Amorteringskrav och fallande nyproduktion på bostadsmarknaden

Herr talman! Isabella Hökmark har frågat mig hur jag avser att agera med anledning av effekterna av det skärpta amorteringskravet och den fallande nyproduktion som vi nu ser på bostadsmarknaden.

Hushållens skulder är i Sverige på en hög nivå, både historiskt och jämfört med andra länder. Ur ett internationellt perspektiv har svenska bostadslån stuckit ut genom att de har amorterats i liten utsträckning. Detta är en utveckling som gör att risker byggs upp och som på sikt kan bli skadlig för den makroekonomiska stabiliteten och i förlängningen också för den finansiella stabiliteten i Sverige. Riskerna med den ökande skuldsättningen har under lång tid poängterats av såväl regeringen som Finansinspektionen, Riksgäldskontoret och Riksbanken - men även av internationella bedömare som till exempel IMF och EU.

Under flera år har regeringen arbetat med att stävja denna utveckling. Till exempel införde Finansinspektionen 2016, efter medgivande av regeringen, det första amorteringskravet och under våren 2018 ett förstärkt amorteringskrav på nya bolån över 4,5 gånger bruttoinkomst. För att ytterligare stärka Finansinspektionens förmåga att agera mot obalanser på kreditmarknaden har riksdagen med bred majoritet beslutat om propositionen Ytterligare verktyg för makrotillsyn. Finansinspektionen införde dessutom redan 2010 ett bolånetak på 85 procent av bostadens marknadsvärde och har höjt bankernas riskviktsgolv för bolån i flera omgångar.

Trots dessa åtgärder fortsätter hushållens skulder att öka, och bostadspriserna har, även efter den senaste tiden prisnedgång, stigit med mer än 30 procent sedan 2014. Lösningen på utmaningarna på bostadsmarknaden i en sådan situation kan inte vara att underlätta ytterligare skuldsättning. Bostadsbyggandet skulle dock vara betjänt av långsiktigt stabila spelregler. Jag skulle därför gärna se att vi framgent kan få till stånd breda uppgörelser över blockgränsen för att reformera bostadsmarknaden på ett sätt som säkrar ett utbud av bostäder som möter efterfrågan utan att vältra över riskerna på hushållen genom vidlyftig kreditgivning eller påtvingad överskuldsättning, speciellt hos unga och nya på bostadsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Statsrådets svar på frågorna om konsekvenserna för enskilda vad gäller amorteringskravet är att han förmodligen vill göra dem än värre. Det är åtminstone den andemening jag läser i svaret, för det finns ju inga förslag om hur man ska kunna stävja utvecklingen.

Svaret på problemet med växande bostadsbrist och att det blir allt svårare för enskilda att skaffa boende är att man tänker göra det ännu värre för den enskilde och svårare att skaffa en bostad. Det innebär i sin tur att den nedgång i bostadsbyggandet som vi nu ser skulle förvärras och leda till en ännu större bostadsbrist.

Det som är svårt i dag för den som vill skaffa sig en bostad ska alltså bli värre. Den brist på bostäder som är huvudproblemet till stigande priser på bostadsrätter och villor ska få växa sig ännu större i och med en politik som gör det svårare för dem som vill skaffa sig ett eget boende. Till dem som har skaffat en bostad eller som är på väg att göra det säger man: Ni har det svårt nu, men vi ska göra det ännu svårare. Och bristen på bostäder låter vi bli större i ivern att göra det svårare för er att betala kostnaderna för ert boende.

Det är sant att hushållens skulder har ökat, och det är sant att det finns anledning att vara vaksam över detta. Men man bör bedöma denna skuldökning mot bakgrund av de stora förändringar som har präglat den svenska bostadsmarknaden. Väldigt många fler äger sina bostäder. Man har förflyttat ägandet från kommuner och privata företag, och skuldsättning för det har förflyttats så att privatpersoner finansierar det hela genom egna lån. Dessa lån motsvarar, till skillnad från många privatlån, ett stabilt ägande.

Privatpersoners bostadslån är de mest kreditsäkra lånen, bland annat mot denna bakgrund men också mot bakgrund av att privatpersoner prioriterar ägande av sin bostad. Fastighetskrisen i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet präglades av problem i kommunala och privata bostadsföretag men inte av privatägda bostäder.

Möjligheten att låna till sitt boende är avgörande för byggandet av nya bostäder, och det gäller både bostadsrätter och villor. Det innebär att ju svårare regeringen gör det för privatpersoner att äga bostäder, desto mer urholkas den del av svensk bostadsmarknad som fungerar. När det blir svårare att låna blir det svårare att bygga. Det blir även svårare att sälja och att köpa, och det blir svårare för nya grupper att komma in på bostadsmarknaden. Tillsammans med flyttskatten har amorteringskraven lett till en minskad rörlighet på bostadsmarknaden förutom minskat byggande.

Är statsrådet verkligen belåten över denna politik? Var det detta ni ville ha: minskat bostadsbyggandet, ökad bostadsbrist och större svårigheter för den enskilde?

Fru talman! Jag blir bekymrad när jag hör Isabella Hökmark argumentera. Det är viktigt att komma ihåg att bostadsbyggandet ligger just nu på rekordnivåer. Jag hoppas att alla åhörare förstår det. Vi har nivåer på bostadsbyggandet som vi egentligen inte har sett på decennier. Vi var absolut inte i närheten av detta under den regering som Isabella Hökmark representerar, alliansregeringen. Då låg siffrorna för bostadsbyggandet mycket långt under de nivåer som vi ser nu. Det gäller även om man inräknar den nedgång som har skett så här långt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Självklart måste vi göra vad vi kan för att stimulera bostadsbyggandet. Vi måste se till att efterfrågan och tillgången matchar bättre. Att vi nu har ett högt byggande är ett första steg på den vägen. Regeringen är otålig och vill gärna göra mer. Därför har vi en aktiv bostadspolitik, till skillnad från den förra regeringen som inte vidtog särskilt många aktiva åtgärder för att förändra situationen på bostadsmarknaden. Man kan till och med säga att de åtgärder som då vidtogs snarare medverkade till att förvärra situationen och göra den ännu sämre, framför allt för nytillträdda på marknaden.

Den förra regeringen sänkte fastighetsskatten och höjde samtidigt reavinstskatten som del av ett paket. Dessutom gjordes en våldsam utförsäljning av hyreslägenheter, vilket gjorde det svårare att få tillgång till den marknaden. Detta har gjort att det funnits utrymme för de väldigt kraftiga höjda priser som vi sett. Det har gjort det svårare. Högre priser försvårar ett inträde på bostadsmarknaden. Därför är det lite magstarkt att Isabella Hökmark här försöker svära sig fri från ansvar och knuffa över allt ansvar på denna regering.

Jag är även bekymrad över att Moderaterna väljer att hela tiden skjuta jobbiga beslut framför sig. De blundar för risker i den svenska ekonomin. Jag tycker inte att det är en ansvarsfull politik för ett parti som aspirerar på att leda en regering.

Jag blir bekymrad när jag hör Isabella Hökmark tona ned riskerna. Hon säger att riskerna med hushållens skuldsättning, privat skuldsättning, inte är så stora. Hon verkar inte ha följt den utveckling som varit med den finanskris som drabbade världen 2008 och 2009. Den hade ju sitt ursprung i den amerikanska bostadsmarknaden. De hade inte kontroll över hushållens upplåning och krediter. Det fick sedan efterföljande konsekvenser som har varit dramatiska, inte bara för den amerikanska ekonomin utan även för ekonomin i Sverige och världen. Det gör mig mycket bekymrad när man förminskar betydelsen av dessa åtgärder.

Jag blir också bekymrad över att man säger nej till de åtgärder som föreslås för att man ska kunna hantera dessa risker, och man gör det utan att prestera några förslag om hur man ska agera i stället. Andra oppositionspartier i Alliansen har pekat på alternativ, till exempel att förändra ränteavdragen. Moderaterna säger nej till båda dessa alternativ. Man tänker alltså inte göra någonting, utan vill bara blunda, lägga armarna i kors och hålla tummarna för att inget ska hända. Det finns inget ansvarstagande för framtiden. Detta tycker jag inte är en ansvarsfull politik.

Vi behöver i stället stimulera bostadsmarknaden. Vi har infört ett investeringsstöd för hyreslägenheter som innebär att det faktiskt finns en marknad. Man kan få tillgång till hyreslägenheter. Vi vill göra ännu mer. Vi ser därför nu till att utöka stödnivån inom detta system liksom den tillåtna normhyresnivån, så att den får större genomslag även i storstadsområden.

Vi har även genomfört ett 22-punktsprogram på bostadsmarknaden för att öka möjligheterna att få tillgång till bostäder och även få en ökad rörlighet. Exempelvis har vi slopat taket på uppskovsbeloppet. Det innebär att ett hushåll som säljer sin bostad med vinst nu kan skjuta upp beskattningen på kapitalvinsten, utan någon begränsning som fallet var under den förra regeringens tid vid makten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har alltså vidtagit ett antal åtgärder för att ha en aktiv bostadspolitik. Det har också gett resultat i form av ett högre byggande. Vi kommer inte att trappa ned vårt arbete, utan tänker fortsätta vara aktiva i bostadspolitiken. Min förhoppning är att det denna gång kommer att finnas en vilja hos oppositionspartierna att bidra till bostadspolitiken.

Förra gången regeringen bjöd in till bostadspolitiska samtal valde oppositionen tyvärr att lämna bordet och ville inte fortsätta med den processen. Det var ytterligare ett exempel på bristande ansvarstagande. Jag hoppas dock att de har dragit lärdomar av detta och är beredda att vara mer konstruktiva under nästa mandatperiod. Jag tror att det skulle göra stor skillnad för bostadsmarknaden.

Fru talman! Jag är här för att ställa frågor till statsrådet som ändå har varit ansvarig för detta område under fyra år. Det är det som gör att det blir viktigt.

Jag vet inte riktigt hur det ligger till, men vi verkar läsa olika statistik. Man kan varje vecka läsa om kraschade bostadsprojekt där det inte blir av att man bygger några bostäder. Ett skäl är att människor inte kan flytta, köpa en bostad eller låna. Detta ser vi nu, och därför upprepar jag mina frågor.

Det finns så många förtvivlade människor. Jag skulle vilja be statsrådet att se hur det ser ut och sätta sig in i hur det är för en familj eller för nya som vill komma in på en bostadsmarknad. Det kan handla om familjer som växer eller splittras eller om äldre som vill flytta. Det här är jättesvårt. En familj som kanske bor i en trea i dag och splittras kan möjligtvis köpa var sin etta. Där ska de sedan ha hand om barnen varannan vecka. Och de som är helt nya på bostadsmarknaden har ingen möjlighet att spara ihop till de miljonbelopp det handlar om i Stockholmsområdet för att kunna köpa sig en bostad. Det är detta som är så tokigt.

I slutet av statsrådets svar säger han att han inte vill "vältra över riskerna på hushållen genom vidlyftig kreditgivning eller påtvingad överskuldsättning". Men det är precis det som händer. Vet statsrådet vad som händer när man går till banken för att låna? För det första får man inte låna mer än 4,5 gånger årslönen. Vad händer sedan? Man kan få ett sådant lån till en låg ränta. Sedan tar man ett blankolån. Det kan vara på samma bank eller på ett kreditinstitut. Där måste man ta ett lån med kanske 5-6 procents ränta, för att kunna köpa sitt drömradhus eller sin första etta.

Detta är tokigt. Skuldsättningen går heller inte ned. Det blir sämre om man lånar utan någon som helst säkerhet till mycket högre ränta. Det är detta jag försöker beskriva. Jag undrar varför statsrådet inte ser att detta är ett problem. Det har blivit ett jätteproblem för alla att låna till en bostad eller byta bostad.

Jag kände att jag måste föra fram dessa frågor, eftersom jag ideligen får frågor om detta. Många hör av sig. Speciellt efter i dag kommer jag säkert att få ännu fler mejl om detta, eftersom många tittar, reagerar och säger: Vad bra att du lyfter upp den här frågan!

Detta är verkligen ett problem. Jag undrar om ni i regeringen är nöjda. Tycker statsrådet inte att vardagsverkligheten för vanliga människor är ett problem?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det är sant att det sker en viss nedgång i bostadsbyggandet. Dock ska man komma ihåg att det är från rekordnivåer. Det försöker Isabella Hökmark hela tiden ignorera. Byggandet ligger på betydligt högre nivåer än det gjorde under hela alliansregeringens tid vid makten. Det är någonting som jag är glad och stolt över att vi har kunnat åstadkomma. Självklart kommer vi att göra allt vi kan för att fortsätta ha ett byggande som ligger på en hög nivå, för det är bristen på bostadspolitik som har lett fram till den situation vi har i dag. Bristen på aktiva åtgärder har gjort att man hela tiden har underpresterat på bostadsmarknaden. Det har hela tiden byggts för lite i förhållande till befolkningen, och priset för det betalar vi i dagsläget.

Det är också viktigt att komma ihåg det som Isabella Hökmark hela tiden försöker tona ned och undervärdera: Får vi en ekonomisk kris i Sverige kommer det att innebära ett enormt hårt slag för bostadsmarknaden och inte minst för de människor som vill ta sig in på bostadsmarknaden och få en chans att få ett boende. Är det någonting vi har lärt oss av den förra finanskrisen och ekonomiska krisen är det att det gör stor social skada. Det skapar stora hål i de offentliga finanserna, vilket gör att man inte har möjlighet att stimulera ekonomin och därmed inte heller att stimulera bostadsbyggandet.

Därför tycker jag att vi har ett stort ansvar att se till att vi har stabilitet i den svenska ekonomin, i statsfinanserna. Jag tycker att Moderaterna tyvärr sviker sitt ansvar att bibehålla den stabiliteten. Om man inte gör det vet vi att effekterna blir katastrofala, inte minst för bostadsmarknaden. Byggandet sjunker till i princip nollnivå.

Isabella Hökmark pekar också på blankolånen. Det är sant att de ökar. Det gör de inte bara i Sverige utan också i många andra länder, så att koppla det direkt till den svenska bostadsmarkanden tycker jag inte är riktigt relevant eller seriöst. Man ska också komma ihåg att blankolånen ökar från en mycket låg nivå. Det handlar om några procent av den totala lånestocken, så att blåsa upp det som ett enormt problem i svensk ekonomi är kanske något överdrivet. Däremot har vi gett Finansinspektionen i uppdrag att följa utvecklingen för blankolånen och rapportera tillbaka till regeringen om man upplever det som ett problem och vad man i så fall kan göra åt det. Vi försöker hela tiden följa utvecklingen och komma med relevanta svar på den.

Jag tycker inte att man kan göra som Isabella Hökmark gör och utmåla det som att det ska vara någon form av mänsklig rättighet att låna hur mycket som helst i vilken situation som helst för att betala väldigt höga bostadspriser. Det gör att vi får en eskalerande spiral mot högre och högre priser, vilket faktiskt gör att de som har små plånböcker är de som får allra svårast att komma in på marknaden.

Nu har vi sett en stabilisering av bostadspriserna från att tidigare ha sett en ständig ökning. Bostadspriserna steg med över 30 procent bara under denna mandatperiod. Isabella Hökmark kan inte mena att det som skulle ge möjligheter för människor att komma in på bostadsmarknaden är att vi ska fortsätta ha kraftigt stigande bostadspriser, högre och högre priser som gör att de som ska ta steget in på bostadsmarknaden får större och större belopp att låna och större och större belopp att finansiera. Det är bättre att vi får en stabilare prisutveckling och en jämnare balans mellan tillgång och efterfrågan, mellan byggande och behov av bostäder, för att kunna skapa de långsiktiga förutsättningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att försöka låtsas som om lösningen här och nu är att ta bort restriktioner kring kreditmarknaden och ge alla möjlighet att låna precis hur mycket de vill skapar risker för det finansiella systemet och för Sveriges ekonomi i framtiden. Vi har upplevt både en internationell finanskris och en egenskapad finanskris på 90-talet. Det tycker jag inte att någon av oss bör eftersträva, utan vi bör hålla rågångarna och se till att vi skyddar oss från de riskerna. Men inte bara det; det skapar också risker för den enskilde låntagaren med mycket stora lån. Om ekonomin går ned och om låntagaren själv drabbas av arbetslöshet eller en skilsmässa eller i värsta fall ett dödsfall i familjen vet vi att konsekvenserna kan bli oerhört stora för det enskilda hushållet. Är lösningen inte snarare att skapa förutsättningar för människor att få ett boende utan att behöva låna väldigt stora summor och därmed utsätta sig för ekonomiska risker?

Fru talman! Det är relevant att tala om blankolånens ökning i och med att de är kopplade direkt till bostadsköpet. Det är där man kan se skillnaden - de är kopplade direkt till att kunna köpa sin bostad.

Det är såklart bara fler bostäder som kan minska ökningen av priserna. Ju fler bostäder och ju större tillgång till bostäder, desto mer pressas priserna. Så är det; det är ju ganska enkelt.

Jag menar inte alls att man ska titta på människors ekonomi och vad de har för säkerheter när de tar lån. Det ska ju bankerna göra. Det har de klarat tidigare. Jag förstår inte varför man ska påtvingas ett amorteringskrav. Det verkar inte sitta några kreditgivare på bankerna och bedöma, utan de bara kör de här reglerna utan att titta på helhetsbilden för familjen eller sådant. Det är det som är ett problem.

Jag skulle vilja måla upp en bild av hur det har blivit i Sverige i dag. Jag tittade på tv häromkvällen. Jag förstod först inte vad det var. Det var en familj som klev in i en ny bostad och sa: Åh, nu har vi äntligen kunnat förverkliga våra drömmar! Vi har fått en ny bostad. Jag undrade vad som hänt. Jo, det visade sig att de hade vunnit på travhästar.

Det är liksom tipset i dag: Om du vinner pengar kan du köpa dig en bostad. Tipset är att ta en lott i miljonärsfabriken i Sverige, inte att jobba, plugga och utbilda sig. Vill du ha pengar att spendera i dag ska du spela mer. Det är den bild man får när man ser på tv och när man hör hur svårt det är.

Det finns ingen öppning från statsrådets sida för att se att det kanske har blivit tokigt. Kan vi mildra effekterna? Kan vi se till att det blir lättare för familjer att göra sina val och köpa sina drömbostäder?

Fru talman! Det är väl följden av den moderata politik som vi hade under åtta år att man måste vara enormt rik - ha höga inkomster eller ha vunnit på travhästar eller lotto - för att kunna komma in på bostadsmarknaden. Det är framför allt åtta år av underpresterande från den förra regeringen som har lett till att vi haft alldeles för lite byggande och fått alldeles för dålig balans på bostadsmarknaden. Det kan vi bara beklaga i det här läget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan också beklaga att Moderaternas politik under dessa åtta år gick ut på att öka problemet. Man tog bort skatter på boende, vilket gav ännu mer utrymme för att höja priserna. Man höjde skatten på att flytta, reavinstskatten, vilket ledde till ett ökat motstånd att flytta från till exempel stora bostäder. Man avreglerade och utförsålde hyreslägenheter, vilket gjorde att marknaden minskade mycket också för dem som vill ha en hyresrätt i stället för att sätta sig i stor skuld. Det är tråkigt.

Jag blir bekymrad när Isabella Hökmark säger att det inte behövs några regler. Det behövs inget amorteringskrav, säger Isabella Hökmark. Bankerna klarar det där själva. Då kan man fråga sig varför Moderaterna stod bakom det första amorteringskravet, som vi fick igenom i ganska bred samsyn i Sveriges riksdag. Har Moderaterna nu ändrat sig också i den frågan? Det är mycket bekymmersamt och ett ganska förvånande ställningstagande, måste jag säga.

Vi måste ta ansvar för Sverige. Vi måste ta ansvar för bostadsmarknaden och se till att den fungerar. Bostadsbyggandet är uppe på högre nivåer än det varit på årtionden. Det är jag glad för, men vi är inte nöjda. Vi ska göra ännu mer. Därför har vi en aktiv bostadspolitik, där vi stimulerar kommuner som tar fram byggrätter och bygglov och även de bostadsföretag som bygger lägenheter som människor faktiskt har råd att bo i. Vi behöver också ta ansvar för det finansiella systemet, för statsfinanserna, och se till att vi inte bygger upp risker som gör att vi hamnar i nästa finanskris. Tyvärr kan jag konstatera att Moderaterna sviker i båda dessa perspektiv, och det är någonting som jag beklagar.

Överläggningen var härmed avslutad.