Anf. 49 Hans Rothenberg (M)
Herr talman! Företagshemligheter är nästan något klassiskt. Det har funnits i alla tider. Det har funnits i många olika skepnader.
Den lag som reglerar vad som är företagshemlighet och vad som är brott mot företagshemlighet har varierat genom åren, och den måste variera, för det är en extremt föränderlig värld. Det som var en uppenbar företagshemlighet och ett plagiat, ett intrång där man stjäl en idé eller en tanke för 30 år sedan är i dag något helt annat. Det kommer också att se helt annorlunda ut om 30 år.
Det finns en nästan lite romantisk air kring detta med industrispionage på film och i deckare. Men i verkligheten är det riktigt bistert, framför allt för de företag som drabbas av att få sina materiella rättigheter, idéer och uppfinningar kränkta.
Det är det stora problemet, och det är något som accelererar, ju mer teknikutvecklingen går framåt och ju lättare det är att få tag på hemligheter, såväl på statlig nivå mellan nationer som inom näringslivet. Desto viktigare är det att vi är uppmärksamma på att stoppa detta så tidigt som möjligt.
Näringslivet har också på 30-40 år blivit långt mer internationellt. Det vi i dag kallar export är till stor del också import. Om en produkt är sammansatt i Sverige och exporteras från Sverige som en svensk produkt vet vi att kanske mer än hälften av komponenterna i produkten kommer utifrån. Det är i sin tur import som blir export. Samma sak är det med produkter som konstrueras i andra länder. Där finns svenska komponenter och svenskt kunnande med i bilden.
I och med att det är så pass internationellt måste också jakten på företagshemligheter tas med internationella grepp. Att motarbeta och beivra intrång i immaterialrätt och intrång i kunskap kring företagshemligheter måste man göra med förenade krafter över gränserna. Här är EU-samarbetet en möjlighet långt mycket mer än det är ett hot.
Kommissionen konstaterar att det saknas regler på EU-nivå för skydd av företagshemligheter och att de nationella reglerna varierar kraftigt, det vill säga att det inte finns ett likvärdigt skydd. Det gäller inte bara det ungerska företag som verkar i Ungern eller det portugisiska företag som verkar i Portugal, utan det gäller även det svenska företaget som verkar i Sverige. Förmodligen finns det kunnande, kunskap och komponenter, delar av produkterna som kommer från Portugal, Ungern respektive Sverige som har sina rötter i de tre länderna och många fler länder.
Det är också viktigt att kunna definiera vad som är en företagshemlighet. I det här ärendet om företagshemligheter, herr talman, har kommissionen gjort definitionen att en företagshemlighet är information som inte är allmänt känd eller lätt tillgänglig, som har kommersiellt värde genom att den är hemlig och som innehavaren av företagshemligheten vidtar rimliga åtgärder för att hålla hemlig.
Det är inte lätt att ha koll på exakt vad som är en företagshemlighet och vad som inte är det. Än mindre lätt är att skydda en företagshemlighet. Med internet, alla intranät och framför allt kommande möjligheter att nå information och nå hemligheter blir jakten ganska obalanserad och svår att hantera.
Det är olagligt att anskaffa företagshemligheter utan samtycke genom stöld, muta eller brott mot god affärssed, om det finns uppsåt.
Det förslag som nu är framlagt överensstämmer väl med Världshandelsorganisationens avtal om handelsrelaterade aspekter på immateriella rättigheter, det som regleras genom det så kallade TRIPS-avtalet. EU:s största handelspartner har liknande lagstiftning på området: USA, Sydkorea och alla de många andra länderna.
Med andra ord är detta ett bra initiativ och ett bra direktiv för framför allt mindre och medelstora företag i alla länder men också för de stora företagen. Kom ihåg att den gamla tidens industrispion - som smög omkring i korridorerna och försökte komma ned på fabriksgolven och kanske fotografera eller sno med sig en produkt - inte finns i dag utan ser ut på helt annat sätt och kanske till och med verkar utanför företagets fysiska miljö.
Detta är bra för EU som helhet. Vad är förslaget inte bra för? Ja, det är inte bra för oseriösa aktörer som bryter in och olovligen försöker tillskansa sig hemligheter som andra har skapat.
Detta gagnar i förlängningen också innovationskraften och den utveckling som är så välbehövlig inom EU men också utanför EU. Ju mer harmoniserad syn man har på företagshemligheter och hur man ska värja sig mot hot mot dem, desto bättre värld får man. Detta gagnar den internationella konkurrensen på ett bra sätt.
Men i slutändan handlar det om att det ska gagna medborgare och konsumenter. Det är ju därför vi är här, för att i slutändan ta vara på den enskilda människans rättigheter, vad som är bäst.
Herr talman! Jag ber att få yrka att riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.
(Applåder)