Andning och sondmatning som grundläggande behov

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Pia Steensland har frågat mig vilka åtgärder som har vidtagits för att skyndsamt säkerställa att andning och sondmatning ska anses vara grundläggande behov.

Jag vill inledningsvis betona att jag har förståelse för den påfrestande situation som uppstår för anhöriga, föräldrar och syskon när barn föds med stora funktionsnedsättningar och har stora behov som behöver tillgodoses.

Situationen är förstås densamma för personer i vuxen ålder som har stora och varaktiga funktionsnedsättningar. Jag vill tydliggöra att LSS och assistansreformen på ett avgörande sätt har förbättrat levnadsvillkoren och ökat självbestämmandet för flickor, pojkar, kvinnor och män med omfattande funktionsnedsättningar. Det är dock mer än 20 år sedan lagen trädde i kraft, och den utveckling som skett på området har i många fall varit svår att förutse.

Det är regeringens ansvar att följa upp vad utvecklingen innebär innan åtgärder vidtas. Det var därför regeringen gav en rad uppdrag till Inspektionen för socialförsäkringen, Socialstyrelsen och Försäkringskassan i syfte att få en bättre bild av rättsutvecklingens konsekvenser för assistansberättigade. Utifrån dessa underlag och i väntan på LSS-utredningens förslag vidtog regeringen åtgärder genom att stoppa tvåårsomprövningarna för assistansersättningen med syftet att skydda assistansberättigade från kommande eventuella praxisförändringar på området.

LSS-utredningen, som fick uppdraget att göra en översyn av insatserna enligt LSS och assistansersättningen, är nu lämnad till regeringen. I betänkandet har frågan om barns i många fall stora omvårdnadsbehov, där hjälp behövs hela dygnet, uppmärksammats.

Även i rapporterna från Försäkringskassan och Socialstyrelsen framgår att den ändrade rättstillämpningen i LSS fått konsekvenser för dem som behöver hjälp med andning och sondmatning.

Jag är enig med Pia Steensland om att den situation som uppstått, där barn och vuxna inte får hjälp med andning och sondmatning med stöd av bestämmelser i LSS, behöver åtgärdas. Genom de uppdrag som har getts till Försäkringskassan, Socialstyrelsen och LSS-utredningen i syfte att bland annat följa praxisutvecklingen har regeringen fått del av underlag som fördjupat kunskaperna inom området.

I enlighet med januariavtalet ska rätten till assistans för egenvård, inklusive andning och sondmatning, återställas. Jag står således fast vid vad jag tidigare uttalat om att regeringen skyndsamt kommer att påbörja det arbete som riksdagen gett oss i uppdrag att göra. Det arbetet pågår nu.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret, men samtidigt gör svaret mig uppriktigt orolig.

Tack vare att Kristdemokraternas och Moderaternas gemensamma budgetreservation fick stöd i riksdagen i december gavs en uppmaning till regeringen att skyndsamt ta fram ett lagförslag som säkerställer att andning och sondmatning ska anses vara grundläggande behov. Jag saknar klara besked i statsrådets svar angående huruvida hon kommer att genomföra riksdagens beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag lever många människor med omfattande funktionsnedsättning, och deras anhöriga lever under ständig press. De för en nästan daglig kamp mot myndigheter för att få det stöd de har rätt till. Ångest och oro är de första känslor de känner när de vaknar på morgonen, och samma känslor är de sista de känner innan de somnar på kvällen. Föräldrar gör orosanmälningar mot sig själva till socialtjänsten, eftersom de befarar att deras barn inte längre är säkra i deras händer. De är rädda för vad som skulle kunna hända om de av utmattning skulle förlora uppsikten under en kort stund. Familjer trasas sönder.

Rätten till assistansersättning urholkas dag för dag. Det strider mot intentionen med LSS och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige ju har skrivit under. Den lagliga rätten att kunna leva som andra försvinner och byts ut mot en kamp mot myndigheter. Detta är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige.

Varje dag som går utan lagändring är en förlorad dag. Jag är därför tacksam över att denna kammare och i och med KD-M-budgeten har beslutat att vi måste få en ny lag på plats så snabbt det bara är möjligt.

Fru talman! Jag uppfattar att statsrådet, precis som jag har, har förståelse för hur svår situationen är för många människor med funktionsnedsättning och för deras anhöriga. Vi har båda träffat drabbade personer och läst myndigheternas rapporter, som beskriver de omänskliga konsekvenserna av rådande rättspraxis.

Min bästa julklapp kom faktiskt från statsrådet den 21 december förra året. Det handlade om statsrådets uttalande i medier efter riksdagens beslut att stödja Kristdemokraternas och Moderaternas gemensamma budgetreservation. Jag citerar statsrådet: "Det finns en stor samsyn om andning och sondmatning bland riksdagens partier. Nu finns det ett beslut vilket är bra. Det innebär att vi som övergångsregering kan påbörja ett arbete, vilket vi nu kommer göra skyndsamt."

Men dagens svar från statsrådet gör mig osäker på hur mycket det uttalandet var värt. Det har nu gått 42 dagar sedan riksdagen gav regeringen i uppdrag att skyndsamt säkerställa det självklara - att andning och sondmatning är grundläggande behov.

Mina frågor till statsrådet blir därför följande: Varför nämner inte statsrådet riksdagens beslut i sitt svar på min interpellation? Menar statsrådet att riksdagens beslut inte påverkar vad regeringen gör? Och om statsrådet har för avsikt att skyndsamt genomföra riksdagens beslut undrar jag också när statsrådet bedömer att en lagändring kan vara på plats.

Fru talman! Jag vill verkligen understryka att det finns en stor samstämmighet, och samstämmigheten har inte uppstått nyligen utan den har funnits under en längre tid.

Frågan har varit väldigt svår att hantera. Eftersom Pia Steensland och jag inte har suttit i socialutskottet tillsammans vill jag bara berätta att redan när jag satt i socialutskottet och det var Pia Steenslands partivänner som satt på Socialdepartementet upplevde vi att det fanns en otydlighet. Rättspraxis förändrade människors vardag i den meningen att Försäkringskassan naturligtvis tog intryck av förändrad rättspraxis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har behövt vidta förändringar. Och jag tackar för att vi har den överlämnade LSS-utredningen som en utgångspunkt. Men det är klart att vi behöver gå fram snabbare när det gäller andning och sondmatning, vilket jag också har uttalat.

Jag tycker inte att för mycket av den samstämmighet som finns i kammaren ska tillmätas M-KD:s budgetreservation som gick igenom. Tvärtom har samstämmigheten funnits under en längre tid. Under hela valrörelsen deltog jag i debatter om LSS-frågan och assistansen, och det gjorde också företrädare för andra partier.

Pia Steensland ställer frågan varför det dröjer så länge, varför det inte händer någonting. Då vill jag säga att det är exakt 14 dagar sedan den här kammaren röstade fram en statsminister, och det är 11 dagar sedan jag själv fick uppdraget som socialminister. Jag kan garantera att vi inte förspiller någon tid. Arbetet pågår med att ta fram förslag som gör att vi ska kunna hantera frågan om andning och sondmatning, eftersom jag upplever att Socialdemokraterna och andra partier har en samsyn om att frågan är väldigt angelägen.

Det tydliggörs också i januariavtalet mellan S, C, L och MP att vi vill hantera frågan om andning och sondmatning men också egenvårdsfrågan vid sidan av föräldraansvar och huvudmannaskap. Precis det som vi har kommit överens om kommer att levereras. Min bedömning är också att frågan om andning och sondmatning kommer att kunna hanteras mycket mer skyndsamt och betydligt snabbare än många av de andra delarna.

Pia Steensland säger att ingenting har hänt. Då vill jag betona att regeringen under våren lade fram propositioner som innebar att man stoppade tvåårsomprövningarna och att väntetid och beredskap skulle räknas in i de grundläggande behoven, vilket innebar positiva förändringar och underlättade för framför allt familjer med barn med stora behov.

Både Pia Steenslands interpellation och tonen i interpellationssvaret är viktiga. Vi ska fortsätta att ha en god ton och samarbeta. Vi ska se till att vi får de allra bästa lösningarna, för det här är komplicerat.

Nu handlar interpellationen om andning och sondmatning. Men jag vill säga till alla berörda som lyssnar på den här debatten att det finns en utmaning i LSS-frågan i sin helhet och när det gäller den personliga assistansen att se till att både barn och vuxna ska känna den trygghet som man har rätt att känna vid stora och omfattande funktionsnedsättningar. Det gäller också alla andra insatser som finns inom ramen för LSS. Jag vill att alla ska känna sig trygga med att vi ser helheten och att det är med utgångspunkt från den som vi tar oss an detta.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag håller med statsrådet om att det har varit en bred samsyn. I valrörelsen var ju samtliga partier rörande överens. Bedömningen från Kristdemokraternas sida är att övergångsregeringen hade kunnat agera utifrån den politiska samsynen. Det var därför vi tog ett utskottsinitiativ i socialutskottet, där samtliga partier instämde i att vi måste göra någonting för att andning och sondmatning skulle räknas som grundläggande behov.

Jag instämmer i att det fanns en samsyn och hade därför önskat att övergångsregeringen hade agerat. Det var ju en politiskt okontroversiell fråga, eftersom det fanns en samsyn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tackar för svaret. Och jag håller med om att det inte ska vara prestige i den här frågan. Det är en så otroligt viktig och livsavgörande fråga, så vi ska verkligen göra allt vi kan för att samarbeta.

Samtidigt önskar jag att du kan vara lite mer konkret. Situationen är akut. Enskilda människors och familjers liv trasas sönder. Assistansersättningen är ju livsnödvändig, inte minst när det gäller andning och sondmatning. Jag skulle vilja veta om du har någon bedömning av när den nya lagändringen angående just andning och sondmatning kan vara på plats. Det är många personer som väntar, och de har redan väntat alldeles för länge.

Fru talman! Vi har i dag en situation där Högsta förvaltningsdomstolen har slagit fast att sondmatning faktiskt ska räknas som ett grundläggande behov. När den domen föll förra året var det många människor som andades ut och trodde att nu skulle de äntligen få hjälp. Men Försäkringskassan valde då att tolka domen så att det enbart var den tid det tar att koppla på och av sonden som skulle räknas som grundläggande behov och inte den tid när näringen fördes in, det vill säga själva matningen.

Min fråga till statsrådet blir därför om hon i arbetet med att ta fram ett nytt lagförslag säkerställer att hela den tid det tar att utföra insatsen för sondmatning såväl som för andning kommer att anses vara ett grundläggande behov, så att det inte kommer att finnas tolkningsutrymme för myndigheten att göra en annorlunda bedömning.

Fru talman! Jag har ytterligare en fråga till statsrådet, och den gäller budgeten.

Det är svårt att uppskatta hur stor kostnadsökningen blir när fler personer återigen kommer att omfattas av rätten till assistansersättning.

I Kristdemokraternas och Moderaternas gemensamma budgetreservation gjordes en uppskattning på 700 miljoner kronor om året och 350 miljoner för halvåret. Vi bedömde att en lag kan vara på plats efter ett halvår. Men, och det är viktigt, att det i budgetreservationen också fanns en överenskommelse mellan Kristdemokraterna och Moderaterna om att mer pengar skulle tillföras anslaget om det skulle visa sig att det behövs för att säkerställa att de som behöver hjälp med andning och sondmatning faktiskt ska få det.

Jag vill därför fråga statsrådet om även S-MP-regeringen är beredd att tillföra mer pengar under 2019 och kommande år, om det skulle behövas för att säkerställa att alla de som kommer att omfattas av lagändringen får den hjälp som de behöver.

Fru talman! Jag ska försöka ta Pia Steensland frågor i tur och ordning och hoppas att jag inte glömmer någon.

Om man först avsätter en regering och sedan får en övergångsregering kan man inte förvänta sig åtgärder. Det är en komplicerad situation som vi inte har varit med om tidigare. Men frågan blir inte okontroversiell för att partierna är överens, utan det handlar om att det är en regering som är avsatt och som helt enkelt inte ska agera och ta nya initiativ, utan saker och ting ska rulla på. Det där är inte önskvärt, och jag hoppas verkligen att vi inte hamnar i den situationen alltför ofta och att man, när man avsätter en regering, kanske också har en idé om hur man bildar en ny. Det skulle förstås underlätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu är vi där att vi har en regering. Vi kommer att vidta åtgärder. Andning och sondmatning är en fråga som vi kommer att hantera skyndsamt. Jag kan inte ge något datum, men jag säger att frågan ska hanteras skyndsamt.

Frågan om personlig assistans och alla frågor kring den är komplexa och hör ihop. Det är viktigt att de får göra det, att vi ser helheten. Men bedömningen är att vi kommer att kunna hantera frågan om andning och sondmatning specifikt. Vi kommer att återkomma. Pia Steensland frågar hur förslaget exakt kommer att se ut. Jag kan inte svara exakt på hur det kommer att se ut. Men vi återkommer, och vi kommer inte att ta ett dugg längre tid på oss än vad vi behöver.

Pia Steensland frågar hur kostnadsläget ser ut när det gäller andning och sondmatning. Det är också en fråga som gäller hela LSS-lagstiftningen hur kostnadsfördelningen mellan kommun och stat ska se ut. Men jag vill verkligen understryka att det är en rättighetslagstiftning. Det är ingen som kommer att få veta i september att pengarna är slut och att man inte tänker följa lagen, utan lagen ska följas.

Problemet är, och har varit, att det har kommit en ny tolkning av lagen som gett en rättspraxis som inneburit att människor har fått beslut som vi kommer att diskutera om de är rimliga eller inte. Om vi som politiker inte tycker att de är rimliga måste vi ändra lagstiftningen. Det är precis det som är det gedigna arbete som vi nu ska göra med den samlade LSS-lagstiftningen.

Vi har varit tydliga med att om det blir ökade kostnader är det något som vi får ta. Men vi kan inte börja med frågan om kostnaderna. Vi måste veta hur lagstiftningen ska fungera och vad det är vi ska åstadkomma.

Om jag får tänka högt i riksdagens talarstol tänker jag att det låter väldigt enkelt att ändra tillbaka i rättspraxis, men Pia Steensland och övriga ledamöter i socialutskottet har ju också brottats med frågan. Att ändra tillbaka i rättspraxis är ganska komplicerat när samhället förändras, när människors behov förändras och nya grupper tillkommer. Det finns ju skäl till att antalet timmar och antalet brukare sedan LSS-lagstiftningen infördes har ökat. Det beror på hur både grupperna och behoven ser ut. Det beror också på vilken samsyn man har inom en stor myndighet om att man ska hantera ansökningar mer likvärdigt. Det finns så många parametrar i detta.

Som jag nämnde i mitt svar är detta skälet till att vi har beställt olika utredningar och underlag. Vi måste känna att vi verkligen vet vad vi har att göra med, vad vi behöver fatta beslut om och vad våra eventuella förslag kommer att leda till.

Vi tittar just nu på den utredning som nyligen lämnades till övergångsregeringen för att se hur vi ska hantera den. Vi behöver ett gediget underlag, och det har vi fått. Sedan får vi se hur vi ska hantera det samlat.

Fru talman! Jag tackar statsrådet.

Det är sant att det är en stor och svår fråga som vi måste försöka hantera på bästa sätt. Det är viktigt att vi från politiken är så noga i våra politiska beslut att det inte sker försämringar. Tydliga direktiv från den förra S- och MP-regeringen gjorde dock att det blev nedskärningar i den personliga assistansen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När man märker att utsatta personer drabbas av dessa beslut och myndigheternas rapporter visar att det är en konsekvens av rådande rättspraxis till följd av politiska beslut anser jag att regeringen skyndsamt måste ställa det till rätta.

Jag uppskattar verkligen ministerns inställning att vi måste ha en bred samsyn och långsiktighet i det framtida arbetet, och jag ser fram emot samtal om detta och hoppas att det kommer att bli bra.

Andning och sondmatning är en del, men det finns många andra delar. Det handlar framför allt om det femte grundläggande behovet. Här drabbas personer med intellektuell funktionsnedsättning och psykisk funktionsnedsättning hårt av rådande rättspraxis.

Kristdemokraterna skulle gärna se en parlamentarisk överenskommelse så att man får den viktiga långsiktigheten framåt.

Efter det utskottsinitiativ som Kristdemokraterna tog i socialutskottet före jul bildades en arbetsgrupp med representanter för samtliga partier, just för att få möjlighet att diskutera långsiktigt och få en samsyn.

Vi uppfattar det som att de fyra partier som ingått överenskommelsen om 73 punkter inte får samarbeta med övriga partier i frågor som lyfts fram i dessa 73 punkter, varav LSS och personlig assistans är en.

Jag vill därför gärna höra hur ministern ser på framtiden och om hon kommer att eftersträva och önska samarbete även med övriga partier i riksdagen.

Fru talman! Vi ska se framåt och ta oss an LSS, personlig assistans och funktionshindersfrågor i bred mening. Som socialminister ser jag det som en av mina viktiga uppgifter.

Det är inte möjligt för regeringen att i ett regleringsbrev tala om att det ska brytas mot befintlig lagstiftning. Nu står vi inför utmaningen att få lagen så tydlig att den levererar det vi tycker att den ska leverera. Jag inser att det är en stor utmaning, men vi ska ta oss an den på allra bästa sätt.

Exakt hur alla samarbeten kommer att gå till ska nog inte jag som socialminister tala om i en interpellationsdebatt. Det handlar dock om att vi i S, C, L och MP har beslutat oss för att detta är en viktig fråga och att vi ska göra på ett visst sätt och har en viss målsättning med vårt gemensamma arbete. Detta hindrar dock inte att vi är överens om att vi vill ha en bredare samverkan i frågorna. Vi ska inte bygga murar, men ingen som står bakom januariavtalet ska heller ta egna initiativ och hitta andra konstellationer.

Jag uppskattar det samarbete som finns i socialutskottet; det är ett klokt sätt att arbeta. Kan jag och Socialdepartementet bistå er gör vi såklart det. Jag ser fram emot fortsatt dialog i frågan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.