Vissa internationella socialavgiftsfrågor

Fru talman! I dag ska vi debattera socialavgifter, i två delar. Den ena delen handlar om vissa internationella frågor, och den andra delen handlar om allmänna motioner kring socialavgifter. Jag vill, fru talman, börja med att yrka bifall till den reservation som vi socialdemokrater har i betänkandet. Vår reservation bygger inte på någon meningsskiljaktighet i sakfrågan. Vi tycker att man som löntagare ska betala avgifter och därmed kunna utnyttja försäkringar. Det är viktigt att slå fast. Vår reservation bygger på det faktum att regeringen inte tar den oro som finns i hela sjömansbranschen på allvar. Både arbetsgivare och arbetstagarrepresentanter känner stor oro för att lagstiftningen för med sig antingen orimliga kostnadsökningar, upp mot 30 procent, för att även fortsättningsvis svenska sjömän ska vara anställbara, eller att kostnaden förs över på sjömännens löner och räknas in där. I praktiken kan det leda till att sjöman som yrke försvinner i Sverige, enligt branschen. Denna oro möter utskottet med en skrivning om att regeringen borde följa upp utvecklingen. Det tycker vi är svagt. Regeringen borde sätta sig vid bordet med arbetsmarknadens parter från branschen och reda ut denna oro. Fru talman! För drygt ett år sedan var vi några ledamöter på besök i Spanien. Där fick vi höra både från arbetsgivare och från facken inom bilindustrin hur regeringen var till hjälp under finanskrisen. Som de själva sade handlade det inte bara om pengar utan om samförstånd som man kan komma fram till bara när man har haft en dialog. Då kan vi se på vår egen svenska regering. I går hänvisade infrastrukturministern oss ledamöter och dem i befolkningen som klagar på att de inte har mobiltäckning till Konsumentverket. I morse fick vi på tv höra att om man tycker att barngrupperna är för stora får man klaga hos skolmyndigheten. I betänkandet i dag läser vi att man kanske kan följa upp detta och se om det händer något eller inte. En gång var Sverige känt som ett land där politik var att vilja något, och det var före Alliansens tid. Politiken som vilja försvann när Alliansen tog över. Fru talman! Det andra området vi debatterar i dag handlar om de sociala avgifterna för drygt 4 miljoner löntagare. Det finns dess värre ännu mycket mera att anmärka på regeringens politik på detta område. Sedan regeringen fick makten och förtroendet att leda landet har man använt sociala avgifter för att smyghöja inkomstskatten. Nästa år når denna höjning sin kulmen på 5,5 procent. Så har man höjt inkomstskatten sedan man tog makten. Under de gångna sex åren har man successivt flyttat över pengar från avgifter till skatt, i snitt nästan 1 procent om året. Det kan röra sig om ungefär 80 miljarder för i år - 80 miljarder i ökade skatter på inkomsten som Alliansen har tvingat löntagare att betala. Det är löntagare det handlar om. Det är Sveriges löntagare som får betala den pengaflytt som Alliansen i smyg har gjort. Man har flyttat pengar från generella trygghetsavgifter till en skattkista, och på den skattkistan står allmän löneavgift. Man har gång på gång tagit löntagarnas löneutrymme i anspråk - det utrymme som löntagarna har avsatt för sina generella försäkringar - och flyttat över pengar till skattkistan, som finansministern själv förfogar över. Då är min fråga till Gunnar Axén och de andra företrädarna för Alliansen i den här debatten: Vad har ni gjort med dessa pengar som ni har tagit från löntagare? Jag vill inte spekulera i vad man har gjort med 80 miljarder. Min uppgift som folkvald är inte att spekulera i så mycket pengar - det gör man inte ens på börsen - men jag vill veta vad Alliansen har gjort av alla dessa pengar. Var har man gömt 80 miljarder kronor av löntagarnas löneutrymme? Jag hoppas, fru talman, att vi får svaret i dag i debatten. Varför har man smyghöjt inkomstskatten med 5,5 procent, som det blir nästa år, och vad har man gjort med dessa pengar? (Applåder)

Fru talman! I detta betänkande behandlas förutom propositionen även ett antal motioner från den allmänna motionstiden, och jag skulle vilja uppmärksamma motion Sf337 angående differentierad arbetsgivaravgift i svensk glesbygd. I augusti 2005 kom en statlig, offentlig utredning som beställts av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Den heter SOU 2005:68, Regionala stimulansåtgärder inom skatteområdet , och i den föreslås sänkt arbetsgivaravgift för företag med anställda i stödområde A, alltså i avfolkningsområden. Detta menade utredningen var det bästa sättet bland många andra för att öka tillväxten i glesbygden. I dagens läge missgynnas glesbygden, samtidigt som städerna gynnas. I städerna finns bättre kommunikationer och infrastruktur och en större marknad för de flesta produkter. Svensk glesbygd har dock inte bara att konkurrera med svenska städer. Företag i den svenska glesbygden ska även konkurrera med företag på andra sidan den norska gränsen. Skillnaderna mellan arbetsgivaravgifterna i Sverige och Norge är fortfarande stora och skapar ojämna konkurrensfördelar. Norge har en ordning med geografiskt differentierade arbetsgivaravgifter, medan Sverige i princip eftersträvar samma nivå på arbetsgivaravgifterna i hela landet. De differentierade arbetsgivaravgifterna är en central del av den regionalpolitik som varit mycket framgångsrik i Norge och som syftar till att hela landet ska leva genom att ge alla regioner likvärdiga utvecklingsförutsättningar. Nu finns det förvisso en del lättnader för företag i glesbygden även i Sverige, och det tas successivt små steg i rätt riktning, vilket är bra men inte tillräckligt. Det är otillräckligt för att upprätthålla de svenska glesbygdsföretagens konkurrenskraft. Svensk lagstiftning har inte gått tillräckligt långt för att underlätta för den svenska glesbygden. Där finns ett tydligt problem, särskilt för svenska företag som är verksamma i närheten av den norska gränsen. Det blir omöjligt att rekrytera norsk arbetskraft, och det blir svårt att behålla den svenska arbetskraften, som antingen flyttar över gränsen till Norge eller flyttar till någon svensk stad. Resultatet av detta har vi sett. I våras kom en rapport som visar att urbaniseringen i Sverige går tre gånger snabbare än genomsnittet i EU. Om detta upprätthålls kommer det inte heller att gynna glesbygden. Jag menar att det finns ett värde i att hela Sverige får leva. I närheten av den norska gränsen bör vi därför ha arbetsgivaravgifter som är jämförbara med de norska. Jag menar att regeringen bör återkomma med ett förslag om detta. Med anledning av det yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! 2006 års sjöarbetskonvention, som innebär att sjömän ska ha samma socialförsäkringsskydd som landbaserad personal har vi här i riksdagen - jag tror till och med enigt - beslutat om att införa i svensk lag. Till följd av implementeringen av sjöarbetskonventionen har vi beslutat om en ändring i socialförsäkringsbalken. Till dess att ändringen har trätt i kraft behöver tredjelandsarbetsgivare inte betala socialavgifter. Och sjömännen omfattas inte heller av de arbetsbaserade socialförsäkringsförmånerna. När ändringen i socialförsäkringsbalken träder i kraft den 1 januari nästa år ändras på detta. Arbetsgivare som inte har ett fast driftställe i Sverige och inte kan betala arbetsgivaravgifter kan ingå ett avtal med den anställde om att den anställde själv ska betala socialavgifter i form av egenavgifter. Nu ändras detta till att den anställde ska fullgöra arbetsgivarens skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter, vilket också innebär en EU-harmonisering av regelverket. Utskottet utesluter inte att implementeringen av sjöarbetslagen kan medföra ett behov av att göra anpassningar av de kollektivavtal som i dag ger ett socialförsäkringsskydd för sjömännen. Och som det skrivs i betänkandet har vi stor förståelse för den oro som kan finnas i branschen när de här förändringarna genomförs. Men vi skriver också att vi utgår från att regeringen noga följer reformen och vid behov återkommer till riksdagen. Jag känner mig trygg med att så också kommer att ske om det behövs. Sedan hade Jasenko Omanovic några frågor. Han började med att beskylla alliansregeringen för att höja inkomstskatten. Då tänkte jag: Har Jasenko Omanovic fullständigt missat de olika jobbskatteavdrag som vi har infört? Gång efter gång har vi sänkt inkomstskatten för dem som arbetar, till och med så mycket att den som arbetar i dag har i storleksordningen en extra månadslön varje år. Så mycket har jobbskatteavdraget inneburit i inkomstskattesänkning för den som arbetar. Jag tänkte: Kan Jasenko Omanovic ha missat detta? Men det tror jag inte att han har gjort, eftersom han har röstat mot varje jobbskatteavdrag som vi har fattat beslut om här i riksdagen. Jag tänkte: Nej, men han syftar nog på arbetsgivaravgifterna. Socialdemokraterna är ju väldigt måna om att vilja höja dem. Jag tänker inte minst på den fördubblade arbetsgivaravgiften för att anställa unga, som Socialdemokraterna föreslår. Men sedan kom konkretiseringen. Jasenko Omanovic syftade på justeringen av den allmänna löneavgiften. Den allmänna löneavgiften infördes av Socialdemokraterna. När man justerade nivåerna på de olika sociala avgifterna skulle man ändå från år till år ha en fast arbetsgivaravgift som helhet. Vi gör på precis samma sätt som Socialdemokraterna gjorde under sin tid vid makten. Om man sänker en socialavgift till någon av de olika försäkringarna för att försäkringen kostar mindre justerar man den allmänna löneavgiften, så att det totala uttaget är oförändrat. Då frågar Jasenko Omanovic: Vad använder ni de pengar som ni får in från den allmänna löneavgiften till? Det kan jag berätta. Vi använder dem till offensiva framtidsinvesteringar för att vi ska få fler jobb i Sverige, för att det ska gå bättre för Sverige och för att vi ska kunna satsa på välfärden. Det använder vi pengarna till. Vi satsar på investeringar i infrastruktur. Vi förstärker jobblinjen. Vi satsar på utbildning, rehabilitering och välfärden i övrigt. Det går pengarna till. Mig veterligen har Socialdemokraterna på den här punkten inte föreslagit någonting annat än att den allmänna löneavgiften ska justeras precis på det sätt som regeringen har föreslagit. Jag förstår inte riktigt varifrån den här oppositionslustan kom i detta sammanhang. Men där har Jasenko Omanovic svar på sina frågor. Men detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. (Applåder)

Fru talman! Jag tackar Gunnar Axén för svaret. Det är jättebra att man säger det klart och tydligt i talarstolen. Man har tagit från trygghetsförsäkringar. Man har tagit från de sjuka och arbetslösa och har lagt pengar till någonting annat. Man ska komma ihåg att det här är löntagarnas löneutrymme som man har avsatt för att kunna ha en trygghetsförsäkring. Nu är beskedet till alla dem som är varslade i dag: Nej, vi har tagit pengar. Ni kommer inte att ha någon a-kassa. Det är jättebra, Gunnar Axén, att du erkänner det. Sedan är det en sak till som jag vill säga bara för protokollets skull. Den allmänna löneavgiften tillkom 1994 för att Sverige skulle betala medlemskapet i EU. Då får Gunnar Axén det klargörandet också. Det är ingenting som Socialdemokraterna har infört för att kunna justera avgifter. Riksdagens utredningstjänst säger i det pm som jag har beställt: Utgiften för den allmänna löneavgiften redovisas inte bland alla andra socialavgifter eftersom den inte har någon koppling till specifika ändamål utan betraktas som en ren skatt. Det innebär att du, Gunnar Axén, och din allians har bidragit till att höja inkomstskatten med 5,5 procent för vanliga löntagare, för drygt 4,4 miljoner svenska löntagare. Det är ett faktum. Jag tycker att det är jättebra att du erkänner att ni har använt pengarna till någonting helt annat än vad löntagarna avsatte pengarna till.

Fru talman! Föreslår Socialdemokraterna en sänkt löneavgift?

Fru talman! Då kan jag ge ytterligare upplysningar till Gunnar Axén. Den allmänna löneavgiften är en del av socialavgifterna, i sin helhet. Socialavgifter utformas så att man har en lagtext. Den lagtexten antingen begränsar eller ökar möjligheten att nyttja detta. När vi säger att vi vill ta bort den bortre parentesen i försäkringen säger vi egentligen att vi behöver mer pengar för det. På samma sätt har ni höjt den skatten. Ni har tagit pengar genom att ni har begränsat utgiftsområden. På samma sätt kommer vi att använda oss av socialavgifter utifrån det som vi säger att löntagarna har sagt. Det är den delen. Sedan har, fru talman, Gunnar Axén i debatten läst upp en hel del av den lagstiftning som vi har genomfört här i riksdagen. Men han har fortfarande stängt öronen för branschen. Det är typiskt för Alliansen att man inte lyssnar på branschen. Det handlar om att vi inte i framtiden i kammaren ska prata om lex SAS. Det är det här det handlar om, att det inte blir fler och fler branscher som drabbas. Det handlar om att man lyssnar på det som både arbetsgivare och arbetstagarorganisationer säger. De är jätteoroliga för att jobben kommer att försvinna från Sverige. Då står Gunnar Axén här i kammaren och läser ett antal propositioner och känner sig jättenöjd med det. Jag som socialdemokrat kan aldrig känna mig nöjd med att det utanför kammaren står en hel bransch, med både arbetsgivare och arbetstagare, som är orolig för sin framtid. (Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det var ett bra och klargörande svar som jag fick på min fråga, det vill säga Socialdemokraterna har inte lagt fram något förslag om att inte ändra den allmänna löneavgiften på det sätt som nu föreslås. Vi justerar den allmänna löneavgiften på precis samma sätt och enligt samma metod som tidigare socialdemokratiska regeringar har gjort när de till exempel har sänkt socialavgifter till de olika försäkringarna. De här pengarna går till viktiga framtidssatsningar. De går till att förstärka arbetslinjen. De går till att satsa på framtiden. Det handlar till exempel om viktiga investeringar i infrastruktur, så att vi ska kunna ta oss fram bra på järnvägen. De går till satsningar på utbildning så att våra ungdomars kompetens och kunskap förstärks. De går till satsningar på omsorg och välfärd i övrigt. Om Socialdemokraterna vore bekymrade över jobben skulle de väl inte föreslå att man ska höja bolagsskatten, fördubbla arbetsgivaravgiften för unga, fördubbla restaurangmomsen eller ta bort RUT-avdrag och annat som ju har lett till att vi har fått tiotusentals nya jobb här i landet. Det vore väl bättre om Socialdemokraterna satte sig ned och började fundera ut en strategi som skulle kunna leda till fler riktiga nya jobb i Sverige än att ta en sådan här pseudodebatt som vi nu har haft angående den allmänna löneavgiften.

Fru talman! Efter att ha lyssnat på det senaste replikskiftet och debatten är jag lite överraskad över att debatten har kommit in på Alliansens skattehöjningar. Jag funderar på om till exempel en sjuksköterska som har fått skatten sänkt med 1 600-1 700 kronor i månaden tycker att det har varit för mycket skattehöjningar under alliansregeringen. Jag konstaterar att det som den debatten handlar om inte finns i någon motsvarande reservation från oppositionen, så egentligen hör det inte hemma i ämnet. Fru talman! Det betänkande som vi talar om i dag och som jag helt kort tänker kommentera handlar om en proposition från regeringen om att göra vissa praktiska ändringar i inbetalningen av sociala avgifter för svenskar som arbetar utomlands. Det handlar om att en anställd eller en enskild näringsidkare som är skattskyldig i Sverige ska betala sina arbetsgivaravgifter till Skatteverket varje månad i stället för att den utländska arbetsgivaren ska ha det ansvaret. Förslaget innebär inte att den aktuella arbetsgivaren slipper sitt ansvar för arbetsmiljö och rehabilitering, men det garanterar att den anställde får full tillhörighet till det svenska socialförsäkringssystemet. Arbetsgivaransvaret för annat förtydligas också i den nya lagtexten. De tekniska, byråkratiska förändringarna kan verka ointressanta, men följden blir, och det är viktigt, att fler inkomster kan räknas med i exempelvis den pensionsgrundande inkomsten och att en persons sociala förmåner kommer att motsvara personens sociala avgifter. Detta gäller på samma sätt en person som är skattskyldig i Sverige på samma sätt som en annan person som bor och arbetar i Sverige. Det blir möjligt att räkna med även inkomster som inte beskattas i Sverige och därmed också tjäna in förmåner i socialförsäkringen. Det är kort sagt viktigt att det finns ett samband mellan socialförsäkringsförmåner och sociala avgifter, och det sambandet stärks med den här förändringen. Jag noterar också, som har nämnts här, att det råder en viss oro bland sjömän om konsekvenserna av förändringarna. Som vi hörde kommer en ny sjöarbetskonvention att införas nästa år, och som vi nämner i betänkandet kan det komma att kräva vissa kollektivavtalsförändringar och så vidare. Jag är nu själv nöjd med den mycket tydliga skrivning som majoriteten står bakom i utskottet, det vill säga att vi utgår från att regeringen följer konsekvenserna noga och vid behov återkommer till riksdagen med förslag till justeringar. Jag ska inte uppta mer tid med detta. Detta är nödvändiga praktiska förändringar som jag tycker gör sambandet mellan avgifter och socialförsäkringar tydligare. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Fru talman! Jag har en fråga till Ulf Nilsson. Han sade i talarstolen att han har uppmärksammat att det finns en oro. Ni har fått samma information som vi har fått från branschen. Om det nu finns en så stor oro, varför är det då så svårt att sätta sig vid bordet och försöka prata med branschen och försöka se vilka hinder de ser som inte ni ser i dag? Det är det lilla kravet som vi socialdemokrater har: att se en hel bransch och inte blunda. Vi vill bara att ni ska sätta er vid bordet och diskutera igenom dessa orosmoment. Det är inte så mycket till krav från oss. Som jag sade skiljer vi oss inte åt i sakfrågan, utan det handlar om sättet att behandla en hel bransch. Det är nästan näringsfientligt som ni gör. Därför är min fråga: Är Ulf Nilsson beredd att nu gå och sätta sig med branschen innan beslut fattas i stället för att följa upp det som kommer att hända?

Fru talman! De eventuella krångligheter som behöver rättas till kommer att bli aktuella när den nya sjöarbetslagen genomförs och kan kräva omförhandlingar i kollektivavtal och eventuella lagjusteringar. Att utskottet uttalar det vi uttalar innebär ju att vi utgår från att regeringens företrädare - kanske i första hand på tjänstemannanivå, för det är förmodligen mest praktiska saker som behöver lösas - kommer att ha kontakt med både arbetsgivare och fackliga företrädare i den här frågan. Det finns väl ingenting som talar för att regeringen och dess tjänstemän skulle isolera sig och inte lyssna på sjöfarten i de här frågorna. När ett utskott formulerar sig så tydligt som vi har gjort, det vill säga att vi utgår från att regeringen återkommer med förslag om det är nödvändigt, är det enligt mig tillräckligt för att visa att majoriteten i utskottet tycker att den här frågan ska hanteras varsamt och insiktsfullt. Men det finns ingen anledning att skjuta upp den länge förberedda förändring som vi beslutar om i dag.

Fru talman! Problemet är att de kommer att följa upp, vilket vi just fick höra här. Egentligen skulle de ha haft möte innan, för då hade de inte behövt följa upp. De skulle ha haft möte med branschen innan och fått veta vad oron bygger på. Vi kommer inte längre i den här frågan. Därför vill jag bara återkomma till det Ulf Nilsson sade i sitt anförande om att sjuksköterskor har fått en skattesänkning. Den summan var vad sjuksköterskan fick av den skattehöjning ni har gjort. Men det är egentligen så, fru talman, att toppinkomsttagarna, den rikaste procenten i Sverige, har fått minst fem gånger mer än vad en sjuksköterska har fått, vilket innebär att sjuksköterskan får betala så mycket pengar för miljonären som fick minst fem gånger mer än vad hon själv fick. Hon fick alltså stå för notan. Det tycker jag är orättvist, och därför är den smygskattehöjning ni har gjort på inkomsterna orättvis.

Fru talman! Ett litet kort inlägg angående skattepolitiken trots att debatten egentligen inte handlar om det: Alliansregeringen har sänkt det totala skattetrycket något. Det är inte särskilt mycket. Jag tror det handlar om någon procent. Inkomstskatterna har däremot sänkts kraftigt, och den stora tyngdpunkten på inkomstskattesänkningen ligger på normalarbetstagare, det vill säga LO-medlemmar, sjuksköterskor, lärare och så vidare. Det är där den stora delen, kanske 90-95 procent, av inkomstskattesänkningen ligger. Det har jag inte hört så många människor protestera emot.

Fru talman! Det betänkande vi nu behandlar är kort och handlar om vilka som ska betala socialavgifter, eller arbetsgivaravgifter, i Sverige. Huvudregeln är att om en person har en arbetsgivare i Sverige som betalar ut lön ska den arbetsgivaren fullgöra sina skyldigheter när det gäller att betala in arbetsgivaravgifter för personen. Det handlar om att få den rätta tryggheten, att få ut pengar från trygghetssystemet om det behövs. I det här sammanhanget handlar det om hur inbetalningarna för personer som inte har en arbetsgivare i Sverige och som själv inte heller arbetar i Sverige ska regleras. Det har gjorts tydligare att arbetsgivare kan överlämna till arbetstagaren att betala in sina avgifter för hela inkomsten, precis som Ulf Nilsson sade. Det här är mycket viktigt. Det handlar om hur mycket pengar och vilken trygghet en person ska ha om denne inte har ett arbete eller blir sjuk och vilken pension som ska betalas ut en gång i världen. Det är faktiskt viktigt. Det här handlar också om sjömännens möjligheter. Nu har de uttryckt oro för att de inte ska få den trygghet de förtjänar. Men det här handlar inte om det. Det är viktigt poängtera. I stället får de en betydligt bättre sjukpenning och pension. Jag förstår inte Jasenko Omanovic från Socialdemokraterna som menar att vi inte har respekterat deras oro. Fru talman! Det finns några motioner i betänkandet som är värda att beakta, närmare bestämt en speciell. Kerstin Lundgren från Centerpartiet har begärt att arbetsgivaravgifterna ska sänkas. Hon menar att det är viktigt för inte minst småföretagen. Det är viktigt. En sänkning av arbetsgivaravgifterna är oerhört viktigt för att ytterligare möjliggöra för företagen att anställa fler personer. Om man anställer fler personer ökar man inkomsterna för dem som i dag inte har ett arbete. Det handlar, fru talman, om dem vi talade om alldeles nyss, nämligen de familjer som lever under knappa ekonomiska förhållanden. De skulle få det mycket bättre om fler arbetar. Vi har inte kommit dit vi vill när det gäller sänkningen av arbetsgivaravgifterna. Min tröst i detta är att Företagsskattekommittén har ett uppdrag att se över frågan och minska skattebördan för våra företag, att se till att investeringar och sysselsättning kommer i första hand. Jag ser fram emot resultatet av den utredningen. Det är ett område som vi från Centerpartiet kommer att följa oerhört noga så att resultatet efterlevs. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. (Applåder)

Fru talman! Jag tänkte inte kommentera de andra, men jag kan informera om att vi hade en hearing om sjöfartens förutsättningar i Sverige i trafikutskottet, där jag är ersättare, som jag deltog i. Då lyfte branschorganisationerna och de anställdas organisationer fram många andra viktiga frågor om hur den svenska sjöfarten och rederierna ska kunna stanna kvar i Sverige. Det här är stora och viktiga frågor som är nödvändiga att titta på framöver. Regeringen har tillsatt en utredning, och den välkomnar jag. Jag skulle vilja ta upp motion Sk240 som har väckts av Mats Odell som finns med i betänkandet. Den handlar om förutsättningarna för de mindre och medelstora företagen. Alla är överens om att flera av de nya jobben finns i de mindre och medelstora företagen. Det är viktigt att beakta kostnadsläget för dem, inte minst är kostnadsläget för anställningar fortfarande högre än i andra konkurrerande länder, även om alliansregeringen har gjort flera förbättringar för dessa företag. Företagsskattekommittén tittar på frågan om riskkapital. Nu har vi dessutom fått ett förslag om investeraravdrag. I samband med att skatteutskottet fick besök av experter i frågan påpekades att bolagsskatten är en av de viktigaste skatterna att sänka i framtiden. Det är därför alliansregeringen satsar pengar på att sänka bolagsskatten till 22 procent. De nedsatta avgifterna för vissa anställda finns också inom vissa åldersgrupper och vissa områden. Det är viktigt att fortsätta på den vägen, men långsiktigt måste villkoren för de minsta företagen förbättras. Jag tror att vi kommer att få konkurrera med omgivningen även på de områdena. Det är viktigt att inte se Sverige som en opåverkbar ö utan som en del av fastlandet för jobb och företagande. Då ingår också satsningar på forskning och utveckling av produkter som kan omsättas i praktik i Sverige. Vi har visat att vi är duktiga på patent, men Forskningssverige omsätter sällan produkterna i arbetstillfällen i Sverige. Där finns en del att göra. Jag vill också påtala att det är viktigt att beakta kostnadsläget sammantaget. Man kan inte bara ta en del av kostnadsbilden för företaget, utan det är också viktigt att beakta transportkostnader, kostnader för lokaliteter och så vidare i samband med att förslagen läggs fram. Jag hoppas att alliansregeringen kan fortsätta med utredningarna för att få underlag för att förbättra villkoren för de mindre företagen. Jag är övertygad om att vi kommer att behöva alla arbeten framöver, inte minst för att säkra våra framtida pensioner. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Fru talman! Det är viktigt att få göra ett ytterligare påpekande. Precis som Jasenko Omanovic har påtalat i talarstolen lyssnar inte den borgerliga majoriteten på sjöfartsnäringen i frågan. Det har man inte heller gjort i skattefrågan. Lars Gustafsson lyfte upp frågan, och det är viktigt att poängtera att riksdagen har gjort flera tillkännagivanden i fråga om tonnageskatten. Det är en fråga som regeringen inte har återkommit i. Det har visat sig nu att sjöfartsnäringen drabbas av att jobb försvinner från Sverige. Det hänger naturligtvis ihop. Man har inte lyssnat på branschen tidigare, och man lyssnar inte på branschen i den här frågan heller. Det är viktigt att det sägs i kammaren att för den här borgerliga majoriteten är vissa jobb tydligen inte riktigt lika viktiga som andra.