Subsidiaritetsprövning av förslag till förordning om Europeiska centralbankens tillsyn över kreditinstitut (KOM(2012) 511 slutlig)

Herr talman! Det riksdagen ska ta ställning till i dag är om förslaget om kredittillsyn som SCB föreslås ta över är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Det anser egentligen inget parti i riksdagen, vilket jag tycker är glädjande. Men det ärendet egentligen handlar om är att Sverige ska ta ett första steg in i den föreslagna bankunionen. Det skriver också utskottsmajoriteten själv i sitt yttrande. Jag menar att det är mycket oroväckande att majoriteten så tydligt är beredd att gå i den riktningen. Majoriteten skriver i sitt utlåtande: "Enligt riksdagens uppfattning hänger regelverk, beslutsregler och finansiering av samt ansvar för att bedriva tillsyn, krishantering och avveckling ihop." Det går inte att säga så mycket tydligare att man är beredd att ta steget in i den föreslagna bankunionen även om man vill ändra lite för att kunna gå med. Det vi ska besluta om i dag är helt enkelt det första steget där ansvaret för tillsyn ska föras över från många nationella parlament men också från EBA, dit Sverige redan har överlåtit en del beslutsbefogenheter men av mindre karaktär än den överföring och den makt som nu föreslås läggas på ECB. Jag delar inte majoritetens hållning att om Sverige bara får rösträtt i den nya tillsynen i ECB är vi villiga att vara med. Visst säger de också att vi ska kunna ha högre kapitaltäckningsregler i Sverige eftersom vi själva vill ha det, men kapitaltäckningen har inget med detta ärende att göra utan beslutas i Basel III. Jag menar helt enkelt att ni är helt fel ute och att det är oroväckande att ni så villigt bollar med vår framtid. Herr talman! Jag vill passa på att problematisera kring den resa majoriteten är beredd att göra och som i sak återkommer hit till riksdagen framöver. Det är mycket svårt att hålla sig från saken när ett sådant här centralt ärende ska avgöras även om det handlar om en subsidiaritetsprövning. Ingen vet hur en överföring av makt och tillsyn till ECB kommer att påverka den svenska tillsynen av banker och andra finansinstitut. Dessutom kommer de kommande stegen med en gemensam insättningsgaranti och en gemensam avveckling att påverka oss både demokratiskt och ekonomiskt. Regeringen brukar påstå att om man ska vara med i en gemensam insättningsgaranti ska alla andra länder också ha avsatt pengar först. Jag skulle vilja kalla det för en ren fantasi med tanke på hur det ser ut i Europa i dag, framför allt i EMU-länderna. Dessutom brukar regeringen påstå att man inte är villig att betala för andra länders havererade banker, utan de länderna måste i så fall ha någon form av fond. Men ska sanningen fram har inte ens Sverige en egen fond som klarar av ett bankhaveri liknande det som skedde i början av 90-talet. Dessutom är vår banksektor ännu större i dag. Och inte heller något annat land har en sådan fond. Jag tror inte att det är många som tror att de länder som i dag befinner sig i djup kris kommer att lyckas avsätta pengar till en sådan fond eller att de banker som nu krisar skulle kunna klara av att göra det i nuvarande läge. Jag menar att regeringen spelar med argument där man tar upp villkor för att vara med som inte har någon reell bas i verkligheten, och ändå är man beredd att ta det här steget och överlåta tillsyn och makt till ECB, det vill säga Europeiska centralbanken. Ingen kan ha undgått att euroländerna betalar ett högt pris för det politiska experiment de deltar i med en gemensam valuta, och vi hade också varit med i det om vi haft otur och Borg, Reinfeldt och övriga gänget hade fått bestämma. Det är tur att andra var med ekonomiskt och demokratiskt ansvarsfulla. Till detta valutaexperiment ska läggas alla de konsekvenser som den nästan helt avreglerade finanssektorn fått och som EU, och även sådana partier som Moderaterna, gått i bräschen för. Nu räddas bankerna och medborgarna runt om i Europa, men folket lämnas i fattigdom och arbetslöshet. Men för tydlighets skull vill jag också säga att det är klart att EMU-länderna måste vidta åtgärder, men de måste bygga sina egna institutioner och fatta sådana beslut som inte påverkar de länder som inte är med, vilket förslaget om en bankunion och det förslag vi i dag har på bordet faktiskt gör. Jag tror inte att någon i finansutskottets majoritet skulle kunna förklara för mig vilken påverkan detta får på vår egen tillsyn över våra egna finansinstitut. Utifrån det perspektivet tycker jag att det är mycket oroväckande att man är beredd att ta steget in. Kort och gott anser Vänsterpartiet att den tillsyn och makt som ECB föreslås få är ett för stort ingrepp. Vi anser att det här första steget mot en gemensam bankunion är fel väg att gå eftersom det är helt omöjligt att se vilka konsekvenser det här beslutet får för vår tillsyn över kreditinstituten. Det vet nog inte majoriteten heller, men trots det öppnar man dörren och tar steget in. Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation. I detta anförande instämde Lena Olsson (V).

Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till finansutskottets förslag. Jag kan inte låta bli att citera riksbankschefen. Vi i finansutskottet hade ju en utfrågning av honom i dag på förmiddagen. Om bankkriser i Europa sade han att det till syvende och sist är nationernas eget ansvar. Det står jag gärna bakom. På en fråga om bankunionen sade han dessutom att det är svårt att förhålla sig till den frågan när förhandlingarna pågår. Jag vill då säga att när vi talar om bankunionen skjuter vi just nu på ett mycket rörligt mål eftersom frågan hela tiden rör sig långsamt framåt och är borttagen ur helheten. Kommissionen sände sin handling till oss den 13 september 2012. Därefter har det hänt mycket. Förhandlingarna pågår, och vi kommer att få ytterligare information i EU-nämnden i morgon. Frågan kommer tillbaka till riksdagen. Man kan ha synpunkter på bankkrisen. Någon sade att det är ungefär som när huset har brunnit ned och man dagen efter ringer till försäkringsbolaget och ber att få en försäkring. Det vi lärde oss av den kris vi hade i början av 90-talet var att se till att inte hamna i en sådan kris igen. Vi gjorde en avsättning och fonderade pengar. Även om Ulla Andersson påstår att den fonderingen inte räcker har vi i alla fall kommit en bra bit längre än många andra länder i Europa. Alla partier i Sverige känner en väldig oro över vad som kan hända i den här frågan. Som sann europé är jag orolig för att det blir en splittring i Europa, att somliga hamnar innanför och andra utanför - de uttrycken används i debatten. Därför tycker jag att det är viktigt att vara ödmjuk inför frågan tills vi får veta var det hela landar. Först då kan vi ta ställning till om vi ska vara med eller inte. Samtidigt är det oerhört viktigt att den demokratiska processen fullföljs på så sätt att vi som medlemmar i en union har lika mycket att säga till om som andra. Det får inte vara så att några är innanför och andra utanför.

Herr talman! Peder Wachtmeister tar upp en viktig sak i sitt anförande när han säger att vi fick detta den 13 september och mycket har hänt sedan dess. De olika parlamenten ska svara före den 12 november. Det menar jag visar på en brist i systemet. Medan vi diskuterar om vi ska ta första steget in, med subprövningen, pågår hela tiden förhandlingar om vad det faktiskt ska innehålla. Från ett demokratiperspektiv är det oroväckande. Jag tänkte passa på att ställa en fråga till majoriteten i kammaren. Peder säger att ingen vet vart bankunionen är på väg. Så är det, det är mycket tydligt. Ingen vet egentligen vilket underlag vi faktiskt tar ställning till, och det i sig är ganska oroväckande. Majoriteten skriver att tillsyn hör ihop med avveckling och finansiering. Trots att ni, Peder Wachtmeister, konstaterar att ingen vet vart det är på väg säger ni att ni ändå är villiga att gå med. Vad gäller tillsynen är ni villiga att vara med på den bara ni får rösträtt, och ni är beredda att ta steget att både vara med på en gemensam insättningsgaranti och en avvecklingsfond för banker runt om i Europa. Det är dit ni är på väg helt enkelt. Sedan försöker ni lägga in kapitaltäckningsreglerna som någon form av argument, något som över huvud taget inte hanteras i detta ärende. Jag tycker att ni är ute på svag is och skulle därför vilja fråga: Är ni beredda att ta dessa steg? Nu tar ni det första steget, trots att ni inte vet vilka konsekvenser det får för vår egen tillsyn. Dessutom säger ni tydligt att vi ska vara med hela vägen, för det hänger ihop.

Herr talman! Jag kan inte här och nu säga vilka ställningstaganden vi kommer att göra, för ingen vet hur det slutgiltiga förslaget kommer att se ut. Vi har ett antal krav, bland annat att vi ska kunna höja kapitaltäckningskravet för våra egna banker. Om vi inte får igenom de krav som vi ställt i förhandlingarna, som vi delvis är med i och delvis inte, tycker jag att vi ska överväga om vi ska vara med. Samtidigt har vi ett bankväsen i Sverige som är stort och dessutom finns i Baltikum, Danmark, Norge, England och så vidare. Då kan man inte rakt av säga att vi inte ska vara med ifall det skulle skada hela banksystemet. Det är helt enkelt för tidigt att svara på det. Vi får hoppas att vi kan diskutera frågan igen i riksdagen och att vi då vet mer.

Herr talman! Nu är vi där igen och talar om kapitaltäckningsreglerna fast de inte har någonting med det här ärendet att göra. De hör till Basel III. Där bestäms vilka kapitaltäckningsregler de olika nationerna får sätta, om det blir ett minimiregelverk eller om det blir lika över hela skalan. Där har vi en gemensam syn. Vi vill att Sverige ska kunna ha högre kapitalteckningskrav på grund av att vi har en så stor banksektor. Just därför är också tillsynen över den mycket central, för om den brister kommer det att få enorma konsekvenser i form av arbetslöshet, fattigdom och sådant. Därför blir jag orolig när Peder Wachtmeister medger att ingen vet vart det hela är på väg och att vi inte vet vad det får för effekter på vår egen tillsyn. Jag tycker att man som ansvarig riksdagsledamot och regering borde ha mer på fötterna innan man bestämmer sig för att vi ska försöka vara med på resan. Utifrån mitt perspektiv borde man helt enkelt inte vara med i en bankunion, för jag har svårt att se hur det ska gå ihop. Om vi för över tillsynen dit är vi sedan tvungna, enligt er egen argumentation, Peder Wachtmeister, att vara med också i de andra två delarna, det vill säga den gemensamma insättningsgarantin och den gemensamma avvecklingsfonden. Menar Moderaterna på fullt allvar att det är den vägen vi ska gå, att vi ska garantera verksamheten i andra länders banker? Jag tycker att det är helt horribelt. Jag menar att svenska skattebetalare och medborgare inte ska utsättas för det. Men ni är beredda att pröva den vägen, och om ni då är nöjda med steg ett är vi därmed med i steg två och steg tre eftersom ni säger att de hänger ihop.

Herr talman! Jag kanske kan svara bättre på frågan i morgon eftermiddag när vi hört vad finansministern har att säga om förhandlingarna. Moderaterna eller majoriteten har inte på något sätt tagit ställning för detta. När det gäller kapitaltäckningskravet vet vi att det varit en av de frågor som finansministern förhandlat om. Även om det ligger i Basel III har man haft den synpunkten. I den diskussion som förts om bankunionen har man velat lägga ribban lägre. Fortfarande finns ingenting på pränt, och det är därför svårt att stå här och försvara någonting som man ännu inte sett. För en gångs skull kan jag delvis hålla med Ulla Andersson när det gäller några av dessa frågor.