Socialförsäkringsfrågor

Fru talman! Vi debatterar i dag socialförsäkringsutskottets betänkande om socialförsäkringsfrågor. Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag.

Jag skulle vilja börja mitt anförande med att fokusera på en väldigt viktig utgångspunkt. Det handlar om tilliten till våra trygghetssystem. Det är helt avgörande att de trygghetssystem som vi under lång tid har byggt upp och som svenska skattebetalare varje månad avsätter en betydande del av sin lön till ska gå till det som det faktiskt är tänkt: vår gemensamma välfärd. Det handlar om att den som har rätt till stöd ska få det och att systemen inte får utnyttjas. Det kan inte nog upprepas.

Politik handlar inte bara om att vilja. Det handlar också om att prioritera när det verkligen gäller, och det har Sverigedemokraterna och regeringen visat gång på gång under den här mandatperioden.

Fru talman! Vi måste tala klarspråk om bidragsbrotten. Varje krona som betalas ut felaktigt är en krona som tas från dem som verkligen behöver stödet.

Sverigedemokraterna har under den här mandatperioden varit drivande i frågor om brott och straff, och vi har varit lika angelägna om åtgärder för att motverka även den här typen av brottslighet. Vi har tydligt visat att vi inte accepterar den utbredda välfärdsbrottsligheten, en brottslighet som drabbar de mest utsatta i vårt samhälle.

Fru talman! Mellan 15 och 20 miljarder konor uppskattas betalas ut felaktigt från de statliga välfärdssystemen varje år. Ungefär hälften av dessa utbetalningar bedöms bero på misstänkta bidragsbrott. Vi pratar alltså om skattebetalarnas pengar, som riskerar att hamna i kriminellas fickor och som därtill kan bidra till att stärka den organiserade brottsligheten. Det är oacceptabelt. Därför är det angeläget att lyfta det faktum att Sverigedemokraterna och regeringen nu går fram med förslag om en administrativ sanktionsavgift och en bidragsspärr i socialförsäkringen.

Med fler verktyg som dessa får samhället bättre förutsättningar att förhindra välfärdsbrottslighet samtidigt som vi stärker legitimiteten i våra gemensamma trygghetssystem. Men det handlar också om att det ska bli rätt från början. Därför har vi även ökat kontrollen för att fler beslut om utbetalningar från Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten ska vara korrekta. Både Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har fått i uppdrag att motverka att enskilda blir återbetalningsskyldiga. De båda myndigheterna arbetar samtidigt med att stärka sin förmåga att återkräva de felaktiga utbetalningar som genomförts.

När det gäller frågan om återkrav menar Sverigedemokraterna att det ska ske när det är motiverat och att det ska ske på ett rättssäkert sätt. Den principen kommer vi alltid att stå fast vid.

Sammanfattningsvis ska det vara lätt att göra rätt, och det ska kännas för den som försöker skada och utnyttja vår gemensamma välfärd.

Fru talman! I Sverige ska den som lever med funktionsnedsättning kunna känna frihet, trygghet och delaktighet. Att leva med konstant ångest för att man inte vet om pengarna kommer att räcka hela månaden är inte värdigt. Samhället ska ge ett fullgott skydd till den som behöver det. Därför är det väldigt glädjande att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen nu bland annat är överens om att ge Försäkringskassan i uppdrag att årligen lämna förslag på nivån för timschablonen i fråga om assistansersättningen. Det skapar en ökad förutsägbarhet och en stärkt trygghet, vilket våra partier menar är en grundförutsättning för ett värdigt liv.

Vi kan konstatera att Sverige i dag styrs i en tydlig riktning, där vi tillsammans med regeringen driver igenom insatser som leder fram till ett sammanhållet, kunskapsbaserat och långsiktigt arbete för att göra vårt land bra igen.

Steg för steg stärker vi tilliten till våra trygghetssystem. Vi värnar utsatta grupper och har inga problem med att sätta tydliga gränser där behov finns.

Det är ett nödvändigt och viktigt arbete som har påbörjats, och efter den här mandatperioden kan vi konstatera att vi äntligen är på rätt väg.

Fru talman! I går träffade jag och kulturutskottets ordförande Mats Berglund organisationen Klys, som arbetar för att stärka Sveriges kulturskapares villkor i samhället. En av de frågor som de lyfte med oss handlade om kulturarbetarnas inkludering i socialförsäkringarna, vilket vi har debatterat många gånger i den här kammaren.

Dagens system för sjukpenninggrundande inkomst är anpassat för ett arbetsliv med fasta anställningar hos en arbetsgivare. Men inom kulturområdet är en majoritet av de yrkesverksamma egenföretagare eller så kallade kombinatörer med flera arbetsgivare, korta anställningar och ett eget företag parallellt. För många av dem är stipendier en lika viktig del av inkomsten som löner. Konsekvensen av detta blir att många av dem inte har någon SGI och att de därmed blir väldigt utsatta ifall de blir sjuka eller vill ta ut föräldraledighet.

När Amanda Lind var kulturminister tillsattes en utredning som skulle komma med förslag på lösningar på detta. Den utredningen presenterade sina förslag i juni 2023. Inför valet 2022 kampanjade Sverigedemokraterna väldigt hårt om att de ville stärka kulturarbetarnas villkor. De gjorde många uttalanden i medier och var aktiva i Facebookgrupper med tusentals medlemmar där de pratade om att de ville se till att kulturskaparna skulle inkluderas i trygghetssystemen på ett rättvist sätt. Men under den här mandatperioden har absolut ingenting hänt på den fronten trots att utredningen som sagt varit färdig i nästan tre års tid och trots att Tidöpartierna haft en egen majoritet att genomföra allt de har velat göra.

Jag skulle vilja höra från Clara Aranda varför Sverigedemokraterna inte har hållit sina löften till Sveriges kulturarbetare och varför kulturarbetarna ska lita på dem den här gången.

Fru talman! Tack till ledamoten för frågan!

Sverigedemokraterna anser fortsatt att vi behöver utreda frågan om SGI, alltså beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten. Vår bedömning i dagsläget är dock att det aktuella slutbetänkandet inte utgör ett tillräckligt underlag, för det är ganska omfattande förändringar i lagstiftningen som man har presenterat. Det här slutbetänkandet bereds inom Regeringskansliet, och vi följer arbetet noga. Vi har vissa synpunkter. Det här är en fråga som vi helt enkelt får återkomma till när det är dags.

Fru talman! Det har gått tre år sedan utredningen presenterades. Jag vet inte om jag är naiv eller inte, men jag kan tycka att en regering bör kunna bereda en fråga något snabbare än tre år. Det kommer antagligen att bli mer än tre år, med tanke på att Sverigedemokraterna tydligen vill utreda frågan vidare. Jag får väl hoppas att de inte behöver göra det för att de kommer att förlora valet.

Fru talman! Jag vill egentligen höra mer från Clara Aranda vad som är problemet med förslagen. Varför går det inte att gå vidare med de här förslagen, som är ordentligt utredda och som Klys vill se genomföras? Kulturarbetarna är väldigt nöjda med förslagen i alla fall. Vad är det som Sverigedemokraterna ser brister i utredningen? Vad är det som inte går att genomföra?

Jag önskar lite mer tydlighet gentemot de kulturarbetare som lider i dag för att de inte har en SGI som fungerar. De kan inte få ut föräldrapenning i nivå med sin inkomst. Om de blir sjuka drabbas de för att de inte har en SGI som det går att leva på. Varför ska de fortsätta vänta? Vad är det egentligen som är problemet? Det önskar jag, fru talman, att Clara Aranda kan förtydliga något.

Fru talman! Sverigedemokraterna har genomfört väldigt mycket bra den här mandatperioden. Det är väldigt svårt att hinna med precis allt.

Jag håller med om att det har gått ett antal år. Vi kommer helt klart att följa upp frågan, eftersom den är viktig för oss. Samtidigt har också Miljöpartiet haft möjligheten att påverka i den här frågan. Varför har det inte gjort det när det har suttit med och styrt? Det ställer jag mig väldigt frågande till.

Ledamoten vill ha svar på varför vi inte kan gå vidare med de specifika förslagen just nu direkt på studs. Faktum är att det finns oklarheter i förslagen som presenteras. De blir rent tekniskt väldigt svåra att genomföra eftersom de är så komplicerade och omfattande.

Vi vill göra detta på ett bra sätt. Vi ser därför behov av att vi fördjupar utredningsarbetet med de förslag som vi tycker att man ska gå vidare med. Vi har ett förslag i slutbetänkandet om att SGI ska kunna fastställas till det högsta av historisk inkomst eller aktuell inkomst.

Det är ett förslag som vi tycker är intressant. Men i övrigt kan jag inte direkt ge något besked om det. Vi får helt enkelt återkomma i frågan.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 26, som handlar om att avskaffa karensavdraget.

Man skulle kunna säga att den här debatten är ett bokslut. Den är ett bokslut över vad regeringen och Sverigedemokraterna har åstadkommit under mandatperioden. Eller kanske snarare: Ett bokslut över vad man inte har gjort.

Fru talman! Vi hörde nyss ledamoten från Sverigedemokraterna i talarstolen. Det är ett parti som före valet hade ett högt tonläge om sjukförsäkringen och som talar om att stärka tryggheten. Men nu, efter nästan en hel mandatperiod med inflytande, ser vi vad det var värt. Tryggheten har inte stärkts. I stället har ojämlikheten ökat. Det väcker såklart en enkel fråga: Vad är Sverigedemokraternas löften egentligen värda?

Fru talman! Det finns en tydlig skillnad mellan den politik som regeringen och Sverigedemokraterna står för och den vi socialdemokrater står för. Det handlar om synen på trygghet och i grunden om synen på människor, om vi som land tror på solidaritet och jämlikhet eller om vi lämnar människor att klara sig själva.

Fru talman! För mig som socialdemokrat är det viktigt att säga att sjukförsäkringen inte bara är en teknisk konstruktion. Den ska inte användas som ett verktyg för att pressa ned sjuktalen. Människor blir inte friska av att göras fattiga. Nej, sjukförsäkringen är ett löfte. Den är ett löfte om att den som blir sjuk ska få trygghet och en chans att komma tillbaka.

Vi socialdemokrater står upp för det löftet. För oss handlar arbetslinjen inte om att pressa människor utan om att ge människor förutsättningar att kunna arbeta, att gå från arbetslöshet till arbete och från sjukdom till återhämtning. Men framför allt handlar det om att ge människor förutsättningar till ett friskt arbetsliv. Det är så vi bygger ett starkt samhälle.

Låt oss titta på verkligheten. Försäkringskassan visar att de långa sjukskrivningarna i högre grad handlar om psykisk ohälsa. Arbetet är ofta en bidragande orsak. Det handlar om stress, höga krav och för lite återhämtning. Det är kvinnor som drabbas hårdast. Det är kvinnor som har jobbat tills de inte orkar längre.

Fru talman! Det här händer inte i ett vakuum. När välfärden går på knäna ökar sjukskrivningarna. När undersköterskan springer mellan för många brukare, när schemat inte håller och när återhämtningen uteblir blir människor sjuka. Vi ser ett arbetsliv som pressar människor från alla håll.

Det är därför det förebyggande arbetet är så avgörande. Det handlar om att arbetsmiljön fungerar, att människor får stöd i tid och att det finns tillräckligt med kollegor. För det är alltid bättre att förebygga ohälsa än att reparera den i efterhand.

Fru talman! Det börjar faktiskt tidigare än så. Hur du klarar skolan påverkar hur du mår som vuxen. Den som inte får rätt stöd i tid får en svagare ställning på arbetsmarknaden och en ökad risk för ohälsa längre fram i livet, så även skolan är en del av sjukförsäkringspolitiken.

Fru talman! Vi socialdemokrater menar att sjukförsäkringen är en spegel av hur samhället fungerar i stort. När arbetsmarknadspolitiken fungerar kan människor få stöd tillbaka till arbete. När arbetsmiljön är rimlig orkar människor jobba ett helt yrkesliv. När välfärden har resurser finns det kollegor nog så att ingen behöver gå sönder på jobbet.

Hur har mandatperioden varit? Det är ett ganska dystert bokslut. När hushållen kämpade som mest med höga matpriser, ökade räntor och oro valde regeringen och Sverigedemokraterna att stå fast vid sin linje. Det var skattesänkningar som prioriterades framför stöd till barnfamiljerna, framför välfärden och framför skolan.

Mitt i den värsta inflationen var Sverige det enda landet i Norden som inte höjde barnbidraget. Det är ett politiskt val. Det är ett val bort från jämlikheten. Det mönstret ser vi på område efter område.

Sverige riskerar till exempel att missa sina klimatmål. Klimatpolitiska rådet har varit tydligt i sin kritik mot regeringens politik. Men i stället för att ta ansvar saknas både riktning och långsiktighet.

Fru talman! Det här hänger ihop. Ett samhälle som inte klarar av att ta ansvar för framtiden har också svårare att ta ansvar för människor här och nu.

Arbetslösheten är hög. Fler barn växer upp i familjer där pengarna inte räcker till det mest grundläggande, och välfärdens medarbetare går på knäna.

Allt det här spiller över. Det landar till slut här, hos sjukförsäkringen, på människors hälsa och på deras möjlighet att arbeta. När samhället inte håller ihop är det människor som faller igenom. Men det behöver det inte vara så, fru talman.

I det här betänkandet säger regeringen och Sverigedemokraterna nej till flera förslag som skulle kunna förbättra sjukförsäkringen. Karensavdraget är kvar, och människor tvingas fortfarande gå till jobbet sjuka för att ekonomin inte håller annars.

Vi vet vilka som betalar priset. Det är undersköterskan och polisen, busschauffören och sotaren och hästskötaren och byggnadsarbetaren. Det är alla de yrkesgrupper som inte kan jobba hemifrån. Där tar vi socialdemokrater ansvar. Människor ska inte behöva välja mellan hälsa och ekonomi.

Det gäller också den som skadas av sitt arbete. Arbetsskadeförsäkringen är omodern. Den fångar inte dagens arbetsliv. Alldeles för få får den ersättning som de har rätt till.

Vi socialdemokrater står fast vid att den som sliter ut sin kropp i jobbet ska kunna lita på att samhället finns där. Det är solidaritet i praktiken.

Lika viktigt är att rehabiliteringen fungerar. Den som blir sjuk eller skadad ska inte lämnas ensam att hitta tillbaka. Det är ett gemensamt ansvar.

Det gäller också hur vi ser på arbete i dag. Fler har otrygga anställningar, flera inkomster och olika uppdrag, men systemet hänger inte ihop.

Den sjukpenninggrundande inkomsten går inte att fastställa på ett rimligt sätt. Människor riskerar att stå utan skydd trots att de har arbetat och betalat in. Det urholkar tilliten.

Fru talman! Vill man se konsekvenserna fullt ut ska man också se hur personer med funktionsnedsättning fastnar i fattigdom för att ersättningarna helt enkelt är för låga. De blir helt beroende av sina anhöriga. Det är inte värdigt ett land som Sverige. Jämlikhet handlar om rätten till ett självständigt liv.

Fru talman! Det här är inte en naturlag. Det är politiska val. Vi ser också hur regeringen agerar. Den tidigare socialdemokratiska regeringen tillsatte till exempel en utredning för att se över sjuk- och aktivitetsersättningen för att förbättra levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning. Den utredningen lade regeringen och Sverigedemokraterna ned, för detta är inte deras prioritering.

Vi hör också gång på gång hur regeringen talar om människor i våra trygghetssystem med en ton som misstänkliggör, som om det skulle handla om brist på vilja. Men verkligheten ser annorlunda ut. Det handlar om människor som har blivit sjuka, människor med funktionsnedsättning, människor som har skadat sig på sitt arbete och människor som står långt från arbetsmarknaden och som behöver stöd för att komma tillbaka.

Vi måste våga säga som det är: Det är inte människorna som är problemet, utan det är bristen på rätt politik. Det är inte människorna som har misslyckats, utan det är samhället som inte har gett dem rätt förutsättningar.

Vårt uppdrag är inte att peka finger utan att ta ansvar. Vi ska ge människor en verklig chans att gå från arbetslöshet till arbete och från sjukdom till återhämtning.

Fru talman! Vi socialdemokrater vill gå i en annan riktning. Vi vill bygga ett samhälle som håller ihop och ett samhälle där trygghet inte bara är ett ord utan något som man känner. Om livet går sönder ska man veta att samhället finns där.

Det är därför vi vill ta bort karensavdraget och stärka sjukförsäkringen. Vi vill att samma arbetsmarknadsbegrepp ska gälla i både sjukpenning och sjukersättning. Vi vill modernisera arbetsskadeförsäkringen, uppdatera SGI så att fler omfattas och skapa riktiga vägar tillbaka till arbete. Vi vill utveckla Finsam så att fler människor får samordnat stöd och inte bollas runt mellan olika system.

I ett starkt samhälle som bygger på solidaritet och jämlikhet ska ingen behöva vara rädd för att bli sjuk eller för att falla.

Fru talman! Ett samhälle mäts inte i hur det går för de starkaste utan i hur vi behandlar dem som behöver oss allra mest. Vi socialdemokrater är beredda att ta ansvar för att bygga just ett sådant samhälle.

(Applåder)

Fru talman! Denna mandatperiod går mot sitt slut, men mycket arbete kvarstår. Det är en mandatperiod som har präglats av en osäker omvärld men med en stabil regering med starkt stöd här i Sveriges riksdag.

Det har inneburit att vi har påbörjat den nödvändiga kursändringen i en rad viktiga frågor. Den moderatledda regeringens fokus är att lösa de samhällsproblem som Sverige och svenskarna möter.

Vi inledde med att ta kampen mot inflationen. Vi har lagt fram återhållsamma budgetar men med starkt fokus på att stötta familjer. Resultatet talar sitt tydliga språk. När Socialdemokraterna lämnade ifrån sig makten var inflationen 10 procent. Priserna skenade, och svenskarna blev fattigare. I dag är inflationen runt 2 procent, och vi ser ekonomin sakta vända.

Till följd av den moderatledda regeringens åtgärder får en vanlig barnfamilj behålla 5 000 kronor mer i månaden i år jämfört med 2022. Vi har sänkt skatten på arbete och pension, för det är rättvist att det ska löna sig mer att arbeta och att ha arbetat. Dessutom har vi stöttat familjer ekonomiskt genom att göra det billigare att leva, genom sänkt skatt på mat, drivmedel och el.

Nu när bränslepriserna återigen sticker iväg till följd av det osäkra omvärldsläget sätter regeringen in insatser direkt. Visste ni att dieselpriset hade varit 10 kronor högre per liter med Socialdemokraternas och vänsterpartiernas politik? Tänk på det nästa gång ni tankar! Det här gör skillnad på riktigt.

Den 1 april sänkte vi matmomsen. Dessa åtgärder underlättar givetvis också för dem som på grund av sjukdom inte kan arbeta och därför lever med tuffare marginaler.

Fru talman! Ansträngning ska alltid löna sig, och vi vet att det är många som av olika anledningar behöver samhällets stöd. Den som anstränger sig för att komma tillbaka till arbete ska mötas av samhällets breda stöd. Så har det inte alltid varit, utan många har upplevt hinder på vägen tillbaka. Det är därför vi redan den 1 mars ändrade lagen och återigen tillät arbetsprövning med bibehållen sjukpenning. Ansträngning ska löna sig.

Vi ser också människors förmåga. När tidigare, socialdemokratiska regeringar gömde och glömde människor i sjukförsäkringen är vi måna om att få människor tillbaka till arbete. Vi ser deras förmåga och potential, och vi vill att så många som möjligt ska få vara en del av gemenskapen på en arbetsplats. Det ställer i vissa fall nya krav på vårt gemensamma samhälle, till exempel med anpassningar av arbetsplatser.

Det är därför vi har gett Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i uppdrag att ta till vara arbetsförmågan hos bland andra långtidssjukskrivna. Vi ger inte ger upp om människor. Vi har också tidigare gett Försäkringskassan i uppdrag att följa upp arbetsgivares plan för återgång i arbete och stärka samordningen av rehabiliteringsinsatser.

Fru talman! I betänkandet hanterar vi motioner som rör socialförsäkringsfrågor. Det här är inte några små, nätta frågor. Det är frågor med många bottnar där det sällan finns en enkel lösning. Många av de problem vi ser inom sjukförsäkringen löser sig inte nödvändigtvis genom en enskild förändring i socialförsäkringsbalken. Här ser vi snarare symtom på vad som ibland är bredare samhällsproblem.

Jag tänker särskilt på kvinnorna – på barnskötaren Miriam, sjuksyrran Anna och tvåbarnsmamman Josefin. Kvinnor löper dubbelt så hög risk som män att bli sjukskrivna på grund av stressrelaterad ohälsa. Kvinnor är överrepresenterade. Det här är inga nya siffror, utan vi kan gå tillbaka 20 år i tiden och ändå se de tydliga skillnaderna. Särskilt drabbade är kvinnor som jobbar i offentlig sektor med en offentlig arbetsgivare.

Fru talman! Innan jag blev riksdagsledamot jobbade jag som förskollärare. Jag har sett och mött min beskärda del av fantastiska pedagoger som drabbats av sjukdom. Det fanns olika anledningar. Det var såklart inte helt ovanligt att det berodde på en tuff arbetsmiljö och arbetssituation. Men ibland var det livet som kom emellan, och sjukskrivningen var inte alltid det bästa, för det var då man tappade fotfästet. Här vilar ett tungt ansvar på kommuner och regioner i egenskap av offentliga arbetsgivare att ta denna fråga på stort allvar, för så här ska det givetvis inte vara.

Därför är jag stolt över den prioritering som regeringen gör där vi bland annat ger skarpa uppdrag och riktade medel till berörda parter kopplat till kvinnors hälsa och vård. Det handlar också om psykisk hälsa och vården för den som drabbas av psykisk ohälsa.

Det gäller också att vi faktiskt nu börjar prata mer om det orimliga livspussel som många kvinnor möter. Det drabbar väldigt många. Det är visserligen en privat sak, men vi behöver prata om den så att fler får upp ögonen för hur livet kan te sig och vad som faktiskt kan hända.

Samtidigt, fru talman, kan vi konstatera att historiska svängningar i just sjukfrånvaron visar att endast regelförändringar inte räcker. En stabil och långsiktig nivå kräver att vi också åtgärdar de underliggande problemen: bristande arbetsmiljö i välfärdssektorn och otillräcklig primärvård för psykisk ohälsa. Vi behöver ett sjukförsäkringssystem som konsekvent premierar rehabilitering framför passivitet.

För ett tag sedan mötte jag en läkare som beskrev vilken otrolig resa dennas vårdcentral gjort i arbetet med att motverka onödiga sjukskrivningar. Vi ska veta i den här kammaren att sjukskrivning inte alltid är det bästa, framför allt inte en passiv sjukskrivning.

Sjukförsäkringen ska ge en ekonomisk trygghet för den som behöver den. Det ska finnas fungerande incitament tillbaka till arbete, och arbetsgivare behöver också stöttning i hur de bäst kan ta till vara arbetsförmågan hos sina anställda. Här pågår mycket gott arbete. Försäkringskassan, Sveriges Kommuner och Regioner, Arbetsmiljöverket och Arbetsförmedlingen har alla fått skarpa uppdrag när det gäller hur vi kan förbättra situationen, särskilt kopplat till psykisk hälsa och vägen tillbaka till arbete.

Fru talman! En annan del av detta betänkande berör återkrav och bidragsbrottslighet. Varje år uppskattas 15–20 miljarder kronor betalas ut felaktigt från våra välfärdssystem. Ungefär hälften beräknas gå till kriminella. Det är orimligt att skattebetalarna finansierar de kriminellas bilar, droger och vapen. Därför har den moderatledda regeringen sedan dag ett arbetat intensivt för att stoppa bidragsbrotten.

I veckan tog vi ännu ett steg och tillsatte en utredning för att se över möjligheten att helt stoppa bidrag till gängkriminella och personer som har begått grova brott. Redan nu under våren kommer skarpa reformer för att ge kännbara konsekvenser för den som medvetet fuskar med vårt sociala skyddsnät. Det blir en tydlig och konkret sanktionstrappa. För den som notoriskt fuskar och skor sig på vårt gemensamma kommer det att finnas en bidragsspärr. Det är vi moderater som, tillsammans med våra samarbetspartier, på allvar tar kampen mot bidragsbrottsligheten.

Fru talman! Jag vill också prata lite om karensen. Vi har tidigare debatterat förslaget om slopad karens i denna kammare, framför allt den obefintliga finansieringen från Socialdemokraterna.

Vi måste tala klartext. En obefintlig finansiering innebär inte att förslaget inte kostar pengar. Frågan är bara vem som ska betala. Det kommer att vara vanliga arbetare och företagare som får bära det tunga oket här. Vårdbiträdet kommer att få betala i form av färre vikarier och kollegor. Företag kommer att riskera att behöva säga upp personal.

Slopad karens bedöms kosta samhället miljardbelopp. Antalet miljarder varierar, men det handlar likväl om miljarder. Ofta har man inte tagit höjd för den beteendeförändring som tillkommer.

Fru talman! Det är här det knyter sig lite särskilt i magen. Det som stora delar av oppositionen gör är inte bara populistiskt. Man spelar på människors känslor och vaggar in stora delar av svenska folket i falsk trygghet. Faktum kvarstår: Någon kommer att behöva betala för slopad karens.

Avslutningsvis: Den som är sjuk eller har en bestående nedsättning av arbetsförmågan som gör att personen inte längre kan arbeta och därmed är i behov av samhällets stöd ska kunna lita på att hjälpen, ersättningen, vården och rehabiliteringen finns där. Den ska kunna lita på att det finns en tydlig väg tillbaka. Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet utan att ha inlåsande effekter. Ingen förtjänar att gömmas och glömmas i statistiken och bli kvarlämnad i ett långvarigt utanförskap.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att ledamoten Högström ondgör sig över hur ett borttagande av karensavdraget skulle falla på undersköterskans axlar. Regeringens och Sverigedemokraternas politik tynger redan undersköterskan och alla andra välfärdsarbetare ganska rejält; de får betala när regeringen och Sverigedemokraterna ger skattesänkningar till höginkomsttagare. Det kan vi dock tjafsa om en annan dag.

Sjukförsäkringen handlar ju om någonting ganska enkelt: Den som blir sjuk ska få möjlighet att komma tillbaka i arbete. Tidigare prövades människor efter ett halvår mot så kallade normalt förekommande arbeten. Det var arbeten som oftast inte fanns i verkligheten men som ändå användes för att dra in sjukpenningen. Konsekvenserna blev allvarliga – människor kastades ut ur sjukförsäkringen och in i arbetslöshet och ekonomisk otrygghet.

Som jag sa tidigare: Människor blir inte friska av att göras fattiga. Det var därför den socialdemokratiska regeringen införde det här undantaget. Om det fanns goda skäl att tro att personen skulle kunna återvända till sitt arbete skulle den få en verklig chans att göra det. Då kunde prövningen mot hela arbetsmarknaden skjutas upp. Vi vet att detta fungerar, för det har Riksrevisionens rapport visat.

Nu ser vi dock att antalet avslag ökar igen. Min fråga till ledamoten Högström är därför: Varför vill Moderaterna begränsa ett verktyg som faktiskt hjälper människor tillbaka till arbete? Ledamoten Högström pratade dessutom i sitt anförande just om att hjälpa människor tillbaka till arbete.

Fru talman! Det har inte skett någon förändring gällande det undantaget. Vi kan samtidigt konstatera att undantaget snarare har blivit regel, och det är faktiskt problematiskt. Vi har tillsatt en utredning som tittar på detta. Även Inspektionen för socialförsäkringen har gjort en del utvärderingar och utredningar när det gäller den här frågan.

Självklart ska den som är sjuk få hjälp tillbaka, och är man sjuk ska man ha ett skyddsnät som täcker upp. Det vi har problem med i vissa fall är att vi har en grupp människor som faktiskt har arbetsförmåga men som i dag kanske inte hittar sin plats på arbetsmarknaden. Försäkringskassan kan bedöma att en person har arbetsförmåga. Personen kan sedan komma till Arbetsförmedlingen, bedömas som icke anställbar och hamna i limbo.

Detta är ett jättestort samhällsproblem, men vi löser det inte genom att putta dessa personer tillbaka till socialförsäkringen. Vi löser det i stället genom att hitta verktyg för att människor ska få komma tillbaka till arbete och arbetsgemenskap och få rutiner i sitt liv. Det finns fantastiska exempel på goda verksamheter, exempelvis samordningsförbunden, som handgripligen hjälper människor tillbaka till arbete. Jag tror att vi måste titta på sådana initiativ i stället för att gömma och glömma människor i statistiken och säga: Vi släpper dem i socialförsäkringen fastän de faktiskt kan komma i arbete och har arbetsförmåga.

Jag tror att vi i större utsträckning ska se det friska hos människor. Jag tror att vi kan komma mycket längre då.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret.

Jag är glad att ledamoten Högström nämnde just Finsam, och jag hoppas att vi under den korta tid som är kvar av mandatperioden kan få se att regeringen och Sverigedemokraterna vill göra stora satsningar på denna fantastiska verksamhet.

Jag skulle vilja prata lite om arbetsskadeförsäkringen. Om man skadar sig på sitt arbete eller blir sjuk av det borde man, tycker jag, kunna lita på att försäkringen fungerar. Det gör den dock inte i dag. Arbetsskadeförsäkringen är omodern; den är utformad för ett arbetsliv som inte längre finns. I dag handlar ju arbetslivet i allt större utsträckning om stress, hög belastning och psykisk ohälsa, vilket ledamoten Högström nämnde i sitt anförande.

Det finns ett färdigt betänkande. Jag och andra ledamöter har regelbundet frågat den ansvariga ministern i interpellationer, men vi får inga svar. Ledamoten Högström kanske vet något som inte statsrådet vet. När kommer regeringen att genomföra de förslag som utredningen har lagt fram?

Fru talman! Ledamoten Högström vet inte mer än vad statsrådet Tenje gör, ska väl tilläggas i sammanhanget.

Utredningens förslag bereds i Regeringskansliet, men jag kan passa på att problematisera lite kring den här frågan. Jag håller med ledamoten Rodén om att det finns utmaningar och problem med hur dagens arbetsskadeförsäkring fungerar. Precis som ledamoten sa: Lagstiftningen är gammal, och vi har ett nytt arbetsliv.

Vissa remissinstanser problematiserade utredningen och menade att detta kanske skapar nya problem. Jag tror att vi behöver ta i beaktande att det inte alltid bara är att rakt av genomföra förslagen från en utredning. Det är inte nödvändigtvis så att det bara blir bättre. Inspektionen för socialförsäkringen framhöll ju att detta var ett oerhört stort häv som inte hade önskvärda effekter utan snarare skapade nya problem. Därför behöver man vara lite försiktig.

I de här debatterna lyfter jag ofta fram att socialförsäkringen är en fantastisk lagstiftning och ett fantastiskt skyddsnät, men det finns också utmaningar med den. Om vi gör det alltför öppet för tolkning kan det ta en riktning som bidrar till att skapa nya inlåsningseffekter och till att människor inte kommer tillbaka till arbete. Vi behöver hela tiden vara ganska varsamma.

Den konservativa ådran i Moderaterna får ganska stort utrymme i just de här frågorna. Vi behöver jobba metodiskt och försiktigt för att inte skapa nya problem och för att inte behöva stå här i kammaren ett år senare och undra varför det blev så här. Vi behöver ta det ganska varsamt här, skulle jag vilja säga.

Fru talman! Man ska kunna känna sig trygg med att trygghetssystemen finns där när livet vänder – när man blir sjuk, skadas eller inte längre klarar av att arbeta. Det är själva grundidén i vår gemensamma välfärd, men tyvärr ser verkligheten alltför ofta annorlunda ut.

Vi har hört otaliga berättelser om människor som trots att deras läkare bedömt dem som för sjuka för att arbeta ändå förlorat sin sjukpenning från Försäkringskassan. Motiveringen är ofta att de anses kunna ta ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Men vad betyder egentligen det för den som knappt klarar vardagen? Vad är det för arbete man förväntas kunna ta när kroppen eller psyket säger ifrån? Det här är inte bara en administrativ fråga; det handlar om människors liv, hälsa och trygghet.

Fru talman! Situationen förbättrades dock något när Vänsterpartiets mandat blev avgörande i förhandlingar med Socialdemokraterna. Då genomfördes viktiga förändringar i sjukförsäkringen som innebar att fler människor faktiskt kunde få behålla sin sjukpenning efter dag 180. Det var ett steg i rätt riktning, ett steg mot en mer mänsklig sjukförsäkring.

Men dessa förbättringar tycks ha stört regeringen och Sverigedemokraterna. De valde att tillsätta en utredning för att utvärdera de nya reglerna. Vad blev då slutsatsen? Jo, att reglerna borde slopas, alltså de regler som gör att människor får en rimlig chans att bli friska och faktiskt återgå till arbete. Det säger en hel del om vilken riktning man vill ta.

Fru talman! Regeringen ska möjligen ha en liten klapp på axeln för att man inte har gått vidare med utredningens förslag. Men samtidigt valde man i samma veva att lägga ned en annan utredning, en utredning som skulle ha tittat på hur sjukförsäkringen kan förbättras ytterligare.

Detta är talande, för samtidigt som problemen är uppenbara saknas viljan att ta itu med dem på allvar. Det finns nämligen mycket som behöver förbättras. Huvudmålet för sjukförsäkringen måste vara tydligt: Människor ska bli friska. De ska återfå sin arbetsförmåga och kunna återgå till arbete eller om det behövs få stöd att hitta ett nytt arbete.

Sjukförsäkringen ska inte vara ett verktyg för att pressa ned statistiken eller uppnå politiskt satta siffror. Den så kallade sifferpolitiken har fått styra alldeles för länge. I stället måste vi sätta människan i centrum. Under tiden man är sjuk ska man kunna känna ekonomisk trygghet. Att vara sjuk ska inte innebära att man samtidigt tvingas oroa sig för sin försörjning, sin hyra eller sin framtid.

Fru talman! Jag ska också säga några ord om karensavdraget. Karensavdraget innebär i praktiken en stor ekonomisk smäll, särskilt för dem som arbetar i klassiska arbetaryrken. Det gäller inte minst dem som är extra utsatta för smitta eller som arbetar i yrken där det är avgörande att inte smitta andra, som i förskolan eller i vården. Det här är människor som varje dag får samhället att fungera men som samtidigt straffas ekonomiskt när de gör det ansvarstagande valet att stanna hemma vid sjukdom.

Sverige sticker dessutom ut i Norden. Vi har ett system med dubbel självrisk: både karensavdrag och en sjukersättning som inte täcker hela inkomsten. Inget annat nordiskt land har valt den vägen. Ändå får vi höra varningar om den så kallade

måndagssjukan om karensavdraget skulle tas bort. Det är anmärkningsvärt att denna sjukdom tycks vara unik för Sverige. I våra grannländer där karensavdrag saknas verkar den inte existera.

För många LO-arbetare innebär ett karensavdrag att lönen minskar med omkring 1 000 kronor under en enda månad. Det är pengar som många helt enkelt inte har råd att förlora. Konsekvensen blir att människor går till jobbet trots att de är sjuka. De riskerar att smitta kollegor, brukare eller barn, och de riskerar dessutom att förvärra sin egen sjukdom.

Detta är varken rimligt eller ansvarsfullt eller värdigt ett välfärdsland. Därför är det hög tid att Sverige i likhet med de andra nordiska länderna avskaffar karensavdraget.

Fru talman! Vi behöver en sjukförsäkring som sätter människan först, en sjukförsäkring som ger trygghet, inte oro, och en sjukförsäkring som hjälper människor tillbaka till hälsa och arbete, inte pressar dem ut ur systemet. Det är inte bara en fråga om politik; det är en fråga om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett som ger trygghet eller ett som ger utsatthet?

För Vänsterpartiet är svaret solklart. Vi vill ha ett Sverige som håller ihop i vått och torrt.

Jag yrkar bifall till reservation 20.

Fru talman! Debatten har fokuserat på sjukförsäkringen, och det beror ju på att vi där har riktigt stora utmaningar. Här i riksdagen har vi beslutat om tre mål för en välfungerande sjukförsäkring: Det ska inte vara stora regionala skillnader, det ska inte vara stora skillnader mellan könen och sjuktalen får såklart variera med epidemier och annat men inte av andra anledningar. På alla dessa tre områden fungerar det inte. Detta är djupt olyckligt, inte minst för de människor som drabbas.

Jag reagerade lite när jag hörde från talarstolen att sjukförsäkringen är något som ska göra folk friska. Men vi vet inte om det är så att bara man får vara sjukskriven blir man frisk. I förra veckans nummer av Läkartidningen hade man gjort en ganska stor genomgång av detta eftersom det finns en hel del forskning på vad en sjukskrivning innebär för den sjuka.

Arbetslivsinstitutet har gjort en stor enkätundersökning där 800 långtidssjukskrivna patienter har fått svara på frågor om självupplevda positiva och negativa konsekvenser av sjukskrivning. De negativa konsekvenserna övervägde tydligt.

Riksrevisionen tittade på detta 2016. 5 000 patienter som fick nej till sjukskrivning av Försäkringskassan randomiserades till två grupper när de överklagade. Beroende på när de var födda fick vissa sedan sjukskrivningen beviljad. Denna studie kunde inte finna belägg för att de som nekats sjukskrivning fått några negativa utfall av det. Tvärtom hade de som nekats sjukskrivning ökad sannolikhet att vara i arbete tre år senare, bättre inkomstutveckling och minskad sannolikhet att senare leva på sjukersättning.

Totalt lyckades man få till 36 studier som uppfyllde kriterierna, och 34 av dem visade övervägande negativa konsekvenser av sjukskrivning.

Detta betyder inte att man inte ska vara sjukskriven därför att man mår dåligt av det. Men det är inte så enkelt som att man om man blir sjuk eller drabbas av en skada blir bättre bara man får vara sjukskriven tillräckligt länge.

Det här är ett område där vi har stora behov av reformer, och då är det beklagligt att så lite har hänt under de senaste fyra åren. Vad har Tidöregeringen egentligen gjort? Man har gjort ett antal saker för att bekämpa bidragsbrott, vilket är bra och riktigt. Att människor inte ska ägna sig åt kriminalitet i välfärdssystemen håller alla med om.

Men därutöver har inget hänt. Jo, man har tagit bort högkostnadsskyddet för sjuklönekostnader, vilket har drabbat små och medelstora företag stenhårt. Det har dessutom, vilket är ännu värre, drabbat enskilda människor. Vad gör småföretagare när de inte får täckning för sjuklönekostnader? Jo, de tvingas nagelfara varenda nyanställning för att kolla att det inte är en människa som har ökad benägenhet för sjukskrivning eller har en funktionsnedsättning. Det här slår stenhårt även mot dessa. Detta har Tidöregeringen lyckats åstadkomma – de slår mot de svagaste och ger sig dessutom på småföretagen.

Det är ett problem för småföretagare, inte minst inom de fria yrkena, att trygghetssystemet inte fungerar. Det finns dock utredningsförslag. Sverigedemokraternas ledamot fick frågor om det men hade inga svar på varför man över huvud taget inte har lyft detta under mandatperioden. Vi har stora utmaningar på detta område men en regering som i stort varit passiv.

Fru talman! Jag höjde på ögonbrynen när jag hörde Sverigedemokraternas ledamot ta upp frågan om timschablonen i assistansersättningen. Den debatten har framför allt förts i socialutskottet. Timschablonen i assistansersättningen har regeringen med Sverigedemokraternas stöd hållit tillbaka stenhårt, vilket har drabbat dem som är beroende av assistans. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande för två år sedan om att detta borde indexuppräknas i förhållande till löneavtalet, vilket är det enda rimliga. Ingenting har hänt förutom att vi i höstas fick se en rekordlåg uppräkning.

Sedan får man höra från Sverigedemokraternas ledamot här att nu har man löst det. Det som hände i samband med vårändringsbudgeten var att regeringen sa att det inte skulle bli någon indexering, vilket riksdagen hade krävt, och heller inte någon höjning.

Man har kommit undan här genom att säga att Försäkringskassan fortsättningsvis, när den lämnar in sitt äskande till regeringen, ska göra en beräkning av hur kostnaderna har ökat. Därmed skjuter man det hela på framtiden i ytterligare två år, då Försäkringskassan redan har lämnat in sitt äskande för kommande år. Den här regeringen har en bakläxa att göra, inte minst när det gäller hur man har grundlurat människor som är assistansberoende.

Fru talman! Jag blir orolig när jag hör oppositionen, framför allt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som hela tiden lyfter upp att den stora fråga som vi måste göra något åt nu är att ta bort karensavdraget. Jag vill vara tydlig och säga att Centerpartiet inte kommer att medverka till att karensavdraget avskaffas.

Det var Centerpartiet och socialförsäkringsminister Karin Söder som införde karensdagarna under tidigt 80-tal. Det hade effekten att det stabiliserade sjuktalen i Sverige. Socialdemokraterna gick även då till val på att det skulle avskaffas, vilket man gjorde när man återtog makten. Jag tror att det var 1987 som det försvann. Effekten blev omedelbar: Vi fick snabbt ökande sjuktal i Sverige. Det var först i början av 90-talet, i samband med krisen då, som karensdagarna återinfördes och man återigen fick ned sjuktalen på en rimlig nivå.

Orsaken till att det är mycket dålig politik att ta bort karensavdraget är att man för över stora kostnader på företagen, vilket är negativt. Samtidigt får man återigen det som Tidöregeringen har ställt till med, nämligen att företagen och alla som nyanställer tvingas nagelfara människor och göra absolut allt de kan för att inte anställa personer med ökad risk att bli sjukskrivna, därför att den kostnaden, oavsett om det är 2 eller 40 miljarder, drabbar företagens budget, inte statens budget.

Det blir också väldigt tydligt när man tittar på beteendeförändringar att ett avskaffande av karensavdraget skulle innebära att korttidsfrånvaron och även fusket i systemet ökar. Det är inte en politik som Centerpartiet kommer att stödja.

Däremot finns det andra saker som man borde titta på när det gäller sjukförsäkringen. Jag tänker på det som ibland har kallats sorgepeng. Alla drabbas vi någon gång i livet av sorg, och en del drabbas av mycket svår sorg när till exempel ett barn eller en nära anhörig går bort. Där har vi i Sverige det systemet att något som är en del av livet, nämligen att drabbas av svår sorg, då man självklart inte kan arbeta utan måste få vara hemma under en tid, klassificeras som sjukdom.

Det är ingen sjukdom att drabbas av svår sorg. Det här borde plockas bort från sjukförsäkringssystemet. Det kan kallas för sorgepeng eller något annat, men om man drabbas av katastrofen att en nära anhörig dör ska man inte behöva gå till sin distriktsläkare och säga att man har blivit sjuk. Det har man inte, utan man har drabbats av svår sorg, den värsta katastrof som man kan drabbas av under ett liv.

Ytterligare en sak som det har tittats på gång på gång är sjuk- och aktivitetsersättningen. Vi skulle vilja se en förändring för de människor som helt uppenbart aldrig någonsin kommer att kunna försörja sig eller ha ett eget arbete. Man borde se till att de har en tryggad inkomst, men inte via sjuk- och aktivitetsersättningen utan genom någon form av samhällslön.

Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation nummer 2.

Fru talman! Hemma i min bostadsrättsförening i Malmö bor en fantastiskt trevlig kvinna i övre 40-årsåldern. År 2022, när hon var drygt 20 år gammal och studerade till lärare, insjuknade hon i MS och förlorade en stor del av sin rörelseförmåga. Hon bedömdes oförmögen att arbeta. De första åren, innan hon fyllde 30, fick hon aktivitetsersättning och därefter sjukersättning.

För dem som arbetat tidigare baseras sjuk- och aktivitetsersättningen på deras tidigare lön. För dem som inte har arbetat innan de förlorade arbetsförmågan, som exempelvis min granne som var student, finns en garantinivå. I år ligger garantinivån på mellan 12 235 kronor och 13 715 kronor per månad före skatt, beroende på mottagarens ålder och hur länge man bott i Sverige.

Eftersom min granne var student och aldrig hade haft ett jobb innan hon blev sjuk har hon i över 20 års tid fått ersättning på garantinivå, alltså mindre än 10 000 kronor i månaden efter skatt. Eftersom hon heller aldrig kommer att kunna arbeta kommer hon att få ersättning på garantinivå under resten av sitt så kallade arbetsliv, tills hon uppnår riktåldern för pension. Då kommer hon att få garantipension och förmodligen få utnyttja andra delar av grundtryggheten i pensionssystemet.

Min granne är inte ensam. Var tredje mottagare av sjuk- eller aktivitetsersättning i Sverige får det på garantinivå. Det innebär att fler än 73 000 svenskar i dag får ut mindre än 10 000 kronor efter skatt från den ersättning som är tänkt att ersätta deras lön resten av arbetslivet. En del av dem har partner som arbetar och tjänar tillräckligt för att försörja dem båda. Många andra har det värre. Det finns de som är ensamstående och de vars partner också är sjuka eller har för låg lön.

Varje år är det drygt 4 000 svenskar med sjuk- eller aktivitetsersättning som tvingas söka försörjningsstöd från kommunerna för att nå upp till nivån för en skälig levnadsstandard. Det är en nivå och en ersättning som inte är till för att man ska leva på den långsiktigt utan för att man ska klara sig tillfälligt i en kris.

Även bland dem som inte har rätt till försörjningsstöd är det många med sjuk- eller aktivitetsersättning som är fast i en situation där ersättningen inte täcker grundläggande behov och där varje krona måste balanseras mot hyra, medicin och mat.

Fru talman! Det är för människor som min granne som jag verkar. Det är för dessa människor vi måste utforma vårt trygghetssystem. Det är inte värdigt ett av världens rikaste länder att tusentals kroniskt sjuka eller funktionsnedsatta svenskar får en ersättning som knappt går att leva på. Sverige förtjänar bättre än så.

Jag tror att de allra flesta svenskar, om de fick frågan, skulle hålla med om att de som är för sjuka för att arbeta inte ska behöva arbeta och att de som har en diagnos eller en funktionsnedsättning som gör att de inte kan arbeta inte ska tvingas att göra det ändå. Det ska helt enkelt gå att leva i trygghet och värdighet och med en god levnadsstandard även om ens hälsa begränsar en i övrigt.

Ska det bli verklighet krävs det politiska partier med idéer och ambitioner. Miljöpartiets ambition med socialförsäkringarna är tydlig: Vi vill se ett heltäckande trygghetssystem för arbetslöshet och sjukförsäkring som sköts av en och samma myndighet och som omfattar alla – helt enkelt ett system där ingen utförsäkras eller faller mellan myndighetsstolar för att handläggarna inte kan enas om hur sjuk man är eller vems ansvar man är.

Med ett sådant system, ett system för äkta arbetslivstrygghet, skulle många av bristerna i dagens socialförsäkringar försvinna för gott. Men, fru talman, det krävs också politisk handlingskraft för att genomföra viktiga reformer här och nu, och det är tydligt att den nuvarande regeringen helt saknar det.

Under den föregående mandatperioden, när Miljöpartiet satt med i regeringen, tillsatte vi en lång rad utredningar av hur socialförsäkringarna kan förbättras. Alla dessa utredningar och deras förslag har Tidöregeringen totalt ignorerat eller till och med lagt ned.

Det gäller förslag som att införa en preventionsersättning, att inkludera kulturarbetare, gigarbetare och frilansare fullt ut i socialförsäkringarna, att vidga rätten till sjuk- och aktivitetsersättning, att ge studenter rätt till deltidssjukskrivning och att införa steglösa nivåer i sjukförsäkringarna. Detta är förslag som är fullt utredda och klara och som Tidöregeringen har valt att inte genomföra. Vi i Miljöpartiet kommer däremot att verka för att genomföra dem så snart som möjligt efter att vi har vunnit valet.

Fru talman! En miljöpartistisk regering kommer självklart också att avskaffa karensavdraget. För oss är saken självklar: Vi ska ha ett trygghetssystem som är rättvist för alla och där det går att leva tryggt och gott i Sverige oavsett om man är sjuk eller frisk, oavsett om man jobbar heltid eller deltid och oavsett om man är fast anställd, kulturarbetare, student eller gigjobbare. Med Miljöpartiet i regering kan det också bli så.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 april.)