Utnämning av ordinarie domare

Herr talman! Inledningsvis ska jag säga att vi socialdemokrater står bakom utskottets betänkande och därmed också de två propositioner som behandlas när det gäller utnämning av ordinarie domare. Det var redan den 1 juli 2004 som den dåvarande s-regeringen beslutade om direktiv till en parlamentariskt sammansatt kommitté. Den kommittén antog namnet Grundlagsutredningen. Utnämning av domare utgör en del av den nuvarande regeringens behandling av just Grundlagsutredningens betänkande. Den syftar bland annat till att markera betydelsen av domstolarnas och domarnas oberoende ställning. Vi välkomnar att det så kallade kallelseförfarandet avskaffas. Det har inneburit att regeringen själv har utnämnt de högsta domarna utan något föregående ansökningsförfarande, och utnämningarna har skett utan insyn från allmänheten. Att vi nu får en öppen rekrytering är bra. Alla domaranställningar ska annonseras ut. En ny fristående domarnämnd ska bereda alla ärenden om anställningar. Vi tycker också att det är ett bra förslag på sammansättning i domarnämnden som föreslås bestå av nio ledamöter. Fem ledamöter ska vara eller ha varit ordinarie domare. Två ledamöter ska vara jurister verksamma utanför domstolsväsendet, varav en ska vara advokat. Dessa kommer regeringen att förorda. Sedan ska riksdagen utse två representanter från allmänheten. Nämndens uppgift blir att bedöma de sökandes meriter och lämna ett motiverat förslag till regeringen om vem av dem som är bäst lämpad för anställningen. Även om regeringen inte är bunden av nämndens kandidatförslag kan den inte utnämna någon annan utan att nämnden får tillfälle att yttra sig över honom eller henne. Herr talman! Avslutningsvis: Det är ett enigt utskott som ställer sig bakom såväl utgångspunkterna för reformen som den utformning som tillsättningsförfarandet nu föreslås få. Vi socialdemokrater är övertygade om att ett öppet ansökningsförfarande skapar just öppenhet, insyn och goda förutsättningar för såväl en bra rekrytering som att domstolarnas och domarnas oberoende ställning inte ska kunna ifrågasättas. (Applåder)

Herr talman! Jag Kalle Karlsson lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla. Detta var ett exempel på den domared som tillämpas för Sveriges domare och nämndemän för att de har fått det viktiga uppdraget att vara domare och kunna döma människor, i värsta fall till livstids fängelse i Sverige, eller att avgöra svåra tvistemål mellan enskilda individer i civilrättsliga mål. Fristående domstolar och oberoende domare är grundstenen i alla rättsstater, så också den svenska. Det kräver dock att domaruppdraget i sig är attraktivt för att de bästa begåvningarna inom juridiken verkligen ska söka sig till domstolarna för att därmed se till att man får bra avgjorda mål. Högst upp i instanserna men också ute i tingsrätter och i förvaltningsdomstolar är detta centralt. I domstolen uppträder åklagare och försvarsadvokater, och om de är mer slipade än domarna blir det problem eftersom det är domarna som ska veta hur rätten ser ut. Det är centralt. Man ska ärligt säga att domstolarna i dag har vissa problem att rekrytera nya domare när de gamla går i pension. Det är för få sökande med inte alltför sällan för tunna meritvärden som möter lagmän och administrativa direktörer i våra domstolar. Lagmän och administrativa direktörer understryker inte sällan när man talar med dem att det tar alldeles för lång tid att hitta ersättare till de domare som slutar. Vi vet att under de kommande fem åren kommer, som det ser ut, 245 av drygt 1 000 domare att gå i pension om man räknar med att de slutar när de är 65 år. Läget är alltså allvarligt. Domstolsverket genomför en särskild utredning för alla dessa myndigheter eftersom domstolarna är egna myndigheter för att se hur man ska lösa rekryteringsproblemet. Vi kommer säkert att få återkomma till detta i denna kammare i sinom tid. Herr talman! I och med detta betänkande tar vi ytterligare steg för att öppna upp domaryrket, förutom att vi ser till att det blir än mer autonomt och att inte heller de högsta domarna tillsätts genom mer mystiska processer som det så kallade kallelseförfarandet har utgjort. Regeringens utgångspunkt är att det framtida utnämningsförfarandet är sådant att vi verkligen stärker domarnas oberoende ställning så att den inte kan ifrågasättas. Utnämningsförfarandet kommer nu att vila på en rekrytering som präglas av bredd och hög kvalitet, hoppas vi, och på att det förändringsarbete tas till vara som har genomförts men som också pågår, som jag sagt, inom Domstolsverket. Huvudtanken är att alla som är intresserade av domarjobb ska kunna söka dessa - då som ordinarie domare. Det så kallade kallelseförfarandet för de högsta domaranställningarna avskaffas, som jag också sagt. Vi menar att detta i stället ska beredas i en statlig fristående nämnd. Redan i dag finns det en domarnämnd för de lägre befattningarna i underrätter och så, men här är det alltså fråga om en statlig nämnd. Som tidigare nämnts av Kerstin Haglö är detta en del av dagens tidigare debatt här i kammaren om de grundlagsförändringar som vi i dag kommer att fatta beslut om. Här råder en bred enighet, vill jag säga. Det handlar alltså om att öka domstolarnas självständighet och om att öka legitimiteten, inte minst i högsta domstolsinstans. Domarnämnden kommer att bestå av nio ledamöter. Två av dessa ska representera allmänheten. De utses av riksdagen. Formellt förordnar regeringen övriga ledamöter - detta för att vaska fram bästa förslag till domare i de högsta instanserna, till dem som sätter praxis. Här stiftar vi lagar, men vi kan inte exakt reglera allting. Vi har våra förarbeten och stiftar, som sagt, lagar. Sedan är det upp till domstolarna att döma. Det är en väldigt viktig princip i rättsstaten, inte minst i rättsstaten Sverige. Vilka domare som tolkar detta spelar roll här. Vi hoppas på att få en tydlig öppenhet kring detta. Sanningen är ju att det till och från funnits kritik mot att vi haft en rekrytering innebärande att en och samma person först kan sitta på departementet och skriva en lag för att sedan undervisa om lagstiftningen, om hur det ska se ut, och slutligen som justitieråd döma utifrån samma lagstiftning. Denna "hopblandning" gör att det om man inte tydligt kan se de banden här kunnat framföras kritik. Från hela Alliansens sida yrkar vi självfallet bifall till utskottets förslag. Vi tycker att det är ett väl genomarbetat förslag och är också väldigt glada över att det i Sveriges riksdag råder en så bred enighet om detta. Nu ökar vi ytterligare legitimiteten och styrkan i våra självständiga domstolar i rättsstaten Sverige.