Upplösning av stiftelser i vissa fall
Debatt om förslag 14 november 2001
Protokoll från debatten
Anföranden: 2
Anf. 6 Claes-Göran Brandin (S)
Fru talman! Jag tycker att det sistnämnda är
mycket intressant. Jag är väldigt glad för att jord-
bruksministern tittar närmare på detta. Det handlar
faktiskt i grunden också om en tilltro och en allvarlig
signal. Enligt uppgift finns det lantbrukare som trots
att de varit dömda flera gånger har fått sina bidrag.
Samtidigt förstår jag komplexiteten när Margareta
Winberg talar om den. Men jag känner som allmän-
hetens företrädare att det är lite stötande.
Jag skulle också vilja ta upp en annan fråga. Den
gäller utbildningen av personalen på slakterierna, som
jag inte känner till. Ingår det etiska dimensioner i
utbildningen? Jag tror att detta är oerhört viktigt.
Jag läste om en lantbrukare som hade blivit dömd
för vanvård av djur. Jag tror dessutom att han var
politiker någonstans i norr. Man berättade att det
etiska staketet redan var nedrivet. Om vi inte har ett
etiskt förhållningssätt till allt levande, kommer vi att
ha svårt att behandla djuren på ett riktigt sätt. Skulle
man inte i utbildningen på slakterierna också kunna
ha en etisk dimension, hur djuren ska behandlas? Det
tror jag är jätteviktigt, och jag vill fråga om det skulle
kunna vara en idé.
När jordbruksministern säger att Jordbruksverket
har försäkrat att djur inte systematiskt behandlas illa,
tror jag tyvärr inte att det är sant, därför att det är så
många av de här personerna som har försökt ändra på
detta. När man börjar behandla djur på ett visst sätt
blir man lite immun själv mot att det är fel. Jag tror
att det här är mer omfattande och det är illa i sig.
Jag håller också till fullo med om att vi måste
ändra på detta. Jag kan i alla fall lova jordbruksmi-
nistern att jag kommer att ställa mig positiv till nya
förslag inom det här området och jag hoppas att
kammaren också gör det.
När det gäller en ny proposition vill jag fråga: När
kommer den? Kan man räkna med att den kommer
inom ett par månader? Jag tror att det skulle vara
viktigt att få det här gjort så fort det över huvud taget
är möjligt.
Anf. 9 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Fru talman! Det finns en utbildning för persona-
len. Jag säger det som svar till Chatrine Pålsson. Det
är näringen själv som har det ansvaret. Enligt uppgift
utbildas de både i praktik och i etik. Men efter det
möte vi hade har man lovat att förstärka utbildningen.
En av cheferna som var på mitt möte skulle själv resa
runt till dessa slakterier för att personligen tala med
ledningarna. Det får inte vara så att ledningen inte vet
vad som pågår ute på golvet i slakteriet. Det har vi
sett exempel på.
Den syn som delas av alla människor i Sverige
måste genomsyra hela kedjan inne i slakteriet. Det
har den uppenbarligen inte gjort. Det har man nu sagt
att man ska ta tag i.
Systematik, nej, vi har inte fått sådana rapporter.
Och det finns ett sätt att rapportera detta. En besikt-
ningsveterinär kan rapportera till kommunen, till den
kommunala inspektören eller till Livsmedelsverket.
Om det vore systematik i det hela skulle vi få in mas-
sor av rapporter av det här slaget, men det har alltså
inte skett. Det är därför vi kan hävda att det inte finns
någon systematik i det här.
Till Maria Wetterstrand vill jag säga att skillnaden
mellan barnomsorg och skola när det gäller kommu-
nernas ansvar är att vi styr över detta själva i Sverige.
Men tillsynen och de krav som vi ska ställa på tillsy-
nen är EU-gemensamma. Det är där konflikten upp-
står. EU säger till oss: Se nu till att tillsynen fungerar!
Ställ krav på dem! Och vi står här och säger: Nej, det
kan vi inte göra, för det är en kommunal kompetens.
Vi kan inte styra över kommunerna. De bestämmer
själva om de ska lägga pengarna på barnomsorg eller
djurtillsyn, och då väljer de barnomsorg i de allra
flesta fall. Det är därför vi inte har någon möjlighet
att styra.
Det är också ett svar till Ingvar Eriksson. Vi kan
inte tvinga kommunerna. Vi har inte rätten att göra
det med den organisation av vår förvaltning som vi
har i Sverige.
Ingvar Eriksson ställde en fråga om utbildning. Vi
kan erbjuda dem utbildning. Det har också Jord-
bruksverket erbjudit, och man har betalat nästan hela
kostnaden. Sedan har man fått lägga ned kurserna
därför att kommunernas företrädare inte kommer. Det
är vad vi kan göra. Men utbildningarna duger tydli-
gen inte eftersom deltagarna inte kommer, och ut-
bildningar har fått läggas ned.
Då får vi kritik från EU. Då känner jag som an-
svarigt statsråd att här är någonting som inte fungerar.
Vi måste försöka ändra på detta. Jag vädjar till er som
representerar tre olika partier att sätta er in i detta och
gärna tala med Ingvar Ekesbo och andra veterinärer.
De kan ge massor med exempel på hur det inte får
vara. De har också förslag till hur det hela borde se ut
och andra olika lösningar.
Beslut
Upplösning av stiftelser som är trossamfund (KU4)
En stiftelse ska efter tillstånd av Kammarkollegiet kunna överföra stiftelsens rättigheter och skyldigheter till ett registrerat trossamfund. Bakgrunden är stat-kyrka-reformen år 2000 som bl.a. innebär att Svenska kyrkan nu verkar inom ramen för en ny associationsform, registrerat trossamfund. Även andra trossamfund har möjlighet att efter ansökan överföra sin verksamhet till den nya associationsformen. Om verksamheten bedrivs av en stiftelse är detta dock inte möjligt. Riskdagens beslut ger den möjligheten under en begränsad period. Lagen träder i kraft den 1 januari 2002 och ska tillämpas på ansökningar som kommit in till Kammarkollegiet före den 31 december 2003.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.


