Vissa högskolefrågor

Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till reservation 5 som handlar om avskaffandet av kårob- ligatoriet. Detta är ett ganska litet och tunt häfte med ett antal motionsyrkanden som har blivit över sedan den allmänna motionstiden och som inte fick plats i det stora betänkandet som vi debatterade i december och som hette Den öppna högskolan. Detta innebär att det finns ett antal yrkanden som hamnar lite kons- tigt, dvs. att de har tagits upp för ett halvår sedan, och att det sedan finns restyrkanden som har blivit kvar här. Vi har valt att göra ett större särskilt yttrande där vi går igenom i koncentrat det som vi sade i decem- ber. Men jag vill för säkerhets skull kommentera några av de yrkanden som finns även i detta betän- kande. Det första yrkandet gäller kårobligatoriet som vi anser är principiellt fel, och det bör därför avskaffas så fort som möjligt. Men det är också viktigt att man gör detta på ett klokt sätt, att man ser till att man i samband med detta reder ut och har ett förslag färdigt som ser till att studentinflytandet säkras och som också ser till att en del studiesociala frågor som kå- rerna i dag har hand om också i framtiden kan skötas på ett bra sätt. Och inte minst måste vi se till att det inte uppstår några skattetekniska problem som gör att nationer eller andra helt plötsligt skulle åka på högre skatter. Det andra lilla yrkandet som jag skulle vilja ta upp handlar om elitidrottares villkor vid högskolestudier. Vi har sagt nej till detta av det enkla skälet att vi inte vill ha en central antagning utan att vi vill att varje universitet och högskola själva ska välja vilka kriteri- er de vill ha för att anta studenter. Jag är helt överty- gad om att när vi får denna decentralisering kommer ett antal högskolor eller delar av högskolornas profi- ler att just försöka att attrahera t.ex. duktiga musiker eller duktiga idrottare. Låt mig också kortfattat peka på tre kloka folk- partiyrkanden som vi också har avstyrkt men av en helt annan anledning än majoriteten. Det första yrkandet handlar om forskningsstiftel- sernas styrelser. Naturligtvis vill även Moderaterna göra förändringar när det gäller forskningsstiftelser- nas styrelser. Men vi vill gå ännu längre och återföra hela den frihet som forskningsstiftelserna hade före socialiseringen 1995. Det andra yrkandet handlar om fyraårsgränsen vid forskarutbildningen. Även här vill vi gå ännu lite längre. Vi vill nämligen att man river upp denna re- form, men vi vill inte ha kvar den som något riktmär- ke, utan även här vill vi att varje universitet och hög- skola själva ska avgöra vilka regler som de vill ha för sina forskarstuderande. Det tredje yrkandet är ett yrkande om att det ska finnas fler fristående universitet och högskolor. Även detta har vi avstyrkt, men inte därför att vi tycker att det är ett dåligt yrkande utan därför att det inte är finansierat. För ett halvår sedan fanns det däremot ett finansierat yrkande om precis samma sak i en av våra motioner. Detta innebär att vi av helt andra skäl än majori- teten säger nej till dessa tre yrkanden. Men om något av dem skulle komma under votering kommer vi för tydlighets skull att avstå från att votera under dessa tre moment, så att det inte ser ut som om vi skulle ha samma motivering för våra avslag som majoriteten. Fru talman! Att dela upp yrkanden mellan dem som har budgetkonsekvenser och dem som inte har det är minst sagt problematiskt. Jag tycker att det leder till pedagogiska problem när man ska visa vad de olika partierna tycker när det gäller högskolefrå- gor. Det finns en uppenbar risk att vi kommer att ha två debatter varje år, en debatt som handlar om de finansierade förslagen och en annan debatt som handlar om de inte finansierade men likartade förslag. Fru talman! Jag har absolut ingenting emot att vi diskuterar högskolefrågor två gånger per år. Men jag skulle vilja att vi inte har en stor debatt och sedan en minidebatt, utan att vi i så fall försöker använda den andra debatten till att borra djupare in i någonting som är viktigt. Och det finns många saker i dag som är mycket viktiga att diskutera när det gäller högre utbildning och forskning. Det har varit ett ganska stort antal larmrapporter om kvaliteten på vår högskola. Så sent som i månda- gens tidning kunde vi läsa att Högskoleverket, som är den myndighet som ska se till att kvaliteten är till- räckligt hög, nu också slår larm om att kvaliteten i utbildningen är hotad. Högskoleverket säger att vi måste återställa kvaliteten och att vi måste fundera över lärarsituationen. Detta sägs av universitetskans- lern Sigbrit Franke. Detta gör man efter bara ett år. Man har nämligen sex år på sig att gå igenom kvali- teten på ett stort antal utbildningar. Men redan nu efter ett år har man kommit så långt att man kan säga att det finns stora problem här. Fru talman! Låt mig peka på vad jag och Mode- raterna tror är grunden till dessa problem, och låt mig också försöka att komma med inriktningar på hur vi ska lösa dessa problem. Det första problemet är att väldigt många av de nybakade recentiorerna kommer till universitet och högskolor och saknar de förkunskaper som de borde ha. De klarar inte av matten, de klarar inte av språ- ken, och de tvingas att ta studiemedel för att gå ut- bildningar så att de får de kunskaper som de borde ha fått i gymnasieskolan. Denna gymnasiefiering av högre utbildning är ett problem, inte bara för studen- ten utan för alla parter. Den andra problemet är att vi har ett fyrkantigt och centralistiskt antagningssystem. Detta system ger problem både i gymnasieskolan och i högskolan. I gymnasieskolan sänder det en mycket klar signal om att eleverna ska se till att skaffa sig så bra betyg som möjligt, inte så goda kunskaper som möjligt. Alltså väljer de lätta kurser och väljer bort tunga och svåra kurser där de får plugga mycket för att få bra betyg. I högskolan hittar vi problem med att studenterna inte har de förkunskaper som de borde ha. Och här tvingas man då se till att lägga in extraterminer för att de nya studenterna ska få de förkunskaper som man utgick från att de hade från gymnasiet. Det tredje problemet är att vi har haft en urholk- ning av grundutbildningsanslagen. Om man tittar på den urholkningen är den i storleksordningen 3 miljar- der kronor eller 26 %, om man ska tro Sveriges uni- versitetslärarförbund. 26 % urholkning av grundut- bildningsanslagen ger naturligtvis sämre utbildning. Och när Högskoleverket i sin senaste larmrapport säger att många studenter nu inte får det minimum av tio timmar lärarledd utbildning som de borde få utan bara tre-fyra timmar tror jag att vi hittar svaret. Här har vi moderater avsatt 1,1 miljard kronor mer än regeringen för att försöka att se till att ta tag i detta problem. Lägg därtill att vi har haft en likadan utveckling vad gäller fakultetsanslagen och att vi har ett veten- skapsråd som inte har fått de resurser som man behö- ver. Sammantaget ger detta att vi har fem olika punkter som tillsammans ger en sämre kvalitet. Låt mig avsluta med två frågor till Majléne Wes- terlund Panke: 1. Vilka konkreta åtgärder tänker Socialdemokrater- na vidta med anledning av Högskoleverkets larm- rapport om kvaliteten på våra universitet och hög- skolor? 2. Vilken typ av kompensation bör de studenter få som går på en undermålig utbildning?

Fru talman! Det är nu den sista debatten om hög- skola och forskning under den här mandatperioden. Betänkandet är en uppsamling av 56 motionsyrkan- den från allmänna motionstiden, men det finns ett stort innehåll bakom. Yrkandena är ju inte skrivna för sig utan i ett sammanhang. Det är därför fullt rimligt att ta upp frågor som också hör ihop med yrkandena. Innan jag närmare går in på dessa ska jag, för tids vinnande, yrka bifall enbart till reservation 2 under mom. 15. I övrigt står jag bakom alla våra andra mo- tionsyrkanden. Fru talman! För knappt fyra år sedan kom jag in i riksdagen. Jag började arbeta med bl.a. frågor om högre utbildning och forskning. Jag skapade mig ett slags flygplansbild över landskapet och kunde kon- statera dels att det fanns en rad styrningar från rege- ringens håll som var ologiska i förhållande till allmän svensk utbildningspolicy, dels att dessa styrningar inte stämde överens med det som man från regering- ens sida förde fram och genomförde. Denna bild har förstärkts under mandatperioden. I den flera tusen år gamla Bibelboken kan man lä- sa att det goda jag vill gör jag inte, men det jag inte vill gör jag. Kanske är det detta som gäller. Hursomhelst påstår Thomas Östros en sak men gör i realiteten någonting helt annat. Det skapar inte ökad tilltro till politiker eller till systemet som sådant - tvärtom. Människor blir misstänksamma, och en oro skapas som det blir svårt att bemästra och som kan få allvarliga följder. Detta händer just nu i det akademiska livet, som omfattar både högre utbildning och forskning. Jag fann det därför angeläget att just inför det här anfö- randet ta en liten titt på några källor. Jag vill också tala om vad jag har utgått från, nämligen: bilden från forskarsamhället samt universitetsfolket och de som är satta till tillsyn av vårt system. Forskningsinstitutet SISTER har nyligen gett ut en bok om det nya forskningslandskapet med Ulf Sandström som redaktör. Han har lyft fram läget. Högskoleverket har i sin rapportering om kvali- tetsgranskningar, som vi hörde mycket om i helgen och som vi har kunnat följa, också lyft fram läget. Även den statistiska översikt över högre utbild- ning och forskning som gjorts av Bo Sundqvist från Universitets- och högskoleförbundet har jag haft möjlighet att följa. Det är information härifrån och från ett par andra statliga utredningar som utgör grunden för mitt anfö- rande i dag. Jag tycker att det är viktigt att det är bilden av människor som i realiteten är fullt involve- rade i ett visst sammanhang som ska få råda i denna kammare. Låt mig ta några exempel på Östros beskrivningar av verkligheten och nämna vad det i realiteten hand- lar om. Forskning och högre utbildning handlar ju inte om någonting annat än om vårt lands framtida välfärd. · Ministern säger att han ger extra medel till huma- niora och samhällsvetenskap. Men i själva verket lägger han tillbaka lite av det som tidigare skurits ned. I stället för att staten ska vara garant för ett kunskapsområde som inte självklart är av kom- mersiellt intresse är det i dagsläget en extern fi- nansiär, Riksbankens Jubileumsfond, som ger de mesta pengarna till det här området. · Ministern säger att han värnar om den s.k. nyfi- kenhetsforskningen och om grundforskningen. Men i realiteten har våra universitet dränerats på fakultetsanslag. Inte ens den lilla del som krävs för att grundutbildningen ska vara forskningsan- knuten finns i dag på alla lärosäten. · Ministern säger att det är hög kvalitet på högsko- lans olika utbildningar. Men i realiteten visar så- väl Högskoleverkets granskningar som den all- männa erfarenheten att kvaliteten har sjunkit av- sevärt. Regeringen erkänner faktiskt att utbygg- nadstakten - vi kristdemokrater har där varnat för sänkt kvalitet - har varit för snabb. Annars skulle man ju i tilläggspropositionen inte dra ned på det här området med 276 miljoner kronor. · Ministern påstår att lärosätena är fria att besluta om sina egna verksamheter. Men i realiteten finns det en rad regleringsbrev om var utbildningar ska finnas, om vilka utbildningar som ska genomfö- ras, om hur rekryteringen till utbildningarna ska ske och om man ska få ta intäkter till sin verk- samhet eller inte. · Ministern talar om öppenhet och demokratisk påverkan av verksamheter. Men i realiteten sker det så många transfereringar med pengar åt olika håll att ingen egentligen har ett övergripande grepp om vad och vilka utbildningar som kostar vad. Östros tillser t.ex. inte att det finns goda basmiljöer på universiteten. Högskoleförordning- en säger att all utbildning ska vila på vetenskaplig grund och på beprövad erfarenhet och att den ska vara forskningsanknuten. De basmiljöerna finns inte till fullo i dag! Vad är det då som händer? Jo, de forskare och andra som söker forskningsprojekt tvingas ersätta institutionerna med ungefär 35 % av forskningsansla- gen - detta för att det ska vara en god miljö för grundutbildningen. I realiteten innebär detta t.ex. följande. Människor ger pengar, kanske 5 000 kr, till Cancerfonden för att man där ska forska kring cancer. Detta räcker inte långt. Att dessutom behöva ta 35 % av dessa 5 000 till ett universitets reguljära verksamheter är skanda- löst. Inte är det väl meningen att de som ger pengar till forskning av olika slag samtidigt ska bekosta det som är grunden för en god forskningsmiljö med mel- lan hälften och en tredjedel? Sådant ska ju staten ansvara för. Nu kringgår en rad forskningsfinansiärer detta. De vill själva anställa folk och ge universitetens männi- skor tjänstledigt. De vill flytta sina forskningsprojekt till utländska universitet etc. Knepen är många. Det är ohederligt att människor som skänker pengar till forskning inte kan veta att alla de pengar som lämnas faktiskt går till forskningen. Kristdemokraterna ser med oro på denna utveck- ling. Vi menar att man borde ta ett rejält tag för att komma till rätta med missförhållandena. Vi vill på- verka unga människor så att de blir intresserade och vill jobba vidare med den här verksamheten. Men då måste vi också uppmärksamma att allting är sjyst och hederligt, att det finns ett inflytande och att staten tar vad staten ska ta och andra får ta det de ska ta. Kvaliteten har gått ned. Det är inte svårt att bryta ned en kvalitet. Det är inte svårt att skapa misstro till utbildningar. Det är inte svårt att bli av med kunniga lärare och forskare till näringsliv och till andra länder. Däremot är det mödosamt att bygga upp en kvalitet och ett förtroende - särskilt det internationella. Det är svårt att återfå goda och välutbildade lärare. Jag tycker att det är fantastiskt när Thomas Östros lyckligt talar om vilken enastående forskning och högre utbildning vi har. Jag har valt att inte kritisera landets verksamhet i internationell belysning. Jag har valt att inte kritisera områden som jag inte har en övertygande alternativ handlingsplan för. Jag har valt att i detta anförande lyfta fram viktiga framtidsfrågor som måste få en annan inriktning för att vi inte ska hamna i liknande bakvatten som öststaterna under årtionden varit i. Forskning och högre utbildning är detsamma som ett lands framtida välfärd. Mångfald på den ger grund för en mängd olika inriktningar där vi i dag inte kan avgöra vilken som blir mest betydelsefull för vårt lands tillväxt och välfärd. Vi vet att respekt för stu- denters egna val är A och O. Därför måste vi ha en sökbild som avgör vilket innehåll det blir. Vi vet vidare att ett innovationssystem är jätteviktigt för att man ska få en bro mellan forskning och ökad tillväxt i näringslivet. Ökad tillväxt i näringslivet är i sin tur en grund för att vi faktiskt ska få pengar till bra utbild- ning och bra välfärd. Jag har tidigare yrkat bifall och gör det åter till re- servation 2 under punkt 15.

Fru talman! Som det tidigare sagts här är det här betänkandet en ganska god blandning av många olika saker. Jag tänker göra så att jag först kortfattat går igenom grunden, var vi står, och sedan går jag in på ett par konkreta yrkanden som vi har diskuterat. Om vi ska komma till rätta med den sociala och den geografiska snedrekryteringen måste vi satsa på högskolorna runtom i landet. Vi måste också satsa på en bättre distansutbildning. Utbildningen ska ju for- mas efter studenterna och deras önskemål, inte efter några gamla uppbyggda system där vi har sagt att så här ska det se ut för all evighet framöver. Det måste till ett annat tänkande. Det är studenten och studen- tens utbildning som ska vara i centrum, inte systemet. Därför tycker jag i grunden att det är väldigt bra att vi har byggt ut högskolor runtom i landet, att vi har fått så många fler utbildningsplatser. Centerpartiet var också med och såg till att det här blev verklighet. Men det vi hela tiden påpekade och som är oerhört viktigt är att kvantitet och kvalitet går hand i hand. Satsar vi på fler utbildningsplatser måste resurser följa med. Det måste också finnas en bra kvalitet för de studenter som väljer att inträda i den höga utbild- ningen. Det har inte gjort det. Kvalitet och kvantitet har inte gått hand i hand. Nu kan vi se resultatet av regeringens politik. Trots att vi är många som många gånger har påpekat att vi måste se till att det finns mer resurser till de högre utbildningarna, universiteten och högskolorna, så att man kan anställa lärare och det blir en bra ar- betsmiljö för studenterna för att de ska kunna tillgo- dogöra sig kunskaperna och gå stärkt ut i arbetslivet, har det tyvärr inte fungerat. Som sagt kan vi nu se resultatet. Per Bill var inne på Högskoleverkets granskning. Där kan man se tydligt i konkreta siffror att lärar- bristen är total och förskräcklig. Studenterna får inte chans eller ens möjlighet till lärarledd undervisning på de olika lärosätena. Det är inte kvalitet i den högre utbildningen. Någonting måste görs. Man kan inte som utbildningsministern i stort sett bara rycka på axlarna och säga: Ja, men vi har ju satsat under de senaste åren, och nu ser vi resultatet. Okej, vi går vidare. Men han kommer inte med några konkreta åtgär- der. Det viktiga är nu att han som den högsta ansvariga för den högre utbildningen i Sverige tar till sig av de här siffrorna och ropen på de olika lärosätena och säga: Visst, vi ska i samråd försöka komma till rätta med det här och föra fram en strategi så att vi får fler lärare på de olika lärosätena och att studenterna får kvalitet i sin utbildning. Någonting annat är oaccep- tabelt. Fru talman! Den sociala snedrekryteringen har vi talat om många gånger i kammaren. Det är en oerhört viktig fråga. Vi kan se att den i stort sett ser likadan ut som den gjorde för årtionden sedan. Det är ungefär samma grupper som söker sig till den högre utbild- ningen. Vi vet också efter olika undersökningar, bl.a. SFS undersökning, att det för studenten är ett stort steg att gå till den högre utbildningen om man inte har en bakgrund där det har varit väldigt naturligt. SFS undersökning visar att det är två olika saker som är avgörande. Framför allt är det ekonomin och studi- emedlen. Man ser att man under flera år framöver kommer att skuldsätta sig stort. Det andra är trygg- hetssystemet. Hur kan jag som student känna mig trygg i högskolan, i den högre utbildningen? Vi i Centerpartiet har lagt fram konkreta förslag om detta. Det ena är ett helt nytt och finansierat stu- diemedelssystem för att vi ska sänka skuldbördan för studenterna, för att jag som student ska kunna läsa tre, fyra eller fem år inom den högre utbildningen och känna att jag inte har skuldsatt mig över öronen för resten av livet. Jag får möjligheten att lära mig, läsa till det jag vill. Jag uppnår ett mål i mitt liv och får möjligheten till det, oavsett min bakgrund och oavsett hur mycket pengar jag har i plånboken eller på bank- boken. Tyvärr har vi inte fått ett som jag ser det bra och nytt studiemedelssystem, utan man försöker bättra på lite grann i det gamla systemet. Ska vi minska den sociala snedrekryteringen måste någonting göras framför allt vad gäller studiemedelssystemet. Trygghetssystemet är ett svåröverskådligt lapp- system. Vi har diskuterat detta i de borgerliga partier- na och sagt att en studiesocial utredning vore väldigt bra. Tänk om vi kunde se till att studenten kunde bli ett mer enhetligt begrepp och att vi får en trygghet. Efter mycket påtryckningar från oss sade regeringen i alla fall att man tillsätter en studiesocial utredning. Sedan har vi inte hört så mycket mer av det. Jag skulle vilja fråga Socialdemokraternas representant i dag vad det är som har hänt. Var det bara så att ni sade ja till oss därför att vi skrek alldeles för mycket och alldeles för högt? Eller gör ni det för att ni vill vänta till efter valet? Hur har ni tänkt? Kommer det här i gång? Det är trots allt studenternas trygghet som ska stå i fokus. Fru talman! Högskolorna bedriver i flera fall myndighetsutövning i förhållande till studenterna. Det kan vara examen, man ska bevilja studieuppehåll, man ska ha rätt att fullfölja utbildningen och tillgodo- räkna sig poäng och många andra saker. De lokala regelverk som högskolorna har måste ses över så att det inte blir en omärklig praxis där man har olika regelsystem vid de olika lärosätena, vilket blir väldigt svåröverskådligt för studenterna. Det blir en otrygg- het i systemet. Vi har sagt att det ska ses över så att det blir mer en likställning och man får en enklare överblick. Därför vill vi göra en förändring i högskoleförord- ningen för att garantera en bättre säkerhet för studen- terna kring det här. Det råder inte heller någon gemensam syn från de statliga myndigheternas sida vad gäller att vara stu- dent i Sverige. I vissa fall är man student i tio måna- der, i andra fall i tolv månader. Det är väldigt svårt när det inte finns någon enhetlig syn från de statliga och kommunala myndigheternas sida. Det blir en otrygghet även här. Beslut som berör samma grupp människor och som inte samordnas skapar ett ojäm- likt och i förlängningen diskriminerande system. Även här bör man göra en översyn för att få fram ett enhetligt studerandebegrepp i lagar och förordningar. Slutligen, fru talman, vill jag säga att Centerparti- et vill att kårobligatoriet ska avskaffas. Jag yrkar bifall till reservation 3 under punkt 5.

Fru talman! Det finns ett antal tydliga skiljelinjer i högskolepolitiken. Från liberalt håll har vi sagt att vi vill stänga utbildningsfabriken och i stället öppna den fria akademien. De senaste åren har vi talat om att släppa studenter och forskare fria, minska den statliga styrningen och utgå från helt andra grundvärderingar i politiken för den högre utbildningen. Egentligen borde högskoledebatten oftare börja med att man ställer sig frågan: Varför finns över huvud taget universitet och högskolor och varför är de viktiga? Ett svar som kan ligga nära till hands är att högskolan är till för samhället, att den ska tjäna staten. Ett annat svar är att den ska tillgodose nä- ringslivets behov. Men jag är övertygad om att det finns ett enklare och betydligt bättre svar: Universitet och högskolor är helt enkelt till för dem som ägnar sig åt högskolans huvuduppgift, att söka kunskap. Studenterna, forskarna och lärarna måste sättas i centrum när vi diskuterar framtiden för Sveriges utbildning. Det är från enskilda människors kun- skapssökande som kraften i högskolans utveckling kommer, inte från politiska planritningar eller från kortsiktiga uppfattningar om vad som är nyttigt. Om människor genom tiderna bara hade fått stu- dera eller forska kring det som makthavarna ansåg vara nyttigt, hade kunskapsutvecklingen sett helt annorlunda ut än i dag. I själva verket är det som karakteriserar kulturer med framsteg inom forskning och utbildning just detta att universiteten haft en självständig ställning och inte varit styrda. Folkpartiets högskolepolitik utgår från tre grund- läggande begrepp: kunskap har ett värde i sig, frihe- ten är omistlig i utbildning och forskning, kvaliteten är det som avgör en utbildnings värde, oavsett om det handlar om klassiska språk eller stamcellsforskning. Utifrån dessa utgångspunkter har vi i Folkpartiet en rad reformförslag som på många sätt skulle inne- bära en revolution i högskolevärlden. Vi föreslår att studenterna ska styra utbudet av ut- bildning. Genom en studentpeng ska resurser föras till utbildningar och högskolor som studenterna söker sig till. När det gäller forskningen ska mycket mer av besluten om forskningsobjekt fattas av forskarna själva. Och när det gäller styrningen ska politiker hålla sig borta från ledningen av enskilda högskolor och forskningsråd. I dagens utskottsbetänkande berörs endast en liten del av högskolefrågorna, beroende på vilka motioner som behandlas här. En fråga som dock berörs här är frågan om hur studenten ska få mera makt över sina studier. Vi från Folkpartiet föreslår att ett student- kontrakt ska upprättas på alla högskolor och institu- tioner. De kan se olika ut, men det ska vara tydligt vad en student kan förvänta sig i fråga om handled- ning, utbildade lärare, undervisningstimmar, möjlig- het att ifrågasätta sina betyg och få sin uppsats be- dömd av en utomstående lärare. Dagens information till studenterna lämnar myck- et övrigt att önska. I Högskoleverkets senaste gransk- ning nämns också att studenterna vanligtvis endast får ett slags reklam för olika högskolor. De får väldigt lite information om faktauppgifter som kan ligga till grund för vilken högskola de ska välja. Till området studentmakt hör naturligtvis också det föråldrade kårobligatoriet. Det är märkligt att riksdagen fortfarande accepterar ett system som byg- ger på tvånget att tillhöra en organisation. Rättigheten att välja att vara med eller att stå utanför ska gälla även för studenter. En hel del av de uppgifter som kåren har i dag skulle kunna övertas av högskolan genom att organisera organ för studentinflytande. Förhoppningsvis skulle frivilliga studentkårer locka fler aktiva studenter än dagens, då endast en försvin- nande liten del röstar i kårvalen. Fru talman! I min hemstad Lund pågår just nu en väldigt het debatt om professorstillsättningen i histo- ria. Utan att här på något sätt ta ställning i den aktu- ella sak- eller personfrågan kan jag säga att den dis- kussionen aktualiserar frågan om hur professorer ska tillsättas. För mig och för Folkpartiet är det självklart att professorer ska tillsättas på vetenskapliga meriter, inte på grund av politiska eller andra värderingar. Om man plockar bort de vetenskapliga bedömarna från beslutsprocessen, öppnar man för allehanda svävande och otydliga värderingar vid tillsättningar av tjänster. Jag vill som sagt inte värdera argumenten i det här enskilda fallet, men själva debatten som har uppstått visar på en svaghet i systemet. Numera har ju rege- ringen avskaffat de ämnessakkunnigas rösträtt vid tjänstetillsättningar. Det innebär just en risk för att värderingar styr vid tillsättningar. I dag kan man alltså tillsätta en tjänst helt emot de sakkunniga som kommit fram till ett annat förslag på grundval av rent vetenskapliga meriter. Det här är ett exempel av många på det som jag menar har minskat högskolans och forskningens frihet i Sverige. Naturligtvis ska professorer och forskare föreslås av nämnder där det finns ämnessakkunniga som är med och röstar. Då slipper vi också spekulationer om bakomliggande motiv för det ena eller det andra beslutet. Fru talman! Högskoleverkets senaste granskning, som kom i veckan, är en väldigt nedslående läsning. Tyvärr visar granskningen att det som bl.a. vi i Folk- partiet varnat för de senaste åren har blivit verklighet. Mycket av det som debatten mellan oss i Folkpartiet och regeringen handlar om aktualiseras nu i gransk- ningen. Granskningen visar att undervisningen blivit li- dande av de minskade resurserna till högskolans undervisning och grundutbildning. Undervisnings- grupperna har blivit större och större, och de forskar- utbildade lärarna räcker inte till. Takten i utbyggna- den av högskolorna har varit alldeles för hög i för- hållande till de resurser och den lärarpersonal som finns. Alldeles för många högskolor försöker vara bra på allting, säger man vid Högskoleverket. Högskolor- na försöker få in så många studenter som möjligt till lägsta möjliga pris, är en annan slutsats. För några år sedan blev jag kritiserad här av Soci- aldemokraterna för att jag föreslog en lägre utbygg- nadstakt för att i stället lägga mer pengar på kvalite- ten i undervisningen. Nu visar det sig att tre fjärde- delar av högskolorna inte lyckats ta emot så många studenter som de planerat för. Jag är övertygad om att det nu mer än någonsin är dags att börja tala om kvaliteten i den undervisning som studenterna får. Över hälften av högskolornas lärare är numera inte doktorer, och grupperna blir som sagt större och större. Därför måste prislappen per student skrivas upp, och därför måste fler männi- skor gå vidare till forskning. I Folkpartiets tidigare inlämnade budgetmotion har vi föreslagit att pengarna till studenternas utbild- ning ska ökas med 400 miljoner kronor. Vi har också föreslagit en plan för att successivt skriva upp pri- slappen till nivåer som påminner om nivån för åtta till tio år sedan. Vi föreslår också en ökning på närmare 2 miljarder över en treårsperiod till forskning och fors- karutbildning. Dessa budgetförstärkningar har riksda- gen tyvärr redan avslagit och de är inte aktuella för beslut i dag. I dag har vi i stället en folkpartimotion om att riva upp den misslyckade doktorandreformen, som just bidrar till att vi får för få forskare i Sverige. Fyraårs- spärren för doktorandutbildning måste mjukas upp, och kravet att man ska ha färdig finansiering för fyra år måste tas bort. Särskilt bland humanister och sam- hällsvetare finns det många som vill forska samtidigt som de arbetar deltid. Därför borde regeringen inse att vi måste ha ett system som inte stänger ute männi- skor som brinner för forskning. Jag undrar också varför Vänsterpartiet, som ju en gång röstade mot den här reformen, inte ville vara med och diskutera en mer flexibel doktorandutbildning. Fru talman! Jag menar att den socialdemokratiska högskoleideologi som präglat politiken under 1990- talet på många sätt har väldigt mycket gemensamt med den politik som med begreppet U 68 som sym- bol gav upphov till en inflammerad högskoledebatt för 30 år sedan. Det är just en nyttofixerad politik som präglas av plantänkande. Det är utbildningsfab- rikens ideal. Nu, när tre fjärdedelar av högskolorna inte når upp till sina utbildningsmål, accepterar regeringen till sist och alldeles för sent en liten del av Folkpartiets förslag när det gäller fördelning av platser osv. Men jag hör ingen ideologisk motivering till att regeringen nu tillåter högskolorna en viss omfördelning av plat- ser, utan det här verkar bara ske av nödtvång. Alla motioner i dag som vill öka studenternas, forskarnas och lärarnas fria kunskapssökande blir avslagna utan utförlig motivering. Det gäller folkpar- timotioner och det gäller andra borgerliga motioner. Jag efterlyser därför fortfarande en ny kurs som sätter studenten i centrum och utgår från hans eller hennes intressen och önskningar. I utbildningsfabriken är det siffror och politiska planmål som räknas, men i den fria akademin finns det plats för fritt kunskapssökan- de. Jag nöjer mig avslutningsvis, fru talman, med att yrka bifall till Folkpartiets reservation 4 under punkt 5.

Fru talman! Miljöpartiet har en större övergripan- de motion som behandlas i betänkandet. Den beskri- ver vår syn på högre utbildning och forskning. Jag håller med Per Bill om att detta inte är rätta tillfället att ta upp den diskussionen. En del av den berör ju ekonomiska frågor, och det skulle bli lite för omfat- tande om vi skulle ta politiken i så stora drag nu. Jag väljer i stället att hänvisa till betänkandet, som har en rätt bra sammanfattning av detta, eller till motionen, Ub456, för dem som är särskilt intresserade. Jag ska ta upp en del frågor som andra partier har fört fram och där det föreligger särskilda yrkanden. Först kan man notera att många av de frågor som har dykt upp sammanhänger med den kraftiga ut- byggnaden av universitet och högskolor i Sverige under det senaste decenniet. Vi har bara under de senaste fem åren fått 100 000 nya grundutbildnings- platser utöver dem som fanns tidigare. Detta är natur- ligtvis välkommet i tider av hög arbetslöshet. Många har tagit upp frågor som tyder på att förberedelserna för utbyggnaden skulle ha kunnat göras bättre. Jag tror att det är berättigad kritik, men antagligen var det bättre att bygga ut när arbetslösheten var så hög. Det är en god politik att satsa på utbildning i tider av hög arbetslöshet. Sedan får man i efterhand göra det som man egentligen hade velat se gjort i förhand. Den förändring som sker nu innebär att en mycket stor del av svenska ungdomar och vuxna får tillgång till högre studier. Däremot är det naturligtvis inte så att de får tillgång till den typ av utbildning som vi hade vid de gamla universiteten, utan det är någon- ting nytt som de får tillgång till. De nya högskolorna och universiteten utvecklar nu den högre utbildningen så att den ska passa de nya skaror av studenter som kommer och samhällets behov av utbildning. Detta ska naturligtvis inte ske från centralt håll, utan precis som det görs nu, dvs. ute på högskolor och universi- tet. Där arbetar man med detta. Styrmedlen som man har ligger i själva organisa- tionen. Från Miljöpartiet har vi föreslagit några saker. Först och främst fick vi ju nya typer av styrelser för universitet och högskolor, med förhoppningen att de nya styrelserna skulle bli betydligt mer kraftfulla än de gamla var när det gäller förändringsarbete. På många universitet och högskolor har detta fungerat, och de nya styrelserna har tagit krafttag och gör för- ändringar. På andra har det visat sig att styrelserna kanske inte riktigt blev det vi förväntade oss. Men detta är under utveckling. En annan viktig bit är att eleverna, studenterna ute på högskolor och universitet, måste få en betydligt större möjlighet att aktivt påverka denna utveckling. Vi har från Miljöpartiets sida i samverkan med rege- ringen fått fram ett förslag som riksdagen har antagit och som stipulerar ett ökat inflytande för studenterna. Det åligger styrelserna att aktivt arbeta för att stu- denterna ska få möjligheter att utöva denna aktivitet och påverka planering, undervisning och kurser, kur- sers innehåll osv. Sofia Jonsson tog upp ett stort problem - snedre- krytering. Det kan förstås vara ett steg i rätt riktning när man ökar antagningen till högskolorna, och det har också visat sig att snedrekryteringen har blivit något mindre allvarlig. Det har blivit lite bättre siff- ror, men den är fortfarande ett problem. Man kan observera att det hela tiden satsas och arbetas på detta, och Miljöpartiet har också här i samverkan med regeringen kunnat bidra till och vara med om att få fram olika åtgärder som syftar till att lösa detta pro- blem, som vi har brottats med i många årtionden men inte kommit till rätta med. Det senaste exemplet är rekryteringsbidraget om 120 miljoner, som går ut för att man aktivt ska arbeta med en rekrytering både till högskolor och gymnasier för att få in nya grupper i den högre utbildningen. Ute på universiteten finns det en mängd intres- santa åtgärder. Jag skulle vilja nämna Uppsala uni- versitets försök med det s.k. Bastuprojektet, där man går ut och ger institutionerna i uppdrag att komma in med förslag till besparingar om 7 % när det gäller grundutbildning och forskning. Sedan lämnar man in förslagen och redovisar dem. Samtidigt ska man läm- na ett förslag på hur man vill nysatsa för motsvarande pengar och göra nya saker. Detta är naturligtvis ett sätt att uppifrån stimulera en förändring i en struktur som tidigare av tradition har varit mycket trög. Jag tycker att det är ett bra exempel eftersom det överlå- ter till dem som är ute på institutionerna att komma med de konkreta förslagen, men själva takten kan man bestämma uppifrån. Det hela ser naturligtvis olika ut beroende på om man är på en nystartad hög- skola eller på ett gammalt universitet. Det pågår alltså hela tiden saker, och det kommer att ta tid. Vi är lite försiktiga med att ingripa för ivrigt från centralt håll. Miljöpartiet har relativt få förslag på saker som riksdagen och regeringen ska besluta om i detalj när det gäller hur detta ska gå till. Kvalitetsgranskningen är naturligtvis oerhört vik- tig i ett sådant här förändringsskede, och det har ock- så satsats på den. Högskoleverket har fått mycket konkreta uppgifter, som är beslutade om här i riksda- gen, om en kvalitetsgranskning som nu redan har börjat och som många åberopar med tillfredsställelse. De borgerliga partierna använder sig naturligtvis av detta i oppositionssyfte och visar på att man har hittat fall där kvaliteten är dålig. Men det är ju precis därför vi har kvalitetsgranskning! Det här är bara ett tecken på att den fungerar. Det är alldeles utmärkt. Högsko- leverkets rekommendation är också sådan att den går att följa så att vi får en bättre kvalitet. Jag gläds na- turligtvis inte över att det är dålig kvalitet på sina ställen, men kvalitetsgranskningen är oerhört viktig, och det är viktigt att den fungerar, vilket den ser ut att göra. Det är trösterikt. Det behövs mer pengar, säger man från oppositio- nen. Det kan vi väl alla hålla med om. Det har satsats stora pengar och resurser på den ökade grundutbild- ningen, men per studerandeplats har det väl varit en liten minskning - även om den inte är så häftig som 26 %, som man har sagt om minskningen per bidrag till studerandeplats. Detta bör naturligtvis höjas så fort ekonomin tillåter. Det är viktigt. Det finns ekonomiska problem på många ställen. Jag skulle vilja säga att det är minst lika allvarligt när det gäller forskarutbildningen, om inte allvarligare. Detta är en kärnfråga. Får vi inte i gång forskarut- bildningen ännu mer, och i raskare takt utbildar fler forskare så är systemet inte möjligt att utveckla. Vi har en brist på lärare som har egen forskarutbildning ute på högskolor och universitet. Det betyder t.ex. att hela idén om forskningsanknytning inte går att ge- nomföra om vi inte får fler lärare som har forskarut- bildning. Detta är alltså en viktig del, och här behövs det också ytterligare resurser. Vi har föreslagit det från Miljöpartiet, och regeringen har också en ut- byggnadsplan för ytterligare platser i forskarutbild- ningen. Jag tänkte bara kort beröra detaljfrågorna. Kårob- ligatoriet dyker upp igen. Där har vi deklarerat vår ställning. Vi tycker självfallet som alla andra att man ska ha en frivillig anslutning till föreningar och inte en obligatorisk. Däremot är vi väldigt försiktiga när det gäller att raskt genomföra ett avskaffande av kå- robligatoriet eftersom det gäller både de studiesociala bitarna och naturligtvis också hur man ska hantera de egendomar som kårerna har i form av donationer osv. Vi vet att det är svårt. Det har funnits två stora utred- ningar - en under den borgerliga regeringen och en under den socialdemokratiska - som har misslyckats med att få ett förslag på den här punkten. Jag vet att studentorganisationerna försöker arbeta fram ett för- slag och jag tycker att det vore en bra lösning om vi fick ett förslag därifrån. Miljöpartiet avvaktar alltså detta, och inväntar ett förslag från det hållet. Det tror jag skulle vara ett bra alternativ till att tillsätta ytterli- gare en statlig utredning i frågan. Sedan kan jag bara förvånad konstatera att Folk- partiet fortsätter att driva idén att privatisera univer- sitet och högskolor och få dem att övergå i stiftelse- form. Jag tycker att deras motiv är väldigt konstiga. Likaså har Kristdemokraterna ett underligt förslag när det gäller fördelningen av medel till grundforskning- en. Det behövs mer medel till grundforskningen. Miljöpartiet har föreslagit en fördubbling av anslagen till Vetenskapsrådet. Vi vill att anslagen ska gå den vägen. Kristdemokraterna föreslår att grundforsk- ningsmedel ska ges till styrelserna på högskolorna som sedan ska fördela dem till fakulteterna. Det tror jag skulle vara ett väldigt olyckligt sätt att hantera grundforskningspengarna på om man vill behålla hög kvalitet i svensk grundforskning. Många intressanta frågor berörs här, men min talartid är slut.

Fru talman! Jag har tidigare i debatten ofta sagt att urholkningen av grundutbildningsanslagen per plats har legat någonstans mellan 15 och 20 %. Jag blev ganska chockad när jag hörde att jag hade fel enligt Sveriges Universitetslärarförbund, SULF. De har gjort en stor utredning och kommit fram till att om man ser på siffrorna sedan budgetåret 1994-1995 handlar det om ungefär 3 miljarder kronor i urgröp- ning, vilket motsvarar 26 %. Detta är inte siffror som jag har tagit till. Jag har tidigare legat lägre, eftersom jag inte har trott att det var sant att det handlade om så stora ingrepp i grundutbildningsanslagen. Om inte SULF har räknat fel står det faktiskt så illa till.

Fru talman! Jag tänkte inte alls försöka ge mig in på någon detaljdiskussion om vad som ligger bakom procentsiffrorna. Vi kan vara överens om att det har skett en minskning per studieplats. Hur det sedan är fördelat på de olika ämnena - det är olika kostnader för olika platser - och i vilken mån det har skett en förskjutning av de studerande i riktning mot billigare platser är naturligtvis något som man kan diskutera. Det får bli en djupare diskussion, som Per Bill efter- lyste tidigare, där vi kan gå in i detalj i dessa frågor. Vi är överens om att det behövs. Miljöpartiet har förutom ett krav på en ökning av det genomsnittliga anslaget till grundutbildningsplat- serna också ett krav på en årlig rullande översyn av platskostnaderna för de olika ämnena. När det sker en snabb utveckling av universitet och högskolor ändras ämnenas innehåll, inriktning, metodik osv. Ett ämne kan t.ex. gå över till att bli ett labbämne och kosta mer. Därför är det viktigt att de pengar som går ut grundar sig på ett realistiskt beräkningsunderlag. Platskostnaderna bör ses över med stor regelbunden- het årligen så att man får en rättvis fördelning av pengarna.

Fru talman! Det är nog tyvärr sant att det är 26 %. Gunnar Goude tar upp en annan viktig sak. Det gäller prislapparna, som i dag är lite digitala - anting- en är det si eller också är det så. Jag tror, likt Gunnar Goude, att vi skulle behöva se över saken. Många av de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnena har mer och mer labbliknande inslag, medan en del av de naturvetenskapliga ämnena kanske har element i sig som bara är ren katederundervisning eller under- visning i stora lektionssalar. Det är lite konstigt att det är så stor skillnad på prislapparna. Framför allt är det konstigt att det inte finns någon prislapp mittemellan. Har man, som Högskoleverket säger, bara tre lektionstimmar per vecka med en lära- re är nog prislappen på 30 000 på den typen av ut- bildning alldeles tillräcklig. Men många utbildningar försöker mer och mer gå mot att få in mer laborativ undervisning på språklabb o.d. Jag tycker att dagens system med två prislappar slår väldigt snett mot dem som strävar efter att ge studenterna en högre kvalitet i utbildningen.

Fru talman! Jag håller med Per Bill om det mesta av det han säger. Det är mycket som behöver göras för att man ska få ekonomin genomlyst. Vi behöver transparenta system ute på universitet och högskolor, inte minst för att studenterna ska veta ungefär hur mycket man satsar på de olika utbildningarna. Det är nu svårt att se vad t.ex. en psykologutbildning kostar i Umeå, i Stockholm eller på andra ställen så att man kan jämföra. Vi vet att det finns skillnader. Det är också viktigt med jämförelser när man från statens sida ska anslå medel till universitet och hög- skolor. Det är viktigt att ha bilden klar för sig hur pengarna används. Det skulle vara bra att kunna se ett samband mellan beräkningsunderlaget på departe- mentet och det sätt på vilket de använder medlen ute på universitet och högskolor. Det skulle vara bra att kunna jämföra beräkningsunderlaget med hur peng- arna i verkligheten används. Det kan vi inte i dag. Vi efterlyser alltså en bra, tydlig och enkel bokföring och budgetering. Vi får se om vi tillsammans kan få fram en sådan. Det är inte lätt.

Fru talman! Gunnar Goude tyckte att det var väl- digt märkligt att jag föreslog att vi skulle ge mer pengar till fakulteterna direkt. Han menar att pengar- na i första hand ska gå till Vetenskapsrådet, som sedan får dela ut dem. Då förlorar vi ju ungefär 35 % av pengarna som går till Vetenskapsrådet, eftersom de måste gå till kostnader på fakulteterna. Det är väl en märklig och onödig transferering, när pengarna kunde gå direkt till fakulteterna? Det är den ena de- len. Jag hade också tänkt fråga om en annan del. Inte heller i dag nämner Gunnar Goude någonting om andra delar av högskolan. Jag tänker på Naprapathög- skolan, som fortfarande inte fått någon examensrätt. Hur ser Miljöpartiet på det?

Fru talman! Den stora och viktiga frågan är kost- naderna. Det vore olyckligt att föra över medlen via styrelserna ut till fakulteterna när det gäller grund- forskningsanslagen. Styrelserna saknar helt instru- ment för att hantera medlen. Ska man då ute på insti- tutionerna eller fakulteterna börja undersöka vem som ska ha anslaget, hur mycket det ska uppgå till osv.? Det blir en väldigt konstig procedur. Kvaliteten kommer naturligtvis att rasa. Dessutom måste man någonstans i systemet bedöma vilka högskolor och universitet som ska ha stöd och för vilka typer av forskning osv. Den konstruktion som vi äntligen har fått med Vetenskapsrådet, där forskarna själva kan svara för bedömningar av kvalitet o.d., är en mycket bättre lösning. Overheadkostnaderna är inget problem alls. Om pengarna hamnar hos Vetenskapsrådet och sedan kommer till universitetet får man overheadkostnader- na avdragna. Det är ingenting som bortfaller och som staten eller någon annan drar in. Bidragen till dessa kostnader hamnar ju på högskolan, precis som de skulle ha gjort på det andra föreslagna sättet. Det kan inte vara något problem. Jag kan också säga något kort om Naprapathög- skolan. Där finns det ett problem, eftersom man har en samverkan mellan universitetsforskningen och Naprapathögskolan. Själva examinationen är lite besvärlig - om jag kommer ihåg rätt - därför att en del av kompetensen ligger på en universitetsinstitu- tion. I det här fallet tror jag att det är Karolinska In- stitutet som har den kompetensen. Man måste då göra avvägningar och bestämma var examinationsrätten ska ligga. Jag tror att den här frågan kommer att lösas i framtiden, så att Naprapathögskolan får examina- tionsrätten.

Fru talman! Jag tycker för det första att det är väl- digt viktigt att en utbildning som motsvarar samhäl- lets behov i dag - det är tusentals människor som får ta del av naprapaternas verksamhet varje år - också har möjlighet att få examensrätt. Frågan får inte fast- na i åratal hos oss politiker eller någon annanstans. Man måste fullfölja den. När det gäller fakultetsanslagen delar jag alltså inte alls Gunnar Goudes uppfattning. Om vi ska ha kvar grundutbildningens nära koppling till forskning- en är det väl rimligt att det finns en gedigen bas för forskningen på varje institution där man har grundut- bildning. Det är omöjligt att få en forskningsanknyt- ning på grundutbildningen om det inte finns någon som helst forskningsmiljö på det stället. Det är därför det är så angeläget i dag, när det visar sig att kvalite- ten sjunker, att vi får upp de här miljöerna så att den kopplingen blir tydlig och klar. Enligt utredningarna är det forskningsmiljöerna som nu har dränerats. Det är där vi saknar pengar i dag. Då tycker jag att det är väldigt viktigt att vi får de pengarna, att man tillska- par dem.

Fru talman! Jag tar den sista stora frågan först. Självklart ska vi ha baskostnader, precis som vi har nu, som går till vetenskapsområdena via de anslag som vi bestämmer här i riksdagen och som gäller forskning och forskarutbildning å ena sidan och grundutbildning å den andra. Det är ju riktigt. Det som gör mig lite bekymrad är att Kristdemokraterna vill ändra på balansen, lägga huvuddelen av dessa forskningsmedel på grundforskning och låta dem gå vägen via högskolestyrelserna och fakulteterna. Jag läser i reservationen från Kristdemokraterna: "Det är i princip bara den tvärvetenskapliga och nyt- toinriktade forskningen som skall finansieras via centrala organ." Det vore en katastrof om detta skulle genomföras, och därför tog jag upp det och varnade för det. När det gäller naprapatutbildningen vill jag bara i all blygsamhet betona att Miljöpartiet, tillsammans med många andra, i alla fall gjorde en kraftfull insats för att den viktigaste frågan där skulle få en lösning, vilket också har skett: De som går naprapatutbild- ningen har nu rätt till studiemedel. Och de examine- ras också som det är nu; vad det är fråga om är bara var examensrätten ska ligga. Jag håller med om att den frågan naturligtvis ska lösas på sikt, men där finns det tydligen problem när det gäller just kompe- tensbitarna.

Fru talman! Jag begärde ordet framför allt därför att Gunnar Goude refererade Folkpartiets reservation och motion fel. Han sade att Folkpartiet arbetar för privatiseringar. Om man läser vad vi skriver kan man se att vi säger att staten ska ha ansvaret för högre utbildning. I alla sammanhang säger vi givetvis också att avgiftsfri utbildning ska gälla för alla studenter. Vad vi däremot säger är att det är bra att det växer fram fler högskolor som är stiftelsedrivna och att man som komplement till den statliga utvecklingen väl- komnar om någon eller några vill starta privata hög- skolor. Men det är inte fråga om någon privatisering. Jag undrar dock vad det är som ligger bakom den fråga som ställdes. Miljöpartiet brukar i andra sam- manhang vara för mångfald inom utbildningsvärlden, och man var på vår sida i debatten om friskolor. Vad har Gunnar Goude emot de stiftelsedrivna högskolor- na Chalmers tekniska högskola och Jönköpings hög- skola? Är det fel att de drivs i den friare stiftelsefor- men, eller vad ligger bakom den kommentar som Gunnar Goude gjorde i sitt inlägg?

Fru talman! Jag tar först Miljöpartiets inställning. Vi tror att det är av mycket stort värde att man kan skapa garantier för framför allt forskningens frihet ute på högskolor och universitet. Det är själva grundbul- ten i deras verksamhet, dvs. grundforskningen och den fria forskningen. Det betyder att de ska stå obero- ende t.ex. mot andra finansiärer. Vi tror att den enda vägen att verkligen skapa detta oberoende är att staten går in och garanterar resurserna till verksamheten så att man inte så småningom glider över i en situation där man är beroende av en annan privat, utomstående finansiär. Vi har naturligtvis ingenting emot samver- kan med näringslivet eller den offentliga sektorn utanför detta, men det ska då vara mellan två parter där den ena är ekonomiskt oberoende från början. Den statliga finansieringen är alltså en garanti för frihet och oberoende, som vi ser det hela. Att jag ställde denna fråga till Folkpartiet är inte konstigt. Jag läser i reservationen: "Det är också eftersträvansvärt att det i konkurrens med de offentli- ga högskolorna växer fram privata universitet." Det tolkar jag som en sorts strävan hos Folkpartiet, efter- som man tycker att det är eftersträvansvärt. Det var alltså inte konstigt att jag misstänkte att Folkpartiet hade en önskan om att se privata universitet.

Fru talman! När det gäller den fria grundforsk- ningen är det ju därför vi i andra sammanhang för fram, i motsats till Miljöpartiet, att betydligt mer av pengarna till grundforskning ska gå direkt till univer- sitet och högskolor i stället för att behöva sökas uti- från. Ordet privatisering, som Gunnar Goude använde, betyder för mig att man tvingar offentliga verksam- heter att bli privata. Det är en annan sak att mena att det är bra att det också kan komma privata alternativ. Vi har inga planer på, och tycker inte heller att det vore bra, att privatisera Kristianstads högskola, Lunds universitet eller Umeå universitet. Stiftelseformen tycker vi dock är en bra form för frihet och oberoende, även om den inte passar alla högskolor. Därför vill jag återkomma till frågan: Anser Gunnar Goude att Chalmers tekniska högskola eller Högskolan i Jönköping på något sätt har visat tecken på att den fria forskningen är hotad?

Fru talman! Jag fick samma fråga av Per Bill en gång och svarade då att jag inte ville sticka ut huvu- det och tala om vad jag tycker illa om på Chalmers och på Handelshögskolan. Men jag kan fullt ärligt, utan att ge mig in på någon detaljvärdering av dessa - det ska jag naturligtvis inte göra som riksdagsledamot - säga att jag tror att riskerna för t.ex. Handels att hamna i en beroendeställning är mycket större än för en motsvarande helt statligt finansierad högskola. Det är så jag bedömer det. Därmed är det naturligtvis också en fråga om kvaliteten. Det är lite intressant med ordet privatisering. Man får komma ihåg att vid privatisering i sådana här sammanhang brukar inte den privata ägaren finansie- ra det hela särskilt mycket. Det är bara en del som man tar utifrån. Man förutsätter att staten fortfarande lämnar sina bidrag, såsom nu sker till både Chalmers och Handelshögskolan. Det är alltså en "privatisering" med citationstecken. Men beroendet och risken finns där ändå, och den halvform man har tror jag också bara är besvärlig. Dessutom kan man i ett framtida läge med kon- kurrens med andra, helt statliga högskolor få svårig- heter att konkurrera om medlen. Det beror ju på vil- ken regering som sitter. Jag tror dock att våra åsikts- skillnader där är rätt klara och tydliga. Nu hörde jag också att Folkpartiet delar Kristde- mokraternas uppfattning att medlen ska gå till grund- forskning, i större utsträckning när det gäller Folk- partiet, via anslagen direkt till universitet och hög- skolor - en uppfattning som vi inte delar.

Fru talman! Förra året antog riksdagen regering- ens proposition Den öppna högskolan. Det var en mycket radikal proposition som tydligt visar hur vi socialdemokrater ser på högskolans roll i framtiden. Vi förde då en intensiv och genomgripande debatt. Jag tänker inte upprepa den debatten här i dag, utan jag tänker ganska strikt hålla mig till de reservationer som det här betänkandet innehåller. När vi tog beslutet att ställa oss bakom regering- ens proposition Den öppna högskolan öppnade vi samtidigt möjligheterna för fler att lära mer genom en mer aktiv rekrytering med nya vägar till högskolestu- dier, genom en större tillgänglighet och genom en förnyelse av arbetsformerna. Vi stärkte och fördjupade med det beslutet hög- skolans roll i kunskapssamhället. Vi socialdemokrater har som mål att 50 % av en årskull ska ges möjlighet att påbörja högskolestudier före 25 års ålder. Dess- utom vill vi att högskolan ska finnas som ett alterna- tiv för den fortbildning och kompetensutveckling som det livslånga lärandet kräver. Som ledamot i styrelsen för högskolan i Halmstad följer jag på nära håll den hisnande förändringspro- cess som den svenska högskolan befinner sig i. Det framtida lärandet har i allra högsta grad ena foten i nutiden. Fru talman! I dag behandlar vi 56 motionsyrkan- den från allmänna motionstiden som alla omfattar ett brett spektrum av olika högskolefrågor. Flera av des- sa motioner handlar om studenternas rättssäkerhet vid antagning, tentamina, betygssättning och studieuppe- håll. Högskoleverket fick i februari förra året rege- ringens uppdrag att utreda studenternas rättssäkerhet inom högskolan. I november redovisade verket sitt uppdrag, och jag vet att man inom Utbildningsdepar- tementet nu bereder det här ärendet och ser på olika förslag. Processen att förbättra studenternas rättssä- kerhet är alltså i gång. Låt oss avvakta och inte före- gripa beredningen av det här ärendet. Men jag kan inte underlåta att uttrycka min lite förvånade nyfikenhet på Folkpartiets och Ulf Nils- sons förslag när det gäller rättssäkerhetssystem för studenter. Man föreslår där ett kontraktsbundet rätts- säkerhetssystem. Studentens skyldighet i Folkpartiets system utgörs av att ägna tid och kraft åt studierna, och i stället skulle han eller hon få rättssäkerhet. Kontrakten ska, säger man i reservationen, till sin utformning kunna variera mellan lärosätena. Det ska skapa konkurrens mellan lärosätena som ska gynna kvaliteten. Det är här som min nyfikenhet slår till med full kraft. Föreställer sig Folkpartiet att olika lärosäten ska erbjuda olika grad av rättssäkerhet i utbyte mot mer eller mindre tid och kraft åt studierna? Eller kan man säga så här: Ju mer tid du lägger ned på studierna, desto större rättssäkerhet erbjuds du. Det är väl bara Ulf Nilsson som kan ge svar på den här frågan. Men jag tycker ändå att vi måste reda ut det kontrakts- bundna rättssäkerhetssystemet. Jag tycker att det är en väldigt underlig blomma i högskolefloran, om jag får använda den bilden. När det gäller studenternas rättssäkerhet är de borgerliga reservationerna spretiga, men när det gäl- ler kravet på kårobligatoriets avskaffande är man enig i en och samma reservation. Precis som Gunnar Gou- de sade har vi ganska ingående under vår gemen- samma tid i utbildningsutskottet den här mandatperi- oden diskuterat kårobligatoriets vara eller icke vara. Jag kan då säga att jag kan dela uppfattningen att det finns principiella skäl för att avskaffa kårobligato- riet. Men de praktiska fördelarna med att behålla det väger i nuläget tyngre. Jag är övertygad om att mina borgerliga kolleger här i kammaren också inser att man inte i en handvändning kan ersätta kårobligatori- ets roll för att säkerställa studenternas representation i högskolans olika organ. Den rollen har ju med stu- denternas utökade formella inflytande blivit större än den någonsin har varit. Inte heller tror jag att vi har något enkelt sätt att garantera den studiesociala verk- samhet som kårobligatoriet faktiskt i dag är en garant för. I reservationen utrycker ni litet slarvigt att det får tillgodoses på annat sätt. Det är ju det andra sättet som det har visat sig vara så svårt att hitta. En annan del av de här motionerna och motion- syrkandena rör forskning och forskarutbildning. Flera av dem hade vi uppe redan under förra riksmötet, och vi avslog dem då. Vi socialdemokrater anser fortfa- rande att den ordning vi nyss har genomfört när det gäller fördelning av forskningsmedel till universitet och högskolor är ett garanterat säkert och bra system. Vi anser också att den förnyelse av forskarutbild- ningen som vi genomfört under mandatperioden fak- tiskt är en förutsättning för att klara det som ni alla har efterlyst i dag, nämligen att öka antalet forskarut- bildade för att kunna öka antalet disputerade lärare på högskolor och universitet samtidigt som vi ska tillgo- dose de önskemål som finns både från privat närings- liv och offentlig sektor om fler disputerade männi- skor. Fru talman! Med det här relativt korta anförandet yrkar jag avslag på samtliga motioner som behandlas i detta betänkande och bifall till majoritetsskrivning- arna i betänkandetexten.

Fru talman! Majléne Westerlund Pankes relativt korta anförande, dvs. att hon avstod från 50 sekunder av de tio minuter hon hade till förfogande, tycker jag innehöll väldigt många vackra ord. Fler ska lära sig mer. Vem skulle inte vilja ställa upp på det? Proble- met är att Högskoleverkets senaste larmrapport snara- re visar på det motsatta eller möjligen att fler lär sig mindre. Majléne sade också att Halmstads högskola står med ena foten i nutiden. Min fråga är: Den andra foten då? De flesta företrädare för andra universitet och högskolor som jag träffar säger att ena foten står i fattighuset och att det är det riktigt stora problemet. Fru talman! Jag skulle också vilja ha svar på mina två frågor som jag ställde i mitt anförande: Vilka konkreta åtgärder tänker Socialdemokraterna vidta med anledning av Högskoleverkets larmrapport? Redan nu, när man bara hunnit en sjättedel av granskningen, kan man se att bristen på kvalitet på många ställen är så stor att man måste slå larm. Det andra som jag tycker är en viktig fråga är: Vilken typ av kompensation kan man tänka sig för de studenter som får en riktigt undermålig utbildning, där Högskoleverket säger att den här håller på inget vis den kvalitet man kan begära? Ska de t.ex. kunna få tillbaka de studiemedel som de tagit under den här perioden?

Fru talman! Det var många frågor. Jag vill i alla fall inleda med att jag hoppas att det inte är något lärosäte som står med båda fötterna på jorden. Då kommer man ingenstans. Jag vill sedan gå in på Högskoleverkets utvärde- ring. Det är fantastiskt att läsa de rapporter som kommer från Högskoleverkets kvalitetsutvärderingar av olika utbildningar på olika lärosäten och universi- tet. Jag blir glad därför att jag ser att det kvalitetssäk- ringssystem som vi införde faktiskt fungerar. Universitet och högskolor som aldrig tidigare har varit vana vid det kan nu svart på vitt få jämförelsetal på hur bra de är i förhållande till andra och hur bra de är jämfört med de förväntade mål som ställs på deras utbildningar. Nu finns detta svart på vitt. Nu ser de bristerna, vilket de aldrig tidigare har gjort under akademiernas varande i historien. Att då dra slutsat- sen att allt det som är negativt har uppkommit under de två senaste åren när kvalitetsutvärderingarna fak- tiskt har existerat är lite naivt. Däremot tar jag gärna till mig varningssignalerna. Det var meningen att Högskoleverket också skulle ge oss varningssignaler- na när det gäller bristen på disputerade lärare.

Fru talman! Jag är inte naiv, och jag har inte heller hävdat att bristerna har uppstått de senaste två åren. Jag tror att det har funnits brister i många utbildning- ar under lång tid. Jag delar Majléne Westerlunds glädje över att Högskoleverket verkligen är ett verk som klarar av sin huvuduppgift. Man är så duktig och fokuserar på vad man gör att vi nu över partigränser- na applåderar. Där finns det inga politiska skillnader. Jag fick svar på min ena fråga, nämligen att Hög- skoleverkets rapport inte leder till några närstående förändringar. Vi kan ha ett tankeresonemang om min andra fråga angående de stackars studenterna som går en undermålig utbildning. Vore det åtminstone inte rimligt att de får tillbaka de studiemedel de har lagt ut under de månader de har gått en utbildning som håller för låg kvalitet?

Fru talman! Vi har haft ett konkret exempel där jag tycker att vi löste situationen för studenterna ganska bra. Det gällde den situation som uppstod när vissa lärosäten fick underkänt inom vårdutbildningar- na. Där försökte vi lösa det hela med att de studenter som hade påbörjat sin utbildning skulle få en kvalita- tivt bra avslutning på sin utbildning, dvs. andra läro- säten med godkända utbildningar fick ta på sig ansva- ret för att de studenter som hade påbörjat sin utbild- ning på lärosäten med rött kort verkligen skulle få en kvalitativt bra examen. Man lyckades med det. Det väsentliga är att den högskola som får rött kort verk- ligen arbetar för att snabbt rätta till alla bristerna för att kunna komma in på banan igen. När jag är ute på högskolorna och talar om kvali- tet har jag en tydlig känsla av att kvalitetsmedvetan- det på högskolorna i dag är helt annorlunda än det var innan kvalitetsutvärderingssystemet sattes i sjön. Man vill inte hamna på listan med gult kort och rött kort. Man börjar direkt att se över kvaliteten på utbildning- arna. I det fallet tycker jag att vi ska ge Högskoleverket ett stort erkännande för verkets arbete men också ge ett erkännande till oss politiker som möjliggjort ut- värderingssystemet - som nu har visat sig vara ett bra system.

Fru talman! Majléne Westerlund Panke sade att det är bra att vi har fått ett kvalitetssystem som ska granska våra lärosäten. Jag håller med om att det är bra. Men Majléne sade också att det är viktigt att vi tar till oss varningssignalerna när Högskoleverket pratar om lärarförsörjning. Men samtidigt kan det här inte vara något chockartat besked till Socialdemo- kraterna eller regeringen. Ni har under lång tid känt till utbyggnaden - vilket har varit bra, Centerpartiet har också varit med - och ni har vetat hur viktigt det är att det finns resurser och möjligheter att anställa fler lärare och få in fler doktorander. Nu sade Majléne i sitt anförande och i replikskif- tet att man ska ta till sig varningssignalerna. Var finns strategin? Var finns agerandet? Som vanligt lagas och lappas det i efterhand i stället för att ge förutsättningar från början. Vore det inte bra att tag i detta och säga att vi tar visst till oss av detta, men vi tar också steget och ger nya signaler, tar fram en strategi, ser till att lärosätena får de resur- ser de länge borde ha haft. Min andra fråga till Majléne handlar om den stu- diesociala utredningen. Hur ser den ut? Var det bara ett snällt ja från regeringens sida? Tänker ni komma i gång med en sådan?

Fru talman! Direktiven till den studiesociala ut- redningen kommer att bli klara under våren. Det här är en stor studiesocial utredning innebärande att inte endast Utbildningsdepartementet berörs utan även flera andra departement. Därför har naturligtvis ar- betet tagit längre tid än det skulle ha gjort om endast Utbildningsdepartementet hade handlagt ärendet, men då hade det blivit en mycket smalare utredning än vi faktiskt har krävt. Om Sofia Jonsson avvaktar våren kommer direktivtexterna att vara klara så att vi kan starta utredningen till hösten. Det första steget i strategin att möta bristen på lä- rare har tagits. Den nya forskarutbildningen är ju en sådan strategi. Målet med den nya forskarutbildning- en är att det ska finnas en större finansiell säkerhet för att kunna klara sin utbildning på heltid under fyra år, dvs. öka genomströmningstakten i forskarutbildning- en innebärande att när den nya forskarutbildnings- strukturen finns på plats ska också antalet forskarex- aminerade per år öka. Det här var ett strategiskt tän- kande just för att möta det ökade behovet av dispute- rade lärare. Därför är det lite märkligt att samtidigt som ni kräver fler disputerade lärare kritiserar ni det nya forskarutbildningssystemet.

Fru talman! De insatser som har gjorts följer inte riktigt verkligheten. Vi vet att det krävs stora insatser. Det krävs rejäla insatser framför allt på resurssidan men också för forskarstuderande doktorander. Vi tycker att vi har tagit ett steg, men det är flera som kräver att vi ska gå ännu längre. De mål som vi har satt upp och den verklighet som finns på lärosätena ska hänga ihop. Problemet är många gånger att vi sätter upp ett mål för hur det hela ska se ut, vi delege- rar ansvar till lärosäten och skolor, men resurserna, möjligheterna och makten följer inte alltid med. Det är där det stora problemet är. Om vi säger att vi ska ha x studenter ute och att vi ska se till att det finns lärare där måste det också finnas möjlighet för de lärosätena att genomföra det. Det är ju det som inte hänger ihop längre. Det är det som vi i Centerpartiet kritiserar. Det är därför som vi har lagt en budget med mer pengar till lärosätena, så att de kan satsa på att få en bra kvalitet. Det är det som är den stora skillnaden mellan Socialdemokra- ternas politik och den politik som vi för, där vi säger att kvantitet och kvalitet ska gå hand i hand. Vad gäller den studiesociala utredningen vet jag att det är en stor fråga och att det har varit ett stort problem. Det är därför som vi så aktivt har arbetat för att få till stånd en sådan här utredning. Majléne Wes- terlund Panke säger att vi ska avvakta. I och för sig är vi vana att vänta, men vi väntar med spänning på att få se vart det här tar vägen - det är en mycket viktig fråga - och hoppas att man relativt snart kommer fram till bra resultat.

Fru talman! Sofia kan tryggt avvakta direktiven. De har tagit tid, men de är då samtidigt inte ett hafsverk. Även utredningen kommer naturligtvis att få ta sin tid. Jag delar helt Sofias åsikt att den är mycket viktig, därför att dagens student ser inte ut som 50-talets student. Men vi har i mycket haft en studiesocial organisation som har varit uppbyggd kring den gammaldags studenten. Om vi ska förändra vill vi göra det rejält, för att hitta ett system som åtminstone kan vara uthålligt ett antal år framåt. Det är därför det har fått ta den tid det har tagit.

Fru talman! Jag skulle vilja ta upp frågan om kå- robligatoriet. Vårt parti ställer sig också bakom för- slaget att det ska tas bort. Majléne Westerlund Panke sade här att det är väldigt viktigt att alla människor i högskolan är tvungna att tillhöra studentkåren för att få sin studiesociala trygghet. Vi hoppas nu att utred- ningen ska komma fram till ett bra resultat. Är det inte förvånansvärt att det behövs ett tvång att betala en viss avgift för en viss grupp människor, för att de ska känna sig trygga och få den sociala trygghet som de behöver? I så fall skulle man kunna tänka sig att Majléne Westerlund Panke en vacker dag föreslår att det ska vara en avgift för alla gymna- sieelever för att de ska få tillhöra elevrådet. Elevrådet har ju ett inflytande och kan ombesörja det hela. I ett demokratiskt samhälle ska väl inte en grupp människor behöva betala för att de ska få utöva ett inflytande eller för att de ska få den vanliga sociala trygghet som alla andra får. Jag tittade på SFS synpunkter på vårpropositio- nen, och de kommer hela tiden tillbaka till den situa- tion som studenterna befinner sig i, i relation till and- ra medborgare i landet. Nu är Socialdemokraternas mål att 50 % ska gå på högskola och universitet. Är det inte rimligt att alla medborgare, oavsett om de är studenter eller vanliga samhällsmedborgare, finns inom samma lagrum och i samma sociala skydd och har samma möjligheter till inflytande på den verksamhet som de utövar utan att betala en obligatorisk avgift?

Fru talman! När det gäller kårobligatoriet och dess ställning måste man se på universitetets och akade- mins traditioner och historia. Kårobligatoriet är egentligen ingenting som staten har uppfunnit, utan det är studentsammanslutningen inom universitetet, precis som vi har haft ett kollegium inom universite- tet. Med vissa oskrivna regler och lagar och skrivna regler och lagar har kårobligatoriet levt vidare, kan man säga. Vi har faktiskt fattat två principbeslut i Sveriges riksdag. Vi fattade ett principbeslut om avskaffande av kårobligatoriet 1977, dvs. under borgerlig tid. Vi fattade ett principbeslut 1993. Inget av dessa princip- beslut har någonsin lett till ett konkret beslut om en ny konstruktion och form för studentsammanslut- ningen för att dels lösa representationen i alla de beredande organen vid lärosätena och universiteten, dels lösa just de delar som har med den studiesociala verksamheten att göra, men inte bara försäkringar - det är kanske den mindre delen - utan studentaftnar, studentkvällar, idrottsorganisation osv. Jag tittade på de siffror som lades fram 1995, och jag såg att det då skulle röra sig om en statlig kostnad på ungefär 38 miljoner kronor om allt skulle täckas med statliga medel. Det var ju så man tänkte.

Fru talman! Det förvånar mig att Majléne Wes- terlund Panke kan stå här och försvara att en medbor- gare i vårt land år 2002 ska behöva betala för sin demokratiska rättighet, som man har i andra utbild- ningar. Här står Majléne Westerlund Panke och talar om hur viktigt det är att vi tar steg framåt och att vi ska ta hänsyn till traditionerna. Det finns principbeslut, och likväl är kårobligato- riet kvar. Och staten välsignar detta, i stället för att göra det till något frivilligt. Låt i så fall studenterna bestämma att alla studenter ska få finnas kvar! Men det är väl inte så att representationen i just universi- tetets verksamhet när det gäller studenterna innebär att man måste ta betalt för att de ska få vara med? Jag har själv varit med och betalat avgiften ett drygt tiotal år, så jag är fullt medveten om vad det innebär. Jag vet också vad det innebär när man inte känner att man får ut någonting av pengarna. Här är situatio- nen redan nu, på grund av inflation och annat, sådan att studenterna i många avseenden har det svårt eko- nomiskt - för att inte tala om dem som är föräldrale- diga, som finner det nästan omöjligt att få det att gå runt men ändå ska betala till en studentförening för att få göra sin examination. Det finns något korkat i det tänkandet hos ett demokratiskt sinnat parti. Vi från Kristdemokraterna kan inte acceptera att människor ska behöva ha det så, att det ska behövas sådana anslutningar över huvud taget. Det måste finnas en föreningsfrihet som träder in i det här fallet, där människor som vill vara med i en förening, t.ex. studenterna, säger ja till det och betalar sin avgift. De som inte vill vara med behöver inte betala. Det är väl en självklarhet.

Fru talman! Jag kan inte låta bli att förvåna mig över att Yvonne Andersson, som i debatten om den öppna högskolan talade för terminsavgifter på läro- sätena, universitet och högskolor, här är så fruktans- värt upprörd över de få hundralappar som går till kårobligatoriet.

Fru talman! Jag har den uppfattningen att en stu- dent i förväg ska få information om vad han kan för- vänta sig. Det är det vi sammanfattar i begreppet studentkontrakt, som Majléne Westerlund Panke är väldigt främmande för. En student ska helt enkelt ha en garanti för vilken grad av handledning, vilken utbildningsnivå på läraren och vilken möjlighet att pröva betyg osv. han har. Majléne Westerlund Panke tycks tro att det ser li- kadant ut på alla högskolor, eftersom hon säger att studentkontrakten skulle se olika ut. Högskoleverkets omdiskuterade och fina gransk- ningar redovisades häromdagen. Man skriver så här: "För studenterna själva är det snarast omöjligt att kunna jämföra utbildningar mellan de olika lärosäte- na. . utbildningskatalogerna de får hemskickade innehåller inga konkreta detaljer om hur många lärare institutionen har eller hur många undervisningstim- mar det finns." Högskoleverket säger: "Vi är mycket kritiska till katalogerna, som snarare ger reklam än konkret in- formation. Utbildningskvaliteten kan skilja sig bero- ende på vilket lärosäte som ger utbildningen, men det är mycket svårt för studenter att få kännedom om det". Därför vill jag fråga om studenterna inte behöver en betydligt mycket bättre information i dag. Behöver studenterna inte också en mycket bättre garanti än vad de har i dag för att utbildningen verkligen håller vad den lovar?

Fru talman! Jag anser att rättssäkerhetssystemet ska se likadant ut för alla universitet och lärosäten. Det är det mest naturliga. Ulf Nilssons andra fråga när det gäller studenterna hänger till viss del ihop med frågan om rättssäker- hetssystemet, som alltså ser lite olika ut för olika lärosäten och universitet. Det är klart att högskolorna driver utbildningar som till viss del är unika, även om de leder fram till lika många poäng i samma ämne. Det finns studentkataloger, som talar om vad man förväntar sig av studenten och vad de olika utbild- ningarna innehåller. Men jag kan dela Ulf Nilssons uppfattning att man kanske inte bara skulle presentera utbildningarna och utbildningarnas innehåll utan också publicera de utvärderingsresultat som Högsko- leverket har avlevererat när det gäller de olika hög- skolorna. Då får den enskilde studenten verkligen möjlighet att jämföra de olika utbildningarna. Jag är inte alls motståndare till att även detta publiceras i studentkatalogerna.

Fru talman! Det jag vill ska ingå i ett studentkon- trakt är information om t.ex. hur många undervis- ningstimmar jag garanteras om jag börjar läsa, vilken handledning jag garanteras, vilken utbildningsnivå lärarna har - om de har doktorerat eller inte - och vilken kompensation jag får om högskolan inte lever upp till det utlovade. Det är inte så konstigt att det kommer att se olika ut på olika ställen, eftersom an- talet undervisningstimmar och lärarnas utbildningsni- vå varierar från högskola till högskola. Studenterna kan värdera olika saker. En del stu- denter värderar väldigt högt att träffa en forskarutbil- dad lärare. Andra tycker att annat är viktigare i un- dervisningen. Jag tycker att Majléne Westerlund Panke har fått förslaget om studentkontrakt att låta mycket konstiga- re än vad det är. Det handlar om en tydlig rätt till information t.ex. om vad som händer om studenten inte får det han eller hon har utlovats.

Fru talman! Om det är det Ulf Nilsson menar med rättssäkerhet för studenterna måste jag säga att det inte riktigt ligger i linje med det Högskoleverket har presenterat. Man betonar rätten att överklaga betyg och vikten av att veta vad som händer om studenten inte kan delta i tentamina, osv. Det gäller t.ex. möj- ligheten till omtentamen. Jag hoppas att Ulf Nilsson delar min uppfattning att dessa delar måste vara lika på alla lärosäten. De ska inte kunna användas i kvalitetskonkurrensen lärosäten emellan. Man ska inte kunna vara lite snäl- lare när man sätter betyg på ett lärosäte än på ett annat. Jag fick när jag läste Ulf Nilssons motion uppfatt- ningen att det var detta man menade när man talade om rättssäkerhet. Nu har jag fått veta vad Ulf Nilsson menar med rättssäkerhet i motionen, och det är något annorlunda.

Fru talman! Ingen vänsterpartistisk motion be- handlas i betänkandet. Trots det vill jag försöka klar- göra vår uppfattning i några av de frågor som har tagits upp i betänkandet. Det första gäller studenternas rättssäkerhet, som är och länge har varit en oerhört betydelsefull fråga för Vänsterpartiet. Det är väldigt viktigt att studenternas rättssäkerhet garanteras. För att det ska vara möjligt krävs det först och främst att de föreskrifter som tillämpas är klara och adekvata, att de är publicerade och att de tillämpas lojalt och på ett korrekt sätt. Av egen erfarenhet - jag har varit ledamot av en universitetsstyrelse - kan jag konstatera att det fak- tiskt finns behov av att ge Högskoleverket i uppdrag att återuppta den juridiska servicen och rådgivningen till universitet och högskolor i syfte att höja den för- valtningsrättsliga standarden vid lärosätena. För Vänstern är studenternas möjlighet att få en fullständig omprövning av betygsbeslut ett viktigt och naturligt steg för att öka rättssäkerheten. Däremot är jag personligen tveksam till om ett ekonomiskt ska- destånd ska kunna utkrävas vid felaktig myndighets- utövning eller när undervisningen har visat sig inte uppfylla de krav som man kan ställa på god undervis- ning. Vi ska också när vi pratar om Högskoleverkets utvärderingar, som jag tycker är utmärkta, komma ihåg att man än så länge utvärderar enstaka ämnen. Ett ämne är bara en liten del i ett sammanhängande stort program. Dålig kvalitet i det ena fallet kan kan- ske till en del kompenseras av god kvalitet i andra kurser och ämnen i ett utbildningsprogram. Jag tror att man med ett väl fungerande kvalitets- säkringssystem med en annan periodocitet - vi skulle gärna se att det fanns finansiella resurser för utvärde- ringar vart fjärde eller femte år i stället för vart sjätte - bör kunna komma till rätta med eventuella brister. Jag håller med Majléne Westerlund Panke om att diskussionerna och samtalen på universiteten och högskolorna sedan utvärderingarna startade i mycket högre grad har gällt just utbildningens kvalitet. Vi vill invänta remissbehandlingen av den s.k. rättighetslista som Högskoleverket har givit ut innan vi tar ställning till ytterligare förbättringar när det gäller studenternas rättssäkerhet. Det är en lista som vi tycker innehåller ett antal utmärkta förslag, men vi väntar med vårt definitiva ställningstagande tills vi har sett remissvaren. Miljöpartiet tar i en motion upp frågan om bristen på geografisk rörlighet bland akademiker, som av många anses som ett problem. Två aktuella utred- ningar slår till en del hål på myten om den akademis- ka orörligheten. Enligt de utredningsresultaten är det framför allt adjunkterna som tar jobb utanför hög- skolan. Ca 28 % har lämnat högskolan under de se- naste fem åren. Också lektorerna lämnar högskolan i i varje fall för mig oväntat stor utsträckning. Professo- rerna, däremot, tycks vara en mer stabil grupp. Jag är förespråkare för rörlighet. Jag tror att det kan vara bra. Det vitaliserar systemet. Men det är klart att vi inte får passera det acceptablas gräns, med tanke på att vi faktiskt har en akut lärarbrist. Jag skulle vilja säga att det är det stora problemet för högskolan, nu och i framtiden. För att vi ska kunna behålla kvaliteten på utbild- ningen i ett expansionsskede, som vi ju befinner oss i, måste också lärarförsörjningen vara god. Jag tycker därför att det är viktigt att regeringen och utbild- ningsministern försöker göra någonting för att säkra tillgången på välutbildade och kompetenta lärare och även för att förbättra rekryteringsläget när det gäller kvalificerade forskare inom främst teknik och medi- cin. Det är två områden inom vilka den akademiska konkurrensen har ökat och där det finns ett starkt avnämarbehov. Jag ska också kommentera den diskussion som förts om kårobligatoriet. Vår principiella inställning har inte förändrats. Vi skulle faktiskt helst vilja av- skaffa det. Men vi har intagit en pragmatisk hållning, vilket för övrigt också Socialdemokraterna har gjort. Vi ser att det inte har funnits möjligheter att säker- ställa en god studiesocial miljö för studenterna. De goda och kloka förslag som Per Bill efterlyste har vi ännu inte sett. Vi har inte heller löst frågan om representationen i beslutande organ. Frågan borde kanske utredas igen, men än så länge tycker vi att det finns skäl för att behålla obligatoriet. Majléne Westerlund Panke tog upp den studieso- ciala utredningen och svarade på den fråga som jag hade tänkt ställa om direktiven. Det är bra om vi får dem nu i vår, för jag och vi har svårt att acceptera att de skulle föranleda en fördröjning in till nästa man- datperiod. Det gäller särskilt med tanke på den pro- cess som faktiskt föranledde det här beslutet. I en flerpartimotion från Vänsterpartiet, Social- demokraterna, Centern, Folkpartiet och Miljöpartiet tar man upp attityderna gentemot homosexuella, bisexuella och transpersoner. Motionärerna menar att kunskaperna om de här grupperna inte tas upp på ett riktigt tillfredsställande sätt i utbildningen för främst lärare, socionomer, präster, läkare, psykologer, juris- ter och poliser. Jag delar motionärernas synpunkter i sak men ser det som väldigt principiellt tveksamt att riksdagen ska styra och detaljreglera de olika utbild- ningarnas kursinnehåll. Det finns också en motion från en moderat riks- dagsledamot som behandlar tandhygienistutbildning- en. Jag har försökt titta på detta och skulle vilja ställa en fråga till Majléne Westerlund Panke. I propositionen 1997/98:112 Reformerat tand- vårdsstöd säger sig regeringen avse att ge Högskole- verket i uppdrag att bedöma de utbildningsmässiga och ekonomiska konsekvenserna av Socialstyrelsens förslag till kompetensområde för tandhygienisterna, som just pekade på att tandhygienisternas arbete nu omfattar viktiga delar av det förebyggande tandhälso- arbetet, det som man kallar oral hälsa, och att utbild- ningen därför inte borde omfatta mindre än 120 po- äng. Jag skulle vilja veta vad det egentligen blev av det här. Jag skulle i samband med det här också vilja ta upp tandsköterskeutbildningen. Jag vill bestämt säga att vi ser den som en eftergymnasial högskoleutbild- ning om alternativt 40 eller 60 poäng som kan leda fram till en yrkeshögskoleexamen. Allan Sundström har i sin utredning tydligen tänkt sig att göra tands- köterskeutbildningen till en KY-utbildning, vilket vi bestämt motsätter oss. Jag kan bara hänvisa till att utredningar läcker, och även den här utredningen har tydligen läckt på den här punkten. KY-utbildningarna ska vara sådana att de tillgo- doser ett visst behov vid en viss tidpunkt, och de ska inte ha permanent karaktär. Dessutom ska det vara möjligt att tillgodoräkna sig tandsköterskeutbildning- en när man senare kanske vill söka till tandhygie- nistutbildningen, vilket faktiskt många tandsköterskor gör i dag. Jag ser som vår uppgift här i riksdagen att vi verkligen ska arbeta för att inte skapa återvänds- gränder i utbildningssystemet. Jag tycker att Folkpartiets inställning är lite märk- lig. Jag tycker till skillnad från Folkpartiet att indust- riforskningsinstituten faktiskt spelar en väldigt viktig roll både när det gäller att överföra och att utveckla forskningsresultat till en möjlig produktion. De spelar också en betydelsefull roll för kunskapsutvecklingen inom de små och medelstora företagen. Dessutom, Ulf Nilsson, fungerar samarbetet mel- lan universitet och högskolor liksom även mellan universitet och högskolor respektive industriforsk- ningsinstituten oftast utmärkt. Även när det gäller forskarutbildningen och forskarskolorna finns det ett inte oväsentligt engagemang från institutens sida. Sist vill jag ta upp lite grann om fakultetsansla- gen. Främst för Linköpings universitet och för Umeå universitet är fakultetsanslagen katastrofalt låga i förhållande till läget vid andra universitet och läroan- stalter, vilket gör de här universiteten extremt bero- ende av externa anslag och även mycket känsliga för förändringar i forskningsfinansieringssystemet. Konsekvenserna av neddragningarna av SSF:s foskningsfinansiering är ett tydligt exempel på detta. För Linköpings universitet utgör de låga fakultetsan- slagen ett särskilt problem när det gäller att uppfylla de ökande kraven på motfinansiering i extern an- slagsgivning. Forskarna vid Linköpings universitet är nödsakade att i större utsträckning än kolleger vid andra universitet finansiera sin egen verksamhet. Universitetet lär därför endast i begränsad omfattning kunna satsa på egna forskarassistenter och dokto- randtjänster. Linköpings universitet är faktiskt trots allt ett av de få universitet som har lyckats nå upp till taket, och trycket är fortfarande stort inom flertalet program. Universitetet fick också vid omfördelningen av ut- bildningsplatserna mellan högskolorna ett stort nytill- skott. Jag vill säga att det i ett så expansivt skede när man ökar antalet utbildningsplatser faktiskt måste finnas en balans däremellan och fakultetsanslagen. Fakultetsanslagen måste öka i samma utsträckning. Annars kommer vi över tid att förlora en del av kva- liteterna i grundutbildningen. Vi menar att utnyttjandet av existerande offentliga medel för forskning måste optimeras utifrån priorite- ringar och profilering, men nu borde faktiskt tiden vara inne för att tillåta en ökning av de statliga forsk- ningsresurserna i stort, också i samband med fakul- tetsanslagen. Vid en sådan ökning ser jag det som självklart att Linköpings universitet och Umeå uni- versitet den här gången kompenseras för sina låga fakultetsanslag, så att de kommer på samma nivå som övriga lärosäten.

Fru talman! Jag fick en direkt fråga av Britt-Marie Danestig om både tandhygienister och tandsköters- kor. Precis som i fråga om den studiesociala utred- ningen är det väntan som gäller. Tandvårdsöversyn 2000, vars resultat ska redovisas nu i vår, har bl.a. i uppdrag att visa vilken kompetens och utbildning som tandvården behöver i framtiden. Jag har inte hört talas om de läckor som Britt-Marie tydligen fått del av, men jag utgår från att man har ett ganska konkret förslag just när det gäller kompetenstillförseln till tandvården.

Fru talman! Detta låter i och för sig bra, men jag frågade också vart uppdraget till Högskoleverket att utreda och bedöma de utbildningsmässiga ekonomis- ka konsekvenserna av Socialstyrelsens förslag tog vägen. Jag skulle gärna vilja veta det. Jag är vidare lite bekymrad över den här utred- ningen. I dess expertgrupp finns varken tandsköters- kor eller tandhygienister representerade, endast tand- läkarna, och det tycker jag faktiskt är en brist.

Fru talman! Britt-Marie Danestig sade avslut- ningsvis att fakultetsanslagen, de som går direkt till forskarna vid högskolorna, måste öka lika mycket som andra anslag. Därför blev jag lite överraskad eftersom Britt-Marie Danestig och Vänsterpartiet har röstat emot förslag från Folkpartiets sida om att öka fakultetsanslagen. Sedan nämnde Britt-Marie Danestig industri- forskningsinstituten, och för tydlighetens skull ska jag säga att jag tycker att det är alldeles utmärkta företeelser. De är ofta väldigt bra exempel på samar- bete mellan näringsliv och forskning. Det är ju bra att Britt-Marie Danestig också tycker att de är bra. Vad som förvånar mig är att inte Vänsterpartiet ser en fara i att en väldigt stor del av forskarutbild- ningen separeras från forskningen om man lägger just mindre pengar på fakultetsanslag. Eftersom vi har en begränsad kaka att dela på för forskningen har vi inte - jag måste verkligen säga det tydligt här - sagt något negativt om industriforskningsinstituten, utan tvärtom positivt. Vad vi har sagt är att regeringen bör göra en analys av hur den viktiga forskarutbildningen på universiteten påverkas av de beslut som tidigare fat- tats. Jag tror att det är väldigt angeläget att följa detta så att inte merparten av forskarna befinner sig utanför universitetet och universitetet får stå för forskarut- bildningar utan att ha några anslag till forskning. Det förvånar mig lite att inte Vänsterpartiet kan se pro- blematiken där, även om jag uppskattar att ni är glada för samarbete med näringslivet, precis som vi är.

Fru talman! Det är klart att forskarutbildningen är en uppgift för universiteten. Men det finns också, tror jag, en stimulans i att man under sin utbildningstid har kontakter med den verklighet som man ska spegla i sin forskning. Det kan ju aldrig anses vara fel. Hur det organiseras och hur de här kontakterna går till kan väl variera beroende på vilket ämne man har valt att ägna sig åt. Jag skulle vilja påminna Ulf Nilsson om att vi faktiskt under den här mandatperioden har gjort en kraftfull satsning genom de nya forskarskolorna. Det har funnits ett starkt intresse att få fram fler dispute- rade. Vi är medvetna om att de här satsningarna inte kommer att räcka för framtiden. Ska vi klara lärarför- sörjningen och det behov som finns inom arbetslivet av högutbildade så måste vi anstränga oss mer.

Fru talman! Det är bra att Vänsterpartiet och Britt- Marie Danestig är medvetna om att satsningen på forskningen inte räcker. Då kanske ni nästa år kan stödja en del av de förstärkningar som Folkpartiet föreslår på närmare 2 miljarder under en treårsperiod till just forskare och forskarutbildningen. När det gällde just industriforskningsinstituten är Folkpartiets yrkande - som Britt-Marie Danestig alltså tog avstånd ifrån - att regeringen bör återkom- ma till riksdagen med en analys av hur den viktiga forskarutbildningen kan komma att påverkas av de reformer som är genomförda när det gäller industri- forskningsinstituten. Det tycker jag är en ganska nyanserad och harmlös tanke från vår sida. Det är inte något negativt gentemot industriforskningsinstituten.

Fru talman! Jag kan inte riktigt förstå bakgrunden till det yrkandet, Ulf Nilsson. Det är klart att finns det intresse så finns det fog, men jag kan inte se på vilket sätt man skulle motivera det. Den förändring som har gjorts när det gäller industriforskningsinstituten berör ju egentligen inte forskarutbildningen på något sätt. Det är ett sätt att effektivisera och förbättra verksam- heten för industriforskningsinstituten. Det tycker jag har varit ett krav och någonting som vi har stött länge, därför att vi tycker att bryggan mellan forsk- ning och produktion och mellan forskning och ar- betslivet är väldigt viktig. Det är så vi bl.a. kan gene- rera flera jobb. En del av de här industriforskningsin- stituten har också lyckats med avknoppningarna, bl.a. i Norrköping genom Acreo.

Fru talman! Undertecknad och Kenneth Kvist, bå- da Vänsterpartiet, har inlämnat en motion, Ub306, om idrott och studier, där vi försöker föreslå olika åtgär- der för att man ska kunna kombinera idrottsutövning på hög nivå med högre studier. Fru talman! Idrottsrörelsen är vårt lands sannolikt största folkrörelse. Många är aktiva i idrottsrörelsen: gammal som ung, kvinna som man, pojke som flicka. Det är i grunden positivt för att komma till rätta med de problem vi har diskuterat i andra sammanhang med alltför stillasittande jobb, för lite fysisk aktivitet osv. som ger olika sjukdomar och krämpor. Sverige är och har varit ett framgångsrikt idrotts- land på både den manliga och den kvinnliga sidan. Vi har tagit hem en massa mästerskapsmedaljer i olika idrotter, och de här framgångarna fortsätter än i dag. De har inte kommit från ingenstans. Vi har en massa intresserade ungdomar som kommer till intresserade idrottsklubbar där det finns ideella ledare som hjälper till med högt kvalificerad idrottsträning, stor bredd osv. som leder fram till de här framgångarna. Inte minst den enskilda idrottsmannen och idrottskvinnan får lägga ned enormt mycket tid - egen tid - för att lyckas i sin idrott. Förr var det inte helt ovanligt att man kunde hålla på med olika idrotter på toppnivå, t.ex. en på vintern och en annan på sommaren. Sven Tumba var ett så- dant exempel och Anette Börjesson ett annat. I dag tvingas man i regel specialisera sig på en idrott. Det har också varit stora problem att kunna kom- binera idrotten med någon typ av arbete, för att inte tala om högre studier. Det finns en rad tragiska ex- empel på idrottsutövare som har varit i rampljuset men sedan inte haft någonting att falla tillbaka på när idrottskarriären tagit slut. Även i dag vet jag att det pågår ett hårt arbete ute i många idrottsföreningar när man försöker stötta idrottsutövare för att de ska för- söka kombinera sitt idrottande med högre studier. Ibland lyckas man, och ibland lyckas man betydligt sämre. Då kvarstår det gamla problemet: Vad gör man när idrottskarriären är över? Förr fanns någonting som kallades för ortsföreträ- de, som gav idrottsutövare som kom in på en utbild- ning på en viss högskola eller ett visst universitet möjlighet att byta till en studieort där man bättre kunde kombinera idrotten med högre studier. Ortsfö- reträde innebar alltså i korthet att den som antagits på en högskoleutbildning ska ha rätt att delta i motsva- rande utbildning på en annan ort om specialidrotts- förbundet rekommenderar detta eller själv anordnar särskilt goda träningsmöjligheter på orten eller i dess närhet. Det här har tagits bort med hänvisning till att Högskoleverket säger att det här bryter mot gällande bestämmelser. Ett annat problem gäller studiemedelssystemet, som ju möjliggör studiestöd i högst 12 terminer, alltså sex år. Även detta kan ställa till problem för idrotts- utövare som skulle behöva mer tid för sina studier. De ska inte bara träna och läsa; de behöver också sin sömn för att kunna lyckas i de båda andra discipliner- na. Här borde det kunna finnas möjlighet till anpassad studiegång och förlängd möjlighet att erhålla studie- medel. Det sägs väldigt lite om det här när man avslår detta från utskottets sida. I princip hävdar man bara att det bryter mot gällande bestämmelser. Ja, det vet vi också: Det är därför vi tyckte att regeringen kanske borde se över de här bestämmelserna och eventuellt överväga förändringar. Det sägs heller ingenting om att det här avslaget beror på att man skulle anse att de som ägnar sig åt idrott på hög nivå skulle gynnas på andras bekostnad, men man kan läsa det mellan raderna. Därför skriver vi också i motionen att det kan finnas andra grupper som behöver likvärdiga möjligheter till ortsföreträde, anpassad studiegång och förlängd tid för att erhålla studiemedel. Det kan också prövas av regeringen. Det ska inte innebära att man försenar möjligheten för idrottare att kunna få rimliga villkor för att förena idrott med högre studier. Förståelse och stöd för en sådan åtgärd är sanno- likt jättestort, inte minst bland idrottsutövarna. Jag vet att det är det inom idrottsrörelsen, och jag tror att det kommer att finnas en stor acceptans i den stora idrott- sintresserade befolkning vi har, och även bland övriga studerande. Fru talman! Eftersom utgången av en eventuell votering om en enskild motion är given och för att spara tid avstår jag från att yrka bifall till motion 306, men jag hoppas att utbildningsutskottets ledamöter har tagit till sig något av min argumentation och att man i framtiden ser på frågan med lite större öppen- het i stället för att som i nuläget enbart hänvisa till gällande paragrafer. De kan som sagt förändras om den politiska viljan finns. Jag skulle gärna vilja att någon åtminstone tog en replik och tog tillfället i akt att här och nu förklara varför oviljan är så stor mot att möjliggöra kombinationen idrott på hög nivå och studier. Eller tycker ni att det är jättebra att alla id- rottsutövare som vill kunna kombinera idrott med högre studier måste flytta till andra länder, t.ex. USA, vilket är fallet i dag?

Fru talman! Jag kan säga till Peter Pedersen att vi har diskuterat detta i utbildningsutskottet ganska ingående. Högskoleverket är bestämt på den punkten att ortsföreträde för elitidrottare inte står i överens- stämmelse med de bestämmelser vi har. Jag skulle gärna vilja peka framåt och säga att nätuniversitetet kommer att bli en helt ny möjlighet för elitidrottare som vill kombinera sin elitidrott med akademiska studier. Där blir man oberoende av ort och kan läsa i sin egen takt på ett helt annat sätt än om man läser på campus på en högskola.

Fru talman! Jag tackar för det svaret. Jag lärde mig något nytt; jag kände inte till nätuniversitetet. Det låter mycket intressant. Det kan vara en variant. Samtidigt tror jag att många idrottsmän och idrott- skvinnor gärna vill studera på campus och träffa and- ra. Man vill inte bara sitta hemma på sin kammare. Det är ett ganska ensamt jobb att vara student. Det är också ensamt att hålla på med en enskild idrott. Man kan ha utbyte av den dagliga kontakten med andra studerande. Tanken från vår sida är inte att vi ska gynna id- rottsutövare på andras bekostnad. Vi ser bara att det är en grupp som kan ha specifika intressen. Om man kommer in på en högskola där det inte finns någon simhall är det svårt att hålla på med simhopp. Då får man välja. Man kan gå en utbildning och lägga av med simhopp. I stället väljer de flesta att strunta i utbildningen. Det handlar inte om att komma in på något slags fribrev. Man ska uppfylla de villkor som krävs be- tygsmässigt osv. för att komma in på utbildningen. Det handlar inte om att man ska gå före i kön och kunna komma in fastän man har usla betyg. Man ska uppfylla villkoren men få möjlighet att flytta utbild- ningsplatsen till annan lämplig ort där man kan utöva sin idrott.

Fru talman! Jag står bakom en motion med be- teckningen Ub371. Den har utskottet behandlat men ändå inte behandlat. Man har nämligen beslutat att den inte kan behandlas på grund av styrsystemen. Den gäller obligatorisk utbildning i smärtkunskap, om smärtlindring för alla de människor som drabbas av smärtsamma sjukdomar. Jag har följt Cancerfondens "smärtsyster" i många år. Halva hennes lön bekostades av Cancerfonden. Hon fick därmed tillfälle att resa runt till olika sjuk- hus och vårdinrättningar och informera om hur man på bästa sätt skulle nå ett bra resultat för att lindra svåra smärtor. Det är inte så lätt som man skulle kun- na tro. Det handlar inte bara om en spruta med ett visst innehåll. Det handlar om kombinationer och mängder, och det är en hel vetenskap. Utskottet säger att riksdagen inte ska fatta beslut om sådana frågor enligt gällande styrsystem. Under ganska många år här i kammaren har jag sett frågor komma upp som legat vid sidan om. Inte minst har vår regering vid många tillfällen tagit upp frågor som kanske inte tillhör regeringens område. Det hör är mitt sista riksdagsår, så jag kommer inte tillbaka. Jag är helt övertygad om att mina mo- tionerande kamrater från de tre borgerliga partierna kommer att fullfölja arbetet. Jag är också övertygad om att mitt eget parti kommer att ta upp frågan. Det kan inte vara så att människor som drabbas av de allra svåraste och mest smärtsamma sjukdomarna inte ska kunna få adekvat smärtlindring därför att vi inte ser till att den utbildningen finns i alla yrkesgrupper inom vår sjukvård. Bifall till motion Ub371.

Fru talman! Jag kräver intellektuell hederlighet av mina arbetskamrater. Att Majléne Westerlund Panke svarar mig med ett osant påhopp som sista replik är fult. Kristdemokraterna har ihärdigt hållit fast vid att det alltid ska vara kostnadsfritt för studenter i vårt land att studera. Därför har vi inte heller rätt att tvinga på våra studenter kåravgifter för att få tentera. I dag vill jag ge dem som skriver våra riksdags- protokoll dagens ros, för utan dem hade jag inte kun- nat blottlägga Majléne Westerlund Pankes osanning. Jag läser innantill från riksdagsprotokollet den 7 december 2001, som Majléne Westerlund Panke refererade till. Där står följande, på s. 8: "Landet består av runt 9 miljoner invånare med totalt 36 lärosäten som är statliga och tre som inte är det. Att erbjuda hög kvalitet på så kvalificerade om- råden som högre utbildning och forskning kräver resurser. Varje forskningsinstitution behöver dess- utom ha en s.k. kritisk massa för att visa goda resul- tat. Långsiktigt kommer inte statens anslag att räcka om vi ska hålla en god internationell standard på den högre utbildningen och ligga i kunskapsfronten inom forskningen. Därför har Kristdemokraterna föreslagit att läro- sätena ska få ta betalt för utbildning till studenter utanför EU-området, ett förslag som den statliga utredningen Advantage Sweden har anvisat. Liksom andra nationer som Storbritannien, USA, Australien m.fl. anser vi att detta skulle bidra till att höja kvali- teten. Genom att följa förslaget om att sälja utbild- ning till studenter från icke EU-anslutna länder kan lärosätena få in resurser för att stärka kvaliteten men också få inflöde från andra kulturer i ökad utsträck- ning och ge möjligheter för svenska studenter att delta i internationella nätverk på ett helt annat sätt. Allt detta höjer kvaliteten på våra lärosäten."

Fru talman! Efter den uppläsning som Yvonne Andersson gjorde vidhåller jag att här finns ett förslag om terminsavgifter för studenter i den svenska hög- skolan. För de studenter som kommer från tredje land ska det alltså införas terminsavgifter. I den debatten såg jag det som en fara för att man öppnar dörren på glänt för terminsavgifter. Vi förde debatten då. Men det finns inte någon motsättning i det jag sade i dag, att Yvonne Andersson faktiskt förespråkade ett införan- de av terminsavgifter som innebär helt andra kostna- der för en enskild student än att betala sin medlems- avgift till studentkommunen kårobligatoriet.

Fru talman! Här finns inga som helst förslag till terminsavgifter. Det finns inga andra teknikaliteter som är annorlunda än det Östros själv har bestämt om uppdragsutbildning till andra länder. Det finns ingen- ting som talar om teknikaliteter när det gäller hur man säljer osv. Att ta ut avgifter från människor utanför EU- området är en helt annan sak än kåravgifter och ter- minsavgifter på den svenska högskolan. Det är en vald missuppfattning som Majléne Westerlund kän- ner att hon har moral nog att presentera från denna talarstol.

Fru talman! Jag tänker inte förlänga debatten med käbbel. Men Yvonne Andersson ville faktiskt, och vill fortfarande, införa terminsavgifter för enskilda studenter från tredje land som ska läsa på svenska högskolor.

Fru talman! Detta är inget käbbel. Det är allvarli- gare än så. Det är allvarligt när någon från det ledan- de partiet försöker få in en i ett fack där man inte vill vara. När jag talar om att ta ut en avgift för utbildning för studenter från länder utanför EU har det ingenting att göra med terminsavgifter som en teknikalitet, lika lite som det har att göra med uppdragsutbildning eller något annat. Majléne Westerlund Panke må anse att jag vill någonting som jag aldrig har gett uttryck för, men jag vill inte ens ha de obligatoriska avgifterna för stu- denterna för att de ska få tentera, vilket Majléne Westerlund Panke talar sig varm för. Jag vill att ut- bildningen i Sverige ska vara fri för våra studenter. Sedan är det ju något helt annat att man talar om att sälja utbildning till de länder som inte har investerat och är utanför EG- och EU-området. Jag hävdar att vi behöver ha en tydlig och hederlig debatt i denna kammare för att vara trovärdiga.