Äldre på framtidens arbetsmarknad

Herr talman! Katarina Brännström har frågat ministern för strategi- och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete om regeringens syn på utmaningarna på arbetsmarknaden och vilka åtgärder som bedöms vara nödvändiga för att få fler att bidra längre. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag delar Katarina Brännströms uppfattning att det är viktigt att inkludera fler människor, även längre upp i åldrarna, för att möta framtidens samhällsutmaningar. Ett långt och produktivt arbetsliv är centralt för att alla ska kunna ha en god ekonomisk standard även som pensionärer men också för finansieringen av en gemensam välfärd av god kvalitet.

För att uppnå detta krävs politik på en rad politikområden. Det handlar dels om att påskynda inträdet, dels om att få till stånd en lång och fast förankring på arbetsmarknaden. En viktig utgångspunkt för regeringens politik är därför att unga ska slutföra sin utbildning och vara rustade för arbetsmarknaden. Politiken ska också bidra till att nyanlända snabbt kan komma i arbete och att det finns möjligheter till omställning under hela arbetslivet. Äldre ska också ges förutsättningar för att orka jobba längre.

Att återinföra den särskilda löneskatten för personer över 65 år beräknas frigöra välbehövliga resurser som kan användas för att finansiera mer effektiva åtgärder för att främja ett långt arbetsliv. Regeringen vill förebygga ohälsan och har därför föreslagit satsningar för att förbättra arbetsmiljön och för att stärka arbetslivsforskningen. För att bidra till fler jobb samt en god välfärd av hög kvalitet och för att människor inte ska behöva minska sin arbetstid för vård av anhörig har regeringen föreslagit riktade satsningar inom välfärden. Regeringen satsar från och med 2016 till och med 2018 motsvarande omkring 2 miljarder årligen på mer personal i äldreomsorgen.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Som sagt ställde jag interpellationen till framtidsminister Kristina Persson just för att hon har talat om behovet av att se över skattesystemet och att skatten på arbete är för hög. Framtidsministern har ju dessutom tillsatt tre arbetsgrupper som ska se över vad som krävs för att få fler jobb i framtiden och vilka ekonomiska åtgärder som ska till för att det ska bli fler jobb.

I en intervju i DN den 25 februari säger Kristina Persson att skatten på arbete behöver ses över och att det finns andra sätt att beskatta än på just arbete. Det var en stor nyhet för oss andra. Det verkar också vara en stor nyhet för andra i regeringen.

Det är säkert fler än jag som blir något förvirrade över regeringens politik och de signaler som regeringen sänder, för de tankar som Kristina Persson förde fram går ju helt emot vad regeringen nu vill göra. Man höjer skatten på arbete på olika sätt, höjer arbetsgivaravgifterna för unga och höjer arbetsgivaravgifterna för dem som har passerat 65 år.

Framtidsministern uttalade också sin oro över att allt färre ska försörja allt fler i framtiden. Det är väl en oro som vi alla kan dela, och det är en stor utmaning. Men hur ska vi då få fler människor i arbete och få fler människor att arbeta längre? Det är där konflikten ligger mellan oss och regeringen. Vi menar att lägre kostnader för arbete och företag faktiskt ger fler jobb och att högre kostnader ger färre jobb.

Min konkreta fråga i interpellationen var vilka åtgärder framtidsministern ämnade vidta för att trygga samhällsutvecklingen och därmed få fler äldre till ett längre arbetsliv.

De äldre behövs på arbetsmarknaden. Många har en stor erfarenhet som efterfrågas, och det blir svårt att ersätta dem. Det handlar om ingenjörer, sjuksköterskor, lärare och många andra yrken. Dessutom lever vi allt längre och blir allt friskare upp i åren, så det är nödvändigt att många fler av oss arbetar allt längre för att vi ska klara pensioner och annan välfärd.

Jag förstår att det kan bli lite omtugg här för finansministern, men jag ställde ju som sagt min interpellation till framtidsministern. Då får jag vinkla den även mot finansministern nu och fråga: På vilket sätt anser finansministern att det är bättre använda pengar för att få fart på Sverige att höja a-kasseersättningen, att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen och att höja andra bidrag? Vad ger det för nya jobb? Det är ju det vi pratar om, om vi ska klara framtiden.

Man kan i alla fall konstatera att regeringen talar med kluven tunga. Finansministern har i stort sett i alla inlägg här i dag sagt att det är nödvändigt att höja skatter. Finansministern klagar också i varje inlägg i dag på de skattesänkningar som alliansregeringen gjorde under de åtta åren. Men det märkliga är att de flesta skattesänkningar står den nuvarande regeringen bakom. Ni tänker inte ta bort de skattesänkningar som vi gjorde. Ni visste för det första att ni då inte hade vunnit valet, och för det andra skulle det ha blivit ett uppror i Sverige. Det är svårt att förstå logiken i regeringens politik. Ni säger en sak och gör en annan.

Det skulle vara intressant att höra hur finansministern ser på utmaningen att vi måste få fler att jobba och få allt fler jobb framöver för att vi ska klara välfärden och de framtida utmaningar som vi står inför.

Herr talman! Fler i arbete, att få ned arbetslösheten, är regeringens främsta mål, och vi vill att det ska ske på ett sådant sätt att antalet arbetade timmar och antalet sysselsatta i ekonomin ökar. Det är på det regeringens politik fokuserar med de förslag som vi har lagt fram.

Vi jobbar inom tre områden. Det första är en mer aktiv näringspolitik. Det andra är ytterligare investeringar. Det tredje är ett kompetenslyft på arbetsmarknaden. På alla de tre områdena har vi förslag i den vårändringsbudget som vi har lagt på riksdagens bord. Här kommer vi med ytterligare förslag under de kommande åren.

Sedan ska vi inte glömma bort att även välfärden är en viktig del för att människor ska kunna och orka arbeta långt upp i åren och under hela livet.

För det första satsar vi på en mer aktiv näringspolitik. I ett litet globaliserat land som Sverige behöver näringslivet, det offentliga och akademin arbeta närmare tillsammans. Därför har vi startat ett innovationsråd, som leds av statsministern själv, för att se till att fler av alla de idéer som finns i Sverige också ska kunna bli fler växande företag och fler anställda i befintliga företag. Vi gör också en ganska stor satsning på export. Och vi kommer att se över det statliga riskkapitalet.

För det andra satsar vi på investeringar, för efter åtta år med skattesänkningar är det uppenbart att vi behöver öka investeringarna i samhället. Vi lägger till exempel en 20-procentig ökning av järnvägsunderhållet redan i vårändringsbudgeten som vi har lagt fram, men vi kommer med ytterligare förslag på infrastrukturinvesteringar och förslag för att få upp bostadsbyggandet. Det råder en akut bostadsbrist i många tillväxtregioner, och vi behöver få upp bostadsbyggandet för att säkra jobb och tillväxt och för att människor ska kunna flytta dit där jobben och utbildningarna finns.

För det tredje satsar vi på ett kompetenslyft på arbetsmarknaden. Efter finanskrisen har arbetslösheten fallit tillbaka bland personer som har en högre utbildning, medan den har stigit bland personer som bara har en grundskoleutbildning. Det har regeringen identifierat och avsätter därför rejäla resurser för att fler människor ska få möjlighet att få gymnasieutbildning, som i dag är en vattendelare på svensk arbetsmarknad, inte minst vad gäller våra unga. Vi har ett utbildningskontrakt, men vi har redan i år 6 500 nya utbildningsmöjligheter för personer som i dag står utanför arbetsmarknaden.

I den här jobbagendan är det också viktigt att komma ihåg att en väl fungerande välfärd är basen för en hög sysselsättningsgrad. En fungerande barnomsorg och en fungerande äldreomsorg är helt avgörande för en hög sysselsättningsgrad. Vi ser när vi tittar ut över världen att länder som har lite högre skattenivåer också är länder som har lite högre sysselsättningsnivåer, därför att om man tar ut skatt på ett begåvat sätt och sedan använder pengarna på ett begåvat sätt får man faktiskt upp sysselsättningen.

Men då kan man inte bara titta på hur man tar ut skatten. Man måste också titta på hur man använder skatten. Gör man en samlad bedömning av regeringens politik ser man att sysselsättningen och tillväxten kan öka och arbetslösheten minska.

Herr talman! Det är intressant att höra regeringens alla idéer och tankar som ännu inte har blivit verklighet. Man kan säga att det är förhoppningar.

Det är också intressant att höra regeringen säga att man har en aktiv näringspolitik när man i själva verket höjer skatterna på företag och arbete med 40 gånger mer än vad man lägger på insatser i den där aktiva näringspolitiken.

I jämförelse med andra länder har Sverige generellt sett höga skatter på arbete och höga arbetsgivaravgifter. Vi har dessutom höga löner, höga ingångslöner och få låglönejobb. Jag och många forskare är överens om att det påverkar storleken på arbetslösheten i Sverige.

Sammantaget är det dyrt att anställa och dyrt att köpa tjänster, och därför minskar efterfrågan. Det är efterfrågan som styr hur många jobb det blir i Sverige, inte hur många miljarder regeringen satsar hit och dit. Det är bra att man vill bygga järnväg och bostäder. Det kommer säkert att skapa fler jobb. Men det räcker inte.

Alliansregeringen införde RUT och ROT, sänkte kostnaderna för att anställa och sänkte restaurangmomsen. Det gjorde man för att höja den inhemska efterfrågan, vilket jag tror är jätteviktigt för att få fram fler jobb. Framför allt behöver vi fler enkla jobb eftersom många av dem som kommer till Sverige inte har möjlighet att ta de mer kvalificerade jobben.

Det är intressant att höra hur vi ser på framtiden och hur vi bedömer verkligheten. Om regeringen inte tror på sänkt skatt för arbete och klagar på att alliansregeringen sänkte skatterna alldeles för mycket - alliansregeringen verkar ha gjort Sverige en fruktansvärd otjänst genom att sänka skatterna - förvånar det mig mycket att man behåller till exempel det dubbla jobbskatteavdraget för äldre. Min interpellation handlade just om äldre.

Varför höjer ni inte arbetsgivaravgiften till samma avgift som för alla andra? Om ni tror att högre avgifter och skatt på jobb ger fler jobb, varför inte ta i ordentligt? Ni talar med kluven tunga.

I själva verket är det så att ni behöver skattepengarna till den största utgiftsposten i regeringens budget, sjukskrivningarna. Pengarna går inte till skola och en aktiv näringspolitik. Ni måste leta upp pengarna någonstans, och ni hittar dem genom att höja skatterna lite här och där.

Ni vågar inte stå för den politik ni talar så mycket om, för då skulle ni ha hamnat i en kris, inte blivit valda och aldrig kommit i regeringsställning över huvud taget.

Allt färre kommer att försörja allt fler. Det är en stor utmaning. Hur vi ska klara samhällsutvecklingen kan vi alla fundera över. Sverige står inför enorma utmaningar. Vi tror att sänkta kostnader är en stimulans som ger möjligheter.

Det är intressant att höra finansministern klaga på de sänkta skatterna utan att göra särskilt mycket åt dem mer än i tal.

Herr talman! Jag blir lite förbryllad. Jag vet inte om Katarina Brännström är mest kritisk till att jag höjer skatten eller till att jag inte höjer skatten mer. Jag uppfattar interpellationen som att Katarina Brännström inte uppskattar att vi höjer skatten, men nu i debatten låter det som att Katarina Brännström tycker att det är fel att vi inte höjer skatten mer.

Det är aldrig roligt att höja skatten, men ska vi ta ansvar för de offentliga finanserna och samtidigt genomföra nödvändiga reformer kan det ibland vara nödvändigt att höja skatten.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet tog över regeringsmakten i ett läge då Sverige hade 400 000 arbetslösa, skolresultat som föll snabbare än i något annat jämförbart land och stora underskott i de offentliga finanserna - så stora att svenska folket lånade 10 miljoner i timmen.

Vad gör man i ett sådant läge? Jo, det handlar om att bedriva en väl avvägd finanspolitik så att vi kopplar ett fast grepp om de offentliga finanserna och inte slarvar utan steg för steg betar av de underskott som vi ärvde. Detta gör regeringen nu.

För att kunna bryta utvecklingen i skolan och genomföra en politik så att ungdomar får möjlighet att gå ut sin gymnasieutbildning och jobba i stället för att som i dag gå långtidsarbetslösa behöver vi öka skatteintäkterna. Därför föreslår vi en del skattehöjningar. Det är självklart inget vi gör lättvindigt, men det är nödvändigt eftersom vi behöver genomföra reformer samtidigt som vi har stora hål i de offentliga finanserna.

På Katarina Brännström lät det som att vi inte har några konkreta förslag utan bara en lista. Men det finns en rad konkreta förslag i den vårändringsbudget vi nyss lade fram.

Innovationsrådet är ingen idé utan ett konkret råd som arbetar redan nu. Exportstödet som riksdagen kommer att besluta om blir verklighet i höst. Även järnvägsunderhållet kommer att bli verklighet i höst. Stadsmiljöavtal blir verklighet. Klimatinvesteringsprogram mellan kommuner, privata företag och staten kommer att bli verklighet. 6 500 nya utbildningsplatser blir verklighet redan i år och kommer att öka till över 20 000 under mandatperioden. Därutöver kommer vi att höja bostadstillägget för pensionärer.

Det finns alltså en rad konkreta åtgärder i regeringens budget, men för att i detta läge kunna finansiera dessa satsningar måste vi öka skatteintäkterna. Vill vi ta ansvar för de offentliga finanserna måste vi jobba så.

Herr talman! Av det finansministern säger kan vi dra slutsatsen att det kommer fler höjda skatter. Det var ett besked så gott som något.

Det finns en skiljelinje. Regeringen höjer skatten på arbete för att genomföra reformer som inte gynnar arbete. Vi tog i stället ansvar för Sverige genom att stimulera till fler jobb och försöka höja efterfrågan. Här kommer det alltid att stå en strid oss emellan.

Låt mig rätta finansministern. Jag stör mig lite på att hon säger att alliansregeringen tillsammans med Sverigedemokraterna sänkte regeringens budget. Då vet finansministern inte hur det går till i kammaren. Sverigedemokraterna röstade oväntat på vår budget. Vi gjorde precis som vi alltid har gjort; vi gjorde inget annorlunda. Skyll inte detta på Alliansen! Det är ohederligt.

I övrigt tackar jag för debatten. Jag tror att vi kommer att mötas igen efter denna första gång. Det är ju på skatteområdet, kring kostnader för arbete och företag, som den framtida striden kommer att stå.

Självklart är ökade investeringar bra. Alliansen gjorde historiska satsningar på järnvägen. Det har dock glömts bort eftersom man nu talar om andra saker. Men kom ihåg att de största utgifterna i den nya regeringens budget inte går till investeringar utan till sjukförsäkring, a-kassa och andra bidrag.

Vi har olika syn på framtidens utmaningar, men jag tackar för debatten. Vi lär ses igen.

Herr talman! Katarina Brännström säger att det är ohederligt att säga att de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna stoppade budgeten. Det är helt korrekt att det var oväntat att Sverigedemokraterna röstade på Alliansens budget.

Det är dock exakt samma formulering som alliansföreträdare använde de gånger som Sverigedemokraterna röstade på Socialdemokraternas förslag under förra mandatperioden. Det är alltså exakt samma språkbruk som dina partivänner har använt, Katarina Brännström. Tycker du att jag är ohederlig ska du kanske börja med att städa upp i ditt eget parti.

Vad gäller möjligheten att få fler människor i arbete är det viktigt att regeringen satsar och investerar. Det är precis det regeringen gör.

Givet det läge vi har i de offentliga finanserna behöver vi finansiera våra reformer. Jag önskar naturligtvis att vi hade tagit över statsfinanser i ett helt annat skick och att det hade funnits möjligheter att, som man normalt sett gör, finansiera reformer via ett framväxande reformutrymme.

Nu måste det reformutrymme som naturligt växer fram när ekonomin växer användas till att beta av de underskott som alliansregeringen lämnade efter sig. Då behöver vi i det här läget höja skatterna för att kunna genomföra reformer. Det är ingenting man gör lättvindigt. Om man vill ta ansvar för Sveriges framtid kan det dock ibland vara nödvändigt, och så är läget just nu.

Överläggningen var härmed avslutad.