Vissa elmarknadsfrågor

Fru talman! Nu ska vi förhoppningsvis påbörja dagens sista ärendedebatt. Den handlar om elmarknaden. Före och under 2006 års valrörelse var tonläget väldigt högt om elmarknaden och elpriserna. Med feta rubriker förespeglades det att basindustrin inom en snar framtid måste lämna landet och tiotusentals jobb var i fara. Landets exportinkomster skulle minska drastiskt. Det var synen på elpriserna och deras utveckling som låg bakom dessa rubriker. Frågan är vart kritikerna har tagit vägen i dag, för nu finns det verkligan skäl att känna oro för elprisernas utveckling och därmed för jobben i basindustrin. Vi ska nu debattera elmarknadsfrågor. Det handlar om nätet och om att distribuera el, det handlar om konkurrens, det handlar om att minska utsläppen av klimatgaser, och det handlar om internationell handel med el. Men ytterst handlar det om jobben och om välfärden. Efter avregleringen av elmarknaden i mitten av 90-talet har en nordisk elmarknad, kallad Nordpol, växt fram och successivt utvecklats. I Nordpol ingår de nordiska länderna, och vi ser det positiva i att även de baltiska länderna ska införlivas i detta system. Skälen till att vi måste ha en stor marknad är utbyggnaden av förnybar energi. Det gäller framför allt att balansera vindkraft, men det kan också på sikt gälla vågkraft och solenergi. Regionen måste vara så stor att man kan balansera olika vädersituationer inom marknaden. Om det blåser hårt i Danmark och är vindstilla och kallt i norra Sverige ska man kunna överföra el hit och tvärtom vid det omvända förhållandet. Vår stora andel vattenkraft är en stor tillgång som reglerkraft i ett system med mycket utbyggd vindkraft. Priset på elen i Nordpol sätts av marknaden, och den så kallade marginalkostnadsprincipen tillämpas. Det innebär att priset på den sist producerade kilowattimmen sätter priset på all el oavsett hur den tillkommit. Mer än hälften av vår el kommer från vattenkraften som har bland de lägsta driftskostnaderna, men priset på elen sätts av produktionskostnaden för kolkondens eftersom den är dyrast. För närvarande finns det behov av kolkondens i Nordpols system eftersom produktionskapaciteten av de billigare framställningsmetoderna inte räcker till. Systemet gör att de kraftproducenter som äger mycket vattenkraft, och för den skull också dagens kärnkraftverk, får väldigt höga vinster. Därför ligger det i bolagens intresse att ha kvar kolkondensen i systemet för att hålla elpriset uppe på en hög nivå. För några månader sedan var några av oss och besökte Vattenfalls anläggning vid Schwarze Pumpe i Tyskland för att studera deras försöksanläggning, som de kallar för sin Dinky Toys-anläggning, för att separera och lagra koldioxid. Vi kunde konstatera att den kostnad som det för med sig att införa denna metod läggs på toppen av priset och kommer därför att tas ut även på svensk vattenkraft om vi fortfarande är beroende av kolkondens i Nordpolsystemet. Fru talman! Beroendet av kolkondens och därmed dess påverkan på elpriserna kan byggas bort. Vi är på god väg. Genom satsningarna på framför allt förnybar energi är vi på väg att få ett betydande elöverskott inom Nordpol. Det skulle innebära att vi kan hålla lägre elpriser inom Nordpol i det kalla norra Europa som kompensation för den klimatnackdel som det medför. Vi socialdemokrater anser till skillnad från regeringen att vi i första hand ska prioritera utbyggnaden av den nordiska marknaden inklusive Baltikum innan vi ger oss ut på några äventyrligheter på en europeisk marknad som inte fungerar. Risken är uppenbar att en större integration i ett europeiskt marknadssystem som i dag inte finns skulle få negativa konsekvenser för den svenska elmarknaden i form av högre priser. På längre sikt, när Europa har skapat en fungerande marknad och när alla utifrån sina förutsättningar bidrar till omställningen av energisystemet, kan det bli aktuellt med en vidare sammankoppling, men dessa förutsättningar ligger för närvarande långt borta. Regeringen och utskottsmajoriteten är av en helt annan uppfattning. Ni vill påskynda sammankopplingen med övriga Europa. En sådan sammankoppling och stora investeringar i överföringskapacitet innebär att kolkondensen kommer att vara kvar i vårt system och därmed dess prishöjande effekt. Det som basindustrin var så rädd för i valrörelsen kommer att bli verklighet och permanentas för lång tid framöver. Vår svenska basindustri är mycket konkurrenskraftig och har starkt bidragit till att bygga upp välfärden i landet. Den förädlar i stor utsträckning våra råvaror. Den ger många jobb men kräver också mycket energi i form av el. I det sammanhanget ska man se elen som en råvara som förädlas i produkter som till mycket stor del bidrar till våra exportinkomster. På grund av vårt geografiska läge med långt till de stora marknaderna och med högre transportkostnader som konsekvens, behöver basindustrin lägre energikostnader än sina konkurrenter med en stor hemmamarknad. Ett högt elpris leder också till att priset pressas upp på skogsråvaran eftersom det blir lönsamt att framställa energi även av högkvalitativt virke och massaved. Detta jublar säkert den enskilde skogsägaren över, men det får konsekvenser för sysselsättning och exportinkomster. Färdiga skogsindustriprodukter ger fem sex gånger större exportinkomster än vad energivärdet är. Man kan misstänka att den blå alliansen vill hålla priset uppe för att det ska bli lönsamt att bygga nya kärnkraftsreaktorer. Ny kärnkraft visar sig mycket dyr och har svårt att av egen kraft klara konkurrensen med det förnybara. Det som regeringen nu gör är att ställa möjligheter till export av kärnkraft mot jobben i basindustrin. Det leder i motsatt riktning mot vad all världens länder, som sitter på värdefulla råvaror, strävar mot, nämligen att bygga upp ett kunnande i världsklass och vidareförädla råvaror till produkter som efterfrågas på den internationella marknaden. Den högerledda politiken leder oss tillbaka till ett råvaruproducerande land, och vi ska sysselsättas med att utföra tjänster åt varandra. Fru talman! Det är att beklaga att regeringen inte seriöst ville träffa en blocköverskridande överenskommelse för hela energiområdet. Sammanhållningen i regeringen sattes före landets bästa. Det är tydligt att det finns krafter i regeringen som vill ställa om vårt energisystem och anpassa elmarknaden så att omställningen underlättas. Men det finns också krafter som vill återföra landet till att vara en råvaruproducent och till att exportera både jobb och våra råvaror. Nu har regeringen försökt göra allting, men det fungerar inte. Man måste prioritera. Ni har prioriterat bort jobben, till förmån för dem som äger råvaran. Direktörerna och de anställda i basindustrin har all anledning att vara oroliga över denna utveckling. Fru talman! Vi socialdemokrater har tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet i reservation 1 utvecklat vår syn på elmarknaden. Vår utgångspunkt är att elmarknadspolitiken ska utformas för att bidra till att högt ställda klimatmål uppnås trygga sysselsättningen skapa nya arbetstillfällen. Det gör vi genom att i första hand prioritera den nordiska elmarknaden och underlätta införandet av förnybar energi i systemet. På den svenska energimarknaden har vi i det närmaste oligopol med ett fåtal aktörer. Konkurrensen måste väsentligt förbättras. Det är först när den europeiska marknaden uppfyller elmarknadens konvergenskrav som en vidare integration är aktuell. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1. (Applåder)

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1. I övrigt vill jag i detta anförande betona vikten av överföringskapaciteten inom Sverige samt mellan Sverige, de nordiska länderna, de baltiska staterna och sedan också de europeiska staterna. Det är nämligen en förutsättning för att vi ska klara av att bygga ut och satsa på förnybar energi. Med detta tackar jag för ordet. (Applåder)

Fru talman! Jag ska försöka vara snabb men kanske inte fullt så snabb som föregående talare här i talarstolen. Fru talman! Det ärende som vi diskuterar nu handlar till en del om hur vi ska klara av att skydda samhället mot de klimatförändringar som redan i dag påverkar oss och som kommer att bli mycket mer dramatiska i framtiden. Miljöpartiet har motionerat om ett stort antal åtgärder i syfte att göra vårt samhälle mer robust så att livsnödvändiga samhällsfunktioner inte bryter samman. Klimatförändringar har, som sagt, redan börjat ske. Även om vi genast minskar de globala utsläppen kommer en viss temperaturökning att äga rum. Redan temperaturökningen nu kommer oundvikligen att få konsekvenser för samhället i form av översvämningar, ras, skred och stormar. Översvämningen 2000 i Arvika är ett exempel på vilka konsekvenser sådana klimatrelaterade naturkatastrofer kan få. Glafsfjordens vattennivå nådde den 29 november 2000 en nivå som var mer än tre meter över normalvattennivån. Det gjorde att staden i nästan tre månader, från november 2000 till januari 2001, stod under vatten. SJ:s tågtrafik ställdes helt in under de värsta översvämningarna. Sjöfarten hindrades, och översvämmade vägar störde allvarligt vägtrafiken. Kostnaderna för samhället har beräknats till 200 miljoner kronor - för en enda översvämning! Den översvämningsrisk som klimatförändringarna medför drabbar vår bebyggelse hårt. Vägar och järnvägar men också dricksvattenförsörjningen riskerar att slås ut. Redan med dagens klimat finns risken att drygt sex miljoner kvadratkilometer översvämmas i genomsnitt en gång per hundra år. Den här ytan kommer sannolikt att öka enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen. Även risken för ras och skred kommer att öka. Ni kommer kanske ihåg att en sträcka på flera hundra meter av E 6:an i Munkedal raserades den 20 december 2006. Sådana händelser kan bli betydligt vanligare i framtiden. Fru talman! Även elsystemet beräknar man kommer att påverkas mycket av klimatförändringarna. Stormen Gudrun var en tydlig läxa. Vi lärde oss vilka stora effekter på elförsörjningen som väderhändelser kan få. Under stormen blev mer än 660 000 abonnenter utan el. Närmare 30 000 kilometer ledningsnät skadades. Ungefär en tiondel krävde en komplett nybyggnation. En vecka efter stormen saknade ett stort antal abonnenter fortfarande el. För somliga boende på landsbygden varade avbrottet i upp till 45 dagar. Elförsörjningen är också en grund för centrala samhällstjänster såsom vattenförsörjning och avloppshantering. Att den fungerar är därför av central betydelse för att vi ska kunna upprätthålla ett väl fungerande samhälle. Totalt orsakade stormen Gudrun skador till en kostnad av nästan 2 miljarder kronor. Ersättningen till dem som drabbades av strömavbrott uppgick till det hisnande beloppet 650 miljoner kronor - detta för en enda storm! Det är också intressant att notera att stormen även medförde att kärnkraftverket på västkusten under en tid stängdes av. Uppenbarligen är kärnkraften en energikälla som inte är tillförlitlig när klimatförändringarna i framtiden gör att stormstyrkan ökar. Fru talman! För att säkerställa att elsystemet klarar klimatförändringarna och tryggar befolkningens elleveranser även i framtiden när stormarna väntas bli allt intensivare på grund av klimatförändringarna behöver vi säkerställa att myndigheter utpekats att ta fullt ansvar för elförsörjningen. Energimyndigheten har nu fått i uppdrag att tillsammans med Svenska kraftnät analysera energisektorns sårbarhet inför framtida extrema väderhändelser. Det välkomnar vi, men vi tycker inte att det är tillräckligt. Klimat- och sårbarhetsutredningen sade i sitt slutbetänkande att Energimarknadsinspektionen måste få ett förtydligat ansvar beträffande de regionala och lokala elnäten så att dessa klarar klimatförändringar och extrema väderhändelser. Här har regeringen inte agerat, vilket ökar risken för stora elavbrott igen liknande dem i samband med stormen Gudrun och för att de till och med kan bli allt vanligare i framtiden. Vi anser att det är dags för regeringen att agera och att ge även Energimarknadsinspektionen det ansvar som Klimat- och sårbarhetsutredningen föreslagit. Med detta yrkar jag bifall till den samlade oppositionens reservation 1.

Fru talman! Nu ska jag verkligen skärpa mig och lämna tillbaka de minuter som jag drog över med tidigare här. Mycket av det som Per Bolund tagit upp är väldigt intressant. Jag tror att vi har all anledning att återkomma till den typen av diskussion. Men jag noterar att inget av det återfinns i den reservation som Per Bolund yrkat bifall till. Elmarknadsfrågorna har en mycket stor betydelse för hur elmarknaden fungerar, för vilka priser vi får och också för hur folk tycker att det fungerar med räkningar, med att man själv kan se över sina utgifter och så vidare. I samband med den avreglering och omreglering som pågått under en ganska lång tid har man steg för steg lärt sig mer så att vi kan få det här att fungera bättre, samtidigt som lärdomarna också kunnat användas vid avreglering och omreglering av andra marknader. Konkurrensfrågorna är, som tidigare nämnts här, otroligt viktiga. Enkelhet och transparens är väldigt betydelsefullt. Som man här pekar på är just nätutbyggnadsfrågorna väldigt viktiga med tanke på överföringskapaciteten. Nu kommer mycket stora investeringar att göras för att det ska gå att överföra mellan olika delar av vårt land och för att förstärka den nordiska elmarknaden. Såvitt jag kan se finns det inga mätbara skillnader mellan det som förs fram av oppositionen och det som förs fram i majoritetstexten. Tydligen är vi nu överens om att vi i alla fall ska inkludera Baltikum i en väl fungerande nordisk-baltisk elmarknad. Konkurrensverkets rapport, som det refererats till tidigare, kom ganska nyligen. Självklart måste man göra en uppföljning och genomföra, verkställa, ytterligare förändringar. Vi har precis passerat punkten förhandsprövning av nättariffer - ett konkret exempel på hur vi går vidare med att förbättra funktionssättet på elmarknaden. Det är, som sagt, svårt att se konkreta skillnader i förhållande till oppositionen. Det är också svårt att se de konkreta förslagen. Men en av de punkter som tas upp är i alla fall att man vill att en elkundombudsman införs. Det låter självklart bra. Jag skulle lätt ha kunnat nappa på det om jag inte redan visste att Energimyndigheten har ansvaret för just konsumentinformation, att Konsumentverket har sådan service, att Energimarknadsinspektionens webbplats elpriskollen.se finns, att vi har kommunala energirådgivare som får statsbidrag, att det finns en oberoende funktion, Konsumenternas elbyrå, samt att Konsumentombudsmannen redan har en ombudsmannafunktion. I oppositionens förslag är det svårt att se vad man har tänkt sig att ytterligare en sådan funktion skulle göra för att underlätta för konsumenterna. För mig låter det mest som om det skulle försvåra. En annan fråga som man tar upp är att man vill dela upp kraftmarknaden genom att ha olika marknader för bas och topplast. Detta har ju utretts, och man har lagt det åt sidan. Det är svårt att se vilken nytta det skulle ha. Det är svårt att se om det över huvud taget skulle kunna förbättra och, framför allt, hur det praktiskt skulle kunna genomföras. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Fru talman! Jag ska inte förlänga den här debatten. Jag vill bara påpeka att de här frågorna ingår i ärendet och i vårt särskilda yttrande. Där finns en stor del just om skyddet mot klimatförändringar. Vi har även ett förslag där vi förutsätter att regeringen ska tillgodose även den här delen av Klimat- och sårbarhetsutredningen, vilken man hittills inte har gjort.

Fru talman! Jag förutsätter också att man arbetar vidare med de här frågorna men konstaterar att det i den reservation som Per Bolund yrkade bifall till inte finns med några förslag som gäller de här frågorna.

Fru talman! Det börjar kännas som en tävling i vem som kan prata snabbast här. Jag kan prata snabbt, men då finns det en fara för att ingen förstår vad jag säger. Jag vill börja med att yrka bifall till näringsutskottets förslag och avslag på reservationen. Målen med elmarknadspolitiken är att åstadkomma en effektiv elmarknad med en väl fungerande konkurrens så att användarna alltid ska ha tillgång till den el som behövs för klimatsmart produktion och till konkurrenskraftiga priser. Vi måste ta hänsyn till samtliga aktörer, och det pågår en ständig översyn av den svenska elmarknaden. Konkurrensverket lämnar bland annat i rapporten Åtgärder för en förbättrad konkurrens flera förslag. Bland annat föreslår man att samägandet inom elproduktionen bryts upp. Detta får alltså konsekvenser för samägandet i kärnkraften. Det sker för att minimera kontaktytorna och informationsutbytet mellan elproducenterna och säkra en reell konkurrens till fördel för elkonsumenterna. När det gäller samägandet i kärnkraften har regeringen också tillsatt en förhandlare som vid utgången av 2009 ska redogöra för hur riskerna vid samägandet kan minimeras. Fru talman! Affärsverket svenska kraftnät har också fått i uppdrag att minska tröskeleffekterna med utbyggnaden av den förnybara elproduktionen, och regeringen vill också se att dubbelprovningen av vindkraft tas bort för att underlätta och öka utbyggnaden. I det här ärendet har riksdagen också beslutat i enlighet med förslaget. I arbetet med att se över elmarknaden är också förenklingar för anslutande av förnybar energi en viktig del. Nätanslutningsutredningen har haft i uppdrag att se över den gällande lagstiftningen och komma med förslag på förbättringar. Av det som utredningen föreslår har regeringen genomfört undantag för kravet på nätkoncession för interna nät inom området för produktionsanläggningar. Regeringen har dessutom för avsikt att under sommaren återkomma med förslag om ytterligare förenklingar. Energinätsutredningen arbetar också med frågorna, och Energimyndigheten har ett regeringsuppdrag att komma med ett förslag till förenklingar för vindkraften. I den energipolitiska propositionen framhåller regeringen behovet av fortsatt arbete med förenklingar för att ansluta den förnybara energiproduktionen. Det finns därför inget motiv för att tillmötesgå kravet på ett riksdagsuttalande i s-, v- och mp-motionen om en översyn av reglerna för nätanslutning. Fru talman! Anpassningen av elnätet för framtida klimatändringar har också Per Bolund tagit upp här. De senaste årens stormar har väl inte lämnat någon oberörd. Elnätet behöver förstärkas, och Energimarknadsinspektionen har redan i dag ansvar för att säkra regionala och lokala nät. Utöver detta har Energimyndigheten och Svenska kraftnät fått i uppdrag att se över vad som behöver göras ytterligare för att förstärka våra elnät. Några av rapporterna är redan publicerade, och i november i år kommer Energimyndigheten att återkomma med en analys av energisektorns sårbarhet för extrema väderhändelser. Fru talman! I en motion från Vänsterpartiet lyfts en viktig och angelägen fråga, nämligen den om skydd mot avstängning av el för samhällsviktig verksamhet. Att det finns ett behov för en regeländring på området visar den långdragna konflikten mellan Haparanda, Övertorneå och Ekfors Kraft, som resulterade i att gatubelysningen stängdes av. Vänsterpartiet önskar ett skydd mot avstängning av el för samhällsviktig verksamhet. Energimarknadsinspektionen har i stället föreslagit att det skydd som i dag gäller för alla elkonsumenter ska gälla för alla andra användare också. Att man väljer denna lösning beror på att en definition av samhällsviktig verksamhet kan vara svår att göra och att en sådan definition också skulle kunna vara svår att få att hålla över längre tid. I ställningstagandet från näringsutskottet ställer sig alla partier bakom detta förslag. Fru talman! Vi har i tidigare debatter, liksom i dag från Alf Eriksson, fått höra om möjligheterna till elöverföring till övriga Europa. Det är något som oppositionen ständigt motsätter sig. För oss i alliansen är överföringsmöjligheterna både en fråga om elsäkerhet, en framtida europeisk elmarknad och en klimatfråga. Genom att vi kan erbjuda Europa klimatsmart el kan vi ta ett globalt ansvar för miljön. Vi har möjligheten att ta ett stort ansvar för Europas samlade CO2-utsläpp. Ja, det innebär faktiskt en bibehållen kärnkraft. Och ja, det innebär också en kraftigt utbyggd vindkraft. Och ja, det innebär stora effektiviseringar här hemma, som vi i tidigare debatter har fått höra är fullt möjliga och som vi också kommer att åstadkomma. Det innebär också att vi i en större omfattning solidariskt hjälper andra europeiska länder att nå EU:s högt satta klimatmål. Samtidigt kan vi utveckla den stora nya exportmarknaden för Sverige: klimatsmart el. Därför säger vi nej till motionsyrkandet om att isolera den svenska elmarknaden från övriga Europa. Det framhålls ändå från majoritetens sida att vi först ska bygga ut den nordiska elmarknaden och bygga bort flaskhalsar som i dag gör att vi har svårigheter med att få den elöverföring som vi behöver mellan de nordiska länderna och de baltiska staterna. Fru talman! Det är väsentligt att upprätthålla ett långsiktigt tydligt och stabilt regelverk för investeringar, produktion och distribution av el för att få en väl fungerande elmarknad. Elmarknaden är å andra sidan i ständig förändring, och vi som lagstiftare måste vara beredda att ompröva gammal lagstiftning för att möta en ny framtid. Samtidigt måste vi klara av kravet om ett förutsägbart regelverk. I detta anförande instämde Staffan Anger, Björn Hamilton, Maria Plass och Hans Rothenberg (alla m) samt Eva Johnsson (kd).

Fru talman! Jag tycker att vi glider runt konkurrensfrågorna lite väl snabbt. Ni skriver i betänkandet i majoritetstexten att elmarknadspolitiken ska inriktas på att åstadkomma en effektiv elmarknad med väl fungerande konkurrens som ger en säker tillgång på el. Så långt är vi överens. Men så skriver ni: "till internationellt konkurrenskraftiga priser". Då är frågan: Vad är enligt majoritetens tolkning internationellt konkurrenskraftiga priser? Är det priser som innebär att den elintensiva industrin i Sverige ska ha ett konkurrensförhållande så att man kan vidmakthålla sin internationella konkurrenskraft? Eller handlar det om priser på den europeiska nivån, som styrs av priset på kolkondens? Det är ju också en internationell prisbild. Det är en väsentlig skillnad mellan dessa båda, och det är en mycket viktig signal till vår industri.

Fru talman! Alf Eriksson ställer frågan om konkurrenskraftiga elpriser. Min tolkning av detta, som vår elmarknad ser ut i dagsläget, är att det gäller marknadspriserna på den svenska och den nordiska marknaden och i en nära framtid också länken till de baltiska länderna. I Sverige måste vi, som det ser ut nu, kunna konkurrera i pris på den marknad som vi just nu befinner oss på. Vi måste alltid som utgångspunkt ha det ställe där vi befinner oss. Jag vet att ni är väldigt kritiska och skeptiska till att vi ska bygga en överföringsledning till övriga Europa. Det kommer att hända, men det kommer inte att hända i dag. Det kommer att hända någon gång i framtiden. Och när den elledningen är byggd kommer också prisbilden att förändra sig. Socialdemokraterna har, som jag förstår, förutsatt att det elpris som i dag finns på den europeiska marknaden också kommer att vara det pris som finns i framtiden. Men, fru talman, ingen kan sia om framtiden. Det kan inte heller Alf Eriksson, och det kan inte heller Socialdemokraterna. Mitt svar till Alf Eriksson här i dag är att konkurrenskraftiga priser i dag handlar om prissättningen på den marknad som vi befinner oss på. Den marknad som vi kommer att befinna oss på i morgon kommer att sätta ribban för vad som då ska definieras som konkurrenskraftiga priser.

Fru talman! Nu säger ni att ni till och med av solidariska skäl ska öppna för export av kärnkraft till Europa. Jag förutsätter att det handlar om Tyskland. För man skulle också fasa ut kol, och Tyskland är det land som använder mycket kolkondens. Ger man sig in på den marknaden med det här systemet och bygger ut kablarna dit importerar man automatiskt den prisbild som finns på det marknadsområdet, och då talar vi om marknadspriser. Men jag måste få ställa frågan om export av kärnkraft till Tyskland. Vad jag vet har Tyskland beslutat att avveckla sin kärnkraft. Anser ni då att det tyska folket har gjort alldeles fel som har beslutat att avveckla kärnkraften? Och tycker ni att de ska ha kärnkraftsel i alla fall och att vi då ska producera den i Sverige och skicka den till Tyskland? Det är också på det sättet att det finns förluster när det gäller att transportera el. Den transportförlusten är precis lika stor som vad kostnaden för alla andra transporter är. Om man nu vill ha kärnkraftsel i Tyskland borde väl det mest optimala vara att man behåller kärnkraften där. Då skulle man ju slippa dessa förluster. Vad är innehållet i den där solidaritetsförklaringen gentemot Tyskland?

Fru talman! Nej, jag kommer inte att tvinga Tyskland att importera svensk kärnkraft. Det är fritt fram för Tyskland att välja själv om man vill köpa kraft och el från Sverige. Det är faktiskt marknaden som avgör. Dessutom kommer vi i Sverige att bygga ut vindkraften och övrig miljövänlig energiproduktion väldigt starkt. Fördelen med att bygga en elkabel till Europa är faktiskt också att vi på det sättet kan få utländska investerare att komma till Sverige och investera i klimatsmart el i Sverige. På så sätt kan vi skapa tillväxt. Vi kan skapa arbetstillfällen. Och vi kan skapa ett minskat CO2-utsläpp i hela Europa. Även om ni inte tycker om kärnkraft är det i dag ett nästintill CO2-neutralt alternativ till övrig kraft, och CO2-utsläppen i övriga Europa påverkar också Sverige. Kan Sverige vara med och solidariskt se till att CO2-utsläppen i Europa minskar har vi alla vunnit en stor seger. Och kan vi samtidigt skapa arbetstillfällen är segern dubbel. (Applåder)

Fru talman! Som varande, förmodligen, den sista talaren denna sena afton ska jag försöka vara något kortfattad men kanske inte fullt så effektiv som mina kolleger tidigare har varit. De har visat prov på en stor effektivitet när de har sammanfattat sina anföranden. Jag ska göra ett försök. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. En fungerande elmarknad är en förutsättning för att man ska kunna hålla priserna nere, för en fungerande konkurrens och för en tillfredsställande leveranssäkerhet. Utskottet slår fast i sitt betänkande att elmarknadspolitiken ska inriktas på att åstadkomma en effektiv elmarknad med väl fungerande konkurrens som ger en säker tillgång på el till konkurrenskraftiga priser. Flera åtgärder har genomförts under både 1990-talet och 2000-talet för att skapa en bättre fungerande elmarknad i Sverige. Dessutom har det skapats ett utökat samarbete inom Norden och Baltikum, som vi tidigare har hört mina kolleger prata om. Baltikum kommer också att knytas allt närmare detta samarbete, och inom EU arbetas det alltmer intensivt för att skapa en mer integrerad elmarknad på EU-nivå. Kritik riktas ofta mot att elmarknaden har nära monopolliknande eller i alla fall oligopolliknande ställning där ett fåtal aktörer dominerar totalt på marknaden. Det är helt klart att konkurrensen skulle kunna fungera bättre. Där tycker jag att man kan vara en aning självkritisk. Men avregleringen av elmarknaden har ändå varit bra, och möjligheten för kunden att välja leverantör har skapat ökad konkurrens även om situationen skulle kunna vara bättre. Fru talman! Förra veckan hade jag förmånen att träffa styrelseledamöter från ett litet småländskt elbolag, Alvesta Energi, för att få höra om deras syn och infallsvinklar på de möjligheter och framtida utmaningar som de har att förhålla sig till. När vi talar om elproducenter tänker vi ofta på de där stora bolagen, men låt oss inte glömma bort de många små elbolag som står för en viktig del av den svenska elförsörjningen. Det är helt uppenbart att de små bolagen har en helt annan utmaning att hantera när det gäller de här stora förändringarna på elmarknaden. Det är förändrade krav när det gäller konkurrens, regelförenkling, uppföljning och säkerhet. Det är inte något självändamål, vill jag påstå, att bevara alla små elbolag. Ytterst handlar det faktiskt om konsumentnytta och konsumenternas bästa. Men med konsumenternas bästa som det yttersta målet är vi, trots allt, helt övertygade om att det är viktigt att vi bibehåller och värnar en mångfald inom eldistributionen. För att råda bot på den bristande konkurrensen har Konkurrensverket inkommit med ett flertal förslag för att förbättra konkurrensen på svensk elmarknad. Bland annat föreslår myndigheten att den nordiska elmarknaden bör fortsätta att integreras, att samägandet av elproduktion bör brytas upp, inte minst inom kärnkraftsindustrin, och att en ägarmässig åtskillnad av nätverksamheter genomförs. De här förslagen är intressanta och bör studeras vidare. Regeringen har redan inlett ett arbete för att se över konkurrenssituationen med anledning av samägandet av kärnkraft. Vad det gäller de små bolagen torde möjligheten till utveckling av olika samverkansmodeller också kunna vara en viktig framtida framgångsfaktor. Integreringen av den nordiska elmarknaden fortskrider, och den utvidgas till att även omfatta de baltiska staterna, vilket är mycket positivt. Det är betydelsefullt att den här processen får fortgå. Vidare är det viktigt att tillsynen fungerar tillfredsställande på den del av elmarknaden som inte är konkurrensutsatt, nämligen nätverksamheten. För att stärka kundperspektivet har kunderna sedan 2006 rätt till ersättning av elnätsföretagen vid längre tids avbrott. Från 2011 ska ett elavbrott inte få vara längre än 24 timmar. De här lagändringarna är mycket välkomna då de ställer ökade krav på elleverantörerna att erbjuda bra service och hög kvalitet. Vi har redan under tidigare anföranden fått höra beskrivningar om stormen Gudruns konsekvenser och framfart i vårt land för något år sedan. Själv boende på landet skulle jag kunna ha en egen liten berättelse om vad det innebar att leva i mörker på svensk landsbygd, men jag sparar det till något annat trivsamt tillfälle. Vindkraften står inför en kraftig utbyggnad under kommande år. Vindkraften utgör en viktig del i att klara målen om förnybar energi. För att göra processen för byggandet av ny vindkraft snabbare och mer effektiv har regeringen lagt fram förslag till en effektivare planprocess som ska korta tiden från ansökan till tillstånd utan att rättssäkerheten för den sakens skull urholkas. Den ökade andelen vindkraft ställer krav på flexibilitet i elnätet, då vindkraftens kapacitet skiftar beroende på vindförhållanden. Det här är saker som är kända, tror jag, för oss allihop här. Fru talman! Jag vill slutligen kort beröra de säkerhetspolitiska aspekterna av en ökad integration av elnäten i Europa. De ska inte underskattas. Genom att vi stärker den europeiska elmarknaden kan vi bli mindre beroende av exempelvis rysk gas. Det är ingen hemlighet att Ryssland under senare år har använt energipolitiken som ett vapen för att demonstrera sin styrka gentemot andra länder. Ukraina, Estland och Georgien har alla blivit drabbade. Det visar på energipolitikens säkerhetspolitiska dimension och risken med att vara beroende av omvärldens energiproduktion. Av EU:s totala energikonsumtion importeras 50 procent. Prognosen för 2020 visar att 70 procent av energin kommer att importeras om ingenting görs. Denna siffra är alltför hög. Därför bör EU noga överväga hur beroendet av import av energi från tredjeland kan minskas, inte minst från länder med bristande demokrati. En fortsatt integrering av den europeiska elmarknaden underlättar det arbetet. I detta anförande instämde Staffan Anger, Björn Hamilton, Maria Plass och Cecilie Tenfjord-Toftby (alla m).