Skadeståndsrättsliga frågor

Herr talman! Kära kolleger i lagutskottet och åhörare! Jag börjar med att yrka bifall till Folkpartiets reservation nr 1 i lagutskottets betänkande LU24. Jag står givetvis bakom också Folkpartiets andra reservation, men jag yrkar inte bifall till den. Folkpartiet har föreslagit att en särskild ersättningspost för sorg och saknad ska införas i skadeståndslagen. Vi menar att det nu är dags att lyfta ut och markera just sorg och saknad. Sorg och saknad är något som typiskt sett uppkommer när en nära anhörig bringas om livet. Men vi menar att denna del ska utgå med ett schablonbelopp och inte behöva vare sig bevisas eller ens motiveras. Det upplevs nämligen av många som kränkande att behöva bevisa och motivera att man faktiskt skadats psykiskt när någon bragts om livet, att man ska behöva ange att man har varit sömnlös ett antal nätter, att man kanske blivit djupt deprimerad eller att man tillfälligt inte kunnat arbeta. Vid till exempel mord bör vi i stället skärpa skadeståndsansvaret för mördaren oavsett den numera generösa praxis som utbildats på området enligt betänkandet. Att samhället skarpt markerar konsekvenserna för omgivningen, de nära anhöriga, ligger helt i linje med strävandena att offren, de lidande, ska synliggöras, inte minst för brottslingen. Att mista en anhörig på grund av någons brottsliga gärning borde tillmätas ett större värde än i dag. Risken att någon överkompenseras eller skor sig är minimal. Att ens jämföra, som sker i betänkandet, med det ideella värdet vid förlusten av ägodelar som brinner upp känns inte riktigt i det här sammanhanget. I betänkandet skrivs vidare att det kan ifrågasättas om skadeståndsrätten är ett ändamålsenligt instrument för att ge ersättning för känslor som sorg och saknad. Jag vill hävda att det är det mest rimliga eftersom den enskilde sörjande och samhället annars får bära den personliga och ekonomiska kostnaden för dessa känslor. Därmed vill jag också påminna kammaren om att den psykiska ohälsan ökar och kostar samhället stora summor. Känslors vara eller inte vara får faktiskt konkreta ekonomiska konsekvenser. Det är något som vi tidigare inte tänkt så mycket på och som vi inte tillmätt så stor betydelse, men som nu får oss att sömndrucket vakna upp och känna efter hur vi ska hantera denna växande sjukskrivningsfaktor. Vidare till den första reservationen som vi har. Jag vill hävda att det är absolut nödvändigt att vi gör en översyn av skadeståndsdelen när det gäller det offentligas, myndigheternas, ansvar. I dag upplever många människor att de är helt maktlösa mot ett flertal myndigheter vars makt över individens liv sträcker sig från vaggan till graven, det vill säga över hela lagutskottets beredningsområde. Tyvärr verkar det vara så att hot om skadestånd är det mest verkningsfulla för att bryta myndigheternas maktfullkomlighet i förhållande till den lilla medborgaren, för något konsumentskydd vill regeringen inte låta invånarna åtnjuta i den offentliga servicen. Skadeståndshotet och krav på skärpning, liksom större hänsyn till den utsatta eleven, har mycket riktigt fungerat väl på skolområdet. När kommunpolitiker började inse att skadeståndskraven skulle öka lavinartat om man inte tog bättre hand om mobbningssituationen på skolorna blev det fart i maskinerierna. Nu jobbar de flesta skolor aktivt med denna viktiga fråga, till skillnad från tidigare då eleverna var helt rättslösa och i händerna på myndigheten, skolan och kommunen. Vi vill faktiskt se en liknande utveckling när det gäller övriga områden där myndigheter ansvarar. Socialkontoret är en av dessa där myndighetsutövningen kan äventyra en människas hela tillvaro. När till exempel bostadsbidrag och socialbidrag utbetalas för sent kan en person och dennes familj både mista sin bostad och få betalningsanmärkningar. När en person får för lite i bostadsbidrag ges inte ens ränta på beloppet från myndigheten när felet upptäcks och åtgärdas. Skattemyndigheten kan vidare knäcka både privatpersoner och småföretagare när anstånd med betalning inte beviljas under en överklagandetid. Ett annat mörkrets exempel som vi i lagutskottet nyligen fått föredraget för oss är de skuldsatta barnen. Skulder som utkrävts länge av kronofogdemyndigheten på uppdrag av ytterligare myndigheter som till exempel Skattemyndigheten och Vägverket visar sig vila på en osäker rättsgrund. Barn kan nämligen enligt lag inte äga något som medför en kostnad, såsom ett fordon eller en telefon, utan att en vuxen har betalningsansvaret för detta. På detta område menar myndigheterna att man avvaktar en rättslig prövning. Till dess fortsätter barnen skuldsättas. Detta är om något ett område för en omfattande självsanering. Att sitta still i ett skenande lastfartyg duger inte om myndigheterna riskerar omfattande skadeståndsansvar när människor i dess väg råkat illa ut. Jag vill därför återigen säga att för att bryta människors maktlöshet kontra myndigheternas maktfullkomlighet borde enskildas möjlighet att hävda sina rättigheter omgående stärkas. Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Herr talman! Det var väl inte särskilt förvånande att jag begärde replik. Först och främst vill jag bara tala om för Tasso Stafilidis att det också är folkpartipolitik att arbeta internationellt med just sådana frågor som gäller multinationella företags ansvar. Men det är också vad som står i betänkandet. Hela utskottet står egentligen bakom Birgitta Ohlssons motion. Däremot är det ju inte så att vi följer den fullt ut. Men vi tycker ändå att det är positivt. De skrivningar som finns kring det här samarbetet och hur den svenska regeringen arbetar med globalt ansvar och så vidare går i väldigt positiv riktning. Jag tycker i och för sig inte att det är fel att Tasso Stafilidis väljer att ändå trycka på lite extra. Men vi står också bakom ett utvidgat internationellt samarbete på området. Sedan gällde det detta med sorg och saknad. Varför vill vi lyfta det? Det är ju en väldigt normal reaktion att man sörjer och saknar någon som har bragts om livet. Det är ändå en väldigt plötslig händelse, och helt onödig, när någon dödas. Det har också ett visst symboliskt värde att man lyfter sorg och saknad. Man har en ersättning för sveda och värk. Det är där sorg och saknad nu ingår. Men varken sveda eller värk för ju tankarna till det psykiska lidande som man faktiskt utsätts för som offer i de här fallen.

Herr talman! Då förstår jag att det egentligen är en symbolfråga eftersom man fortfarande enligt i dag gällande rätt har möjlighet att få ersättning för de psykiska besvär som man har åsamkats. Det finns så att säga ingen motsats. Det är en allvarlig fråga, och en fråga av stor vikt, att kunna få den här ersättningen. Utskottet har ingen annan synpunkt än att man ska kunna få det och att det redan ingår i den reglering som finns. Så då förstår jag att det just är fråga om symbolik att kalla det för sorg och saknad.

Herr talman! Det är inte riktigt bara en symbolfråga heller. Vi har ju fall, bland annat ett fall där en pojke trillade ur ett tåg. Då fick föräldrarna ersättning för begravningskostnader, det vill säga den rena, faktiska kostnaden, men ingen ersättning för det psykiska lidandet för att de förlorat sin son. Sorg och saknad som begrepp i skadeståndsrätten är förstås nytt, det är det. Jag tycker inte att det är helt oviktigt heller. Det är inte bara en symbolfråga utan detta har ett värde i sig. I fråga om personskador är den ideella skadebiten sorg och saknad normal och borde inte behöva bevisas eller motiveras. Det borde utgå ett schablonbelopp. Det är vår synpunkt.

Herr talman! Nu känner jag inte till det enskilda fall som Mia Franzén tar upp, men enligt det jag känner till av regelverket ska det delas ut ersättning för de psykiska besvär som åsamkas dessa personer. Det är möjligt att det fortfarande sker fel. Behövs det ett förtydligande i frågan bör det komma till stånd. Jag har inte kunnat se något sådant behov. Anledningen till att vi från början hade en diskussion där vi inte ville ha in begreppet sorg och saknad i lagstiftningen, när vi avslog det under den förra mandatperioden i samband med den proposition som lyfte upp de skadeståndsrättsliga frågorna, var ju mycket hur fel begreppet sorg och saknad kan leda. Vi tyckte att de problem som uppstår vid sorg och saknad handlar om de psykiska besvär som man råkar ut för. Och det redogörs väldigt tydligt i betänkandet för den frågan. Det råder ju ingen tvekan om att utskottet är tydligt om att psykiska besvär är något som man får ersättning för utan att visa upp läkarintyg eller att det ska ställas krav på några utredningar och så.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Herr talman! När någon avlider genom skadeståndsgrundande handling kommer dödsfallet i regel mycket plötsligt och oväntat och ibland på ett våldsamt sätt. Den sorg och saknad, den fruktansvärda tomhet man känner finns det nog inga ord i världen som kan beskriva. Det är helt naturligt att man drabbas av psykiskt lidande, och behovet av att få hjälp och stöd är stort och enormt viktigt. Den efterlevande ska normalt inte behöva styrka sina psykiska besvär, sitt psykiska lidande, med läkarintyg eller annan bevisföring. Det är bara om de psykiska besvären blir särskilt omfattande som särskild bevisning kan behövas. Herr talman! När det gäller bevisproblem erinrar utskottet om att Högsta domstolen genom en dom hösten 2000 kan sägas ha infört en bevislättnad för psykiska besvär som tillfogats på grund av att en nära anhörig har avlidit genom uppsåtlig och därmed jämförlig handling. Enligt propositionen från 2000 om ersättning för ideell skada, som har belysts från talarstolen tidigare och som gäller sedan den 1 januari 2002, är det så att en nära anhörig till den som dödas genom en skadeståndsgrundande handling har rätt till ersättning för personskada som åsamkats den anhöriga till följd av dödsfallet. Herr talman! Ersättning tillkommer den som stått den avlidne särskilt nära. Där preciserar inte lagen exakt vem, men det är naturligtvis främst make, maka, registrerad partner, sambo, barn och föräldrar. Det föreligger en lagreglerad rätt till skadestånd oavsett om dödsfallet har skett uppsåtligt, av grov oaktsamhet, av oaktsamhet som inte är att betrakta som grov eller när den skadeståndsskyldige har strikt skadeståndsansvar. Ersättningen omfattar kostnader, inkomstförluster och ideella förluster till följd av skadan. De ideella förlusterna ersätts som fysiskt och psykiskt lidande av övergående natur som sveda och verk, skada av bestående art eller annat stadigvarande men. Herr talman! Det Mia Franzén belyste handlade, som hon själv nämnde, om psykiskt lidande. Jag tror att lagstiftningen som den ser ut i dag innehåller precis det. Man får i dag ersättning för psykiskt lidande. Jag övergår nu till reservationen om det allmännas skadeståndsansvar. Här hänvisar vi socialdemokrater till 3 kap. i skadeståndslagen från 1972, där det finns särskilda bestämmelser om skadeståndsansvar för arbetsgivare och det allmänna. En arbetsgivare är ansvarig för person- eller sakskada som vållas av arbetstagaren genom fel eller försummelse i tjänsten och för ren förmögenhetsskada om arbetstagaren vållar skadan genom brott. Om en skada inträffat vid myndighetsutövning hos stat och kommun sträcker sig ansvaret längre. När fel eller försummelse har begåtts vid myndighetsutövning svarar det allmänna inte bara för personskada utan också för ren förmögenhetsskada. Herr talman! Staten eller en kommun ska också ersätta ren förmögenhetsskada som orsakats av en myndighet genom fel eller försummelse, om man lämnat felaktiga upplysningar eller felaktiga råd om det med hänsyn till omständigheterna finns särskilda skäl. När det gäller kränkningar i skolans värld, som många ungdomar tyvärr utsätts för i dag, det vill säga mobbningen, tillsatte regeringen en särskild utredare 2003. Häromdagen redovisade utredaren Bertil Bengtsson sina förslag i ett delbetänkande till utbildningsminister Thomas Östros. Han föreslår en ny lag som innebär förbud mot kränkande behandling. Det omfattar barn från ett års ålder i förskolan till vuxenelever. Enligt det förslag som utredaren föreslår ska fallen drivas som vanliga skadeståndsprocesser i tingsrätten. Han föreslår även att yngre barn och deras föräldrar ska kunna vända sig till Barnombudsmannen för att få råd och hjälp. Om riksdagen framöver beslutar enligt de förslag som utredaren har lagt blir det en diskrimineringslagstiftning och en omvänd bevisbörda som i arbetsrätten. Det ställer krav på kommuner och skolor att bevisa att man har gjort vad man har kunnat. Detta, herr talman, kommer vi att debattera vidare i framtiden. När det gäller reservationen om skadeståndsansvar för multinationella företag från Vänsterpartiet och Tasso Stafilidis säger Socialdemokraterna att det är mycket viktigt att vi deltar aktivt i det internationella arbete som rör dessa frågor. År 1976 förhandlade medlemsländerna inom OECD fram riktlinjer för multinationella företag som innehåller gemensamma rekommendationer till företagen från medlemsländernas regeringar. Dessa har omförhandlats flera gånger, senast år 2000. Vid den senaste revideringen breddades riktlinjerna till att gälla företagens verksamhet i alla länder och att även omfatta företagens arbete med miljö och mot korruption. År 1999 uppmanade FN:s generalsekreterare Kofi Annan näringslivet att ta globalt ansvar. Det ledde till bildandet av The Global Compact som innefattar principer kring mänskliga rättigheter, arbetsrättsliga frågor och miljö riktade till företag. I de principer som avser miljörisker, att ta initiativ för att främja större miljömässigt ansvarstagande och att uppmuntra utveckling och spridning av miljövänlig teknik har regeringen från svensk sida tagit initiativ till globalt ansvar. Huvudansvaret ligger hos Utrikesdepartementet i samverkan med Näringsdepartementet och Miljödepartementet. Regeringen eftersträvar samarbete med näringslivet i strävan efter en human globalisering. Mot bakgrund av det jag har framställt pågår arbetet med dessa frågor. Därav Socialdemokraternas ställningstagande. När det gäller skadeståndsansvar i fråga om atomskador hänvisar vi precis som Tasso Stafilidis var inne på till en utredare som vi förhoppningsvis får se tillsättas snart. Det finns även en motion från Miljöpartiet som jag vill säga något om. Det gäller oljetransporter till sjöss. Det är en promemoria på gång. Vid en diplomatkonferens i den internationella sjöfartsorganisationen i maj 2003 antogs 2003 års protokoll till 1992 års internationella konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja. Genom protokollet upprättas 2003 års kompletterande oljeskadefond. Den ska tillhandahålla ersättning när den ersättning som betalas av fartygsägaren och 1992 års oljeskadefond inte räcker till full täckning av skadorna. Sammanlagt kommer det att bli tre steg. Detta är också något vi kommer att debattera i utskottet framöver. Herr talman! Härmed tackar jag för ordet.

Herr talman! Självklart är det också viktigt med andra åtgärder kring en person som har mist sin anhöriga. Vi ser samtidigt att det vore ett värde i sig att lyfta ut detta. Tack vare praxis och tack vare att lagstiftningen i dag tillämpas mer generöst får man faktiskt ersättning för psykiskt lidande, men bara om man kan bevisa det. Det är ändå viktigt. Det gäller att kunna bevisa det eller anföra rätt formuleringar i rätten. Du måste säga att du har haft sömnsvårigheter och sådana saker som klassas som psykiskt lidande enligt mallen. Vad är psykiskt lidande? Det är inte sorg och det är inte saknad, för det anses normalt. Det är det som är utöver det normala som anses som psykiskt lidande, det vill säga sömnsvårigheter, huvudvärk, talsvårigheter, ätstörningar och så vidare. Det är utöver det normala. Vi menar att man borde kunna få en ersättning även för den normala sorgen och saknaden när någon helt i onödan har bragts om livet. Det är Folkpartiets inställning till detta.

Herr talman! Jag ska beröra två områden. Det första handlar om skadeståndsansvar för atomskador där vi från Miljöpartiet har skrivit en motion. Reglerna kring detta behandlas i atomansvarighetslagen från 1968 som bygger på två konventioner, Pariskonventionen och Brysselkonventionen, som är ett tillägg till Pariskonventionen. Enligt de nuvarande reglerna är innehavaren av en atomanläggning ersättningsansvarig upp till ett visst belopp. Därutöver är det staten som ska gå in och komplettera ersättningarna. Detta anser vi från Miljöpartiet vara helt fel. Det pågår ett arbete om detta. Frågan har tagits upp i en proposition för ett antal år sedan, och Socialdemokraterna instämde då i denna eventuella förändring längre fram. Men frågan ska beredas i god svensk ordning, och där ligger nu frågan ett antal år framöver. Nu har Pariskonventionen reviderats, och det finns nu möjlighet att införa ett obegränsat ansvar för atomskador. Därför är det också hög tid att vi inför detta i Sverige. Vi jobbar inom till exempel inom transportsektorn för att transporterna ska betala sina egna miljökostnader. Därför är det också rimligt att energibolagen står för de kostnader som det kan innebära, i detta fall vid en atomskada, om det blir utsläpp och så vidare. Då är det rimligt att kärnkraftsbolagen får betala dessa kostnader själva. Staten ska inte gå in och betala detta. Det innebär i praktiken samma system som man har i USA, vilket också innebär att det inte är ekonomiskt lönsamt med kärnkraftverk i USA därför att försäkringsbolagen kräver så höga försäkringspremier att kärnkraften blir olönsam. Det är naturligtvis helt riktigt. Kärnkraften ska betala sina kostnader. Vi har också skrivit en annan motion som handlar om oljeskador till sjöss där vi kräver att det vid oljetransporter alltid ska framgå vem som äger oljan och vem som äger fartyget. Det har tyvärr under de senaste åren varit alltför många olyckor med olja till sjöss där man inte har kunnat ta reda på vem som är ägare till oljan och därför inte har kunnat utkräva något skadestånd för de miljöskador som har vållats. Nu pågår tydligen ett arbete inom Regeringskansliet, och vi får hoppas att det blir ett bra förslag i enlighet med Miljöpartiets motionsyrkande. För tids vinnande yrkar jag inte bifall till våra motioner, utan jag nöjer mig med att framföra detta i talarstolen.