Frågestund

Herr talman! Herr statsminister! I brist på andra besked får vi ta Miljöpartiets kongress som utgångspunkt för vad en kommande vänsterregering kan innebära. Där nämndes bland annat behovet av biltullar i Göteborg och Malmö. Då är naturligtvis frågan när det kommer att genomföras under kommande mandatperiod, om det sker i en första vända med ett test för att sedan övergå till att bli permanent eller om det blir permanent direkt. Jag skulle samtidigt också vilja få svar på frågan om de beräkningar som bland annat Miljöpartiet står för i olika mediesammanhang, som visar att man behöver biltullar på fler platser i Stockholm, avgiftsbeläggning av Essingeleden och höjda avgifter, också kommer som besked före valet. Eftersom vi ändå är inne på det området vore det bra att höra vad den gröna skatteväxlingen, som det väl är ca 13 miljarder kvar av, kommer att innebära rent konkret i höjda bensinskatter. Det var väldigt många konkreta saker som nu många väljare väntar på besked om.

Herr talman! Jag har en minut på mig och väljer därför att besvara en av frågorna, den som jag tycker är mest aktuell och som både jag och Fredrik Reinfeldt säkert är djupt engagerade i, biltullarna i Stockholm. Det är ju ett försök som nu pågår och som stockholmarna snart ska ta ställning till i en folkomröstning. Jag är glad för att vi initierade det här försöket i ett samarbete mellan Stockholms stad och regeringen efter en ganska lång diskussion. Jag ser med förtröstan fram mot folkomröstningen. Den kommer att vara vägvisande för hur Stockholm beter sig i fortsättningen. Hur göteborgare och malmöbor kommer att hantera sina trängselfrågor, om de nu tycker att de är akuta, är deras sak. Där tror jag att vi är helt överens, partierna som finns här i kammaren, om att vi ska respektera det kommunala självstyret. Jag är väldigt glad för att vi har fått det här försöket i Stockholm. Det skulle vara intressant att höra vad Fredrik Reinfeldt tycker om utvecklingen i Stockholms innerstad vad gäller trängseln. Det är trots allt den sakfrågan vi diskuterar.

Herr talman! Trängseln i Stockholms innerstad är på sina håll rätt betydande. Den svåra frågan är ju vem som har makten att bestämma vem som får vara i Stockholms innerstad. Är det en fråga för dem som bor i innerstan? Det kan ju vara skönt för en del av dem att ha några färre bilister på plats. Frågan är då om vi ger dem möjligheten att rösta bort de länsbor som bor i förorter utanför. Den typ av frågor som är viktig att ställa sig är vem som ska ha möjligheten att påverka detta. Men den grundläggande frågan, Göran Persson, är ju inte alls, som du beskriver, att här har stort lokalt självbestämmande fått utrymme - det är nog ingen förutom Göran Persson själv som tror på den beskrivningen - utan det var ju en nattlig förhandling där Peter Eriksson och Göran Persson helt plötsligt kom överens om detta långt över huvudet på stockholmarna och bortom valdagen och möjligheten att påverka detta i allmänt val. Därför är det väldigt befogat att ställa frågan här och nu före nästa allmänna val om Göran Persson och Peter Eriksson tänker slå till igen och om det nu är dags för Göteborg och Malmö. Statsministerns besked är möjligen att det alltså inte är dags. Det kommer säkert att lugna dem som bor i Malmö och Göteborg. Men då bör det också gälla efter valdagen. Är beskedet alltså att det inte blir några nya billtullsförsök eller biltullar i Göteborg eller Malmö?

Herr talman! Det avgör göteborgare och malmöbor, liksom stockholmarna avgör vad som ska ske med trängselförsöket här i Stockholm, om det ska fortsätta eller inte. Jag tycker att det har slagit väl ut. Jag är glatt överraskad av de många positiva effekterna. Jag är glatt överraskad av hur positivt det också har tagits emot, inte minst av alla de länsbor som reser kollektivt till jobbet och nu kommer fram i bussfilerna. Jag är inte minst överraskad av det goda gensvaret från näringslivet som kommer fram med sina transporter i Stockholm. Men det är min uppfattning och min bild. Den ska inte råda, utan det är stockholmarna som bestämmer. Jag skulle vilja vädja till talmannen att ge Fredrik Reinfeldt 30 sekunder för att svara på frågan: Kommer du och Moderaterna att respektera ett ja till fortsatta trängselavgifter i Stockholms folkomröstning?

Herr talman! Jag tycker att vi ska notera att Göran Persson är en alldeles utmärkt talmanskandidat. Han ägnar sig väldigt ofta åt att försinka tider på det här sättet. Det är klart att vi ska respektera utfall i val. Men vi kan också konstatera att det är en lite knepig fråga vem det är som ska ha rösträtt. Det kan inte vara innerstadsbor i Stockholms stad som enkom får bestämma i en fråga som berör en hel region, som berör människor i hela länet. Därför har flera länskommuner initierat att ånyo ordna folkomröstningar som man också bör väga in. Men jag blir kvar vid beskedet att det inte alls var så att stockholmarna hade någon möjlighet att få fälla dom över detta före förra valet. Därför tolkar jag dagens besked som att man ska freda Göteborg och Malmö. Trots din positiva beskrivning tolkar jag beskedet som att försöket inte kommer att följa i Göteborg och Malmö. Det tror jag att många är väldigt glada för.

Herr talman! Den senaste tiden har LO uttryckt djupt bekymmer för läget i den svenska skolan. Jag var på en paneldebatt häromdagen där LO:s företrädare var mycket bekymrad över inte minst statsministerns personliga inställning till yrkesutbildningar, och LO har i en rapport nyligen varnat för den stora utslagningen i grundskolan. Det här är uppseendeväckande eftersom man i LO normalt är lojala frontsoldater i den socialdemokratiska valapparaten. Men här ser man alltså så djupa bekymmer att man känner det nödvändigt att uttrycka sin oro. Jag skulle mot den bakgrunden - inte bara att Folkpartiet oroar sig utan också era egna medlemmar oroar sig - ställa frågan till Göran Persson: Är det inte dags att nu lägga om skolpolitiken?

Herr talman! Jag är glad för att Lars Leijonborg efter många år i rikspolitiken åtminstone någon gång lyssnar på LO. Jag känner mig själv lite befriad från de anklagelser som genom åren har riktats mot mig för att jag har lyssnat för mycket på LO. Välkommen i klubben, Lars Leijonborg! Det är det första. När du ändå är i gång och lyssnar på LO tycker jag att du kan utgå ifrån deras gemensamma oro, som jag också känner, för kvaliteten inte minst i grundskolan, men där de ju bestämt tar avstånd från den folkpartistiska skolmodellen, den hårda liberala utgångspunkten med sorteringsskolan, kvarsittning och försämrad yrkesutbildning. Ska du citera LO så var hederlig nog att citera hela deras uppfattning i stället för att bara komma med ett lösryckt citat. Oron för kvaliteten har vi gemensamt. När det däremot gäller åtgärderna skiljer vi oss åt. Där är jag glad att LO står på vår sida. (Applåder)

Herr talman! Inte skulle jag uppta tid i kammaren med att citera en massa tom LO-retorik. Att man stöder Socialdemokraterna i valet vet ju alla. Det är ju en hundra år gammal nyhet, så det är inget att bry sig om. Men att man gång på gång i seriösa sammanhang - och jag talar inte om några lösryckta citat - uttrycker djup oro och till och med hävdar att den skolpolitik som förs hotar svenska jobb och svenska löner i globaliseringens tid är något nytt. Det är något sensationellt. Det är något som en statsminister och socialdemokratisk partiordförande borde förhålla sig till seriöst och verkligen ta på allvar, men ni återfaller hela tiden i de gamla flosklerna om sorteringsskola och sådant. Vi tar den här oron på allvar. Ni bara viftar undan den, för ni kör bara vidare i samma spår med den skolpolitik som redan har lett till så förödande resultat.

Herr talman! Det är i den debatten vi ska hamna. Vi ser att vi har en del bekymmer. Vad ska vi göra åt det? Folkpartiet har sin modell med den sorteringsskola som Lars Leijonborg har gjort sig till tolk för med kvarsittning som instrument för de elever i grundskolan som inte är riktigt färdiga, med en attack på yrkesutbildningarna där man tar bort den högskoleförberedande dimensionen med mera. Det är ingenting som jag tror att någon av arbetsmarknadens parter stöder. Oroliga för kvaliteten är vi. Men det är fler lärare, Lars Leijonborg. Det är lärare med bättre villkor. Det är fler andra typer av personal alltifrån elevvårdsteam till specialpedagoger. Det är satsning på de skolor som ligger i de mest utsatta områdena och det är uppmärksamhet åt dem som har de sämsta resultaten. Det är där vi sätter in våra insatser väl medvetna om att detta är vad det handlar om, nämligen att vidta åtgärder inte att bedriva sorteringspolitik.

Herr talman! Det är inga nya grepp. Det är bara det gamla vanliga. Att kalla mer tid för de elever som behöver det för kvarsittning är en mycket billig retorik. Jag attackerade den skola som slår ut elever. Göran Persson svarar att jag står för sorteringsskola. Det är så fel det kan bli.

Herr talman! Jag vill inte att de 16-åriga killar och tjejer som inte är riktigt färdiga med grundskolan ska se sina jämnåriga kamrater gå vidare till gymnasiet medan de själva får gå ett år till i årskurs 9. Det är en dålig politik. Det är en hundraårig tradition att samarbeta med LO. Vi har haft en hundraårig tradition också på den liberala sidan i en progressiv skolpolitik. Det saknar jag.

Herr talman! I en alldeles färsk Sifoundersökning säger 64 % av svenska folket att de tycker att det ska vara ekonomiskt möjligt att vara hemma med sina barn tills de är fyra år. Svenska folket tycker alltså som vi kristdemokrater att barnomsorgsstödet ska fördelas rättvist till alla barn. I dag får den som väljer en kommunalt producerad förskoleplats ungefär 100 000 kr i subvention. Den som väljer att själv ta hand om sitt barn eller väljer en annan modell får noll kronor. Göran Persson säger i denna fråga: Rättvisa är att de som har barn på dagis gör en insats i samhället och betalar skatt. De som föredrar att vara hemma med sina barn har ett fritt val och bör inte subventioneras. Min fråga är: Står dessa kungsord fast, eller har Göran Persson ändrat uppfattning i något avseende?

Herr talman! Jag är av den mycket bestämda uppfattningen att förskolan är en del i ett livslångt lärande. Den ska vara av utomordentligt hög kvalitet. På den ska vi satsa goda resurser på pedagoger. Den ska stå öppen för alla barn. Jag är bestämd motståndare till att börja skikta upp barnen också i förskolan i religiösa eller andra typer av förskolor. Kom inte och påstå att ett sönderbrytande av förskoleverksamheten skulle ligga i barnens intresse. För oss är detta också ett inslag i en politik för jämställdhet mellan män och kvinnor. Vi vill göra det möjligt för både man och kvinna att ta ansvar för hem och familj och också för en professionell karriär. Den politiken har varit framgångsrik. Den tänker vi inte bryta upp. Vad Maria Larsson talar om är vårdnadsbidraget, ingenting annat. Det har inte ens stöd i den borgerliga alliansen.

Herr talman! Det är klart att det är ett stöd för barnen. Bris säger att barnen ska ha mer tid med vuxna. Det är ett stöd för föräldrarna som säger att de vill ha mer tid med sina barn. 76 % av alla LO-medlemmar stöder tanken på ett vårdnadsbidrag. Nu har vi fått ett besked. Majoriteten av svenska folket talar tydligen för döva öron i den nuvarande regeringskonstellationen. Ska man fortsatt ignoreras av Socialdemokraterna eller ska man byta i kommande val mot de partier som vill ha en rättvis fördelning av barnomsorgsstödet? Det finns en chans att säga sitt. Vi kristdemokrater vill ha en mer-tid-för-barnen-reform med ökad mångfald och ökade valmöjligheter för föräldrar och barn att få mer tid tillsammans och för att få ihop sitt livspussel. Det är en fråga som vi kommer att driva. Vi har fått Socialdemokraternas besked.

Herr talman! När Maria Larsson säger "vi" måste jag väl tolka det som att det är den borgerliga alliansen som i så fall har bytt politik. Ni ska ju gå samlat i valrörelsen. Det är en sensation i så fall, men jag noterar det. Det är ju fullständigt meningslöst med den här typen av attacker om detta är Kristdemokraternas politik och man ska ha en annan tillsammans med den borgerliga alliansen. För oss är det viktigt att slå vakt om den familjepolitik som är uppbyggd med en bra familjeförsäkring, en bra föräldraförsäkring, en bra förskola, vettig barnhälsovård och vettig mödrahälsovård. Det är en sammanhållen politik som har gjort Sverige till det land i världen som de flesta anser att det är bäst att vara barn i. Över den politiken är jag stolt. Jag är stolt över de vägval vi har gjort, ofta utifrån ett jämställdhetsperspektiv mellan man och kvinna. Den politiken retirerar vi inte ifrån. Den politiken ligger fast för socialdemokratins del. Vi tar gärna en politisk diskussion om detta. (Applåder)

Herr talman! Jag ska följa upp ett besked som statsministern gav vid en frågestund i höstas. Det handlar om yttrandefrihet. Yttrandefrihet är ju en mycket viktig del av vår demokrati. Där finns det brister i dag. Det finns brister i att politiker och höga tjänstemän inte alltid känner till att de offentliganställda har meddelarskydd och rätt att till medier prata om missförhållanden på arbetsplatsen. Det finns också brister när det gäller lagstiftningen. Lagstiftningen täcker inte in hela arbetsmarknaden. Redan i samma stund som en offentlig verksamhet läggs ut på entreprenad ersätts den grundlagsskyddade yttrandefriheten med lojalitet gentemot arbetsgivaren, man kan ställa krav på tystnadsplikt och så vidare. Även på den privata arbetsmarknaden saknas det här grundlagsskyddet. I den frågestund som jag hänvisade till uttryckte statsministern en viljeinriktning att se över lagstiftningen när det gäller skattefinansierad verksamhet och att man där ska ha ett grundlagsskydd. Min fråga är om statsministern står kvar vid den uppfattningen och, om så är fallet, det pågår något arbete i Regeringskansliet i denna mycket viktiga fråga.

Herr talman! Jag törs inte uttala mig om pågående utredningsarbete i Regeringskansliet. Där är jag inte uppdaterad. I principfrågan kan jag gärna yttra mig. Det är klart att det är en märklig utveckling. Det som är betalt av skattebetalarna läggs över i privat form. Därmed försvinner meddelarfriheten. Vi tycker att det är helt naturligt att den finns när det är en skattefinansierad verksamhet som bedrivs i egen regi. Det är ett sätt att kontrollera att gemensamma resurser används på ett vettigt sätt. Den privata arbetsmarknaden har en annan utgångspunkt. Man har ett kontrakt mellan den anställde och företaget. På så sätt finns ett ömsesidigt hänsynstagande. Där försöker vi stärka den anställdes ställning genom att förbättra anställningsskyddet. När det gäller mellanformen mellan det privata och det offentliga - offentlig verksamhet på entreprenad - har vi inte något riktigt bra svar. Jag skulle gärna se att det gick i den riktning som jag och frågeställaren strävar efter. Camilla Sköld Jansson och jag får väl fortsätta att diskutera hur det ska ske.

Herr talman! Från Vänsterpartiets sida menar vi att utgångspunkten måste vara att hela arbetsmarknaden omfattas av ett grundlagsskydd. Det är självklart komplicerat när man kommer till rent privat verksamhet där det handlar om företagshemligheter och annat. Grunden måste vara att man har yttrandefrihet och meddelarskydd. Jag delar statsministerns uppfattning att det är mycket angeläget när det gäller skattefinansierad verksamhet. Där måste vi som politiker kunna säga att vi säkerställer att de anställda har yttrandefrihet. Vi såg i fallet Connex att man började diskutera om det är rimligt att en fackligt förtroendevald går ut i medierna och påtalar brister i säkerheten. Ja, det är det. Det är av allmänintresse att påtala sådana brister i säkerheten. Jag tolkar statsministerns uttalande som att vi är överens om angelägenheten i detta. Vi får motse att det resulterar i praktisk handling och att vi kan få ett konkret förslag när det gäller gråzonen entreprenadverksamhet så att all skattefinansierad verksamhet har ett grundlagsskydd.

Herr talman! Det verkar som att jag och Camilla Sköld Jansson är överens. Det är en speciell omständighet i det privata näringslivet. Det är en annan situation i den offentliga sektorn. Och så finns det, där mittemellan, en gråzon, säger frågeställaren, ett annat förhållande. Det exempel hon tar upp upprörde ju oss alla. Det är klart att säkerhetsfrågor av den karaktären bör kunna diskuteras öppet, egentligen också i privat verksamhet. Det tycker jag känns självklart. Låt oss komma tillbaka till detta och vara överens om att det inte är alldeles enkelt att göra gränsdragningen. Det är en principiellt knepig fråga, men den ryggmärgsreaktion vi allihop har är ju: Självklart ska man ha rätt att påtala den här typen av oegentligheter. Sedan ska det också kodifieras i en lagstiftning som respekterar privata företags egna intressen lika väl.

Herr talman! Statsministern! I dag har det avslöjats att statliga Vattenfall har dragit ned på elproduktionen för att höja priset på el. Avslöjandet visar på den orimliga situation som råder på elmarknaden med stora brister på konkurrens. Jag vill fråga vad statsministern anser om att ett statligt företag som Vattenfall medvetet har sänkt produktionen för att driva upp priserna för svenska folket och för företag.

Herr talman! Jag har också sett medieuppgifterna, eller hört dem. Jag har ingen anledning att ifrågasätta deras trovärdighet inte heller att bekräfta uppgifterna. Förutsatt att beskrivningen är korrekt vill jag göra följande kommentarer: Jag tycker inte att man på en marknad som är öppen och avreglerad kan tvinga ett företag att producera kraft. Det kan man inte göra, särskilt inte som produktionen sker till en kostnad som överstiger de intäkter man kan få in på försäljningen av kraften. Det var tydligen situationen år 2000, då detta inträffade. I den delen tycker jag inte att jag känner mig så upprörd. Skulle det däremot visa sig vara sant att detta har skett efter att man har gjort en uppgörelse med sina konkurrenter på marknaden närmar vi oss gränsen - eller vi kanske till och med har gått över den - för vad ett företag får syssla med. Det kallas för kartellbildning. Sådant finns det myndigheter som ska bevaka. Jag förutsätter att de gör det efter dagens uppgifter och att de berörda företagen granskas. Där får det inte vara någon skillnad på ett statligt företag och ett privat. Det är samma regler som gäller när man uppträder på marknaden.

Herr talman! Regeringen har vid flera tillfällen berömt bland annat Vattenfall för den goda avkastning som bolaget har gett den statliga budgeten. Därför har jag en följdfråga. Det är kanske också ganska viktigt för konsumenter och företag att få veta om det finns ett samband mellan de höga priserna och statens ägarstyrning av sina bolag. Det gäller sambandet mellan elpriserna och den höga avkastningen.

Herr talman! Det år vi nu talar om, 2000, tror jag inte precis var något av Vattenfalls bästa år, om jag uttrycker mig försiktigt. Jag skulle gissa att det var ett ganska uselt resultat som sedan blev ytterligare påfrestat av en del stora förvärv. Vattenfall har att uppträda på en marknad där vi har gjort strukturförändringar, också under de borgerliga åren, som har resulterat i att vi till Sverige importerar en europeisk prisnivå på elen. Vi är fortfarande inte där. El är billigare i Sverige än i omvärlden, men det går åt det hållet. Det medför i sin tur att ett sådant företag som Vattenfall får väldigt kraftiga vinster. Därför tycker vi att det är viktigt att behålla Vattenfall i samhällets ägo och se till att de vinsterna kan föras tillbaka i investering i ny energiproduktion och framför allt ekologiskt uthållig sådan. Det är sådan politiken ser ut.

Herr talman! Jag funderar på samma fråga som före detta antikärnkraftpartiet Centern. Vi hörde i dag hur energiprofessor Björn Karlsson just anklagade Vattenfall för att manipulera priserna. Jag tycker inte att man kan ta så lätt på den saken som statsministern gör här. Låt oss säga att Vattenfall, vår statliga aktör på energiområdet som dominerar marknaden totalt, väljer att inte ladda upp kärnkraftverken för att hålla priserna på en konstlad nivå. Är inte det ett märkligt sätt att agera för en statlig aktör på energiområdet? Känns inte det, återigen, som att vi har en situation där det verkar som om det snarare är Vattenfall som styr politiken i stället för att det är politiken som styr Vattenfall?

Herr talman! Det är en dramatisk vecka i energipolitiken. Det får man lugnt säga. Här står nu Peter Eriksson och klagar på att inte kärnkraftverken körs för fullt. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta, men jag noterar det. Det är klart att dessa verk ska användas. De ska inte bara användas, utan vi ska använda dem så mycket vi kan när det finns efterfrågan på el. Men i det här fallet var det väl på det viset att det inte var någon efterfrågan på el som var av sådant slag att det gick att driva en lönsam produktion. Då måste ett företag som finns på en marknad där priset sätts i relation till tillgång få avgöra hur man ska lägga upp sin produktion. Det är en konsekvens av den avreglering vi har gjort. Det allvarliga, Peter Eriksson, är ju om det visar sig att Vattenfall skulle ha samarbetat med andra kraftföretag för att åstadkomma en höjning av priset. Då har man skapat någonting som kan likna en kartell, om nu medieuppgifterna är riktiga. Men de måste själva få avgöra hur de ska köra och inte köra och avgöra det utifrån vad marknaden har att erbjuda för betalning.

Herr talman! Det finns en poäng till som statsministern inte berör. Just när vi har haft den här situationen med kraftigt ökade elpriser kommer som ett brev på posten också en diskussion om att vi har elbrist i Sverige. Vi får en debatt om att vi kanske måste bygga ut kärnkraften, åtminstone stoppa avvecklingen, för att det är sådana problem. Vi klarar inte av att leverera el. Det finns inte tillgång motsvarande det behov som finns i landet. Vi måste importera smutsig el från andra länder, från koleldade kraftverk och så vidare. Är det den debatten som statliga Vattenfall vill ha när man konstlat driver upp priserna och skapar en situation där människor tror att det är brist på el i Sverige? Då tycker jag att vi är ute på farliga vägar. Då kan man ifrågasätta: Vem är det som styr i Sverige? Är det politiken eller är det energibolaget Vattenfall?

Herr talman! Vem finns i ledningen för energipolitiken? Det är naturligtvis ytterst regeringen och riksdagen. Att vi skulle ha elbrist i Sverige är av och till ett påstående man hör, men det är inte sant. Vi är nettoexportörer av el, åtta terawattimmar. Sedan kan vi av och till ha en effektbrist. Det kan vara så ohyggligt kallt vid något visst tillfälle, någon viss morgon, när vissa industrier ska starta upp, att vi behöver ha stöttning från utlandet. Då samarbetar man över gränserna i de integrerade system vi har, men det är en effektfråga. Energifrågan, nämligen hur länge vi använder den effekten, vad vi får ut av den, resulterar i att vi har så pass mycket ström i Sverige att vi säljer den över gränserna, netto, till vår omvärld. Så i den meningen ska vi inte vara panikslagna. Däremot ska vi ta allvarligt på energifrågan därför att den är svår. Och att fasa ut kärnkraften är ingen lätt uppgift. Att samtidigt göra sig oberoende av oljan, och dessutom inte använda våra älvar mer än vad vi har gjort, är ännu svårare. Det är mästerskapet, uttryckt i en kort summering. Så visst har vi anledning att diskutera energifrågan.

Herr talman! Jag skulle vilja fråga statsministern om hans syn på företagandet och dess villkor i Sverige. En kort bakgrund är att både regering och riksdag har gjort mycket på skattelagstiftningsområdet, hundratals förenklingsregler. Därutöver finns villkoren både för de anställda och för företagarna med låg inflation, låga räntor, stark tillväxt, ordning och reda i statens finanser, stark export och så vidare. Men det intressanta är, när man lyssnar på den politiska debatten, att där framställs det som att företagare startar företag här i Sverige, men det är svårt, och det är snårigt. Därför frågar jag: Vilken bild har statsministern av just företagandet och dess villkor här i Sverige?

Herr talman! Det är klart att allt kan bli bättre och att de människor som driver företag, och ofta småföretag, gör en oerhört viktig insats för vårt land. Så är det. Det finns all anledning att uttrycka tacksamhet för detta. Det sker inte så sällan i samarbete med anställda, som vi heller inte ska glömma bort. Det är ett team, ett lagarbete. Vad jag är särskilt glad för i vårt land är att det startas så många nya företag. Det senaste året startades 41 000 nya företag. Det jag är extra glad för är att Sverige är det land i EU där flest nystartade företag överlever. Varför är det så? Troligen därför att det finns kunder. Det finns människor som efterfrågar varor och tjänster och har pengar att betala med. Det går bra för svensk ekonomi. Särskilt glad är jag för att detta skapar nya jobb. Vi kunde häromdagen se när Ams kom med sin långtidsbedömning att vi nu närmar oss regeringens målsättning om 4 % öppen arbetslöshet. Det är 130 000 nya jobb som skapas, och inte så sällan i små företag. Jag är glad för detta. Jag är stolt över det, men jag är inte nöjd. Vi kan bli bättre. Det finns mycket kvar att rätta till.

Herr talman! En sak som oroar mig är våldsbrotten och hur de har utvecklats under den tid som statsministern har suttit vid makten. Länspolismästaren i Stockholm skriver att våldsbrotten här i Stockholms län har ökat med 38 % sedan år 1992, och de fortsätter att öka. Det är alltfler våldtäkter och fler fall av grov misshandel, rån och personrån. Eftersom statsministern i regeringen är ansvarig för justitiefrågorna undrar jag: Vad beror det på våldet i samhället har blivit grövre och mer omfattande under den tid som statsministern har suttit vid makten? Vad avser statsministern att göra för att vi ska känna oss trygga igen i Sverige?

Herr talman! Det är en viktig fråga. Visst har jag suttit vid makten under ganska många år, och visst kan man beskriva problemet på ett sådant sätt. Men då ska man också i ärlighetens namn säga att jag inte bara har dragit med mig Stockholm, utan jag har dragit med mig resten av Europa också i utvecklingen. Då kanske det hela blir lite löjligt som analysmetod. Vi lever i en tid då vi ser det grova våldet utvecklas. Det är inte sällan kopplat till organiserad brottslighet, möjlighet att röra sig över gränser, prostitution och narkotika. Det behövs till polisens förfogande instrument som gör att vi kan ligga steget före brottslingarna. Vi behöver ibland få lyssna på deras samtal när de konspirerar mot vanliga människor, mot staten och mot vår gemensamma trygghet. Det gäller att som svar på frågeställarens fråga säga att vi måste sluta med att hela tiden ha inriktning på att vara hård mot de svaga och i stället bli väldigt starka mot de hårda. Det är där det ligger. (Applåder)

Herr talman! Jag vill fråga statsministern om ungdomsarbetslösheten. Den är i dag ungefär 14 %. Om man sedan tar med dem som är i åtgärder kanske man kommer uppåt 20 %. Det rör sig om ungefär minst 100 000 personer. Den andelen har ökat något enligt Ams statistik för några dagar sedan. Min observation är att i detta läge har statsministern valt att bagatellisera ungdomsarbetslösheten som problem. Han har sagt att detta är ett problem som nu ligger bakom oss, att han i stort sett är nöjd och att det inte är något stort problem längre. Jag tror att väldigt få känner igen sig i den beskrivningen, till exempel de som sitter här på läktaren. Jag tror att vi alla känner egna ungdomar eller andra som med ljus och lykta söker efter jobb men har väldigt svårt att få ett sådant jobb. Min fråga är då: Varför väljer statsministern att bagatellisera detta som de allra flesta i samhället uppfattar som ett stort problem? Finns det ett svar på den frågan?

Herr talman! Det finns det definitivt. Det är en våldsamt vriden tolkning av vad jag har sagt. Det är och förblir regeringens viktigaste fråga att bekämpa arbetslösheten. Så är det. Men jag har också sagt att den utveckling jag nu ser i vårt land går snabbt åt rätt håll. Det bekräftades häromdagen när siffrorna kom från Arbetsmarknadsstyrelsen. Jag tror att vi kommer att få mer sådan statistik i framtiden. Jag tror att vi kommer att se att arbetslösheten faller inte bara bland de unga utan också i hela befolkningen. Det finns all anledning att tro det. Jag blir glad om det inträffar, Carl B Hamilton. Jag hoppas att Folkpartiet delar den glädjen.

Herr talman! I söndags kunde vi läsa i DN om att svenska soldater utsätts för allvarliga incidenter i Afghanistan. I november förra året skadades fyra personer varav två personer senare avled. Från regeringens sida utfästes då ett kraftfullt stöd för den svenska utlandsstyrkan. I december blev avtalet mellan Försvarsmakten och arbetstagarorganisationer som reglerar försäkringsvillkor med mera klart. Nu visade det sig att Försvarsmakten inte kan höja riskgarantin, utan det krävs ändring i regeringsformen. Regeringen har haft ett halvår på sig att fatta beslut i denna fråga. Riskerna kvarstår, och försäkringsskyddet för våra soldater och deras anhöriga är fortfarande undermåligt. Som det nu är blockeras frågan av regeringen. Det är inte acceptabelt. Regeringen måste göra de ändringar som krävs i förordningen eller så får parterna lösa frågan igen förhandlingsvägen. Om inte något av detta sker bör man väl av anständighetsskäl redogöra för varför de anställda i utlandsstyrkan som gör ett fantastiskt jobb, som jag tror att vi alla håller med om, ska ha sämre försäkringsvillkor än andra utlandsanställda? Det är min fråga till statsministern.

Herr talman! Jag känner inte igen beskrivningen som frågeställaren ger. För mig är det viktigt att säga att de som arbetar under dessa förhållanden utomlands för internationella insatser, och därmed också för Sverige, naturligtvis ska ha bra villkor. De kommer man överens om i en facklig förhandling eller på annat sätt. Om det finns några oklarheter som jag inte känner till vad gäller regelverket för försäkringar förutsätter jag att det rättas till, precis som att den utrustning personalen bär i övrigt också är av sådant slag och sådant klass att det ger den trygghet man ska ha när man är ute i den typen av farliga uppgifter.

Herr talman! Jag besök från ett gäng kommunalare från min hemkommun Malå här på läktaren. För att förbereda mig gick jag in och tittade vad som är aktuella frågor för Kommunal. Till min glädje hittade jag ett stort internationellt engagemang i en fråga om någonting som vi inte har brist på här i Sverige, nämligen vatten som en mänsklig rättighet. Man säger att inställningen är att vatten är en grundläggande mänsklig rättighet och inte en ekonomisk vara. Utifrån det skulle jag vilja fråga statsministern två saker. För det första säger man att svensk vattenkraft ska ägas och drivas av kommuner. Jag undrar som statsministern delar den uppfattningen. Utifrån min inledning, att vatten är en mänsklig rättighet, vill jag för det andra fråga hur Sverige arbetar internationellt för att förhindra privatiseringen av vatten.

Herr talman! Det är klart att det finns kommuner som redan nu äger vatten och vattenkraft. Jag förutsätter att de fortsätter att äga det och inte säljer ut sina tillgångar. Nu ligger Malå kommun i ett område som domineras av Skelleftekraft. Jag hoppas verkligen att skellefteborna ser till att de behåller en demokratisk ägare av Skelleftekraft och att det på så sätt blir kommunens tillgång också i framtiden. Allt sådant som säljs ut kommer bara att resultera i att någon som köper det ska ha betalat också för köpeskillingen. Då har man gjort sig av med både förmögenhet och gjort att skattebetalarna i kommunen får betala det en gång till. Jag är djupt skeptisk till detta. I övrigt tycker jag att den vattenkraft vi har i Sverige som vi har i statlig ägo ska vi fortsätta att äga i staten. Det finns anledning att i Malå, i Skellefteå och på andra ställen ställa frågor till dem som är pigga på att ta över regeringsmakten om de också tycker att det ska vara statligt ägt och statligt kontrollerat vårt kära Vattenfall. (Applåder)

Herr talman! Statsministern hade tidigare en dialog med Peter Eriksson om energifrågorna. Jag kan försäkra både statsministern och Peter Eriksson om att Centerpartiet fortfarande är ett mycket genuint antikärnkraftsparti. Vi tycker fortfarande att kärnkraften är en mycket dålig energikälla. Det är en tidsfråga hur snabbt den kan fasas ut. Det tror jag att vi är överens med statsministern om. Det finns möjligen bara ett parti i den här kammaren som fortfarande över huvud taget talar om att bygga ut kärnkraften. Övriga partier är överens om att den ska avvecklas och att det är en tidsfråga hur snabbt. Det som kommer nu, och det som statsministern har varit engagerad i under den senaste veckan, är bioenergin och kraftvärmen. En stor internationell mässa har hållits i Jönköping, där statsministern och även Centerns Lena Ek var med och talade. Detta är det intressanta och spännande för framtiden. Jag skulle gärna se att vi kunde åstadkomma en överenskommelse som speglar den samsyn som faktiskt finns i Sveriges riksdag. Men statsministern har inte gjort särskilt mycket under senare år för att försöka sondera möjligheten att skapa denna breda samsyn. Hur ser statsministern på behovet i dag? Det finns ju en uppenbar samsyn åtminstone på att kärnkraften ska bort. Hur ska vi försöka åstadkomma denna breda samsyn?

Herr talman! Här står en hårt prövad yngling som har kämpat i snart ett helt politiskt liv med att skapa brett samförstånd om hur vi ska hantera den avveckling som vi ska göra av kärnkraften. Nog trodde jag att vi hade fått ihop någonting som gick över blockgränserna och som var stadigt. Och sedan upplever man det som man har upplevt den här veckan. Det är klart att man inte blir särskilt inspirerad att ta nya tag på ett nytt område och försöka bygga någonting över blockgränserna när det gäller bioenergi. Det måste jag säga. Jag sätter värde på Sven Bergström och hans hållning, och jag hade varit glad om hans partiledare hade sagt samma sak lika tydligt som han sade alldeles nyss. Bioenergin kommer bara att växa i betydelse. Den kommer att producera el och bilbränslen och den värmer redan våra hus och byggnader. Vi har unika möjligheter i Sverige att göra oss oberoende av oljan, gasen och kolet. Den processen tänker jag och den regering som jag leder driva på. Självfallet tycker jag att det skulle vara bra om också Centerpartiet kunde vara med i det arbetet. Men då är det skönt att få ett klargörande om vad som gäller i energipolitisk grundsyn i Centern.

Herr talman! Oljekommissionens ledamöter sitter på egna mandat, vilket gör det lite svårt med kontakterna för oss parlamentariker. Huvudsekreteraren Stefan Edman har som företrädare för kommissionen varit på flera regionala möten och fört fram åsikter om alternativa bränslen. Men från flera av mötena har jag fått reaktioner från branschfolk om att etanolbränslet helt har utelämnats i budskapet från Edman. Ska vi ta huvudsekreteraren Stefan Edman på orden, som under de senaste två veckorna har nedvärderat etanolen som drivmedel, propagerat kraftfullt för DME och konsekvent undvikit att tala om etanol från cellulosa? Jag vill fråga statsministern om det var avsikten med den oberoende oljekommissionen och om våra satsningar från det politiska systemet på etanolutbyggnad har varit onödiga.

Herr talman! Elizabeth Nyström ska inte vara orolig. Etanol är någonting som vi kommer att använda, och använda med fördel, i bilar under lång tid framöver. Det kallas för första generationens bränsle. Vi vet inte vad som kommer på sikt. Vi vet inte hur stor biogasen blir. Vi vet inte hur stor rapsmetylestern kan bli. Vi vet inte hur stort utbyte vi kan få i våra massafabriker. Det råder just nu en situation där det är många olika initiativ som tas. Vi tänker stimulera alla initiativ. Så småningom kommer några av dessa inte att fungera på en öppen marknad. Då faller de bort. Jag tycker att det är utmärkt att etanolen har fått den uppmärksamhet som den har fått. Den har varit grunden för att utveckla också en ny typ av bilindustri, och det är vi mer beroende av i Sverige än något annat land. Stefan Edman, som är generalsekreterare i denna oljekommission, kommer naturligtvis också att få en chans att redovisa helheten. Men en sak vet jag: Det är många som har intressen i detta. Det är många som lobbar för olika typer av förslag. Det är inte helt utan att jag känner igen de argument som Elizabeth Nyström för fram. Men hon ska inte vara orolig.

Herr talman! När det gäller brottsligheten tycker jag ofta att man glömmer den ekonomiska brottsligheten. Över 100 miljarder kronor går förlorade varje år, som vi hade kunnat använda till skola, vård och allt annat. Vi hade till och med kunnat skapa fler arbetstillfällen. Detta har två delar. Det ena är en attitydfråga - att det är rätt att betala skatt. Det andra är kontroll - att ha ett regelverk som fungerar och att fullfölja kontrollen. Jag tror också mycket på till exempel fackliga organisationers insyn i företag för att se till att allt går rätt till. Jag vill fråga statsministern hur han ser på den ekonomiska brottsligheten och hur vi ska kunna bekämpa den och därmed få ned brotten och få in mer pengar att använda till välfärd.

Herr talman! Jag har ingen annan mening än den som Hillevi Larsson själv ger uttryck för. Det här är en farlig cancersvulst på samhällskroppen. Vårt samhälle bygger på att vi tar gemensamt ansvar för välfärden. Det sätt vi finansierar detta på är ofta med hjälp av skatten. Då ska människor som betalar höga skatter känna att alla är med och bidrar efter förmåga. Det är viktigt. När det gäller enskilda individer tror jag att vi har kommit ganska långt. Där har vi ett väl fungerande system. Företag kan ibland vara svåra att få grepp om. Men mitt intryck är att det med den revision som finns och de duktiga bokföringsbyråer som vi har finns en mycket hög medvetenhet om nödvändigheten av att ha en korrekt redovisning. Det finns också mycket god moral. Sedan finns det de som missbrukar detta trots allt. Dem får vi naturligtvis sätta in polisiära insatser emot i yttersta nödfall. Men det är viktigt att inte tveka i det läget, för det här är grova brott.