Anpassningar i färdtjänstlagen

Fru talman! Angelika Bengtsson har frågat mig om jag kommer att se över och anpassa färdtjänstlagen så att barn och unga kan idrotta utan regelkrångel samt om jag kommer att se över och anpassa färdtjänstlagen så att man kan få ta med sig extra utrustning för att kunna utöva sin parasport.

Färdtjänsten fyller ett viktigt behov för en stor grupp människor som till följd av funktionshinder inte har möjlighet att använda den allmänna kollektivtrafiken. Ansvaret för att anordna färdtjänst åvilar kommunerna eller den regionala kollektivtrafikmyndigheten i regionen, om kommunen har överlåtit ansvaret till myndigheten. Färdtjänstlagen föreskriver att varje kommun ansvarar för att färdtjänst av god kvalitet anordnas inom kommunen och, om det finns särskilda skäl, mellan kommunen och en annan kommun.

Färdtjänstlagen reglerar således inte i detalj mellan vilka destinationer en färdtjänstresa ska beviljas eller vilka villkor som ska gälla för resan. Inom lagens ramar är det sedan respektive huvudman som bestämmer vilka villkor som gäller för de egna invånarna. Denna princip tycker jag är viktig, eftersom den ger en lokal och regional förankring av ansvaret för att färdtjänsten upprätthåller en god kvalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på min interpellation! Jag hade dock hoppats på mer förståelse för detta problem. Jag uppfattar en viss arrogans i statsrådets svar. Jag hoppas givetvis att så inte är fallet och att denna debatt kan reda ut eventuella missförstånd. Men en sådan attityd till denna lag hos regeringen och hos ansvarig minister gör mig uppriktigt sagt arg och besviken. Man vägrar att se ett problem.

Jag uppmärksammades på frågan för några år sedan, men i somras intensifierade Svenska Parasportförbundet arbetet. De kämpar med näbbar och klor för att få till stånd en förändring. Men det är förgäves, eftersom regeringen inte ser samma problem.

Det är för mig helt obegripligt hur byråkratiskt trångsynt den här lagen har blivit efter att ansvaret flyttades från Socialdepartementet till Infrastrukturdepartementet, som statsrådet Eneroth ansvarar över i dag. Lagen kom till för att underlätta människors vardag, för att underlätta för personer som sitter i rullstol att ta sig mellan punkt A och punkt B. En sträcka som för oss är enkel, snabb och problemfri är för en person som sitter i rullstol det motsatta. Rätten till färdtjänst regleras i dag i färdtjänstlagen, och den ligger som sagt numera under Infrastrukturdepartementet.

Färdtjänst, assistans och tillgång till hjälpmedel är i dag de tre mest begränsande faktorerna för att en person med funktionsnedsättning ska kunna idrotta. Färdtjänstlagen bör inkludera resor för att man ska kunna träna och idrotta. Håller statsrådet med mig om detta?

Fru talman! I dag måste många barn och ungdomar förlita sig på sina föräldrar för att de ska köra dem direkt från skola till aktivitet - detta då man inte får ta färdtjänst direkt från skola till aktivitet. Lagen lever med andra ord inte upp till sitt syfte, och det är statsrådets ansvar.

En förändring behövs. Det kan nämligen inte vara rimligt att det ska vara så här byråkratiskt för ett barn att först åka hem från skolan och förlora en massa tid och energi för att sedan ta sig till sin fritidsaktivitet. Det innebär en extra resa i stället för att man åker direkt från skolan. Det blir absurt inte minst med tanke på den utsläppsdebatt som pågår parallellt, även om detta absolut inte är den primära frågan i min interpellation.

I statsrådets svar hänvisas till att frågan är en kommunal angelägenhet. Jag undrar därför om statsrådets svar betyder att vi aldrig någonsin kommer att se lagförändringar som berör kommuner. Eller hur ska jag tolka svaret?

Fru talman! Den andra delen av min interpellation handlar om utrustning, men den kommer jag att ta upp i mitt nästa inlägg.

Återigen: Jag söker fortfarande svar på min första fråga. Ser regeringen ett problem med att personer som har rätt till färdtjänst inte kan åka direkt från skolan till sin idrottsaktivitet eller en annan aktivitet för den delen med tanke på hur lagen i dag är formulerad? Kommer vi att få se en förändring i direktiven?

Fru talman! Jag uppskattar verkligen engagemanget men är lite förvånad över tonen. I grunden är detta ett kommunalt ansvar. Det är kommuner, regioner och regionala kollektivtrafikmyndigheter som har ansvaret att på denna detaljnivå lyssna in vilka krav man ska ställa på anpassning, tider, tidpunkter och vilken utrustning som man kan medföra. Denna ordning har riksdagen under ganska lång tid tyckt vara bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ska jag tolka detta som att Sverigedemokraterna nu tycker att vi ska återföra färdtjänsten till socialtjänstlagen? Är det där frågan om de parasportutövandes möjligheter att resa ska regleras? Jag tror inte att det vore en lycklig utveckling.

Färdtjänstlagen som helhet har fungerat väl. I de utredningar och undersökningar som Svensk Kollektivtrafik gör säger 92 procent av resenärer med färdtjänst och sjukresor att de är nöjda med beställning och resa. De är även nöjda med förarnas bemötande och att de kommer fram i tid. Det finns alltså en hög nöjdhetsgrad.

Jag delar dock uppfattningen att det är otroligt viktigt att man lokalt och regionalt hittar sätt att möta de behov som både individer och utövare av parasport har. Men vi har en ordning i Sverige som innebär att detta inte detaljregleras i riksdagen eller i regeringen.

Jag måste ändå få ställa frågan om Sverigedemokraterna tycker att färdtjänsten ska återföras till socialtjänstlagen. Är det dit personer som exempelvis utövar parasport ska vända sig?

Den ordning vi har i dag har fungerat väl. Skulle det visa sig att ytterligare preciseringar behövs tvekar jag inte till att ta initiativ, men hittills har vi inte fått några tydliga signaler om att det skulle behövas.

Fru talman! Låt mig börja med att svara på frågorna. För mig spelar det egentligen ingen roll var lagen ligger, utan bara att den fungerar. Enligt de signaler som jag får är det tydligt att dagens system inte fungerar. Någon form av översyn behövs och måste göras.

Låt mig ta upp den andra delen av min interpellation. I dag får man inte ta med sig sin utrustning om man åker färdtjänst. Man får inte ta med sig sin specialrullstol om man behöver en sådan när man ska idrotta. Man får bara ha med sig den man använder ute på gator och torg, och den är inte anpassad till idrott och parasport.

Specialrullstolen är väsentlig för att man ska kunna utöva sin idrott. Inom parasporten är rullstolen ett redskap. Varför får man inte ta med sig den när man åker färdtjänst? Man kan jämföra det med att man tar sig till en tennisbana utan racket eller till en isbana utan skridskor. Det blir meningslöst att idrotta utan sin utrustning. Varför får man inte ta med sig den när man åker färdtjänst?

Statsrådet hänvisar återigen till att innehållet i min interpellation är en kommunal angelägenhet. Men vi måste kunna förändra en lag eller regel som inte fungerar som det var tänkt. Så är fallet i dag. Det handlar inte bara om en enda person som inte får åka direkt från skolan till sin aktivitet eller som inte får ta med sig sin utrustning med färdtjänsten - detta gäller flera personer. Hundra tusen personer i Sverige är i dag i behov av färdtjänst.

Sedan färdtjänstlagen flyttades över till ministerns departement har problem uppdagats. Det är därför på sin plats att göra en översyn för att man ska se vad som har blivit sämre och hur man kan förändra det.

Ytterligare ett problem är att man är berättigad till ett visst antal färdtjänstresor per år. Det innebär att antalet resor inte räcker till för mer än två träningspass per vecka. Om man vill satsa på en idrottskarriär inom parasport räcker inte två träningsdagar per vecka särskilt långt. Kan regeringen tänka sig se över detta och eventuellt ändra lagen och antalet resor per vecka så att det blir mer anpassat till dem som exempelvis vill göra en elitsatsning?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack återigen, Angelika Bengtsson, för engagemanget! Jag uppskattar det. Men jag fick inte riktigt svar på om Sverigedemokraterna tycker att frågan ska återföras till socialtjänstlagen.

Min uppfattning är att färdtjänstlagen har fungerat väl, vilket utvärderingar visar. Ett stort ansvar ligger som sagt på kommuner och regioner att utveckla regler för hur man tillämpar lagen och vilka möjligheter man ska ha. Hur detta ska se ut beror delvis på hur politikerna i den region som Angelika Bengtsson tillhör har valt att prioritera när det gäller vilka möjligheter som ska finnas. Det är också de som gör avvägningen av vilka kostnader det kan innebära för operatörerna att ta med särskild utrustning.

Min grundinställning är naturligtvis att det här är viktigt. Det gäller inte minst för de grupper där färdtjänsten är den enda möjligheten till transport. Man måste göra generösa bedömningar inom ramen för de resurser som man sätter till.

I den utredning om särskilda persontransporter som gjordes på mitt initiativ fanns en ordentlig genomlysning som visar vilka möjligheter som finns med dagens regelverk och vilka eventuella krav som kan behöva förändras framöver för att man ska kunna göra en ännu mer flexibel tillämpning. Jag är naturligtvis beredd att pröva flera olika insatser för att förbättra möjligheten för färdtjänst för flera, men det ska ske inom ramen för de kostnader som finns.

Jag upplever att det finns ett starkt stöd i riksdagen för den ordning vi har som innebär att vi inte går in från nationell nivå och detaljreglerar hur man ska tillämpa färdtjänstlagen. Kommuner och regioner ska ha detta ansvar. Det är också de som ska tala om hur resorna ska utföras, hur resorna kan samordnas och vilken utrustning man kan ha med sig.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag konstaterar att regeringen inte tänker förändra nuvarande lagstiftning. Man vägrar se ett vardagsproblem som drabbar många människor och som påverkar deras liv.

Varje gång jag träffar någon med koppling till Parasportförbundet ber de mig om en förändring. Jag ville ha denna debatt för deras skull och för att göra deras röster hörda här i kammaren. Jag ville uppmärksamma statsrådet på att vi här har ett problem som hämmar deras vardagsliv. Varför försvårar regeringen deras liv?

Vill man få till en förändring så kan man. Jag konstaterar att regeringen inte vill få till en förändring. Det beklagar jag, för de som lider av den här lagen kan därmed inte få ett enklare vardagsliv. En liten förändring skulle i det här fallet betyda stora resultat. Jag hoppas på en förändring i frågan inom en snar framtid och tackar för debatten.

Fru talman! Jag uppskattar som sagt engagemanget, men jag är förvånad över tonen. Angelika Bengtsson säger sig kunna konstatera att regeringen inte vill förenkla människors liv. Men allvarligt talat - det här är en lag som vi gemensamt i riksdagen har ett ganska brett stöd för. Ordningen är sådan att man i kommuner och regioner ansvarar för tillämpningen i detalj. Om Angelika Bengtsson och Sverigedemokraterna vill ändra den principen är ni naturligtvis välkomna. Men säg då det! Säg att ni vill flytta över detta till en detaljerad reglering i socialtjänstlagen eller på vilket annat sätt ni vill att man ska förändra tillämpningen!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det är viktigt att vi följer upp färdtjänstlagen. Vi har en utredning som tittar på olika sätt att kunna utveckla den vidare, och jag är naturligtvis beredd att pröva detta. Den ska finnas för att människor ska ha det stödet. Men vi har också tyckt att det är en ganska bra ordning i Sverige att kommuner och regioner, som är närmast medborgarna, har ett stort inflytande över hur man hanterar färdtjänsten, till vilka operatörer man ger uppdragen och inte minst vilka möjligheter som finns för dem som behöver färdtjänst att få bästa möjliga stöd. Det tror jag faktiskt att de allra flesta tycker är en ganska rimlig bedömning.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.