Svenskt deltagande i Förenta nationernas insats i Libanon

Herr talman! Vi har samlats här i dag för att besluta om att från svensk sida sända en väpnad trupp till Libanon. Det är ett viktigt beslut för att bistå i konflikten. Det är en viktig del av den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken. Det vi i dag gör är i en lite särskild ordning, då det är den förra regeringen som har lagt fram propositionen och den nuvarande kammarmajoriteten i riksdagen som beslutar om förslaget. Därför är det särskilt glädjande att å det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar meddela att det är ett enigt utskott med alla sju partier som står bakom betänkandet. Jag kommer att i korthet föredra betänkandet. Insatsen sker på förfrågan från Förenta nationerna, och den har bemyndigats av FN:s säkerhetsråd i resolution 1701. Insatsen har som främsta syfte att bistå den libanesiska regeringen i att etablera kontroll över hela landets territorium. Det svenska bidraget är en korvett med reducerad underhålls- och ledningsresurs. Sverige har också för avsikt att placera stabsofficerare vid relevanta staber. Korvetten kommer att ingå i en multinationell insatsstyrka under annat lands ledning, i dag Tyskland. Beslutet innebär att vi bemyndigar att sända upp till 200 män och kvinnor under en sexmånadersperiod. Avslutningsvis, herr talman, vill jag å det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar sända en tanke till de modiga kvinnor och män som i dag sitter på korvetten i Medelhavet, beredda att göra den här otroligt viktiga insatsen både för det libanesiska folket och för säkerheten i regionen men också för vår utrikes- och säkerhetspolitik. Ni ska veta att vi tänker på er. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkande UFöU1.