fyra (det nationella delmålet) annulleras. Annulleras utsläppsrätterna är de borta; de utnyttjas inte i Sverige och ingen annan kan använda dem.

Om regeringen väljer att sälja eller spara överskottet nås inte det nationella delmålet till 2012. Regeringen prioriterar i så fall en förstärkning av statens budget. En beräknad intäkt på ca 8 miljarder kronor används till andra åtaganden.

I våras beslutade riksdagen, efter uppmaning från Riksrevisionens styrelse, att regeringen öppet ska redovisa sina planer för hur överskottet ska hanteras. Riksrevisionen kritiserade samtidigt regeringen och inblandade myndigheter för att de inte har informerat i frågan, vare sig till riksdagen eller till allmänheten.

Från socialdemokratisk sida motsätter vi oss en försäljning av överskottet för att finansiera de åtaganden som regeringen finner mer angelägna. Vi anser att överskottet av utsläppsrätter ska annulleras. Det enorma klimatarbete som svenska medborgare och myndigheter har lagt ned under 20 års tid vore annars förgäves. Utsläppsminskningar gjorda i Sverige skulle i stället tas ut som utsläppsökningar i något annat, mindre klimatmedvetet land. Klimatet skulle bli den stora förloraren.

Finansdepartementet ser nu över möjligheterna att använda det svenska överskottet i förhandlingarna om EU:s utsläppsminskningar. Finansministern har inte ställt sig negativ till en försäljning.

Min fråga till miljöministern blir därför:

På vilket sätt avser miljöministern att agera för att förhindra försäljningen av de svenska utsläppsrätterna och därmed också förhindra att det svenska folkets långsiktiga ansträngningar för miljön har varit förgäves?