Beslut

Fru talman! Nu kommer vi till en fråga som man kan betrakta som en långbänk här i riksdagen eller en surdeg, för den som vill. Den har i praktiken varit en fråga sedan tsunamikatastrofen julhelgen 2004. I dag är det meningen att vi ska sätta en form av punkt för en del av efterverkningarna av den katastrofen, den del som handlar om de så kallade tsunamibanden. Det är ett stort antal säkerhetskopior som påträffades i Regeringskansliet under granskningen av tsunamihistorien och vad som hände i Regeringskansliet för flera år sedan. Det är ganska omfattande handlingar. Om man skulle trycka upp kopiorna på A4-papper skulle det handla om en miljard pappersark. Det är en inte oansenlig mängd. För oss som värnar om miljön vill vi inte att man ska använda skogen till alltför mycket helt i onödan. Det finns också en aspekt som gäller offentlighet och offentliga allmänna handlingar. Sverige har en tradition och en erfarenhet av att det är bra och viktigt att ha en bred offentlighet när det gäller regeringen och insyn i regeringsarbetet. Det finns emellertid ett område som inte brukar betraktas som allmänna handlingar och som därför inte kan fås ut av journalister eller allmänhet om man begär det, och det är området när man skriver interna mejl till varandra i Regeringskansliet eller övrig Internettrafik, som är att anse som interna arbetspapper tills det upprättas en handling av något slag. Trots detta finns det en rad aktörer som har bedömt att de här säkerhetskopiorna skulle kunna anses som allmän handling och skulle kunna lämnas ut av Regeringskansliet om det görs en juridisk granskning. Det har gjorts en utredning. E-offentlighetskommittén har gjort en bedömning av detta. I den kommittén bedömde man att detta inte var att anse som allmän handling. Till syvende och sist gör vi i konstitutionsutskottet något olika bedömningar. Majoriteten säger som regeringen, att det är säkrast att göra en grundlagsändring för att få till säkerheten och skyddet för de här handlingarna, så att de inte lämnas ut. Jag för Miljöpartiets del och Mia Sydow Mölleby för Vänsterpartiets del har en reservation i frågan där vi anser att det inte bör göras någon grundlagsändring. Vi har något olika motiv för detta. Jag för min del anser att det som inte är trasigt inte behöver lagas. Därför behöver man inte heller göra någon grundlagsändring, eftersom kopiorna inte är att anse som allmän handling och därför inte behöver lämnas ut. Men man kan också göra bedömningen att det är en allmän handling och bör lämnas ut om det kommer en sådan begäran. Följden av det resonemang som jag har om att detta egentligen inte är anse som en allmän handling är att denna grundlagsförändring inte behöver göras. Därför yrkar jag bifall till reservationen.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen. Som Peter sade har vi en likalydande reservation men lite olika argumentation för förslaget. Vår uppfattning är att vi inte bör ställa oss bakom de här förändringarna av två skäl. Dels kan det uppfattas som en urholkning av offentlighetsprincipen på det sätt som förslaget är utformat. Vår uppfattning är att vi inte ska ha särlagstiftning för vissa speciella delar av de handlingar - allmänna eller icke allmänna - som finns. Vi ska alltså inte ha en särlagstiftning som gäller bara kopior av en handling i ett speciellt hänseende. Att sätta punkt när det inte går att granska vad som faktiskt hände är inte möjligt. När vi gör en särlagstiftning om tsunamibanden riskerar det att skapa en grogrund för att man kan misstänka att det inte har gått rätt till. Skapar vi särlagstiftningar för saker riskerar det att underminera tilltron till systemet. Vi tycker att vi ska behandla det material som finns på likartat sätt. Därför yrkar jag bifall till reservationen.

Herr talman! Det rör sig om två frågor i det här betänkandet om säkerhetskopiors rättsliga status. Det ena är den generella frågan, det vill säga: Hur ska vi i framtiden se på sådana här spamfilter, backupkopior, brandväggar och vad det nu kan vara för någonting i hela den offentliga förvaltningen? Jag är väldigt glad över att alla riksdagspartier som var med och fattade det första beslutet är överens om att de här, framför allt backupbanden, enbart är till för att man, utifall det är ett åskväder eller en översvämning, ska kunna återskapa den datormiljö som man sedan kan kräva att man ska använda offentlighetsprincipen på. Banden är alltså enbart till för att återskapa ursprungsmiljön ifall en olycka är framme. Det är den ena frågan, och där är vi helt överens, och det är väldigt bra. Den andra frågan rör de 117 eller 119 band som man kallar tsunamibanden. De kallas så för att de handlar om den tid i Regeringskansliet under den förra socialdemokratiska regeringen när tsunamikatastrofen ägde rum, det vill säga jul- och nyårshelgerna 2004. Där har vi vridit och vänt på alla argument och kommit fram till att de behöver det här lagskyddet. Det är lite grann av både livrem och hängslen, skulle man kunna säga om det hela. För övrigt, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! I utlåtandet KU12 redovisar utskottet sina synpunkter och ställningstaganden när det gäller EU-kommissionens rapport om förbindelserna mellan kommissionen och de nationella parlamenten. Jag misstänker att varken rapporten, herr talman, eller utlåtandet kommer att bli någon kioskvältare, men icke förty kan det finnas skäl att ge några kommentarer. Rapporten som sådan handlar om medlemsstaternas yttrande över det så kallade Barrosoinitiativet, som i sin tur handlade om hur den politiska dialogen mellan kommissionen och de nationella parlamenten kan stärkas. Vårt yttrande i det sammanhanget från den svenska riksdagen behandlades i kammaren hösten 2008, och riksdagen ställde sig då bakom det förslag som konstitutionsutskottet hade tagit fram. Jag tänker kort kommentera de förslagen, för det är de som återkommer nu när det gäller den aktuella rapporten. Vi konstaterade vid det tillfället att det i regeringsformen, det vill säga en av våra grundlagar, regleras att det är regeringen som har huvudansvaret för att företräda Sverige gentemot omvärlden. Vi har också en ordning i vårt parlament som gör det möjligt för riksdagen att fatta beslut om utskottens utlåtanden över EU-dokument, men de besluten saknar konstitutionell bindning. Det innebär att ett kammarbeslut alltså inte i rättslig mening binder regering, riksdag eller något av riksdagens organ. Regeringen kan under parlamentariskt ansvar företräda en annan uppfattning vid till exempel ett rådsmöte än ett kammarbeslut med anledning av ett utskottsutlåtande. I samband med att den ändringen behandlades framhölls det ändå från riksdagens sida att riksdagens hantering av utskottsutlåtanden över EU-dokument kan ge en värdefull möjlighet för regeringen att stämma av ståndpunkter inför kommande ställningstaganden. Utifrån den utgångspunkten och i den bemärkelsen kan riksdagsbesluten få betydelse i den på parlamentariska principer grundade relationen mellan regering och riksdag. Vi konstaterade också att kommissionens beslut att översända nya lagförslag och samrådsdokument direkt till de nationella parlamenten kan bidra till en fördjupad debatt om unionsarbetet. Herr talman! När det gäller det utlåtande som vi i dag har på riksdagens bord kan i sak sammanfattningsvis konstateras att konstitutionsutskottet står kvar vid de synpunkter som framgick av det utlåtande som vi behandlade för två år sedan och som riksdagen då ställde sig bakom. I utskottets ställningstagande i det nu aktuella utlåtandet redovisas också hanteringen av den så kallade subsidiaritetsprövningen. Där konstateras sammanfattningsvis att riksdagen ges möjlighet att, på det sätt som föreskrivs i riksdagsordningen, kommunicera direkt med bland annat kommissionen vad gäller tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. Det innebär ett stärkande av parlamentens inflytande och roll men också ett utökat ansvar. Jag vill poängtera att det är ett ansvar, herr talman, som faktiskt slutligen och sist landar på riksdagens 349 ledamöter. Herr talman! Jag utgår från att riksdagen även den här gången beslutar i enlighet med utskottets förslag och avslutar därför rent logiskt med att yrka bifall till utskottets förslag i utlåtande KU12.