Trafiksäkerhet m.m.

Fru talman! Nu ska vi behandla utskottets betän- kande nr 10. Det handlar om trafiksäkerhet och gäller 106 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2001. Utskottet har lagt ned mycket arbete på denna frå- ga. Vi har tyckt att trafiksäkerhet är viktigt inte bara därför att situationen i landet är oroande utan också därför att vi ser detta som en fråga som berör alla svenskar - inte bara trafikutskottet. Nästan alla svenskar är trafikanter. Oavsett om vi är fotgängare, cyklister eller bil- eller lastbilsförare är vi alla på ett eller annat sätt delaktiga i vad som händer på våra vägar. Jag vill, fru talman, för tids vinnande yrka bifall enbart till reservation nr 1. Vi står naturligtvis bakom alla reservationer. Jan-Evert Rådhström kommer för övrigt att ta upp vissa viktiga frågor som jag inte hinner med, t.ex. gällande alkolås. Det är förenat med risker att röra sig ute i trafiken. Det är farligt, men någon kan invända att det är farligt att leva. Det vet jag också. Vi ska alla dö. Men varför ska vi dö i en onödig trafikolycka? skulle jag vilja svara. Varför måste vi varje söndag läsa om ungdo- mar som har kört ihjäl sig tidigt på lördag- eller sön- dagmorgonen? De har varit obältade, trötta och kan- ske t.o.m. påverkade. Det är tragiskt. Det är onödigt. Jag undrar varför. Om det hade funnits ett medvetande om att det faktiskt är förenat med risker att sätta sig i en bil eller på en cykel skulle det inte vara så mycket som be- hövdes för att vi skulle kunna undvika dessa olyckor. Tänk bara om alla människor satte på sig säker- hetsbälten och bestämde sig för att inte dricka alkohol när de kör. I dag har vi skrämmande mörkertal för både alkohol och droger i trafiken. Vi tar fast ungefär 14 000 berusade varje år. Samtidigt finns det siffror som säger att det är 14 000 personer varje dag som kör omkring påverkade av sprit eller tabletter. För mig är frågan hur vi ska få en förändrad atti- tyd till trafik en av de viktigaste. Jag tror att vi har negligerat den. Vi har inte fått den attitydförändring- en. Vi trodde några år att vi hade kommit till rätta med alkoholförtäring och bilkörning. Men det verkar inte så. Fru talman! Jag återkommer till de frågorna. När man är ute och debatterar trafiksäkerhet med t.ex. näringsministern är han väldigt stolt. Han säger att den här regeringen har gjort mer än någon annan när det gäller trafiksäkerheten. Då måste det vara trist för honom att titta på facit. Hur ser det egentligen ut? Ja, inte har trafikolyckorna minskat. De har snara- re ökat. Är det ett tecken på det vi har sett inom många andra områden, dvs. att man lovar runt men att det inte håller? Jag skulle gärna vilja få redogöra för hur det ser ut för närvarande när vi tittar på trafiken. Den här statistiken kommer från Vägverket. Där rapporterar man att de första tre månaderna i år om- kom 119 personer jämfört med 104 personer förra året. Medeltalet för antalet dödade januari-mars år 1997-2001 var 118. Det är en ökning där också. 46 personer har i år omkommit i kollisioner med tung lastbil. Det är en väldigt hög siffra. Nära 50 % av alla som omkommer gör det i kollisioner med en tung lastbil. Jag tycker inte att näringsministern ska vara stolt över de siffrorna. I stället tycker jag att han borde vara bekymrad över hur det kommer sig att siffrorna ändå ser ut som de gör trots att man har gjort mer än vad någon annan regering har gjort. Det finns vissa frågor som vi är eniga med rege- ringen om. Det är att vi måste göra något åt vägarnas underhåll och vägarnas kvalitet. Det är grunden för en förbättrad trafiksäkerhet. Vi ska titta på de farligaste vägarna först. Detta har näringsministern sagt. När vi äntligen fick propositionen kunde vi se att det minsann inte var de satsningar som man hade utlovat. Socialdemo- kraterna vill först starta sitt investeringsprogram år 2004 och då göra investeringar på 69 miljarder och totalt satsa 179 miljarder på vägar. Vi har i vår budget avsatt 105 miljarder till investeringar och 225 miljar- der totalt. Det tycker jag talar sitt tydliga språk, fru talman. År 1998 lämnade ett enigt utskott med riksdagens stöd över frågan om en vägtrafikinspektion till rege- ringen. Den har nu utretts i olika omgångar. Ännu har ingenting hänt. Nu sägs det att en proposition är på väg. Den kommer att bli så försenad att ingenting kommer att hända åtminstone under vår period här i riksdagen. Hur kan en sådan fråga få ta fem år? Vi har inte råd med det. En av förklaringarna till att det har dröjt så länge är att det nu inte finns någon opartisk kritiker som kan tala om för regeringen och för oss andra att vägarna är i bedrövligt skick. Väghållaren kan helt enkelt inte ställas till ansvar, utan situationen får fortsätta. Det är oerhört viktigt att trafikinspektionen kommer till stånd. Vad vi behöver i Sverige är fler vägar, bredare vägar, gärna vägar med vajerräck men även fler mo- torvägar. Alla vet att ungefär 10 % av trafiken går på motorvägar, men den står bara för 5 % av olyckorna. Det sägs ofta i debatten att hastigheten är så avgöran- de för hur svåra olyckorna blir. Det är viktigt att då ha dessa uppgifter i åtanke. Trafikfrågor är minsann inte så enkla att det bara gäller att sänka hastigheten. Det finns andra saker som vi också måste göra. Det är därför uppmuntrande att Vägverket nu tän- ker pröva flexibla hastigheter. Jag hoppas att man gör det på ett sådant sätt att gränserna blir rimliga. Fortfa- rande har vi oerhört många överträdelser av hastig- hetsbegränsningarna. Det behöver inte bara bero på bilisterna. Det kan också bero på att nivåerna är fel- aktiga. Jag kör ofta bil i Småland. Jag undrar ofta varför en viss väg har fått hastighetsbegränsningen 70 km i timmen och en annan 110 km i timmen. Fru talman! Förra året ägnade utskottet en stor del av sitt arbete med trafiksäkerhet åt att lyfta fram bar- nens situation. Men, hör och häpna, i en debatt nyli- gen i Örnsköldsvik visade det sig att ministern inte ens kände till detta, trots att själva konferensen var på det temat. Tursamt nog hade någon tjänsteman på departementet ändå skrivit in det i Vägverkets regle- ringsbrev. Nu hoppas vi verkligen att Vägverket och rege- ringen tar fram insatser för att visa på hur man ska förbättra situationen för barnen i trafiken. Jag stöder helt det interaktionistiska perspektivet, dvs. den hel- hetssyn på barnet i trafiken som man har i den nya forskningen. Vi har också tagit upp de senaste årens olyckor med skolskjutsar, som både väckt berättigat uppseen- de och lett till en rad motioner. Här hoppas jag nu att kommunerna tar frågan på allvar så att våra barn kan åka säkert till skolan. Men alla barn åker inte buss till skolan. Ganska många barn cyklar. Här kan jag inte låta bli att ta fram en av mina andra käpphästar, nämligen att vi måste få ordentliga cykelbanor där vi skiljer trafik- slagen från varandra och snabb trafik från långsam. Här har vi väldigt långt kvar. Stockholm har valt att bygga sina cykelbanor på helt fel ställen, tycker jag. Men man visar upp att det är tvunget att det finns ordentliga cykelbanor. Jag fick en riktig tankeställare häromdagen när jag fick höra att de som rider måste ha hjälm om de ska få ut ersättning från sin försäkring. Jag tänkte då: De små flickorna eller pojkarna som rider runt på en liten snäll bana måste ha hjälm när de rider, men vi skickar ut våra barn eller oss själva utan hjälm i trafiken. Jag tror inte på en lag. Men jag fick mig verkligen en tankeställare. En annan fråga som regeringen har fått av vårt ut- skott är att undersöka förutsättningarna för en trafi- kofferjour. Här har vi inga besked om vad som hän- der i regeringen. Vi vet att vi i år har ungefär 4 000 allvarligt skadade i trafikolyckor. Vad händer med dem? Hur kan vi hjälpa dem? Vi vet att väldigt många lever i traumatiska och svåra situationer under hela resten av sina liv. Det kom en rapport för några år sedan som hette Trafikoffers upplevelser och liv - ett drama om bemästring. Fru talman! Det finns mycket som regeringen har att göra innan den har verkställt det som utskottet har önskat. Det finns till sist en rad organisationer som får stöd från regeringen, bl.a. NTF, men också andra frivilliga organisationer. Här har jag hört glunkas - jag vet inte om det är rätt - att man nu ska ge ökade resurser till dem. Det tror jag är fel. Döda organisa- tioner är döda. Det är i stället oerhört viktigt att få i gång ett nytänkande. Hur ska vi påverka unga männi- skor? Hur ska vi förändra attityderna? Jag tror att vi måste ta vara på de nya medierna som finns. Här skulle jag uppmuntra att regeringen och Vägverket satte i gång en ordentlig utredning där man tittade på hur vi ska få till stånd förändrade atti- tyder för att minska trafikolyckorna.

Fru talman! I dag diskuterar vi trafiksäkerhet i kammaren. Samtidigt pågår det en febril process ute i landet med planering av de infrastrukturmedel som riksdagen genom sitt beslut den 14 december i fjol ställde till förfogande. Vägverket och Banverket ska det närmaste året göra en planering för vilka vägar och järnvägar som ska bli byggda samt för vilka in- vesteringar som i övrigt behövs för att vi ska närma oss de transportpolitiska målen. Trafiksäkerhet är ett av dessa mål som en enig riksdag har ställt upp. Målet innehåller precisa etappmål som är lätta att utvärdera. Fram till år 2007 ska antalet som omkommer på vägarna ha halverats. Max 270 ska det vara då. Är det en hög eller en låg målsättning? Den frågan står på dagordningen, om inte annat för att det finns en moderat motion som ifrågasätter nollvisionen. Även på förra veckans möte i Vägföreningens och Asfaltföreningens regi väcktes frågan om det inte var dags att revidera målet när det nu visat sig vara så svårt att leva upp till. Låt oss då stanna upp och fundera. Skulle samma diskussion ha kunnat förekomma om det hade gällt flyget, järnvägstrafiken eller sjöfarten? Hade vi ac- cepterat en Estoniaolycka om året - plus 40 000 ska- dade? Skulle vi acceptera att 3-4 % av varje årskull dör eller invalidiseras på grund av vägtrafiken? Nej, givetvis inte. Man kan fråga sig varför inte opinionen för ökad trafiksäkerhet är starkare. Jag ser flera orsaker till detta. En avgörande fråga är vem som sätter dagord- ningen i trafikpolitiken. Svenska vägföreningen har, vilket vi trafikutskottsledamöter ständigt blir påminda om, mycket att säga till om. Med tanke på att det i första hand är en lobbyorganisation för de företag som bygger vägar har Vägföreningen inget intresse av att lyfta fram trafikövervakning på sin agenda. Fordonsindustrin i det här landet är det givetvis många som lyssnar på. Sammantaget har de stora resurser att spendera på opinionsbildning. Väg- och fordonsindustrin ger ut påkostat tryck- material, ordnar konferenser, arrangerar mässor etc. Detta påverkar givetvis motorjournalister och många andra. Jämfört med detta har NTF och andra folkrö- relser, som inte har privata vinstintressen bakom sig lite att sätta emot. Därför har vi också en trafiksäker- hetsdebatt som koncentrerar sig på krockkuddar och motorvägar. Det är en debatt om hur vägen och for- donet ska kunna anpassas till vilket beteende som helst hos föraren - i stället för det som verkligen är effektivt för att minska antalet döda i trafiken, dvs. övervakning samt sanktioner mot hastighetsöverträ- delser, bältesslarv och rattonykterhet. Fyra av tio omkomna i Vägverkets regioner Skå- ne, Väst och Sydöst hade inget bilbälte på sig. Enligt Vägverket är minst var femte dödsolycka drog- eller alkoholrelaterad. Här är mörkertalet sannolikt stort eftersom alkoholhalten hos de omkomna inte under- söks regelmässigt. Den enskilt väsentligaste orsaken till att trafikolyckor får dödlig utgång är hastigheten. Frånsett det cyniska i att inte vidta de effektivaste åtgärderna är det ett stort slöseri med skattemedel att med trafiksäkerhetsmotiv bygga motorvägar när Vägverkets egen redovisning till trafikutskottet visar att två-plus-ett-vägar med mittvajer ger samma trafik- säkerhetseffekt men för genomsnittligt en tjugondel av kostnaden. Det är val i höst, och väljarna ska ställa oss till svars. Vad ska vi göra åt människor som inte klarar av det högt uppdrivna tempot på de av besparingar slimmade offentliga arbetsplatserna utan sjukskriver sig i stället? Vad ska vi säga till de föräldrar som inte vill lämna barnen till stora barngrupper där allt färre vuxna tar hand om dem? Vad ska vi säga till de ele- ver som lämnar grundskolan utan godkända betyg för att lärar- och specialpedagogtimmarna inte räcker till? Ska vi säga att vi bygger Södra länken för 1 miljard per kilometer men att statskassan tyvärr inte har räckt till fler trafikpoliser och ökade statsbidrag till kom- muner och landsting? Om vi lämnar de ekonomiska intressen som har makt att styra dagordningen kan vi gå över till den skeva könsfördelning som råder bland dem som be- stämmer över trafiken. Kommunförbundet konstate- rar att trafiken styrs av de 20 % av befolkningen som de medelålders bilkörande männen utgör. Eftersom en snabb och kraftfull bil tycks vara viktig för många mäns identitet upplevs hastighetsinskränkningar som ett hinder för att utnyttja fordonets prestanda. I USA har en attitydundersökning visat att en grupp av män- nen t.o.m. skattade sitt fordon högre än sina egna barn. Via olycksstatistiken vet vi att män mellan 18 och 24 år är en stor riskgrupp i trafiken. Unga män kör mer än unga kvinnor. De borde alltså bli skickligare och därmed råka ut för färre olyckor. Statistiken visar att så inte är fallet. En förklaring kan vara att unga män ofta överskattar sin egen förmåga. Forskning har visat att unga män ofta tror att de är körskickligare än genomsnittsbilisten, medan kvinnor däremot ofta bedömer sig som sämre än genomsnittet. Hög hastighet och därmed tidsvinst väger också tungt i de samhällsekonomiska kalkyler som görs inför infrastrukturbyggen. Några få minuters tidsvinst kan motivera stora investeringar. Men hur ska tiden för dem som omkommer i förtid värderas? Vilket är priset för de 33 1/2 år som de trafikdödade i genom- snitt förlorat av sina liv? Flera undersökningar har visat att kvinnor i ge- nomsnitt prioriterar säkerhet och trygghet i trafiken framför fart. Det säkraste är att åka kollektivt. Fler trafikpoliser och automatiska hastighetskameror skulle för en jämfört med kostnaden för vägbyggen billig summa höja säkerheten på vägarna högst sub- stantiellt. Varför sker då inte detta? Varför finns inte trafiksäkerhet med som en av de prioriterade uppgif- terna i det regleringsbrev som regeringen har utfärdat till Rikspolisstyrelsen? Varför inrättas inte den väg- trafikinspektion som riksdagens trafikutskott så många gånger har beställt av regeringen? Ska det nyinrättade jämställdhetsmålet tas på all- var måste trafikpolitiken i större utsträckning åter- spegla kvinnors behov och värderingar. Därför borde trafiksäkerhetsarbetet få en annan inriktning: mer koncentration på att föraren följer det gällande regel- systemet och mindre tilltro på att förändringar i väg- systemets beskaffenhet kan lösa problemen. Vi vet genom Trafikkøkonomisk institutt i Norge, VTI och i princip alla andra trafiksäkerhetsforskare vad som behöver göras. Respekterades hastighets- gränserna, hade alla bälten och var ingen alkoholpå- verkad - då skulle det vara möjligt att nå nollvisio- nen. Fru talman! Det finns dock ljusningar i mörkret. En sådan ljuspunkt är att trafikutskottet har lyckats ena sig om att av regeringen begära en redovisning av regeringens överväganden när det gäller möjligheter- na att införa en allmän användning av alkolås. Ett krav på att alla nya fordon ska vara utrustade med alkolås kommer förstås att möta motstånd, på samma sätt som kravet på obligatorisk bilbältesutrustning gjorde innan det blev lag. Nu finns det mig veterligen ingen som ångrar det beslutet. Lika självklart borde det vara att ingen ska kunna köra bil i berusat till- stånd, med fara för sitt eget och andras liv. Alkolås är inte till fördel bara i personbilar. Al- kolås borde finnas även i yrkesfordon på väg och spår. Den urspårning som ägde rum i Borlänge, med evakuering som följd, hade inte skett om loket hade varit utrustat med alkolås. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i alla delar utom när det gäller for- donsägarnas ansvar. Vad gäller detta yrkar jag bifall till reservation 6, som kräver att fordonsägaren blir skyldig att uppge till vem denna har lånat ut sitt for- don. Då skulle trafikpolisens arbete bli mycket effek- tivare. Så är fallet i Norge och Danmark, och så borde det vara i Sverige också.

Fru talman! Jag håller med Karin Svensson Smith om mycket. Jag tror att vi delar många uppfattningar om att vi ska köra bil på ett sätt som gör att männi- skor inte omkommer och inte skadas. Men jag tycker att det är synd att hon förenklar debatten så. Det gör att vi inte kommer framåt. Karin Svensson Smith säger att om NTF får mer pengar skulle de kunna sätta sig upp mot de stora lobbyorganisationerna. I mitt anförande försökte jag säga att det inte handlar om det. Det handlar om nå- got helt annat. Man måste sluta tro att det handlar om antingen vägar eller attityder. Det handlar om både- och. Det handlar naturligtvis också om poliser. Om Karin Svensson Smith tror att den situation vi har i dag beror på att vissa lobbyorganisationer har fått för mycket utrymme i medierna är hon helt fel ute.

Fru talman! Det här handlar inte i första hand om hur stora anslag man lägger på trafiksäkerhet. Birgitta Wistrand, det finns inte mer anslag i ert budgetför- slag. Det kan det inte finnas hos ett parti som kräver lägre skatter. Frågan är hur man använder de medel som man anslår. Det är faktiskt det som denna debatt handlar om. Ska man koncentrera sig på att bygga motorvä- gar, eller kan samma summa användas för trafikpoli- ser, automatiska hastighetskameror, osv.? Eftersom ingen av oss har obegränsade medel måste vår uppgift vara att fördela medlen på ett sådant sätt att så många liv som möjligt sparas i trafiken. Och forskningen är fullständigt enig om detta. Hastigheten är den enskilt viktigaste anledningen till att en olycka får dödlig utgång. Likaså handlar det om bilbälten, alkohol och för all del att yrkestrafiken följer sina regler. Det är det som vi kan göra någonting åt med den summa pengar som vi har. Vänsterpartiet är givetvis också för att man inför alla effektiva fysiska åtgärder, dvs. att man sätter upp mittvajrar på alla de vägar i Sverige där det är moti- verat. Vi har också kommit överens med regeringen om att det finns tillräckligt med resurser i Vägverkets anslag för att man ska kunna göra det. Däremot finns det inte resurser till överinvesteringar i form av mo- torvägar.

Fru talman! Jag tror inte att man kan köpa hänsyn för pengar. Det är det som jag talar om. Om man kände hänsyn mot sig själv och mot andra skulle trafiken se ut på ett annat sätt. Det är där som vi måste börja, och det är det problemet som jag tycker att man skulle ta tag i. Samtidigt tror jag att vi inte kan diskutera detta om vi har så dåligt vägunderhåll och så dåliga vägar som vi har i dag. Då är det ett problem i sig. Men när vi får bättre vägar kan vi ta tag i dessa frågor. Jag tror alltså inte att det går att köpa hänsyn utan att detta handlar om en helt annan diskussion och en helt annan aktivitet än poliser, som vi självklart också ska. Men vi kan inte byta ut våra bra vägar mot någonting annat. De måste också fin- nas, och det är grunden.

Fru talman! Det är möjligt att det är en sak som har att göra med varifrån jag kommer och var jag är vald som gör att jag försöker att ta del av forsknings- resultat. Och de visar att det enda samband som finns mellan vägens beskaffenhet och olycksfrekvensen möjligen är det omvända, därför att om vägen är synbart dålig anpassar de flesta förare sin hastighet efter det, dvs. att folk kör sakta på gropiga vägar. Givetvis ska vi inte ha gropiga vägar av det skälet. Vi har många andra krav på vägarna. De ska vara fram- komliga för näringslivet och annat. Men det är en felsyn att tro att om man breddar vägen och gör den jämnare så får man ökad trafiksäkerhet. Ökar hastig- heten, vilket den vanligtvis gör när man breddar vä- gen, har nettoeffekten blivit noll. Det som däremot är effektivt är övervakning i sammanhanget. Och riksdagen uttrycker sina normer i form av lagar och regler. Men om människor ska respektera dem och om de ska tro att vi menar allvar med nollvisionen måste vi ha en övervakning så att vi ser till att lagarna efterlevs. Så är inte fallet i dag. Trafikpoliserna har blivit mycket färre, likaså for- donsinspektörerna. Och när det kostar 150 kr att ha ett obältat barn i bilen, vilken respekt har människor då för det regelsystem som vi har? Jag tror inte att detta bötesbelopp har ändrats sedan 1975. Är det då så konstigt att människor inte visar större respekt?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 5. Fyra år har vi suttit i trafikutskottet. Fyra år har vi debatterat järnväg, flyg, vägar och mycket annat. Jag tror inte att vi samtalar om någonting som är viktigare än det som vi samtalar om här i kväll. Detta handlar om människoliv. Det handlar om barn som inte kommer hem från skolan. Det handlar om efterläng- tade föräldrar. Det handlar om människor som skulle ha haft en stor del av livet framför sig levande eller oskadade, men en trafikolycka kom emellan. Jag skulle vara glad och stolt för att vara en del i detta utskott om det inte vore för det oerhörda allvaret som gör att man aldrig kan känna sig riktigt nöjd när man talar om trafiksäkerheten mot bakgrund av att närmare 600 dödas i trafiken varje år. Men jag är stolt, och jag är glad över att detta betänkande speglar en så stor enighet bland oss i trafikutskottet. Visst har vi olika lösningar, och vi har verkligen fått en uppsjö av motionskrav som vi har försökt att ta hänsyn till här. Men de är i huvudsak positivt bemötta. I enstaka fall har vi gått förbi dem. Men i allmänhet har vi försökt att ta fasta på det allra mesta och göra en situation som är mycket allvarlig bättre. En sak som är väldigt viktig är att ett enigt trafi- kutskott återigen bekräftar riksdagens tidigare beslut om övergripande mål i form av nollvisionen och etappmålet. Det är viktigt att det når ut. Vi kan vara oense om många saker, men vi accepterar inte att människor dör och att dessa siffror inte minskar. Det tror jag är viktigt att vi säger och säger igen. I min familj har jag en nollvision. Jag har tre barn. Naturligtvis hoppas jag och räknar med att mina tre barn inte ska dö i trafiken, precis som de räknar med att pappa och mamma ska komma hem. Vi har en nollvision för vår familj. Och det skulle vara full- komligt otänkbart och en katastrof utan möjlighet att beskriva om jag inte fick den nollvisionen uppfylld. Ska det inte vara så i landet också att vi tillsammans ser det som en fullständigt otänkbar katastrof och inte något som man får kalkylera och räkna med att några stycken stryker med varje år? Vi blir upprörda över Estoniaolyckan. Men i trafiken är det fler som dör. Och jag är som sagt glad för att vara en del i ett ut- skott som verkligen tar detta på allvar. Det är fortfarande drygt var femte dödsolycka i vägtrafiken som är förknippad med alkohol eller andra droger. Därför är det mycket välkommet att utskottet nu säger åt regeringen eller bekräftar att regeringen avser att utöka den hittillsvarande för- söksverksamheten med alkolås för personer som har dömts för rattfylleri till att gälla hela landet. Jag tycker också att jag vill lyfta fram den all- männa användningen av alkolås, som det talas om i betänkandet. Det tillhör också en milstolpe som jag kanske inte hade vågat hoppas att vi skulle få på pränt. Men ditåt är siktet inställt, precis som Karin Svensson Smith sade om bilbältet. Nu öppnar vi en framtid för att så småningom, kanske först i yrkestra- fiken men så småningom i alla bilar, få in alkolås som något självklart. Säkerheten för barnen i trafiken ägnas också stor uppmärksamhet i vårt betänkande. Låt mig bara göra några stickprov i vårt betän- kande och lyfta fram några viktiga saker. Antalet dödade i vägtrafikolyckor var 531 år 1998, 580 år 1999, 591 år 2000 och 565 år 2001 plus ytterligare 25-30 om man använder samma teknik att räkna. Tendensen för de allvarligt skadade är den- samma. Det redovisar vi. Vi redovisar också att detta framför allt rör bilförare. I 301 fall förra året var det bilförare som dog. Även bilpassagerarna är illa utsatta med 116 fall. De andra som också rör sig i trafiken är representerade i betydligt mindre utsträckning. Vi kan också se på de vidtagna åtgärderna och de effekter som de visar. Då är det så att nybyggnationer av det statliga vägnätet svarade för färre dödade år 2000 - ungefär fem - och färre dödade år 2001 - ungefär fem. Och när det gäller riktade trafiksäker- hetsåtgärder var det 8 respektive 10. Det går att göra någonting åt det genom att förbättra vägstandarden och situationen som har med själva systemet att göra. Men vi talar fortfarande om fem- och tiotal, och det dör hundratals. Vi är överens om att det är tre faktorer som är sär- skilt viktiga för att minska dödstalen och antalet svårt skadade. Det är hastighetsbegränsningarna, det är bältesanvändningen, och det är alkoholen och droger- na. Att påverka trafikanternas attityder och beteenden är oerhört viktigt. Och där har vi hjälpmedel i frivilli- gorganisationerna, och jag vill stämma in och säga att det är väldigt viktigt att ge dem stöd, både ekono- miskt och genom att lyfta fram dem i en debatt som denna. Där finns NTF, Motormännens Riksförbund, M, och Motorförarnas Helnykterhetsförbund, MHF, för att nämna de tre största frivilligorganisationerna. Alkolåset, som jag inledningsvis nämnde om, skulle kunna vara det som är denna dags och detta betänkandes stora nyhet och som vi skulle kunna tänka oss att TT skriver om och vi får läsa om i tid- ningarna i morgon. Alkolåset gör det möjligt att redan från starten ut- rusta alla fordon med en apparat som ser till att man inte kan starta och inte köra vidare utan att regelbun- det blåsa för att visa att man inte har någon alkohol i utandningsluften. Man skulle kunna säga att alkolåset i tre olika avseenden skulle kunna göra skillnad: dels som ett utrustningskrav på alla fordon på våra vägar, dels för att kvalitetssäkra transporter och som ett argument vid upphandlingar, dels - vilket nog är det vanligaste och det viktigaste - för en villkorlig åter- kallelse av körkortet vid rattfylleribrott. Här tror jag att vi omedelbart kommer att kunna se en skillnad när vi nu har öppnat dörren för en för- söksverksamhet över hela landet. Jag vill också nämna det elektroniska körkortet, som utskottet mycket tydligt lyfter fram som någon- ting som behöver komma för att det ska kunna bli en rätsida på det här. Det gäller då inte bara när man åker i egen bil utan också när man lånar andras bilar. Ett elektroniskt körkort är ett körkort i kreditkorts- format med ett mikrochip med olika funktioner. En av funktionerna skulle kunna vara att man inte kan starta bilen om man inte har ett giltigt körkort - t.ex. om man har kört rattfull och fått körkortet indraget. Detta genomfört i alla bilar skulle kunna vara ett säkert sätt att undvika att de som av någon anledning saknar körkort ändå kör. Jag skulle nog också vilja lyfta fram användning- en av bilbälte. Om vi kommer till rätta med dem som slarvar med bilbältet skulle ungefär 100 liv sparas varje år. Bilbältesanvändningen halverar risken att dödas eller allvarligt skadas vid en kollision. Det är nog sant att bötesbeloppen kan spela in. Men ännu viktigare tror jag att opinionsbildande åtgärder, eller en kombination av båda sakerna, är - dvs. att göra det till lika naturligt att sätta på sig bil- bältet som att ta på sig skorna när man ska gå ut. Jag vill också lyfta fram barnen. Utskottet skriver att antalet trafikolyckor där barn dödats eller allvar- ligt skadats var mycket stort tidigare. Sedan tio år tillbaka är det varje år omkring 50 barn som dödas och omkring 2 800 barn som allvarligt skadas vid trafikolyckor. Den stora nedgången i antalet olyckor anses i första hand bero på säkrare trafikmiljöer i barnens närområde men också på lagstiftning om hastighetsbegränsningar i tätorter och skolmiljöer, lagstiftning om bilbälten och bilbarnstolar samt en utveckling av säkrare fordon. Det är alltså möjligt att förändra statistiken. Det visar fallet med barnen. Vajerräckena är obehagliga för motorcyklisterna. Där har vi i trafikutskottet tagit ställning och lyft fram att vi ser positivt på att man på Vägverket är öppen för att pröva nya tekniska lösningar. Skyltar om ny körkortsinnehavare efter brittiskt föredöme har utskottet också lyft fram som någonting positivt. Fru talman! Som en sista punkt vill jag säga att kristdemokraterna vill gå snäppet längre än vad ut- skottets majoritet vill göra. Det gäller då vinterdäck för tunga fordon. I en motion påpekar vi kristdemo- krater att i Sverige gäller ett påbud i fråga om vinter- däck för personbilar däremot inte för tunga fordon. Emellertid finns det, menar vi, skäl att överväga frå- gan om obligatorisk användning av vinterdäck även för tunga fordon - både svenska och utländska - under den period då det är vinterväglag i Sverige. Vi vill ha ett tillkännagivande till regeringen med den innebörden, så att motionen blir tillgodosedd i den delen.

Fru talman! Jag hade nyss ett kort inlägg med lite kritiska synpunkter vad gäller de s.k. frivilligorgani- sationerna. Inom trafiksäkerhetens område gäller det NTF, Motormännens Riksförbund, M, och Motorfö- rarnas Helnykterhetsförbund, MHF. Jag tycker alltså att de inte de sköter sina uppgifter, utan jag hade förväntat mig mer av dem. Under det här året har jag särskilt studerat frivilligorganisationerna, och jag är besviken vad gäller deras insatser - jag är alltså kri- tisk till dem. Nu säger Tuve Skånberg att frivilligorganisatio- nerna är viktiga och att de behövs och ska lyftas fram. Därför skulle jag vilja fråga: Vad tycker Tuve Skån- berg att de under de senaste fem åren har åstadkom- mit som Tuve Skånberg skulle vilja lyfta fram?

Fru talman! Jag måste nog, tyvärr, instämma i kritiken här. Det NTF som jag lärde känna under min skoltid var effektivare, tydligare och mer opinionsbil- dande jämfört med hur det varit under de senaste fem åren då man haft en annan inriktning där man mer har gått in för att förändra systemet. Det är väl bra att systemutvecklingen blir positiv, men jag ser frivilli- gorganisationernas roll framför allt som opinionsbil- dare och tror att deras närvaro inte minst i skolan är oerhört viktig. Att, som när det gäller Motormännens Helnykter- hetsförbund, med ordentliga dekaler märka ut sin närvaro i trafiken och att på ett mycket aktivt sätt använda sin fritid för att påverka tror jag är viktigt. Frivilligorganisationerna kunde göra mer - ja, det håller jag med om. Men sedan är det en annan sak att ta bort dem utan att ha något att ersätta dem med.

Fru talman! Det var inte vad jag sade, utan jag sa- de att jag tycker att vi måste hitta någonting annat. På samma sätt som när det gäller folkrörelser inom många andra områden har t.ex. också nykterhetsrörel- sen nästan försvunnit och måste ersättas av någonting annat. Vi har ju kvinnorörelser och politiska partier. Det här förekommer inom vartenda område. Det gäller att hitta nya former och nya arbetssätt. Visst ska frivilligorganisationerna finnas kvar, men vi måste ställa större krav. Framför allt måste vi hitta andra vägar. Det var det som jag ville fråga Tuve Skånberg om.

Fru talman! Naturligtvis håller jag med om att det behövs andra vägar. Själv är jag representant för flera av de folkrörelser som har nämnts här. De är alls inte döda. En och annan av deras företrädare må vara åldersstigen, men det kommer så att säga nya ungdo- mar som knackar på dörren och som skulle kunna ersätta de äldre. Nej, folkrörelserna behövs, och deras tid är inte ute. Men jag kan hålla med om att de behöver komp- letteras med nya initiativ. Jag tror att de kan verka betydligt effektivare i opinionsbildande arbete än de i dag gör, men inte genom att få mindre bidrag. Jag skulle snarare vilja ge dem mer.

Fru talman! Trafiksäkerheten är ett viktigt men dessvärre inte tillräckligt uppmärksammat område som vi i trafikutskottet arbetar med. I fråga om förra årets betänkande var det ett enigt trafikutskott, och det var en väldig styrka. I år finns det ett antal reser- vationer, men i allt väsentligt är det ett enigt utskott som lägger fram betänkandet. Det är en styrka för det här arbetet. Det är nu fyra år sedan riksdagen beslutade att transportpolitiken i vårt land måste utformas så att den är förenlig med en långsiktigt hållbar utveckling. I det här beslutet betonades trafiksäkerheten, och nollvisionen var ett viktigt delmål. Här ställdes också kravet att hela transportsystemet ska utformas och fungera så att vi får en god och hälsosam livsmiljö för alla - alltså ett folkhälsomål. Vi i Centerpartiet vill, precis som i tidigare trafik- säkerhetsdebatter, understryka det här bredare folk- hälsomålet när vi nu debatterar trafiksäkerheten. Det handlar dessvärre inte endast om de ungefär 600 människor som dödas eller de ca 5 000 som ska- das på vägarna varje år. Det handlar också om de ungefär lika många människor som varje år dödas av den försämrade livsmiljö som trafiken, främst biltra- fiken, i våra tätorter åstadkommer. Det är inte lika enkelt att räkna dödsfallen när det är smygande död. Men de är faktiskt ungefär lika många människor som drabbas. En rapport från år 2000 visar att i Västereu- ropa innebär den allt intensivare trafiken att luftföro- reningarna från vägtrafiken t.o.m. ger fler förtida döda än vad trafikolyckorna gör trots att vi har kata- lysatorrening, bättre motorer och en rad andra saker. Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram detta, även om det inte behandlas i betänkandet. De frågorna hanteras av miljö- och jordbruksutskottet, men de hör ändå till trafiksäkerheten och hur den kan förbättras. Vi vill alltså bredda debatten till att utöver de akuta insatserna för att förbättra trafiksäkerheten, som många har talat väl om och som jag också återkom- mer till, till att också handla om att introducera miljö- riktiga bränslen, om att göra fordonen ännu effektiva- re, hur vi kan förbättra vägstandarden så att också människorna kan ta sig fram utan att formligen ska- kas sönder längs undermåliga vägar. Fru talman! Det företagsamma kretsloppsanpass- de och trafiksäkra samhälle som Centerpartiet efter- strävar förutsätter alltså ett grönare transportsystem där hela folkhälsan står i centrum, inte bara de akut döda på våra vägar. Därför vill vi i Centerpartiet utveckla kollektivtrafiken, bussar och tåg, flytta mera gods från lastbilar på vägarna till sjötransporter och järnvägar. Vi vill också skapa bättre förutsättningar för säker gång- och cyketrafik med ökad användning av cykelhjälm. Ökad gång- och cykeltrafik har det goda med sig, utöver att det minskar trafiken, att också folkhälsan stärks genom att alltfler människor rör sig rent fysiskt. Barn och trafik är ett väldigt viktigt område. Där gör vi, som framgår av betänkandet, en markering när vi säger att vi väntar på den samlade redovisning från regeringen som vi tidigare efterlyst och efterlyser nu igen. Nollvisionen är ett väldigt viktigt område, och jag vill inledningsvis säga att jag verkligen välkomnar att också Moderaterna står bakom nollvisionen till fullo. Det fanns moderata motioner som antydde annat, att man ville skrota nollvisionen. Om jag förstått det rätt står hela Moderata samlingspartiet bakom betänkan- det i dess helhet inklusive våra tydliga ambitioner att stå fast vi nollvisionen. För oss i Centerpartiet är det uppenbart att vi med en målmedveten och offensiv trafiksäkerhetspolitik kan klara av att på några år halvera antalet döda och svårt skadade i trafiken. Det skulle alltså innebära högst 270 döda i trafiken år 2007. Enligt min mening är det insatser på främst fyra områden som kan ge mycket goda och snabba effek- ter. Här har dessvärre efterlevnaden av gällande reg- ler och de åtgärder som gjorts inte blivit bättre under det gångna året, utan snarare sämre. Det framgår av s. 17 i betänkandet som handlar om att Vägverket har kollat måluppfyllelsen. För det första vill jag betona acceptansen och re- spekten för gällande hastighetsbegränsningar. Här är det nödvändigt att utöver traditionell polisövervak- ning ta nya grepp som visat sig effektiva. Jag tänker då på bl.a. de automatiska kameror som med stor framgång i bl.a. mina hemtrakter i Hälsingland. På vägsträckan mellan Hudiksvall och Iggesund har det, från att det tidigare har varit väldigt många dödso- lyckor, efter fyra års användande av dessa kameror inte inträffat en enda dödsolycka, vilket naturligtvis är en mycket stor framgång. Centerpartiet är också positivt till en större flexi- bilitet när det gäller hastighetsgränser så att de kan ändras beroende på årstid, väglag osv. För det andra nykterheten i trafiken. Här behövs mycket tydliga besked. Onyktra bilförare kan aldrig accepteras. Resurser måste prioriteras så att de nyk- terhetsprov som planerats av polisen verkligen också kan genomföras. Där är det tillfredsställande, precis som Tuve Skånberg sade, att vi från utskottet nu är väldigt tydliga när det gäller alkolåsen. Vi skärper skrivningar och talar om att i redovisningen från regeringen bör ingå åtgärder för att kraftigt minska antalet alkohol- och drogrelaterade olyckor. Vi säger också att regeringens överväganden över möjligheten att införa en allmän användning av alkolås bör ingå i redovisningen. Det är en tydlig signal, och jag utgår från att rege- ringen uppfattar den signalen. För det tredje: Bilbältet ska alltid användas. Dess- värre orsakas många dödsolyckor just av att det inte används. Om förare och passagerare alltid hade bil- bältet på skulle vi omedelbart få en stor reduktion av antalet dödade på våra vägar. För det fjärde: Det ska alltid sitta bra däck på de fordon som används i trafiken. Här har vissa i ut- skottet gått så långt att de reserverat sig till förmån för vinterdäck också på de tunga fordonen. Jag tycker att utskottets majoritetsskrivning är väldigt långtgå- ende. Man säger att man utgår från att Vägverket ska hantera de här frågorna på ett ansvarsfullt sätt. Jag tycker att den signalen är väldigt tydlig. Om vi gemensamt kunde leva upp till ambitionen på dessa strategiska områden som jag här har redovi- sat skulle vi radikalt minska trafikdöden och bara på några år halvera den sorgliga ökning som vi har haft, om än liten men ändå en ökning, under de senare åren till uppåt 600 döda. Slutligen, fru talman, har vi från Centerpartiets si- da en reservation i betänkandet. Det gäller for- donsägares ansvar vid utlåning av fordon. Det finns en centermotion där vi tycker att det alltid ska vara fordonsägarens ansvar om fordonet hanteras på ett felaktigt sätt. Det märkliga är att det skiljer sig här. Om en bil parkeras fel är det fordonsägarens ansvar. Men om en bil framförs på vägarna - den är mycket farligare när den rör sig än när den står still - på ett otillåtet sätt kan alltså inte ägaren ställas till ansvar. När det gäller parkering går det att göra det men inte när det gäller fortkörning. Det tycker vi är ett märk- ligt förfarande. Vi vill alltså ha en skärpning här, och vi reserverar oss och säger att bestämmelserna ska skärpas så att det alltid är ett åläggande för bilägaren att uppge vem som lånar bilen så att man kan ställa dem till ansvar som gör fel. Jag yrkar bifall till reser- vation 6. Eftersom det här är den allra sista trafiksäkerhets- debatten under den här perioden vill jag passa på - vi har ju debatterat folkrörelsernas roll - att önska ord- föranden i utskottet Monica Öhman lycka till i hennes nya arbete som verkställande direktör på NTF. Som framgått av debatten är vi många här som fortfarande tycker att folkrörelserna, det frivilliga arbetet, har en väldigt viktig uppgift att fylla på det här området. Jag är övertygad om att Monica Öhman kommer att göra sitt yttersta för att se till att NTF lever upp till alla de höga förväntningar som vi har på NTF som en viktig del för att förbättra trafiksäkerheten. Jag vill gärna önska Monica lycka till i hennes viktiga arbete på NTF.

Fru talman! Att trafiksäkerhet är något viktigt blir man klar över i de många motionsyrkandena och den iver och envishet med vilken som många av oss åter- kommer till dessa frågor. Det rör, som framgår av betänkandet, allt ifrån väghållning och trafikmiljö till attityder och beteenden. Frågan om förarutbildning och körkort - med besvärande kötider - samt for- donsfrågor finns med i detta betänkande. Min och Folkpartiets utgångspunkt är, inte ovän- tat, att kommunikation är något positivt. Men vi är också klara över att trafiken som å ena sidan ökar både välfärden och välbefinnandet å andra sidan har sina avigsidor. Brister i trafiksäkerheten är vidare ett allvarligt inslag i trafikpolitiken. Folkpartiet stod bakom den av riksdagen beslutade nollvisionen, som skulle innebära att ingen ska dödas eller svårt skadas i trafiken. Det är snart fem år sedan frågan fördes på tal och sedan blev en politisk hävstång - ifrågasatt av många, hånad av en del men accepterad av flertalet. Den fina visionen och det höga målet har inte nåtts. Tvärtom har antalet svårt skadade och döda i trafiken ökat under de senare åren, låt vara att ök- ningen är på en internationellt sett måttlig, för att inte säga låg, nivå. Men visst känns det vemodigt att den goda nollvisionen, främst som ett gott pedagogiskt instrument, inte har kunnat föras närmare målet. Det krävs alltså krafttag för att komma i närheten av dessa höga ambitioner. Att ha en vision räcker inte. Det vill till ett helt batteri av insatser, alltifrån in- formationsinsatser till god förarutbildning, allmänt stärkt trafikmoral hos alla medborgare och dessutom en effektiv kamp mot fylleri och andra droger inom alla trafikslag. Sådana åtgärder måste vidtas som är viktiga led i såväl nollvisionen som nödvändiga in- slag i trafiksäkerhetsarbetet. Utskottet har också detta år kunnat samla sig kring gemensamma slutsatser, men jag vill ändå lägga särskild vikt vid några delfrågor. Dit hör, som jag indirekt nämnde nyss, nollvisionens etappmål för år 2007. Det präglas av den gemensamma grundsynen att trafikolyckorna måste minska. Att dödsolyckorna har kunnat begränsas under några år beror bl.a. på den ökade säkerheten i bilarna och vägarnas relativt sett förbättrade konstruktion. Krockkuddar, sidobalkar och låsningsfria bromsar efterfrågas i allt större utsträckning och finns nu på alltfler bilmodeller. Det är angeläget att denna ut- veckling mot säkrare bilar fortsätter. Det kan dock ses som att det finns en konflikt mellan säkerhet och bränsesnålhet på fordonsmarknaden. Stora bilar drar ofta mer bränsle, men är i gengäld av hög kvalitet när det gäller säkerhet. För små bilar är förhållandet ofta det omvända. Det är angeläget att upprätthålla en trafikövervak- ning som har till uppgift att begränsa och minimera trafikolyckor. Farliga vägsträckor måste ses över och skärpt hastighetskontroll behöver genomföras genom att fler synliga poliser verkställer såväl hastighets- kontroller som test av förarnas alkohol- och drogfri- het. Andra viktiga delar i trafiksäkerhetsarbetet är en ökad standard på vägarna, och därför måste enligt Folkpartiet väganslaget höjas och ses som ett led i att skapa en säkrare trafik. Det är att beklaga att en giss- ningsvis stor riksdagsmajoritet hindras av dessa vä- garnas motståndsarméer. Oskyddade trafikanter måste få en större upp- märksamhet, och bilförarna måste inse de risker de utsätter omgivningen för om de inte tar tillräcklig hänsyn. Det är bra att bilförare ska lämna företräde åt gående vid övergångsställe, men självfallet får det inte bli så att de gående bortser från att de också har ett krav på hänsyn gentemot andra trafikanter, i detta fall de fordon som passerar övergångsstället. Vi från Folkpartiet har ofta återkommit till pro- blemet med alkohol och andra droger i kombination med bilkörning eller båttrafik. Att detta inte hör ihop måste ständigt upprepas. Utöver att förarna riskerar egna skador riskerar oskyldiga att dödas eller skadas av en rattfyllerist eller en sjöonykters framfart. Krav från olika motororganisationer på att nykterhetskon- trollen ska utökas måste också innebära att man håller efter trafikfylleriet, inte minst därför att olycksrisken ökar dramatiskt med varje del av promille alkohol eller narkotikasubstans i kroppen. Täta poliskontroller och kampanjer leder säkerligen till att många väljer att låta bilen stå efter ett alkoholintag. Om alkohollås på fordon har vi talat mycket och länge. Vi anser att alkolås på sikt bör införas gene- rellt. Till att börja med är det viktigast att prioritera alkolås när det gäller yrkesförare, såsom t.ex. lokföra- re, bussförare och förare av skolbussar - för att näm- na aktuella och viktiga grupper. Köerna vid körkortsprov är ett bekymmer, och dessutom belastar de kostnaderna för körkortstagaren högst omotiverat. Näringsministern och regeringen har lovat att åtgärda detta problem, men det har skett förhållandevis lite. För egen del har jag aktualiserat en särskild fråga till regeringen beträffande nummerplåtarna för att få dessa enhetliga. Det vore läge att övergå till EU:s nationalitetsbeteckningar på våra bilar samtidigt som det finns skäl att säga upp avtalet om vita ovala na- tionalitetsbeteckningar. Frågan är under beredning inom Vägverket och rentav i Regeringskansliet, men det bör särskilt poängteras då vi tar upp dessa frågor. Trafiksäkerhet har stor bredd. Därför tror jag, som jag tidigare påstått några gånger, på ett helt batteri av åtgärder för en ökad och bra trafiksäkerhet. Det gäller trafikanternas ansvar, vägarnas uppbyggnad och ut- formning liksom fordonets egna säkerhet och förarnas utbildning och fortbildning. Självfallet spelar trafik- flödet en stor roll. Bra och rätt byggda vägar är nödvändiga och en viktig del av den samlade trafiksäkerheten. Därför är det att beklaga att propositionen om infrastrukturen, där vägarna har en central roll, blev så fördröjd - detta också sett från trafiksäkerhetssynpunkt. Fortfa- rande lider trafiksäkerheten av de försummade åren. Vi glömmer ibland bort att nio av tio persontrans- porter går på väg och att i åtta av tio sker transporter- na med egen bil. Det är t.ex. långt över 90 % av barn- familjerna som har tillgång till egen bil. Vi är visserligen en av de biltätaste länderna i världen, sett till invånarantalet, men i ett glesbebyggt Sverige är detta ett positivt faktum. Jag har tidigare varnat för personer och partier som försöker att för- svåra och fördyra det transportmedel som är det do- minerande, men som kostnadsmässigt behöver sär- skild omtanke. Även om trafiksäkerhet omfattar många delar är självfallet vägstandarden och fram- komligheten en stor säkerhetsfråga. Trafiksäkerhet handlar också om en attitydföränd- ring och ett förändrat beteende. Då gäller det att få genomslag vid så att säga fronten. Det kan inte myn- digheter och institutioner ensamma klara. Därför är det viktigt med det folkliga och ideella engagemang som finns och som behöver uppmuntras. Det finns i vårt land många motororganisationer: Motormännens riksförbund, MHF, KAK, SMC, För- svarets motorklubb m.fl. Sammantaget utgör de en resurs. Jag önskar trafikutskottets nuvarande ordförande god framgång då hon i sitt nya värv i trafiksäkerhe- tens tjänst nu går vidare. Ta med det frivilliga och ideella trafiksäkerhetsarbetet! Jag vet att du har enga- gemang för det, och därför behöver du i din nya roll också stimulera till en ökad insats från dessa organi- sationer. Jag tror alltså att det är värdefullt med det folkrörelsebaserade trafiksäkerhetsarbetet. Men visst, Birgitta Wistrand och andra, behöver det förnyas. Att tro att det räcker med enbart en och annan extra krona är att göra trafiksäkerheten alltför smal. Det måste bli något annat, säger Birgitta Wist- rand. Vad då? Från sin läktarplats har hon inget att erbjuda. Men vad gör då organisationerna? Om man tänker bort frivilligorganisationerna hade vi haft en annan situation. Den organisation som jag känner bäst och som jag tidigare var engagerad i var MHF som hårt drev tra- fiknykterheten. 1941 blev Sverige tvåa i världen ge- nom att införa promilleregelen. 1990 lyckades vi här i riksdagen med organisationernas stöd sänka gräns- värdet i förhållande till gränsvärdet i den proposition som då hade lagts fram, och vi kom ned till 0,2 %. Norge följde också efter. I Portugal talar man i dag om att 0,2 % är en rimlig gräns. T.o.m. fransmännen har fört frågan på tal. Samma organisation genomförde bara för några månader sedan en kontroll av 10 661 rattfylleridomar vid 79 av 95 tingsrätter då man gick igenom vad som hade hänt. Man konstaterade tyvärr att utan ett enda riksdagsbeslut hade domarna blivit mildare. Min avsikt är inte att kräva fängelsestraff som en lösning, men de innehöll också moment av trafiksäkerhetsfost- rande insatser som var väldigt värdefulla. Därför tycker jag att det låter lite ihåligt när Bir- gitta Wistrand talar om att det måste till något annat när hon inte kan tala om vad som skulle behövas. Fru talman! Det får bli min slutplädering för tra- fiksäkerhetsarbetet i denna debatt. Jag stöder huvud- delen av förslagen i betänkandet, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation nr 3.

Fru talman! Folkpartiet beklagar att väganslagen inte är större. Jämfört med den förra infrastrukturom- gången har det skett en annorlunda fördelning, mer till järnväg och relativt sett mindre till väginveste- ringar. Huvudmotivet som regeringen och Vänsterpartiet har haft för detta är att det behövs en omställning för att trafiken ska bli långsiktigt hållbar. Det finns ingen som helst möjlighet med en ökande trafikvolym och samtidigt klara de klimatåtaganden som den här för- samlingen har beslutat om. Ska människor klara av sina transportbehov krävs det en bättre fungerande järnväg, järnväg i flera delar av landet och också stöd till den kollektivtrafik som inte går på spår. Det var regeringens och Vänsterpar- tiets huvudmotiv för den infrasturkturproposition som antogs i december i fjol. Men vi kan också analysera den annorlunda för- delningen ur ett trafiksäkerhetsperspektiv. Jämfört med hur många som omkommer i vägtrafiken är det förhållandevis mycket få som omkommer i kollektiv- trafiken. Det tror jag inte ens att Elver Jonsson kan förneka. När det gäller vägstandarden har VTI gjort en omfat- tande undersökning av antalet dödsolyckor som har inträffat i trafiken. Jag upprepar: Utifrån ett mycket stort material fanns det inget samband mellan ökad vägstandard och färre olyckor. Om det finns ett sam- band är det snarare det motsatta.

Fru talman! Jag delar Karin Svensson Smiths åsikt att kollektivtrafik är bra där det bor folk. Men som jag sade, i vårt glesbefolkade land där det på huvud- delen av ytan är tunt med människor finns inte denna kollektivtrafik som man i andra sammanhang kan hylla. Vänstern är ju motståndare inte bara till vägar utan också till broar och bilar. Det är ju ett känt fak- tum, men det är intressant att Karin Svensson Smith upprepar det här. Här har vi nu hållit tillbaka väganslagen för att få en hållbar utveckling, uppfattade jag att Karin Svens- son Smith sade. Jag bara beklagar att det blev en snedfördelning, en fördelning som inte ens ministern, som skrev propositionen, sade sig tycka om därför att han ville ha mer pengar till den del i trafiken som kommer att behöva en förstärkning. Och det statliga organet SIKA säger att man kan tycka vad man vill om trafikökningen, men för Sveriges del kommer den i allt väsentligt att ligga på väg, och då behöver vi bra vägar.

Fru talman! Att våga säga någonting om folkrö- relserna var som att svära i kyrkan, det hör jag det. Och det är bra, för det visar att då är man på rätt spår. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi börjar titta på vad folkrörelserna har gjort. Både Elver Jonsson och jag är ju liksom barn av folkrörelserna och har lagt ned stora resurser, och ingen ska ta ifrån folkrö- relserna vad de har gjort. Elver Jonsson talar om hur fantastiskt det är att vi fick ned promillehalten till 0,5 %. Ja, men vi ska få ned promillehalten från 0,5 % till 0 % vid bilkör- ning. Det är ju det som det här handlar om, inte om att ändra lagstiftningen. Det har ni gjort, och det gjor- de ni väldigt bra. Men nu handlar det om att få unga pojkar och flickor att inte köra med alkohol i krop- pen. Jag tycker att Monica, som Elver Jonsson gratule- rade till sitt fina jobb här, ska bli företrädare för mer än 15 %. I dag säger Vägverket i den nya utredningen om trafiksäkerhet att bara 15 % tycker att NTF före- träder deras intressen, och ju äldre man blir desto vanligare är det att man tycker det. Det är få ungdo- mar som tycker det, särskilt pojkar under 20 år. Där- emot är det väldigt många 75-åriga män och kvinnor som tycker det. Därför säger jag: Vi måste pröva andra sätt. Det kan väl inte vara farligt, eller?

Fru talman! Jag sade i mitt anförande att självfal- let behöver alla organisationer se över sina arbets- former och förnya sig. Det Birgitta Wistrand säger nu är lite att slå in öppna dörrar. Jag tror inte att vi som riksdagsmän eller som statsmakt ska titta på vad folk- rörelserna gör. Folkrörelser är något som jobbar un- derifrån. De ska stödjas men definitivt inte styras. Det förvånar mig att en konservativ företrädare här i riksdagen för det på tal som skulle kunna tolkas som att statsmakten ska titta på, naturligtvis kontrol- lera och rentav godkänna. Jag betackar mig för ett sådant betraktelsesätt.

Fru talman! Självklart tycker jag att folkrörelser ska arbeta självständigt. Men begär man att man ska ha statliga bidrag, tycker jag att de ska redovisas på samma sätt som vi kräver av all annan verksamhet, oavsett om det är en frivillig organisation eller inte. Det har ju varit en mycket stor diskussion om vad Vägverkets pengar har gått till när det gäller t.ex. NTF, och det tycker jag självklart är viktigt. Det är inte att bestämma vad de ska göra, men ger man pengar ska man också få reda på vad som ska göras för dessa pengar. Det gäller vid allt statligt bidragsgi- vande.

Fru talman! Visst, alla bidragsmottagare har det kravet på sig, och det ska så vara. Men det låter näs- tan som ett slags insinuation när Birgitta Wistrand säger att självfallet ska man redovisa vad man har använt pengarna till. I det sammanhanget måste jag beklaga att anslaget har krympt de senaste åren. Men vad jag kan förstå har det skett en korrekt redovis- ning. Jag tycker inte att vi här i riksdagen, som å ena sidan hyllar det frivilliga trafiksäkerhetsarbetet, ska komma med en sådan eftersläng om det inte är något som vi kan leda i bevis, och det har ju Birgitta Wist- rand inte här kunnat göra.

Fru talman, utskottskamrater, utskottskansli och åhörare på läktaren! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget till riksdagsbeslut i betänkande TU10 och avslag på motionerna. Jag vill tacka utskottet och kansliet för ett kon- struktivt samarbete som har möjliggjort det här be- tänkandet, där vi återigen flyttar fram positionerna och visar hur viktigt vi i riksdagen tycker att trafiksä- kerhet är. Betänkandet innehåller 106 motionsyrkanden och ungefär 70 motioner från motionstiden i höstas. Det finns också sju reservationer. Vad utskottet har visat även den här gången är en total enighet om det övergripande målet om en nollvi- sion och att etappmålet för år 2007 ska ligga fast. Oron över att det fortfarande är så många som skadas och dödas i trafiken har gjort att utskottet anser att regeringen ska återkomma med en redovisning till riksdagen om hur etappmålet för år 2007 ska uppnås. I förra årets trafiksäkerhetsbetänkande gjorde ut- skottet tillkännagivanden om barnen och trafiken, om telefonerandet under bilkörning och om en samling kring nollvisionen. Detta följer vi nu upp i betänkan- det. Det som utskottet särskilt velat ta fram i år är vikten av att följa de regler och lagar som finns. Om man inte använder bilbälte, inte följer hastighetsbe- gränsningarna, inte följer andra trafikregler eller om man kör med alkohol eller droger i kroppen, kommer vi även fortsättningsvis att se dödsolyckor och olyck- or med allvarligt skadade. Att utskottet har valt att engagera sig i beteende- frågorna och det sociala ansvar som alla i trafiken har är för att de här frågorna får för lite uppmärksamhet, men också för att det innebär stora tragedier när en mindre grupp inte respekterar att bilen är en frihet men att den också utan en alltför hög hastighet kan vara ett fordon som tar livet av eller skadar männi- skor allvarligt. Därför har utskottet i betänkandet gjort en mycket skarp skrivning om att vi inte kan vänta längre utan att vi vill att regeringen redovisar både hur man kraf- tigt kan minska antalet alkohol- och drogrelaterade olyckor och regeringens överväganden om möjlighe- ten att införa en allmän användning av alkolås. Den skrivningen står vi eniga bakom. Jag vet att det finns människor som tycker att detta är både krångligt och kränkande, men vi tycker att vi har kommit så pass långt att trafikoffrens familjer och anhöriga måste få gå före. Jag vill bara göra några ytterligare reflexioner över betänkandet. Vi är ju eniga i sakfrågan. Det känns viktigt att vi återigen bekräftar nollvi- sionen. Det är glädjande att vi sedan utskottsinitiati- vet togs om barn förra året har fått en barnsäkerhets- delegation vars främsta uppgift är att se över barnens situation i trafiken. Då menar vi inte bara barnen och deras miljö utan också när de t.ex. åker skolskjuts och allt som rör barnens vardag. Vi har ju med stor sorg sett de tragiska olyckorna med skol- och minibussar där barn och ungdomar har skadats eller omkommit. Det som är nytt sedan förra året är också att Bil- provningen får ett barnskyddsproffs. Man siktar på att ha specialutbildade personer inom ett år. Det är ett utmärkt initiativ, tycker jag, för vem kan bättre än personalen vid Bilprovningen se hur barnen sitter och ställa frågor om bilbälten till föräldrarna? Vid bil- provningen säger man att vart femte barn åker oskyd- dat och att hälften av alla bilbarnstolar och bälteskud- dar är felmonterade. Bilprovningen möter tre miljoner bilägare varje år, och nu vill man undersöka hur man med bättre information om ökad säkerhet kan ta sitt ansvar i det viktiga arbetet. Jag tror att både jag och resten av utskottet tycker att detta är bra. Jag vill tacka Bil- provningen för initiativet och vill se flera sådana initiativ. När vi har behandlat motionsyrkandena har vi sett att flera av dem är både kloka och bra. Därför har vi försökt att vara i stort sett positiva och försökt ge bra svar. Där det pågår utredningar och olika arbeten inom myndigheterna har vi uppmanat dem att de ska lyssna på riksdagens ledamöters förslag och tankar, för det är ju ofta så att just ledamöter har kunskaper om hur det är lokalt. Eftersom det här är den sista trafiksäkerhetsde- batten den här valperioden så vill jag kort och avslut- ningsvis beröra vad vi har utfört: Vi har tagit initiativ till Vägtrafikinspektionen för en utvärdering av olyckor. Alkolås införs. Alla ombyggnader av vägar ska göras utifrån en prioritering så att de farligaste vägarna ska tas först. Vi har lyft frågan om barnen. Vi har tagit initiativ till att få bättre statistik, också efter kön och ålder. Vi har startat debatten om mobiltelefonerandet. Vi har jobbat mycket med attitydförändringar och socialt beteende. Vi har tittat på vad laglydigheten skulle betyda för att vi ska uppnå nollvisionen. Vi har aldrig, under hela den här tiden, gett upp nollvisionen även om vi ibland har blivit hånade och man har sagt att vi har varit naiva. Fru talman! Eftersom utskottet är enigt i sakfrågan om trafiksäkerheten behöver jag inte uppta kamma- rens tid med att upprepa vad som tidigare har fram- gått. Det finns så bra beskrivet i betänkandet, och det skulle i så fall bara bli en debatt för debattens egen skull. Däremot skulle jag vilja bemöta några av de saker som Birgitta Wistrand tog upp i sitt anförande. Det första gäller Vägtrafikinspektionen. Jag kan svara Birgitta Wistrand - det kommer ett förslag i maj. Jag har talat med utredaren i dag. Jag vet inte om Birgitta Wistrand var närvarande när näringsministern be- sökte utskottet och redogjorde just för de problem som man har stått inför. Där handlade det bl.a. om påföljdsfrågan och den juridiska lösningen på detta. När man lyssnar på Birgitta Wistrand och de and- ra moderaterna som pratar om trafik och utbyggnad av vägar så tycker man att det är märkligt att mode- raterna i Stockholm inte verkar lyssna vare sig på er andra moderater här eller på Birgitta Wistrand. Soci- aldemokraterna och majoriteten i regeringen och riksdagen har tagit fram finansiering för Norra län- ken. Men när utskottet besökte Stockholm för två veckor sedan - jag tror inte att Birgitta var med då - ställde vi en fråga till Sten Nordin om när han tänkte ta initiativet och starta byggnationen av Norra länken. Då svarade han: Senare. Jag och stockholmarna kan inte tolka det på något annat sätt än att moderaterna i Stockholm tycker att det är viktigare att bygga cykelbanor än att använda sig av de 75 % av finansieringen som vi har tagit fram, trots att Birgitta Wistrand säger att vi inte tar fram några pengar för att bygga vägar. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att för Moderaterna är makten i Stockholm tillsammans med de andra bor- gerliga partierna och Stockholmspartiet och att bygga cykelbanor viktigare än att stockholmarna får en norra länk. Min fråga tillbaka till Birgitta Wistrand blir: När tänker Moderaterna säga ja till den här finansieringen och de pengar som vi har tagit fram för Norra länken? Jag börjar nu få frågor från andra delar av landet. Där säger man: Om Moderaterna nu inte tycker att de här pengarna är viktiga så kan väl vi få använda dem till andra projekt? Vi vill ha pengarna.

Fru talman! Jag tänker hålla mig till trafiksäker- heten och inte till Stockholmsfrågan om utbyggnad eller inte utbyggnad av Norra länken. Det är som Inger Segelström säger; det är positivt att vi i allt väsentligt är eniga i utskottet om de hu- vudlinjer som betänkandet handlar om. Men på en punkt såg vi oss föranlåtna att reservera oss från Centerpartiets sida, och det gäller just fordonsägarens ansvar för sitt fordon. Jag skulle gärna vilja att Inger Segelström tog sig tid att förklara logiken i att fordonsägaren har ansvar för bilen när den står stilla och är tämligen ofarlig, medan fordonsägaren om han eller hon lånar ut bilen och den framförs på ett otillåtet sätt kan säga: Nej, det där vet jag ingenting om. Man behöver inte uppge vem man lånar ut bilen till. Därför kan också nästan 25 % av de förare som ertappas med hastighetsöver- trädelser genom automatiska kameror inte straffas, eftersom de säger att de inte har kört bilen om de inte är omedelbart identifierbara. Detta är ett problem som man skulle kunna komma åt om man utvidgade an- svaret för fordonsägaren på det sätt som vi i Center- partiet föreslår. Varför? Förklara logiken, Inger Segelström, i att fordonsägare kan göra på det här sättet!

Fru talman! Jag tror att vi allihop tycker att det är ett problem när vi ser att andra än den som äger bilen är ute och bryter mot trafikreglerna. Men problemet är att vi har samma reglering i all annan lagstiftning som vi har. Ska man kunna processa mot någon och få den vanliga process som vi har på alla andra områ- den så är det ägaren som det gäller. Därför har vi gjort det här ställningstagandet.

Fru talman! Det där var väldigt svårt att förstå. Jag tycker inte att Inger Segelström på ett trovärdigt sätt klargjorde den logik som gör att man är ansvarig när det gäller felparkerade fordon, men att man när de är ute och kör för fort på vägarna inte har något an- svar som fordonsägare. Man behöver inte ens tala om vem man har lånat ut bilen till. Detta framgår tydligt av polisverksamhetsutred- ningens delbetänkande. Det står så här: Beträffande automatisk hastighetsövervakning finns det fortfaran- de vissa hinder för ett effektivt utnyttjande av en sådan metod. Man talar om att det enligt uppgifter från Rikspolisstyrelsen är 77 % av antalet registrerade överträdelser som lagförs, men att man inte kan komma åt dem. Detta är ett problem som man skulle kunna kom- ma åt på ett enkelt sätt genom att klart tala om att fordonsägaren alltid är skyldig att tala om vem som kör bilen.

Fru talman! Då skulle det praktiska juridiska pro- blemet bara bli att fordonsägaren alltid skulle skylla ifrån sig. Vi tycker att det är viktigt att den som äger bilen också har ansvar för vad bilen gör. En sådan lagstiftning har vi på alla andra områden där vi har ett ägaransvar. Om vi ska kunna vara effektiva så måste vi kunna ha någon som vi i så fall processar emot eller anmä- ler. Därför tycker vi att det är viktigt att ägaren till bilen ser till att ta sitt ansvar, precis som vi har det på alla andra områden i samhället. Det gäller då också för vem man lånar ut bilen till. Annars kommer alla att krypa ur det här.

Fru talman! Jag vill göra något så ovanligt som att tacka majoritetens företrädare, Inger Segelström, för ett gott samarbete. Då är det ändå valår, och vi ska alldeles snart stå mot varandra och försöka få nya mandat i den här kammaren. Det är roligt att se att vi i svåra frågor och frågor där man hanterar mycket stora pengar trots att vi är oense i mycket kan hitta ett konstruktivt sätt. Det hade inte varit möjligt om inte Inger Segelström lik- som majoriteten i stort hade visat lyhördhet för oppo- sitionens synpunkter. Jag kan nämna ett exempel på sådan lyhördhet. I stället för att hävda att hastighetsgränserna är som de är och att vi ska ha de intervall som vi alltid har haft så har man öppnat för det förslag som bl.a. vi krist- demokrater har drivit om att intervallet ska kunna vara 10 kilometer per timme i stället för, som nu, 20 kilometer per timme. Likaså har vi fått gehör för tanken att man skulle kunna ha dynamiska eller flex- ibla hastighetsgränser som ändrar sig med väglaget, med trafikrytmen eller med årstiden osv. Vi föreslog detta, men Socialdemokraterna och majoriteten tog det till sig och gjorde det till sin egen politik. Och det tycker jag är bra! Jag är glad för att vi i vår mandatperiods sista möte kan enas om någon- ting så viktigt.

Fru talman! Jag menade också allvar i min inled- ning när jag tackade både utskottet och kansliet för ett gott samarbete. Det har gällt under hela perioden. Jag tror att just trafiksäkerhet är så viktigt, och att vi allihop mår lika dåligt varje gång vi öppnar en tidning och ser eller hör på radio att det har hänt en olycka. Jag tycker att trafiksäkerhetsområdet inte är partiskiljande. Det är viktigt att försöka hjälpas åt och försöka hitta de gemensamma lösningar - och vi har varit framgångsrika i vårt samarbete. Jag hoppas också att det arbetet ska kunna fortsätta. Jag hann inte kommentera det här med folkrörel- serna tidigare, men jag tror till skillnad från Birgitta Wistrand - det är tur att inte Moderaterna styr över våra folkrörelser - att vi också behöver frivilliga krafter och andra goda personer som brinner för de här frågorna. Annars kommer vi aldrig att komma till rätta med problemen. Men framför allt måste vi få en attitydförändring, och det kan vi bara genomföra gemensamt.

Fru talman! Jag ska börja där Inger Segelström slutade. Jag håller verkligen med att vi behöver många nya som brinner för de här frågorna, inte bara folkrörelserna utan även andra. Där är vi helt eniga. Jag tänker fortsätta i enighetens tecken. Jag vill påminna Inger Segelström om att vi ofta har ältat frågan om inrättande av en vägtrafikinspektion i ut- skottet. Vi har alla i enighet klagat på regeringen. Visst är det bra att Björn Rosengren nu under våren har klarat upp den här frågan, men det är lite sent. Jag står fast vi det, och jag tror att Inger Segelström gör det också. Jag känner att jag inte vill bråka om den frågan. Inte heller kan jag ta upp handsken när det gäller Sten Nordin och Norra länken. Jag tycker att han sköter Stockholms vägar på ett bra sätt. Jag hoppas att han kan komma i gång med det när Stockholms kommun klarar av det.

Fru talman! Jag tolkar det som att Birgitta Wist- rand inte var närvarande i utskottet när Björn Rosen- gren var där för att besvara just de här frågorna. Han förklarade nämligen då vad problemen var. Det är klart att man alltid kan tycka att saker tar för lång tid. Jag tror att vi allihop är otåliga. Det ingår i rollen att vara riksdagsledamot och politiker. Vi vill se resultat. Det är därför vi finns här. Men det kommer en vägtra- fikinspektion, och jag tror att vi allihop är överens om att det är viktigt att den blir bra. När det sedan gäller detta med Stockholm var det ett svar på påståenden som Birgitta Wistrand gjorde i sitt inlägg om att vi inom Socialdemokraterna inte bygger vägar och inte tar vårt ansvar. Men vad händer när vi gör det? Det var därför jag tyckte att det var viktigt att ta exemplet Norra länken. När vi tar fram finansieringen och är helt överens om att vi ska göra detta, då svarar det moderata borgarrådet i Stockholm på frågan när han tänker ta emot pengarna - som ju Birgitta Wistrand tidigare har kritiserat oss för att vi inte tar fram - senare. Jag kan bara tolka detta som att Birgitta Wistrand delar den uppfattning som stockholmarna har i dag: För Moderaterna är makten att styra tillsammans med Stockholmspartiet och att bygga cykelbanor viktigare än att ta beslut om och börja bygga Norra länken.

Fru talman! Jag anser att detta är en fråga som Sten Nordin ska svara på. Jag tror att han har svarat på den på rätt sätt och kommer att handla på rätt sätt. Jag tycker inte att det är mitt område att gå in i en debatt med Inger Segelström om detta. När det gäller Vägtrafikinspektionen känner jag väl till att Björn Rosengren berättade detta för er i utskottet. Jag har träffat honom på departementet, och han gick då igenom detta med mig. Men vi har väntat många år. Vi kunde ha fått den här rapporten för två år sedan.

Fru talman! Eftersom Birgitta Wistrand i sitt in- ledningsanförande säger att vi inte bygger tillräckligt, att vi inte tar ansvaret för trafiken och att det är en av grunderna för att trafiken inte blir tryggare och att vi inte får ned antalet olyckor måste jag naturligtvis bemöta det genom att säga: Jo, majoriteten har tagit fram pengarna. Men det verkar inte som om modera- terna i riksdagen pratar med moderaterna i Stock- holm, eftersom moderaterna i Stockholm inte har tagit emot de här pengarna eller ens kunnat fatta ett beslut om att man vill ta emot de pengar som vi nu har tagit fram. Om då Birgitta Wistrand säger att detta inte är hennes område eller att hon inte vill diskutera det vore det bra om Birgitta Wistrand fortsättningsvis inte gör sådana här påhopp på socialdemokrater. Hon kan ju inte besvara frågorna, och jag kan visa och styrka att hon har fel.

Fru talman! Jag står bakom det yrkande som min partikollega Birgitta Wistrand har framfört och tänker inte yrka bifall till någon ytterligare reservation. Jag står dock givetvis bakom samtliga moderata reserva- tioner i betänkandet. Jag vill ta upp några delar i betänkandet som Wistrand inte berörde, och det är alkolåsfrågan och fordonsvikterna. Jag ska också lite grann kommentera reservation 5, eftersom skrivningen i denna tyvärr inte följdes upp riktigt av mig och därför blev något oklar. Jag vill börja med att konstatera att det hjälper att vara ihärdig i vissa frågor. Jag har interpellerat nä- ringsministern ett antal gånger i frågan om att utvidga försöksverksamheten med alkolås för rattfylleridöm- da till att gälla hela landet. För trafikanternas skull är det bra att han nu till slut visat kurage nog att ändra sig så att detta nu har gått vår väg och kommer att gälla hela landet. Vad vi hittills har sett av detta försök visar på ett tydligt sätt att det har hjälpt många som haft miss- bruksproblem att komma rätt i samhället. Det finns tyvärr ännu många som tror att det bara är för en rattfylleridömd att sätta in ett alkolås och sedan fort- sätta att köra. Mer fel än så kan man knappast ha. De som döms för rattfylleri blir dömda till körkortsindra- gande, men detta verkställs inte eftersom de får ett villkorat körkort just för en särskild bil med alkolås och underställer sig ett digert behandlingsprogram. Det är höga krav som ställs. De ska gå på regelbund- na läkarkontroller där det kontrolleras att de lever ett nyktert liv. Bilen ska lämnas in på regelbundna kon- troller där utrustningen kontrolleras. Man ser då om någon har försökt att starta bilen med alkohol i krop- pen. Visar det sig att de missköter sig är det inte bara en risk utan ett faktum att körtillståndet blir indraget och det tidigare straff som de dömts till verkställs. Man får dessutom betala kostnaderna för hyran och installationen av alkolåset och de kontroller som följer under ett program. Jag vill klart deklarera att jag anser att det är rätt att dessa kostnader läggs på den enskilde. Det är ändå ett effektivt sätt att få be- hålla körkortet och kunna fortsätta med sitt arbete, eftersom man kanske är beroende av bilen. Man får ju dessutom hjälp att komma ifrån ett eventuellt alko- holmissbruk, som annars med största sannolikhet skulle bestå. Det går inte att påstå, som en del vill göra gällan- de, att detta är för dyrt för den enskilde. Det är en mycket billig hjälp. Jag noterar att utskottet inte har tagit slutlig ställ- ning för att det ska bli lag på att alla bilar ska ha al- kolås. Moderata samlingspartiet ser möjligheterna med alkolås i vissa lägen, och det har vi i handling visat genom att driva näringsministern framför oss så att han till slut ändrat sig i linje med vår åsikt när det gäller rattfylleridömda. Att försöka gå fram med lagtvång för att få alkolås infört i alla bilar anser vi inte vara det som ska göras i första hand. Det är en fråga som försäkringsbolag, bilfabrikanter och en- skilda klarar betydligt bättre. Det finns hur många goda exempel som helst på detta. Fru talman! Jag måste säga några korta ord om re- servation 5. Det är en miss av mig när det gäller re- servationstexten som gör att jag känner mig nödgad att kommentera detta. Från moderat sida har vi dis- kuterat vikten av att i första hand kräva att utländska personbilar som färdas i Sverige ska ha samma regler som svenska när det gäller vinterdäck. Det är tyvärr så att många utländska personbilar är inblandade i halkolyckor i vårt land. När det gäller tunga fordon kan man i den forskning som finns inte se den klara fördelen med vinterdäck. Det visar att frågan om vinterdäck i första hand borde vara en diskussion när det gäller utländska personbilar som färdas i Sverige. Det är rent slarv att inte detta blev utvecklat i reser- vationen. Det rätta hade naturligtvis varit att vi mode- rater haft en egen reservation i denna del. Då hade det inte varit någon otydlighet. Det är bara att beklaga. Fru talman! Jag ska börja med att läsa delar av ett brev jag har fått i frågan om släpvagnsvikter, som jag tar upp i min reservation nr 7. Jag vill särskilt att Inger Segelström ska lyssna: "Hej Jan-Evert, Vi håller på med hästar för våra barn, kör omkring med hästsläp till tävlingar och träningar en hel del. Många skulle uppskatta ändringar i de föråldrade regler som gäller detta med vikter! Låt mig ge ett praktiskt exempel: När vi själva började ville vi ha ett säkert och bra släp, det blev en ny boggievagn med utrymmen som behövs och mar- ginal för häst nr 2 eller större häst. Släpet blev klassat till max 1400 kg för det passade till vår gamla Merca som fick dra 1450 kg utan släpvagnskörkort. Efter en tid insåg vi att den gamla Mercan var för svag i motorn och totalt sett inte så trafiksäker och lämplig på åkrar och vägar som vi önskade, så vi köpte vad vi trodde skulle bli bäst, en Volvo V70 Cross Country, med 4-hjulsdrift. Då bet vi oss i tum- men, ty denna stora säkra rejäla bil var för tung och vi skulle överskrida maxtotalvikten med 30 kg! Hälsningar Leif" Fru talman! Jag frågar Inger Segelström: Var lig- ger logiken i att Leifs familj inte ska kunna använda sin nya bil i dessa sammanhang? Varför tycker Segel- ström att detta är ett bra system? Tyvärr var vi tvungna att även i år reservera oss i frågan om fordonsvikter. Utskottet hänvisar till att man förutsätter att regeringen följer frågan och om man anser det befogat av trafiksäkerhetsskäl inom EU-arbetet verkar för en ändring i enlighet med mo- tionsförslaget. För oss moderater är det fullständigt oförståeligt att inte utskottet kan ställa sig bakom att det ska göras en utredning. Vi kräver bara en utredning av släp- vagnsvikterna för att få en ordning som överens- stämmer med situationen i verkligheten. Det finns ju alltid en risk när man ber om en sådan utredning. Det är klart, vill man göra det enkelt för sig kan ett förslag läggas fram som helt förbjuder släpkärror med vanligt B-körkort. Det är inte den vägen vi vill gå, utan vi menar att man på ett konstruktivt sätt ska se över problemet och göra reglerna verklighetsförankrade. Fru talman! Jag vet att min tid går, men jag måste ändå ta upp något ytterligare exempel som jag gärna vill att Socialdemokraternas talesman Inger Segel- ström kommenterar. Jag ska ta ett exempel som handlar om lätta lastbilar som hamnar i en horribel situation. Det blir mycket teknik, men detta är en lagstiftande församling, så det måste bli lite teknik. Utan att jag namnger något specifikt bilmärke ska jag ge följande exempel: Med en lätt pickup med totalvikt 2 830 kilo och med lastförmåga på flak med 855 kilo får man dra ett lätt släp, max 750 kilo, efter- som man då når maxtågvikten på 3 500 kilo. Det känner alla till. Vad gör man i ett sådant läge? För att förklara maxtågvikten kan jag säga att det betyder att bilens och släpets totalvikt inte får överstiga 3 500 kilo. Jo, samma bil kan man typa in med en annan totalvikt eftersom man kan begränsa lastförmågan till 225 kilo. Samma bil, samma säkerhet, men nu får man dra en släpkärra på 1 300 kilo. Jag säger inte att jag tycker att det är fel att bilfab- rikanter gör så, men det visar på att det är kreativite- ten som avgör, trots stelbent regelsystem. Varför tycker Segelström att detta är ett bra sys- tem? Jag hoppas att vi får ett svar av den pratglada Segelström som vi har hört så mycket av i kväll. Jag vill ge ännu ett exempel på något som Social- demokraterna måste gilla eftersom ni inte är villiga att följa våra förslag. Man importerar en pickup men konstaterar att den inte får dra så mycket som man önskat. Då kan man sätta på sämre däck med sämre bärighetsförmåga. Då blir bilen nedklassad vid bilprovningen. Resultat: Bilen har däck som inte är avsedda för den, men man får dra betydligt större släp. Varför tycker Inger Segelström att detta är ett bra system? Jag hoppas att vi får ett svar här i kväll av den pratglada Segelström. Var är logiken? Det är ni som står för att förvir- ring råder och att det är många som omedvetet är lagbrytare ute på våra vägar. De är lagbrytare bara därför att de vill använda så bra ekipage som möjligt. Fru talman! Det är bekymmersamt att trafikut- skottets majoritet gärna talar om trafiksäkerhet, men när man står inför kanske något mindre frågor, men av praktisk natur, kan man inte ta tag i dem utan det blir en läpparnas bekännelse och ingenting mer. Jag kan bara sammanfatta Socialdemokraternas agerande i den fråga som jag nu har drivit i tre år och kommer att fortsätta att driva med ett enda ord: Sorgligt, Se- gelström.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Jan-Evert för komplimangen. Jag tror att det är den finaste komplimang man kan ge en politiker att säga att hon är glad i stället för att prata om sura miner. Tack, Jan- Evert, för de värmande orden. När vi behandlade frågan om de här släpvagnarna och vikterna i utskottet var vi allihop överens och sade att den här frågan har vi inte klarat av under den här perioden. Vi sade också att det här är så kompli- cerat och så tekniskt. Det var därför vi skrev det svar vi gjorde. Vi kommer att återkomma i den här frågan. Det är det svaret innehåller. Vad gäller frågan om alkolås enades utskottet om att regeringen ska återkomma just med överväganden om en allmän användning av alkolås. Det var just för att vi skulle få ett enigt utskott kring den här frågan som vi inte gick längre. Det är det som har varit kraften, som jag tyckte att Tuve Skånberg så fint beskrev tidigare. Vi har kompromissat och kompro- missat och kompromissat. Det här var den skrivning vi blev överens om när det gäller alkolås. Det är en fantastisk skrivning, tycker jag. Vi kommer verkligen att flytta fram positionerna. Jag vill tacka Jan-Evert för att även han samarbe- tade med resten av utskottet i den här frågan och att vi kom så långt.

Fru talman! När det gäller alkolåset gjorde jag min kommentar just för att det inte skulle råda någon tvekan om vad utskottet har sagt. Jag tyckte att jag kunde skönja i vissa inlägg att vi redan har fattat ett lagbeslut om vad som ska gälla i denna fråga. Men frågan är helt öppen, och därför ville jag deklarera Moderata samlingspartiet ståndpunkt i den så att det inte blir något missförstånd. Här får man i kammaren höra Inger Segelström som representant för trafiksäkerheten, som represen- tant för trafikutskottet uttala att frågan om fordons- vikter är så komplicerad och tekniskt svår att den kan vi inte ta oss an. Det var exakt det som Inger Segel- ström sade. Den är för tekniskt svår och komplicerad, därför gjorde vi den skrivning vi gjorde. Men innerst inne höll ni tydligen med. Kan Sveriges riksdag hantera frågor på detta sätt? Jag bara frågar.

Fru talman! Jag brukar inte läsa innantill, men jag vill läsa i betänkandet vad gäller alkolås och det upp- drag som har getts till regeringen. Där står att vi vill att regeringen ska överväga när det gäller möjlighe- terna att införa en allmän användning av alkolås. Kan det vara tydligare? Nu får Jan-Evert Rådhström skär- pa sig eller läsa det här en gång till. Jag sade angående släpvagnar - vilket utskottet ställer sig bakom - att det inte kan ankomma på riks- dagen att bedöma och lägga fast vilka viktgränser som är lämpligast för olika typer av fordonskombina- tioner. Det var därför vi valde den lösningen. Alla är överens i utskottet att den frågan återstår. Det är väl bra att det finns någonting för trafikutskottet att jobba med nästa period, när vi nu gemensamt har varit så framgångsrika under denna period.

Fru talman! Det är precis som Inger Segelström säger, nämligen att det var inget fel i det hon läste. Det gällde den redovisning som regeringen ämnar komma med, men det återstår fortfarande ett beslut eller ställningstagande från respektive parti. Därför gjorde jag detta klargörande. Jag blir än mer förvånad när Inger Segelström vill försöka försvara att det kanske inte var fråga om en komplicerad och teknisk fråga som gjorde att utskot- tet inte ville ta sig an fordonsvikterna. Segelström sade att det inte ankommer på riksdagen att gå in på detaljfrågor. Kanske Segelström över huvud taget inte har läst vår motion? Den innehåller en begäran om en utredning för att få klarhet i dessa frågor, inte alls att vi ska diskutera olika viktnivåer osv. I motionen framförs en begäran om en utredning. Vi ska komma ihåg att Inger Segelström har sagt nej till detta. Det blir en ny mandatperiod. Om jag får förtroen- de att sitta kvar i riksdagen en mandatperiod till hop- pas jag att jag inte ska behöva tjata om den här frågan i fyra år när Segelström ändå har uttalat att frågan behöver lösas. Jag kan hjälpa till med den tekniska kunskapen i ärendet.

Fru talman! Jag undrar vad som menas med all- män användning av alkolås. Hur ska det gå till utan lagstiftning? Är det Jan-Evert Rådhströms mening att man ska få en frivillig allmän användning? Vi enades i trafikutskottet om att regeringen ska redovisa vad detta kommer att innebära. Det är en styrka. I likhet med många andra i trafikutskottet tycker jag att trafiksäkerhetsarbetet har varit bra. Vi har kunnat enas om kraftfulla saker. Texten bygger på en motion där representanter från samtliga partier har undertecknat motionen. Motionen går längre. I den kräver man att alla bilar på sikt bör utrustas med någon form av alkolås. Till detta krävs att fordon i yrkestrafik utrustas med någon form av alkolås. Hur kommer det sig att alla partier är med utom ett, nämligen det parti som Jan-Evert Rådhström representerar? Har det något att göra med Moderater- nas tolkning av frihet? Man kan tycka att människor ska ha frihet att köra ihjäl sig själva, men bakgrunden till att vi tar initiativet i trafikutskottet är att berusade förare kör ihjäl andra. Den sortens frihet kan inte jag försvara. Jag skulle gärna vilja höra hur Jan-Evert Rådhström ser på den saken.

Fru talman! Regeringen ska ge en redovisning av vilka åtgärder som ska vidtas för att minska antalet alkoholrelaterade skador. Moderaterna är alltid öppna för att få reda på och ta intryck av de förslag som kan läggas fram. Men det behöver för den skull inte inne- bära att vi ska ha något lagtvång på detta. Jag tycker att de är viktigt att markera det i kammaren. Karin Svensson Smith känner mycket väl till den mycket positiva utvecklingen i dag för frivilliga al- kolås inom olika branscher och företag. Vi kan med stolthet konstatera att det var Moderata samlingspar- tiet som drev fram ändringen att alkolåsförsöket ska gälla hela landet. Moderata samlingspartiet var det parti som stod i bräschen i den frågan. Vi har förtro- ende i alkoholfrågor och trafik. Tyvärr var Vänster- partiet inte med på vår sida när vi drev frågan.

Fru talman! Vi har motionerat om alkolås. Där har Jan-Evert Rådhström fel. Jag vill komma tillbaka till att man inte vill ha nå- got lagtvång. Det är intressant i sammanhanget. Det handlar här om en inskränkning i möjligheten att skada andra, en inskränkning i möjligheten att med alkohol i kroppen riskera att andra förolyckas i trafi- ken. De som har väckt motionen är företrädare för nykterhetsgruppen i riksdagen. De ser med stor oro att alkoholbruket i Sverige ökar. Jag delar den oron. Vi vet samtidigt att polisens resurser att kontrollera detta minskar. De som i dag får alkolås är de som en gång har varit dömda för brott. Men vad händer med alla dem som kör med alkohol i kroppen som inte är dömda? Det är det som är orosmomentet och ett stort osäkerhetsmoment i trafiken. Jag tycker nog att om vi har kunnat enas om tra- fiksäkerheten för barn ska vi kunna enas om att vi ska kunna sätta barnen på en skolbuss och veta att det fordonet inte kan framföras om föraren har alkohol i blodet. Vi är beredda att ta det ansvaret för barnens säkerhet. Moderaterna prioriterar friheten för den som sitter bakom ratten högre.

Fru talman! Karin Svensson Smith vill nu göra klart att vi ska hoppa på ett omedelbart lagtvång. I mitt anförande sade jag tydligt att det i första hand finns mängder med saker som kan göras på frivillig väg. Vi ska uttömma de alternativen. Vi ska se hur långt vi kommer innan vi behöver ta ställning till en specifik lagstiftning. Vi tror på att det ska gå att komma åt problemet. Jag har haft diskussioner med representanter för MHF. MHF:s hemsida är strålande. MHF är strålande på att upphandla billigare försäkringar och andra förmåner. Jag har bl.a. sett att det finns bensinförmå- ner. Men när jag har frågat om man har försökt att förhandla fram lägre premier om det finns alkolås i bilarna har svaret blivit, tyvärr, att de inte har tänkt på detta. Det är kanske lämpligt att inte bara MHF utan vi alla till mans kan tänka på att det finns möjligheter att påverka så att det finns positiva ekonomiska incita- ment för den enskilde om alkolås sätts in, utan att vi behöver ha ovanifrånperspektivet som Vänsterpartiet och Karin Svensson Smith alltid står för. Vi tror på alternativ, frivillighet och människans iniativförmåga. Där skiljer vi oss drastiskt åt.

Fru talman! Jag ska börja med att i denna sista debatt om trafiksäkerhetsfrågor gratulera utskottet till ett mycket fint arbete under mandatperioden. Utskot- tet har kommit mycket långt på många områden, och det är glädjande. Men vi behöver inte vara oroliga för att det inte ska finnas arbetsuppgifter kvar till nästa mandatperi- od, så att utskottet inte behöver vara undersysselsatt. Jag har begärt ordet med anledning av motion T397, som handlar om säkerhet vid transport i buss på motorväg och säkerhet vid skolskjutsar. Det är en fråga som jag har tagit upp i tidigare motioner. Framför allt när det gäller barnens transport till och från skolan ska det vara tryggt och säkert att åka. Tyvärr är det inte så i dag. Skolbussarna är många gånger överfyllda av barn, och de tvingas stå eller sitta på golvet i bussen. Många föräldrar har kontaktat mig och Eva Arvidsson, som också är med på motio- nen, om det här och uttryckt sin oro över den osäker- het de känner när de skickar barnen till skolan. Ibland saknas det bussficka där barnen kan stå och vänta på bussen. De får i stället stå vid vägrenen, mycket nära trafiken. Det är inte svårt att föreställa sig hur lätt en olycka skulle kunna hända. Vi vet ju hur livliga och spontana barn kan vara, och då glöm- mer de att vara uppmärksamma på trafiken. Det är bra att Barnsäkerhetsdelegationen arbetar och att även trafiksäkerhetsfrågorna ingår i dess ar- bete. Och jag vill understryka att vi motionärer, precis som utskottet, ser fram mot en redovisning som kommer att göras av regeringen av vilka åtgärder som behövs och kommer att vidtas för att förbättra bar- nens trafikmiljö. En annan säkerhetsfråga när det gäller bussar som jag återkommer till med en viss envishet, och som jag har tagit upp tidigare i ett antal motioner, är ett förbud mot att stå i bussen under färd på motorväg. När jag vid några tillfällen har pratat med människor, och kolleger här i riksdagen, om detta förstår jag att många tror att detta är förbjudet. Om vi betänker att det är lag på att man alltid ska ha säkerhetsbälte vid färd i bil är det ju ganska lång- sökt att tänka sig att man får stå i bussen under en färd i 90 kilometer i timmen. Jag har själv varit med om det här och stått i bussen vid en häftig inbroms- ning. Jag kan beskriva hur det var. Golvet i bussen försvann under fötterna, och jag flög framåt i bussen som en projektil mot vindrutan. Jag lyckades ta tag i ett säte, så det hände inget allvarligt den gången. Den bussen körde definitivt inte i 90 kilometer i timmen, men jag fick tydligt och klart för mig på ett brutalt sätt hur lätt en olycka kan hända. Jag tror att det här är ganska mycket en storstads- fråga. Här på våra motorvägar runt Stockholm får pendlare dagligen stå på sin färd till och från arbetet i bussen som går på motorvägar. Det kan vara många mil. Jag åker själv mellan Norrtälje och Stockholm, och det är sju mil. Det händer att man får stå i bussen hela den vägen. Jag tycker att det är nödvändigt att införa ett för- bud innan det inträffar någon stor olycka. Fru talman! Jag tyckte att det var viktigt att få framföra de här synpunkterna, som jag har tagit upp tidigare. Eftersom det här är den sista trafiksäkerhets- debatten känns det angeläget för mig att ta upp detta igen och peka på dessa områden. Jag instämmer i övrigt med utskottets yrkande.

Fru talman! Jag tror att vi alla i utskottet delar Christina Petterssons oro över barnen och skolskjut- sarna. Jag vill bara berätta att vi var några socialde- mokrater som så sent som i går träffade bussförare från hela landet som kör elever. Den dialog och den diskussion som vi har startat i utskottet har vi nu fått med andra. Det är också det uppdrag som både Väg- verket och Barnsäkerhetsdelegationen har. Vi hoppas att vi ska kunna få bra konkreta förslag, så vi kan komma tillbaka till riksdagen så snart som möjligt och se till att vi ökar säkerheten för barnen. Jag tror att det är en av de viktigaste frågorna som vi som brinner för trafiksäkerhet känner just nu.

Fru talman! Jag tackar för det klargörandet från Inger Segelström. När jag träffar dessa föräldrar igen, vilket jag vet att jag kommer att göra, som har delat med sig av sin oro till mig kan jag föra fram att arbe- tet pågår. Jag tycker att det känns väldigt bra.

Fru talman! Jag begärde ordet för att klargöra Vänsterpartiets syn på vägar. Vi kom överens med regeringen om en in- frastrukturproposition. Varje gång man kommer överens ger och tar man. Men vi försvarar det resultat vi har åstadkommit. Det är helt felaktigt, som Elver Jonsson påstår, att vi inte satsar på vägarna. Den här infrastrukturpropo- sitionen, som riksdagen har ställt sig bakom, innebär en mycket stor ambitionshöjning när det gäller väg- kvaliteten. Förvirringen i debatten beror på att Elver Jonsson blandar ihop vägunderhållet med nyinveste- ringarna. Som jag tidigare redovisade, innebär hållbarhet- saspekterna att vi inte kan öka den trafik som åstad- kommer de koldioxidutsläpp som späder på växt- huseffekten. Av det skälet är koncentrationen på vägsidan att underhålla det vägnät vi har. Det finns också en mycket stor folklig förankring i detta krav. Innan infrastrukturpropositionen gjordes hade man uppvaktningar från de olika länen. Läser man sammanställningen av detta ser man att det finns ett genomgående drag, och det är att man är intresserad av att upprätthålla, bibehålla och ibland återställa vägkvaliteten i det befintliga vägnätet. Det är en ambitionshöjning med 44 % jämfört med förra mandatperioden. Det som är nytt är att man har ett öronmärkt anslag på 17 miljarder, som handlar om att rekonstruera och tjälsäkra de vägar som behö- ver det allra mest. Det är ett resultat som vi är mycket nöjda med, och jag försvarar det. Det är ett bra bidrag till att ha en hållbar infrastruktur i Sverige.