äldreomsorgen

Fru talman! Cristina Husmark Pehrsson har frågat mig dels vilka åtgärder jag avser vidta för att tillsynen över vården och omsorgen ska fungera mycket bättre än i dag, dels vilka åtgärder jag ämnar vidta för att garantera att inte äldre ska drabbas av respektlöshet och en inhuman vård och omsorg. Regeringen har under senare år vidtagit ett antal åtgärder för att förstärka tillsynen över vården och omsorgen om äldre. I samband med den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken beslutades om ett resurstillskott till Socialstyrelsen för en utvidgad och förbättrad tillsyn. I handlingsplanen konstaterades också att länsstyrelserna har en viktig roll att spela när det gäller tillsynsarbetet. Samtidigt konstaterades att deras resurser var alltför begränsade för att ett systematiskt samarbete på äldreområdet skulle kunna upptas mellan Socialstyrelsens regionala tillsynsorga- nisation och länsstyrelserna. Regeringen beslutade därför i samband med handlingsplanen att förstärka resurserna även till länsstyrelserna. Regeringen förut- satte då att en samplanering skulle äga rum mellan länsstyrelserna och Socialstyrelsen för att resursför- stärkningen hos båda dessa myndigheter skulle kunna utnyttjas på ett systematiskt sätt. Detta har möjliggjort en fördjupad verksamhetstillsyn i både särskilda bo- endeformer och hemtjänsten. Samarbetet mellan Socialstyrelsen och länsstyrelserna har också kunnat utvecklas. I regeringens proposition Ny Socialtjänstlag m.m. konstaterades att behovet av en bättre samordning av tillsynen motiverar att länsstyrelsens befogenheter i högre grad likställs med de befogenheter Socialstyrel- sen har när det gäller tillsynen över hälso- och sjuk- vården. Länsstyrelserna har därför genom tillägg i socialtjänstlagen fr.o.m. januari 2002 givits en utvid- gad rätt att ingripa mot missförhållanden i vissa kommunala verksamheter, t.ex. särskilda boendefor- mer och hemtjänst. Om det föreligger något missför- hållande i dessa verksamheter får länsstyrelsen före- lägga den som ansvarar för verksamheten att avhjälpa missförhållandet. En väl fungerande tillsyn är en viktig faktor när det gäller att förebygga missförhållanden inom vår- den och omsorgen om äldre. De brister som finns måste dock angripas på flera sätt. Olika former av kvalitetssäkring kan också förebygga uppkomsten av allvarliga missförhållanden. Oavsett vilka åtgärder som vidtas för att förbättra kvaliteten inom äldreom- sorgen finns dock alltid en liten risk att enskilda indi- vider kan komma att utsättas för försummelser. Till- synsmyndigheten ska granska varje enskilt ärende som anmäls till myndigheten. Tillsynsmyndigheten får dock inte kännedom om allt. Vissa äldre kan ha mycket svårt att framföra klagomål på vården och få gehör för sina synpunkter till följd av fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar eller av rädsla för att stöta sig med personalen eller annan inom social- tjänsten. De äldre som saknar nära anhöriga med inblick i vården kan vara särskilt utsatta. Det var framför allt mot den bakgrunden som den nya be- stämmelsen lex Sarah infördes i socialtjänstlagen. Bestämmelsen ålägger var och en som är verksam inom vården och omsorgen om äldre att vaka över att de enskilda får god omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Socialstyrelsen kommer under våren att presentera resultatet av en uppföljning som genom- förts avseende tillämpningen av lex Sarah. Jag tror att den nya bestämmelsen tillsammans med en förbättrad tillsyn och andra kvalitetshöjande åtgärder kommer att bidra till ökad trygghet för de mest utsatta äldre. Det är också mycket viktigt att peka på att vårdgivarna - kommuner och landsting liksom privata vårdgivare - i lag har särskilt ansvar för vårdens innehåll och kvalitet.

Fru talman! Jag ska börja med att tacka för svaret även om jag inte riktigt hittar svar på mina frågor, men det kan vi ju ägna en stund åt här. När man skrev en uppsats i skolan kunde man få underkänt på grund av missuppfattat ämne. Jag frågade kanske inte så mycket om vad som har gjorts utan vad som händer nu och framöver när det gäller trygghet och tillsyn. Det finns mycket bra vård. Det kan säkert social- ministern och jag vara helt överens om. Men trots allt finns det fortfarande mycket vård som är felaktig. Vi ser undernäring, okunnighet, respektlöshet, inlåsning, bristande valfrihet osv. Det är inte bara jag som säger detta. Det har Socialstyrelsen och Demensförbundet påpekat, och vi läser alldeles för ofta om det i tid- ningarna. Utan att göra någon jämförelse i övrigt slås jag ibland av tanken att bilindustrin har en bättre säker- hetskontroll, kvalitetsuppföljning och är långt mer serviceinriktad och lyhörd än vad en del av äldreom- sorgen är. Låt mig upprepa frågorna som jag ställde till soci- alministern och som jag gärna skulle vilja debattera här. Vilka åtgärder ämnar socialministern vidta för att tillsynen över vården och omsorgen ska fungera bätt- re än vad den gör i dag? I svaret beskriver socialmi- nistern vad som har hänt och gjorts. Han beskriver att man har sett brister, att man trott på samverkan, att man satt till mer resurser, att man har hoppats på samplanering osv. När det gäller samplanering syftar man alltså på dessa myndigheter, dvs. Socialstyrelsen och länsstyrelserna. Det är alltså två myndigheter som ska utöva tillsyn utifrån två lagar. Det är ju så att den ena handen vet ibland inte vad den andra gör. Samar- betet går inte så bra. Det kan vi nog konstatera. Låt mig i stället få ge några förslag, socialminis- tern, eftersom jag saknar sådana i svaret. Låt oss få en kraftfullare tillsynsmyndighet - en myndighet. Jag återkommer till det. Jag har debatterat det många gånger med socialministern. Det är fortfarande ett starkt önskemål från mig att det blir en kraftfull till- synsmyndighet som har en ordentlig medicinsk revi- sion, som är oberoende och som utgår från vården och omsorgen om de äldre. Jag har också ett annat förslag. I socialutskottet hade vi häromdagen besök från en länsstyrelse. De ägnar sig mest åt tillsyn av den privata verksamheten och mindre av den kommunala verksamheten. De sade att det ute i landet finns äldreomsorgsverksam- het, i synnerhet i kommunal regi, som inte skulle ha fått bedriva vård och omsorg om de hade sökt till- stånd i dag. Då är min fråga till socialministern: Kan vi inte här och nu få ett löfte om att all verksamhet som bedriver vård och omsorg, oavsett om den har fått tillstånd tidigare och oavsett om den är privat eller kommunal, ska söka och få ny tillståndspröv- ning? Det handlar alltså om att detta ska omprövas. Vi kan inte acceptera att en myndighet säger att det finns verksamhet i landet som inte borde få bedri- vas och som inte hade fått anslag om den hade sökt i dag. Socialministern säger att lex Sarah är svaret på allt. Men lex Sarah gäller anmälan av vanvård. Det är nog så bra, men missförhållandet har kanske pågått under en längre tid när anmälan sker. Vi ska gå in innan detta händer. En stark oberoende tillsynsmyndighet är vad jag och många med mig önskar, socialministern. Låt all verksamhet få ansöka om att få bedriva äldreomsorg, och låt verksamheterna prövas regelbundet.

Fru talman! På fredag kommer riksdagen att hålla en särskild debatt om äldreomsorgen. Jag uppfattade Cristina Husmark Pehrssons fråga på det sättet att den handlade just om hur vi försäkrar oss om att tillsynen fungerar och om vad som ska ske när det gäller tillsy- nen. Frågan formulerades inte riktigt så, men jag uppfattade att detta var vad det i huvudsak handlade om. Om man ska diskutera hela frågan om hur äldre- omsorgen fungerar måste man vidga perspektivet till att omfatta ekonomiska resurser i de kommuner som beställer omsorgen, oavsett om de själva driver den eller använder privata vårdgivare. Man måste diskute- ra möjligheten att anställa kompetent folk och erbjuda dem som anställs vidareutbildning och möjligheter till kompetensutveckling. Man måste diskutera hur rela- tionen till de anhöriga fungerar och vilket stöd vi kan ge till anhörigorganisationer både på lokal och natio- nell nivå för att få del av deras kunskaper och erfa- renheter i utvecklingen av äldreomsorgen. Det finns en rad åtgärder vi måste vidta för att försäkra oss om att vi får den äldreomsorg som vi har anledning att arbeta för. Om jag håller mig till den fråga som jag ändå uppfattade var själva kärnan, nämligen hur vi får en fungerande tillsyn, kan jag säga att Cristina Husmark Pehrsson och jag tycks vara oense om en enda fråga, nämligen den om huruvida det blir bättre med en myndighet än med det system vi har i dag. Jag är övertygad om att det system vi har kan ge den tillsyn vi är ute efter under förutsättning att länsstyrelserna samarbetar med Socialstyrelsen, vilket man säger att man gör. Länsstyrelserna har trots allt för det första en egen självständighet och för det andra en kunskap om lokala och regionala förhållanden, som är alldeles utmärkt att använda. Ser man till att föra en ständig dialog med Social- styrelsen, utveckla metoder tillsammans med Social- styrelsen och informera Socialstyrelsen om sitt arbete tror jag att vi kan få en tillsyn som lever upp till de höga krav som vi har anledning att ställa. Omvänt ska Socialstyrelsen ge råd till länsstyrelsernas till- synsverksamhet. Jag är inte alldeles säker på att det skulle bli bättre med en myndighet. Det är inte det som det handlar om. Det handlar om att man verkligen utövar tillsyn. Man ska inte bara agera när det görs anmälningar utan också ha en löpande tillsyn av verksamheten. Jag tror att det handlar om att se till att tillsynen har resurser, att de som utför den är kompetenta och att det finns personer som har tillräcklig kunskap. Detta gäller oavsett om det är länsstyrelserna och Socialstyrelsen eller en särskild myndighet som har ansvaret. Denna diskussion fördes i anslutning till att vi presenterade förslaget till socialtjänstlag. Då avvisa- des tanken att föra ihop funktionerna under Socialsty- relsens ansvar just därför att vi tror på att denna verk- samhet kan fungera. De rapporter jag får pekar på att vi nu är på väg att skapa en sådan tillsyn och att den dialog som man tidigare efterlyst faktiskt finns och fungerar. Vi kommer att få en utvärdering av hur lex Sarah fungerar. Det ska man inte vifta bort. Det är alldeles sant att det handlar om att personalen ska anmäla inte bara vanvård i egentlig mening utan också missför- hållanden. Det har sagts att många anställda inte vill anmäla. De kanske inte känner till sin lagstadgade skyldighet. Man är osäker på hur det ska gå till, och man är kan- ske osäker på om det kan uppfattas som illojalt mot arbetskamrater, t.ex. Därför är det viktigt att vi nu får en utvärdering av hur det fungerar och att vi får kun- skap om svagheter i systemet och eventuella behov av att stärka informationen om denna skyldighet, som alla anställda har. Vi får denna utvärdering inom kort från Socialsty- relsen. Den kan vara nyttig när vi diskuterar hur vi kvalitetssäkrar. Jag tror uppriktigt sagt att kvalitetssäkringen inom äldreomsorgen är av samma klass som kvalitetssäk- ringen när det gäller tillverkningen av Volvobilar. Vi har skapat ett kvalitetssäkringssytem som också inne- bär en lagstadgad skyldighet för alla medarbetare att anmäla fel. Problemet är att varje anmälan uppfattas som en väldig kritik mot verksamheten. Det gör man inte på Volvo. Där uppfattas det just som en del i kvalitetssäkringen. Det är viktigt att vi gör det. I dag publicerar Dagens Medicin en rapport från Socialstyrelsen om dess tillsynsverksamhet. Det är jättefarligt att dra alltför långtgående slutsatser av en sådan rapport, men jag ska återkomma till några på- pekanden som görs av Socialstyrelsen.

Fru talman! Jag vill bara påpeka att jag ställde två frågor till socialministern. Den första handlade om tillsyn. Den andra handlade om att garantera en hu- man vård och omsorg. I svaret tar socialministern över huvud taget inte upp någonting om tillsynsmyn- digheten, men ägnar sig mycket åt kvalitetsfrågorna. Jag går gärna in i den diskussionen också. Socialministern skriver i sitt svar bl.a. om olika former av kvalitetssäkring och åtgärder för att förbätt- ra kvaliteten. Han skriver t.ex. följande: Vissa äldre kan ha mycket svårt att framföra klagomål på vården och få gehör för sina synpunkter. Då frågar jag natur- ligtvis hur långt man har kommit med ställföreträdar- frågan. När kommer det förslag om ställföreträdare? Det är viktigt att de som inte kan uttrycka sig har någon som kan hjälpa dem med det, och att den rätten är lagstadgad. Det ska finnas någon som fungerar som dessa människors röst. Personalen ska inte behö- va strida mot svensk grundlag, gömma tabletter under smörgåsen och låsa in. Det är en kvalitetsfråga. När kommer ställföreträdarfrågan att lösas? En annan fråga på det temat är rätten att välja bort vård och omsorg. Det är i allra högsta grad en kvali- tetsfråga. Man ska inte bara få välja vård. De som har bott i äldreboende och blivit misshandlade och fått mask och larver i bensår ska kunna säga att de inte vill vara där utan någon annanstans. En äldre person ska kunna flytta utan att göra en ansökan som ska prövas. Det finns många andra saker. Det är klart att vi inte kan diskutera alltihop här, socialministern, men jag vill ändå skicka med att vi för att öka kvaliteten inom äldreboendena måste ta till vara alla de sköters- kor - det är tusentals - som jobbar inom äldreboen- dena. Regeringen har sagt nej till dem. De måste få fortbilda sig, och de måste få ökad förskrivningsrätt. Det gäller medicinsk tillsyn, som jag tycker är väldigt viktig. Det handlar om att kunna ge läkare över 67 möj- lighet att verka. Många av de läkarna jobbade inom äldrevården och hade utbildning i geriatrik. Det handlar om att äldre inte ska behöva vänta ett par år på behandling. De ska få vårdgaranti och bli behandlade inom ett par veckor. Jag förstår mycket väl att vi inte kan ta upp alla dessa frågor, men eftersom socialministern i sitt svar talar om åtgärder för att öka kvaliteten vill jag ta upp frågor som jag tycker är av yttersta vikt och som vi måste ta med när vi diskuterar kvalitetssäkring inom vård och omsorg.

Fru talman! Vi diskuterar trots allt dels den fak- tiska kvaliteten, dels kvalitetssäkring och tillsyn, som är något skilt från detta. Tillsynen är faktiskt en del av kvalitetssäkringen. Vi ska veta att samhället har resurser att följa upp anmälningar och utöva tillsyn av verksamheten regelbundet för att försäkra sig om att kvaliteten är hög. När vi talar om den faktiska kvaliteten och möj- ligheten att utveckla den handlar det i hög grad om att öka resurserna till äldreomsorgen. Det är ingen tve- kan om detta. Jag ska återkomma till den rapport som nu har lämnats av Socialstyrelsen, som Dagens Medicin refererar. De redovisar de anmälningar som kommit in när det gäller äldreomsorgen. Det visar sig att man kan dra slutsatsen att de flesta anmälningar som leder till allvarlig kritik gäller privat äldreomsorg. Om det inte vore en seriös diskussion, som vi trots allt ofta har, skulle vi utifrån detta faktum kunna dra slutsaten att den privata äldreomsorgen är sämre. Jag tror inte alls att det är så. Jag tror att man i ett läge drev principen om att pressa kostnader, och alldeles för många privata vårdgivare ställde upp på detta och erbjöd kommunerna förmånliga avtal. Man fick med detta faktiskt sämre kvalitet. Man kan inte spara sig till bättre kvalitet. Jag är alldeles övertygad om det. Det går inte att göra det när det gäller äldreomsorg. Det handlar om att ha tillräckligt med personal för att garantera kvaliteten, och det handlar om att erbju- da personalen vidareutbildning inom arbetet. Där har vi i dag ett mycket stort problem. Över hälften av dem som rekryteras till äldreomsorgen saknar adekvat utbildning. Då måste man först och främst se till att förbättra utbildningen innan de an- ställs, men de som anställs måste erbjudas vidareut- bildning på jobbet. Arbetsgivaren har ett jättestort ansvar för detta. Glädjande nog har åtta av tio kom- muner sådana program. De arbetar med att erbjuda alla anställda den här utbildningen. Jag får hoppas att detta också gäller de privata vårdgivarna, för de be- höver arbeta på samma sätt. Jag tror alltså att vi, när det gäller tillsynen, har ett bra system, men även där handlar det om att se hur man följer upp de anmälningar som görs. Vi får en utvärdering av Socialstyrelsen. Vi behöver också se över vilka resurser som finns för tillsynsverksamhe- ten, men jag vill inte förespråka att vi skapar en myn- dighet. Jag tror att det system vi har fungerar, under förutsättning att det finns ett samarbete. Frågan som ställdes inledningsvis om huruvida man ska ha en ny tillståndsprövning av verksamhe- terna är en fråga som egentligen faller tillbaka på frågan om hur kommunernas verksamhet fungerar. Jag tror uppriktigt sagt inte på uppgiften att det finns en rad äldreboende- och äldreomsorgsverksamheter som i dag inte skulle få tillstånd. Det är lätt att säga detta, men det finns ju ingen verksamhet utan att kommunerna och de kommunala ansvariga nämnder- na faktiskt har fattat beslut om den. Det finns miss- förhållanden. Det finns sämre kvalitet. Det finns bättre kvalitet. Det finns personalbrist i olika verk- samheter. Men jag tror helt enkelt inte att det är kor- rekt att svensk äldreomsorg skulle karakteriseras av att det finns en rad verksamheter som inte skulle tillåtas ifall man i dag gjorde en tillståndsprövning. Det är viktigt att vi får se vad Socialstyrelsen säger när det gäller verksamheten.

Fru talman! Det här med att det finns verksamhe- ter som inte skulle få tillstånd är inte mina ord, utan det kom upp i socialutskottet häromdagen. Jag vill kort säga att jag har debatterat länsstyrel- sen med socialministern. Trots att man fick mer pengar och resurser såg man att man inte klarade tillsynen. Vi har diskuterat Socialstyrelsen, som själv erkände att man inte hade något patientperspektiv med sig. Det var också alarmerande. Vi har diskuterat uppgifter i Aftonbladet. Man har synat 150 anmäl- ningar och säger att det bara är toppen på ett isberg. Jag menar att jag i dag diskuterar tillsynsmyndig- heten och att något måste göras därför att det inte fungerar. Sedan är jag helt överens med socialministern om att entreprenadupphandlingar och billiga lösningar inte är någonting som vi ska syssla med. Då hoppas jag att socialministern är ense med mig om att vi gör en äldrepeng i stället, en peng som följer med den enskilde dit den vill och som varierar i storlek bero- ende på hur mycket vård och omsorg som behövs. Då får jag åka vart jag vill och får den vård jag vill, och pengen blir större efter mitt behov. Då tror jag att vi är ense om att vi ska ha det systemet i stället för entreprenadupphandling. Återigen hoppas jag att ställföreträdarfrågan ska lösas med det snaraste.

Fru talman! Jag har bara en liten kommentar till detta med äldrepeng. Jag blir inte riktigt klok på hur den idén ska se ut. Vi vet ju att varje äldre människa som behöver vård och omsorg har ett omsorgsbehov som skiljer sig radikalt från grannens. Så är det ju. Då är problemet med en äldreomsorgspeng att man försöker likställa dem. Bekymret i Stockholm, där man försöker införa detta, är att det förmodligen inte kommer att fungera. Därför är jag inte alldeles säker på att en äldrepeng är lösningen. Kommunerna ska ta ett ansvar, och jag tycker absolut att man ska kunna köpa upp tjänster från seriösa företag, och då ska man garanteras kva- litet. Det är det som jag tycker är lösningen.