Information från regeringen

Herr talman! För ungefär ett år sedan inledde OECD sin andra granskning av svensk miljöpolitik. Som ett led i det årslånga arbetet har jag valt att komma hit i dag och presentera delar av rapporten och höra era synpunkter på hur vi i vårt miljöarbete kan ta vara på OECD:s rekommendationer. OECD ger genom sitt grundliga arbete en analys av svensk miljöpolitik; vad vi har lyckats med och vad vi bör utveckla. Det är viktigt att ibland ifrågasätta om det vi har gjort och gör är rätt och att få goda råd från andra. Samtidigt gör vi självklart en självständig värdering av de råd vi får. Sverige och svensk miljöpolitik får på det stora hela ett gott betyg. Det är förstås tacksamt och inspirerande. Vi är på rätt väg och vi ses internationellt som föregångare. Först några ord om två områden av särskilt intresse: för det första om sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan, frikoppling eller decoupling, för det om andra ekonomiska styrmedel. Vår framgång i att frikoppla miljöpåfrestningarna från den ekonomiska tillväxten ses av OECD som anmärkningsvärd. Mellan åren 1990 och 2002 växte vår BNP med 25 %, medan ökningen av energitillförseln var under 10 % samtidigt som vi lyckades stabilisera utsläppen av växthusgaser. Det är tydliga tecken på att det går att frikoppla vår tillväxt från ytterligare miljöpåfrestning. OECD ger oss beröm för att vi har en uppfinningsrik miljöpolitik, inte minst när det gäller ekonomiska instrument. Man påpekar att vi det senaste årtiondet har utökat vår användning av ekonomiska styrmedel. Vi ses som världsledande på det här området. Det är viktig information, inte minst mot bakgrund av den debatt som vi ofta har här i kammaren kring styrmedel och den gröna skatteväxlingen. OECD ger oss stöd för den skatteväxling vi driver. Men man tycker samtidigt att flera av skatterna är för låga för att ha tillräcklig effekt. Jag ser skatteväxlingen som ett av våra viktigaste ekonomiska styrmedel, och jag är glad att vi i budgeten för nästa år fortsätter politiken. Vi har i dag bevis på att de ekonomiska styrmedlen har haft effekt. Ett exempel är svavelskatten, som har lett till en minskning av utsläppen mellan 1990 och 2002 på hela 45 %. Vi vet också att koldioxidskatten varit effektiv för att minska utsläppen. Det visar också att vi har ett brett och kraftfullt stöd bland politiker, men också hos allmänheten. Det andra område som jag vill nämna gäller biologisk mångfald. OECD noterar att vi har gjort framsteg sedan den förra granskningen. Vi har till exempel fördubblat anslaget till biologisk mångfald under de senaste tio åren. Samtidigt anser OECD att havsmiljön har uppmärksammats alltför lite i Sverige. Man påpekar att det bara finns åtta renodlat marina naturreservat och att vi tycks sakna en sammanhållen politik om marina frågor. Vi håller med om rekommendationerna, och förändringar är på gång. Det är helt klart att vi måste ta ytterligare krafttag när det gäller miljön i våra hav. Det är ett av regeringens högst prioriterade miljöområden. Vi ligger sent när det gäller arbetet med att ta fram marina reservat, men vi är fast beslutna att försöka klara av de mål som är uppsatta och utveckla nya mål och höja våra ambitioner. Ett första steg tar vi nu i miljömålspropositionen med åtgärder på havsmiljöområdet. Till våren planerar vi att presentera en samlad strategi för havsmiljön. Samtidigt som det finns tydliga behov av ytterligare åtgärder konstaterar OECD att det finns tecken på stora framsteg. År 1992 hade vi till exempel en lista på sju så kallade hot spots kring Östersjön. Alla dessa är i dag åtgärdade. Vi har samtidigt minskat våra fosforutsläpp med 15 % mellan 1995 och 2000, och kvävegödningen har under de senaste tio åren minskat med hela 37 %. Ett tredje område gäller kopplingen mellan miljö och hälsa. Kopplingen mellan miljö och hälsa blir allt tydligare. Jag tror att hälsoskälen kommer att spela en allt större roll i miljöpolitiken framöver. Vi har gjort mycket på området, men arbetet måste fortsätta. Det gäller inte minst barns hälsa. En viktig hälsofråga för barn gäller tillgången på grönområden och tätortsnära natur. Nästan alla barn växer i dag upp i städer. Förra året gjorde regeringen en storsatsning genom att bistå kommuner med arbete med den tätortsnära naturen. Vi satsar 300 miljoner kronor under tre år. En annan viktig hälsofråga för våra barn handlar om luftkvalitet. Det är ett område som vi måste prioritera högre. Det gäller särskilt i våra storstäder. Den alltmer ökande trafiken gör luften ohälsosam, och flera av våra storstäder når inte upp till de riktvärden som har fastställts. Nyligen presenterades nya undersökningar kring barn som får skador för livet av den dåliga luften i våra storstäder. OECD anser att vi har gjort en hel del insatser på området, men ger även rekommendationer. Man föreslår bland annat att försöket med trängselavgifter i Stockholm utvidgas till fler områden. Det känns som ett viktigt principiellt stöd i frågan. Samtidigt handlar kampen mot luftföroreningarna mycket om hur vi utvecklar våra städer. Här finns, som jag ser det, en inbyggd konflikt. Antalet grönområden får inte minska. Parallellt med den insikten vet vi att vi kan behöva förtäta våra städer för att ge människor möjlighet till arbete och bostad. God samhällsplanering är avgörande för att vi ska lyckas här. Det fjärde område jag vill ta upp handlar om det lokala och det globala miljöarbetet. Vårt miljöarbete spänner ju från det lokala till det globala. OECD påpekar att över 70 % av Sveriges kommuner har antagit lokala Agenda 21-program eller -planer. Samtidigt ser man en tendens till minskade anslag och minskat engagemang när det gäller dessa program i flera kommuner. För att bryta denna trend rekommenderar OECD att vi fortsätter att utveckla allmänhetens deltagande och uppmuntrar medborgarinitiativ på regional och lokal nivå. Här svarar vi från regeringen bland annat genom att vi nu satsar 10 miljoner för att starta ett nationellt forum för hållbar utveckling. Forumet ska vara en självständig plattform för idédebatt och goda exempel, för att utveckla samarbetet mellan samhällets aktörer och för att stödja nytänkande, forskning och utveckling. Jag är oerhört glad att vi kan göra den här satsningen. Det är kunskap och idéer som kan lyfta det här arbetet men också ansvar och delaktighet. Samarbetet mellan lokal och nationell nivå måste utformas på ett sätt som främjar bredd och engagemang. Det globala arbetet är minst lika viktigt. OECD menar att Sverige står för ett offensivt internationellt arbete och ses som en föregångare av andra. Vi får uppmaningen att fortsätta gå före och vara aktiva. Det är naturligtvis uppmuntrande, och det förpliktar. OECD ger oss också rekommendationen att systematiskt integrera miljöhänsyn i utvecklingsbiståndet och samtidigt upprätthålla eller öka de totala biståndsnivåerna. Även här innebär årets budget en nysatsning. Biståndet ska öka upp till enprocentsnivån, och 1 miljard av detta ökade bistånd avsätts särskilt för miljöinsatser. Detta tror jag att vi är många som är särskilt nöjda med. Det sista område jag valt att ta upp i dag gäller vår miljötillsyn. OECD pekar på en risk för olika bedömningar i olika delar av landet. Man pekar också på att kommunerna prioriterar ekonomisk utveckling och att de brister i sin uppföljning i vissa fall. Tillsynsfrågan är oerhört central i den svenska miljölagstiftningen. Utgångspunkten är att miljöbalken ska implementeras på likartat sätt i hela landet. Samtidigt är en av de fundamentala idéerna att tillsynsmyndigheterna kan och bör differentiera tillsynen och kontrollen efter lokala och regionala omständigheter. Den decentraliserade modell vi har för tillsyn av kommuner måste ses som en framgångsfaktor - det är min utgångspunkt. Den bygger också på en svensk förvaltningsmodell där vi på många områden ger ett stort inflytande åt den lokala nivån. Samtidigt är vi självklart medvetna om att vårt system också har sina svaga punkter. Vissa förändringar har redan genomförts i syfte att göra lagtillämpningen mer likvärdig. Omkring halvårsskiftet 2005 räknar Naturvårdsverket och länsstyrelserna med att kunna föreslå en modell för en mer operativ tillsynsvägledning. Arbetet utvecklas dock ständigt, och vi har med oss OECD:s synpunkter i det fortsatta arbetet. OECD:s granskning kommer precis i tid för de två viktigaste politiska propositionerna detta år - miljömålspropositionen, där vi går igenom samtliga miljömål och vilka åtgärder vi ska vidta, och klimatpropositionen, som vi inom några månader också kommer att presentera. Denna granskning från OECD ger oss värdefulla rekommendationer till de här centrala politikområdena. Jag hoppas att rapporten ska ge er, liksom den gav mig, inspiration i vårt gemensamma arbete mot en hållbar utveckling och för en bättre miljö.

Herr talman! För ungefär ett år sedan inledde OECD sin andra granskning av svensk miljöpolitik. Som ett led i det årslånga arbetet har jag valt att komma hit i dag och presentera delar av rapporten och höra era synpunkter på hur vi i vårt miljöarbete kan ta vara på OECD:s rekommendationer. OECD ger genom sitt grundliga arbete en analys av svensk miljöpolitik; vad vi har lyckats med och vad vi bör utveckla. Det är viktigt att ibland ifrågasätta om det vi har gjort och gör är rätt och att få goda råd från andra. Samtidigt gör vi självklart en självständig värdering av de råd vi får. Sverige och svensk miljöpolitik får på det stora hela ett gott betyg. Det är förstås tacksamt och inspirerande. Vi är på rätt väg och vi ses internationellt som föregångare. Först några ord om två områden av särskilt intresse: för det första om sambandet mellan ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan, frikoppling eller decoupling, för det om andra ekonomiska styrmedel. Vår framgång i att frikoppla miljöpåfrestningarna från den ekonomiska tillväxten ses av OECD som anmärkningsvärd. Mellan åren 1990 och 2002 växte vår BNP med 25 %, medan ökningen av energitillförseln var under 10 % samtidigt som vi lyckades stabilisera utsläppen av växthusgaser. Det är tydliga tecken på att det går att frikoppla vår tillväxt från ytterligare miljöpåfrestning. OECD ger oss beröm för att vi har en uppfinningsrik miljöpolitik, inte minst när det gäller ekonomiska instrument. Man påpekar att vi det senaste årtiondet har utökat vår användning av ekonomiska styrmedel. Vi ses som världsledande på det här området. Det är viktig information, inte minst mot bakgrund av den debatt som vi ofta har här i kammaren kring styrmedel och den gröna skatteväxlingen. OECD ger oss stöd för den skatteväxling vi driver. Men man tycker samtidigt att flera av skatterna är för låga för att ha tillräcklig effekt. Jag ser skatteväxlingen som ett av våra viktigaste ekonomiska styrmedel, och jag är glad att vi i budgeten för nästa år fortsätter politiken. Vi har i dag bevis på att de ekonomiska styrmedlen har haft effekt. Ett exempel är svavelskatten, som har lett till en minskning av utsläppen mellan 1990 och 2002 på hela 45 %. Vi vet också att koldioxidskatten varit effektiv för att minska utsläppen. Det visar också att vi har ett brett och kraftfullt stöd bland politiker, men också hos allmänheten. Det andra område som jag vill nämna gäller biologisk mångfald. OECD noterar att vi har gjort framsteg sedan den förra granskningen. Vi har till exempel fördubblat anslaget till biologisk mångfald under de senaste tio åren. Samtidigt anser OECD att havsmiljön har uppmärksammats alltför lite i Sverige. Man påpekar att det bara finns åtta renodlat marina naturreservat och att vi tycks sakna en sammanhållen politik om marina frågor. Vi håller med om rekommendationerna, och förändringar är på gång. Det är helt klart att vi måste ta ytterligare krafttag när det gäller miljön i våra hav. Det är ett av regeringens högst prioriterade miljöområden. Vi ligger sent när det gäller arbetet med att ta fram marina reservat, men vi är fast beslutna att försöka klara av de mål som är uppsatta och utveckla nya mål och höja våra ambitioner. Ett första steg tar vi nu i miljömålspropositionen med åtgärder på havsmiljöområdet. Till våren planerar vi att presentera en samlad strategi för havsmiljön. Samtidigt som det finns tydliga behov av ytterligare åtgärder konstaterar OECD att det finns tecken på stora framsteg. År 1992 hade vi till exempel en lista på sju så kallade hot spots kring Östersjön. Alla dessa är i dag åtgärdade. Vi har samtidigt minskat våra fosforutsläpp med 15 % mellan 1995 och 2000, och kvävegödningen har under de senaste tio åren minskat med hela 37 %. Ett tredje område gäller kopplingen mellan miljö och hälsa. Kopplingen mellan miljö och hälsa blir allt tydligare. Jag tror att hälsoskälen kommer att spela en allt större roll i miljöpolitiken framöver. Vi har gjort mycket på området, men arbetet måste fortsätta. Det gäller inte minst barns hälsa. En viktig hälsofråga för barn gäller tillgången på grönområden och tätortsnära natur. Nästan alla barn växer i dag upp i städer. Förra året gjorde regeringen en storsatsning genom att bistå kommuner med arbete med den tätortsnära naturen. Vi satsar 300 miljoner kronor under tre år. En annan viktig hälsofråga för våra barn handlar om luftkvalitet. Det är ett område som vi måste prioritera högre. Det gäller särskilt i våra storstäder. Den alltmer ökande trafiken gör luften ohälsosam, och flera av våra storstäder når inte upp till de riktvärden som har fastställts. Nyligen presenterades nya undersökningar kring barn som får skador för livet av den dåliga luften i våra storstäder. OECD anser att vi har gjort en hel del insatser på området, men ger även rekommendationer. Man föreslår bland annat att försöket med trängselavgifter i Stockholm utvidgas till fler områden. Det känns som ett viktigt principiellt stöd i frågan. Samtidigt handlar kampen mot luftföroreningarna mycket om hur vi utvecklar våra städer. Här finns, som jag ser det, en inbyggd konflikt. Antalet grönområden får inte minska. Parallellt med den insikten vet vi att vi kan behöva förtäta våra städer för att ge människor möjlighet till arbete och bostad. God samhällsplanering är avgörande för att vi ska lyckas här. Det fjärde område jag vill ta upp handlar om det lokala och det globala miljöarbetet. Vårt miljöarbete spänner ju från det lokala till det globala. OECD påpekar att över 70 % av Sveriges kommuner har antagit lokala Agenda 21-program eller -planer. Samtidigt ser man en tendens till minskade anslag och minskat engagemang när det gäller dessa program i flera kommuner. För att bryta denna trend rekommenderar OECD att vi fortsätter att utveckla allmänhetens deltagande och uppmuntrar medborgarinitiativ på regional och lokal nivå. Här svarar vi från regeringen bland annat genom att vi nu satsar 10 miljoner för att starta ett nationellt forum för hållbar utveckling. Forumet ska vara en självständig plattform för idédebatt och goda exempel, för att utveckla samarbetet mellan samhällets aktörer och för att stödja nytänkande, forskning och utveckling. Jag är oerhört glad att vi kan göra den här satsningen. Det är kunskap och idéer som kan lyfta det här arbetet men också ansvar och delaktighet. Samarbetet mellan lokal och nationell nivå måste utformas på ett sätt som främjar bredd och engagemang. Det globala arbetet är minst lika viktigt. OECD menar att Sverige står för ett offensivt internationellt arbete och ses som en föregångare av andra. Vi får uppmaningen att fortsätta gå före och vara aktiva. Det är naturligtvis uppmuntrande, och det förpliktar. OECD ger oss också rekommendationen att systematiskt integrera miljöhänsyn i utvecklingsbiståndet och samtidigt upprätthålla eller öka de totala biståndsnivåerna. Även här innebär årets budget en nysatsning. Biståndet ska öka upp till enprocentsnivån, och 1 miljard av detta ökade bistånd avsätts särskilt för miljöinsatser. Detta tror jag att vi är många som är särskilt nöjda med. Det sista område jag valt att ta upp i dag gäller vår miljötillsyn. OECD pekar på en risk för olika bedömningar i olika delar av landet. Man pekar också på att kommunerna prioriterar ekonomisk utveckling och att de brister i sin uppföljning i vissa fall. Tillsynsfrågan är oerhört central i den svenska miljölagstiftningen. Utgångspunkten är att miljöbalken ska implementeras på likartat sätt i hela landet. Samtidigt är en av de fundamentala idéerna att tillsynsmyndigheterna kan och bör differentiera tillsynen och kontrollen efter lokala och regionala omständigheter. Den decentraliserade modell vi har för tillsyn av kommuner måste ses som en framgångsfaktor - det är min utgångspunkt. Den bygger också på en svensk förvaltningsmodell där vi på många områden ger ett stort inflytande åt den lokala nivån. Samtidigt är vi självklart medvetna om att vårt system också har sina svaga punkter. Vissa förändringar har redan genomförts i syfte att göra lagtillämpningen mer likvärdig. Omkring halvårsskiftet 2005 räknar Naturvårdsverket och länsstyrelserna med att kunna föreslå en modell för en mer operativ tillsynsvägledning. Arbetet utvecklas dock ständigt, och vi har med oss OECD:s synpunkter i det fortsatta arbetet. OECD:s granskning kommer precis i tid för de två viktigaste politiska propositionerna detta år - miljömålspropositionen, där vi går igenom samtliga miljömål och vilka åtgärder vi ska vidta, och klimatpropositionen, som vi inom några månader också kommer att presentera. Denna granskning från OECD ger oss värdefulla rekommendationer till de här centrala politikområdena. Jag hoppas att rapporten ska ge er, liksom den gav mig, inspiration i vårt gemensamma arbete mot en hållbar utveckling och för en bättre miljö.

Herr talman! Om det skulle visa sig att det finns anledning att lägga fram skarpa förslag även i det sammanhanget får vi återkomma och överväga om det blir en proposition, sade miljöministern när hon och jag debatterade havsmiljön förra veckan i allmänpolitiska debatten. Folkpartiet har länge drivit frågan att det finns anledning att lägga fram skarpa förslag, en nationell marin strategi, i form av en proposition. Nu har OECD mycket tydligt, förvisso bland många lovord, pekat på detta. Och det är inte enbart OECD som har gjort det; också Havsmiljökommissionen har lagt fram en rad förslag. Jag vill alltså uppmana miljöministern att återkomma, kanske redan nu, och tala om ifall det är en ändrad inriktning.

Herr talman! Jag tror att det kanske är en missuppfattning här. Vi kommer självklart att lägga fram skarpa förslag när det gäller havsmiljön. Vad jag talade om sist var att många av dem kan ha sin plats i miljömålspropositionen. Vi kommer dock också att lägga fram en strategi, och den närmare avvägningen av vad som ligger i miljömålspropositionen, som har viktiga delar som just berör den marina miljön, och havsmiljöstrategin kan det vara något tidigt att tala om i dag. Vi är dock helt eniga om att vi på basis av Havsmiljökommissionens utomordentliga utredning och förslag kommer att återkomma till riksdagen med skarpa förslag. Härom har det aldrig rått något tvivel.

Herr talman! Som en ytterligare uppmuntran i arbetet med att lägga en proposition på riksdagens bord så snabbt som möjligt vill jag peka på den allmänna uppslutningen i samhället just nu. Det förs diskussioner kring fiske mellan forskare, fiskare och lokalbefolkning som det inte har gjorts på många år. Vi har redarnäringen med oss vad gäller havsmiljöfrågorna. Det finns också en stor uppslutning, både i kammaren och utanför, bakom snabba och konkreta beslut. Vi hoppas alltså att detta ska stimulera till en proposition.

Herr talman! Jag är helt enig om att detta är ett mycket gott läge. Vi har utomordentliga underlag från Havsmiljökommissionen. Vi har också ett viktigt arbete som pågår inom EU när det gäller EU:s marina strategi. Här vill jag peka på att Sverige under mycket lång tid har drivit att vi ska ha det vi kallar en ekosystemansats när det gäller arbetet med havet, det vill säga vi ska utgå från ekosystemen och vad ekosystemen tål i vårt arbete. Detta är nu också inriktningen på EU:s marina strategi. Vi har anledning att vara mycket tydliga när vi samarbetar för att se till att vi också får en EU-nivå i det här arbetet.

Herr talman! Lena Sommestad tar upp det beröm som Sverige får när det gäller frikoppling mellan miljöpåverkan och ekonomisk tillväxt. Det beskrivs i rapporten som betydande minskningar av utsläppen, energianvändningen och materialanvändningen per producerad enhet. Här har vi ett problem. När vi lyckas med denna frikoppling och påverkan minskar per producerad enhet ökar vi i stället produktion och konsumtion så att utsläppen och energianvändningen i absoluta tal inte minskar. Vi får effektivare energiteknik, och då ökar vi våra uppvärmda ytor. Vi får bättre förbränningsmotorer, och i stället för att minska bränsleförbrukningen ökar vi accelerationen - och så vidare. Det är ett klassiskt miljöpolitiskt dilemma. Hur ser miljöministern på den utmaningen? Hur ska vi jobba vidare? Ska vi till exempel jobba mer aktivt med ekonomiska styrmedel än vad vi gör i dag? Vore det inte också bra att införa ett nationellt mål för att minska energianvändningen? Det har vi nämligen inte i dag.

Herr talman! Låt mig säga att jag håller med om detta. När vi talar om decoupling eller frikoppling är det ju relativt, i förhållande till BNP. Vi kan ha ännu högre ambitionsnivå. Detta är en viktig fråga att ha med oss, och det på många områden, både energi och inte minst avfall, där vi inte ens klarar den här frikopplingen i förhållande till BNP. Vi kommer i miljömålspropositionen att återkomma till målsättningar. Vi har sett det som problematiskt att sätta sådana absoluta nivåer när vi inte har en bild av hur tillväxtförutsättningarna kommer att se ut. Det är alltså inte aktuellt i dag att gå in med sådana mål. Jag tror dock att vi måste arbeta mer här. Det handlar helt enkelt om ambitionsnivå. Vi har möjligheter att jobba mer när det gäller att se på fördelningen och ekonomiska instrument för att exempelvis gynna service i förhållande till materialproduktion. Det finns en övergripande ekonomisk dimension i detta också.

Herr talman! Jag undrar om miljöministern inte tycker att det vore ett väldigt bra läge, när nu energifrågorna förs till Miljödepartementet och blir en naturlig del av miljöpolitiken, att införa ett nytt sådant här mål och också att jobba mer aktivt med de skarpa styrmedlen för att få ned energianvändningen och därmed både utsläpp och produktion av radioaktivt avfall.

Herr talman! Låt mig säga att jag tycker att det är oerhört bra och roligt att vi nu får energifrågorna inom ramen för ett nytt miljö- och samhällsbyggnadsdepartement. Vi har redan ett omfattande arbete när det gäller till exempel energieffektivisering som just syftar till att radikalt minska energikonsumtionen. Jag tror att det viktigaste nu är att vi jobbar med hur vi ska göra, hur vi verkligen ska arbeta med våra styrmedel för att nå så långt som möjligt. Det kan vara viktigare än att jobba med ytterligare mål. Vi vet redan i dag att vi har en fantastisk potential, till exempel när det gäller energieffektivisering. Vi vet att vi har ett omfattande arbete framför oss när det gäller omställningen. Det viktigaste för mig när vi nu går in i miljömålspropositionen är att titta på verktygen och hur de ska fungera riktigt skarpt snarare än att hålla på med ytterligare mål i det här läget.

Herr talman! Först och främst vill jag tacka för en intressant föredragning. Rapporten var också en mycket intressant läsning. Vi har, precis som miljöministern säger, fått beröm på flera områden. Men vi får också ta emot en del kritik där vi måste skärpa oss. Jag har några frågor i samband med det. Under rubriken Hälsa står det lite kryptiskt att man avser att intensifiera åtgärderna. Då är jag intresserad av på vilket sätt ministern och regeringen avser att intensifiera dessa åtgärder. Det finns också ett avsnitt där den samiska befolkningens situation kommer in. Där finns kritik, men jag kan inte läsa in några förslag till åtgärder för att lösa de problem som rör den samiska befolkningens mark- och vattenanvändning liksom deras jaktsituation. Min tredje fråga, herr talman, är om miljöministern anser att det är en klok idé att i samband med dieselskattesänkningen på arbetsmaskiner och de marinella näringarnas arbetsmaskiner utnyttja möjligheten att ha inblandning av förnybar energi.

Herr talman! När det gäller att intensifiera åtgärderna för miljö och hälsa är på flera punkter ett långt gående arbete på gång, inte minst när det gäller barn och hälsa. Vi håller till exempel på med en nationell handlingsplan för barn och hälsa, där Socialdepartementet ansvarar. Det kommer också en miljöhälsorapport från Socialdepartementet som just rör barn och hälsa. Vi arbetar också intensivt när det gäller just luftkvalitetsfrågorna, som jag nyss var inne på. Det handlar väldigt mycket om fordonen och till exempel partikelfilter för dieselbilar. Det handlar om de nya miljökvalitetsnormer som ska gälla från 2005 och som ställer betydligt högre krav när det gäller bland annat partiklar i luften över våra storstäder och som ger oss anledning att arbeta betydligt hårdare i form av åtgärdsprogram för att komma åt partikelproblemen. Här finns det många åtgärder som man jobbar med i storstäder som Stockholm och Göteborg till exempel. Det kan handla om allt från trängselavgifter till om man ska köra med dubbdäck, som är en mycket stor källa till partiklar. Vi har många arbeten på gång, inte minst i samarbete med Socialdepartementet. När det gäller den samiska befolkningen har vi inte fått några rekommendationer. Jag har för min del, eftersom det är jordbruksministern som har ansvar för dessa frågor, överlämnat analysen och rekommendationerna till Jordbruksdepartementet. Jag hänvisar till jordbruksministern när det gäller kommentarer till de frågorna. När det gäller jordbrukets arbetsmaskiner och inblandning tror jag inte att det är lämpligt att i det här läget blanda ihop alla olika förslag med varandra och göra dieselskattesänkning och inblandning beroende av varandra. Nu gör vi en dieselskattesänkning. Däremot verkar Sverige mycket aktivt inom ramen för EU-arbetet för att vi ska få möjligheter till inblandning. Det handlar om låginblandning av etanol i bensin, men det handlar också om RME som inblandning i diesel. Där tittar vi också närmare på miljöeffekter och på vilket sätt vi kan främja detta.

Herr talman! Tack för svaret! Först vill jag bara ställa en motfråga: Inräknas arbetet med sjuka hus också i de här åtgärderna? Vad gäller diesel och inblandning är det oerhört viktigt att man använder positiva signaler och, som man brukar uttrycka det, morötter. Det handlar inte enbart om drivmedel, utan det handlar också om att man kan ge sådana incitament när människor vidtar förbättrande åtgärder i sina fastigheter. Jag tycker för egen del att det hade varit klokt att kombinera detta.

Herr talman! Låt mig först säga att visst räknas arbetet med inomhusmiljö in. Där har vi nu två utredningar på gång. Vi har en byggnadsmiljöutredning som arbetar med frågor om fukt, mögel och buller. Vi har också en utredning om byggnadsdeklarationer med möjlighet att införa frivilliga eller obligatoriska byggnadsdeklarationer för att få en bättre kvalitetssäkring av våra hus. Det här ingår tillsammans med en lång rad andra åtgärder i samarbete med övriga departement, när det gäller forskning och andra åtgärder för så kallade sjuka hus. Visst är det viktigt med positiva signaler. Jag tycker också att vi ger positiva signaler. När det till exempel gäller förnybara bränslen har vi redan i dag rejäla skattesubventioner. Vi har inte koldioxidskatt, vi har inte energiskatt och vi har nu en tydlig strategi för att på detta sätt positivt främja de förnybara bränslena. Det här gäller också på andra områden, där vi till exempel har gått in och skattevägen främjat att sätta in energieffektiva fönster eller skaffa pelletspannor. Jag skulle gärna se att vi kunde gå vidare med ytterligare positiva incitament av det slaget.

Herr talman! Tack, miljöministern, för en intressant föredragning av en spännande rapport. I sin utvärdering berömmer OECD den svenska politiken när det gäller likställda mål för miljö och produktion i skogspolitiken liksom det skydd av den biologiska mångfalden som håller på att genomföras. Men de pekar också på att skogsskyddet sackar efter målen och att det är osäkert hur stadigvarande det frivilliga skyddet är. OECD pekar också på att det finns stora utmaningar kvar, framför allt vad gäller havsmiljön. Den uppmärksammas för lite. De pekar speciellt på kustområden och i synnerhet skärgårdsområden som är utsatta för ett stort utvecklingstryck. Underförstått kan man tolka detta som att det finns behov av fler åtgärder. Jag skulle vilja veta vad miljöministern avser att ta för initiativ när det gäller den biologiska mångfalden och planeringen av skyddet av våra kuster och vår skärgård.

Herr talman! Det finns åtgärder inom en rad områden. Låt mig först säga att arbetet med hur vi ska förvalta våra kustområden har uppmärksammats inom EU, där vi talar om dem som kustzonsförvaltning. Just i dag har regeringen gett ett uppdrag till Boverket att följa upp detta EU-initiativ och följa upp på vilket sätt vi uppfyller direktivet med en god kustzonsförvaltning. Vi har redan många av de pusselbitar som EU vill se i det här arbetet, med översiktsplaner och bra förankring. Men vi kan behöva utveckla det, och det ska vi se närmare på för att se om vi behöver återkomma till den här förvaltningen. Men självklart har också det arbete vi bedriver när det gäller havsmiljön i stort stor betydelse för kustmiljöerna. Det gäller miljömålspropositionens förslag om marina reservat. Där kan vi få anledning att återkomma med höjda ambitionsnivåer för kustområdena. Vi kan se på hur de naturreservat som nu finns kan behöva utvecklas och även få en marin del, för många av dem ligger vid kusten. Slutligen finns det anledning att se på strandskyddsbestämmelser. Här kommer regeringen att återkomma med förslag om hur strandskyddslagstiftningen ska kunna moderniseras så att vi på ett effektivt sätt förhindrar en långtgående exploatering av våra stränder samtidigt som den öppnar för en viss regional flexibilitet. Det kommer vi att återkomma till riksdagen med.

Herr talman! Det var just frågan om miljö och hälsa, som också uppmärksammas i rapporten. Strandskyddet spelar ju en betydande roll när det gäller miljö och hälsa. Det var just den frågan jag funderade ytterligare på. Kommer den med i den utredning som tillsattes i dag? Jag förstår att den kommer att ta ett år på sig. Avser miljöministern att komma tidigare med förslag som gäller strandskyddsbestämmelserna? Jag upplever att det är lite mer bråttom med dem, inte minst med tanke på hälsoläget.

Herr talman! Vi har inte kopplat strandskyddsarbetet till det bredare kustzonsarbetet. Det förs självständigt. Det är naturligtvis knutet både till arbetet med plan- och bygglagstiftningen och till arbetet med miljöbalken. Men det bedrivs nu inom Miljödepartementet, och vi kommer att återkomma så snart vi ser att vi har ett förslag som är väl förankrat. Jag kan inte säga exakt när det kommer, men det är inte kopplat till att vi avvaktar några utredningsresultat om kustzonsförvaltningen.

Herr talman! Även om vi är uppfinningsrika, precis som miljöministern säger här, och kreativa och duktiga när det gäller miljölösningar så har jag upptäckt att vi har fått lite kritik på några områden. Jag tror att miljöministern nämnde det som gäller frikopplingen; med kommunalt avfall har vi inte nått så långt. Detsamma gäller trafikvolymerna. Tillväxten inom transportsektorn är mycket hög. OECD säger att denna sektor kommer att påverka miljön mer än någon annan. Samhället subventionerar transportsektorn, säger OECD också. Väganvändarna belastas inte av avgifter som fullt ut återspeglar kostnaderna på det kapital som de använder. OECD ger också vissa rekommendationer, som att vi ska se över och justera transportpriserna så att de kommer att återspegla alla de externa kostnaderna. Man räknar upp skador som orsakas av partiklar, ozon och buller. Man säger också att införandet av trängselavgifter kan vara en väg att gå. Jag undrar hur miljöministern ser på de här rekommendationerna. Är det kanske mer som behöver göras?

Herr talman! Detta är viktiga rekommendationer. Vi har redan i årets budget fokuserat den gröna skatteväxlingen på transportsektorn just därför att vi ser att det är där som vi har svårt att skapa frikopplingen mellan tillväxt och miljöförstöring. Utsläppen av koldioxid ökar, och även utsläppen av partiklar och andra ämnen som är skadliga för vår hälsa. Vi arbetar med frågorna på flera nivåer. Vi har ett viktigt arbete på gång. Det finns en vägtrafikskatteutredning som har lämnat ett förslag där det finns mycket att ta hänsyn till. Det handlar just om att relatera skattenivåerna till exempel till koldioxidutsläppen. Vi kommer att återkomma till detta. Det är ett riktigt sätt att tänka, och jag ser att vi måste få en tydligare avspegling av de miljöstörande effekter som trafiken har. Parallellt arbetar vi inom EU för att på olika punkter genomdriva en liknande politik där. Så sent som i förra veckan på miljörådet uppmanade jag kommissionen att återkomma med en rapport som den fick redan i Göteborg, när Sverige var ordförande och hållbarhetsstrategin för EU infördes. Man skulle återkomma med hur man ska få en skattestruktur och ekonomiska styrinstrument som bättre avspeglar transporternas inverkan på miljön. Den rapporten har vi inte fått. Vi har en lång rad direkta frågor inom EU som vi arbetar med just nu. Vi driver bland annat nu hårt inom EU frågan om partikelfilter för att få bättre luftkvalitet från dieselbilarna. Här har vi stora möjligheter att komma fram, som jag ser det. Vi driver skärpningar för kväveoxidutsläpp. Vi driver också att vi ska få möjligheter att relatera våra skatter till koldioxidutsläppen. Vi driver frågan om kilometerskatt, som är mycket viktig här. På en lång rad punkter kommer vi alltså att följa rekommendationerna från OECD när det gäller att se till att transporterna får en bättre kostnadseffektivitet och att de återspeglar sina kostnader. Samtidigt kommer vi hela tiden att vara tvungna att också ta en del andra hänsyn - fördelningspolitiska hänsyn, regionalpolitiska hänsyn och så vidare.

Herr talman! Jag tackar miljöministern för det fina svaret. Detta är en viktig fråga, och jag tror att kritiken - vilket man väl ändå får säga att det är - från OECD är riktig. Vi har haft en stor trafikvolymökning, och här behöver göras mycket. När man ser på miljömålen ser man att klimatmålet och gränserna för klimatpåverkan är ett av de mål som vi inte når. Om vi ska göra någonting så är det nog just på trafikområdet. Det är precis som ministern säger; det är mycket på gång. Detta är också viktigt när det gäller miljömålsarbetet här under hösten och våren.

Herr talman! Det är precis så. När det gäller miljömålsarbetet arbetar vi mycket med strategierna, som jag nyss sade till Åsa Domeij. Det handlar om hur vi ska göra för att nå våra miljömål. En viktig strategi handlar just om hur vi ska få energieffektiva transporter och större energieffektivitet i vårt bostadsbestånd. Där får vi också anledning att återkomma till dessa viktiga frågor.

Herr talman! Jag vill som flera andra tacka för genomgången, men jag vill tacka ännu mer för det arbete som har gjort att det har blivit en så här bra rapport. I OECD:s granskning kan man läsa att Sverige har stärkt sin ställning som föregångsland i användningen av ekonomiska styrmedel genom att införa nya sådana och höja ett flertal skatter och avgifter. En ambitiös skatteväxling har initierats. Men man kan också fortsätta att läsa i rekommendationerna att man ska utvärdera den miljörelaterade ekonomiska effektiviteten i de olika systemen. Jag undrar hur miljöminister Lena Sommestad tänker jobba vidare med utvärderingarna när det gäller både den miljörelaterade delen och de ekonomiska effekterna.

Herr talman! Vi tycker att vi har fått intressanta och viktiga rekommendationer. OECD är ju känt för att vara duktigt på just detta. Man har duktiga ekonomer, så det här är OECD:s hemmaplan. Min ambition är att stärka vår kapacitet att göra miljöekonomiska analyser. Vad vi har gjort i ett första steg är att förstärka vår kompetens när det gäller miljöekonomer på Miljödepartementet för att bättre kunna följa upp inte minst vilka miljöstyrande effekter som olika skatter har. Det kan ju bli en tendens att titta väldigt budgettekniskt på detta. Det viktiga för oss är inte volymen pengar som vi drar in på miljöskatter, utan vilken miljöstyrande effekt de har. Det kan vara viktigt att gå in på ganska små områden, där vi med små skattejusteringar kan göra viktiga insatser.

Herr talman! Nästa fråga är nog ännu svårare. Det beskrivs, när man har gjort utvärderingen och ser utfallet, som ännu svårare att försöka ändra människors attityder och beteenden. Jag undrar om miljöministern kommer att initiera och jobba mer med livsstilsfrågor för att nå en hållbar utveckling.

Herr talman! Vi tror att livsstilsfrågor är oerhört viktiga och samtidigt väldigt svåra. Vi har ju jobbat en del med sådana frågor redan; vi har till exempel haft en stor klimatinformationskampanj som har varit mycket utåtriktad. Många organisationer och myndigheter har varit inblandade, och kampanjen har handlat just om att ändra beteenden och påverka attityder. Vi har anledning att fortsätta med det här. Just nu har Jordbruksdepartementet en utredning med Stefan Edman som ansvarig som handlar om hållbar konsumtion. Där kommer just livsstilsfrågorna i fokus. Hur ser vår konsumtion ut, och hur kan vi förändra den? Vilka styrmedel kan vi använda för att få en annan typ av konsumtion? Det arbete som Stefan Edman genomför sker inom ramen för en större satsning i hela världen, som handlar om hållbara produktions- och konsumtionsmönster. Vi ser att konsumtionsmönstren ofta faller bort. Man vill hellre tala om produktionen därför att detta är så svårt. Men vi kommer att återkomma, inte minst i samband med utredningen, och se på vilket sätt vi kan stärka arbetet med livsstilsfrågor.

Herr talman! Precis som andra tycker jag att det är mycket positivt att vi får möjlighet att diskutera, men också att vi får en rapport från ett utomstående organ med någon form av ögonblicksbild av hur det ser ut i vårt miljöarbete. Vi är alla överens om att Sverige ska vara ett föregångsland, och det har varit ett långsiktigt arbete på alla nivåer. Inte minst det lokala har haft en stor funktion. Jag hoppas att vi kan fortsätta att se till att man kan göra skillnad lokalt. Men det är också viktigt att se till att man kan göra skillnad som en enskild individ eller som ett enskilt företag. Där är de ekonomiska styrmedlen en central del, och även skatteväxlingen - som i och för sig har berörts här tidigare. Jag skulle vilja veta lite mer om hur miljöministern ser på den fortsatta utvecklingen av exempelvis skatteväxlingen. Från finansministerns och Finansdepartementets håll har det kommit signaler om att man vill bredda skatteväxlingen och lyfta in fler delar. Är det det som miljöministern ser framför sig, eller är det andra ekonomiska styrmedel?

Herr talman! Jag tror att det är viktigt att vi har en breddning av den gröna skatteväxlingen. Vi ska i dag inte låsa oss fast vid exakt hur den ska se ut, men att vi nu går in i transportsektorn innebär redan det en breddning, för hittills har vi inte ökat den totala skattebelastningen på transportsektorn, utan vi har växlat inom transportsektorn. I och med årets budgetöverenskommelse lägger vi ett ökat tryck på transportsektorn för att styra mot ett mer miljövänligt beteende. Här handlar det inte minst om det som utmärker oss i Europa och i OECD, att vi har väldigt stora och bränsleslukande bilar bland annat och åker väldigt mycket bil. Det kan finnas andra områden där vi kan behöva en breddning. En stor del av industrin har varit fri från skatteväxlingen. Det har att göra bland annat med industrins konkurrensutsättning, men det finns delar av industrin som inte är konkurrensutsatta där man kan reflektera över om det kan finnas skäl att gå in med grön skatteväxling där vi naturligtvis, som i all skatteväxling, kompenserar de här skatterna. Vi växlar, så att man får lättnader på ett håll och skärpningar på ett annat. Det finns också, som jag sade, skäl att fundera över om man kan ha mer av positiva inslag. Centern har ju föreslagit en strategi som är radikalt annorlunda. Den kanske inte ens skulle kallas skatteväxling, men där är det mycket positiva inslag. Vi har en del positiva inslag, och vi ser att vi ska följa det som vi kallar Polluter Pays Principle , att det är förorenaren som ska betala, det vill säga att vi ska integrera miljökostnaden i priset. Det är tanken med skatteväxlingen. Därför ska det vara en högre belastning. Men ibland är det kanske lättare att förändra hela skattetyngden, så att det också blir en lättnad någonstans. Inte minst tycker jag att det är viktigt, när vi skärper skatterna på ett område, att se till att enskilda individer kan känna att de kan ändra sig. Om vi gör en ändring här har vi möjlighet till det. Det kan till exempel handla just om att man kan byta till en pelletspanna om skatten på olja ökar. Den typen av kopplingar tror jag att det är viktigt att vi tittar på.

Herr talman! Precis som miljöministern sade i något tidigare inlägg är det centrala med de ekonomiska styrmedlen att de har en miljöstyrande effekt. Det som jag och Centerpartiet är rädda för är väl att man med den skatteväxling som regeringen nu gör inte utnyttjar hela fördelen med skatteväxling som instrument, att det inte ger den miljöstyrande effekten. Det gäller exempelvis detta att man höjer bensin- och dieselskatter. Vad är det vi ser framför oss? Är det ännu mer höjda bensin- och dieselskatter när man ska utveckla skatteväxlingen? Ska man göra det, vilket jag inte tycker, måste det finnas tydliga incitament för den enskilde, där man gör lättnader. Det är just den politiken som vi snarare ser från Centerpartiets sida, att man gör lättnader för dem som vill göra ett miljömedvetet val.

Herr talman! Låt mig säga att många utvärderingar visar att den här typen av skärpningar, där vi faktiskt låter kostnaden för miljöpåverkan ingå i priset, som till exempel när vi har lagt en CO2-skatt, har haft en starkt styrande effekt. Nu handlar det om att på ett bra sätt följa upp hur de här nya skatterna slår, och det kommer vi att göra. Vi stärker alltså vår kompetens på det området. När det gäller till exempel höjda bensinskatter ser jag ingen anledning att tro att det inte skulle ha en styrande effekt. Vi har ju väldigt många valmöjligheter när det gäller vilken bil vi väljer. Det handlar inte om att välja om vi ska köra bil eller inte. Det kan handla om att välja om vi ska ha en jeep eller om vi ska ha en bil som drar hälften så mycket som jeepen eller om vi kanske ska köpa en miljöbil som inte alls går på fossila bränslen utan går på miljöbränslen. Där har vi i dag ett positivt stöd genom skattelättnader, så jag tycker inte att man ska gå in och säga att det här inte har effekt. Vi har sett väldigt tydliga effekter, men vi ska fortsätta att följa upp hur det här ser ut och framför allt de miljöstyrande effekterna.

Herr talman! Tack, miljöministern, för en bra och koncis genomgång av det ganska feta dokument som vi har fått oss till livs. Vi kristdemokrater gläds också tillsammans med miljöministern över mycket av det beröm som vi får från OECD för en bra miljöpolitik, vilken vi till stora delar i den här kammaren brukar vara ganska eniga om. Men man pekar också på en rad områden där det behövs förbättringar. OECD säger att Sverige bör se till att grundvattentäkter som används till dricksvatten är tillräckligt skyddade. Där ser man brister i dag. Riksdagen har under flera år avvisat förslag från Kristdemokraterna på just det här området. Vatten är vårt viktigaste livsmedel, och två tredjedelar av grundvattnet är beroende av grusåsar. Därför vill jag fråga: Kommer regeringen nu, efter OECD:s anmärkningar, att jobba mer med grusåsfrågan, att upprätta grushållningsplaner och ändra miljöbalken så att områden som är viktiga för dricksvattensförsörjningen kan anges som riksintresse och skyddas på ett bättre sätt än i dag?

Herr talman! Låt mig först säga när det gäller grundvattnet att vi har ett miljömål. Det innebär att vi kommer att återkomma till grundvattenfrågorna i miljömålspropositionen. Jag vill i dag inte kommentera det exakta innehållet i förslagen. Men jag vill också säga att jag håller helt med om att grundvattenfrågorna är viktiga, att vi har haft ett problem när det gäller inte minst de kommunala täkterna. Här har också åtgärder redan vidtagits. Naturvårdsverket har gått ut med ny vägledning och råd till kommunerna om hur man ska agera kring de här täkterna och tydliggjort den skärpa som krävs när det gäller skyddet av vattentäkter, att man inte ska dra sig för att vara tydlig. I regel är det också så att man inte kan räkna med att få ersättning för att det blir inskränkningar när man ligger inom ett område som ligger under täkt. Det är den typ av inskränkningar som måste tålas, som verksamhetsutövare också måste tåla. Flera åtgärder har vidtagits, men vi återkommer till det här i miljömålspropositionen.

Herr talman! Jag tackar för det ganska positiva svaret och uppfattar det som att miljöministern kommer att gräva sig in i grusåsfrågan också, så att de viktiga förutsättningar för dricksvattnet som grusåsarna är verkligen kommer i fokus. Mycket av dricksvattnet kommer, som sagt, från de hållen, och det är jätteviktigt att det blir en likformighet över hela landet när det gäller skyddet för de kommunala dricksvattentäkterna. Jag hoppas att det blir skarpa förslag på det området från miljöministern.

Herr talman! Jag har ingen kommentar, utan vi återkommer i propositionen.

Herr talman! Jag tänkte uppehålla mig lite grann vid skogen, som också nämns i den här OECD-rapporten. Jag tror att miljöministern delar min uppfattning att skogen är en oerhörd tillgång för landet. Den är faktiskt den största exportprodukten genom tiderna, alla kategorier. De avsättningar som är gjorda har delvis kompenserats med ökad import, vilket har inneburit att vår industri har kunnat fortgå. Nu minskar den här importen, och för närvarande har vi maxavverkning, enligt de uppgifter som når oss via medierna. Alla som kan marknadsekonomi vet att en bristvara ökar priset. Och då minskar konkurrenskraften för Sverige, eftersom skogsråvaran blir dyrare. Då är min fråga till miljöministern: På vilket sätt tar OECD ansvar för de ekonomiska förutsättningarna för Sverige? Eller tittar man enbart på miljöfrågan? Det är fråga ett. Fråga två: Hur tänker miljöministern medverka till att bristsituationen inte späs på utan till att vi kan förbättra konkurrenskraften genom att råvarupriset kan sänkas?

Herr talman! Utgångspunkten för OECD är naturligtvis en granskning av miljöpolitiken, men man har en stor bredd i detta, inte minst när det gäller arbetet med att ta till vara all expertis som finns inom OECD, också den speciella ekonomiska expertisen. Det förs en, som man kan se i rapporten, ekonomisk diskussion som ständigt finns närvarande. Däremot förs den inte i detalj, så att man går in till exempel på den svenska skogsindustrin. Vad man är tydlig på i OECD:s rekommendationer är att det är viktigt att vi gör de här avsättningarna till skyddade områden. Man påpekar att Sverige låg långt efter i mitten av 90-talet och att vi har gjort stora insatser. Det är ett långsiktigt arbete för oss att komma upp i en rimlig nivå när det gäller avsättningar, och det handlar om att ta vårt ansvar för ett långsiktigt skydd av områden. Min uppfattning är att vi inte kan låta konjunkturen när det gäller virkestillgången i Sverige, som också har mycket att göra med åldersfördelningen i vår egen skog till exempel, vara styrande för hur vi långsiktigt bygger det här. Nu har vi riksdagens mål om skog som ska bevaras. Det bör vi hålla. Det är väldigt små procenttal det handlar om i det stora hela, som jag ser det. Det måste också skogsindustrin anpassa sig till, att vi har ett bevarandemål. OECD säger helt enkelt att det är snarast lågt jämfört med andra länders.

Herr talman! Vi kan konstatera på miljöministerns svar att OECD inte har något som helst ansvar för den svenska ekonomin. Det är upp till den svenska riksdagen och regeringen att ta det ansvaret. Ministern säger också att det är små procenttal. Det må hända, men det är mycket stora pengar det rör sig om. Jag är väldigt glad, herr talman, att vi från moderat håll inte låste fast oss i någon hektarexercis när de här målen fastställdes, vilket jag tycker är väldigt olyckligt att majoriteten har gjort. OECD säger inte att vi ska ha mer. Man säger att vi ska ha fler områden. Det innebär, i min värld, att man skulle kunna ha fler områden på andra ställen och minska på de avsättningar som måhända är gjorda. Min fråga är: Är miljöministern beredd att omvärdera hektarexercisen för att rädda jobben inom skogsindustrin?

Herr talman! Låt mig först säga att jag tycker att det är bra att det är Sverige, Sveriges regering och riksdag, som tar ansvar för Sveriges politik på det här området. Det här är råd vi får av andra länder. Men experter från alla OECD:s länder och politiska företrädare från alla OECD-länder ger rekommendationer i den här riktningen. Man konstaterar att Sverige hittills har tagit ett relativt litet ansvar för det värn om den biologiska mångfalden som vi alla har ett ansvar för och som många länder tar och har ett utrymme för inom sin näringslivspolitik och så vidare. Självklart är Sverige en stor exportör av virke. Det är en väldigt viktig industri för oss. Men jag gör den bedömningen - samma bedömning som riksdagen gjorde för några år sedan - att vi har ett väl avvägt mål. Vi ska avsätta ytterligare 900 000 hektar. Jag tycker att det är bra att vi är tydliga när det gäller hektar. Det ger en tydlighet åt politiken och en tydlighet åt alla aktörer vartåt vi syftar. Vi har också från regeringens sida gett väldigt tydliga anvisningar om hur mycket som bör vara skyddade områden och hur mycket som kan vara frivilliga avsättningar. Jag är inte beredd att gå ifrån det, absolut inte. Det är väldigt viktigt att vi håller fast vid det här målet. Jag är förvånad över att vi får kritik och att Moderata samlingspartiet föreslår, på det område där vi får så tydliga rekommendationer från 29 länder, att man ska gå rakt motsatt väg och inte fortsätta med den politik som vi har.