Afghanistans konsulat

Fru talman! Ida Drougge har frågat mig om jag avser att agera för att komma till rätta med problemen med Afghanistans ambassads konsulat på Lidingö.

Jag känner till att det har förekommit ordningsstörningar i och kring Afghanistans ambassads konsulära avdelning på Lidingö. Mina medarbetare på Utrikesdepartementet har en löpande dialog med Afghanistans ambassad och ambassadsäkerhetspolisen, och de träffade nyligen företrädare för Lidingö stad för att diskutera situationen.

Utländska ambassader väljer själva var de vill förlägga sin verksamhet, och de hyr eller köper lokaler för detta ändamål. Det krävs inte något särskilt tillstånd från Utrikesdepartementet för detta så länge verksamheten förläggs till Stockholmsområdet.

Alla utländska ambassader i Sverige har ett ansvar att se till att den verksamhet de bedriver här sker på ett ändamålsenligt sätt och i enlighet med rådande lagar och regler. Det gäller även Afghanistans ambassad, som har ett ansvar att se till att den konsulära avdelningens verksamhet bedrivs i ändamålsenliga lokaler och på ett sådant sätt att ordningsstörningar inte uppkommer. I den mån ordningsstörningar utgör lagbrott är det en fråga för Polismyndigheten och andra rättsvårdande myndigheter att utreda och lagföra.

Utrikesdepartementet kommer att fortsätta att följa utvecklingen i denna fråga. Jag hoppas att situationen kan lösas på bästa sätt, både för ambassaden, för staden, för de boende i området och för alla dem som besöker den konsulära avdelningen.

Fru talman! Ända sedan Afghanistans ambassad för fyra fem år sedan öppnade konsulatet på Näset på Lidingö har dessa problem pågått. Jag instämmer givetvis i den del av utrikesministerns svar som hänvisar till konsulatets eget ansvar för situationen. Det ställs dock på sin spets när det efter alla dessa år, efter Lidingö stads otaliga möten med ambassaden och efter insatser av väktare och polis inte har gett tillräckliga resultat.

Kommunen i fråga har finansierat och ställt dit bajamajor och utökat ordningspersonal på plats. Ambassaden säger sig ha ett kösystem i dag, vilket man inte hade tidigare. Men problemen kvarstår, som sagt. Konsulatet har vid flertalet tillfällen stormats. Det har varit knivbråk. Grannar till konsulatet berättar att de hör genom väggarna till ambassaden. De näringsverksamheter som ligger dikt an säger att de hör återkommande bråk och våldsamheter inne på konsulatet. Det låter som om man kastar in människor i väggarna.

Besökare får inte hjälp och har ingenstans att sova, utan de är hänvisade till den i Sverige ganska många gånger bistra kylan utomhus. De får vänta i dagar på att få hjälp.

Konsulatet har enligt sina egna uppgifter 90 000 besökare om året på en yta som är så liten att man själv anger att konsulatets medarbetare ofta får äta stående i köket på grund av platsbrist.

Det finns en förskola i det här området. De vågar ibland inte släppa ut barnen på gården för att det är så mycket oroligheter, och de hittar återkommande avföring och kanyler i parken och på förskolans område.

Problemen har alltså, trots otaliga möten, inte blivit lösta.

Det kom ett positivt besked nyligen, som handlar om att ambassaden efter möte med kommunstyrelsens ordförande i Lidingö har sagt att de vill flytta. De vill inte vara kvar i de här lokalerna, och de erkänner att de inte kan få bukt med problemen på den här platsen. Men de säger också att de behöver hjälp med att hitta nya lokaler och att de inte har kunnat göra det på egen hand.

Oavsett ambassadens ansvar och oavsett att kommunen och polisen har försökt jobba med frågan i flera år nu hamnar den här frågan, dragen till sin spets, i Wienkonventionens artikel 30. Den stadgar en skyldighet hos mottagande stat, i detta fall Sverige, att antingen underlätta för den sändande staten att förvärva nödvändiga lokaler eller på annat sätt bistå den sändande staten med att anskaffa lokaler. Det vill jag fråga ministern om.

Fru talman! Tack, Ida Drougge, för frågan!

Utrikesdepartementet för som sagt en löpande dialog med ambassaden genom återkommande möten och telefonsamtal. I den dialogen har det framkommit att ambassaden verkar genuint angelägen om att komma till rätta med problemen.

Ambassaden har meddelat att man på senare tid har vidtagit åtgärder för att begränsa antalet besökare, bland annat genom att kräva att de förbokar besök och genom att tillhandahålla vissa tjänster elektroniskt. Man har också anställt extra personal.

Ambassaden har också meddelat departementet att man aktivt letar efter nya lokaler. Dock menar ambassaden att det medieuppbåd som varit den senaste tiden har bidragit till att presumtiva hyresvärdar tyvärr har dragit sig ur.

Jag har full förståelse för att boende i området och andra besökare upplever situationen som otillfredsställande. Jag kan samtidigt konstatera att även om den konsulära avdelningen flyttar kommer det även i fortsättningen att krävas att lokalerna är ändamålsenliga och att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att ordningen kan upprätthållas. Från ambassadens sida verkar man genuint mån om att detta ska ske.

Det är min förhoppning att de åtgärder som ambassaden har vidtagit och planerar att vidta kommer att leda till att situationen förbättras, både för Lidingö stad och de boende i området och för ambassaden och dess besökare. Vi följer utvecklingen.

Ida Drougge åberopar nu Wienkonventionen om konsulära förbindelser. Men eftersom Afghanistan har en ambassad här och den konsulära avdelningen är en del av ambassaden är det Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser som är tillämplig, inte Wienkonventionen om konsulära förbindelser. Wienkonventionen om konsulära förbindelser hade varit tillämplig om det hade rört sig om ett fristående konsulat med ett eget så kallat konsulatdistrikt, men egentligen spelar det ingen roll - det är i princip samma bestämmelser som finns i båda konventionerna.

Jag hoppas att den här frågan ska lösa sig för alla parter.

Fru talman! Det är såklart relevant även för andra hyresgäster och andra platser och kommuner hur staten Sverige lyckas upprätthålla lag och ordning även i områden kring konsulat som tar emot stora grupper människor varje år och som i detta fall har ett stort inneboende problem med konflikter mellan ambassaden och de besökare som vill ha konsulatets och ambassadens hjälp.

När de här besökarna inte får hjälp bygger det många gånger på att man har olika syn på om de är medborgare och har rätt till hjälp av Afghanistans ambassad över huvud taget. Ytterst hänger det också ihop med den migrationspolitik som Sverige bedrivit under många år och att vi har många människor i Sverige som inte får uppehållstillstånd här och som heller inte får hjälp av ambassaden i fråga.

För att åstadkomma en lösning på problemen är det viktigt att man tar sig an dessa grundproblem och att man behåller en strikt migrationspolitik och skärper den ytterligare i framtiden så att problemen inte blir ännu större.

När det gäller ordningen har polisen nu meddelat att man inte har resurser att särskilt bevaka det här området. I stället uppmanar man kommunen att finansiera ordningsvakter. Utöver de kostnader som kommunen redan har för sanering och extra städning av det här området skulle sådana kostnader ligga på upp mot 1,2 miljoner kronor ytterligare per år, detta för att säkerställa en ordning som ytterst kan tyckas vara statens ansvar att upprätthålla i och med att staten har ansvaret för polisen.

Jag förstår att ministern är utrikesminister och inte har ansvar för polisen. Men ambassadpolisen jobbar ändå aktivt med ambassaderna, och eftersom ministern själv tog upp att det är viktigt att få bukt med ordningsproblemen oavsett var ambassaden finns skulle jag vilja fråga hur man arbetar med den här frågan. De här problemen har ju pågått i fyra fem år vid det här laget. Åtgärder har vidtagits, men det har inte avsevärt förbättrat situationen. Tvärtom kvarstår den.

Jag tänker framför allt på åtgärder utöver en ny lokal. En ny, större lokal med bättre plats skulle såklart hjälpa till, men det är inte säkert att det hjälper helt och hållet.

Jag undrar också om ministern kan utveckla sitt förra svar. Vi fick höra att Wienkonventionen om ambassader är tillämplig och har formuleringar liknande de i Wienkonventionen om konsulära förbindelser. Men jag hörde faktiskt inget tydligt svar på frågan hur långt utrikesministern anser att Sveriges skyldighet sträcker sig att bistå med hjälp att hitta lämpliga lokaler. Hur långt sträcker sig den skyldigheten?

Fru talman! Frågor om hur polisen sköter sig eller inte i fråga om migrationspolitiken är det andra ministrar som ansvarar för, så jag hänvisar Ida Drougge till dem.

För att klargöra en sak: Afghanistans närvaro är väldigt viktig för att vi ska kunna upprätthålla de goda relationer som vi har, för att utveckla ett nära samarbete med Afghanistan och för att möjliggöra för personer med afghanskt ursprung att få den konsulära hjälp som de behöver, till exempel med passhandlingar och id-kort. Det är av dessa skäl också viktigt att verksamheten bedrivs på ett effektivt sätt.

Mina medarbetare har som sagt haft flera kontakter med företrädare för Lidingö stad om situationen på Afghanistans konsulat. Vi har varit väldigt tydliga med vilka kontakter och rättsliga skyldigheter som UD har och vad UD rent konkret kan göra och inte göra.

Det finns som jag sagt tidigare ingen rättslig skyldighet för UD att tillhandahålla lokaler för utländska ambassader. Det faller på sin egen orimlighet att UD skulle ha praktisk möjlighet att förse alla de 107 ambassader som finns i Stockholm med lokaler. Några sådana resurser har vi inte.

Vi upplever att Lidingö stad har fått förståelse för UD:s roll. Mina medarbetare kommer naturligtvis att fortsätta dialogen med Lidingö stad, och jag hoppas att de åtgärder som redan har vidtagits och som planeras kommer att leda till en förbättring för alla berörda.

Fru talman! Afghanistan är det enskilda land i världen som Sverige ger mest bistånd till. Fram till 2024 ger vi 8-8,5 miljarder svenska kronor i bistånd till Afghanistan.

Samtidigt har vi här i Sverige en situation med personer som anser sig ha rätt till hjälp från Afghanistans ambassad men inte får det, och på grund av detta uppstår stora ordningsstörningar - våld, bråk, otrygghet, osäkerhet och sanitära problem. Näringsidkare vittnar om att de får skura bort urin som rinner från gatan in i deras lokaler. Förskolor kan inte bedriva sin verksamhet ordentligt alla dagar i veckan, året om, på grund av dessa stora ordningsstörningar.

Det svar som ministern ger i dag kan inte, givet situationens allvar och fram till dess att den är löst, vara nog. Jag förstår, och jag tror att alla kan instämma i, att det är fullt rimligt att ambassader själva hittar och ordnar med egna lokaler. Jag har väldigt svårt att tro att samtliga utländska ambassader i Sverige skulle vilja ha den hjälpen. Men nu har vi en ambassad som vill det och som uttryckligen och upprepat säger att de vill ha hjälp med att hitta lokaler.

Fru talman! Jag kan konstatera att Ida Drougge inte har korrekt information. Ambassaden har inte vänt sig till UD för att få hjälp att hitta nya lokaler. Det är inte heller korrekt att ambassaden skulle ha hävdat att UD enligt Wienkonventionen har skyldighet att hjälpa till med detta. I de samtal som mina medarbetare har haft med ambassaden och med Lidingö stad i frågan om UD:s möjligheter och skyldigheter att hjälpa till med att finna nya lokaler har det inte någonstans påståtts att UD skulle ha åsidosatt sina skyldigheter eller inte skulle ha gjort vad man har kunnat.

Det ligger i alla parters intresse att bidra till att denna situation förbättras och att störningar för de boende i området undviks; självklart är det så. Därför måste vi alla utifrån våra olika roller hjälpas åt i denna fråga. UD kommer att fortsätta sin dialog med ambassaden och med Lidingö stad i frågan, men - återigen - det är inte UD:s roll att tillhandahålla lokaler för utländska ambassader i Stockholm.

De besked som UD har fått från ambassaden om att man aktivt arbetar med frågan och ser över möjligheten att hitta bättre lokaler gör att jag bedömer utsikterna till en förbättrad situation framöver som goda. Vi kommer att fortsätta följa denna fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.