Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till direktiv om skydd för företagshemligheter

Herr talman! Här i kammaren ska vi i dag behandla kommissionens förslag till direktiv om skydd för företagshemligheter. Syftet är att harmonisera medlemsstaternas lagstiftning. Vi ser fördelar med harmoniseringen, främst för att den skulle gynna företag som jobbar över nationsgränserna inom EU. Vi har ingenting emot denna lagstiftning på sikt. Samtidigt delar vi remissinstansernas farhågor, som framgår i förslaget. Bland annat fackförbunden, det vill säga Saco, TCO och LO, påpekar att det finns risk för inskränkningar i de grundläggande rättigheterna när det gäller tryck- och yttrandefriheten. Det är en allvarlig konsekvens, och detta behöver analyseras utifrån vad de långtgående konsekvenserna kan bli. Det finns oklarheter kring de grundläggande fri- och rörligheterna på arbetsmarknaden. Här anser fackförbunden att kommissionens skrivningar inte är tillräckligt tydliga för att man ska kunna vara säker på konsekvenserna i ett långsiktigt perspektiv. Denna fråga behandlas snabbt. Det har inte funnits så mycket utrymme för oss i Sverige och för den svenska regeringen att göra en konsekvensanalys. Detta tål att fundera på när det gäller en så pass viktig fråga. Herr talman! Beslutet ska fattas på EU-nivå efter förhandlingar med EU-parlamentet och rådet. När rådet så småningom ska fatta beslut blir det med kvalificerad majoritet. Det betyder att Sverige, om vi skulle se några problem under resans gång, inte har möjlighet att stoppa förslaget. Det går inte att lägga in något veto. Sammanvägt gör detta att vi i oppositionen i nuläget är tveksamma till att överlämna detta beslut till EU. EU-lagstiftningen blir trots allt överordnad medlemsstaternas lagstiftning och grundlagar. En annan sak som inte har analyserats är vår svenska arbetsmarknad i förhållande till övriga Europa. Där används begreppet minimilagstiftning mellan arbetsmarknadens parter, medan vi har en avtalsreglerad arbetsmarknad. Det råder osäkerhet kring vad som kommer att gälla om EU och kommissionen får denna möjlighet och vi får en gemensam EU-lagstiftning. Den kanske allvarligaste frågan utöver detta och vår farhåga i Socialdemokraterna är kopplad till företagshemligheter. Vad är en företagshemlighet? Vad är det vi i grund och botten ska lagstifta om på EU-nivå? För varje riksdagsledamot här i kammaren som ska åka hem till sitt län och diskutera frågan om företagshemligheter med småföretagen kan det vara oerhört viktigt att veta vad en företagshemlighet är. Utifrån de frågor vi ställde när näringsutskottet fick information från ansvarigt departement och ansvarig statssekreterare om vad en företagshemlighet är råder det oklarhet i dagsläget. Vi fick tydliga besked om att man ska analysera detta och ta reda på mer. Man kan inte låta bli att känna i ryggmärgen att det är för tidigt att lämna över denna fråga till EU och kommissionen. Vi måste från Sveriges riksdag lämna kritiska synpunkter. Det måste vi våga när det finns sådana oklarheter kring vad en företagshemlighet är. Innan man går så långt som till lagstiftning, som kan få som konsekvens att en arbetare får betala vite för en handling, måste man veta exakt vad en företagshemlighet är. Jag kan utifrån min anställning på en fönsterfabrik ta ett enkelt exempel på vad som eventuellt är en företagshemlighet. Om jag skulle fotografera en av ritningarna på de fönster som produceras och sedan ta med mig ritningen när jag byter arbetsgivare är det nog ett solklart röjande av en affärshemlighet. Men om jag i stället överför samma kunskap muntligen utifrån erfarenheten från min arbetsplats, röjer jag då en affärshemlighet? I det kommissionsförslag vi tar ställning till i dag kan detta inte utläsas tydligt. Det känns oerhört allvarligt. Det jag gav exempel på här handlade om produktion. Om vi översätter det till tjänster blir det än svårare att peka på exakt vad som är en affärshemlighet i dag. Mot bakgrund av detta och den osäkerhet som råder utifrån vad som kommer att gälla föreslår vi i vår reservation sammanfattningsvis att kommissionens förslag i nuvarande lydelse är ett alltför långtgående ingrepp i den svenska lagstiftningen. Därmed bör beslutet inte tas på EU-nivå. Jag yrkar bifall till vår reservation 1.

Herr talman! Företagshemligheter är nästan något klassiskt. Det har funnits i alla tider. Det har funnits i många olika skepnader. Den lag som reglerar vad som är företagshemlighet och vad som är brott mot företagshemlighet har varierat genom åren, och den måste variera, för det är en extremt föränderlig värld. Det som var en uppenbar företagshemlighet och ett plagiat, ett intrång där man stjäl en idé eller en tanke för 30 år sedan är i dag något helt annat. Det kommer också att se helt annorlunda ut om 30 år. Det finns en nästan lite romantisk air kring detta med industrispionage på film och i deckare. Men i verkligheten är det riktigt bistert, framför allt för de företag som drabbas av att få sina materiella rättigheter, idéer och uppfinningar kränkta. Det är det stora problemet, och det är något som accelererar, ju mer teknikutvecklingen går framåt och ju lättare det är att få tag på hemligheter, såväl på statlig nivå mellan nationer som inom näringslivet. Desto viktigare är det att vi är uppmärksamma på att stoppa detta så tidigt som möjligt. Näringslivet har också på 30-40 år blivit långt mer internationellt. Det vi i dag kallar export är till stor del också import. Om en produkt är sammansatt i Sverige och exporteras från Sverige som en svensk produkt vet vi att kanske mer än hälften av komponenterna i produkten kommer utifrån. Det är i sin tur import som blir export. Samma sak är det med produkter som konstrueras i andra länder. Där finns svenska komponenter och svenskt kunnande med i bilden. I och med att det är så pass internationellt måste också jakten på företagshemligheter tas med internationella grepp. Att motarbeta och beivra intrång i immaterialrätt och intrång i kunskap kring företagshemligheter måste man göra med förenade krafter över gränserna. Här är EU-samarbetet en möjlighet långt mycket mer än det är ett hot. Kommissionen konstaterar att det saknas regler på EU-nivå för skydd av företagshemligheter och att de nationella reglerna varierar kraftigt, det vill säga att det inte finns ett likvärdigt skydd. Det gäller inte bara det ungerska företag som verkar i Ungern eller det portugisiska företag som verkar i Portugal, utan det gäller även det svenska företaget som verkar i Sverige. Förmodligen finns det kunnande, kunskap och komponenter, delar av produkterna som kommer från Portugal, Ungern respektive Sverige som har sina rötter i de tre länderna och många fler länder. Det är också viktigt att kunna definiera vad som är en företagshemlighet. I det här ärendet om företagshemligheter, herr talman, har kommissionen gjort definitionen att en företagshemlighet är information som inte är allmänt känd eller lätt tillgänglig, som har kommersiellt värde genom att den är hemlig och som innehavaren av företagshemligheten vidtar rimliga åtgärder för att hålla hemlig. Det är inte lätt att ha koll på exakt vad som är en företagshemlighet och vad som inte är det. Än mindre lätt är att skydda en företagshemlighet. Med internet, alla intranät och framför allt kommande möjligheter att nå information och nå hemligheter blir jakten ganska obalanserad och svår att hantera. Det är olagligt att anskaffa företagshemligheter utan samtycke genom stöld, muta eller brott mot god affärssed, om det finns uppsåt. Det förslag som nu är framlagt överensstämmer väl med Världshandelsorganisationens avtal om handelsrelaterade aspekter på immateriella rättigheter, det som regleras genom det så kallade TRIPS-avtalet. EU:s största handelspartner har liknande lagstiftning på området: USA, Sydkorea och alla de många andra länderna. Med andra ord är detta ett bra initiativ och ett bra direktiv för framför allt mindre och medelstora företag i alla länder men också för de stora företagen. Kom ihåg att den gamla tidens industrispion - som smög omkring i korridorerna och försökte komma ned på fabriksgolven och kanske fotografera eller sno med sig en produkt - inte finns i dag utan ser ut på helt annat sätt och kanske till och med verkar utanför företagets fysiska miljö. Detta är bra för EU som helhet. Vad är förslaget inte bra för? Ja, det är inte bra för oseriösa aktörer som bryter in och olovligen försöker tillskansa sig hemligheter som andra har skapat. Detta gagnar i förlängningen också innovationskraften och den utveckling som är så välbehövlig inom EU men också utanför EU. Ju mer harmoniserad syn man har på företagshemligheter och hur man ska värja sig mot hot mot dem, desto bättre värld får man. Detta gagnar den internationella konkurrensen på ett bra sätt. Men i slutändan handlar det om att det ska gagna medborgare och konsumenter. Det är ju därför vi är här, för att i slutändan ta vara på den enskilda människans rättigheter, vad som är bäst. Herr talman! Jag ber att få yrka att riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna. (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att påpeka att vi i Sverige i dag har en bra lagstiftning på området. Vi har en lagstiftning som är starkare och bättre än den lagstiftning som EU och kommissionen nu föreslår. Det kan vara viktigt att komma ihåg det. Hans Rothenberg säger i sitt anförande att det inte är lätt att veta vad som är en företagshemlighet. Nej, det är precis det som är ett av de stora orosmomenten. Vad är en företagshemlighet? Det blir min fråga till Hans Rothenberg. Redogör för kammaren för vad en företagshemlighet är, så att det blir tydliggjort och vet och inte behöver känna osäkerhet om vad det handlar om!

Herr talman! Tack för frågan, Carina Adolfsson Elgestam! Den ger mig anledning att upprepa vad jag sade i mitt anförande. Jag hänvisade till den definition som EU-kommissionen har gjort. Enligt kommissionen är en företagshemlighet information som inte är allmänt känd eller lätt tillgänglig, som har kommersiellt värde genom att den är hemlig och som innehavaren av företagshemligheten vidtar rimliga åtgärder för att hålla hemlig. Det är kanske inte lätt att definiera och exakt exemplifiera vad detta kan vara. Men vi vet att det dagligen förekommer olovliga intrång när det gäller företagshemligheter. De blir mycket svårare att hantera i och med att tillgängligheten till hemlig information är så mycket större i dag. Det är en komplexitet, och den varierar över tid. Man kan måla spöken på väggen, eller vad det heter, men det viktiga är väl ändå att vi någonstans försöker hinna i kapp och motverka de intrång som görs när det gäller företagshemligheter? Lagen ligger nästan alltid efter gärningsmännen. Så har det varit. Men låt oss nu inte se till att det bästa blir det godas fiende här och avstår från att ta detta internationella samlade grepp som faktiskt är det viktiga. Jag förklarade här tidigare hur gränserna dagligen överskrids i princip i varenda handling när man gör affärer. Detta är självklarheter och ingenting som jag kommer med upplysningar om. Men det är detta perspektiv som vi måste ha. Därför är det viktigt med ett större grepp, ett grepp som vi kan ta inom ramen för Europeiska unionen.

Herr talman! Jag kommer tillbaka till att vi i Sverige i dag har en bra lagstiftning i fråga om vad som är en företagshemlighet och hur intrång ska åtgärdas. Med det förslag som kommissionen nu lyfter fram blir det inte lika tydligt, vilket regeringen har uttryckt och känner en viss oro för. Det är därför lite märkligt att Hans Rothenberg och hans kolleger här i riksdagen inte alls vill kännas vid det. Det är lite intressant att Hans Rothenberg talar om att vi ska försöka hinna i kapp. Det är precis det som detta handlar om. Varför ska man ha så bråttom att man inte tar sig tid att göra en ordentlig konsekvensanalys utifrån vad detta i grund och botten handlar om och vad en företagshemlighet är? Det som kommissionen har lagt fram om vad en företagshemlighet är måste man sätta kött och blod på för att man ska förstå konsekvenserna när man ska leva upp till den lagstiftning som kommer att vara på EU-nivå. Det kommer att betyda att EU-lagstiftningen kommer att stå över den svenska lagstiftningen, och vi har i dag en starkare lagstiftning. Man kan tycka att det borde föranleda en viss oro hos Alliansen, precis som när fackförbunden framför kritik om att det finns osäkerhet om vad som kommer att gälla angående grundläggande rättigheter när det gäller tryck- och yttrandefriheten. Detta är så grundläggande i vår lagstiftning att det finns all anledning att i dagsläget inte fatta beslut om det på EU-nivå.

Herr talman! Vid tidigare tillfällen har Socialdemokraterna sagt att det går för fort fram, att man ska vänta, utreda och se konsekvenserna. Vi kan gå ett och ett halvt år tillbaka i tiden när det var fråga om att slå samman Invest Sweden med Exportrådet till Business Sweden. I detta fall visade det sig att det nog var bra att inte vänta, inte minst med tanke på Riksrevisionens synpunkter därefter. Det finns goda exempel på när det var bra att inte vänta för länge. När det gäller att beivra intrång i fråga om företagshemligheter arbetar tiden faktiskt emot oss. De invändningar som har kommit från några remissinstanser är högst relevanta. Det ska jag inte säga någonting annat om. De är så relevanta att detta är någonting som det är viktigt att den svenska regeringen beaktar i arbetet med att upprätta detta direktiv och se till att intrång när det gäller företagshemligheter beivras. Om Sverige inte skulle vara med på detta kommer den rösten att vara ganska tyst. Regleringen måste utformas så att den inte begränsar tryck- och yttrandefriheten. Detta är ett svenskt signum och någonting som Sverige kan ta med sig i förhandlingarna i Europa. Men om vi ska ställa oss utanför där kommer denna röst inte att finnas med, och då kommer förmodligen inte beivrandet av intrång när det gäller företagshemligheter i det slutgiltiga förslaget att bli lika bra som om Sverige är med på banan. Det ska inte heller hindra anställda att avslöja brott och missförhållanden. Direktivet ska formuleras så att det är förenligt med grundlagsskyddade rättigheter i Sverige. Detta är någonting som utskottet ser som oerhört viktigt. Det är någonting som regeringen redan har signalerat, och det är viktigt att man tar med sig det och tar ett samlat grepp inom EU i denna mycket angelägna fråga. Det här kommer att bli bra för stora företag och för små företag, det kommer att bli bra för svenska konsumenter, och det kommer att bli bra för världshandeln och för innovationskraften i dess helhet.