Skatt på avfallsförbränning

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens proposition 2019/20:32 Skatt på avfallsförbränning. I propositionen föreslås att det införs en ny punktskatt på avfall som förbränns. Under 2020 föreslås skattesatsen bli 75 kronor per ton avfall, vilket ska öka till 100 kronor under 2021 och 125 kronor under 2022. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna och har utmynnat ur betänkandet SOU 2017:83.

Den fråga man ställer sig när riksdagen får ett sådant här förslag att besluta om är hur denna regering egentligen förhåller sig till statens offentliga utredningar. I SOU 2009:12 stod att läsa att utredningen föreslog att skatten på förbränning av hushållsavfall skulle avskaffas utan att ersättas med någon annan skatt eller något annat styrmedel. Motiveringen var att skatten inte styrde mot de mål som motiverade dess införande. Detta föranledde att den dåvarande skatten på avfallsförbränning avskaffades.

I en mer aktuell utredning, SOU 2017:83, framgår följande:

”En grundregel för miljöpolitisk styrning är att styrmedel bör sättas in så nära problemkällan som möjligt. En skatt på förbränning av avfall innebär att en skatt införs i slutet av avfallsströmmen, långt ifrån de aktörer som skapar problemen, dvs. de som tillför farliga kemikalier som riskerar att hamna i naturen och som bidrar till förbrukningen av naturresurser.

En skatt på förbränning av avfall skulle därför inte påverka beslut om produktdesign eller materialval för att underlätta materialåtervinning, ansträngningar för att sortera ut vissa material etc. Ett annat problem är att allt avfall skulle beskattas lika hårt oavsett avfallets miljöpåverkan och möjlighet till annan behandling än förbränning där det är lämpligare.”

Även denna utredning kommer alltså fram till att en punktskatt av detta slag ska styra mot de mål som motiverade dess införande.

Ser vi till remissvaren på regeringens proposition kan vi utöver Avfall Sverige och liknande instanser, som får anses vara part i målet, se att förslaget avstyrks av Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket, Naturvårdsverket, Näringslivets Regelnämnd, Skatteverket, Skogsindustrierna, Statens energimyndighet, Svenskt Näringsliv samt Sveriges Kommuner och Landsting/Regioner. Anledningen uppges vara att en skatt på avfall inte utgör ett ändamålsenligt styrmedel för att kostnadseffektivt bidra till att uppfylla de klimat, energi- och avfallspolitiska målen. Företag som driver avfallsförbränningsanläggningar kommer inte att kunna överföra en avfallsförbränningsskatt på mottagningsavgifterna. Därmed får inte heller en avfallsförbränningsskatt den styreffekt som efterfrågas.

Detta, fru talman, är alltså en proposition som läggs fram mot bättre vetande. Propositionens huvudsakliga effekt blir att man överför ekonomiska medel från de aktörer som bränner avfall, väsentligen kommunalt ägda bolag, till staten. De kommunalt ägda bolagen kan således komma att få överföra sina vinster, som kommunerna skulle behöva till välfärden, till staten i stället för att staten tvärtom överför resurser till kommunernas välfärd.

År 2020 beräknas summan för detta att uppgå till en halv miljard kronor på årsbasis. Det är onekligen en udda inriktning på politiken i en tid där staten går förhållandevis bra medan kommunsektorn pressas ganska hårt.

Det går förstås också att hantera denna ökade pålaga genom att överföra skattebelastningen på slutkund. Men även om detta görs har man i praktiken endast överfört en pålaga på hushåll som ofta inte har ett alternativ till energikälla, dessutom utan att producenterna av avfall påverkas. Styreffekten torde därmed bli minimal eller obefintlig.

En annan effekt om energibolagen höjer mottagningsavgifterna för avfall är att det torde drabba utländska kunder som skickar avfall till Sverige. Sverigedemokraterna företräder naturligtvis inte energibolagens utländska kunder, men om alternativet är deponi ser vi resultatet även här som kontraproduktivt ur ett miljöperspektiv. Om avfallsförbränningen minskar och deponin ökar minskar energiåtervinningen från avfall, vilket sannolikt leder till ett ökat behov av olja eller andra fossila bränslen, om inte i Sverige så i alla fall i andra länder.

Det mest troliga är emellertid att energibolagen tvingas att hantera de ökade utgifterna genom ett sämre nettoresultat, det vill säga genom lägre vinst eller genom en större skuldsättning. Energibolagen i Sverige är dessutom ofta mycket miljömedvetna och arbetar ständigt med att förbättra sin miljöprestanda på olika sätt. Med denna skatt blir det i slutändan därmed mindre pengar till nya miljöinvesteringar, givet att pålagan inte kompenseras med ökade intäkter eller avgifter.

Fru talman! Skatt på förbränning av avfall har som sagt prövats förut, utan att önskad miljöeffekt uppnåddes. Det har under behandlingen av propositionen inte framkommit någonting som på ett rationellt sätt argumenterar för att utfallet skulle bli annorlunda denna gång, tvärtom. Det kan heller inte påvisas att propositionen leder till att förorenaren betalar. Skatten på avfallsförbränning blir alltså i stort sett inget annat än ett oblygt sätt att stärka statens finanser på bekostnad av kommunernas välfärd utan att önskade miljöeffekter uppnås.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till vår reservation i ärendet.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Detta förslag handlar om att införa en skatt på 125 kronor per ton avfall. Man kommer inte att börja på den nivån, utan det trappas upp. År 2020 är det 75 kronor, 2021 är det 100 kronor och så vidare. Detta bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Centern och Liberalerna.

Det finns vissa undantag i förslaget om avfallsförbränningsskatt. Det första är ett avdrag för avfall som förs ut från en förbränningsanläggning och används på annat sätt. Ett annat undantag gäller biobränsle, farligt avfall, animaliska biprodukter och produktion av material, något som man kan göra i en förbränningsanläggning, helt eller delvis.

Skatten införs den 1 april 2020.

En särskild utredare har tittat på frågan om skatt på avfallsförbränning. Utredningen hette Brännheta skatter. Förslaget var att inte införa en sådan här förbränningsskatt. Det finns också kritik från remissinstanser, som menar att man går på sista ledet i kedjan och att man borde kunna gå in tidigare i produktens livscykel. Lagrådet menar att det kommer att behöva belysas närmare om lagen har uppnått sitt syfte. Det är egentligen en rekommendation till regeringen: Om man genomför detta måste man utvärdera och se till att det uppnår syftet.

Bakgrunden är att vi har förbundit oss att senast 2045 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Vi ska också ha en resurseffektiv och giftfri avfallshantering. Styrmedlet som den här skatten innebär får effekt först på lång sikt. Men om vi ska klara klimatmålen måste vi ha både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder. Ett exempel gäller plast. Det finns plaster som skulle kunna återvinnas. Att de plasterna bränns är inte förenligt med våra klimatmål eller målet om cirkulär ekonomi, alltså att man ska återanvända så mycket som möjligt.

Det är klart att man kan införa också andra styrmedel. Det har vi absolut ingenting emot – tvärtom. Jag tror att vi måste göra väldigt mycket på väldigt många områden om vi ska nå klimatmålen. Som det ser ut nu ligger vi efter. Vi måste alltså göra mer.

När det gäller oro för negativa effekter har regeringen lovat att tidigt följa upp lagen, för att se om den har fått önskad effekt. Skulle den inte ha fått det kan man göra förändringar. Det är omöjligt att på förhand helt och hållet förutse vilken effekt den kommer att få. Det vet vi först när den har införts. Det kanske blir både positiva och negativa effekter, och då får man väga dem mot varandra. Regeringen anser att det som man tänker ska bli de positiva effekterna kommer att överväga de negativa.

Det är inte på det sättet att utredningens alla remissinstanser avstyrker förslag på införande av skatt på avfallsförbränning. Det finns också de som styrker det. Naturskyddsföreningen, som jobbar mycket för naturen och har stor kunskap, förespråkar detta. Man menar att det skulle kunna minska importen av avfall.

Det skulle innebära att all fossil förbränning beskattas lika. Det skulle innebära att man jämställer konkurrensvillkoren för biobränsle och avfall som bränsle. Det skulle också kunna göra kompostering och rötning av biologiskt avfall mer konkurrenskraftigt jämfört med avfallsförbränning.

Sveriges Åkeriföretag menar att en avfallsförbränningsskatt är ett viktigt styrmedel för att stimulera ökad materialåtervinning.

När det gäller hur utredningen kunde komma fram till det resultatet ska vi betänka att EU:s utsläppshandel har förändrats efter att utredningen lade fram sitt förslag. Man har till exempel skärpt politiken så att det som vi gör nationellt i Sverige ska kunna få större effekt på hela EU-nivån. Tidigare fanns det en risk att det som vi gjorde här inte fick effekt fullt ut. Man ska bland annat kunna annullera utsläppsrätter. Det skulle kunna få effekt för hela EU:s utsläpp.

EU-politiken har också skärpts när det gäller deponi av avfall. Det ska man inte ha. Därmed minskar risken för deponi i andra länder, till följd av det här förslaget.

Det grundläggande är att vi nu måste göra insatser i alla led av produktkedjan och produktens livscykel. Med tanke på hur klimatförändringarna rasar på kan vi inte rygga för även de långsiktiga förslagen som får effekt först på längre sikt.

Det senaste klargörandet går ut på att vi inte har haft så här mycket koldioxid i atmosfären på 3 miljoner år. Det är alltså 3 miljoner år sedan vi var på den här nivån. Då var det flera grader varmare, och vattennivåerna var många meter högre än i dag. Det visar att någonting är väldigt fel. Den överväldigande majoriteten forskare är också eniga om att det är våra utsläpp som orsakar klimatförändringarna och att vi måste agera.

Här i Sverige har vi också sett klimatförändringarna. Trots att vi långt ifrån är det land som drabbats hårdast har även vi fått känna på det i form av stormar, översvämningar, bränder och torka. Det har slagit hårt mot lantbruket, det har slagit hårt mot andra företagare och det har slagit hårt mot privatpersoner – speciellt äldre och sjuka, som har svårt att hantera till exempel värmeböljor. Det här är kanske bara en första, liten titt på vad klimatförändringarna innebär. Det kan förvärras i framtiden.

Översvämningen i Malmö 2014 upplevde jag. Cykeltunnlarna var helt fulla med vatten. Det gick alltså hela vägen upp. Många källare och även hus blev vattenfyllda. Det ledde till enorma kostnader, som vi fortfarande ser spåren av. Både näringsidkare och privatpersoner drabbades extremt hårt. Den typen av översvämningar menar man kan komma ofta i framtiden om vi inte motverkar klimatförändringarna.

Det innebär alltså inte bara mänskligt lidande utan även enorma kostnader. Därför tycker jag att man får se klimatåtgärder som inte bara en kostnad utan också som en investering. Vi måste göra vår del i Sverige och ska självklart också jobba för att andra gör sina delar. Men det är viktigt att vi gör vad vi kan för att stoppa klimatförändringarna.

(Applåder)

Fru talman! Det är bra att lära sig av sina egna misstag. Men det är alltid bättre att lära sig av andras. Införandet av en skatt på avfallsförbränning är definitivt ett misstag som inte bör upprepas. Idén har redan prövats, mellan 2006 och 2010, som ett led i den gröna skatteväxlingen. Skatten visade sig ha i princip inga som helst styreffekter. Den var helt enkelt ett kapitalt misslyckande.

Även namnet avfallsförbränning, som genomgående används, är missvisande. I verkligheten handlar det om energiåtervinning och skatt på just energiåtervinning. Det är viktigt att kunna göra skillnad mellan termisk destruktion av avfall och energiåtervinning. Det verkar inte som att regeringen gör det.

I princip alla instanser har sågat förslaget, av flera skäl. Ett av dessa är att skatten inte ska betalas av dem som tillför avfallet utan av dem som tar hand om avfallet. Det är avfall som i de allra flesta fall inte kan tas om hand på något annat sätt. Skatten kan inte föras över till dem som kan påverka avfallets uppkomst och sortering. Därmed går den helt emot principen polluter pays. I slutänden blir det i stället konsumenterna av fjärrvärme som betalar, trots att fjärrvärme framställd genom energiåtervinning torde vara en av de mer klimatsmarta uppvärmningsmetoderna.

Syftet med skatten är enligt regeringen att Sverige ska gå före på miljö och klimatområdet och bli det första fossilfria välfärdslandet. Men i verkligheten ger skatten helt motsatta styrsignaler. Som skatten är utformad premieras energiåtervinning av lättare material med högt energiinnehåll, som fossil plast, i stället för förnybart material med lågt energiinnehåll och låg vikt, som trä och papper.

Eftersom skatten betalas per ton avfall och kraftvärmeföretagens affärsidé är att sälja energi kommer dessa att välja material som ger lägst kostnad per megawattimme. Det betyder att skatten kommer att främja förbränning av material som ger höga utsläpp av växthusgaser. Det är helt kontraproduktivt, och det går emot varje form av sunt förnuft, att tvinga kraftvärmeföretagen att öka sina utsläpp.

Fru talman! I Europa finns ett stort underskott av energiåtervinningskapacitet, vilket betyder att avfallet i stället hamnar i deponier som är de enda lokala alternativen för avfallsmaterial som inte kan återvinnas. Vad sker i deponierna? En massa olika processer, den ena mer miljöfarlig än den andra. Deponierna läcker metan, som är mycket farligare än koldioxid. De ökar även risken för bränder, som har mycket stor miljöpåverkan.

Energiåtervinning av utländskt avfall har lett till en av Sveriges största exportframgångar av miljöteknik, vad gäller såväl ekonomi som miljönytta. Att tro att en ny skatt kommer att öka återvinningen är fel. Många produkter går helt enkelt inte att materialåtervinna, till exempel använda blöjor, andra hygienprodukter, leksaker och vissa textilier. Dessa måste gå till energiåtervinning eller avfallsförbränning, som regeringen kallar det.

När det blir dyrare att energiåtervinna i Sverige kommer andra länder att ta över andelar av marknaden för avfallshantering. Sverige kommer då att förlora viktiga intäkter. Avfallet kommer så gott som uteslutande att tas om hand på ett mindre miljö- och klimatvänligt sätt.

Som om detta inte var nog kommer avfallsförbränningsskatten att förvärra den elkris som finns i Skåne och andra delar av landet. Om avfallsförbränningsskatten gör fjärrvärme dyrare kommer en del kunder i stället att välja eldrivna värmepumpar, vilket kommer att belasta det redan högt belastade elsystemet ännu mer. Vi har redan effektbrist, även om företrädare för regeringen konsekvent försöker att förneka detta. Med mer fjärrvärme minskar däremot risken för effektbrist eftersom el och fjärrvärme produceras samtidigt i Sverige i en unikt energieffektiv kombination.

Fru talman! Det bästa sättet att minska mängden avfall är att förhindra att det uppstår. Detta görs bäst genom användning av återvinningsbara material. Styrmedel i produktions- och konsumtionsleden är mycket mer effektiva än i slutledet vid energiåtervinningen.

Fru talman! Om regeringen verkligen bryr sig om miljön ska den sluta att ägna sig åt symbolpolitik. Den ska angripa det avfall som inte går att återvinna, helst innan det har uppstått. Den ska inte angripa det avfall som blir till energi i anläggningar som har högst energieffektivitet och minst utsläpp i världen.

(Applåder)

Fru talman! Det arbete med en grön skatteväxling som alliansregeringen påbörjade fortsätter nu efter flera år av enbart nettohöjningar på skatteområdet på jobb och företagande. Den budget som Centerpartiet ställer sig bakom fokuserar på klimatet, åtgärder för en levande landsbygd och ett mer effektivt jobbskapande. Det är också en budget som sänker skatten med 13 miljarder kronor.

Centerpartiet har drivit igenom betydande förändringar av den ekonomiska politiken som stärker hela landet inför framtiden. Vissa av skattesänkningarna är en del av den gröna skatteväxlingen. Skatten på jobb och företagande sjunker medan miljö- och klimatskadlig verksamhet betalar mer i skatt.

Fru talman! Inkomstskatterna sänks nästa år. Dels sänks marginalskatter som under lång tid har placerat Sverige i en inte alls särskilt smickrande global toppnivå. Dels sänks inkomstskatterna för den som bor på landsbygden. I Sverige ska människor kunna leva och verka oavsett var i landet de bor. Vi har varit kritiska till det orättvist höga skattetryck som framför allt drabbat människor i norra och västra delarna av Sverige. Det har lett till att alldeles för många unga människor valt att flytta från de små kommunerna i dessa områden. Nu blir förslaget om sänkt skatt i utvalda områden verklighet för att sluta den växande skatteklyftan mellan land och stad.

Vi har drivit på för att sänka arbetsgivaravgifterna för de allra minsta företagen genom ett ingångsavdrag. Det blir därmed billigare för företag att anställa de personer som är nya på arbetsmarknaden. Detta kommer att realiseras efter årsskiftet.

Fru talman! Den gröna skatteväxlingen behöver fortsätta. Det är bra att höja skatten på sopor och sänka skatt på jobb och företagande. Förslaget om skatt på avfallsförbränning innebär att såväl nyinvesteringar som återinvesteringar i avfallsförbränningskapacitet blir mindre lönsamma.

Det här kommer att leda till att avfallsförbränningskapaciteten i Sverige minskar efter 2030. Detta förväntas i sin tur att bryta trenden med ökade utsläpp till följd av allt högre kapacitet i avfallsförbränningen. Samhället kan inte vara beroende av att vi ska öka mängden avfall. Det är att gå åt fel håll. Fjärrvärmeverk har investerat i extremt stora pannor, och det är ett problem att man har räknat med ökade avfallsmängder.

Vi måste såklart gå åt andra hållet. Vi ska komma ihåg att skatten på avfallsförbränning är en skatt på avfallsbränsle, vilket i dag är skattemässigt gynnat jämfört med andra fossila bränslen. Avfallsbränslet är till skillnad från fossila bränslen helt skattebefriat.

Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande nr 12 om avfallsförbränning.

Fru talman! Vänsterpartiet har ett särskilt yttrande i betänkandet. I likhet med ett flertal remissinstanser anser vi att åtgärder högre upp i avfallshierarkin behövs. En skatt på avfallsförbränning är därför otillräcklig och borde skyndsamt följas av styrmedel som minskar uppkomsten av avfall samt ökar återanvändning och materialåtervinning.

Däremot ser vi i likhet med regeringen ett långsiktigt värde för miljö och klimat med en skatt på avfallsförbränning. Vi behöver bland annat öka materialåtervinningen. I dag förbränns knappt hälften av det svenska hushållsavfallet. Därtill förbränns ännu mer av det avfall som vi importerar. Vi behöver helt enkelt minska importen av avfall till förbränning.

Kapaciteten i svenska anläggningar för avfallsförbränning överstiger tillgången på avfall. Därför importeras betydande mängder, främst från Norge, Storbritannien och Irland. Det är ohållbart, och det är en billig lösning för de exporterande länderna. En skatt på avfallsförbränning i Sverige skulle öka incitamenten i dessa importländer att själva göra något åt sina avfallsproblem. Den lagstiftning som finns i EU vad gäller avfall har redan tidigare skärpts. Den innebar att avfall som eventuellt inte skulle förbrännas i Sverige inte bara skulle deponeras på de sätt som tidigare var möjliga enligt EU:s regelverk. Därmed stöder vi också förslaget.

Fru talman! Kristdemokraterna respekterar de överenskommelser som vi har i riksdagen för hur vi fattar beslut om statsbudgeten. I förra veckan föll vårt förslag till budget. Jag har därför i utskottet avstått från att delta i beslut i denna fråga. Men vi har ett särskilt yttrande.

I vårt budgetförslag inför vi inte avfallsförbränningsskatten nästa år, så som januaripartierna gör. Det finns goda skäl att inte göra det eftersom flera remissinstanser är mycket kritiska till införandet av denna skatt. Det snabba införandet av skatten innebär också att de aktörer som finns i branschen får mycket kort om tid för att anpassa sin verksamhet. Det går bara några månader mellan beslut och införande, och det är väldigt beklagligt.

Kristdemokraterna ser i grunden positivt på skatteväxlingar som innebär lägre skatter på arbete och företagande och högre skatter på konsumtion, inte minst skadlig konsumtion. Vi behöver lägre skatter i Sverige rent generellt, men vi behöver också förändra vad det är som beskattas. Och när det kommer till miljöskatter är det oerhört viktigt att skatterna utformas på ett sätt som faktiskt får de effekter vi vill ha. Det finns flera exempel på så kallade miljöskatter som inte får effekt eller som ger helt fel effekter. Det poängterar flera remissinstanser i detta ärende kring denna skatt. Risken med detta är att förtroendet för politiken och acceptansen för miljöskatter sjunker. Det tjänar varken samhället eller miljön på – tvärtom.

Men, som sagt, vi respekterar de överenskommelser vi har kring hur vi fattar beslut om budgeten, och i och med att vårt förslag till budget har fallit har jag avstått från att delta i beslut i denna fråga.

Fru talman! Det har talats i debatten om att införandet av en skatt på avfallsförbränning skulle ske för snabbt. Men det här införs på samma sätt som man alltid gör. Det är remissförfaranden, som det har hänvisats till här tidigare.

Fru talman! Om vi ska tala om saker som går snabbt, är det då inte rimligare att först prata om klimatförändringarna? De rör oss människor oavsett om vi är företagare, skolelever eller riksdagsledamöter och oavsett om vi bor i Sverige eller i någon annan del av världen. Om det är någonting som går så fort och är så farligt att vi på allvar ska vara oroliga är det inte införandet av en avfallsförbränningsskatt utan klimatförändringarna, som leder till att människors frihet begränsas runt om i hela världen. Den kommer att begränsas ännu mer även här i Sverige. Det handlar om torka. Det handlar om översvämningar. Det handlar om att vi kommer att få se krig bryta ut över resurser. Det handlar om att vi behöver ställa om hela vårt samhälle för att släppa ut mindre avgaser och mindre växthusgaser och för att klara de klimatförändringar som vi står inför. Det är bråttom, och ett steg är att införa en skatt på avfallsförbränning.

Fru talman! Jag är stolt över att vi har en budget där vi offensivt börjar arbetet med en grön skatteväxling, där vi höjer skatten på sådant som är dåligt för klimatet och sänker skatten på sådant som inte skadar klimatet, till exempel att man går och jobbar eller att man företagar.

Detta är en budget som innehåller kraftfulla sänkningar av skatt på arbete. Det innebär att vi behöver ha vissa skattehöjningar för sådant som är dåligt för klimatet. Det är en sund ekonomisk politik, och det är en sund klimatpolitik.

Fru talman! Det finns två saker som är dåliga med avfallsförbränning. Den ena är att det är avfall. Det är klart att avfall och skräp i högre grad i stället måste ses som resurser. Då kan man använda avfall och skräp till att skapa energi. Det kan vara ett sätt som är bättre än att ha stora högar och depåer. Men ännu bättre är det att ha en större resursåtervinning, att bruka saker flera gånger och att använda de resurser som vi har flera gånger i ett längre kretslopp. Det handlar helt enkelt om att vi återvinner mer. Det är också en konsekvens av den här skatten.

Förbränning är den andra saken som är dålig med avfallsförbränning. Förbränning är dåligt därför att det skapar växthusgaser. Det är klart att vi i grunden måste ställa oss frågan: Har vi rätt att släppa ut så mycket växthusgaser som vi människor har gjort under alla år? Är det rätt att vi gör det? Jag tycker inte det. Jag tycker mig se att det blir en för stor kostnad för framtida generationer. Det är också så att det blir en för stor kostnad för människor i andra delar av världen som inte har kunnat ha vårt levnadssätt och som inte har kunnat skapa lika stora sopberg med saker som de inte längre vill ha.

Fru talman! En skatt på avfallsförbränning är en sund klimatpolitik. En bra grön skatteväxling innebär att vi kan sänka skatten ännu mer på arbete. Detta ger oss mer och bättre materialåtervinning.

Fru talman! Jag är glad över att vi i dag i denna kammare tillsammans tar ytterligare ett steg mot en grönare planet och en mer likvärdig beskattning i det här landet.

Fru talman! I dag kostar det ingenting att bränna upp fullt intakt material, som hade kunnat ge nytt liv till produkter och ingå i en cirkulär ekonomi. Det är mer lönsamt att bränna upp än att återanvända. För att kunna fullfölja den avfallshierarki som har klubbats igenom i denna kammare måste det också finnas ekonomiska incitament, vilket i dag saknas, bland annat på grund av att Moderaterna såg till att avskaffa förbränningsskatten år 2010.

Sedan dess har sopförbränningen och sopimporten ökat när fler kraftvärmeverk som tar hand om sopbränsle har byggts. Det är även så att andra länder finner det billigare att exportera sopor till Sverige än att investera i egna lösningar. Soporna säljs som bränsle till Sverige. Det är win–win för en linjär ekonomi men lose–lose om vi vill övergå till en cirkulär ekonomi. Men det är ändå en affär som Sverige har tjänat på. År 2014 fick landets kraftvärmeverk 800 miljoner kronor för att elda upp andra länders sopor.

Fru talman! År 2016 importerades ca 1,3 miljoner ton sopor till Sverige, varav 12 ½ procent bestod av plast. Mycket av plasten hade kunnat användas igen men blir i stället fjärrvärme. Ungefär hälften av det importerade avfallet kommer från Norge. Den andra hälften kommer från Storbritannien och Irland. Soporna skeppas till största delen hit. Men de transporteras också med bil på vägarna. I stället för att importera sopor från andra länder bör vi exportera kunskap och system till andra länder som behöver lösningar mer än vad vi behöver pengar.

Fru talman! Sopor som bränsle släpper såklart också ut koldioxid, men till skillnad från annat bränsle har det varit skattebefriat. Det är helt orimligt. Det är på tiden att vi justerar det.

Det förslag som ska införas nu ligger på 75 kronor per ton avfall från 2020. Sedan ska det trappas upp med 25 kronor per år till 2022. Detta är en del av den gröna skatteväxling som Miljöpartiet har kämpat för och som helt enkelt handlar om att det ska kosta när vi tär på planetens gränser, men det ska vara lönsamt och billigt att verka innanför planetens gränser. Detta är en tydlig signal från politiken som säger att avfall ska återvinnas och inte förbrännas. Om vi ska kunna övergå till en cirkulär ekonomi inom det som planeten klarar av måste det kosta att bränna upp sopor. Därför, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Rebecka Le Moine, för ditt anförande! Jag har lite frågor. Den första handlar om att Sverige på eget bevåg har valt att inkludera kraftvärme i EU ETS, det europeiska utsläppshandelssystemet. Det innebär att svenska kraftvärmeföretag måste köpa utsläppsrätter för att få energiåtervinna avfall med fossilt innehåll. Samtidigt skickar regeringen en signal genom avfallsförbränningsskatten åt motsatt håll: att det är mycket bättre att elda avfall med högt plastinnehåll eftersom det avfallet är lättare och har högre energiinnehåll.

På så sätt blir avfallsförbränningsskatten en omvänd koldioxidskatt, vilket sannerligen inte kan vara den politiska målsättningen.

Jag undrar om Rebecka Le Moine kan förklara hur man har tänkt.

Fru talman! Tack för frågan, Boriana Åberg! ETS existerar mycket riktigt, men det är inte det enda sättet att försöka bedriva en grön skatteväxling. Det krävs komplement, och det är det som vi går fram med också.

Den signal som Boriana Åberg tolkar in får stå för henne eftersom allt inte bara handlar om pris per kilo. Vi har ett uppvaknande. Personer väljer bort det som är minst miljövänligt, och det kommer att spela roll när det gäller hur företag väljer att agera. Jag tror därför att få företag kommer att gå fram med att de endast vill bränna upp plast som annars hade kunnat materialåtervinnas.

Jag tycker att det är en aning dystopisk bild av hur verkligheten ser ut. Det handlar inte bara om energiinnehåll, utan det handlar om vad det egentligen har för innehåll och betydelse för miljön. Jag tror att vi är ganska eniga i den här kammaren om att vi måste minska utsläppen, och det är någonting som vi har förbundit oss att göra till 2045. För att vi ska kunna komma i mål med det måste vi hitta andra sätt att försörja oss än att bränna sopor.

Fru talman! Det stämmer: Vi är eniga här i kammaren om att vi måste minska utsläppen. Därför ska vi göra det med effektiva styrmedel. Vi ska inte bestraffa dem som tar hand om avfallet utan dem som producerar det.

När det handlar om att måla upp en dystopisk bild vill jag säga att Rebecka Le Moine står för en mycket utopisk bild av att allt avfall kan återvinnas. Men till exempel använda blöjor, som står för en stor del av sopberget, kan varken materialåtervinnas eller återanvändas. Vi behöver alltså en energiåtervinning, och det är fel att beskatta den.

Det bästa sättet att minska koldioxidutsläppen är självklart att använda kärnkraft, vilket är det absolut mest miljövänliga sättet. Det har absolut inga koldioxidutsläpp.

Fru talman! Kärnkraftsdebatten får vi ta en annan gång. Det hinner vi inte på två minuter.

Jag delar inte bilden av att det här endast handlar om energiåtervinning. Blöjor är ett exempel, men som vi vet består 12,5 procent av det som importeras av plast som definitivt hade kunnat ingå i en cirkulär ekonomi – om det inte vore så att det finns ekonomiska incitament som pekar på att det blir mer lönsamt att förbränna det och sälja som fjärrvärme än att låta det ingå en gång till i en cirkulär ekonomi.

Det är mycket riktigt så att vi måste ställa krav på alla steg i avfallstrappan. Det ska inte vara lönsamt att fortsätta att bygga in oss i en linjär ekonomi. Därför behöver vi verkligen implementera EKO-direktivet, ekodesigndirektivet, som är ett EU-direktiv, vilket förhoppningsvis ska göra så att vi inte behöver energiåteranvända saker som hade kunnat materialåteranvändas.

Jag tror att det är där vi skiljer oss åt i synen på vilka typer av sopor som vi faktiskt förbränner. Det handlar inte bara om energiåtervinning, utan vi måste förhålla oss till avfallshierarkin och faktiskt återanvända det material som går att återanvända. Det är mycket mer miljösmart att låta det ingå en eller flera gånger till i produktionscykeln.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)