Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid (prop. 2008/09:1)

Fru talman! Då är det dags för en höjdpunkt, nämligen den årliga budgetdebatten gällande kulturområdet, det som vi kallar utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Kulturutskottets betänkande utgår från de förslag som regeringen lagt fram på kulturområdet i budgetpropositionen för 2009. Det innehåller naturligtvis också oppositionens alternativa budgetförslag. Dessa sammanfattas i 11 särskilda yttranden och 18 reservationer. Utskottet tillstyrker samtliga förslag som regeringen lagt fram i budgetpropositionen. Riksdagen har den 19 november, på förslag av regeringen, fastställt ramen för kulturområdet till drygt 10 miljarder kronor för 2009. Det mesta av dessa 10 miljarder går till redan gamla åtaganden på kulturområdet. Men det finns också nysatsningar och vidgade satsningar. 40 miljoner kronor satsas på de centrala museerna. En betydande satsning görs också på scenkonsten där Dramaten, Operan och Riksteatern samt regionala institutioner och den fria scenkonsten förstärks med 60 miljoner kronor. Uppdraget för Forum för levande historia förtydligas så att det framgår att det också innefattar upplysning om kommunismens brott mot mänskligheten. En fortsatt satsning på nästan 56 miljoner sker också på Skapande skola. Satsningen innebär att skolans kunskapsmål och kulturpolitikens mål om barns och ungdomars rätt till kulturell delaktighet och eget skapande sammanfaller. Jag kan också avslöja att av betänkandet framgår att tv-avgiften höjs med 44 kronor nästa år. Utskottsmajoritetens bedömning av regeringens och oppositionspartiernas budgetförslag redovisas i avsnitt 3 i betänkandet. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, som avstått från att anpassa sina budgetalternativ till den fastställda ramen för att kunna föra fram dem till omröstning, har i var sitt yttrande redovisat vilken politik de skulle ha fört på utgiftsområdet om deras förslag hade fått riksdagens stöd i första steget av budgetprocessen. I den följande debatten kommer kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth tillsammans med alliansföreträdarna att argumentera för regeringens kulturpolitik. Oppositionens företrädare kommer som sagt att redovisa sina kulturpolitiska förslag. Under debatten kommer vi säkert också att få höra om den särskilda arbetsgrupp som utskottet haft när det gäller villkor och pensioner på scenkonstområdet. Fru talman! Nu lämnar jag över debatten till debattörerna. (Applåder)

Fru talman! Den statliga utredningen Tänka framåt, men göra nu - Så stärker vi barnkulturen presenterades för två och ett halvt år sedan. Kartläggningen av den offentligt finansierade kulturen för barn visade att barnkulturen var mycket svagare och nådde betydligt färre än utredarna hade trott. Med alliansregeringens brist på politik och resurser menar jag att det kommer bli ännu värre. Kulturministern har satt foten på bromsen för sin varmt omhuldade satsning Skapande skola. Den har avstannat och blev ett slag i luften. Stimulansen som vi tidigare betraktat som en tummetott kvarstår, och nu har den utlovade utökningen lagts i malpåse. Kulturministern ser inte ut att vilja skapa bättre förutsättningar för att möta barnens kulturbehov ute i landet. Det enda som hon orkade genomföra var 55 miljoner till landets elever i årskurserna 7-9 eller om man så vill till elever mellan 13 och 15 år. Detta kan skolorna ansöka om via Kulturrådet. Kulturministern sade också att dessa 55 miljoner skulle stärka den fria scenkonsten. Teater-, dans- och musikgrupperna skulle få fler uppdrag från skolorna. De uppdragen verkar hittills helt ha uteblivit. Åldersgruppen upp till 13 år verkar ha försvunnit från kulturministerns agenda. Ändå vet vi att det är det som händer tidigt i livet som är allra viktigast för flickors och pojkars utveckling. Det gäller även kulturvanor. Fru talman! I Norge, som idén hämtades från, gällde satsningen alla elever från 6 till 16 år och motsvarade en satsning på över 200 miljoner kronor. För övrigt har Norges regering på två år satsat närmare 2 miljarder ytterligare på kulturen. Med tanke på att Norge har hälften av Sveriges invånarantal skulle en omräkning till svenska förhållanden kunna motsvara närmare 4 miljarder. I jämförelse med Norge är vårt, Vänsterpartiets, budgetförslag där vi satsar total 1 miljard kronor mer än regeringen för att stärka och utveckla kulturens villkor i landet oerhört sansat. Fru talman! Barn- och ungdomsidrotten i landet får mer än 1 miljard kronor från Svenska Spels vinst. Vänsterpartiet motsätter sig givetvis inte att man satsar på barns och ungas idrottande, men vi har svårt att inse varför en motsvarande satsning på barnkultur inte skulle vara möjlig, särskilt som det finns mer än 3 miljarder kvar att hämta från Svenska Spels överskott. Vi föreslår, precis som den statliga utredningen en gång gjorde, att 10 procent av de pengarna, det vill säga 300 miljoner kronor årligen under en treårsperiod avsätts till kultur för och med barn och unga. Avgifterna inom kultur- och musikskolorna stiger på många håll och nås inte av regeringens satsning på Skapande skola. För Vänsterpartiet är det en högt prioriterad fråga att först sätta ett tak för hur mycket avgift en kommun får ta ut av musik- och kulturskolornas elever och på sikt göra verksamheten avgiftsfri. Fru talman! Den 17 november hade skuggkulturutredningen en kulturmanifestation över hela landet. Här i Stockholm höll manifestationen till på Orionteatern från tidig förmiddag till midnatt. Susanne Osten, konstnärlig ledare för Unga Klara på Stockholms stadsteater, filmregissör och professor i regi på Dramatiska institutet var en av dem som läste upp sitt förslag. Det utmynnade i detta: Fullskalig teater för de yngsta med all vår kunskap och passion är ett kulturpolitiskt påstående. Om vi vände på resurserna och gav mest åt dem som växer mest och tillgodogör sig mest skulle vi omfördela och revolutionera samhället till oigenkännlighet. Vänsterpartiet har redan i sin budgetmotion tagit fasta på Ostens sätt att arbeta med barn och unga. När den verksamheten nu hotas av Stadsteaterns brist på ekonomi anser vi att det är statens uppgift att ta på sig ansvaret för dess fortsatta existens. Vi anser att det är en kulturpolitisk skandal av stora mått om inte Unga Klara görs till en nationell scen för barn- och ungdomsteater. I uppdraget vill vi också att forskning och utvecklingsarbete ska ingå. Fru talman! En annan nödvändig satsning handlar om skolbiblioteken. Det behövs, förutom böcker och andra medier, ordentligt tilltagna öppettider och utbildad personal som också samarbetar med den pedagogiska personalen. Tyvärr är detta något som saknas på många håll. Här måste man också ställa krav på de fristående skolorna. Aktionsgruppen för barnkultur som gjorde den statliga utredningen Tänka framåt, men göra nu påpekade att slump och uppväxtvillkor avgör i vilken utsträckning ett barn får uppleva och själv skapa kultur. Det tycker vi är helt orimligt. Helt i linje med aktionsgruppens förslag menar Vänsterpartiet att det behövs barnkultursamordnare i kommuner och landsting eller regioner. Detsamma gäller behovet av pedagoger inom de olika konstarterna dans, musik, drama och teater liksom behovet av konst-, musei- och mediepedagoger. Det går att få ut mer kultur till många fler om kompetensen finns att tillgå och resurserna samordnas. Men viljan måste finnas och insikten om att det lönar sig att satsa på våra barn och på kulturen. Fru talman! Vänsterpartiet lanserar i år ett nytt förslag, och det är att instifta en kulturlag. Vi menar att Sverige behöver en sådan lag för att kultursektorn ska ges den tyngd och status som tillkommer den som offentligt ansvarsområde. Stat, regioner, landsting och kommuner ska ha ett lagbundet ansvar för att kulturlivet ges förutsättningar att verka och utvecklas. Kvalitet och innehåll lämnas utanför. Om kulturen ska kunna utvecklas i full frihet efter sina egna förutsättningar krävs en lag som möjliggör en sådan utveckling. Fru talman! Vårt budgetförslag innehåller en rad åtgärder. Vi fortsätter att driva våra krav på kostnadssäkring av kulturanslagen, genomförande av handlingsprogram för dansen, fler musikgenrecentrum och stöd till arrangörsföreningar. Vi ser amatörkulturen som ett viktigt komplement till och en förutsättning för den professionella kulturen. Vi avsätter därför 25 miljoner kronor till amatörkulturen på nationell nivå. Vi fortsätter att driva på att öka resurser till Teateralliansen med 10 miljoner kronor för att uppnå de ursprungliga ambitionerna när det gäller antalet anställda. För att värna och utveckla scenkonsten vill vi satsa ytterligare 66 miljoner. Scenkonstinstitutionerna kan inte längre upprätthålla den verksamhet de har i uppdrag att driva. Larm om uppsägningar kommer dagligen, både den regionala och lokala scenkonsten är i stort behov av förstärkning. Vi vill också satsa ytterligare 60 miljoner kronor till dessa institutioner. Samma summa avsätter vi också till den fria scenkonsten. Vänsterpartiet vill höja anslagen till nationella minoriteters kulturverksamhet. De har i tio år haft samma anslagsnivå. Vänsterpartiet anser att det måste till mer resurser om Sverige ska kunna efterleva Europarådets konventioner som vi har godkänt och som handlar om de nationella minoriteternas kulturverksamheter. Fru talman! Jag vill säga några ord om regeringens neddragning på 10 miljoner kronor av Rikskonserters budget 2009. Vänsterpartiet avvisar bestämt regeringens förslag på minskningen eftersom den görs innan man beslutat om hur deras nya uppdrag ska se ut. Både Rikskonserter och Kulturdepartementet har besökt utskottet och redogjort för sina synpunkter på processen. Jag har haft funderingar på att göra en KU-anmälan eftersom jag anser att ärendet inte har beretts i god ordning. Det saknas nämligen en konsekvensanalys av hur neddragningen påverkar Rikskonserters verksamhet 2009. Min fråga till kulturministern är: Kommer regeringen att i sin fösta tilläggsbudget nästa år återkomma med medel till Rikskonserters omställningskostnader? Fru talman! Häromdagen fick jag e-post från Thomas Scott-Svedberg, sångare vid Malmöoperan och fackligt engagerad inom Symf. Han skrev till mig eftersom han hade hört att vi skulle debattera kulturpensionerna i dag. Han skrev att han länge konfunderats över den bristande kunskapsnivån när det gäller teater, musik och annan kultur. Brevet avslutades med önskemål om att det skulle skapas ett positivt pensionssystem för att kompensera konstnärernas dåliga löner. Människor som har jobbat inom kulturinstitutionerna i Sverige kan i dagsläget knappt leva på pensionen efter 30 år i yrket, skriver han. Fru talman! Låt mig först uttala mig positivt över att en arbetsgrupp i kulturutskottet gjort en rapport om pensionsvillkoren. Den följs av ett antal förslag som måste betecknas som steg i rätt riktning. Vänsterpartiet menar att det också handlar om att avsätta medel för detta. Vi föreslår 35 miljoner kronor för att tillgodose sångares och dansarens pensionsbehov samt för att komplettera ålderspensionen för scenkonstarbetare. Vänsterpartiet menar att vi inte kan vänta ytterligare på en långsiktig lösning. Regeringen måste handla nu. För oss handlar det också om arbetslöshetsförsäkringar och socialförsäkringar som också måste få en lösning som är anpassad till kulturbranschens verklighet. Fru talman! Vänsterpartiet vill stärka kulturtidskrifterna genom att föreslå 5 miljoner i ökade anslag till papperstidningar och nättidskrifter. De fattiga papperstidskrifterna lider av kraftigt höjda avgifter för distribution eftersom den är så gott som monopoliserad. Vi tycker att regeringen borde utarbeta ett förslag till ett fungerande distributionssystem för just de fattiga papperstidskrifterna. Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservation 13 som grundar sig på en enskild moderat motion där det sägs att myndigheten Forum för levande historia bör avvecklas och verksamheten föras över till ett lämpligt universitet eller till en högskola. I våras publicerades ett så kallat historieupprop på DN Debatt där närmare 300 forskare från olika vetenskapliga discipliner tog avstånd från statlig kampanjhistoria. Reaktionerna mot historieuppropet från den folkpartistiske utbildningsministern Jan Björklund och den moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth var att dessa forskare inte var trovärdiga eftersom de reagerade först när uppdraget förtydligades till att omfatta kommunismens brott mot mänskligheten. Denna utsaga är inte sann. De drygt 100 remissinstanserna, bland annat universitet och högskolor, som fick ta ställning till regeringen Perssons förslag om Forumet var övervägande kritiska. De förutsåg faran med att historieämnet politiserades och underkastades regeringens nycker. Jag vill i detta sammanhang säga om överintendenten Eskil Frank att ingen skugga må falla över hans sätt att sköta myndigheten. Däremot riktar jag stark kritik mot Björklund och Adelsohn Liljeroth. Först handlar det om det dekret som Björklund riktade mot överintendenten om att han skulle samarbeta med UOK, Upplysning om kommunismen, som är en starkt ideologiskt präglad lobbyorganisation. Detta dekret var Lena Adelsohn Liljeroth snabb med att backa upp. Björklund fick mycket riktigt också kritik för detta av KU. Till detta kommer regeringens tilläggsbudget under innevarande år där man hastigt gjorde en neddragning med 1 ½ miljon av Forumets budget när cirka tre månader var kvar av året. Förklaringarna till att neddragningen gjordes har skiftat. Även finansutskottet uttalade kritik. Det var för kort framförhållning för att neddragningen skulle kunna genomföras på ett bra sätt. Eftersom motiven för neddragningen har skiftat kan jag inte avvisa tanken på att det är ett straff för att överintendenten har försökt upprätthålla en intellektuell hederlighet gentemot dessa statsråd. Jag anser alltså att alliansregeringen genom sitt agerande gett kritikerna från forskarsamhället rätt. För övrigt står jag bakom Vänsterpartiets reservationer, men jag yrkar bifall till reservation 1 om Svenska Spels stöd till idrott och ungdomar, reservation 3 om en kulturlag, reservation 13 om Forum för levande historia, reservation 7 om läsfrämjande åtgärder och reservation 10 om fri entré på nationella museer.

Fru talman! Att vara kulturellt yrkesverksam i Sverige i dag innebär att man blir något av en överlevnadskonstnär som hoppar mellan tillfälliga jobb, pendlar mellan A-skatt och F-skatt och lever på projekt och tillfälliga uppdrag. Konstnärskapet måste många gånger drygas ut med tillfälliga anställningar inom andra yrken, vilket tar kraft från att bevara och utveckla professionalismen inom det egna yrket. Årsinkomsterna för frilansande kulturarbetare ligger i regel långt under genomsnittet, och inkomstutvecklingen har varit betydligt sämre än i samhället i övrigt. Till detta kommer att de flesta konstnärliga utbildningarna är långa - femåriga utbildningar som ofta kräver minst ett par års förberedande studier vid skolor är vanliga. Studieskulderna blir följaktligen höga. Kulturen är också beroende av sin publik för att kunna överleva. Besökare, åskådare, deltagare och köpare är en nödvändighet. Men de har inte alltid så lätt att nå fram till kulturen. Utbudet varierar över landet, och öppettiderna stämmer inte allt överens med allmänhetens lediga tid, eller också är priset på en nivå som gör att inte alla har råd. Därtill kommer att personer med funktionsnedsättning fortfarande har problem att komma in i vissa lokaler eller att få hjälp för att kunna ta del av vissa konstutryck. I många situationer finns det också oskrivna regler som stänger ute grupper - man känner sig inte delaktig och är helt enkelt rädd att göra fel och att inte smälta in. Torget är den offentliga mötesplats där människor kommer samman för att diskutera gemensamma angelägenheter. Det är demokratins födelseplats, men den hotas nu från flera håll. Gallerior glasas in, och torg privatiseras. Det blir alltmer ont om platser för människor att mötas utan att behöva köpa något. Det råder brist på samlingslokaler både för ungdomar och för äldre. På medieområdet tilltar ägarkoncentrationen, vilket gör att debatten riskerar att likriktas och att färre röster kommer till tals. På biografområdet råder det i dag närmast en monopolsituation. Samtidigt växer det fram nya uttryck och konstformer. Några dansar eller målar på ytterområdenas betong. Andra skapar nya gränsland vid sina datorskärmar. Samtidigt köar tusentals ungdomar för att bli morgondagens idol. Hur tar vi till vara denna kreativitet? Hur stimulerar vi den uppväxande generationen för att vara kreativ nog att kunna lösa morgondagens problem? Fru talman! I kulturskottet går vi i väntans tider. Vi väntar på förslag från regeringen. Efter snart två och ett halvt år i regeringsställning har regeringen inte fått ur sig en enda proposition på kulturområdet. Kulturministern väntar på utredningsförslag, och sedan får vi vänta på att regeringspartierna ska bli överens, och det verkar ta tid. Var finns den kulturpolitiska ambitionen? Vad vill ni egentligen? Det hoppas jag att ni kan berätta i dag. Vad ska ni göra åt arbetsmarknadssituationen för de kulturellt yrkesverksamma? I budgetpropositionens kulturdel skriver ni: "Den förda politiken har bland annat lett till en positiv utveckling av arbetsmarknaden de senaste åren. Det gäller även kultursektorn som helhet." Men detta är ju inte sant. Jag har visserligen hört sägas att kulturministern hävdar att det har tillkommit 5 000 jobb inom kultursektorn. Är det de personer som tar emot entréavgift på museerna? Vad jag har förstått är Svensk Scenkonst och Teaterförbundet rörande överens om att det aldrig har varit så många uppsägningar på institutionerna som under 2008. Dessutom har den moderatledda regeringens höjningar av a-kasseavgiften slagit hårt mot de kulturellt yrkesverksamma. Årsinkomsterna för frilansande kulturarbetare ligger i regel långt under genomsnittet. Då drabbas man extra hårt vid sjukdom eller arbetslöshet. En kraftigt minskad inkomst och ovanpå det en höjd skatt som ett hånfullt straff för att man inte arbetar slår hårt även mot denna grupp. Låt mig i detta sammanhang inflika en skattefråga till kulturministern och regeringspartiernas företrädare här i kammaren. Kulturministern har sagt att hon hoppas att människor använder sin skattesänkning till kultur. Hur ser ni då på de människor som inte får sänkt skatt, alla de som nu varslas, de som går ut i arbetslöshet och osäkerhet? Blir de plötsligt i mindre behov av kultur? Förklara det där för mig är ni snälla. Regeringen och kulturministern har också visat ett totalt ointresse för tillgänglighetsfrågorna. Ett tydligt exempel på detta är beslutet att avskaffa fri entré på våra statliga museer. Regeringen har i stället lagt ned stor energi på att föra ut ett nytt begrepp i form av fria museer. Lite löjeväckande blir brösttonerna mot fri entré och dess betydelse när samma regering i sin budget betonar att gratis entré för barn har medfört ett ökat antal besökare. Fru talman! Vi har en annan syn på hur kulturpolitiken bör utvecklas. Vi vill att alla människor ska få möjlighet att utveckla sin potential. Det är viktigt att tillsammans med andra få pröva konstnärliga uttryck, inte minst är det viktigt för barn och ungdomar. De kulturellt yrkesverksamma måste få drägliga arbetsvillkor. Det måste vara möjligt att leva i hela Sverige, inte bara i storstadsregionerna, om man vill arbeta med konst och kultur. Varför är ni så ointresserade av att lösa frågan om barnomsorg på obekväm tid? Mötesplatsen är, som vi ser det, fundamentet för begreppet tillgänglighet. Det ska finnas mötesplatser för alla i hela landet. Vi anser att det måste finnas ett statligt ansvar för att ingen del av landet ställs utan kultur. Det räcker dock inte med det. Det måste finnas en kulturpolitisk ambition att närma kulturen till människorna, att göra kulturen tillgänglig och skapa delaktighet. Vi vill genom vår barnkultursatsning Kulturbryggan ge skolbarn i alla åldrar kontakt med de regionala institutionerna, de fria grupperna och de kulturverksamma. Den moderatstyrda regeringens Skapande skola har här misslyckats. Det har varken givit några nya arbetstillfällen eller nått alla åldersgrupper. Naturligtvis är det så, precis som Siv Holma underströk, att kultursekreterare och kulturkonsulenter behövs för att samordna resurserna lokalt och regionalt. Vi vill tillsammans med företag och organisationer utveckla ett framtidsprogram för utbildning, forskning, produktutveckling och marknadsföring för kreativa branscher. Vi vill dessutom satsa på evenemangslandet Sverige och aktivt satsa på att locka till oss större internationella evenemang i ett samarbete mellan näringsliv, stat och regioner. Fru talman! En socialdemokratisk kulturpolitik vill föra den politiska visionen från 1974 vidare. Det betyder dock inte att vi vill stanna kvar i det gamla. Det handlar om att vårda kulturarvet. Det handlar om att renovera - inte riva - och bygga om. Jag ser dessutom stora möjligheter för en gemensam kulturpolitik tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi har en tydlig gemensam linje i public service-frågan. Jag är övertygad om att vi kommer att få se det på fler områden. Det märks också tydligt i våra förslag att vi ser samma viktiga frågor, även om vi inte har samma summor ännu. Regeringen har dock valt att inte ta vara på oppositionspartiernas syn på kulturpolitiken och möjligheten att utveckla den tillsammans. Referensgruppen till Kulturutredningen kan ju knappast vara det som kulturministern avsåg i sin artikel för ett och ett halvt år sedan: "Gruppen kommer att löpande se till att kommitténs slutsatser stäms av mot de politiska analyserna." Vi såg det tydligt när det gällde public service. Vi hade två träffar med Rose-Marie Frebran. Först var det en när hon redogjorde för hur hon såg på direktiven, sedan var det en där hon redogjorde för sina förslag. Det var knappast ett upplägg för att enas. Vårt upplägg, vårt erbjudande från i somras ligger dock fast. Vill kulturministern hitta en lösning över blockgränserna deltar vi gärna i ett samtal. Fru talman! Jag avslutar med att säga att ett samhälles utvecklingsnivå kan anges genom hur mycket man satsar på konst och kultur. I goda tider är det möjligt att verkligen satsa på kultur. Men det är i dåliga tider - tider av brist och knapphet, av oro och rädsla för framtiden - som vi verkligen behöver konsten. Det är då den visar sitt värde. Med det vill jag yrka bifall till det budgetförslag som kommer till uttryck i vårt särskilda yttrande och i övrigt till våra reservationer. I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Hisings Backa, Anne Ludvigsson, Anna-Karin Nylund, Göran Persson i Simrishamn och Lars Wegendal (alla s).

Fru talman! Regeringen står här i dag för att försvara sin budget och för att försöka peka ut en kulturpolitisk riktning. Ändå får vi en känsla av att det inte är riktigt nu det händer. Kulturutredningen ska snart komma med sitt resultat. Nästa år vid den här tiden har vi kanske mer att tala om. Då har vi dessutom med stor sannolikhet en debatt mot bakgrund av betydligt kärvare tider än de som rådde när regeringen fastställde sitt budgetförslag. Låt oss dock inte gå händelserna i förväg. Den bärande linjen i regeringens kulturpolitik - får man uppfattningen av - är att marknadsanpassa kulturpolitiken. Ordet entreprenör används flitigt i budgeten. En särskild satsning för att stimulera entreprenörskap utlovas. Samtidigt talas i direktiven till Kulturutredningen om 1970-talets likhetstecken mellan det samhälleliga ansvaret och offentlig finansiering. Man får känslan av att finansieringsfrågan kommer att bli en större fråga framöver och då inte i form av ökat anslag, utan här letar man tydligen efter en ekonomiskt mer självbärande kultursektor. Kanske ska kulturen bli mindre beroende av offentliga anslag och mer av en vara som går att sälja på marknaden. Det är knappast sponsringsfrågan vi talar om. Finansministern har gjort klart att han ser generösare regler eller en generösare tolkning av de regler som finns gällande sponsring till kulturen som ett slags stöd till kulturen. Han vill absolut inte stötta kulturen den vägen. Jag tycker givetvis att det är bra om kultursektorn tjänar pengar och får en stor publik. Det önskar vi väl alla. Det får dock inte ens finnas en misstanke om att detta framför allt är ett sätt att kapa kulturbudgeten och göra den mer marknadsanpassad i framtiden. Att de delar av kultursektorn som tjänar mest pengar just nu är de som åstadkommer flest explosioner i minuten är inte uppmuntrande. Det är intressant att iaktta dataspelsbranschens tekniska och visuella landvinningar. Frågan är dock om vi i detta verkligen ser den finansiella framtiden för balettkonsten, Nationalmuseum eller biblioteken. Jag vill alltså klargöra att Miljöpartiet gärna ser att kulturarbetarna blir duktiga entreprenörer. Det är dock viktigt att fastslå att kulturens oberoende även fortsättningsvis måste värnas. Även den kultur som inte generar vinst generar andra viktiga värden för människor och för demokratin. I en grön kulturpolitik finns alltid denna kultur närvarande. I en grön kulturpolitik är kulturen tillgänglig för alla människor i hela landet. Det innebär att staten ska fortsätta ta ett så stort ansvar som är nödvändigt för att säkerställa detta. Med detta sagt om finansieringsfrågan går jag över till själva budgeten. Det är som sagt en budget framtagen under soliga dagar. Den är gjord innan krisen slog till. Den står någorlunda stabil i nivåer, även om Miljöpartiet från samma konjunkturmässiga läge ville satsa mer totalt sett. Om den saken finns det viss enighet inom oppositionen. Jag tänker inte ge regeringen någon total bakläxa. Det finns saker i regeringens förslag som jag gillar. Det gäller framför allt projektet Skapande skola. Det är ett utmärkt initiativ, även om jag har en viss kritik av själva utformningen och ser konsekvenser som inte är bra. För Miljöpartiet är det viktigt att säkerställa att alla barn får möta professionella kulturutövare. Det är också viktigt att barn och unga får kunskap i skolan. Det är också viktigt att deras rätt till kultur värnas, just för att det finns ett kommunicerande kärl mellan kunskap och kultur. Därför önskar jag att regeringen hade haft en högre ambition på detta område. Det gäller framför allt det faktum att tiotusentals skolungdomar saknar ordentliga skolbibliotek. Skola och utbildning är böckernas värld. Då är det oerhört viktigt att unga människor får tillgång till och kommer i kontakt med litteratur. Som bekant är sambandet mellan förmågan att ta till sig högre utbildning och vana att läsa böcker mycket starkt. Det är bland annat av det skälet Miljöpartiet förespråkar en nationell biblioteksplan och i förlängningen även en nationell bibliotekspolitik. Vi har i vår budget föreslagit ett utvidgat uppdrag för Kulturrådet för detta och även anslagit pengar för det. Museerna är en gammal tvistfråga där skillnaden mellan oppositionen och regeringen består. Vi vill ha tillbaka det fria inträdet och anslår medel för det. Regeringen anslår medel som till stor del motiveras med renoveringsbehov och liknande och säger sedan att museerna fritt kan disponera dessa medel för fri entré om de så önskar. Det valet ser i mina ögon inte så fritt ut. Fru talman! Miljöpartiets kulturpolitik skiljer sig från regeringens. Vi vill att kulturen ska vara nära människor där de bor. Den borgerliga kulturpolitiken har i stället en tendens till övervikt mot storstaden. Vi har sedan tidigare föreslagit regionala kulturfonder för att stimulera en kultur byggd underifrån nära människor. Det brukarperspektiv och den vikt vid demokratifrågorna som Miljöpartiet gärna vill se i kulturpolitiken är skälet till förslaget. Det är viktigt att vi får en institutionell miljö som gynnar mångfald, öppnar vägar och stöttar den nära kulturen. Därför återkommer vi även i år med detta förslag. Vi inser naturligtvis att de diskussioner som kommer att föras framöver inom ramen för Kulturutredningens redovisning av sitt uppdrag säkert kommer att ge impulser som kan komma att påverka även våra resonemang kring detta. Men så här långt står vi fast vid vårt förslag som det ligger. Fru talman! Accessprojektet står inför avveckling med den ekonomiska kris som nu hänger som ett mörkt moln över oss. Miljöpartiet resonerade redan innan krisen om behovet av att fortsätta projektet. Det blir nog inte mindre framöver, menar vi. Projektet har inneburit möjligheter till sysselsättning för kulturarbetare, och främst de med akademisk utbildning. Det är en viktig resurs för de institutioner och organisationer som har fått ta del av projektet. Många har passat på att investera i modern teknik. Av dem som fått sysselsättning genom projektet har 41 procent tidigare varit långtidsarbetslösa. En majoritet av deltagarna har varit kvinnor. I april 2007 rapporterade projektägaren att 595 av de 970 som varit anställda inom projektet varit kvinnor. I utvärderingen påpekar man vikten av fortsatt satsning. Miljöpartiet håller med och efterlyser fortfarande ett jämställdhetsperspektiv i regeringens budget. Avslutningsvis står jag naturligtvis bakom alla Miljöpartiets yrkanden, men för att vinna tid yrkar jag bifall till reservationerna 5, 7 och 10.

Fru talman! Regeringen står här i dag för att försvara sin budget och för att försöka peka ut en kulturpolitisk riktning. Ändå får vi en känsla av att det inte är riktigt nu det händer. Kulturutredningen ska snart komma med sitt resultat. Nästa år vid den här tiden har vi kanske mer att tala om. Då har vi dessutom med stor sannolikhet en debatt mot bakgrund av betydligt kärvare tider än de som rådde när regeringen fastställde sitt budgetförslag. Låt oss dock inte gå händelserna i förväg. Den bärande linjen i regeringens kulturpolitik - får man uppfattningen av - är att marknadsanpassa kulturpolitiken. Ordet entreprenör används flitigt i budgeten. En särskild satsning för att stimulera entreprenörskap utlovas. Samtidigt talas i direktiven till Kulturutredningen om 1970-talets likhetstecken mellan det samhälleliga ansvaret och offentlig finansiering. Man får känslan av att finansieringsfrågan kommer att bli en större fråga framöver och då inte i form av ökat anslag, utan här letar man tydligen efter en ekonomiskt mer självbärande kultursektor. Kanske ska kulturen bli mindre beroende av offentliga anslag och mer av en vara som går att sälja på marknaden. Det är knappast sponsringsfrågan vi talar om. Finansministern har gjort klart att han ser generösare regler eller en generösare tolkning av de regler som finns gällande sponsring till kulturen som ett slags stöd till kulturen. Han vill absolut inte stötta kulturen den vägen. Jag tycker givetvis att det är bra om kultursektorn tjänar pengar och får en stor publik. Det önskar vi väl alla. Det får dock inte ens finnas en misstanke om att detta framför allt är ett sätt att kapa kulturbudgeten och göra den mer marknadsanpassad i framtiden. Att de delar av kultursektorn som tjänar mest pengar just nu är de som åstadkommer flest explosioner i minuten är inte uppmuntrande. Det är intressant att iaktta dataspelsbranschens tekniska och visuella landvinningar. Frågan är dock om vi i detta verkligen ser den finansiella framtiden för balettkonsten, Nationalmuseum eller biblioteken. Jag vill alltså klargöra att Miljöpartiet gärna ser att kulturarbetarna blir duktiga entreprenörer. Det är dock viktigt att fastslå att kulturens oberoende även fortsättningsvis måste värnas. Även den kultur som inte generar vinst generar andra viktiga värden för människor och för demokratin. I en grön kulturpolitik finns alltid denna kultur närvarande. I en grön kulturpolitik är kulturen tillgänglig för alla människor i hela landet. Det innebär att staten ska fortsätta ta ett så stort ansvar som är nödvändigt för att säkerställa detta. Med detta sagt om finansieringsfrågan går jag över till själva budgeten. Det är som sagt en budget framtagen under soliga dagar. Den är gjord innan krisen slog till. Den står någorlunda stabil i nivåer, även om Miljöpartiet från samma konjunkturmässiga läge ville satsa mer totalt sett. Om den saken finns det viss enighet inom oppositionen. Jag tänker inte ge regeringen någon total bakläxa. Det finns saker i regeringens förslag som jag gillar. Det gäller framför allt projektet Skapande skola. Det är ett utmärkt initiativ, även om jag har en viss kritik av själva utformningen och ser konsekvenser som inte är bra. För Miljöpartiet är det viktigt att säkerställa att alla barn får möta professionella kulturutövare. Det är också viktigt att barn och unga får kunskap i skolan. Det är också viktigt att deras rätt till kultur värnas, just för att det finns ett kommunicerande kärl mellan kunskap och kultur. Därför önskar jag att regeringen hade haft en högre ambition på detta område. Det gäller framför allt det faktum att tiotusentals skolungdomar saknar ordentliga skolbibliotek. Skola och utbildning är böckernas värld. Då är det oerhört viktigt att unga människor får tillgång till och kommer i kontakt med litteratur. Som bekant är sambandet mellan förmågan att ta till sig högre utbildning och vana att läsa böcker mycket starkt. Det är bland annat av det skälet Miljöpartiet förespråkar en nationell biblioteksplan och i förlängningen även en nationell bibliotekspolitik. Vi har i vår budget föreslagit ett utvidgat uppdrag för Kulturrådet för detta och även anslagit pengar för det. Museerna är en gammal tvistfråga där skillnaden mellan oppositionen och regeringen består. Vi vill ha tillbaka det fria inträdet och anslår medel för det. Regeringen anslår medel som till stor del motiveras med renoveringsbehov och liknande och säger sedan att museerna fritt kan disponera dessa medel för fri entré om de så önskar. Det valet ser i mina ögon inte så fritt ut. Fru talman! Miljöpartiets kulturpolitik skiljer sig från regeringens. Vi vill att kulturen ska vara nära människor där de bor. Den borgerliga kulturpolitiken har i stället en tendens till övervikt mot storstaden. Vi har sedan tidigare föreslagit regionala kulturfonder för att stimulera en kultur byggd underifrån nära människor. Det brukarperspektiv och den vikt vid demokratifrågorna som Miljöpartiet gärna vill se i kulturpolitiken är skälet till förslaget. Det är viktigt att vi får en institutionell miljö som gynnar mångfald, öppnar vägar och stöttar den nära kulturen. Därför återkommer vi även i år med detta förslag. Vi inser naturligtvis att de diskussioner som kommer att föras framöver inom ramen för Kulturutredningens redovisning av sitt uppdrag säkert kommer att ge impulser som kan komma att påverka även våra resonemang kring detta. Men så här långt står vi fast vid vårt förslag som det ligger. Fru talman! Accessprojektet står inför avveckling med den ekonomiska kris som nu hänger som ett mörkt moln över oss. Miljöpartiet resonerade redan innan krisen om behovet av att fortsätta projektet. Det blir nog inte mindre framöver, menar vi. Projektet har inneburit möjligheter till sysselsättning för kulturarbetare, och främst de med akademisk utbildning. Det är en viktig resurs för de institutioner och organisationer som har fått ta del av projektet. Många har passat på att investera i modern teknik. Av dem som fått sysselsättning genom projektet har 41 procent tidigare varit långtidsarbetslösa. En majoritet av deltagarna har varit kvinnor. I april 2007 rapporterade projektägaren att 595 av de 970 som varit anställda inom projektet varit kvinnor. I utvärderingen påpekar man vikten av fortsatt satsning. Miljöpartiet håller med och efterlyser fortfarande ett jämställdhetsperspektiv i regeringens budget. Avslutningsvis står jag naturligtvis bakom alla Miljöpartiets yrkanden, men för att vinna tid yrkar jag bifall till reservationerna 5, 7 och 10.

Fru talman! I går var det första advent. Vi går mot julen med sånger, julspel och traditioner som stimulerar alla sinnen. Det är mycket kultur nu. Då passar det också bra att vi i dag har en debatt om kulturpolitikens framtid och förutsättningar för kommande år. Jag vill i det sammanhanget passa på att yrka bifall till utskottets förslag i KrU1 och avslag på samtliga reservationer. När jag hör oppositionens anföranden inser jag att de tar adventstraditionerna på allvar. De låter oss vänta på något sammanhållet förslag. Det verkar inte heller vara någon lysning på gång, eftersom man inte heller har så mycket samhörighet. Som fru talmannen vet tyckte man förr i tiden att man inte skulle ha lysning i adventstid. Det bådade inte för ett lyckligt äktenskap. Det kanske är bra att Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna väntar med att utlysa lysning under adventstiden. Eftersom det är advent kan jag inte låta bli att tänka på vistraditionen vi har. Jag tänker då inte på de tre pepparkaksgubbarna. Jag får mer i huvudet sommarsången om tre trallande jäntor. Men med tanke på innehållet i de anföranden som vi nyss har hört är ett bättre passande uttryck tre lallande tanter. Det är ett uttryck som jag hörde på stan häromdagen. Med så lite samhörighet som de har i sina uppfattningar är det svårt att se en kartell som är en värdig motståndare till alliansen. Vad är det de säger? Jo, att alliansen är alldeles för lam. Om det stämde, fru talman, borde väl alla 48 hemställanspunkter i KrU1 ha reservationer från oppositionen. Men inte på ens hälften av punkterna finns reservationer, och endast i två fall finns trepartireservationer. Är inte det rätt så splittrat? Jag ska ta upp tre områden för att belysa bilden ytterligare. Jag börjar med en av de viktigaste frågorna inom kulturpolitiken. Det är ungas rätt till kultur. Flera tidigare talare har varit inne på det, så man har kunnat få sig en bild av splittringen som finns. Vi inom alliansen är väldigt enade om vad som behöver göras. Vänsterpartiet och Miljöpartiet applåderar satsningen Skapande skola. Men de inser inte att man måste stanna upp, titta igenom och utvärdera de 55 miljoner kronor som vi hittills har satsat. Har vi gjort det på rätt sätt, eller ska vi förändra någonting innan vi går vidare? Socialdemokraterna vill omedelbart riva upp och göra om. I stället föreslår man någonting som man kallar Kulturbryggan. Vad detta är går det inte riktigt att få reda på. Men två saker står dock klart. Det blir mindre pengar till eleverna, och det är de etablerade institutionerna som ska få pengarna. Det är inte elever och skolor som ska bestämma om de vill komma till institutionerna eller gå ut och möta fria kulturutövare. Kort sagt innebär det mer till dem som redan har och mindre frihet för elever och skolor. Fru talman! Det andra området gäller kultur och näringsliv. Miljöpartiet var inne på risken att kulturen skulle bli uppköpt. Där har Socialdemokraterna i sin motion inte inom vårt utgiftsområde utan inom område 24 tagit upp att det är viktigt med samverkan mellan kultur och näringsliv. De vill till och med avsätta pengar för att utveckla marknaden. Det tycker vi är jättebra. Vi vill gärna ha hjälp med att öka trycket när det gäller sponsring för företag men också avdragsrätt vad gäller enskilda och donationer och även avdragsrätt för konst av enskilda levande konstnärer. Men vad säger då Vänstern och Miljöpartiet? Finns det någon chans att komma överens där? De som jobbar inom området, kulturarbetarna eller konstnärerna, är väldigt beroende av marknaden och ska så vara. Därför vill vi förbättra villkoren där de jobbar. Vi vill också se till att de får det skydd de behöver. I veckan kommer vi förhoppningsvis att få en proposition på riksdagens bord där vi kan skydda upphovsrätten på Internet. Vi i alliansen är enade att stå upp för upphovsrätten. Men hur ser det ut på vänsterkanten? Vänstern och Miljöpartiet tänker inte ställa upp för konstnärerna. Men vad tänker Socialdemokraterna göra? Kanske de kulturaktiva i kulturutskottet kan tala om vad Socialdemokraterna tänker göra. Tänker ni ställa upp på konstnärerna och kulturarbetarna? Fru talman! Det tredje området jag tänkte ta upp handlar om kulturarvet och museerna. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth kommer alldeles strax att utveckla tankarna om de numera fria museerna, som oppositionen absolut inte vill se. Trots att de är överens om att fri entré på museerna är den största reformen som har sett dagens ljus inom kulturområdet har de inte kunnat komma överens om vad det kommer att kosta. Alla har nämnt i sina anföranden att det är viktigt att kultur sprids i hela landet. Men 16 av de 19 statliga museerna som de nu vill ha fri entré till ligger i Stockholm. Vad är det för rättvisa att så koncentrerat avsätta pengar till Stockholm? Varför ska det inte vara fri entré på övriga landets museer, om ni tycker att de statliga är så viktiga? En annan sak som är viktig är kvaliteten. Hur tänker oppositionen förbättra kvaliteten på landets museer? Det är inte ett ord. Det ska bara vara fri entré. Det ska vara väntkurer, inte attraktiva mötesplatser där människor kan komma och bli bildade och upplysta. Vad är det för politik? Fru talman! Som synes är det inte mycket tag i oppositionen. Då är det tur att kulturlivet är så kreativt att de har tagit initiativ och genomfört sin skuggutredning. Den har gett oss alla så många roliga och intressanta inpass. Men det är lite betecknande. År 2007 var jag på bokmässan i Göteborg och hörde partisekreterare Marita Ulvskog slå sig för bröstet och säga att Socialdemokraterna ska ha ett alternativ i kulturpolitiken. Har det hänt något? Omsprunget av kulturlivet har Socialdemokraterna samlats till ett rådslag. Jag kan rekommendera, fru talman, att gå in på den hemsidan. Man blir inte upplyst om vad den framtida socialdemokratiska kulturpolitiken kommer att innehålla. Jag hoppas innerligt att Vänstern, Miljöpartiet och Socialdemokraterna kommer samman och enas om ett alternativ. Sveriges kulturpolitik behöver detta. Vi inom alliansen behöver det också. Vi behöver en motståndare som är på gång och som kan ge oss en match. Se till att ge oss denna match!

Fru talman! Det fanns en hel del intressanta saker som Cecilia Magnusson tog upp. Det hon inte tog upp var Rikskonserter. Jag vill minnas att Cecilia Magnusson och Anders Åkesson skrev en debattartikel om att lägga ned Rikskonserter. Jag fick nyligen ett samtal från Piteå där man bedyrade hur viktigt det var med samarbetet med Rikskonserter när det gäller lokala och regionala musikarrangemang. Man sade att Rikskonserter innebär en unik situation i världen eftersom Rikskonserter satsar på så kallad världsmusik. Med tanke på processen att 10 miljoner kronor drogs undan från Rikskonserters budget undrar jag om det är ett steg i att lägga ned Rikskonserter.

Fru talman! Det är spännande att höra Siv Holmas inlägg och replik. Det var inte riktigt det jag trodde att hon skulle ta upp. Vi hade en lång diskussion i utskottet angående Rikskonserter. Förslaget till besparing som vi har lagt fram är mycket rimligt och inte alls i någon konstig proportion till andra besparingar eller omfördelningar. Om Rikskonserter ska läggas ned eller inte behöver man överväga tydligt. Siv Holma har själv suttit i referensgruppen till Kulturutredningen, där vi båda sitter, och hört de diskussionerna. Jag tycker att frågan är lite konstig. Det behöver nog göras en hel del med Rikskonserter, framför allt efter deras framträdande i kulturutskottet härförleden. När jag nu har svarat på Siv Holmas fråga kanske Siv Holma kan svara på de frågor jag ställde i mitt anförande, framför allt om upphovsrätten. Hur tänker sig Siv Holma försvara konstnärernas rätt till sina alster när propositionen om försvaret för upphovsrätten kommer? Jag ska passa på att ställa en fråga till som gäller Skapande skola eftersom Siv Holma tog upp Skapande skola i sitt anförande. Anser inte Siv Holma att man bör utvärdera de satsningar man gör innan man går vidare och investerar pengar?

Fru talman! När det gäller min fråga om Rikskonserter kan jag konstatera att jag inte fick något svar. Kulturutredningen får ju självständigt lägga fram förslag. Vad som är intressant att veta är vad alliansregeringen har på sin dagordning. Jag ska gå över till frågan om upphovsrätten. Först och främst vill jag slå fast att Vänsterpartiet är enigt om att skydda upphovsrätten. Det problematiska i sammanhanget är hur man på bästa sätt gör det. Det är problem att skydda upphovsrätten på Internet. Personligen delade jag inte partiets uppfattning när man på kongressen fattade beslut om att inte jaga unga människor som laddar ned och i stället underlätta för dem. Det var ett felaktigt beslut. Vi får utgå från att upphovsrätten ska skyddas. Frågan är vad som är bästa sättet. Jag tycker att Stims förslag om det individuella licensavgiftssystemet är oerhört intressant. Vi har en grupp i vår riksdagsgrupp som tittar på just de bitarna, det vill säga hur man ska kompensera upphovsrättsinnehavarna. Det förslaget finns i deras pipeline. När det gäller Skapande skola är det bra att utvärdera det som görs. Men problemet med Skapande skola i er tappning är att det blir för lite. När små och medelstora kommuner inte söker pengarna måste det vara ett tecken på att det finns för lite pengar i påsen. Därför hade det varit bra om alliansregeringen hade vågat ta in hela tankegången från Norge, det vill säga att satsa mycket mer pengar på alla barn mellan 6 och 16 år. Därför gillar vi vårt förslag om 300 miljoner kronor från Svenska Spel.

Fru talman! Siv Holma är tanten med guldbyxorna. Hon säger att deras budgetökning med 1 miljard kronor är oerhört sansad. Jag kunde inte låta bli att kommentera detta med tanke på Skapande skola. Det är för lite pengar. Om vi ska använda skattebetalarnas pengar, Siv Holma, ska vi göra det ansvarsfullt, inte sätta sprätt på pengar urskillningslöst. Vi har nu sett att det finns ett intresse för Skapande skola i hela landet. Alla delar av landet, alla sorters skolor, är med. Det är ett stort intresse. Nu stannar vi upp och ser vad som görs och hur vi kan stimulera vidare. Ambitionen är att bygga ut Skapande skola. Om det ska ingen tveka. Jag måste återkomma till Rikskonserter, när Siv Holma frågar vad alliansen har på sin dagordning när det gäller Rikskonserter. Men då håller sig Siv Holma inte riktigt till sanningen, eftersom hon vet att Kulturutredningen har detta på sitt bord och kommer med sitt betänkande och sina förslag i februari månad. Alliansen har inte någon dagordning för detta därför att vi vill se genomtänkta förslag först. Jag tycker att den vänsterledda, splittrade oppositionen borde ta till sig detta, att man ska ha genomtänkta förslag innan man yttrar sig.

Fru talman! Jag vill bara påminna Cecilia Magnusson om att det är hon som sitter i regeringen och inte vi. Vi får hela tiden frågor: Hur tänker oppositionen göra det ena? Hur tänker oppositionen göra det andra? Det är ju ni som har ansvaret. Det är ni som ska tala om för oss hur ni ska göra. Jag tycker att det är bättre om Cecilia Magnusson ägnar sitt anförande åt att förklara vad hon tänker göra i stället för att bekymra sig över vårt samarbete. Jag kan försäkra Cecilia Magnusson om att vi hanterar det bäst själva. Jag tänkte nu övergå till att prata om Skapande skola. Cecilia Magnusson säger att vi applåderar. Jag har sagt att Miljöpartiet tycker att idén om att alla barn får möta kulturen, att den är kopplad till skolan, är väldigt bra. Men jag vet också att allting inte står rätt till. På Kulturrådets hemsida läser man att 25 procent av kommunerna inte alls har ansökt om pengarna. Jag undrar om det inte är ett bekymmer för Moderaterna att det är ganska många barn som inte alls har fått ta del av idén om att kulturutövarna ska möta barnen i skolan. Jag undrar om ni har gett några direktiv till Kulturrådet för att förbättra det.

Fru talman! Tack för inlägget om Skapande skola, Esabelle Dingizian! Ja, det är en väldigt spännande utveckling. Om det är 25 procent som inte har sökt pengar - jag har inte räknat det så - är det ändå 75 procent av landets kommuner och skolor som har sökt. Då ska man också betänka att skolor och kommuner på mindre än ett år har satt sig ned och tänkt igenom detta: Hur kan vi samverka bättre med museer, bibliotek och andra? Hur kan vi få en sammanhållning mellan skolan, undervisningen, och kulturen, göra handlingsplaner och söka Skapande skola-stöd? Detta har skett på mindre än ett år! Jag måste säga att jag är ganska imponerad av att man har lyckats få in 75 procent av skolorna, kommunerna och eleverna till Kulturrådet. Det är oerhört viktigt att man tänker igenom vad man vill göra och hur man ska göra detta, för att sedan få möjligheter att förverkliga det. Det är oerhört centralt i satsningen på Skapande skola. Nu stannar vi upp och ser vad det beror på att man inte har sökt och hur styrningen av satsningarna har varit. Har det varit tillräckligt? Har det varit bra? Kan vi göra saker och ting bättre? Sedan kan vi utvidga det. Väldigt mycket spännande har hänt ute i kommuner mellan skolor och kulturinstitutioner och fria grupper som aldrig förr har varit i kontakt med skolorna och undervisningen. Vi ser att det blir en oerhört stimulerande tid framöver, en utvecklingsfas.

Fru talman! Jag tycker snarare att det är ett bekymmer att 25 procent - vilket för övrigt står på Kulturrådets hemsida - inte har sökt pengarna. En idé som vi tycker är bra är just att barnen får träffa kulturutövarna. Jag har också läst att pengarna inte har gått just till det här mötet, utan mycket pengar går till att barnen skapar själva. När jag läser i betänkandet blir jag ännu mer oroad. Jag undrar om ni funderar på att ändra riktning, därför att ni säger om Skapande skola-satsningen "att skolorna har möjlighet att använda sig av lokal och regional kompetens hos museer, bibliotek, gallerier m.fl.". Det är väl inte tänkt att man ska gå på bibliotek och museer med de här pengarna, hoppas jag. Tanken är väl att detta ska generera jobb för kulturutövarna, och att det inte blir andra saker man gör med pengarna. Det är lite det jag är ute och fiskar efter. Eftersom ni svarar på det viset på Socialdemokraternas motion undrar jag om ni inte riktigt har hittat hem. För mig är det viktigt att barnen och ungdomarna får träffa just kulturutövarna.

Fru talman! Ja, mötet mellan kulturen och eleverna i deras lärande är oerhört viktigt. Det är det som är själva tanken med Skapande skola. Jag kan försäkra att det kan användas till allt det som räknades upp och mycket mer. Det är upp till skolorna att bestämma vad man ska använda Skapande skola till, hur man vill utveckla detta. Det finns oerhört många spännande exempel som kan vara ledstjärnor i det här arbetet. Till exempel har Karlskrona i många år jobbat tillsammans mellan skolan och kulturlivet. Man har bland annat en samverkan med Marinmuseum från det att barnen är jättesmå, när de går i förskolan och ettan, och upp till nian och även gymnasiet. Det är ett jättebra, självpåtaget arbete. Det är inget projekt utan någonting som löper år efter år. Jag tror att man har hållit på i tolv år med den här samverkan. Det är oerhört bra. På andra ställen samverkar man med fria kulturutövare. Författare kommer till skolan och berättar om sitt författarskap, berättar för barnen hur det är att skriva och ger dem inspiration till ett eget skrivande. Det är jättebra. Vi ska inte styra. Vi ska låta elever och lärare efter lokala förutsättningar på bästa möjliga sätt få in kulturen som en naturlig del i lärandet för att barnen bättre än i dag ska kunna ta till sig den kunskap de behöver för hela livet.

Fru talman! Den 17 november var jag på Orionteatern, och vi fick i en paneldiskussion frågan hur Sverige kan bli ett ledande kulturland. Cecilia Magnussons kollega Mats Johansson sade att man inte behöver fundera över det, för det är vi redan. Debattledaren sade då att det visar att 1974 års kulturpolitik har varit framgångsrik. Jag tror att det är viktigt när vi pratar om kulturpolitik, som några har nämnt i dag, att se att det faktiskt är väldigt mycket som vi är överens om. Vi ska inte missa det. Vi ser på mycket i budgeten att vi drar åt samma håll i fråga om hur vi vill fördela resurserna. Men vad händer sedan? Det är mycket av de frågor som vi från oppositionen har. Vad vill regeringspartierna? Det är den frågan vi har. Vi har inte fått några förslag på två och ett halvt år. Inga propositioner har lagts fram. Hur blir det med public service, Cecilia Magnusson? Har ni enat er? Ska vi få en statstelevision som vi ska finansiera via budgeten, eller hur blir det? Har ni bestämt er på den punkten? Jag får en fundering när Cecilia Magnusson lägger ned så mycket tankemöda på vårt rådslag. Och det är roligt att Cecilia Magnusson är inne på vår hemsida. Till skillnad från hur det är på den blogg som kulturministerns politiska sekreterare har får man verkligen kommentera på vår hemsida. Där är det möjligt för alla att komma med synpunkter och idéer. Välkommen att skicka in och inte bara titta! Eftersom ni i Moderaterna nu har bestämt er för att börja jobba med rättvisa skulle jag vilja säga: Välkomna, det var på tiden! Tala då om för mig vad det är för rättvisa i att den person som möter arbetslöshet ska få en höjd skatt och på så sätt, enligt den devis ni själva har presenterat, få mindre resurser att lägga på kultur.

Fru talman! Grönt kan ju vara kreativt, och kulturen ska vara kreativ. Det kanske är många kreativa människor här i dag. Det är lite konstigt att höra Margareta Israelsson. Först råskäller hon om att vi inte gör något, sedan säger hon att vi är överens om så mycket. Kan man vara både det ena och det andra? Tydligen. Jag tycker att det är lite konstigt. Margareta Israelsson tar upp public service. Hon vet ju att Public-service-utredningen har varit ute på remiss. Det kommer alldeles strax att vara samråd, och en proposition är på väg fram. Det kommer. Men det finns ju mycket annat att prata om. Margareta Israelsson pratar om rättvisa. Vad är det för rättvisa när stockholmarna ska få fri entré medan alla andra museer i övriga landet inte omfattas? Jag tycker inte att det är rättvist. Kan Margareta Israelsson säga var det rättvisa ligger i att 16 museer i Stockholm ska ha fri entré men inte hundratals andra museer i hela landet? Höjd skatt pratar hon också om. De skattehöjningar som skulle komma om Socialdemokraterna skulle vara vid makten, vad skulle de innebära för kulturarbetare och andra? Margareta Israelsson förfasade sig i sitt anförande över den skattehöjning som skulle drabba de arbetslösa för att de inte får del av jobbskatteavdraget. Är inte Socialdemokraterna längre fästa vid tanken på att det ska vara bra att betala skatt och att det ska vara höjda skatter i det här landet? Har ni gått ifrån det, eller hur ser det ut?

Fru talman! Låt oss klara ut detta med fri entré. Är det inte lite larvigt att stå och föra det här resonemanget? Vi gick till val på att fri entré skulle gälla på museer generellt, men det är inte en fråga som riksdagen beslutar om, utan det är upp till regioner och lokala företrädare för museer att göra det. Vi tycker generellt att vårt kulturarv inte bara ska vårdas utan att det är väsentligt att man också har besökare. Förklara för mig: Vari ligger rättvisan med fri entré - eller gratis entré, som ni föredrar att kalla det - på museerna i Stockholm för barn men inte för vuxna? På vilket sätt stimulerar detta Luleå, Haparanda, Malmö och Lund? Det handlar ju bara om att familjerna inte ska få göra något tillsammans. Den retoriken går inte ihop, Cecilia Magnusson. Om vi ska ha ett samråd om public service tycker jag att det är bra. Jag välkomnar det. Jag har sagt det hela tiden, och vi har från oppositionspartierna sagt att vi gärna ser ett samtal, även om ni rev upp det som vi gemensamt hade förhandlat fram. Tala nu om för mig vad det är för rättvisa om man ska få sänkt skatt när man arbetar och att man för de pengarna ska kunna betala för den kultur som kostar pengar. Då är det ju vissa som inte får sänkt skatt. Hur ser ni på det? De som nu varslas och blir arbetslösa med sänkt ersättning och höjd skatt, vari ligger rättvisan för dem? Och hur ser ni på behovet av att kunna ta del av kulturutbudet för våra pensionärer?

Fru talman! Det är intressant att höra Margareta Israelsson förklara detta med fri entré. Kulturarvet behöver vårdas, men hur ska det vårdas utan pengar? Ni har inte anvisat några pengar till hur vi ska vårda det som finns på museerna. Det måste ju vårdas. Människor kommer till ett välvårdat kulturarv på museerna. Vi ser att besökssiffrorna stiger trots att det är avgift för vuxna. Margareta Israelsson kanske inte tänkte på det, men det är faktiskt fri entré för barn upp till 19 år i nästan hela landet. Däri ligger rättvisan. Barn och unga ska ha fri tillgång till kulturarvet. Människor som är myndiga och vuxna kan bli statsministrar och valda till fina ämbeten, som riksdagsledamotskap. Dem ska vi inte styra med fri entré, tycker vi moderater och vi i alliansen. Det är en väldigt viktig skillnad mellan oss och Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi tycker inte att man ska styra människors kulturutbud, utan det ska vuxna människor göra själva. Men barn är oerhört viktigt, och det förvånar mig att inte Margareta Israelsson har funderat över detta tidigare. Jag är glad över att vi just i dag, i adventstid, har denna kulturdebatt. Jag önskar verkligen att Miljöpartiet, Vänstern och Socialdemokraterna till nästa debatt har ett bättre och mer sammanhållet förslag som vi då kan debattera.

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag i betänkandet KrU1. Så vill jag ta upp några reflexioner med anledning av betänkandet. Jag tycker att det har varit intressant att följa debatten så här långt och notera hur den av Vänsterpartiet anförda kulturoppositionen i landet spretar betänkligt både i sak och i ambition. Fru talman! Riksdagsledamöter! Det är faktiskt ett ekonomiskt spann mellan 123 och 1 000 miljoner kronor mellan det tre oppositionspartiernas ytterst divergerande syn på hur man ska satsa på svensk kulturpolitik 2009. Socialdemokraterna nöjer sig med 123 miljoner kronor, Miljöpartiet har 258 miljoner och Vänsterpartiet 668 miljoner kronor, plus 300 miljoner kronor från Svenska Spel i extraambitioner på kulturområdet. Fru talman! Detta visar på några saker. Det visar på en oförmåga att prioritera. Man vill hellre ha mer av allt och vara alla goda gåvors givare än att någon stund ägna sig åt att prioritera det ena före det andra. Det är ju så den verkliga politiken är: Man kan inte ge allt åt alla samtidigt, utan man måste prioritera. Det visar också på en mycket intressant oförmåga att samverka i den svenska politiska oppositionen även på kulturområdet. Det visar också på en oförmåga att ta ekonomiskt ansvar; även om kulturpolitiken är en liten del av de svenska räkenskaperna visar man en oförmåga att ta ekonomiskt ansvar också på detta område. Fru talman! Det är en lycka för svenskt kulturliv och svensk samhällsekonomi att de rödgröna är förpassade till oppositionsbänkarna. Man kan också uttrycka det så som det står skrivet i betänkandet: Utmärkande för främst Vänsterpartiets budgetalternativ inom kulturutskottets ansvarsområde är de många svagt underbyggda insatserna, mestadels helt utan motivering trots att i många fall betydande belopp avdelas inom ett stort antal områden. Fru talman! Svenskt kulturliv månde bäva inför risken att dagens opposition lyckas bli överens och bli ett regeringsalternativ i framtiden. Fru talman! Det finns självklart några andra saker, och långt mer positiva saker, att uppmärksamma i det här betänkandet. Låt mig bara nämna tre! Skapande skola har tidigare luftats här. Det är en mycket framgångsrik satsning, önskad och älskad av många. 75 procent av landets kommuner ansöker om detta. Det riktar sig då till årskurs 7-9 i grundskolan, än så länge. I en första ansökningsomgång fördelas 27 miljoner kronor till 152 kommuner och friskolor runt om i vårt land. Det är en självklar ambition, vilket det också har givits uttryck för tidigare här från talarstolen, att projektet eller satsningen Skapande skola över tiden ska byggas ut till att omfatta hela grundskolan. Den andra saken, fru talman, som jag är väldigt glad över är den extra satsningen på Riksteatern i kommande års kulturbudget, som vi kan läsa om. Riksteaterns sätt att arbeta - det är en nationell institution i stark symbios med lokalt och regionalt ideellt kulturliv - är, vill jag påstå, ett föredöme för andra nationella institutioner. Det ger ett mycket starkt engagemang. Det ger ett mycket starkt genomslag och en oerhört hög pay back till stat, region och kommun i form av väldigt stora ideella krafter som frigörs med det sättet att arbeta. Den tredje saken jag tänkte nämna bland de väldigt många goda saker som finns att läsa om i detta betänkande är den kyrkoantikvariska ersättningen. Det är också ett gemensamt kulturarv vi har att vårda, i form av kyrkobyggnader som är fördelade över hela landet. Kyrkoantikvarisk ersättning omnämndes ju i september i presskommentarerna till kulturbudgeten som något av en vinnare i årets kulturbudget. Och helt i enlighet med det avtal som staten och Svenska kyrkan har slutit fördelas 465 miljoner kronor till kyrkoantikvarisk ersättning kommande år. Helt i enlighet med det avtal som finns har man också inlett förhandlingar mellan staten och Svenska kyrkan om hur fortsättningen av det här åtagandet ska hanteras åren efter 2010. Fru talman! Alliansregeringen är att lita på även i detta sammanhang. Jag ser med förväntan fram emot den hearing som kommer att ordnas här i riksdagen på torsdag den 4 december i ämnet kyrkoantikvarisk ersättning. Det är ett mycket bra initiativ. Och det ger rimligen vid handen, fru talman, att det finns ett behov av ett än bättre samspel mellan staten, i form av Riksantikvarieämbetet, och dess förlängda armar ute i landet på länsstyrelsens kontrollfunktioner. Det handlar om ett bättre samspel och ett rätt stort behov av ödmjukhet i arbetet med att hantera balansen mellan brukande och bevarande vad gäller detta kulturarv. Fru talman! Avslutningsvis vill jag på nytt yrka bifall till förslaget i betänkandet. Jag vill uttrycka att budgeten på detta område, utgiftsområde 17, är väl avvägd och väldigt bra för svenskt kulturliv. Jag vill uttrycka min förundran, fru talman, över den av Vänstern anförda spretiga och på sina håll bristfälligt underbyggda politik som oppositionen har. Jag vill uttrycka min glädje över i synnerhet de satsningar som görs på Skapande skola och på Riksteatern.

Fru talman! Vad annat kunde jag ha väntat mig än att man skulle skryta över sin delaktighet i regeringen eller regeringens fantastiska politik? Jag kan väl börja med att säga så här: Jag tycker inte att det är någonting att skryta över att man under de två första åren har gjort skattesänkningar, med 5 000 kronor i månaden, som har tillfallit den tiondel som är rikast, speciellt inte utifrån ett kulturpolitiskt perspektiv när man ser vilka brister som finns i det svenska kulturlivet. Jag skulle gärna vilja höra av Anders Åkesson vad han har för motiv när han inte tycker att man ska kunna använda en del av Svenska Spels vinst till just satsningar på barns och ungas kultur. Precis som den här statliga utredningen föreslog för två och ett halvt år sedan vill vi satsa 300 miljoner, för de pengarna behövs. Drygt 1 miljard, kanske mer, går till idrotten. Det tycker vi är helt okej och bra. Ni tycker att det är viktigt att man sänker skatten med 5 000 kronor till den tiondel som tjänar mest i Sverige. Däremot är ni inte intresserade av att satsa 300 miljoner för barns och ungas kulturbehov. Jag tycker att det skulle vara oerhört intressant att höra vad Anders Åkesson har för argument för detta.

Fru talman! Tack, Siv Holma, för frågorna! Jag skryter inte, Siv Holma, över en delaktighet. Jag säger bara som det är. Det är en väldigt bra kulturbudget som är framlagd. Centerpartiet, liksom de andra tre allianspartierna, är väldigt delaktiga i den, och det är jag väldigt glad och väldigt stolt över. Jag är inte nöjd, för vi är inte i mål än, men jag är väldigt stolt och glad över att vara delaktig i den här budgeten. Det vill jag börja med att säga. Vi sänker skatten för väldigt många, Siv Holma, bland annat lokalvårdare, barnskötare, förskollärare, poliser och verkstadsarbetare hemma i Kalmar, där jag är verksam, och i Kalmar län. Det betyder att de får 1 000-1 400 kronor mer i månaden att själva disponera över. Det vore förmätet av mig, Siv Holma eller riksdagen att tala om på vilket sätt de ska använda de pengarna, men jag är rätt övertygad om att en del av dem också läggs på konsumtion av kultur av skiftande art. Men jag skulle aldrig drista mig att vara smakpolis åt dessa människor och säga vad som är god och dålig kultur. Sedan gällde det Svenska Spel och ungdomarna. Ja, det är ju en fantastisk tur, Siv Holma, att vi har Svenska Spel så att Siv Holma och Vänsterpartiet hade 300 miljoner att hämta för ytterligare en satsning. Men, Siv Holma och Vänsterpartiet, varför inte vänta på den kulturutredning som presenteras om - vad kan det bli - ett par månader? Då kan man se på vilket sätt man gör en samlad bedömning av hur ungdomar och barn får tillgång till kulturen och hur vi finansierar. Det är väl bättre än att lite ad hoc-mässigt rycka 300 miljoner där och 500 miljoner där? Summan av kardemumman blir då att vi övertrasserar med 1 miljard. Det, fru talman, skapar ingen hållbarhet eller trovärdighet för svensk kulturpolitik.

Fru talman! Jag blir förvånad över att Anders Åkesson drar till med sådana saker som att man skulle övertrassera - det finns liksom ingen grund. Detta beror väl på att Anders Åkesson inte kan någonting om Vänsterpartiets ekonomiska politik och budget. Jag som har varit med om att ta fram den vet att det finns ett finansiellt sparmål på 1 procent, det vill säga inkomsterna överskrider utgifterna med 1 procent. Jag kan bara beklaga att jag inte känner igen Centerpartiet från den tid då man åtminstone försökte vara mer för att man skulle ha en balanserad regional rättvisa och så vidare. Här har man liksom anammat att man ska satsa på dem som har det bäst. De med de största inkomsterna får 5 000 kronor mer i månaden. Jag får inte heller något svar när det gäller Svenska Spels vinstmedel. 1 miljard ad hoc - ja, men idrotten har ju fått det i ett antal år. Enligt den här statliga utredningen skulle man börja under en treårsperiod. Hade man gjort det här 2007, 2008 och 2009 hade man klarat av det. Sedan skulle man undersöka vidare hur man skulle göra när den här spelutredningen kommer - var det i början av nästa år den skulle komma - och man ser vad den säger för någonting. Då skulle jag gärna vilja veta: Kommer Anders Åkesson att arbeta för att statliga Svenska Spel ska säljas ut?

Fru talman! Jag vill nog påstå att det är att övertrassera när man inte kan hålla sig inom ett anvisat utrymme på drygt 10 miljarder. Man klipper till med en frisk miljard till. Då har man svårt att prioritera. Jag kallar det att övertrassera. Man kan säkert kalla det något mer budgettekniskt korrekt. Men jag valde ordet övertrassera, och det står jag för. Jag är, Siv Holma, dessutom inte ensam om att inte förstå Vänsterpartiets budget. Men det är något helt annat. Det är egentligen inte det vi ska diskutera. Jag känner mig mycket väl hemmastadd med den politik vi för med skattesänkningar som har sin absoluta tyngdpunkt på de människor som har låga och normala inkomster. Men vår syn på ekonomi kanske skiljer sig åt. Jag är väldigt nöjd med att människor med normala och låga inkomster i Kalmar län, min valkrets, och resten av landet får mer att själva bestämma över. Bland annat kanske man vill konsumera kultur. Jag har inga som helst problem, fru talman, med att argumentera exempelvis för satsningen Skapande skola som innebär en satsning fördelad över hela landet. Den omfattar kulturarbetare och barn och ungdom över hela landet. Det är ett mycket gott exempel på ett regionalt ansvarstagande som Siv Holma efterfrågade från Centerpartiet. Vad det gäller Kulturutredningen och spelutredningen är det så väl att spelutredningen, som heter något annat, presenterar sina idéer här vid Luciatid den 15 eller 17 december, Kulturutredningen strax efter jul- och trettonhelgen. Det ger både opposition och majoritet i denna kammare möjlighet att samlat bedöma framtiden för både Svenska Spel och kulturen och hur vi fortsätter att använda pengarna på ett klokt vis. Så, fru talman, för man en långsiktig och hållbar kulturpolitik i vårt land.

Fru talman! Sverige är en gammal demokrati. Nästa år ska vi högtidlighålla att vi har åtnjutit fred i 200 år. Det är en absolut unik situation i världen. Sedan 1766 har offentlighetsprincipen och tryckfrihetsförordningen funnits garanterade i vår grundlag. Jag berättar detta som bakgrund till att jag för ett år sedan när kulturutskottet debatterade här i kammaren talade om allas vårt ansvar att stå upp och försvara yttrandefriheten, varhelst i världen den kränks. Under det år som har gått, fru talman, har väldigt mycket hänt när det gäller yttrandefriheten. Situationen för det fria ordet är dyster, inte bara långt borta, även på den europeiska kontinenten. Förra veckan samlades vi i Börshuset för att lyssna till Salman Rushdie och Roberto Saviano, två författare som tvingats betala ett mycket högt pris, nämligen frihetens pris för att de givit ord åt sin verklighet genom att skriva böcker som skildrar deras erfarenheter och därigenom gjort sina berättelser till allas våra. Mullorna i Iran tolererade inte detta på 80- och 90-talen. Brottssyndikatet Camorran, den napolitanska maffian, tolererar inte detta i Italien i dag, eftersom de i år, 2008, har utfärdat dödsdom mot den 29-årige författaren Roberto Saviano. Detta visar att pennan kan vara farligare än vapen. Detta visar också på litteraturens sprängkraft. Varför? Jo, för att litteratur kan förändra en värld. Saviano sade i Börshuset: Författaren kan man stoppa, men författaren har en allierad. Det är läsaren som aldrig kan stoppas. Fru talman! Det är viktigt att vi ibland gör de här utblickarna över världen för att se att kulturpolitik inte bara är något nationellt. Kulturpolitik är djup ideologi. Det handlar inte bara om att flytta pengar från ett konto till ett annat eller att öka eller minska med 1 miljon här eller där, även om det också är viktigt. Kulturpolitik är så mycket mer och kräver allas vårt engagemang och ansvar på ett utökat sätt. I dag lever vi, som flera av mina kolleger i utskottet har talat om redan, i en tid av finansiell kris och turbulens på den finansiella marknaden över hela världen. Många människor i vårt land känner oro inför framtiden. Jobben, bostaden, ja hela tryggheten kan vara hotad när den globala finansiella oron är ett faktum även i vårt land. Också inom kulturvärlden kommer detta att kännas av. I vilken omfattning är mycket svårt att prognostisera, precis som vår finansminister har sagt många gånger. Men vår regering har haft en så stram budgetdisciplin att vi har ett förhållandevis gott utgångsläge jämfört med andra länder att tackla de problem vi står inför med insatser för dem, som Margareta Israelsson också har lyft fram, som mister sina arbeten. De åtgärderna är vidtagna. Det finns utbildningsinsatser och annat som är gjort. Fru talman! Det är också i tider av kris som kulturens betydelse växer och tydliggörs. Människan behöver i oroliga tider något som hon kan söka fäste för livet i. Här erbjuder kulturen en rikedom. Trots den ekonomiska turbulensen kan vi i dag stå här och säga att vi gör en satsning på kulturens område i årets budget som ökar med 80 miljoner kronor. Fru talman! Vi måste vinna varje människas insikt om att litteratur, teater, musik, bildkonst och andra kulturyttringar kan befria och upprätta en människas känslor och inneboende kreativitet. Den som äger ett språk är rik och trygg och kan uttrycka sig, debattera och argumentera för sin sak och ta plats på samhällets alla estrader, kulturellt, politiskt och socialt. Men man behöver verktyg för detta. Fru talman! Det är därför som vår regering har gjort betydande satsningar på skolan. Jag menar att samhällets kanske allra viktigaste kulturella arena är just skolan. Därför har vi under den här mandatperioden satsat på en politik för bildning, både när det gäller skolan och kulturen. För baskunskaperna att läsa, skriva och räkna har det inneburit den allra största reformen för lågstadiet någonsin med medel på omkring 900 miljoner kronor. Därtill kommer den satsning som alla mina kolleger som har talat redan har nämnt, nämligen satsningen på Skapande skola som innebär 175 kronor per barn och år från och med högstadiet. Här har sagts, felaktigt vill jag påstå, att det bara är 75 procent av landets kommuner som har sökt bidrag. Det är inte sant. Det är 75 procent som har beviljats bidrag. Det är en skillnad. Det finns fler kommuner som har sökt. Men 75 procent har kommit med en ansökan som har varit av en sådan kvalitet att man har beviljats anslag. Det är viktigt att se till att ansökningarna blir bättre till kommande år så att ännu fler av landets kommuner kan vara med och ta del av medlen. Vi vill naturligtvis se en utbyggnad av Skapande skola under kommande år så att vi snart ska kunna se en skillnad när det gäller kreativitet och kultur för alla barn i svensk skola. Det är en oändligt viktig uppgift för samhället. Det handlar om att tala, skriva, måla, dansa, spela och sjunga, få språk och verktyg för drömmar och visioner. Jag kan berätta något från satsningen Skapande skola. Man talar här från oppositionen lite föraktfullt, tycker jag, om vilka kommuner som har fått medel. Det är faktiskt så att många olika verksamheter får bidrag. Haninge kommun till exempel planerar två musikprojekt, ett i särskolan Brandbergsskolan och ett i Vendelsömalmsskolan där elever med Aspergers syndrom går. Kan man tänka sig något mer behjärtansvärt än att de här barnen får hjälp att hantera sin många gånger tuffa tillvaro med hjälp av kultur och kulturens utövares professionalitet som möter dem? Det handlar om att kommunicera med varandra och att ge uttryck för sina erfarenheter. I Umeå vill man bland annat inom scenkonsten göra workshops, och man har läsprojekt för att stärka kulturens roll i lärandet. Tillsammans med författare, skådespelare, musiker och andra är tanken att ge eleverna praktisk kunskap om språk som kommunikation. Fru talman! Jag tycker att det här är underbara satsningar och fina projekt som vi ska vara rädda om och naturligtvis vidareutveckla. Mina kolleger har talat mycket om begreppet "fria museer". I vår värld är det museerna själva som väljer hur de vill skapa sin framtid och hur de vill möta sin publik. Under Socialdemokraternas tid genomfördes fri entré vilket var, tyckte jag då, tveksamt. Man frågade nämligen aldrig museicheferna eller ledningarna om de ville ha detta eller inte, och jag vet att till exempel chefen för Naturhistoriska riksmuseet sade: Vi vill inte detta. Vi vill själva avgöra. Hon sade att det var med stalinistiska metoder som reformen genomfördes. I dag är det något annat. I dag handlar det om att satsa 40 miljoner kronor på en reform för fria museer. Därmed får de större resurser och friare tyglar att välja hur de vill möta sin publik. Somliga, till exempel Nationalmuseum, gick ganska snart efter att propositionen hade lagts fram ut med ett pressmeddelande och sade att de nu väljer att digitalisera sina samlingar. Museet står inför en betydande renovering, och då är detta ett sätt att möta publiken över hela landet. I Folkpartiet har vi länge verkat för att kopplingen mellan utbildning och kultur ska bli ännu starkare. Jag är stolt, fru talman, över årets forskningsproposition där vi satsar stort på kulturen som forskningsfält. Forskningen inom kulturområdet omfattar inte bara konstarter, kulturarv och kulturinstitutioner utan också frågor om värderingar och förhållningssätt och om kommunikation och kreativt skapande. Här kommer Vetenskapsrådets anslag på konst- och kulturområdet att höjas från dagens 20 miljoner till 40 miljoner 2009, en satsning med dubbelt så mycket pengar. 2010 är anslaget 50 miljoner. Detta är riktat till konstnärlig forskning och kulturforskning, ett mycket eftersatt forskningsfält hittills, men nu gör regeringen en stor skillnad när det gäller detta. Också en forskarskola inrättas och finansieras inom ramen för Vetenskapsrådet. Den kommer att vara öppen för ansökan från alla de konstnärliga högskolorna och också tvärsektoriellt eller tvärvetenskapligt. Satsningen innebär totalt en fördubbling av rådsanslagen till konst- och kulturforskning. Dessutom ökar fakultetsanslagen till de konstnärliga högskolorna med 30 procent. Det är väldigt viktigt. Man kan säga att forsknings- eller fakultetsanslagen till universitet och högskolor ökar generellt. Vid Uppsala universitet, mitt eget alma mater, ökar fakultetsanslagen med 15 procent. Det är väldigt mycket och väldigt stort, och det tas tacksamt emot, men till kulturforskningen är ökningen alltså 30 procent. Fru talman! Mina kolleger har haft initierade och dramatiska debatter med företrädare för oppositionen, så jag ska nog nöja mig med att säga att jag yrkar bifall till förslaget i kulturutskottets betänkande. Utöver detta vill jag bara säga någonting om hur vi ser på detta med kultur och kulturens kraft. Jag vill citera den tidigare premiärministern i Storbritannien, företrädaren för Labour, Tony Blair, som sade: Kulturen har en intellektuell kraft likaväl som en ekonomisk. Ett land som fäster avseende vid kulturen blir inte bara ett bättre land att leva i - det blir också ett mer framgångsrikt land. Ett närmare samarbete mellan kulturpolitik, regional tillväxtpolitik och näringspolitik är prioriterat för alliansregeringen. Här har kulturministern och näringsministern redan initierat ett betydande samarbete som kommer att betyda mycket för hur vi i framtiden kommer att uppleva detta med kulturens inneboende kraft. Fru talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att tacka mina kolleger från alla partier i kulturutskottet för en trevlig höst med fina och viktiga samtal. Jag önskar alla, även fru talman, en glad och fin adventstid! (Applåder)

Fru talman! Jag tänkte ställa lite frågor om Skapande skola. Till att börja med vill jag säga att även jag tycker att kultur handlar om makt, yttrandefrihet och demokrati. När det gäller Skapande skola vill jag ge en bild från verkligheten. Min kommun Kiruna har beviljats ett bidrag på 125 000 kronor om jag inte minns fel. Jag träffade fritids- och kulturchefen i går. Man är i full färd med att genomföra detta, men det tragiska i sammanhanget är att man samtidigt på grund av den kommunalekonomiska situationen kommer att minska med ett antal tjänster på biblioteket och inom musik- och kulturskolan. Kiruna har också ett bildarkiv där man bevarar Kirunas kulturarv i form av till exempel Borg Meschs fotografier. Det kommer man vad jag förstår att lägga ned. Detta visar att satsningarna inte fungerar så att de kan motsvara alla barns behov av kultur. När Cecilia Wikström nu hyllar detta initiativ som så bra förstår jag ännu mindre varför ni satte foten på bromsen och inte fortsatte utvidgningen till att gälla fler elever. Det är för mig en gåta, men Cecilia Wikström kanske kan förklara så att jag förstår hur ni tänker.

Fru talman! Jag börjar med att beklaga att Kirunaborna uppenbarligen har de politiker de förtjänar som inte kan prioritera bättre. Skapande skola har ingenting att göra med kommunala prioriteringar eller nedskärningar i den vanliga budgeten. Skapande skola beviljas medlen från Kulturrådet som bekant. Har Kirunaborna fått 125 000 kronor från detta anslag är det väldigt mycket pengar för högstadieeleverna i Kiruna. Jag skulle råda Siv Holma att ta kontakt med de lokala politikerna där och säga att nedskärningar när det gäller kommunala kulturinstitutioner inte får ske. Det belastar en helt annan budget. När det gäller Vänsterns budgetalternativ i vårt betänkande konstaterar jag att ni vill lägga ned Forum för levande historia. Vänstern vill skära ned anslaget till sjukhuskyrkan. Vänstern vill släppa den illegala nedladdningen fri och försvarar inte upphovsmännens rätt, undantaget Siv Holma som har visat civilkurage i frågan och sagt att hon tänker rösta mot partilinjen. Det är hedervärt. Detta är dock vad Vänstern säger när det gäller dessa tre viktiga framtidsfrågor på kulturområdet. Vad har Siv Holma att säga mig om det?

Fru talman! Jag fick inte svar på min fråga, och det är klart, det finns väl inget svar. När det gäller frågan om den kommunalekonomiska situationen hänger det visst ihop med vilken ekonomisk politik som bedrivs på nationell nivå. Det handlar om hur mycket man satsar på den kommunala sektorn. Nu satsar man inte alls utan fryser statsbidragen till kommunsektorn. Därför måste kommunledningar runt om i landet göra dessa drastiska nedskärningar. Jag ska bara informera Cecilia Wikström att jag faktiskt råkar sitta i kommunfullmäktige och har drivit frågan på det sätt som Cecilia Wikström efterlyser. Det var det ena. Det andra handlar om Forum för levande historia. Forum för levande historias uppgifter ska vara kvar, men de ska överföras till högskola eller lämpligt universitet. Jag kritiserar detta utifrån att alliansregeringen gör historia till ett politiskt slagfält. Det var precis vad forskarsamhället i vårt avlånga land lyfte upp, och det är en viktig sak. Sedan handlar det om statsbidragen till trossamfunden. Vi har sagt att det finns vissa värderingsgrunder som man ska uppfylla för att få statsbidragen. Vi har ännu inte fått någon redovisning. Vi har sagt att när vi får redovisningen och allting går enligt tingens ordning kommer trossamfunden att få behålla pengarna. Det här är ett sätt för oss att återigen lyfta fram frågans betydelse. När det i övrigt handlar om Vänsterpartiets satsningar på kulturen kan jag säga att de är väl underbyggda. Vi har drivit många av de här frågorna i flera år och argumenterat för detta. Det är inte heller någonting svårt att ta till sig om man vill. Men jag förstår att det kan finnas en gnutta avund hos allianspartierna därför att de inte har den här möjligheten att satsa. Vi har en annan ekonomisk politik.

Fru talman! Det är helt uppenbart att den globala finansiella oron inte har gått hem hos Siv Holma och Vänsterpartiet. Jag tycker att det vore klädsamt att sansa sig en smula och inse att här är det människor som mister sina jobb, här varslas det. Det behövs en offensiv politik för att möta detta, inte en sedelpress i källaren som prånglar ut sedlar. Vi gör inte historia till något slagfält. Vi gör historia till ett kärnämne i svensk skola. Slagfälten står Siv Holmas parti för historiskt sett. Jag hade hoppats att jag inte skulle behöva säga det en gång till här i kammaren, men när Siv Holma säger detta måste jag tala om det och säga att Forum för levande historia har en otroligt viktig uppgift i att upplysa om de brott mot mänskligheten som har skett under nazismen och under kommunismen. Det är inte acceptabelt att unga människor i vårt land inte känner till Gulag. Där gör Forum för levande historia en insats som inget universitet eller en vetenskaplig institution skulle kunna leva upp till. Därför satsade Göran Persson och hans regering på tillkomsten av Forum för levande historia. Det vore klädsamt om Siv Holma i dessa dagar, när de sista överlevarna håller på att dö ifrån oss, slutade med tramset att vilja lägga ned Forum för levande historia.

Fru talman! Cecilia Wikström pratar om kris, allas ansvar och om offensiv politik för att möta krisen. Då skulle jag gärna vilja höra lite mer om Accessprojektet och vilka resonemang ni har fört om att lägga ned projektet mot bakgrund av den ekonomiska kris vi har och det faktum att många människor går raka vägen ut till arbetslösheten.

Fru talman! Krisen har rullat fram som en flodvåg, kan man säga. Ingen har kunnat prognostisera hur det skulle bli och hur fort det skulle gå. Jag hörde häromdagen Björn Wahlström, en gammal industriledare, berätta att när det förr skedde sådana här saker globalt visste man att blev det oro i Asien dröjde det tre veckor innan den kom till Europa och någon månad till innan den kom till USA. Nu handlar det nästan om minuter eller från dag till dag. Ingen har kunnat prognostisera den här situationen, och fortfarande kan vi inte överblicka den totalt. Accessprojektet tillkom som en tillfällig satsning, ett projekt med tydlig början och ett tydligt avslut. Det har vi sedan förlängt. Ett projekt är ju inte ett projekt om det blir permanent. Accessprojektet går till historien som en mycket lyckad satsning, som ett mycket framgångsrikt projekt. Sedan får vi laga efter läge när vi ser vilken situation som uppstår. Ni kan vara alldeles övertygade också i Miljöpartiet om att alliansregeringen gör det allra bästa med den allvarliga situation som vi har för handen för att säkerställa också satsningar inom den kulturella sektorn, för det kommer att behövas över hela linjen.

Fru talman! Vad beträffar projekt är såvitt jag vet en del av idén att om det är lyckat ska det implementeras i den ordinarie verksamheten. Annars är det liksom ingen mening med att testa någonting. Varför skulle man säga om någonting var bra eller dåligt om man inte hade för avsikt att implementera det? Nu ser vi ju att det faktiskt har varit väldigt lyckat och att vi befinner oss i en kris. Jag förstår liksom inte att ni över huvud taget inte har fört resonemanget. Den andra effekten som man kan se är att det just har gett jobb till kvinnor. Jag vet att Folkpartiet värnar om ett jämställdhetsperspektiv, och här finns ju ett tydligt förslag som har ett jämställdhetsperspektiv. 595 av 970 som har varit anställda i projektet har varit kvinnor. Att ni över huvud taget inte för något resonemang om att man eventuellt kan förlänga projektet förvånar mig jättemycket eftersom just Folkpartiet säger sig vilja ha ett jämställdhetsperspektiv i arbetet.

Fru talman! Det handlar om precis det jag sade, att Access började i ett helt annat läge och skulle sluta. Sedan har vi förlängt det lite för att just de påbörjade projekten skulle kunna avslutas. Det handlar till exempel om att människor har jobbat med digitalisering vid olika institutioner, arkiv, bibliotek och så vidare. De projekten avslutas. Man kan inte fortsätta med ett projekt i det oändliga när till och med arbetsuppgifterna är färdiga. Nu handlar det om att göra nästa satsning och att se hur vi ska hitta en möjlighet att möta den situation som vi nu har för handen. Accessprojektet kommer att gå till historien som ett mycket lyckat projekt, vill jag understryka än en gång. Jag är glad över att Esabelle tar upp den här frågan och att vi får den här diskussionen i kammaren, för Access var bra när det tillkom och det var bra när det förlängdes. Men nu ska vi se vad nästa satsning kan heta så småningom.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Cecilia Wikström för inlägget om betydelsen av det fria ordet. Jag vill instämma till fullo i detta. Sedan måste jag ta tillfället i akt att få reda ut lite grann kring fri entré. Vi har ju glatt oss väldigt mycket åt Cecilia Wikströms stöd för fri entré vid museerna och också förstått att det har varit en viktig fråga för Folkpartiet att driva. Nu lät det nästan som om det inte var så viktigt. Men jag hörde ju från en diskussion som Cecilia Wikström deltog i efter att budgeten hade presenterats att en av de stående frågorna var att det nu fanns resurser för museerna själva att genomföra fri entré. Jag tycker att det skulle vara intressant att få lite grann belyst hur det ska gå till. Frågan handlar om att ha möjligheten att erbjuda fri entré, där vi tycker att man ska ha skyldigheten att erbjuda fri entré. Vi förstår att regeringspartierna tycker att det är upp till museerna att bestämma. Men en grundläggande tes är: Har man resurserna för att erbjuda detta? Vi har förstått att det finns en aspekt genom de 40 miljoner som anslaget på museiområdet nu ökas med och som jag vill säga till Cecilia Magnusson att vi ju är helt överens med regeringen om. Det finns ingen som säger att de pengarna inte ska tillskjutas när det gäller att vårda kulturarvet. Men av de pengarna är det bara 18,5 miljoner som är fria, som går till de museer som är myndigheter. Jag vill höra Cecilia Wikström förklara så att jag förstår om det är de 18,5 miljonerna som nu gör det möjligt för museerna att helt fritt avgöra om man vill ha fri entré. Är kostnaden 18,5 miljoner enligt Folkpartiets syn i dag?

Fru talman! Jag vill också tacka Margareta Israelsson för instämmandet i uttalandet om yttrandefriheten. Det känns faktiskt väldigt gott. Om vi ska rekapitulera historien lite grann när det gäller museerna har vi satsat 40 miljoner kronor på att förstärka budgeten. I den bästa av världar skulle Folkpartiet bestämma i den här frågan. Men nu lever vi bara i den näst bästa av världar, och Folkpartiet bestämmer inte ensamt i den här frågan. Det går inte att hela tiden få igenom allting som man har önskat sig. Det är faktiskt så att även på er sida är ni tre partier som ska jämka er samman. Här är jag väldigt nöjd med att vi har fått igenom denna kraftfulla resursförstärkning till museisektorn som gör att de själva kan prioritera om de vill satsa på pedagogisk verksamhet, på digitalisering, på fri entré en dag eller två dagar eller någonting annat. Jag har pratat med flera av museiföreträdarna, som har sagt att det här innebär väldigt mycket. Det kanske inte innebär att man kan ha fri entré fem eller sex dagar i veckan, men det innebär någonting i den riktningen. Får vi fortsätta ett tag till, den här mandatperioden och nästa - vem vet hur det kommer att bli då? Vi kan i alla fall drömma om den situation som Folkpartiet vill ha. Vi har landsmötesbeslut i ryggen. Det handlar om att det gemensamma kollektiva minnet ska vara fritt och tillgängligt för alla. Men till exempel Nationalmuseum har valt att med den resursförstärkning man får digitalisera och på det sättet tillgängliggöra samlingarna - dygnet runt för alla människor runt om i hela vårt land. Det är också ett slags fri entré.

Herr talman! Jag tycker naturligtvis att den här formen av tillgängliggörande är viktig. Jag vill understryka det. Vad jag vill komma åt är dock att av den resursförstärkning som Folkpartiet och övriga partier i regeringen föreslår är det mesta bundet till olika åtgärder. Det handlar om utställningsersättningar, resurser till nya museer, Skansen som ska bygga, flygplan som ska skyddas och så vidare. Det är alltså bundna medel. Det är 18,5 miljoner kvar som delas upp på de olika museerna. Cecilia Wikström har sagt i debatten efter att budgeten kom att museerna nu har möjlighet att bestämma själva. Ska jag tolka det som att Nationalmuseum hade kunnat bestämma sig för att införa fri entré med de pengar man fick, men i stället valde att lägga dem på digitalisering? Det är min fråga. Det får inte finnas någon uppfattning om att vi socialdemokrater inte skulle tycka att man ska vårda kulturarvet. Jag blir så trött på att höra det här hela tiden. Vi har exakt samma pengar för detta. Dessutom har vi 15 miljoner mer när det gäller kulturmiljövården, där ni låter länen betala kostnaderna för Gotland under ett år. Jag tycker att det är beklagligt att ni gör så. De behöver de här pengarna också för kulturarvsarbete ute i länen. Men nu håller vi oss till de statliga museerna, och då blir min fråga: Är det så att det är den här miljonen som ett museum kan få som man kan klara fri entré med?

Herr talman! När Margareta Israelsson ber mig att tolka hur Nationalmuseum väljer att göra sin prioritering kan jag bara hänvisa till det pressmeddelande som gick ut strax efter att budgeten var framlagd. De berättar där hur de vill göra. Det här är egentligen Margareta Israelssons replik. Margareta Israelsson brukar säga: Vi är i stort sett överens. Nu kan jag säga: Vi är i stort sett överens. Socialdemokraterna har 123 miljoner mer än alliansregeringen som budgetalternativ. När vi var i opposition sade jag nästan alltid samma sak: Folkpartiet har mest; vi har 100 miljoner mer. Det är oppositionens privilegium att få föra debatten med det trumfkortet på hand. Jag vet precis hur bra det känns. Men jag vet att det Socialdemokraterna vill göra egentligen är att med hjälp av en skattechock höja anslaget till kulturen. Man föreslår en liknande satsning som vi nu har genomfört med till exempel Skapande skola. Den heter Kulturbryggan. Men jag konstaterar att under tolv år av socialdemokratiskt regeringsinnehav blev det ingenting. Det blev inte ens en livboj, än mindre någon brygga. Så viktig var den skapande skolan då för er. Men nu är det viktigt, och det är oppositionens privilegium att få anslå mer pengar än man egentligen kanske kommer att kunna finansiera. Under tolv år hände ingenting. Man inledde inte ens processen med att introducera detta med kultur i skolan. Nu är det glädjande att vi är nästan överens om det också. Det är egentligen bara storleksordningen som skiljer oss åt. Jag kan försäkra Margareta Israelsson om att vi kommer att hävda detta. Om vi får igenom det i budgetförhandlingarna är en annan sak. Men vi skulle naturligtvis gärna se mycket mer pengar till Skapande skola och en utbyggnad när det gäller låg- och mellanstadiet. Herr talman! I sak är nog egentligen Margareta Israelsson och jag överens om det goda vi vill.

Herr talman! När riksdagen i dag ska besluta om 2009 års budget för utgiftsområde 17 sker det i ett kulturklimat som präglas av en intensiv och engagerad kulturdebatt. Den i dag kanske inte alltför välfyllda kammaren kan i och för sig ge ett något annorlunda intryck. Men runt om i vårt land förs i dag en spännande och framåtsyftande debatt om kulturens villkor och möjligheter bland kulturskapare, kulturentreprenörer och journalister, på institutioner och hos vanliga kulturkonsumenter. Som kulturminister är jag stolt och glad över att det äntligen finns en så livaktig debatt, att olika åsikter möts och att det finns en mängd idéer om kulturens betydelse och vad som kan göras för att stärka kulturlivet. Vilken skillnad jämfört med debattklimatet för bara ett par år sedan! Då uppfattades ofta diskussion om förändring som ett hot. I dag möter jag, och inte bara jag, både nyfikenhet och förväntningar inför de förslag och förändringar som regeringen vill genomföra. Jag får också själv ta del av en mängd konstruktiva idéer och förslag. Det känns därför riktigt bra att kunna presentera en kulturbudget som är större än någonsin tidigare. Med de förstärkningar som regeringen presenterar i det förslag som vi nu debatterar i kammaren kan jag med tillfredsställelse konstatera att utgiftsområde 17 aldrig tidigare haft en så stor del av statsbudgeten. Herr talman! Regeringen har tre tydliga prioriteringar för kulturpolitiken: barns och ungas rätt till kultur, kulturarv för framtiden och förbättrade villkor för den nyskapande kulturen. Det är tre prioriteringar som styr såväl denna som våra tidigare budgetpropositioner. Det är tre prioriteringar som är bra för kulturen och för samhället i stort. Det är tre prioriteringar som ger förutsättningar för ett vitalt kulturliv nu och i framtiden. Barns och ungas rätt till kultur är central. Det har visat sig i debatten hittills också. Om jag ska rangordna mina prioriteringar är det kanske den viktigaste av dem alla. Varför då? Jo, därför att kultur har en sällsynt förmåga att få människor att växa och tro på sig själva. Därför är det så viktigt att sänka trösklarna och öppna dörrarna till kulturen för nästa generation. Kulturen får aldrig bli en angelägenhet för bara en liten grupp människor. En bra kulturupplevelse för mig är den som lämnar kvar något i sinnet som jag inte bar med mig tidigare. Efteråt är jag kanske inte längre alldeles densamma, utan har fått med mig nya insikter som kommer att påverka mig, på kort eller lång sikt. Herr talman! Vi vet att kulturupplevelser tidigt i livet är avgörande för att man sedan ska utveckla ett kulturintresse som vuxen. Därför är barns och ungas rätt till kultur ett viktigt kulturpolitiskt mål. Det är i sin tur en förutsättning för att det ska finnas ett starkt och livskraftigt kulturliv också i framtiden. Redan i fjolårets budget satsade regeringen därför bland annat 55 miljoner på Skapande skola, en reform för att få mer professionell kultur i skolan. Med årets budget bekräftar vi det vi sade då: Det här är en långsiktig satsning för barns och ungas rätt till kultur. Skapande skola är inget barnkulturår eller något tillfälligt projekt. Det är ett uttryck för en målmedveten ambition att göra kulturen och kulturupplevelserna till en självklar del av undervisningen och elevernas vardag. Och vi vet i dag att det här är en välbehövlig och efterlängtad satsning, inte bara därför att skolorna får mer pengar utan därför att man nu på allvar måste diskutera hur kulturen bättre kan samspela med övriga skolämnen. Det måste finnas en handlingsplan. 213 kommuner, 34 stadsdelar och 49 friskolor har sökt och fått bidrag. Det innebär att elever i nästan 75 procent av Sveriges kommuner har fått eller kommer att få del i Skapande skola. Jag har inlett en besöksturné för att få veta mer om hur denna reform har tagits emot av lärare och elever och planerar att besöka tio-tolv kommuner under vintern och förvåren. Jag vill veta vad som har fungerat bra och vad som möjligen har fungerat mindre bra. Jag vill veta hur vi kan bli bättre på att stärka kulturens roll i skolarbetet. Regeringens ambition är, som flera av mina allianskolleger redan har tagit upp, att Skapande skola ska byggas ut successivt och på sikt omfatta alla elever i grundskolan. Herr talman! Våra myndigheter och institutioner har naturligtvis också ett uppdrag att särskilt arbeta med barn och unga, och det ska genomsyra hela verksamheten. Vi kommer också att under 2009 lyfta fram frågan om läsfrämjande insatser. Jag är oroad över att barn och unga - det gäller framför allt pojkar - läser mindre i dag än tidigare. I begynnelsen var Ordet, och det lär inte förändras oavsett hur avancerade tekniska produkter vi än får fram, därför att språket är avgörande för delaktighet och för demokrati. Litteraturen och berättandet utvecklar vår förmåga till fantasi och förståelse för varandra. Jag kommer därför efter nyår att bjuda in bland annat förläggare, författare och biblioteken till en dialog om hur vi gemensamt kan stärka barns och ungas lustfyllda läsande. Vi ser också till att barn och unga även i fortsättningen kan gå in fritt på de statliga museerna. Det gäller alla utställningar, inte bara, som tidigare, basutställningarna. I denna budget, herr talman, ger vi ett tillskott till de statliga museerna på 40 miljoner kronor. Totalt innebär det att vi hittills har tillfört mer än 100 miljoner kronor under mandatperioden. De statliga museerna får därmed större möjligheter än tidigare att själva prioritera i verksamheten och att vårda och visa vårt rika kulturarv. Låt oss heller inte glömma bort att besökssiffrorna redan i dag ökar. Världskulturmuseet i Göteborg lär till och med ha fler besökare nu än under tiden med så kallad fri entré. Samma sak gäller Moderna museet och Östasiatiska museet. Jag tycker det är viktigt att framhålla att regeringen för till nya resurser utan att samtidigt i detalj peka på hur man ska använda sina nya resurser. Jag är övertygad om att personalen och ledningen på museerna själva vet bättre än vi politiker hur vårt gemensamma kulturarv ska tas om hand och hur det ska kunna göras tillgängligt för dagens och morgondagens generationer. Herr talman! Vid sidan om barn- och ungdomskulturen och kulturarvet vill vi också skapa goda villkor för den nyskapande kulturen. Därför gör regeringen en satsning på scenkonsten, både på den fria och på institutionerna. Totalt sätter vi av 20 miljoner kronor, 10 miljoner till den fria scenkonsten och 10 miljoner till de regionala institutionerna. Även de nationella institutionerna Operan och Dramaten liksom Riksteatern får mer resurser. Jag är också glad att tillsammans med näringsministern kunna göra en satsning på entreprenörskap inom kultursektorn. Vi får aldrig glömma bort att kulturen är långt mycket större än det som ryms i de offentliga kulturbudgetarna. Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att detta är en kulturbudget som tillgodoser många av de behov som finns hos institutioner och det så kallade fria kulturlivet. Men det finns naturligtvis också, som flera har varit inne på, en oro för framtiden. Den internationella finanskrisen slår åt alla håll, och hur det kommer att påverka kulturen vet vi inte. Kommer vi att köpa färre böcker och bio- eller konsertbiljetter? Eller blir det kanske till och med så att vi prioriterar om till mer kultur och fler upplevelser: hockeybiljetter i stället för nytt kylskåp, teaterbiljetter i stället för ny gräsklippare, eller operabiljetter eller en ny gitarr i stället för en charterresa till solen? Det har också betydelse för kulturskaparna. Allt som allt har dock mer än 300 miljoner tillförts kulturbudgeten sedan alliansregeringen trädde till. Och som jag sade inledningsvis är det så att mitt politikområde aldrig tidigare har varit en så stor del av statsbudgeten samtidigt som vi har vågat omprioritera. Det gör att jag i dag är glad att få vara här i kammaren och presentera en budget som tydligt pekar ut våra viktigaste uppgifter: barn och unga, kulturarvet och den nyskapande kulturen. Tillsammans med ökade resurser gör det att vi skapar förutsättningar för ett bättre och rikare kulturliv i Sverige. (Applåder) I detta anförande instämde Mats Johansson, Olof Lavesson, Cecilia Magnusson, Göran Montan och Eliza Roszkowska Öberg (alla m), Solveig Ternström och Anders Åkesson (båda c), Cecilia Wikström i Uppsala (fp) samt Dan Kihlström (kd).

Herr talman! Jag har ett antal frågor som jag skulle vilja få besvarade. Jag ställde i mitt anförande frågan om kulturministern kommer att återkomma i första tilläggsbudgeten nästa år om omställningskostnader till Rikskonserter eftersom konsekvensanalysen inte hade gjorts. Nu vet man ju mer. Min andra fråga handlar om att kulturutskottet har en del förslag om pensionsvillkoren inom scenkonsten. Då blir det naturligtvis viktigt att ställa frågan: När kommer de här frågorna att få sin lösning vad gäller den ekonomiska biten? Det här kommer ju att kosta pengar. Min tredje fråga handlar om att Sametinget för en tid sedan hade ett önskemål om att man skulle återföra skelettmaterial. Kulturministern uttalade sig i väldigt positiva ordalag om att detta skulle ske på ett bra sätt. Nu har jag fått information om att man inte har kommit fram till någon lösning, och då undrar jag vad kulturministern kommer att göra i det sammanhanget. Min sista fråga blir kulturministern säkert inte överraskad över. Den gäller det finsk-svenska tv-utbytet. Vi hade en interpellationsdebatt där kulturministern lovade att träffa ett antal kvinnor i Luleå för att diskutera möjligheten att förvaltningsområdet i Norrbotten för sverigefinnarna skulle få samma möjligheter som man har i Uppsala, Västerås och Stockholm, alltså att få möjligheten att avgiftsfritt se den finska kanalen.

Herr talman! När de gäller Rikskonserter kan jag konstatera att Siv Holma verkar tämligen ensam i hela utskottet och, ska jag väl säga också, bland riksdagens samtliga partier med att ifrågasätta den omprioritering som vi nu gör. Det här var heller ingen nyhet för Rikskonserter. Det var ett antal träffar under våren, och det var också en hearing under den tid då Siv Holmas parti ändå, kan man väl säga, satt med i diskussionerna, där man ifrågasatte mycket av det som Rikskonserter då gjorde. Det är alltså inte så märkligt att vi i dag omprioriterar. Jag vet att frågan dessutom varit uppe i utskottet. När det gäller pensionsvillkoren är det en fråga som debatterats under lång tid, i drygt tio år, vill jag minnas. Det är en följetong. Det vi nu gjort, vilket den förra regeringen inte gjorde, är att vi tillsatt en utredare. Ärendet ligger under Finansdepartement och blir klart i vår. Tillsammans med scenkonstinstitutionerna, såväl de fackliga organisationerna som Svensk Scenkonst, går man noga igenom hur man ska försöka lösa detta i framtiden, för det är ingen lätt fråga. Det visar också den tid som det har tagit. Beträffande Sametinget har jag hela tiden sagt att vi från vår sida är beredda att hjälpa till så långt det över huvud taget är möjligt för att kvarlevor ska kunna återföras till dem som kan ta hand om dem. Det finns inga som helst hinder i vägen från Kulturdepartementets sida. Vi bidrar också genom de dialoger vi har med de museer som är engagerade, för att därigenom hjälpa till. Den frågan stoppas alltså inte från vår sida. Frågan om de finsk-svenska tv-sändningarna är tekniskt komplicerad, och det vet Siv Holma också. En del som inte hade tillgång till tv-sändningar har det i dag, andra har det inte. Jag har fört upp diskussionen med såväl den finska kulturministern som kommunikationsministern, och man gör vad man kan för att försöka lösa det hela. Mer tillkommer förhoppningsvis.

Herr talman! Låt mig börja där kulturministern slutade, att det är en teknisk fråga att ge samma möjligheter till förvaltningsområdet i Norrbotten som de som Västerås, Uppsala och Stockholm har. Jag skulle vilja säga att det handlar om vilja. Det handlar om att bestämma sig för att vara rättvis eftersom vi har ett särskilt ansvar för det förvaltningsområde som sverigefinnarna och finska språket har i Norrbotten. Det är bra att Västerås, Uppsala och Stockholm har de möjligheterna, men jag förstår inte logiken i det här sammanhanget. När det gäller Rikskonserter säger kulturministern att jag är ensam om att tycka saker och ting. Det är möjligt, men det behöver inte betyda att jag har fel. Det jag säger är att det finns en viktig principiell frågeställning när det gäller beredningen. Vi vet att det förekommit en dialog, men det har inte klart uttalats hur stor neddragningen skulle vara. Jag tycker som gammal kommunalkamrer att man alltid ska göra konsekvensbeskrivningar för att veta hur man kan genomföra neddragningar, vilket alltså inte har gjorts i det här fallet. Vidare tycker jag att man också ska ta ansvar för den verksamhet som finns så att alla förändringar kan ske på ett bra och acceptabelt sätt. Beträffande pensionerna och så vidare har det ju förekommit en hel del pensionsöversyner och utredningar även under den socialdemokratiska regeringstiden. Frågan är: När kommer dessa förändringar att genomföras? Vi har från kulturutskottet föreslagit ett tillkännagivande. Det innebär att regeringen har frågan i sitt knä. Det är kulturministern som bestämmer när det kan genomföras så att det blir ett positivt resultat.

Herr talman! Låt mig börja med det sista som Siv Holma tog upp. Vi kan inte fatta några som helst beslut förrän utredningen är klar och vi har förslag att ta ställning till. Som jag sade i mitt tidigare inlägg kommer den någon gång under mars-april, och då återkommer jag gärna till riksdagen med en diskussion om förslagen. När det gäller Rikskonserter och konsekvensanalyser kan man möjligen tycka att de ska göras, men signalerna var väldigt tydliga att det skulle bli neddragningar och omprioriteringar för att stärka det fria musiklivet. Ändå har Rikskonserter låst en stor del av pengarna innan de fått budgeten och beslut fattats, vilket kan tyckas en smula märkligt. Tv-sändningarna i Norrbotten - återigen - är ett resultat av att man även i Finland gått över till digitalisering. Det får sina konsekvenser, vilket vi kunnat se. Som jag sade tidigare kan många hushåll som tidigare inte kunnat se de finska sändningarna i dag göra det, andra inte. Sedan är det naturligtvis en fråga om tekniken, hur man kan styra om sändningarna, men det finns faktiskt möjligheter att se de finska sändningarna om man vill det. Man kan exempelvis köpa satellit, och många har också valt att göra det. Icke desto mindre är det här en diskussion som jag fört, och fortfarande för, med mina finska kolleger. Den är alltså inte färdigförhandlad ännu.

Herr talman! Biblioteken är på många sätt vår främsta kulturinstitution. Nästan tre miljoner människor lånar böcker på biblioteken, och där ordnas tiotusentals evenemang varje år, främst riktade till barn och ungdomar. Kulturministern säger att hon prioriterar barn och unga. Det bekymrar henne att pojkar läser mindre. Samtidigt har antalet biblioteksfilialer minskat i många år. Jag skulle gärna vilja höra ministern säga "biblioteksplan". Jag tycker nämligen att det behövs. Det vi sett i budgeten är dock inte någon hög ambitionsnivå från kulturministerns sida. Tvärtom har hon minskat bibliotekens budget med ½ miljon till förmån för någonting annat - vem vet vad. Jag undrar om ministern är beredd att vidta åtgärder för att komma till rätta med den krympande mängden biblioteksfilialer.

Herr talman! Biblioteksplan efterfrågas. Vi har en bibliotekslag, men den har inte hindrat nedläggning av filialer. Å andra sidan har det i en del kommuner tillkommit fler filialer. Jag har tidigare sagt att jag är lite tveksam till att ha en nationell bibliotekspolitik. Jag ska inte säga att jag inte kan ändra mig om jag får mycket goda argument för det, men hittills tycker jag inte att jag fått några. Situationen, och även behoven, ser mycket olika ut från kommun till kommun. Jag har nyligen besökt Gislaved. De har fått pris för årets bästa bibliotek. De har ett mycket imponerande bibliotek, men de har ingen biblioteksplan. Det är alltså inte alltid en garanti. Som jag nämnde i mitt anförande är jag bekymrad över att läsandet sägs minska. Vad det står för, om det ser annorlunda ut genom att man lyssnar på böcker, läser på annat vis eller tar del av berättelser på annat vis, återstår att se. Jag vill gärna gå på djupet med den frågan. Därför kommer jag att bjuda in representanter för förläggarna, författarna, biblioteken och Kulturrådet för att se om vi kan göra någonting ytterligare och i så fall vad. Som Cecilia Wikström nämnde i sitt anförande betyder den satsning som regeringen gör på läsa, skriva och även räkna i skolans lägre stadier oerhört mycket. Om man inte fått dessa kunskaper med sig från de första åren har man svårt att ta igen dem senare.

Herr talman! Jag vet att det ser väldigt olika ut. Alla kommuner jag besöker ser olika ut, och det är just det som bekymrar mig. Det handlar inte bara om att främja läsandet, utan biblioteken har i dag en större och bredare funktion än bara att främja läsandet. Jag tycker att det är bekymmersamt att kulturministern ännu inte har en vision om biblioteken. Hon säger att hon först måste höra vad de andra tycker innan hon kan formulera sin vision. Alla som har någon form av intresse i biblioteken är bekymrade; jag vet inte hur många bibliotekarier och bibliotekschefer jag talat med runt om i landet. Det finns en uppgivenhet eftersom det inte finns några riktlinjer som talar om att man vill satsa på kulturen. Ingen har hört kulturministern säga någonting om biblioteken. Jag skulle vilja höra lite mer om vilken plats kulturministern tycker att biblioteken ska ha i samhället.

Herr talman! Jag kan bara beklaga om Esabelle Dingizian inte hört mig tala om biblioteken. Det har jag gjort väldigt många gånger. Jag har också träffat åtskilliga representanter för biblioteksvärlden, inklusive den förening som företräder deras intressen. Att det ser olika ut i landet är väl självklart, men det behöver inte vara ett problem. Behoven ser olika ut. Somliga bor i glesbygd. Andra bor i tätorter. Min kommun, Stockholms kommun, gör stora satsningar på biblioteken, bland annat på bibliotek på tunnelbanestationer därför att det är ett nytt sätt att möta sin publik. Biblioteken står, kan man väl säga, inför vad som inte behöver vara en teknik- och identitetskris men väl en teknik- och identitetsfråga. Vad ska man i framtiden vara? Man tittar på hur det ser ut i många andra länder. Bland annat tittar man på hur det ser ut i London där det byggs en form av större snudd på mediehus som ska vara öppna för medborgarna - bland annat med föreningsliv. Det kan vara en metod. Att säga att jag inte har en vision är helt fel. Jag hoppas att jag inte var otydlig när jag sade att ordet, berättelsen, är avgörande för om vi ska kunna vara delaktiga och för att vi ska ha ett demokratiskt samhälle. Det är snarare ett tecken på att jag har tagit de här frågorna på största allvar. Vi köper nu mer böcker än tidigare. Men det är, som jag ser det, ett bekymmer med den statistik som nu visar att unga, framför allt pojkar, läser mindre. Att vi kvinnor läser lite mer är samtidigt glädjande. Men läsandet ändrar form. Många läser med öronen i stället för med ögonen; det är inte fel. Vi har olika sätt att ta till oss ordet, berättelsen. Det tycker jag är en fördel. I och med detta ska jag be att få lämna över en bok till Esabelle Dingizian och önska god jul.

Herr talman! Det var roligt att höra kulturministern tala om värdet av att sänka trösklarna. Det vill jag gärna höra mer om. Jag tror att det är väsentligt för oss att sänka trösklarna just för att göra kulturen mer tillgänglig. Låt oss börja med ett sätt att sänka trösklarna: att göra det billigare att gå på museer. Kulturministern och regeringen säger i budgeten att man har sett att ett ökande antal barn besöker museerna på grund av gratisentrén. Vi välkomnar att ni har valt att behålla den fria entrén för barn och också budgeterar för den kostnaden. I budgeten sägs det också att museerna nu har blivit friare. Men samtidigt finns det en väldigt detaljerad beskrivning av hur resursökningen, 40 miljoner, utöver 18,5 miljoner ska användas. Därför vill jag fråga kulturministern om det är de 18,5 miljonerna som gör museerna friare. Besöksturnén ute på skolor tycker jag att det är väldigt bra att kulturministern gör. Men jag skulle tycka att det var ännu bättre om det var utbildningsministern som gjorde turnén eller om han var med. Det är lite tråkigt att det som står på hemsidan om hur viktig kulturen är i skolan ligger på Kulturdepartementet, inte på Utbildningsdepartementet. Det finns inte ens en sådan länk. Om det är en miss kan det här nämnda ses som ett tips, för jag tycker att det skulle vara väldigt bra om vi fick en klar signal om att det som står på Kulturdepartementets sida om viktiga saker för inlärningen också är någonting som utbildningsministern tar till sig. Det kan också vara ett tips för eleverna i årskurserna 7, 8 och 9, så att de när de sedan börjar i gymnasieskolan vet om detta och tycker att det också där är viktigt med estetiska ämnen.

Herr talman! Det är riktigt. Man kan också glädjas över att ibland vara överens. Det tycks vi vara här. Alla här har talat om barn och ungdomar, och jag har talat om sänkta trösklar. I detta ligger naturligtvis att man inte behöver betala för att gå in på specialutställningar på statliga museer. Det har sitt alldeles särskilda skäl. På många länsmuseer och även kommunala museer finns samma möjligheter till fritt inträde för dem som går i skolan. Museerna är nämligen ofta en förlängning av klassrummet, och det är alldeles utmärkt. I detta med sänkta trösklar ligger också att stimulera utvecklandet av pedagogerna. Det gäller då inte bara på museer utan över huvud taget inom kulturlivet. Det gäller teaterinstitutioner, musiken, dansen och mycket annat. Ett sådant krav finns inskrivet i samtliga regleringsbrev sedan den nya regeringen trädde till. När det gäller den turné som vi har inlett kan jag säga att statsministern var med på det första besöket, på en skola i Bromma. Förra veckan besökte jag en skola i Skärholmen. De har helt olika förutsättningar men är lika besjälade av sitt nya uppdrag och ser också de möjligheter som de nu har fått - möjligheter som de inte hade på samma sätt tidigare, även om båda skolorna var engagerade i kulturfrågor. Jag kan inte se att det är ett problem - som någon här lyft fram - att ungas eget skapande får ett stort utrymme. Jag tycker snarare att det är en förutsättning att också de unga lyfts fram. Som jag förstår det förslag som Margareta Israelssons parti lagt fram är det institutionerna som ska få pengarna. Ungdomarna själva ska inte få delaktighet. Men det har de på de här olika skolorna där de valt att arbeta med film och dans, vilket också gett jobb till filmare, dansare, författare och andra. Jag tycker att vi jobbar bra för att just sänka trösklarna när det gäller barns och ungas tillgång till kultur.

Herr talman! Nej, det är precis som Cecilia Magnusson förut sade. Som man arbetar nere i Blekinge ser vi som ett bra sätt. Man jobbar där med kulturkonsulenter. Inom länsmusiken arbetar man med ett brett program för att gå ut och erbjuda skolorna olika resurser. Vi tror att de här konsulenterna är bra för hur kulturen kan nå barnen och för hur de kan möta varandra. Låt mig ta upp en annan tillgänglighetsfråga. Kulturministern nämnde att familjerna nu i svårare tider kan välja mellan att köpa en charterresa eller ett kylskåp och att satsa på kultur. Jag tror inte att valen riktigt ser ut på det sättet. Jag tror i stället att många av dem som nu ser varsel framför sig känner en helt annan oro. De funderar nog inte ens på om det ska bli en charterresa eller, för den delen, på att gå på bio om en biograf finns i närheten. Jag tror faktiskt att det behövs ytterligare tänk i regeringskvarteren på det området. Om ni ska fortsätta att bygga upp kulturen kring att det är människors egna resurser som ska klara om man får kultur eller inte kommer orättvisan att bli otroligt stor. Moderaterna ska ju nu börja jobba med rättvisa. Då måste ni nog tänka till lite grann i det avseendet. Jag tänkte, herr talman, avsluta med följande: Det har ju varit mycket tal om Kulturutredningen som, har vi förstått, arbetar med portföljer. Förra året talade kulturministern och jag om den danska skolesäcken. Jag skojade lite grann om hur den åkte mot Stockholm och förvandlades till en påse som blev en liten tummetott. Vi väntar på att den ska växa, så som ett tips tänkte jag ge kulturministern en liten påse. Den innehåller både rött och sött. Jag hoppas att det här kan ge lite avkoppling under juldagarna och lite goda tankar och stimulans. Jag upprepar oppositionens ambition att finnas där. Om kulturministern vill överlägga med oss om public service eller den framtida kulturpolitiken ställer vi gärna upp på samtal. God jul! (Applåder)

Herr talman! Tack så mycket! Jag lovar att också Margareta Israelsson ska få en julgåva av mig, liksom Siv Holma - förlåt! Enligt min kalender har vi ett möte inbokat för att, tror jag, nästa vecka diskutera public service. Om detta inte har nått Margareta Israelsson blir jag väldigt förvånad, för det har varit inskrivet i almanackan en längre tid att vi ska diskutera public service med oppositionen. Jag vet inte vad som är i påsen. Men Norge har ju nämnts. Norge har inspirerat oss i vår Skapande skola-satsning. Jag får väl återigen påminna oppositionen om att man inte startade med några 150-200 miljoner utan med 16-18 miljoner kronor. Vi startade med 55 miljoner och har för avsikt att bygga ut, så ambitionerna ligger högre på det området här hos oss än de gör i Norge. Sedan gällde det Blekinge och hur man arbetar där. Det är ingenting som hindrar att man från länsmusikens och institutionernas sida visar skolorna vad man har att erbjuda - det ska man göra. Det är ju nu ett större tryck på institutionerna att ha verksamheter för barn och unga. Det är tydligt utskrivet, och det är också någonting som Kulturrådet mycket noga prioriterar. Det ena utesluter alltså absolut inte det andra. Gudskelov är Skapande skola inte det enda som eleverna erbjuds på kulturområdet, men det gör att de kan få mer kultur. Sedan får jag väl ändå säga att jag inte tycker om att Margareta Israelsson raljerar över det här med att tvingas prioritera. Det är klart att man tvingas prioritera. Nu lever vi inte i Fattig-Sverige även om de många varslen oroar människor runt om i landet. Det gör också att man kanske inte kan göra mycket av det som man annars hade velat göra eller att man skjuter upp det. Det kan vara en resa till solen, som vore jätteskön, eller ett kylskåp. Men det är möjligt, och det är min förhoppning, att det här ändå kan innebära att det blir fler kulturupplevelser för såväl barn som unga och äldre. De som möjligen tycker att det är ett hinder att komma in på museerna kan jag åter informera om Kulturarvskortet. Det kostar 120 kronor per år och gör att man går in betydligt billigare på över 300 institutioner runt om i landet.

Herr talman! Nu går det här årets kulturdebatt mot sitt slut, i alla fall vad gäller budgeten. Intressanta frågor har tagits upp, och många ämnen har berörts. Jag ska inte fördjupa mig i dem som redan har tagits upp. Jag kan börja med att säga att jag står bakom alla reservationer som s har. Likadant har andra sagt tidigare, men en god sak tål att upprepas. Fri entré till museer är ett ämne som verkligen har kommit upp till debatt. Tidigare när vi inte hade förslaget från Socialdemokraterna att införa fri entré var det inte det som diskuterades allra mest i talarstolen. Däremot är det i dag med i stort sett i alla debatter, och där har det kommit fram tankar för och emot. Det är bra att frågan har lyfts fram. Andra frågor som kanske inte kommit upp så mycket men som jag vill ta upp gäller vår kulturmiljö och arkivfrågor. Vad gäller frågor som jag har tagit upp tidigare men som tål att upprepas och där vi kanske förhoppningsvis kan se något slags lösning är betänkandet från 2005 om uppdragsarkeologi. Vi har gång på gång upprepat att vi vill se en lösning på det hela trots att vi vet komplexiteten i det hela. Vi tycker fortfarande att det brådskar och att regeringen snarast måste återkomma till riksdagen med ett förslag. Det har pågått en utredning och ett analysarbete. Det har kommit något svar i april, men det känns ändå som att resultatet på något vis hela tiden skjuts upp. Vi förutsätter, och det har jag tagit upp i ett särskilt yttrande, att lagen om offentlig upphandling och förfarandet verkligen kommer ut och att vi på allvar kan börja diskutera frågan under början av nästa år. Vi hade gärna sett, som vi också påtalar, att det hade presenterats en mer detaljerad tidsplan. Herr talman! När jag är inne på kulturarvet vill jag påminna om vad som händer nu. Riksantikvarieämbetet har flyttats till Gotland. Vi var överens till slut om att det var en bra lösning, men vi ville ha medel för Riksantikvarieämbetet till förflyttning. Det har vi fått. Där är vi överens, men dessa 50 miljoner tas från kulturmiljövården, och där är vi inte överens. Vi är medvetna om att det är en engångsföreteelse, men det kommer ändå att drabba vår kulturmiljö ute i länen. Det innebär att ca 700 000 per län ska dras in. Det kan få konsekvenser. Det kan innebära att man inte avslutar påbörjade projekt, och det kan innebära minskad sysselsättning. När det gäller arkiv har vi förutom Riksarkivet och länsarkiv en del enskilda arkiv. Jag vill slå ett slag för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Arab, som dokumenterar hela den svenska arbetarrörelsen och den fackliga organisationen. Det är en god sak. Numera är hela kammaren ense om att den fackliga rörelsen är viktig. Arkivet har material som skildrar bakgrund och skeenden i det svenska folkhemmets framväxt. Det faktum att flera statsministrar och internationellt verksamma personligheter testamenterar brev och dagböcker till arkivet ger en unik ställning för svensk politisk historieforskning i vår tid. Vi vill betona den stora betydelsen av arkivet och vill ge det ett fortsatt stöd. Parallellt med det kan jag också säga att det finns enskilda arkiv där det också - om man nu ser något motsatsförhållande - utgår bidrag, som regionala näringslivsarkiv. Det syftar till att bevara företagsarkiv i samverkan med näringslivet och andra enskilda arkivinstitutioner. Det utgår ett årligt driftsbidrag. Vi har alltså bidrag på båda sidor, och jag vill speciellt poängtera att det är viktigt att dessa bevaras. Herr talman! Det nämndes här tidigare om barnkulturen. Siv Holma nämnde tidskriften Tänka framåt, men göra nu . Det är lite tanke bakom att jag lyfter fram den. Den ska inte glömmas bort. Den är ett oerhört viktigt arbete i ungdomstänket vad gäller kulturen från oss som är i ledande position. Vid maktskiftet 2006 sattes den lite åt sidan. Vi hade tänkt arbeta fram och lägga fram en proposition byggande på den. Vi har inte gjort det nu, och vi får väl vänta med det. Jag vill säga till majoritetssidan att det är viktigt att ha den här skriften med sig även fortsättningsvis och följa upp detta gedigna arbete. Vi vill alla värna barnkulturen. Alla ministrar kan delta i en debatt, men det här är först och främst en ungdomsfråga. Jag kanske kan ta en debatt med ungdomsminister Nyamko Sabuni framledes. Vi har alla hört henne framföra tyckanden vad gäller ungdomspolitiken, speciellt barnkulturen. Till sist, herr talman, vill jag ta upp en fråga som inte nämnts här i dag alls men som togs upp i regeringsförklaringen 2006. Det gäller idrott. Vi har nöjet att ha även den frågan i kulturutskottet. Vi har fört fram önskemål, och har det med i vår budget för 2009, att vi med 50 miljoner ska stärka möjligheterna att göra Sverige till ett evenemangsland. Vi tycker att staten i samarbete med kommuner, föreningar och företag ska ta ett större ansvar för att locka olika evenemang till Sverige. Det kan skapa jobb och intäkter för såväl företag som staten. Samtidigt stöder och stärker det, inte minst viktigt, en positiv bild av Sverige. Jag har inte mer på min dagordning. Jag konstaterar bara att nu har representanten för Österlen sagt sitt. Nästa talare på talarlistan kommer från större plan. I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Hisings Backa, Margareta Israelsson, Anne Ludvigsson, Anna-Karin Nylund, Nikos Papadopoulos och Lars Wegendal (alla s).

Herr talman! Jag kommer från Avenyn i Göteborg, men det kanske duger lika bra. När jag lyssnade på Göran Persson var jag tvungen att reagera på hans uttalande om att vi alla var överens om att det var väldigt bra med flytten av Riksantikvarieämbetet till Gotland. Jag instämmer inte i det. Vi moderater har varit ytterst tveksamma. Nu måste detta genomföras, men under väldigt svåra omständigheter. Som Göran Persson vet har vi varje år sedan beslutet fattades varit tvungna att föra till extra medel - 15 miljoner kronor 2009, 23 miljoner kronor 2008. Så har det sett ut varje gång, så det var inte ett bra beslut. Och vi vet inte hur det här kommer att sluta. Jag tycker att det är lika bra att även Socialdemokraterna inser detta att kunde vi ha gjort annorlunda borde vi ha gjort det. Göran Persson tar också upp besparingen på 15 miljoner kronor för kulturmiljövården kommande år. Det måste man ändå sätta i sitt sammanhang, Göran Persson. Det är ett område med väldigt mycket pengar. 238 miljoner kronor har man till sitt förfogande. Riksantikvarieämbetet har 218 miljoner, och till det den kyrkantikvariska ersättningen på 465 miljoner kronor. Det är mycket pengar, och en viss omdisponering där bör kunna ske. Men till detta har vi varit nödda och tvungna på grund av socialdemokratiska felsteg tidigare.

Herr talman! Jag blev lite konfunderad här. Det var invigning av Riksantikvarieämbetet på Gotland för två månader sedan. Det var synd att inte Cecilia Magnusson kunde närvara vid den. Närvarade gjorde däremot kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hennes utsago var - rätta mig om jag citerar fel: Till sist kan jag också inse att det är ett bra arbete som har gjorts och att det var bra med flytten. Det har fått ett gott utfall. Jag kan inte riktigt återge orden. Men en del var överens om att det var bra. Jag tycker att det är lite nedvärderande av Gotland att vi inte skulle ha möjlighet att lägga ut några statliga verk i olika delar av landet. Som också sagts tidigare här är det inte bara i Stockholm som de ska ligga. Som Cecilia Magnusson vet tar vi socialdemokrater ansvar för vad vi gjorde inom vårt försvar, att vi tog bort en del på grund av vår försvarspolitik och ersatte det med någonting annat. Jag är väl också medveten om att det har medfört en del tuffa tag. Men vi ser också, som jag nämnde för Riksantikvarieämbetet själva, många positiva möjligheter att börja om från början, att kunna se nya verksamheter, att få en nystart. Vad gäller kulturmiljövården är det så att hur stor budgeten än är sammantaget är anslagen ändå utslagna på olika och mindre enheter. Och just vad gäller enheterna ute på länsstyrelserna, där det skärs ned med 700 000 i genomsnitt, innebär det att en del projekt kommer att läggas ned och att man kommer att få bekymmer med sysselsättningen. Det är ett faktum. Sedan får vi hoppas att det inte blir alltför stora konsekvenser av det hela, men det är ett faktum. I detta anförande instämde Siv Holma (v).

Herr talman! Ja, det är klart att man gör ett väldigt bra arbete på Riksantikvarieämbetet. Det instämmer jag i, precis som kulturministern tycker att man gör ett väldigt gott arbete. Men det som inte var ett gott arbete var när man fattade beslutet att utlokalisera Riksantikvarieämbetet. Och vi kommer att ha fortsatta problem. Hade den förra regeringen fattat ett bättre beslut hade vi kunnat utveckla Riksantikvarieämbetet och kulturmiljövården på ett helt annat sätt än vad vi kan göra nu, när vi har att leva med och ta reda på den springnota som Socialdemokraterna lämnade efter sig. Nej, det är inte bara i Stockholm, Göran Persson, som saker och ting ska ligga. Men varför gäller det statliga myndigheter när det inte gäller museer? När det gäller ert förslag om fria entréer på de statliga museerna ställde jag frågan till partikollegan Israelsson varför det bara är Stockholmsmuseerna, de 16, och de utlokaliserade som ska ha fri entré - varför inte alla museer. Varför vill inte Socialdemokraterna, om det nu ska vara rättvist, ha fri entré till alla museer?

Herr talman! Vad gäller utlokalisering av statliga verk har kanske inte det här varit den första eller sista gången. Jag kan inte påminna mig att någon av utlokaliseringarna har varit helt bekymmersfri. Så är det. Det ligger i sakens natur när man river upp, startar om och börjar på nytt. Men när Riksantikvarieämbetet nu är på plats är vi överens om, och det är till och med ministern överens om, att till slut blev det här en bra lösning. Någon springnota har det definitivt inte varit. Vi har tagit ansvar från allra första början för att sätta till de pengar som behöver sättas till för Riksantikvarieämbetets skull, för Gotlands skull, för kulturmiljöns skull och andra verksamheter man bedriver på Riksantikvarieämbetet. Vad gäller fri entré hade vi med i vårt förslag att det skulle gälla de statliga museerna som även ligger i Göteborg och nere i Karlskrona. Men vår tanke var att man även i en fortsättning skulle kunna ha fri entré också ute i våra län, på länsmuseerna. Och faktum är att en del har blivit så influerade att de redan har fri entré i dag. Det är ett antal länsmuseer ute i landet som har fri entré. Det hade mycket väl kunnat bli en fortsättning. I stället för att göra skattesänkningar på andra områden hade vi säkert lagt de medlen i den goda konjunkturen, som visade sig efter 2006, på exempelvis länsmuseerna.

Herr talman! Det är ett privilegium att få avsluta den här debatten. Jag tänkte göra det i en genomgående positiv ton, om inte annat för att kontrastera mot oppositionsledaren fru Holmas något grättna inledningsanförande. Jag kan förstå att en grå måndag som denna och med morgonens nedslående opinionssiffror kan man bli lite grå. Herr talman! Alliansens tredje kulturbudget, som vi ska anta på onsdag, visar att talet om nedrustning av kulturpolitiken tillhör fablernas värld. De statliga anslagen har de senaste åren ökat från 9,5 miljarder till 10,3 miljarder kronor, alltså med 800 miljoner, för att anknyta till kulturministerns beskrivning av hur tillväxten sker i kultursektorn. Den fortsätter alltså under alliansregeringen. Över några år har reella lyft kunnat göras för bland annat folkbildning, kultur i skolan och scenkonsten, som har konstaterats av andra talare. Ett mått på detta är att kulturpolitikens andel av statsbudgeten ökar från 0,71 procent 2004 till 0,82 procent nästa år. Vi är alltså på väg att nå ett enprocentsmål i kulturens andel av statsbudgeten. Vi hävdar oss som kulturfolk väl i en internationell jämförelse. Svenskarna ligger enligt en EU-studie i topp för kulturskapande och kulturkonsumtion i Europa. Det var det, Margareta Israelsson, som jag svarade på frågan på Orionteatern, där vi uppträdde gemensamt, då vi fick frågan: Hur ska Sverige bli en ledande kulturnation? Det var med utgångspunkt från EU:s konstaterande som jag sade att Sverige redan är en ledande kulturnation. Margareta Israelsson tror att det beror på 1974 års kulturpolitik. Jag tror att det beror på skaparkraften hos Sveriges kulturskapare. Därmed inte sagt att inte politiken kan ha bidragit till detta under årtiondena. Och jag tror att kulturskapande fanns före 1974 i Sverige. Kultursektorn växer snabbare än ekonomin i övrigt. De goda tiderna har bidragit till att två tredjedelar av kulturkonsumtionen nu finansieras av hushållen - dubbelt så mycket som kulturpolitiken i stat och kommun. Det ska vi vara glada för med tanke på de skador som finanskrisen kan komma att orsaka under resten av decenniet. Men jag tycker ändå att det finns anledning till långsiktig optimism. Kanske är det till och med så att i tider av ekonomisk nedgång, fru kulturminister, ökar behoven av uttolkning av livet och verkligheten, det som kulturskapandet ytterst bidrar med när vi söker orientering i tillvaron. Ett rikt kulturliv utgör en del av infrastrukturen för en avancerad kunskapsnation. De behoven lär öka - inte minska. På liknande sätt har vi kunnat notera en förbättring av arbetsmarknaden inom kultursektorn, trots det sagda. Enligt Arbetsförmedlingen Kultur - jag har kollat siffrorna för oktober - har antalet arbetslösa minskat med 5 procent jämfört med föregående år. Det är förvisso små tal det gäller - något hundratal personer - men det är i alla fall en utveckling åt rätt håll inför en bistrare vinter och vår. Det innebär inte att allt är frid och fröjd i kulturens värld. Det framgår av betänkandet när vi nu äntligen tar itu med pensionsfrågan inom scenkonsterna. Det framgår också av den moderata debattskriften Kulturen 3.0 som satte fart på kulturdebatten när vi publicerade den i början av året. Där hade vi 97 förslag på förbättringar på kultur- och medieområdet under parollen: Mer pengar till kulturen, mer kultur för pengarna. För några veckor sedan kom också den så kallade skuggutredningen med en rad intressanta uppslag till förbättringar från många kulturskapare. Låt vara att frekventa önskemål av typen hit med stålarna bara kan tillgodoses av partier med egen sedelpress och fullt solsken genom budgettaket. Som påpekats här kommer Kulturutredningen den 12 februari att överlämna betänkandet om kulturpolitikens förnyelse till regeringen. Förhoppningsvis sker det med en uppdatering av verklighetsbilden med nya målformuleringar och organisationsförändringar. Låt mig i det sammanhanget lyfta upp Riksrevisionens senaste rapport som granskar stödformerna i kulturpolitiken. Titeln är Kulturbidrag, effektiv kontroll och goda förutsättningar för förnyelse? Där har Riksrevisionen pekat på brister i bidragsgivningen. Hur krav på omprövning och förnyelse i bidragssystemet uppfyllts kan enligt revisionen inte besvaras i brist på underlag. Man säger att när en så stor andel av bidragsmedlen går till samma mottagare år efter år är det en indikation på att omprövningen brister. Det gäller till exempel stödet till fria teatergrupper och kulturtidskrifter som till 80-90 procent går till samma mottagare år efter år. Som jag påpekade i en artikel i Svenska Dagbladet nyligen är det förhållandet i och för sig inte så konstigt om de här aktörerna fungerar väl och har god kvalitet. Men stödsystemet konserverar onekligen befintlig struktur. Dessbättre har Kulturrådets nya ledning i en åtgärdsplan vidtagit åtgärder för att säkra kvaliteten i handläggningen, och även Konstnärsnämnden har redovisat exempel på förbättringar. Det är viktigt och bra eftersom en väl fungerande byråkrati är en viktig del av den goda staten och en god kulturpolitik. Inom mitt speciella ansvarsområde mediepolitiken kommer också flera tillfällen under nästa år till att granska regelverk och andra förutsättningar. Jag tänker främst på när Rose-Marie Frebrans public service-utredning ska omsättas i förändringar. Nyligen fick vi på bordet rådman Martin Holmgrens utredning om villkoren för den privata radions utveckling, som många av oss hoppas så småningom ska leda till förbättrade möjligheter att utveckla kvalitet och mångfald även på detta område. Radion tillhör framtiden. Herr talman! Låt mig avsluta i en positiv ton med en eloge till public service. Vi som ofta är så kritiska till förytligandet på televisionens område bör också ta tillfället att peka på motsatsen som när Sverige Television lyssnar på det mångåriga moderata kravet om fler televiseringar från nationalscenerna, både från Dramaten och Kungliga Operan. Så kan kulturskapandet spridas till alla. Endast det bästa är gott nog åt folket. (Applåder)

Herr talman! Detta är egentligen en replik till Göran Persson eftersom jag blev apostroferad när han var uppe i talarstolen. Det gällde Riksantikvarieämbetet och vad jag möjligen hade sagt och inte sagt. Eftersom jag var i Visby när Riksantikvarieämbetets nya lokaler invigdes vill jag gärna säga vad det var jag faktiskt sade och vad jag också tycker. Det handlar om omfördelningen med 15 miljoner kronor som tas från kulturmiljöanslaget. Det innebär i praktiken ett minskat anslag nästa år med 600 000-700 000 kronor per länsstyrelse. Det är mycket pengar i sig, men det är trots allt ingen katastrof. Var då det här beslutet bra? Nej, det var inget bra beslut. Men någon gång, och det var det jag sade när jag var i Visby, måste man sätta punkt. De som arbetar där behöver arbetsro. Det är viktiga uppgifter de har. Det är uppgifter som nu kommer att bli försenade. Kostnaden för den här flytten har legat på runt 1 miljon kronor per anställd. Det är egentligen inte försvarbart. Men det hindrar inte att riksantikvarien Inger Liliequist och hennes medarbetare har gjort ett bra jobb med de svåra förutsättningar som gäller. Det var det jag sade, och det är det jag också tycker. Jag tycker inte att det här var lyckligt, men jag önskar dem all lycka i det arbete de har framför sig. Det kommer de att behöva. Sedan vill jag också önska Göran Persson god jul och, liksom till de övriga som jag har mött i diskussionen, lämna över en bok. Den har vi talat om tidigare. Det är Gomorra av Roberto Saviano.