den gröna boxen
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenJordbruksminister Margar (S)
- Hoppa till i videospelarenJordbruksminister Margar (S)
- Hoppa till i videospelarenJordbruksminister Margar (S)
- Hoppa till i videospelarenJordbruksminister Margar (S)
- Hoppa till i videospelarenHarald Nordlund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHarald Nordlund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenJordbruksminister Margar (S)
- Hoppa till i videospelarenHarald Nordlund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenJordbruksminister Margar (S)
- Hoppa till i videospelarenHarald Nordlund (Fp)
- Hoppa till i videospelarenJordbruksminister Margar (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 11
Anf. 1 Jordbruksminister Margar (S)
Anf. 1 Jordbruksminister Margar (S)
Anf. 1 Jordbruksminister Margar (S)
Anf. 1 Jordbruksminister Margar (S)
Anf. 2 Harald Nordlund (Fp)
Anf. 2 Harald Nordlund (Fp)
Anf. 3 Jordbruksminister Margar (S)
Anf. 4 Harald Nordlund (Fp)
Anf. 5 Jordbruksminister Margar (S)
Anf. 6 Harald Nordlund (Fp)
Anf. 7 Jordbruksminister Margar (S)
den 24 september
Interpellation 2001/02:13
av Harald Nordlund (fp) till jordbruksminister Margareta Winberg om den gröna boxenSedan den beryktade tullstriden för drygt hundra år sedan, över andra världskrigets livsmedelskris, och bildandet av EEC som lett fram till, och gett oss, vår nuvarande jordbrukspolitik har det stått allt klarare att frågor om jordbruk och livsmedelsproduktionen kräver ett internationellt samarbete och samförstånd. Jordbrukspolitiken inom den europeiska unionen ifrågasätts ofta och med all rätt. I detta sammanhang räcker det med att konstatera att den utgör ett hinder för östutvidgningen och drabbar lågproducerande länder i tredje världen dubbelt. Överproduktionen inom unionen tenderar att slå ut deras redan svaga egna produktion och tullmurar hindrar dem från att exportera vad de till nöds annars skulle kunna. Dessa exempel är väl valda för att framhålla vidden av livsmedelsproduktionens globala karaktär.
Unionen accepterar av konkurrensskäl inte nationella subventioner till det egna jordbruket. Det är gott och väl, konsekvenserna av att åter införa stöd skulle kunna bli mycket negativa men förhållandet hindrar till viss grad regional landsbygdsutveckling också hos oss. Mötet mellan jordbruks- och regionalpolitik sker lokalt, och är mycket olikartat och varierat. CAP värnar inte om den biologiska mångfalden, lika lite som tidigare nationella regleringar gjorde, då stengärdsgårdar, åkerholmar och öppna diken sågs som odlingshinder som skulle undanröjas. Lika viktigt är, enligt min mening, vården av kulturlandskapet. Om människor inte kan bo kvar inom ett område kommer mångfalden och kulturen inte att bevaras i trakten.
Ett steg mot lösningen har tagits genom MacSharryplanen och Agenda 2000 som ledde fram till införandet av den "gröna boxen" i unionens jordbrukspolitik. Denna markerade en insikt om att vikten av biologisk och kulturell mångfald måste sätta sin prägel också på jordbrukspolitiken. Men kan man i Bryssel bestämma vad som är värdefullt att bevara av de lokala särarterna? Det må vara blomängar i Alperna, handhackade terassodlingar i Portugal eller vilka odlingar som ska hållas öppna i Sverige och vilka våtmarker som ska återställas. Kunskapen om bevarandevärden finns på lokal och regional nivå. Det förefaller som om en betydande grad av medbestämmande bör ges medlemsstaterna som i sin tur då kunde delegera besluten till regional nivå. Lösningar i praktiken när det gäller att bevara ett företagsekonomiskt olönsamt jordbruk, men som har andra värden som gör det värt att bevara, handlar om kombinationsidéer @ nya produkter och ny produktion, IT, hantverk och turism. Detta riskerar att misslyckas om besluten fattas för långt borta.
En högre procentsats av den nuvarande subventionsnivån bör, enligt min mening, användas till bevarande av jordbruk som är viktiga för kulturell och biologisk mångfald. Detta betyder minst en fördubbling av innehållet i den "gröna boxen".
Mina frågor till jordbruksministern blir med anledning av ovanstående följande:
Avser ministern att vidta åtgärder för att medlen i den "gröna boxen" i högre grad kan hanteras nationellt, regionalt eller lokalt?
Och i så fall att procentsatsen för avsättning till den successivt höjs?