Fru talman! Som jag sa i interpellationssvaret är det de här reglerna som gäller. Det är detta vi har kommit överens om, och det är det vi gör.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är bara en deltagare i den här debatten som ställer grupp mot grupp, och det är inte jag. Jag brukar inte föra debatt på det sättet.
Utgångspunkten är flyktingkrisen 2015 när det kom 163 000 asylsökande, varav 35 000 ensamkommande ungdomar. I dag är situationen helt annorlunda. Det är en minskning med nästan 90 procent för asylsökande totalt sett och en minskning av ensamkommande ungdomar med 97 procent. Det är en kraftig minskning.
Bekymret vi hamnade i när det kom så många under så pass kort tid till Sverige var att många fick vänta väldigt länge. Det berodde bland annat på att när man skulle hantera alla dessa asylansökningar hanterade man i första hand syrierna i den gruppen.
De som kom från kriget i Syrien var ganska enkla ärenden i den meningen att här var det inte tu tal om saken än att de hade ett skyddsbehov i de allra flesta fall. Därför fick nästan 100 procent av syrierna uppehållstillstånd.
Det var viktigt att se till att kunna ge dem de beskeden så fort som möjligt så att de sedan kunde gå vidare ut i samhället, utbilda sig och etablera sig i Sverige. Där är vi på väldigt god väg. Det går bra för de syrier som kom 2015-2016 och fick uppehållstillstånd. Det går bra för dem i dag.
Det innebär också att den grupp som var svårare - bland annat de ensamkommande ungdomarna från Afghanistan - kommer att få vänta längre. De började i skolan, och de började att lära sig svenska. Till sist fattade vi beslutet av humanitära skäl att när människor etablerar sig på det här sättet, lär sig svenska och är motiverade, finns det anledning att ge dem en chans till.
Om de kom före den 25 november 2015 och hade väntat mer än 15 månader var vårt besked till dem: Okej, gå ut gymnasieskolan. Lär er svenska ordentligt, och sköt skolan. Håll er i skinnet. Håll inte på med en massa kriminalitet eller annat elände. Sköt er, och etablera er sedan på arbetsmarknaden efter att ni har gått ut skolan. Då kommer ni att ha möjlighet att få stanna i Sverige.
Den här gruppen består hittills av 7 850 ungdomar. Här låter det på Arin Karapet som att det håller på att välta hela Sverige. Vi talar om mindre än 1 promille av Sveriges befolkning. Det är 7 850 ungdomar som går i skolan och försöker klara sig så bra de kan här.
Jag tror att det kommer att gå bra för dem. Det ser i varje fall bra ut när vi gör förlängningsärenden. De ska sedan ansöka om förlängningar. För de förlängningsärenden som hittills har hanterats är det en bifallsfrekvens på 96 procent.
Det innebär att de allra flesta gör precis det de ska göra. De går i skolan, lär sig svenska och förbereder sig för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden här. Jag tror att det kommer att gå bra för de ungdomarna. De är motiverade, och de vill vara kvar i Sverige.
Jag värjer mig för den debatt som finns där man pekar ut den här gruppen människor och gör den skyldig för så gott som alla problem som finns i Sverige nu för tiden. Vi kan knappt tala om arbetslöshetsfrågan, bostadsbrist, ekonomiska problem eller någonting annat utan att man tar upp den här väldigt lilla gruppen - mindre än 1 promille av Sveriges befolkning - och gör den skyldig till alla dessa problem.
En sådan debatt vill jag inte delta i. Det är farligt, och det är orättvist. Min bestämda uppfattning är att det kommer att bli folk också av de här killarna och tjejerna om vi ger dem chansen. Jag tror att det kommer att gå bra för dem.