Riktlinjer för den ekonomiska politikenoch budgetpolitiken

Fru talman! Låt mig först notera den lite märkliga ordningen att vi nu inleder en stor finansdebatt där den person som väl huvudsakligen ska stå till svars inte är närvarande. Bosse Ringholm brukar ha den tekniken att när han sedan väl ansluter, vilket ibland tar någon timme eller två, brukar han dessutom för- våna oss genom att anklaga oss alla för att inte ha sagt något intressant, vilket är svårt att hävda när man själv inte har varit på plats och lyssnat. En del bedömare hävdar att Sverige nu är fattigast i Norden. Det kan säkert diskuteras utifrån lite olika parametrar. Men det är åtminstone något som vi sä- kert inte är vana vid att höra, och det är inte heller den självbild som många svenskar har vuxit upp med. Sverige har i grunden goda förutsättningar som borde leda till att det inte ser ut så. Vi har en god företagaranda i Sverige. Vi har många och bra före- tag. Vi har en bred kunskap i Sverige och en god utbildningsnivå. Och i grunden är de flesta av oss både arbetsamma och hederliga. Det borde egentligen se bättre ut. Jag tror att det som en gång var idén, nämligen att alla skulle bidra och att det skulle löna sig att arbeta, är precis det som för många har kommit på skam. De problem som vi nu ser är inte frukten av att det just nu är lite otur under några veckor utan det är flera år av en konsekvent politik som leder till att ett land till slut hamnar i problem. Där tycker jag att social- demokratin alldeles för mycket har kommit att fångas av något slags ensamstrategi. Det är inte längre så att alla ska vara med, utan nu är det ensam som är stark. Socialdemokraterna tror på Göran Persson, och Gö- ran Persson håller med. Det blir liksom inte så myck- et mer än det. Därför har Socialdemokraterna bland annat drivit tesen att man ska vara ensam i regeringen. Samar- betspartierna får inte vara med. Man har inte ens 40 % av väljarna, men ingen annan ska få vara med. Socialdemokraterna har övergivit företagarna. Några av oss var med och tog emot Gnosjöupproret i går. En mycket stridslysten företagare talade om regeringens pansarvagnspolitik. Jag vet inte om det var den mest perfekta beskrivningen, men det beskrev en upprördhet som företagare känner. Det handlar om tredje sjuklöneveckan, brist på incitament att vilja växa med sina företag och att få lite grann av egen utveckling när man satsar mycket på sitt företagande, krångliga regler och en allmän njugghet från Social- demokraterna. Många företagare säger att de har gjort uppvakt- ningar och kan vittna om socialdemokrater som har sagt att företagande är viktigt. Man tittar och försö- ker, men resultatet blir väldigt skralt. Det händer ingenting. Och vad spelar det då för roll att det finns en opposition som här i dag presenterar ett alternativ som skulle kunna erbjuda en annan utveckling? Vi saknar tillräckligt stöd. Socialdemokraterna har också övergivit kommu- nerna. Det är rätt intressant att lyssna till Kommun- förbundets beskrivningar av kommunernas förutsätt- ningar för de kommande åren. Socialdemokraterna har ägnat några år åt att faktiskt få väljarna att tro att den kommunala ekonomiska utvecklingen är helt beroende av att den här kammaren tillför statsbidrag till kommunerna. Många av oss tror numera att kom- munens välfärdskärna bärs av att det förs över stats- bidragsmiljarder från riksdagen till kommunsektorn. Men det är inte sant. Basen i den kommunala finansi- eringen är de egna skatteintäkterna. Men dessa stats- bidragsmiljarder har varit en sorts dopningsmedel för många kommuner som för säkerhets skull också bär olika statsråds namn för att verkligen ge sken av att det är gåvor som delas ut. Problemet är att det ofta rör till det i kommunerna. Kommunförbundet kan visa att det som tillförs nominellt oftast betyder att det bara fyller i hål som finns i den kommunala ekonomin. Men det skickas hela tiden med lappar och beskrivningar av hur detta ska leda till nysatsningar och nyanställningar som det inte finns utrymme för. Statsmakten rullar över kost- nadsförväntningar på kommunerna som kommunerna själva inte kan bära. Till detta kommer att den kommun som satsar har fått lära sig att det finns en strypsnara i form av ett utjämningssystem. Om man blir bättre och om man får fler att komma i arbete dras strypsnaran åt. Allt det som vi tror att skolbarnen lär sig i Sverige - om fler jobbar får kommunen mer pengar, och då blir det mer pengar till skolan - stämmer inte. När fler jobbar i en kommun ökar skattekraften, då dras strypsnaran åt, och då försvinner inkomsterna från den kommu- nen och delas ut till andra kommuner som i en del fall behöver stödet men som i en del fall helt enkelt inte själva har ansträngt sig och därför tillförs medel som någon sorts belöning för att de inte gör rätt. Därmed hjälper inte heller kommunerna till att bygga upp tillväxten i Sverige. Även i fråga om detta har uppvaktningarna varit många, och man har berättat om att det inte kan fort- sätta på detta sätt. Och det har antytts att detta ska ses över. Men ingenting blir ju gjort. Vad hjälper det då att det finns en opposition redo med andra förslag som skulle kunna lägga grunden för en annan utveck- ling när vi helt enkelt saknar stöd? Socialdemokraterna har också övergivit de ar- betsamma, det vill säga dem som tyckte att det var rätt att man skulle jobba och att man skulle slita da- garna i ända för att faktiskt lägga grunden för egen välfärd och också få en del över till annat. Det är de som tycker att det inte lönar sig att arbeta i dag, de som hörde att den högsta marginalskatten enligt skattereformen för 13 år skulle innebära att ingen skulle betala mer än 50 % i skatt. Nu närmar den sig 60 % igen. I en del kommuner har man till och med kommit över 60 %. Nu kommer känslan tillbaka att det inte lönar sig att jobba extra tillbaka - marginalskatterna lägger hämsko på detta. För många är faktiskt bytet, över- gången, från försörjningssystem och bidragsberoende till arbete inte något som man vinner på, snarare tvärtom. När det i ett land blir uppenbart för alltfler att det i grunden inte lönar sig att arbeta, och att arbeta hårt och slita, händer något; då är man inte med längre. Vi har ju fått många signaler om hur folk upplever sig sitta fast i fattigdomsfällor. Men det görs ingenting. Ingenting händer. Det hjälper inte att det finns en opposition som faktiskt är redo att göra en annan politik möjlig eftersom vi saknar stöd för det. Ni har också övergivit regionerna i Sverige. Där berättar man om alla satsningar som man skulle vilja göra för att bidra till ett växande Sverige. Men man säger också att man saknar väginvesteringar och att man har problem med en brottslighet som ingen åt- gärdar. Man säger: Kan ni komma till rätta med det vill vi också vara med och bygga Sverige. Man kan berätta om massvis med socialdemokrater som varit där och om folk från länsbänkar som uppvaktat och sagt till den regionala tidningen: Ja, ja, vi är för det. Vi vill också ha allt detta och tycker att det behövs. Men det händer ingenting därför att det inte genomförs någon politik i den riktningen. Då hjälper det inte med alla dessa uppvaktningar, utan man blir sittande där och får inte vara med och bygga Sverige. Då spelar det liksom ingen roll att det finns en opposition i riksdagen som vill något annat och som har andra förslag eftersom vi, som sagt, saknar stöd för att genomföra det. Ni har också övergivit de utsatta - dem som det borde vara kärnuppgiften att värna med politiken. Jag behöver bara säga problem med psykiatrin. Så myck- et mer behöver jag inte säga därför att den diskussio- nen behöver kanske föras i en annan typ av debatt än i en finansdebatt i riksdagen. Det handlar också om insatser för drogbekämp- ning och om insatser för människor som är verkligt utsatta och som det aldrig verkar finnas resurser till. De har också försökt att höra av sig och säga: Vi behöver stöd, och vi behöver verkligen politikens stöd. Men ingenting händer. Det kommer inga beslut. Då hjälper det, som sagt, inte att här finns andra som vill något annat. Ni har också övergivit Stockholm. Jag kunde ha berättat för Bosse Ringholm att han personligen är väldigt ansvarig för det. I DN står det i dag att biltul- larna nu hänger på en person, på Bosse Ringholm. Det är tydligen till honom som vi ska sätta vårt hopp - från min utgångspunkt - om att det inte blir något av detta. Det som ingen socialdemokrat nämnde före valet och det som man lovade att man inte ens tänkte på men som blev mesta möjliga politik direkt efter val- dagen är det som nu ska få Stockholm att växa - ovanpå en massiv skattechock och insatser som stry- per huvudstaden. Där har uppvaktningarna varit många och klagan stor men det hjälper inte. Det kommer att se ut så här i alla fall. Därmed kan inte heller landets huvudstadsmotor bidra till att resurser- na växer. Vad hjälper det då, som sagt, att det finns andra som vill göra annorlunda? Nu finns det de som säger: Jag tycker att du nu är väldigt orättvis, Fredrik. Det är faktiskt så att de på senare år har haft en hel del resurser. Men jag tycker att det är väldigt viktigt att peka på vilken typ av insatser det är som Socialdemokra- terna har använt de här resurserna till. Tänk er sinne- bilden av valrörelserna 1998 och 2002! Vad är det vi har pratat om? År 1998 gällde det maxtaxan i barn- omsorgen. År 2002 var det fråga om det där med att man inte orkade höja taken i föräldraförsäkringen från lönenivåer på 24 000 kr upp till 32 000 kr. Vad har de gemensamt? Ja, någon säger: De har inte klarat av att leverera vad som utlovats. Det finns en poäng i det. Men det viktiga är, tyck- er jag, att det visar att när Socialdemokraterna har pengar riktas resurser till människor som är friska, som kan stå på egna ben och som tjänar mer än de flesta andra i Sverige gör. Det är där som Socialdemokraterna under senare år har satt in resurserna. Då blir det liksom ingenting över till alla andra som vill vara med och bygga lan- det. Det är därför som vi i dag är bekymrade och står här och pratar om ett land som inte är lika rikt som det en gång var. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till re- servation 1.

Fru talman! När Den blomstertid . redan har sjungits i de flesta skolor känns det lite bakvänt att stå här och prata om växande problem. Likafullt handlar politik väldigt mycket om att se verkligheten som den är för att kunna göra de förändringar som behövs. Kan man inte se verkligheten kan man inte heller göra de rätta lösningarna. Fru talman! Det hade varit väldigt trevligt - eller i varje fall nyttigt - om finansministern hade behagat masa sig hit till den här delen av debatten. Men som vanligt får vi konstatera att vi inte talar för döva öron utan att vi talar för frånvarande öron. Vi ser ett Sverige som har växande problem, ett Sverige som har en arbetsmarknad som fungerar allt sämre. Svenska kommuner fungerar i många fall allt sämre. Vi har ett svenskt företagande som minskar, och vi har svenska statsfinanser med växande pro- blem. Nu talar många om den ihållande lågkonjunktu- ren men det här är inte ett konjunkturproblem. Kon- junkturen gör det hela mera synligt och något värre men i grunden handlar det om systemfel. Därför, fru talman, har vi lagt fram förslag till ekonomisk-politiska riktlinjer som vi helt enkelt kal- lar för Krisplan för Sverige - krisplan därför att man först och främst måste ha ett krismedvetande. Man måste se verkligheten som den är. Man måste se de problem som finns. För det andra måste man ha en plan för att göra något åt det hela, en plan för att ta sig ur situationen. Det går inte att fortsätta med det kortsiktiga rafsandet och hafsandet för att lösa de akuta problem som så att säga uppstått redan i går och att täppa till luckorna och sopa saker under mattan. Vad vi ser här är en regering som i praktiken helt har tappat greppet om den ekonomiska politiken. Huvudfokus i årets ekonomiska riktlinjeproposition är ju inte alls på de ekonomiska riktlinjerna utan på tilläggsbudgeten - alltså på att lägga innevarande års budget till rätta. Den debatten hade vi i går. Hela den allmänna debatten och hela mediediskussionen har handlat just om tilläggsbudgeten. Det beror på att regeringen och dess stödpartier sitter med så akuta och kortsiktiga problem att man inte förmår att över huvud taget höja blicken över nästa årsskifte. Detta är ett problem som har eskalerat genom åren men som nu har sin akuta bakgrund i den löfteskaru- sell som uppstod under valrörelsen och i de brutna löften som uppstått därefter. Det var ju - tyvärr är Bosse Ringholm, som sagt, inte här nu - inte förrän Göran Persson i en interpellationsdebatt här i kamma- ren förlöpte sig så mycket att han helt och hållet skyllde på Bosse Ringholm och sedan var tvungen att ta tillbaka det som Göran Persson över huvud taget gick med på att man hade svikit något enda litet löfte. Du som sitter här vid sidan av regeringsplatserna - jag förmodar att du sitter här som representant för Bosse Ringholm - kanske kan hälsa honom. Jag skulle nämligen vilja veta vad Bosse Ringholm nu har att säga till den företagare som kanske faktiskt rösta- de på Socialdemokraterna därför att han litade på beskedet att det inte skulle bli förlängd sjuklöneperi- od - ett brutet vallöfte. Och vad säger man till den blivande pappa som kanske röstade på Socialdemo- kraterna därför att han trodde på er skrämselpropa- ganda om att det med borgarna skulle bli höjda da- gistaxor? Vad säger Bosse Ringholm till de gamla och till de barn som får sin hemtjänst eller sin dagisutflykt inställd därför att personalen är sjuk och hemtjänstens pengar och dagispengarna går till att betala sjuklö- nen? Vad säger Bosse Ringholm till de småföretagare som i dag går i konkurs eller som lägger ned därför att de får ett stadigt försämrat företagsklimat när 3 000 miljoner kronor tas av skattebetalarnas pengar för att skickas in i statliga förlustbolag? Fru talman! Konjunkturen är försämrad men det är inte orsaken till dagens problem. Konjunkturer kommer och går men systemfelen består. Som jag brukar säga, fru talman, är hela Kungs- trädgården full av bankekonomer som sitter och gör konjunkturbedömningar. Det är inte vår uppgift som politiker att försöka bräcka dem med att göra ännu bättre konjunkturbedömningar. Vår uppgift är i stället att se till att en sådan ekonomisk politik och en sådan budget för det här landet läggs fast att man inte är beroende av några tiondelar hit eller dit, vare sig på växelkurs eller på uppgångar i USA. Vi måste kunna lägga fast en ekonomisk politik som har sådana mar- ginaler och sådan styrka att det egentligen inte spelar så väldigt stor roll om det vänder i oktober eller om det vänder i november eller i december. Därför, fru talman, har vi lagt fram riktlinjer för den ekonomiska politiken, medan regeringen väl mest sitter och håller tummarna för att det ska vända i USA och att Greenspan ska kunna prata upp börsen eller någonting annat. Vi har lagt fram ritlinjer som inne- bär bättre, inte sämre, villkor för företagande, som innebär arbete i stället för bidrag för människor som i dag stängs ute, som innebär radikala grepp för att öppna Sverige för de invandrare som har fått komma hit och för att fler ska kunna komma hit, som innebär en skattereform som gör att det lönar sig att arbeta, spara och ta risker och att göra det i Sverige så att vi kan få stopp på företagsflykten. Det är riktlinjer som innebär att vi kan pressa ned sjuktalen, inte genom att, som Dagens Nyheter föreslår, ha en självregle- rande låg nivå på sjukpenningen och inte heller ge- nom att, som regeringen föreslår, bara ta in pengar och vältra över kostnader, utan genom att faktiskt få ned sjuktalen genom livspusselreformer som gör att det går att kombinera arbete, ansvar för familj och att man kan få makt över sin arbetssituation, makt på jobbet, genom att garantera vård och rehabilitering och genom striktare regler för utnyttjande av sjuk- penningen. Vi gör det genom riktlinjer för rättvisa villkor för kvinnor i det här landet, för en jämställd arbetsmarknad genom att bland annat bryta upp de offentliga monopolen och se till att utnyttja all den kvinnokraft som faktiskt finns även om herrarna i ledningen för den ekonomiska politiken kanske inte alltid tror det. Vi gör det genom att se till att det blir ökade möjligheter för föräldrar att dela ansvaret för hem och barn. Vi har lagt fram riktlinjer för lägre skattekvot, läg- re utgiftskvot, för stabila statsfinanser genom att vi satt upp ett mål om balans i statsfinanserna, inte som regeringen och deras stödpartier som tycker att det räcker med att ha överskott i pensionssystemet. Fru talman! Fredrik Reinfeldt nämnde förut den undersökning som den engelska tidningen Economist har gjort. Det var kanske inte så mycket nytt, men det är ändå intressant att bland det man valde ut att foku- sera på var just den havererade integrationspolitiken i vårt land och behovet av att få den att fungera. Sveri- ges behov är inte att höja ribban för människor som vill komma hit utan precis tvärtom att se till att fler människor kan få komma till vårt land och att de kan få komma in på vår arbetsmarknad. En stor utmaning för framtiden är just finansieringen av välfärden, och det måste vi lösa genom att ha fler på jobben. Integ- rationspolitiken är nyckeln. Economist varnar också för främlingsfientlighet. Det tycker vi i Folkpartiet är väldigt viktigt att lyfta fram. Sverige är inte - det har vi trott länge - landet annorlunda där främlingsfientliga krafter inte skulle kunna slå rot. Vi har sett att det kryper omkring en hel del mörka krafter längst in i hörnen. Det är därför vi tar debatten med rasister och främlingsfientliga, och det är därför vi ser till att vi får en radikal om- läggning av integrationspolitiken. Lösningen på Sve- riges problem är inte, som Socialdemokraterna så ofta har tagit till, att ytterligare försöka försvåra för män- niskor att komma in i vårt land och försvåra att kom- ma in på arbetsmarknaden, utan det är att göra precis tvärtom. Fru talman! När jag pratar om att låta människor komma in i vårt land handlar det väldigt mycket om att vi måste kunna blicka utåt. En av de mycket vikti- ga riktlinjerna i vår ekonomiska politik handlar om att Sverige fullt ut ska ta steget in i den gemensamma valutan så att vi kan dra nytta av det. EMU är inte lösningen på all världens problem, inte ens på fotsvett eller vad det nu var som Stefan Carlén föreslog, men det är en chans för oss att kunna dra ytterligare nytta av den gemensamma marknaden och kunna vara en stark kraft där. Det pratas väldigt mycket om problem med stabi- liseringspolitik. Men jag skulle vilja vända på steken och i stället se EMU och valutasamarbetet som en lösning och en möjlighet på tillväxtproblematiken. Nu är man väldigt fast, och det blir man i den svenska ekonomiska debatten på grund av den här regeringen, i konjunktursvängningarna. Men viktigare än hur det svänger är runt vilken nivå. Vi liberaler är helt över- tygade om att den gemensamma valutan är en möjlig- het för oss i Sverige att ha en högre nivå på den eko- nomiska utvecklingen, även om det visst kan tänkas att det fortsätter att svänga precis som det gör nu. Jag tycker att det är väldigt intressant att notera att på nej- sidan - förutom goda krafter där jag i för sig undrar hur de riktigt har kommit till den slutsatsen - förenar sig de vänsterpopulister som i alla tiden har varit emot allt konkret internationellt samarbete, till om med Nordiska rådet, med en bolagshöger som har varit emot varenda social och demokratisk reform sedan den allmänna rösträtten och den allmänna pen- sionen. Jag tycker att det borde vara ett frågetecken i kanten hur det kommer sig att de krafterna lierar sig till ett nej i stället för att som vi säga att vi måste se till att rusta den svenska ekonomiska politiken så att vi klarar oss starkt och bra i valutasamarbetet och se till att vi fullt ut kan utnyttja inte bara den europeiska integrationens utan hela globaliseringens möjligheter. Fru talman! Vi har lagt fram våra riktlinjer för den ekonomiska politiken. De finns beskrivna i den ge- mensamma reservationen nr 1. Jag vill också yrka bifall till reservation nr 3 som gäller Folkpartiets riktlinjer för budgetpolitiken.

Fru talman! Vi diskuterar i dag de långsiktiga riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Vi blickar bakåt, och vi blickar naturligtvis framför allt framåt. Då måste vi konstatera att åtta år med socialdemo- kratiska riktlinjer för politiken har urholkat välfärden. Man har passivt låtit sjukskrivningar explodera, sam- tidigt som ni socialdemokrater faktiskt har minskat antalet vårdplatser i landet med 36 %. Ni har fått rehabiliteringen att praktiskt taget upphöra att funge- ra. Vårdköerna fortsätter att vara långa. Äldreomsor- gen ropar efter resurser efter åtta år av socialdemo- kratiska riktlinjer för den ekonomiska politiken. Trots jättestora skattehöjningar ute i kommunerna förväntas underskotten i kommunsektorn öka. Fru talman! Ni socialdemokrater fortsätter alltså att beskatta svenska låginkomsttagare hårdast bland låginkomsttagare i världen. Vi kan konstatera att ni har också lyckats pressa ned svenska industriarbetares och barnfamiljers köpkraft till bland de lägsta i indu- strivärlden. Men det socialdemokratiska regeringsma- skineriet har ingen vision. Regeringen presenterar inte heller i denna proposition någon strategi eller någon långsiktig inriktning för den ekonomiska poli- tiken som förmår lyfta välfärden. Nej, den levererar blott och bart panikartade besparingar och ett snart sagt akrobatiskt budgettricksande. Företag och kapital flyr landet, medan statsministern ser på och gratule- rar. Ni låter det svenska näringslivet successivt över- tas av utländska ägare, samtidigt som svenskarnas direktägande minskar. Den tragiska bakgrunden är att ni straffbeskattar just svenskt ägande. Trots det väljer ni socialdemokrater medvetet att låta både dubbelbe- skattningen och förmögenhetsskatten vara kvar. Båda är lika förödande för välfärden i den globaliserade ekonomi som Sverige är en del av. Er konfiskatoriska arvs- och gåvoskatt gör det hart när omöjligt för nästa generation att ta över fram- gångsrika familjeföretag. Samma arvsskatt mellan makar i kombination med en drakonisk fastighetsskatt får tiotusentals inte minst pensionärer att gastkramas av oro inför tvånget att kanske behöva gå från hus och hem. Är det rättvisa och solidaritet? Ni socialde- mokrater tycks inte ha några planer på någon föränd- ring. Ovanpå detta bromsar ni och motarbetar valfrihet och dynamik. Ni urholkar det kommunala självstyret. Ni lyckas pressa ned bostadsbyggandet till rekordlåga nivåer, och ni har eftersatt vägnätet kraftigt på ett nästan ofattbart sätt. Den svenska grundskolan visar allt sämre resultat. Andelen underkända elever har ökat i åtta år och uppgår nu till 25 %. Man undrar: Var ska det här sluta? Ni har minskat antalet poliser under dessa åtta år med 11 %. Människor känner sig otrygga på gator och torg, butiksägare blir alltmer uppgivna. Ni lovade stort i valrörelsen. Eftersom ni struntat i tillväxtpoliti- ken tvingas ni nu dra tillbaka även de satsningar som tidigare var inräknade i statsbudgeten. Svikna vallöf- ten kantar rutschkanan i väljaropinionen. Budgettricksande i stället för tillväxtpolitik har blivit högsta mode i Regeringskansliet. Sverige kommer enligt både Socialdemokraternas egna och OECD:s prognoser att fortsätta att halka efter. Sedan gör ni socialdemokrater ert bästa för att bortförklara de självförvållade problemen med svagheter i om- världens ekonomier och med Irakkriget. Vi kristdemokrater vill i stället fokusera på de strukturproblem som regering och riksdag kan göra någonting åt. Det handlar i huvudsak om sådana pro- blem som har lett till att Sverige med Socialdemo- kraterna vid makten har sjunkit allt djupare i OECD:s tillväxts- och välståndsliga. Sverige är inte en gång för alla dömt att utvecklas sämre än omvärlden. Sverige är inte dömt att förbli Nordens fattigaste land. Därför inriktar vi kristdemo- krater vårt ekonomiska alternativ på att stärka till- växtkraften så att inte minst resurserna till sjukvård, äldreomsorg och skolan ska kunna räcka till anstän- diga nivåer. Vi har lagt fram riktlinjer för den ekonomiska po- litiken som ger nya förutsättningar för en bättre väl- färdsutveckling genom strukturella reformer, strate- giska skattesänkningar på arbete, sparande och före- tagande. Men vi tror också att det krävs en större satsning på forskning och på en kvalitetsinriktad skola och gymnasie- och högskoleutbildning. Vi vill ge Sverige förutsättningar för en uthållig ekonomisk tillväxt på åtminstone 3 %. Annars klarar vi helt en- kelt inte utmaningarna med en åldrande befolkning i en globaliserad ekonomi. Fru talman! Vad de ekonomiska riktlinjerna måste handla om är att det ska bli mödan värt att starta och driva företag. Det måste vara lönt att arbeta mer. Det måste löna sig bättre med utbildning. Det handlar också om att öka möjligheterna att påverka och känna trygghet i vardagen. Det handlar om att få tiden att räcka till också för barnen, att kunna leva på sin lön och slippa bidrags- beroendet, att kunna påverka sin arbetssituation, att känna att man behövs, att sjukvården fungerar när man behöver den och att man får det självklara för- troendet och rätten att välja barnomsorg, skola eller äldreomsorg efter sina egna önskemål. Om det ska lyckas måste företagarklimatet för- bättras rejält liksom infrastrukturen och bostadspoli- tiken. Konkurrensen måste stärkas. Polisen och det övriga rättsväsendet måste få avsevärt bättre möjlig- heter att bekämpa brottsligheten. För att klara det krävs det en politik som slår vakt om den statsfinan- siella stabiliteten genom lägre utgifter, lägre skatte- tryck, sänkt skuldkvot och minskad statsskuld. På så sätt minskar vi den svenska ekonomins sårbarhet. Vår politik ger bättre villkor för arbete och för fö- retagande genom konkurrenskraftiga skattenivåer, ett bättre utbildningssystem, en reformerad lönebildning och krafttag mot ohälsa och sjukskrivningar. På så sätt kan den faktiska sysselsättning öka kraftigt och minska de regionala och sociala obalanserna. Sedan är det naturligtvis också så att politiken måste öka valfriheten och säkra både mäns och kvinnors kon- troll över den egna tillvaron. Fru talman! Det är sju politik- och budgetområden som vi kristdemokrater prioriterar i den ekonomiska politiken. På samtliga de områdena behövs det refor- mer i ordets verkliga mening. · Det gäller att skapa långsikt goda tillväxtförut- sättningar genom ett bättre investerings- och fö- retagarklimat. · Det gäller skattepolitiken för låg- och medelin- komsttagare. · Det gäller valfriheten för barnfamiljer. · Det gäller pensionärernas ekonomiska situation. · Det gäller vården, omsorgen och skolan. · Det gäller ett återupprättat rättsväsende. · Det gäller en fungerande infrastruktur. Sedan finns ett antal reformer som knappast kos- tar någonting alls. Regelförenkling kostar till exempel inte mer än att man på Närings- och Finansdeparte- menten tar ut Småföretagardelegationens förslag ur skrivbordslådorna och börjar genomföra detta. Gans- ka små satsningar på att förstärka Konkurrensverket och att skärpa lagstiftningen är också exempel på viktiga reformer som kanske inte bäst beskrivs i bud- gettabeller. Det kan verka vara en dyster och mager samman- fattning eller bokslut över dessa år. En del ledamöter ler. Jag tror kanske att jag skulle hålla inne med det om jag var i er situation. Väljarna har börjat upptäcka detta. Det framgår alltmer i vardagen. Fru talman! Det går inte längre att dölja att Soci- aldemokraterna har tappat greppet över den ekono- miska politiken och över den politiska agendan. Man regerar alltmer ur hand i mun. Den gamla finger- toppskänslan för konsten att regera verkar nu bort- blåst. Självmålen och slarvet med själva regerings- hantverket accelererar dag för dag. Situationen börjar alltmer likna situationen både före valet 1976 och före valet 1991 ekonomiskt och politiskt. Ni socialdemokrater börjar nog ändå innerst inne inse att det är landningsbanan för regerandet som börjar synas därnere på marken. Om välfärden ska klaras även i framtiden krävs en ny långsiktig tillväxtstrategi byggd på en etisk grund där det lönar sig att arbeta, att utbilda sig, att spara och investera, att starta företag och där skattesystemet tillåter och uppmuntrar nästa generation att också ta över. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen 4.

Fru talman, ärade ledamöter och ärade åhörare! Vi står nu i en tid där Sveriges skolbarn sjunger Den blomstertid nu kommer och lärarna får små blom- buketter och där de unga studenterna sjunger att "den ljusnande framtid är vår, hurra!". Det är en väldigt härlig stämning i Sverige i början av juni månad. Då blir den debatt som vi för i dag en väldigt skarp kon- trast till det stämningsläget. Vi har av föregående talare hört en diagnos för det ekonomiska läget i Sverige. Utan att gå in på detaljer kan jag konstatera att den ekonomiska politik som har förts har resulterat i att landet har problem. De pro- blemen landar hos alldeles vanliga medborgare. Det är dessutom så att de problemen är så stora att vi inte kommer att kunna reda ut dem inom de när- maste åren. Det innebär också att vi skjuter över an- svaret för betalningen av våra skulder - eller ska jag säga betalningen för den soppa som regeringen har lagat till - på nästa generation. Det är de ungdomar som tar sin examen, kanske slutar på universitetet och som nu ska börja söka jobb. De upptäcker att det inte är så lätt. Arbetsmark- naden är hårt ansträngd i dag, och arbetslösheten har ökat. Det är heller inte så lätt eftersom trygghetssy- stemen är hårt ansträngda. Där sker stora besparingar. Besparingsförslag kommer från alla partier, också från Centerpartiet. Men jag vill slå fast i den här de- batten att ansvaret för den situation vi nu står i ligger hos Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänster- partiet. Det är de som har stått bakom den ekonomis- ka politik som har förts de senaste åren. Det är de partier som inte kunde ta till vara för- delarna med den högkonjunktur som vi har haft och som inte kunde ta till vara fördelarna med den sane- ringspolitik som man kom överens om gemensamt mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet efter den förra stora krisen. Det är de som inte kunde hålla löftet: Så här ska vi inte göra igen. Nu står vi här igen, och det är regeringens ansvar. Jag har suttit och lyssnat och sammanfattar den hittillsvarande debatten som den gamla historien om ekonomichefen på det lilla företaget som sade: Ja, mina vänner och medarbetare, förra året när jag redo- gjorde för bokslutet sade jag att vi stod vid ruinens brant. I år är jag glad att kunna säga att vi har tagit ett stort steg framåt. Det är där vi står nu. Fru talman! Sverige behöver en ny ekonomisk- politisk inriktning. Den ekonomiska stabiliteten måste öka. Vi måste skapa långsiktigt hållbara förutsätt- ningar för att öka framtidstron hos företagare och medborgare och minska statsfinansernas känslighet. Förutom att vi nu har en svår statsfinansiell situation kommer vi om några år att möta en stor demografisk utmaning när pensionärsboomen kommer. Det är jätteroligt för alla oss som får behålla våra föräldrar och generationen bakom, men det kommer att kosta pengar. Nu vore den rätta tiden att spara, ordna upp saker och ting och genomföra de strukturreformer som behövs för att klara den oerhört stora utmaning som Sverige står inför. Vi har att välja mellan att göra någonting nu eller att bli tvingade tillbaka till den nivå som fanns på 50- eller 60-talet och som vi trodde att vi hade tagit oss förbi. Så stora kommer påfrest- ningarna att bli. I vårt arbete att förnya vårt parti har Centerpartiet utpekat fyra reformområden. Det handlar om tillväxt och självbestämmande, tillväxt genom företagande, tillväxt genom hälsa och tillväxt och miljö. När det gäller tillväxt och självbestämmande är vårt största förslag en inkomstskattereform som skulle göra att vanliga människor kan leva på sin alldeles vanliga lön. Detta ska göras i en ansvarsfull och balanserad takt samtidigt som man också genom- för de reformer som behövs i socialförsäkringssyste- men. Den här inkomstskattereformen skulle innebära att skatten sänks för alla genom en skatterabatt. För en undersköterska med en vanlig inkomst som jobbar i en kommun skulle det innebära 1 600 kr mer i måna- den efter skatt. Behövs det då? Ja, det behövs. Oerhört många människor i Sverige i dag känner att de inte kan be- stämma över sitt eget liv och sin egen framtid. Ett sätt att kunna bestämma och styra över sitt eget liv är faktiskt att kunna leva på sin lön. Jag förstår den desperation som har kommit till uttryck under den här våren genom Kommunals strejk. Jag förstår den mycket väl. Därför tycker jag att det är på tiden att man vågar fundera över hur vi alla kan bidra till att människor med låga inkomster kan leva på sin lön och själva bestämma över sitt eget liv. Vi lägger reformförslag för barnfamiljerna och deras ekonomi. Vi vet att föräldrar i Sverige i dag är oerhört pressade, inte minst ekonomiskt. Vi vill höja grundnivån i föräldraförsäkringen till 200 kr för att studerande, arbetslösa och unga människor som inte har kommit i gång i yrkeslivet ska kunna klara sig också om de skaffar barn och slippa gå till socialen. Vi lägger knappt 300 miljoner på att höja taken. Vi tycker att solidariteten med de här systemen är oer- hört viktig. Det är också en jämställdhetsreform att se till att pappor, som fortfarande i Sverige generellt sett har högre inkomst än mammorna, också kan vara hemma med sina barn. För att öka självbestämmandet lägger vi också pengar till rättsväsendet. Man måste kunna vara trygg för att känna att man kan styra sitt eget liv. Vi lägger väldigt mycket kraft på att försöka hitta ett reformpaket för företagande. Det är där jobben skapas, och det är där tillväxten skapas. Med all re- spekt för det viktiga arbete som utförs i den offentliga sektorn, blir man beklämd när man hör Sveriges fi- nansminister i TV få frågan: Hur ska ni skapa ökad tillväxt? Och svaret blir: Genom fler jobb i offentlig sektor. Det är väl den typiska inställning som regeringen och riksdagens majoritet visar gentemot företagandet. En företagare får två tredjedelar av föräldraersätt- ningen om han vill vara hemma med sitt barn jämfört med en arbetstagare med samma lön. En företagare som blir bestulen på sitt lager får betala moms på det som tjuven har tagit. När man ska lösa det stora sam- hällsproblemet med de höga sjuktalen lägger man oproportionerligt stort ansvar på företagen. Det finns oändligt mycket att göra för att under- lätta för företagandet och därmed också underlätta för tillväxt. I går pressade riksdagens majoritet igenom ett förslag där arbetsgivarna får ta ansvar för en tredje vecka om arbetstagaren blir sjuk. De har inga möjlig- heter att hantera detta. Det finns inga pengar till reha- bilitering eller hjälp för att få den här människan i slag igen och tillbaka på arbetet igen. Det är en typisk inställning. Man kunde höra finansutskottets ordförande, pressad av desperata småföretagare alldeles på riks- dagens trappa, säga: Nej, det är väl inte det mest idealiska förslaget. Nej, det är det inte. Det kan vi vara överens om. Vi lägger ett alternativt förslag byggt på företa- garnas, FR:s, eget förslag. Det handlar om att arbets- givarinträdet är anpassat efter antalet anställda med ett tak på 30 dagar och de sociala avgifterna på en nivå som motsvarar arbetsgivarinträdet. Det innebär ett stöd till småföretagarna, det innebär att arbetsgi- varna får ta ansvar för den situation som finns och det innebär också att vi inte slår ihjäl småföretagen. Ni lägger ett förslag som alla protesterar emot, arbetsta- gare, arbetsgivare, funktionshindrades organisationer med mera. Vi har ett förslag som bygger på företa- garnas eget förslag och som når samma nytta men skyddar småföretagen utan att bryta mot tvingande EU-reglering. Vi lägger fram förslag som handlar om tillväxt genom hälsa och om tillväxt och miljö. USA genom- för nu sin tredje största tekniksatsning genom tiderna på alternativt bränsle. I Sveriges riksdag bråkar vi om man kan ge dispens för ett år för tillverkning av bio- drivmedel. Det är ett exempel på fnuttigheten i re- geringens politik. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 9, Budgetpolitikens inriktning, som tar upp reformer på de fyra viktiga reformområden som jag här har nämnt.

Fru talman! Jag ska inledningsvis säga att jag inte på något sätt behöver försvara Bosse Ringholm. Det kan han mycket väl göra själv. Jag kan upplysa om att han faktiskt har regeringssammanträde på förmidda- gen. Jag har förstått att det är många av oppositionens företrädare som också väldigt gärna skulle vilja vara på regeringssammanträde, men det är Bosse Ring- holm som är där just nu. I en liten blick bakåt kan vi se hur ekonomin har utvecklats. Där kan man ganska tydligt se att Sverige har haft en väldigt bra utveckling ekonomiskt, syssel- sättningsmässigt, tillväxtmässigt och reallönemässigt under perioden från mitten av 90-talet och fram till och med i dag. Det är faktiskt en av de bättre perio- derna tillväxtmässigt i modern svensk historia. Man får gå tillbaka till enskilda år på 60-talet för att hitta bättre tillväxtperioder. När man hör oppositionens inlägg tidigare i dag kan man tro att man befinner sig på en annan en pla- net, eller åtminstone att oppositionen befinner sig på en annan planet när den gör sin avspark i den diskus- sion som har varit. Det har egentligen varit en ganska retoriskt trist debatt. Jag tycker att man ibland kan brygga över lite och erkänna att det faktiskt finns saker som har varit bra under den period som har varit. Det här är en väldigt viktig del. Det har pratats mycket om tillväxt och om förutsättningar för företag att kunna växa, och visst är många regler väldigt viktiga. Jag kan peka på att det gjorts ett antal juster- ingar i regelförenklingar i den anda som företagen förespråkat. Men så fort en regelförändring är genom- förd är den glömd och nämns inte någonstans. I stället finns ett batteri av nya åtgärder som ska förbättra företagsklimat och annat. Jag kan ha respekt för det. Det tillhör uppgiften att försöka sträva vidare mot nya mål. Men för att vara sanningsenlig kan man ändå peka på att det faktiskt skett en del intressanta saker på regelförändringsområdet. Om vi ser framåt är det viktigaste att hålla ordning på de offentliga finanserna. Det har också varit re- geringens och samverkanspartiernas mål, vilket Lars Bäckström också nämnde i debatten i går. Det är ett viktigt statligt uppdrag för denna kammare att kunna göra det. Det är viktigt för finansutskottet, som har det yttersta ansvaret i riksdagen för att det förs en sådan politik. Det är inte för att vi ska kunna säga att vi nu har en budget som är i ordning - det är inget mål i sig - utan för att vi vet att om staten har ordning på sina finanser medför det oerhört många dynamiska och positiva effekter för samhällsapparaten. Från det tidiga 90-talet, då de offentliga finanser- na var i fritt fall, vet vi på vilket sätt det påverkade småföretagen. Det spelar ingen roll om vi har skatte- lindringar och förenklingar, som i och för sig kan ha effekt om de faller ut, ifall företagen inte samtidigt har order från sådana som vill köpa varorna. Då satt företagen med sina varor, men det fanns ingen som köpte dem. Det fanns ingen efterfrågan, ingen tilltro, och räntorna var skyhöga. Det skapar ett negativt företagsklimat. En av de viktigaste uppgifter vi kan bidra med härifrån är att hålla ordning på de offentliga finanser- na. Och i nuläget finns, om vi ser på EU-området, tre länder som har överskott i de offentliga finanserna. Det är Sverige, Danmark och Finland. Lena Ek säger att vi i fjol stod vid ruinens brant, och nu har hon tagit ytterligare ett steg framåt. Där står hon nu. Jag vet att Centern har en svävande poli- tik, men att Lena Ek kunde sväva fritt i luften är mer än jag faktiskt trodde var möjligt. Och hon är dessut- om glad för det. Det gör mig lite ledsen att Lena Ek är glad när hon konstaterar att finanserna är i fritt fall. Om det vore så skulle det vara ganska tragiskt, för oavsett vilken politisk inriktning vi har så har vi ändå ett ansvar för att värna om vårt land och se till att vi får en god utveckling. Dessbättre har Lena Ek fel. De offentliga finan- serna är inte i fritt fall. Bakgrunden är just den som jag nämnde tidigare, nämligen att Danmark, Finland och Sverige är de länder i EU som har överskott i de offentliga finanserna. Hösten 2002 diskuterades det mycket varåt kon- junkturen lutade, om det var fråga om en uppgång eller nedgång och så vidare. Den här våren har i mångt och mycket präglats av ekonomiska besser- wissrar av olika rang som sagt att det var väntat att det skulle bli på det här sättet och att regeringen var för optimistisk hösten 2002. En tillbakablick på alla de prognoser som gjordes visar att regeringen var den som var allra blygsammast i fråga om en positiv ut- veckling till våren 2002. Handelsbanken och till och med Svenskt Näringsliv bedömde då att tillväxten skulle bli kraftigare än vad som faktiskt blivit fallet. Nu ser vi att världskonjunkturen inte vänt. Den har planat ut, och vi kan i talande stund också se att det inte finns några ordentliga signaler om en ome- delbar vändning av konjunkturen. Tvärtom tyder signalerna från Europa och även USA på att kon- junkturuppgången dröjer längre än vad som skulle vara önskvärt. Och det kan vi i nuläget inte göra sär- skilt mycket åt. Irakkriget fördes ju fram som en faktor. När det väl var över skulle också konjunkturen vända. Det fanns dock de som sade att det kunde ta tid, och de fick ju rätt. Vi vet inte heller hur den så kallade SARS- epidemin påverkar konjunkturen, men vi vet att män- niskor rör sig mindre, de flyger mindre och handels- kontakterna är förmodligen färre. Det påverkar också den allmänna konjunkturen i världen. Och där befin- ner sig Sverige tillsammans med övriga EU-länder. Vi är inte på något sätt utmärkande genom att vi skulle vara sämre än övriga länder i de här delarna. Vi diskuterade ju tilläggsbudgeten i går, och jag ska därför inte gå in på den nu, men om vi tittar på den budget som är lagd ser vi att några saker också har bäring på budgeten för 2004. Ett problemområde som diskuterats, och som vi på intet sätt har mörkat, är naturligtvis de höga ohälsotalen. Dem måste vi göra någonting åt. Jag konstaterar att mycket av det man säger i de gemensamma inläggen från oppositionens sida hand- lar om färre sjukskrivningar, bättre tillväxt, ökad sysselsättning. Vem vill inte ha det! Jag har emeller- tid läst era reservationer och motioner. Inriktningen på det man vill göra är ganska klar, men det sägs väldigt lite om hur man ska nå dit. Jag kan naturligtvis skönja skattesänkningar på en rad områden. De ska i de flesta fall betalas av sjuka, förtidspensionärer och arbetslösa genom högre egen- avgifter och lägre ersättningsnivåer. Man kan då fundera över vad det blir för tillväxt, och på vilket sätt efterfrågan kommer att öka, om man straffar en ganska stor grupp i samhället på det sätt som föreslås i bland annat Moderaternas motion och reservation på det här området. Det bekymrar mig lite grann. För att gå tillbaka till ohälsoproblematiken och det som skett på det området vill jag säga att man inte får förenkla situationen. Ohälsan har sin grund i en rad olika faktorer. Jag tror att det har stor betydelse hur arbetslivet ser ut - vad det är för arbetsmiljö, vilka krav som ställs och vad som fordras av den enskilde. Då är också arbetsplatsen väldigt viktig. Man kan inte förneka att privatlivet och det som sker utanför arbe- tet, liksom den allmänna bilden av hur familjen ser ut, naturligtvis spelar in. Men det är klart att miljön på arbetsplatserna har betydelse. Parterna har naturligtvis en roll i detta. Arbetsgi- varna förfogar över arbetsplatserna och är givetvis med i den här diskussionen, precis som arbetstagarnas organisationer. Och om vi har ett jättebekymmer på detta område kan det i det korta perspektivet inte vara helt galet att båda parter är med och tar ansvar för den situation som råder. Det kan ske genom en något lägre sjukersättning och genom ett ökat ansvarstagan- de i form av förlängd arbetsgivarperiod, vilket vi föreslagit. Jag kan bara göra den reflexionen, som svar till Lena Ek, att jag fortfarande inte tycker att det är den bästa lösningen på sikt, men det var den lösning som var möjlig i det korta perspektivet. Alternativet hade varit att nu inte göra någonting alls. Och då tror jag att kritiken hade blivit än värre, inte minst från oppo- sitionen. Nu visar vi att det här är en allvarlig fråga, och vi gör någonting åt den. Vi arbetar för att ta fram ett bättre och robustare system som fler kan stå bak- om. Jag vill också säga några ord om att vi skulle vara sämst i Norden i de här delarna. Den undersökning som nämndes kan man vrida och vända på många olika sätt. OECD brukar inte vara känt för att föra en socialdemokratisk politik. De är ganska kritiska till rapporten då de menar att den väljer ut vissa paramet- rar på ett speciellt sätt i de delar som är aktuella. Det som rapporten pekar på är att fler invandrare borde ut på arbetsmarknaden, och att det i dag finns hinder. Ja, det kan vi alla ställa upp på, och jag är den förste att ställa upp på det. Som ordförande i arbets- marknadsutskottet har jag besökt jag vet inte hur många ställen med jobbgrupper där invandrare försö- ker söka jobb. Jag minns särskilt när jag besökte en sådan grupp i Enköping. Där fanns en ung flicka som var född i Sverige, pratade klockren svenska, men hade ett ut- ländskt namn. Hon hade sökt jobb på en rad olika företag och uppgett sitt namn. Från företagen sades att de skulle återkomma senare, vilket de dock aldrig gjorde. Hon gjorde om experimentet, men uppgav då att hon hette Lisa Larsson eller något annat svenskt. Hon fick omedelbart komma på anställningsintervju. Med detta vill jag visa att vi här har en gemensam uppgift som politiker. Det finns en smygrasism ute i samhället. Den finns lite varstans. Vi såg allvarliga exempel på den i valrörelsen när politiker talade fritt. När de trodde att ingen hörde såg vi vad som kom fram. Jag tror inte att det var fråga om några enstaka fall. Det förekommer i företagarvärlden och i andra kretsar. Det förekommer säkert också i fackliga kret- sar och så vidare. Den gemensamma uppgift vi har är att se till att ingen utestängs från arbetsmarknaden på grund av annan nationalitet, annan hudfärg eller ett namn som inte klingar svenskt. Också företagarna får nog rann- saka sig själva lite grann med tanke på de rapporter som kommer. Riksdagen ska naturligtvis dra sitt strå till stacken, och regeringen sitt. Det fordras att vi alla gemensamt deltar i detta. Till sist, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga motioner.

Fru talman! Sven-Erik Österberg är, inte oväntat, mycket mer nöjd med den ekonomiska utvecklingen än vad vi i oppositionen är. Jag tror nog att vi bättre gör oss till tolk för dem som i dag lider av resurs- bristen ute i kommuner och landsting än vad Sven- Erik Österberg gör, för att ta ett exempel. Det är inte så att Sverige har haft en historiskt sett bra period om vi ser till omvärlden. Att vi haft det för svensk del är ju en ganska klen tröst. Om vi hade haft samma utveckling sedan 1994 som exempelvis vårt grannland Finland har haft, hade vår bruttonational- produkt i dag varit ungefär 200 miljarder större. Vi hade alltså haft skatteintäkter som varit i storleksord- ningen 100 miljarder kronor större. Det är klart att det hade varit enormt mycket bättre. Sedan är det också så, Sven-Erik Österberg, att Sverige gick från en femtondeplats i OECD:s väl- färdsliga 1994, när ni tog över, ned till en nittonde- plats år 2001. Och den senast tillgängliga statistiken för år 2002, som fortfarande är preliminär, indikerar att Sverige ligger någonstans mellan femte och sjut- tonde plats. Det största fallet var faktiskt det som Socialdemokraterna lämnade efter sig hösten 1991. Från 1990 till 1992 föll vi alltså från en sjätteplats till en femtondeplats i välfärdsligan. Bristerna finns i riktlinjerna för den ekonomiska politiken och i de mål som satts upp. Jag vill fråga Sven-Erik Österberg: Kan du vara nöjd med att samt- liga de mål som regeringen har satt upp för den eko- nomiska politiken nu av allt att döma inte kommer att kunna hållas? Man har inte ens kunnat klara det enda som länge såg ut att kunna klaras, nämligen att man inte skulle bryta igenom utgiftstaket. Nu visar Riksrevisionsverkets rapport att budget- tricksandet räddade er förra året från att gå igenom budgettaket med över 5 miljarder. För nästa år verkar det bli 7 miljarder. Är ändå inte detta ett tecken på att politiken har misslyckats?

Fru talman! Rapporter om att gå igenom utgiftsta- ket och så vidare är en följetong som har gått i repris så många år som jag kan tänka mig tillbaks, höll jag på att säga, men det har i varje fall kommit larmrapp- orter ett antal år. Senast var det hösten 2002 som man sade att utgiftstaket skulle spräckas. Det där är före- satser som har kommit på skam varje år, därför att utgiftstaket har inte spräckts. Vi kommer också under innevarande år se till att inte utgiftstaket bryts. Sedan är det alltid prat om budgettricksande och så vidare. Så var det även i debatten i går. Men det är ju faktiskt riksdagen ytterst som bestämmer vad som är möjligt. Jag tycker att det är viktigt med regler i det här avseendet, men det är klart att det alltid måste finnas möjlighet till flexibilitet för en regering så att man kan röra sig inom rimliga gränser. Mats Odell kommer också att hävda att det är viktigt om han hamnar i regeringsställning någon gång. När det sedan gäller tillväxtligan är Finland en speciell historia. Det går ju alltid att följa ett visst land under en viss period och jämföra det med sitt eget och sedan säga att vi har haft en betydligt sämre utveckling. Vad jag sade, vilket också Mats Odell höll med om, var att det faktiskt har varit en väldigt bra period för Sveriges del vad gäller tillväxt. Vi vet att Finland hade en väldigt låg tillväxt i början av 90- talet, faktiskt sämre än Sverige. Man har nu hämtat sig starkt under senare period. Men vad finländarna faktiskt har lyckats mycket sämre med än vi är att bekämpa arbetslösheten. Man har fortfarande en betydligt högre arbetslöshet än vad vi har i Sverige, trots att man har en stark ekonomi. Där har de en läxa kvar att göra, tycker jag, som vi faktiskt har klarat bättre, även om vi också naturligtvis har en bit kvar.

Fru talman! Om vi då i stället jämför med de samlade mindre OECD-länderna som liknar Sverige, har vi halkat efter med ungefär 70 miljarder. Det är klart att Finland har en hög arbetslöshet, men de har samtidigt mycket lägre sjuktal än vad vi har. Jag vet inte om Sven-Erik Österberg har reflekterat över att om sjuktalen hade varit som de var 1997, så hade den svenska öppna arbetslösheten legat i närheten av 10 % i dag. Så jag tror inte att man ska dra alltför stora växlar på att Finland fortfarande har en högre arbetslöshet. Sven-Erik Österberg svarade inte på detta om det inte är ett stort misslyckande att ni varken når målet för finansiellt sparande - frågan om utgiftstaket låter vi vara öppen - eller uppnår kommunernas balans- krav. Sysselsättningsmålet nås inte. Arbetslösheten ökar under hela 2003. Målet om högst 4 % arbetslös- het nås inte. Målet om halverad ohälsa nås inte. Målet om halverade socialbidrag nås inte heller under nästa år. Och skattekvoten stiger. Sven-Erik Österberg, det här är väl ändå en be- skrivning av ett fullständigt monumentalt misslyck- ande. Hur kan ni socialdemokrater vara så nöjda när det är så tydligt att ni inte kommer att nå något av alla mål som ni har satt upp?

Fru talman! Jag tycker att man kan känna sig hyggligt tillfredsställd med den utveckling som har varit om man sätter det i relation till övriga länder i Europa som faktiskt också har ett antal mål. Vi ser hur den internationella lågkonjunkturen har slagit till och drabbat många länder svårt, till exempel Tysk- land och Frankrike. Mats Odell vet själv hur det ser ut i de olika länderna. Och, som jag sade, är Sverige, Finland och Danmark faktiskt fortfarande de enda länder som har överskott i de offentliga finanserna. Alla dessa mål som Mats Odell oroar sig över på svenska folkets uppdrag, eller hur han ser det själv, vet vi inte så mycket om än. Det ska ju också läggas fram en höstbudget med åtgärder som ska vidtas i olika delar. I december ska vi förhoppningsvis dis- kutera dessa delar och hur det utvecklar sig vad gäller de mål som har satts upp. Överskottsmålet är satt över en konjunkturcykel, och i den budget som vi diskuterar här i dag ser vi att under perioden 2001-2006 har vi ett genomsnittligt överskott i de offentliga finanserna på 2 %. Vi kom- mer att försöka se till att vi kan klara det här, inte bara därför att det är ett viktigt mål i sig utan också därför att det är viktigt att hålla ordning på de offent- liga finanserna. Sedan är sysselsättningsgraden i Sverige hög i in- ternationellt hänseende. Även om vi nu ser att det kan vara svårigheter att nå målet 80 %, vet vi att vi ligger strax därunder, och det är väldigt högt vid en interna- tionell jämförelse. Sjuktalen är lägre i Finland, precis som Mats Odell säger. Vi har studerat det finska sjukförsäk- ringssystemet. Det är ett ganska hårt, krasst system. Ersättningen är 60 %, och det är en deadline efter 300 dagar. Endera måste man då vara frisk eller så blir man förtidspensionerad. Många ramlar också ur det finska systemet. Det är ett sjukersättningssystem som inte på något sätt kan jämföras med det svenska. Jag tror att det kan vara intressant att titta närmare på vad som finns bakom, så det är inte alltid så enkelt att göra jämförelser rakt över.

Fru talman! Sven-Erik Österberg säger att det är imponerande att utgiftstaken hålls varje år. Men det är ju inte så himla imponerande när man tar bort till- räckligt mycket utgifter för att komma in under taket och byter det mot inkomstminskningar. Då har man ju gjort skarpa tak och en god idé till mjuka tak och oklarhet om vad det står för. Sven-Erik Österbergs anförande var väldigt tradi- tionellt socialdemokratiskt. Här pratades om vikten av efterfrågan. Det konjunkturfunderades. Vikten av att hålla uppe efterfrågan har ju varit en socialdemo- kratisk ekonomisk filosofi under decennier. Sedan berättade Sven-Erik Österberg om de goda resultaten i slutet av 90-talet. Jag skulle nog vilja hävda att det var just när man övergav den politik som Sven-Erik Österberg skissar - som ju ledde till ständigt stigande offentliga åtaganden och högre offentliga utgifter - och bytte ut den mot en låginfla- tionsregim, mot avregleringar, mot svenskt EU- medlemskap och till och med vissa skattesänkningar under det tidiga 90-talet för att parera 80-talets ef- fekter som Sverige kom starkare ut ur den krisen. Det lade en grund för möjligheter som vi har pratat många gånger om och som jag menar att Socialdemokraterna förslösade och prioriterade fel. I stället för att lägga grund för tillväxt och för starkare utveckling för Sve- rige dopade ni kommuner och uppmuntrade folk i alldeles för liten utsträckning att arbeta för att lägga en grund för fortsatt tillväxt. Det är detta som vi står med nu när vi blickar framåt och många ändå är väl- digt bekymrade. Det blir lite parodiskt när Sven-Erik Österberg ska skälla Moderaterna för någonting och tar till just lägre ersättningsnivåer i samma stund som Socialdemo- kraterna själva har föreslagit lägre ersättningsnivåer och dessutom har lagt det i sina beräkningar som grund för att hävda att man ska bryta kostnadsök- ningarna när det gäller ohälsotalen i Sverige. Det må vara moderat politik, men det är numera också re- geringens politik. Man får hålla isär de olika anföran- dena här så att man inte hoppar på sin egen svans, vilket finansutskottets ordförande just lyckades med.

Fru talman! Det finns grader också i ett visst stäl- le, som man brukar säga. Om jag tittar på de mode- rata förslagen om besparingar i storleksordningen 40 miljarder och ser efter var de tas så ser jag att hälften tas på sjukersättning, förtidspension och arbetslös- hetskassa. Det är ett faktum, Fredrik Reinfeldt. Samtidigt för ni ett resonemang om att ni vill ha en proportionell skatteskala så att man betalar samma procentskatt rakt över. Jag kan inte tolka en sådan politik på annat sätt än att man tar ganska rejält från de mest utsatta. Det kommer bara att gynna dem med höga inkomster. De som tidigare har betalt högre skatt kommer att få lägre skatt. Det är en kraftig om- fördelning av välståndet mellan olika grupper i sam- hället. Jag kan inte tolka den politiken på något annat sätt. I och för sig är det rätt att det här inte på något sätt är den optimala lösningen ur vår eller samverkans- partiernas synpunkt, vilket vi diskuterade i går. Men vi tycker ändå att det är rimligt när vi ser att vi har en enorm kostnadsstegring på ett visst område - från 50 miljarder för ohälsan och förtidspensioneringarna upp till drygt 120 miljarder från 1997 till 2002. Den delen måste också vara med och ta ett ansvar för den enor- ma kostnadsutveckling som har varit. Jag tycker att det skulle ha varit mer fel att lägga den besparingen på skolan eller någon annan stans om man ser att det är ett område som genererar en sådan väldig stegring. Det är inte säkert att det blir bättre hälsa, men detta skärper en ordentlig diskussion om det hela. Om vi sedan kan följa upp den med ett bra system med ekonomiska drivkrafter som premierar låg sjukfrån- varo, bra arbetsmiljö och de delar som upplevs som stimulerande för både arbetsgivare och arbetstagare så har vi vunnit mycket på den process som har startat i och med detta.

Fru talman! Sven-Erik Österberg behöver inte upplysa mig om vad den tänkta strategin är med att sänka ersättningsnivåerna. Det kanske snarare är dina väljare som du ska berätta för att du tycker att detta är en riktig politik. De är nog lite mer häpna än vad jag är över att detta har kommit att bli också regeringens politik. Det är ju det här som utmålades som slutet på välfärden och anständigheten och allt det som vi alltid har fått höra, vi som föreslår sådant här före val och inte låter det dyka upp som en överraskning efter valdagen. Detta fyller egentligen i den bild som jag har av socialdemokratiskt skäll på moderata besparingsför- slag. Det ska nog inte ses som att de är så arga, utan det handlar mer om att de botaniserar i moderata motioner om det som snart blir regeringspolitik. Det är någon sorts förvarning. Det ringer på dörrklockan, och så är detta ett sätt att få veta vad som kommer härnäst. Jag tror att vi kommer att få höra mer av detta av regeringen. Det funderas nog på att ytterliga- re gå ned i ersättningsnivåer om statsfinanserna fort- sätter att vara svaga, såsom vi ser i utvecklingen. Det som ni missar är att Moderaterna förvisso ta- lar om vikten av stramare ersättningsnivåer - vi tyck- er att det är viktigt att man kan leva på sin lön och att det ska finnas en utväxling för dem som jobbar och sliter. Men vi parerar detta med lägre skatter, med ett i övrigt företagarvänligt klimat och en rad andra in- satser som totalt sett ger en politik för växt. Det är alla de här andra bitarna som ni tappar bort. Det räck- er inte bara att hämta inspiration från moderata bespa- ringslistor; man måste också ta till resten av politiken för att få en god utveckling i landet.

Fru talman! Det är alltid storvulet och mycket självbejakande att säga att man alltid ligger några år före i sin politik och att den kommer att bli sanning om några år. Jag vet inte om det är så om man tittar tillbaka i tiden, men Fredrik Reinfeldt kanske gör ett trendbrott just nu och tror att det kommer att bli så här framåt. Det är klart att det inte blir så om vi kommer att ha en socialdemokratisk regering. Ersättningsnivåer med hygglig ersättning när man är sjuk och när man är arbetslös är en av de viktigaste ingredienserna i socialdemokratisk politik. Å andra sidan är vi väl medvetna om att ifall system blir an- vända i sådan grad att de riskerar att urholkas ekono- miskt så måste man vidta åtgärder. Det åvilar den ansvarsfulle politikern att också se att det inte går längre om det fungerar på det sättet. Då måste vi analysera och se efter var orsakerna ligger och vi måste få fokus på själva problembilden. Det har vi faktiskt också fått genom den debatt som har förts under våren på det här området. Det har skapat en ordentlig debatt också ute i landet. Vi kan se nu i sjukstatistiken att korttidsfrånvaron sjunker ganska kraftigt och att den har gjort det någon månad ganska tidigt under våren. Om man samman- fattar det nu så kan man säga att det är ett visst trend- brott. Däremot finns det en stock som fortfarande finns med och som det gäller att fokusera ännu mer på och få tillbaka i arbete. Det är klart att det finns en jättestor skillnad. Jag noterar att Fredrik Reinfeldt med flera talar om svikna löften. Moderaterna gör ju en halvering av sina skattesänkningar jämfört vad de gjorde tidigare. Jag vet inte om de väljare som röstade på Moderater- na därför att de vill ha stora skattesänkningar känner sig svikna. Det är väl någonting som Fredrik Rein- feldt kanske får hantera längre fram under hösten och ta den diskussionen med dem. Jag kan ändå notera att det är ett ganska kraftigt trendbrott som Moderaterna gör just på skattesänk- ningssidan. De är inte bäst i klassen när det gäller det här längre, utan den rollen har tagits över av Centern. Hur fantastiskt det än låter så är det så; det ser man om man läser motionerna.

Fru talman! För att vara en representant för det som brukar vilja vara det statsbärande partiet så är det ganska fascinerande att Sven-Erik Österberg har vänligheten att övertydligt illustrera Socialdemokra- ternas nuvarande aversion mot begreppet staten. Det gäller då statens ekonomi. Han har också vänligheten att övertydligt illustrera Socialdemokraternas längtan efter en konjunkturvändning och hur man sätter hela sitt hopp just till konjunkturen, håller tummarna för den och för vad som ska hända. Det som alla andra prognosmakare sade före valet var att statsfinanserna höll på att braka samman. Många gjorde fel i bedömningen av konjunkturen, men det var korrekta prognoser och rapporter om statsfinanserna. Det går ni runt och vill inte låtsas om. Nu säger Sven-Erik Österberg här att en av de vikti- gaste uppgifterna är att hålla ordning på de offentliga finanserna. Det är ständigt detta prat om de offentliga finanserna och om konjunkturen och inget prat alls om statsfinanserna. De offentliga finanserna består av pensionssyste- met och kommunerna och staten. Kommunerna har balanskrav. Vad gäller pensionssystemet så har vi ju gjort en pensionsreform i Sverige som vi ska vara oerhört glada över. Den har vi gjort tillsammans, även om Socialdemokraterna inte alltid precis var de på- drivande. Då ska vi väl inte göra den fördelen till en nackdel genom att underminera statsfinanserna! Vi har föreslagit att man ska ha ett mål för statsfinanser- na och att de ska vara i balans. Det avfärdar Social- demokraterna med att det inte behövs. Resultatet av det är att man nu har en systematisk försvagning av statsfinanserna och en uppbyggnad av statsskulden. Jag skulle vilja be Sven-Erik Österberg förklara varför ni inte vill hålla ordning på statsfinanserna - det som är statens, regeringens och riksdagens främsta uppgift.

Fru talman! Vi har tittat ganska noga på det här och på vad som har föreslagits i en del motioner. Statens saldo är inte oviktigt på något sätt - det kan man inte säga. Men om man tittar på den modell som vi har valt att använda, de offentliga finanserna, och om man ser detta på sikt så vet vi att överskottet i pensionssystemet kommer att minska med tiden. Jag tror att det blir något slags trendbrott 2007 eller så. Om man tittar framåt så ser man att överskottet mins- kar. Om man bibehåller överskottsmålet på 2 % så kommer det att öka trycket på statens finanser. Om man har kvar bilden av ett pensionssystem med den demografiska utveckling som får ett mindre överskott så kommer trycket också att öka. Tillsammans med det så bibehålls det offentliga sparandet. Om man skulle överge offentliga finanser och bara rikta in sig på något slags nollfas eller nollöver- skott - en balans i statens finanser - och samtidigt inte titta på de andra delarna så kan det ha en negativ följd på sikt gentemot det gemensamma som man har sparat i offentlig sektor. Det är naturligtvis viktigt också för kommuners och landstings del, men siffror- na där är ju ganska små i förhållande till statens siff- ror och påverkar ju ganska marginellt åt endera hållet, även om vissa underskott i sig kan vara väldigt oro- ande i enskilda landsting. Men i det här samman- hanget har de ju en betydligt mindre del i det här och påverkar inte så mycket. Jag trodde att vi alla hoppas på att konjunkturen ska bli bättre, även om det inte är för att vi ska få det lättare och bättre här. Till mitt uppdrag som riks- dagsledamot är jag vald av svenska folket, det vill säga väljarna i min valkrets. Jag vill naturligtvis att vi ska kunna föra en politik där människor kan få en så bra välfärd och ett så bra liv som möjligt. Det kan man ju faktiskt bara göra om man ser till att man har pengar så att man kan göra saker: förbättra system, förbättra sjukvård och äldreomsorg och andra delar av samhället. Då bidrar naturligtvis en högkonjunk- tur. Ökad tillväxt och mera pengar gör att det finns möjlighet att göra mera saker och tillfredsställa de behov som finns ute i samhället. Då är högkonjunktur naturligtvis ett ypperligt medel.

Fru talman! Jag behöver just inte säga så mycket mer, egentligen, därför att Sven-Erik Österberg säger ju allting själv: Högkonjunktur är ett ypperligt medel! Men konjunkturer kommer och går. Det beslutar vi inte om här. Vi beslutar om de villkor för företags- klimatet och de villkor för ekonomin som ekonomin ska verka i oavsett konjunktur, och det kan vi påver- ka. Det är därför vi är valda. Vi är inte valda för att sitta och hålla tummarna för högkonjunktur. Den kommer att komma i alla fall, precis som det sedan kommer att komma en lågkonjunktur. Vi är valda för att se till att oavsett konjunktur ska vi ha en så god tillväxt som möjligt och så bra villkor för jobb och företagare som möjligt. Det är så vi ser till att man kan få bästa möjliga resurser både för privatekonomi och för att kunna långsiktigt finansiera sjukvård, äldreomsorg med mera. Sven-Erik Österberg vill inte prata om statens finanser, nämligen de finanser som vi här har hand om och har ansvaret för - han vill inte ta orden i sin mun. Nu ger han ytterligare ett sådant här övertydligt besked, nämligen: Gör inte i dag vad någon annan kan göra åt dig i morgon. Håll inte ordning på statens finanser nu, utan lämna räkningen till dem som kommer sedan. Jag tycker att det både moraliskt och ekonomiskt är ett felslut, speciellt med tanke på att premiepensionssystemet omfattar grundlagsskyddad privat egendom, men det blåser ni upp nu. Sven-Erik Österbergs koalitionsbröder lovar också ut att om vi bara inte hade det här utgiftstaket skulle vi kunna använda detta till olika utgifter. Sedan någon gång, om tio år, då ska vi ha en överbeskattning, för då ska vi betala igen det vi nu inte orkar lägga grunden för. Vi kan självklart diskutera formuleringar och ut- formning, men jag tycker att det här visar vikten av att vi sätter mycket tydligare fokus på statens finanser och statens budget, alltså det som vi har hand om, och inte bara skickar springnota till dem som kommer efter oss.

Fru talman! Karin Pilsäter gör en felaktig beskriv- ning. Jag pratar faktiskt en hel del om detta och är inte rädd att ta de orden i min mun på något sätt. Tittar vi tillbaka har vi faktiskt betalat av ett antal hundra miljarder på statsskulden. Det är lite kärvt just nu i den lågkonjunktur som råder, men planen är ju att när det här balanserar ut och det blir bättre tider kan man fortsätta betala av på statsskulden, därför att vi vill ha ned räntenivån. Det är bra att Karin Pilsäter konstaterar att jag är en vän av budgettak och att de ska hållas. Det är det som är disciplinen i det hela och som gör att vi kan bli starka i dessa delar. Jag uppskattar alltså att Karin Pilsäter faktiskt har noterat att jag är en stark vän av detta. Det är intressant med de offentliga finanserna. Målet 2 % inbakar också statens delar i det här. Det är ju det som är grundbulten i detta. Till sist måste jag säga att jag inte i min vildaste fantasi kan tro att Karin Pilsäter inte tycker att det är bra att det blir högkonjunktur. Den gynnar ju landet och den svenska befolkningen. Jag sitter väl inte still och väntar på att den ska lösa alla problem, men det är klart att den gör att vi kan betala av på statsskulden och verkställa saker som vi tycker är viktiga för att förbättra välfärden där det finns brister. Det är ju så politiken fungerar. Det här är ju inte konstigare än privatekonomi. Får vi ökade inkomster av något skäl eller extra inkomster på något sätt så använder vi dem. Vi kanske spar dem till framtida behov så att vi ser att vi kan brygga över perioder då det är sämre. Det är precis på det sättet som det svenska budgetsy- stemet fungerar: Vi har en möjlighet att se de offent- liga finanserna över en konjunkturcykel. Just nu ex- panderar vi lite mer ute i verksamheten än vad vi gjorde tidigare. Vi hade 4 % överskott för några år sedan. Det är ju som ett dragspel som gör att kon- junkturen inte omedelbart slår ute i verksamheterna på ett sätt som skulle vara negativt.

Fru talman! I april månad kom rapporten om kommunernas ekonomiska läge. Där säger ordföran- den i Kommunförbundet, Ilmar Reepalu, så här: I rapporten konstateras att 1,8 miljoner människor i åldrarna 20-64 år inte är i arbete, till exempel på grund av sjukskrivning, förtidspension och arbetslös- het. Om en femtedel av dessa kom i arbete skulle det innebära ett resurstillskott på 100 miljarder kronor. Det här är det stora problemet som vi diskuterar och som regeringens förslag försöker fokusera på - förgäves, skulle jag säga - och som vi försöker foku- sera på i vårt alternativa förslag. När det gäller sjukskrivningarna och det ansvar som läggs ut på olika grupper inom det här området, som Sven-Erik Österberg uttrycker det, har regering- en och utskottets majoritet nu tryckt igenom ett för- slag som förmodligen inte skapar arbetstillfällen utan blir en återhållande faktor för småföretagen beträf- fande att anställa. Om hälften av småföretagen kunde anställa en eller en halv person skulle ju det mesta av de här problemen vara lösta. Därför förstår jag att Sven-Erik Österberg säger att det här regeringsförslaget kanske inte är det mest idealiska. Men jag skulle vilja höra: Vilket är det mest idealiska? Hur tänker Sven-Erik Österberg sig ett sådant förslag som tar hand om problemen och fördelar ansvaret för dem men som faktiskt inte hind- rar nya jobb hos småföretagen?

Fru talman! Jag tror att jag nämnde det lite tidiga- re också. Jag tycker att parterna kan ha ett gemensamt intresse här. Det har förekommit en rad diskussioner, bland annat trepartssamtalen som skulle fokusera på vad man gör åt den stegrade ohälsan. Jag sade i går när jag blev intervjuad om det här, och jag kan säga det i dag igen: Spontant känner jag viss besvikelse över arbetsgivarsidan som väljer att hoppa av om man inte ensidigt får igenom bara de förslag som man har. I det här fallet handlar det om att man skulle sänka sjukersättningen för dem som är sjuka. Det var den enda åtgärd man kunde se för att förbättra hälsoläget eller åtminstone minska sjukskrivningarna. Det är väl det som egentligen inträffar. Nu tycker jag att parterna faktiskt har en rejäl chans. LO gillar inte att man får sänkt ersättning, och arbetsgivarna gillar inte att man får en vecka till. Det här är väl en rejäl och god chans att ta tag i det här och titta efter: Vad kan komma fram som vi tycker är ett optimalt system? Levererar man det tycker jag också att man kan ha ett öppet sinne och se de olika delarna i det här. Då skulle man kunna få ett robust system som parterna faktiskt står bakom. Vi behöver arbetsfred på svensk arbetsmarknad. Vi ska inte ha tvister mellan parterna. Vi ska inte ha tvister mellan regering och arbetsgivare. Det är aldrig bra på något sätt. Vi bör naturligtvis ha ett samarbetsklimat som främjar tillväxt i positiv riktning. När det gäller de extra dagarna och jag tittar på Centerns förslag kan jag inte låta bli att konstatera, Lena Ek, att ett antal av de företagare som stod på Mynttorget i går förmodligen kommer att få fler da- gar som man ska betala sjukersättning till sina an- ställda, eftersom ni säger att det är antal anställda, upp till 30 om jag läste rätt, som detta skulle gälla. Det är alltså ett antal som får fler dagar. Jag har inte hört att det skulle ha gått fram på något sätt i debat- ten. Det var också vad Jan Rydh föreslog. Vi har tittat på det där. Problemet är administra- tivt. Försäkringskassan måste vid varje enskilt sjuktillfälle veta exakt hur många anställda varje företag har. Det kan låta som ganska enkelt när man uttrycker det verbalt men är inte helt okomplicerat när man ska ha in det i ett system som fungerar.

Fru talman! Om man tittar på verklighetsbilden så som den ser ut nu är det så att samtliga arbetsmarkna- dens parter på både arbetsgivarsidan och arbetstagar- sidan har sagt att det här förslaget inte är bra. Så är det ju. Det är också så att företagarna faktiskt är be- redda att bära en del av bördan och svälja en del av den soppa som regeringen har lagat till på det här området. Då finns det ett förslag som är en kombina- tion. Det bygger på Jan Rydhs förslag och har vidare- utvecklats av Företagarnas Riksorganisation, och det utgör de bärande stommarna i det förslag som vi har lagt fram. Det är mycket riktigt att det finns en ansvarsför- delning. Det finns en villighet att bära de här bördor- na gemensamt. Men det alla är överens om är att man inte ska strypa de mindre företagen genom att ge dem denna extra börda. Den innebär en tröskel som gör att man inte anställer, och det är där som potentialen för nya anställningar finns. Det är där som vi kan få in de nya jobb som ger de nya svenskarna möjligheter, som ger arbetsskadade en chans att komma tillbaka eller som ger unga med en alldeles ny examen möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Det är där som den stora potentialen finns, och det är precis där som era förslag slår hårdast. Detta är arbetsmarknadens parter också överens om. Det finns här ett förslag som väldigt många tycker är intressant att titta på. Min fråga är då: Kan man inte tänka sig att fundera över FR:s modell, som faktiskt också har en uppslutning från stora delar av arbetstagarsidan?

Fru talman! Det fanns i ett tidigare skede under våren också ett förslag som stöddes ganska starkt av LO, TCO och SACO. Det diskuterades, men det var inte möjligt att ta fram det under den tidsperiod som stod till förfogande. Det gillades inte heller rakt över av alla. Det som gläder mig i Lena Eks inlägg här är att Lena Ek faktiskt öppnar för en diskussion som jag tycker är intressant och som vi kan föra vidare. Hon inser att det är viktigt att båda parter gemensamt tar ansvar för den här frågan. Därvidlag tycker jag att Lena Ek skiljer ut sig lite grann från sina vänner i oppositionen i övrigt, som vill lägga bördan ensidigt på den enskilde som blir sjuk. Jag tycker att vi ska använda den här öppningen och kunna diskutera den lite grann. Det finns inga låsningar när det gäller hur ett framtida system se ut utan jag tycker att vi ska kunna ha en öppen och bra debatt om det för att hitta ett system som blir optimalt och som parterna också tycker verkar i den riktning som man önskar. Det ska främja en god hälsa på arbetsplatsen och ge färre sjukskrivningar och mindre tryck på sjukförsäkringssystemet, så att vi kan behålla en bra försäkring även i framtiden och därmed också ge en god välfärd till dem som är arbetslösa. Jag tackar för Lena Eks inlägg.

Fru talman! Jag har lyssnat på den borgerliga op- positionen, och jag tar fasta på vad Fredrik Reinfeldt sade, nämligen att en ensamstrategi inte är bra. Jag delar den uppfattningen. Samarbete och lagarbete är bra. Vi kunde i gårdagens fotbollslandskamp se att det var gynnsamt. Det är också så att samarbete med Vänsterpartiet är bra. Jag tänker också då på fotbol- len, och på Bosse Ringholm. Utan Vänsterpartiet går det lite sämre. Det blev vinst för de borgerliga när de fick stöd av en enda vänsterpartist. Vänsterpartiet kan ibland utgöra skillnaden, framför allt i politiken. Den här budgeten och de här ekonomiska riktlin- jerna bygger på ett samarbete mellan tre partier. Det samarbetet inleddes egentligen mellan oss i Vänster- partiet och regeringen redan 1994. Sedan låg det nere ett tag, vilket var synd, men vi har nu i fem år haft ett ganska fast samarbete. Fru talman! Samarbetet utesluter inte olika åsik- ter. Tvärtom: Ett bra samarbete kräver olika åsikter, för då uppstår en dynamik, en spänning och en tävlan som gör att man får fram bättre förslag. Man måste också ha en opposition som opponerar och kritiserar. Även det stimulerar majoritetspoliti- ken. Det är precis som med den gamla reklamen för de två bilföretagen Hertz och Avis, där det ena före- taget sade: När man bara är nummer två anstränger man sig lite mer. Oppositionen har också ansträngt sig och lagt fram sina alternativ. Vi har studerat dem och kommit fram till det här betänkandet, där vi har skrivit in varför vi inte tycker om oppositionens alternativ. Jag tycker dock att det är konstigt när oppositionen här går upp och väldigt hårt och ibland elakt för att inte säga kalfatrande - fast ibland också milt i tonen - granskar budgetpolitiken, som redovisas på s. 81- 110. Man tycker att oppositionen kunde gå upp och bemöta vårt nej, men det gör den inte. Oppositionens företrädare går upp och säger ungefär som åsnan Ior i Nalle Puh: Det är dåligt nu. Det ska bli värre, och vi kommer att få äta tistlar. Om det skulle gälla väderle- ken skulle det låta ungefär så här: Det är regnigt nu. Det har regnat i maj. Kommer det någonsin att bli sol denna sommar? Det är ungefär så det låter när man beskriver den ekonomiska verkligheten. Men det är ingen som kän- ner igen den bilden, och då är det inte någon bra bild, även om den kanske är vacker. Den fungerar inte. Det är inte så dåligt som ni säger. Tidskriften The Economist säger att det är ganska hyfsat. Ni har i Sverige gått från "en storlek för alla" och arbetar nu mer med tanken "solidaritet i frihet". Jag tycker att det är bra. Vi tar till oss en del av kritiken. Vi har på vänstersidan ibland varit lite för stela. Om vi tar till oss det blir vi mer dynamiska. Det är bra att vi tar till oss kritiken. Kan vi inte få berömma oss av att vi lyssnar på varandra? Vi har i Sverige lyckats bra under de år som har gått. Var stolta över det! Målar man i svart kan man bli lite marknadspåverkande. Men tro inte att det bara beror på oss i de samverkande partierna. Det beror framför allt på människorna ute i produktionen, före- tagsledarna, men också på att vi i Sverige har haft en bättre tillväxt. Vi är inte med i EMU utan har både vår krona och vår egen ränta. Vi har haft en bättre tillväxt. Den har varit dubbelt så hög som i euroom- rådet och högre än i de övriga OECD-länderna. Vi har dubbelt så starka finanser som man har i euroom- rådet, och man har där dubbelt så hög arbetslöshet som vi. Vi har lyckats bra. Men det beror naturligtvis inte bara på oss. Att det har gått så fort uppåt beror ju framför allt på att det var så eländigt dåligt i början på 90-talet. Om vi har haft en jättehård vinter märks det väldigt tydligt när det blir vår. Att det går bättre för oss beror på att det var så jämrans dåligt i Sverige i början på 90-talet. Att Finland har lite bättre tillväxt än vi beror på att Finland haft en ännu djupare nedgång än vad vi har haft, och då går det lite lättare att växa till. Det är så det ser ut. Vi ska inte tillgodoräkna oss allt som är bra. Det är inte bra att slarva med statsfinanserna, och det gör vi inte, men det gör ni i den borgerliga politi- ken. Ni slarvar med statsfinanserna. Ni lovar ut för mycket av reformer och förbättringar och därtill stora skattesänkningar. Tänk på den skattesänkning som ni rullar ut nästa år! Moderaterna föreslår runt 20 mil- jarder. Folkpartiet föreslår omkring 35 miljarder eller ca 29 miljarder beroende på hur man räknar. Center- partiet är nu för tiden värstingen och föreslår uppemot 40 miljarder. Ni är hialösa i det här statsfinansiella läget. Kristdemokraterna är så att säga lite mer moderata och försiktiga och föreslår nettoskattesänkningar om kanske runt 5 miljarder. De växlar obligatoriska av- gifter mot sänkt skatt. Det är samma sak men påver- kar inte lika tufft som de andras förslag. Ni försöker sedan trolla bort detta. Ni står också för ett jättestort budgettricksande med a-kassan, med trafikförsäkringar och med jättelika besparingar som skulle slå sönder regionalpolitiken och Arbetsmark- nadsverkets arbetsmarknadspolitik. Det är jättemyck- et som ni försöker dölja. Det är därför som ni inte utvecklar era alternativ, som är så svaga. I stället väljer ni att kritisera. Vi var i går budgetpoliser, och sådana behövs, men vi kan inte begränsa vår politik till att agera budgetpoliser. Vi måste göra mer. Vad gäller frågan om vi är nöjda vill jag säga att det är klart att vi inte är nöjda med att vi, som det just nu ser ut, inte når alla våra mål. Därför skriver vi också att vi måste göra mer för att få en bättre till- växt. Vi måste minska utgifterna för ohälsan. Jag sade också i går att vi måste få ett system som kan accep- teras av politikerna, av arbetsgivarna och av löntagar- na, av dem som jobbar med vården. Reinfeldt sade att det fel som vi nu har gjort är att vi inte har lyssnat tillräckligt mycket på varandra och på parterna. Vi ska till hösten lägga fram förslag som kan vara förankrade på arbetsmarknaden, inom vård- sektorn och i politiken. Det är det grundläggande för ett bättre system än det som vi tvingades ta i går. Det är helt sant att vi framför allt måste få bättre tillväxt. Vad ska vi då göra för att få det? Vi ska na- turligtvis vårda våra inkomstkällor, men vi kan inte höja skatterna speciellt mycket. Vi höjde dem i början på 90-talet för att sanera ekonomin, men jag tror inte vi kan höja dem mer. En sak är dock att vi kan ta in de skatter som borde komma in. Vi kan minska fusk och avancerat skatteundandragande. Jag tycker att den borgerliga oppositionen har rätt i att vi måste göra mer för forskningen och innova- tionsutvecklingen. Det är viktigt att göra mer för den produktnära forskningen. Det finns just nu väldigt stora problem med detta, och dem måste vi göra nå- got åt. Jag tror att vi ska försöka avveckla lärarun- dantagandet, så att vi fortare kan få ut patent i pro- duktion och så att högskolor och universitet kan få del av vinsterna. Det är en bra samverkansform. Vi kan ha offentlig sektor som en tillväxtfaktor och se till att det blir bra transporter, kommunikatio- ner och forskning. Vad hade Ericsson varit utan den samverkan som en gång var mellan Televerket och gamla LM Ericsson? Det var det som utvecklade grunden för AXE-växlarna. Det kan uppstå oerhört positiv samverkan. Statliga företag kan vara en tillväxtfaktor om de drivs rätt. Vad vill ni på den borgerliga sidan göra? Jo, ni vill nästa år sälja ut 30-45 miljarder i ett jättedåligt börsläge. Det skulle också dränera riskkapital ute på marknaden. Det är inget bra ägarskap. Vad gör du som ägare? Jag säljer. Vi kan ju i stället utveckla detta genom att vi börjar besöka de statliga bolagsstämmorna och tar upp idéer och kritiserar. Vi kan vara ett slags ägarnas representanter på allvar och inte bara överlåta det på några få på Näringsdepartementet. Så kan vi utveckla det statliga ägandet i stället för att bara sälja. Vi kan se över regelverket. Det är ett bra uppslag som de borgerliga alltid kommer med. Men läs i be- tänkandet. Vi har ju tagit upp mycket av det. Vi kan göra mer. Jag har personligen skrivit till näringslivets orga- nisationer och bett dem lämna förslag till mig med konkreta idéer. Jag bad dem ge mig tio förslag på regelförenklingar som vi kan ta itu med och som är enkla att göra och är till väsentlig hjälp. De har redan svarat: Det ska vi göra, Bäckström. Vi ska leverera tio sådana förslag. Jag har lovat att höra av mig till dem. Vi ska göra en lista och så pratar jag med mina vänner, Miljöpar- tiet och Socialdemokraterna. Sedan kan vi bit för bit ta bort alla tio punkterna och lägga till nya. Vi ska jobba konkret med det här. Vi ska jobba konkret med tillväxten för att få mer resurser till den offentliga sektorn så att vi kan börja minska de oerhört ohemula skillnaderna mellan kvin- nors och mäns inkomster i lönebildningen. Där har ju arbetsmarknadens parter ett ansvar att ta, och sedan gör vi vårt. Den offentliga sektorn måste framför allt ha mer pengar. Det kan man få genom tillväxt och dynamik och fler arbetade timmar. Vi kan göra mer när det gäller forskningen genom bättre regler och genom att vara aktiva ägare till det vi äger. I en annan debatt visade vi 15 förslag för ökad tillväxt. Vi ska diskutera tillväxten. Vi ska sätta fart på den, men framför allt ska vi driva rättvisepoli- tik. När man känner trygghet vågar man möta föränd- ringar i löntagarkollektivet. Nu är min tid ute - inte i politiken, men för detta inlägg. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och av- slag på samtliga reservationer.

Fru talman! Man måste tyvärr skaka om Lars Bäckström och säga: Nej, Lars, du sitter inte i reger- ingen hur gärna du än vill tro det och hur mycket Vänsterpartiet än använder sitt oppositionskansli, som det heter, här i ledamotshuset till att utverka storman- de tal till regeringens försvar. Det är väl inte så lätt i Vänsterpartiet. Det är ett parti som ingen vill leda, eller som möjligen alla vill leda - det är litet oklart hur man ska uttolka vad som försiggår. Dessutom har man fört en faktisk politik efter valdagen som inneburit sänkta ersättningsnivåer och en lång rad försämringar som ingen har hört någon enda vänsterpartist tala om vid något tillfälle före valet. Frågan gäller inte vad ni vill göra, Lars Bäck- ström, utan mer: Vad kommer ni att ställa upp på i fortsättningen? Vad är det som väntar i förlängningen i den samverkan ni har med de andra partierna? Det tror jag att väljarna är ganska intresserade av. Var går smärtgränsen? Ska det till ännu mer neddragningar på ersättningsnivåerna? Vad är det för besparingar ni tittar på i ett läge där ni efter sommaren samlas till nya budgetförhandlingar där det mesta pekar på att utgiftstaket för nästa år inte kommer att mötas och att det finns behov av ytterligare utgiftsminskningar? Snart sagt varje underliggande utgiftsprognos som majoriteten bygger sina finanser på betraktas av de flesta som ganska fantasifulla, men knappast realis- tiska. Vi bör notera att majoriteten räknar med att det inte ska ske någon vidare ökning av kostnaderna för ohälsan - snarare tvärtom - och att kostnaderna för arbetslösheten ska gå ned i ett läge där arbetslösheten växer. Det enda som händer med den typen av underlig- gande prognoser är att de inte slår in, och så sitter ni där och budgetförhandlar. Var går smärtgränsen, Lars Bäckström?

Fru talman! Den går ungefär där Fredrik Reinfeldt beskrev den. Det kommer inte att hända. Bosse Ring- holm är en mycket skicklig och driven politiker. Bos- se Ringholm tänker inte gå till val nästa gång på 78 % ersättningsnivå, på en tredje vecka för arbetsgivarna i sjukförsäkringen. Då kommer Bosse Ringholm att ge öppet mål för oss i Vänsterpartiet på 15 %. Vi kommer att klara av att återställa detta efter- som vi kommer att driva en tillväxtpolitik. Vi ska inte göra något mer. Det här var en panikåtgärd, kan ni beskriva det som. Jag kan säga att det var en nödåt- gärd för att hålla budgeten i balans när vi inte klarade av att få en samsyn om hur vi skulle attackera ohäl- san. Det är riktigt. Vi hade andra bättre förslag. Jag kan redogöra för dem. Men vi fick inte gehör för dem. Socialdemo- kraterna försökte, men fick inte tekniska lösningar som fungerade. Då tvingades man till de här åtgär- derna. Vi ska inte göra om det, utan vi ska göra ett nytt och bättre system. Vi har arbetsgrupper för detta. Vi ska inte vänta till hösten. Vi sitter redan nu och arbetar med de här frågorna. Vad väntar i framtiden? Jo, fler förslag för till- växt. Det väntar regelförenklingar för mindre företag. Det väntar förslag för att stärka forskningen för att driva på produktutvecklingen i näringslivet. Det vän- tar ökade resurser till den offentliga sektorn för att börja minska skillnaden mellan kvinnors och mäns löner. Det är vad som väntar. Det kommer vi att levere- ra, eller också kommer vi inte att ha något samarbete. Den vägen är kristallklar. Men vi kommer att ha sam- arbetet eftersom det gynnar båda sidorna. Vi är lite vassare när det gäller jämställdhetspoli- tiken, lite vassare när det gäller tillväxtpolitiken. Regeringen är kanske lite vassare än vi när det gäller budgetpolitiken. Vi har olika starka sidor. Men vi är de som hårdast driver tillväxt- och jämställdhetspoli- tiken.

Fru talman! Lars Bäckström gjorde det riktiga på- pekandet att Vänsterpartiet hade inflytande över fot- bollsframgångarna under gårdagen. Ibland är det lite svårt att se vilket inflytande ni egentligen har över regeringspolitiken. Vi lärde oss att en borgerlig anfallspolitik den här gången kunde stödjas av en duktig vänsterpartistisk vänsterback. Det är lite svårt att se övergången Lars Bäckström gjorde när han sade att ni därmed också är en grund och ett stöd för den här regeringskonstellationen. Men vi förstod nu uppdelningen. Ni är duktiga på jäm- ställdhet och sossarna är duktiga på besparingar. Det kanske är en bild som också börjar sätta sig hos väljarna att Socialdemokraterna nu kör en ursin- nig nedskärningspolitik som de brukar skylla andra för. Det har gett en viss chockverkan hos väljarna. Man brukar klaga på att det inte sägs så mycket i de här debatterna, och att det låter som det brukar låta. Jag vill bara påpeka att vi har fått ett väldigt intressant besked av Lars Bäckström här i dag, näm- ligen att det inte blir mer av samma. Det här var den gång som det blev neddragningar för att möta de problem som den här konstellationen har. Mer av detta blir det inte. Det var väl ett väldigt viktigt be- sked, eftersom de flesta prognoser visar att problemen för den här majoriteten inte är över. Tydligen ska den socialdemokratiska skutan segla vidare ensam in i de problem som majoriteten har lagt grunden för. Det ska bli intressant att följa den utvecklingen.

Fru talman! När jag säger det grundar det sig lika mycket på en analys av mitt eget parti som av det socialdemokratiska partiet. De är begåvade politiker. De vet att om man fortsätter att skära ned och ta steg åt den moderata systemförändringen och ha låga ersättningsnivåer kommer inte väljarna att se någon skillnad mellan höger och vänster i politiken. Då finns en möjlighet - eftersom många tror att ni är bättre på tillväxt - att de börjar gå över till er. Vi måste bevisa att vi är bättre på tillväxt och fördelning. Vi ska inte bara dela kakan, vi ska bevisa att vi är bättre på att baka den. Jag sade en gång till Bo Lundgren, Moderaternas partiledare, att vore det så att den borgerliga sidan alltid var bättre på tillväxt skulle jag till och med fundera på dem. Jag sade att jag självklart delar hellre orättvist på en tårta än rättvist på en bakelse. Om ni alltid kunde leverera mer att dela på, skulle det till och med bli mer med ert bak till den fattige - totalt. Men det blir det inte. Ni har inte visat att ni är bra på tillväxtpolitik. Jag menar att Vänsterpartiet - och det är inte många som har insett det, det ligger lite i att vara nummer två - försöker lite mer, lyssnar lite mer. Jag lyssnade med glädje i går på demonstranterna på Mynttorget. Jag var besviken över att vara tvungen att vara där. Det hade varit bättre om de hade varit hemma i sina företag och jobbat. De känner oro. Min uppgift är att lyssna på dem och förklara varför vi har gjort som vi har gjort, att vi tar vårt ansvar för statsfi- nanserna, men också ser till att hitta en gemensam lösning mellan löntagare, arbetsgivare, politik och vårdgivare för att finna bättre system att minska ohäl- san. Jag tror att en bra idé hade varit att lägga in en ar- betsmiljöavgift på företagen, samtidigt sänka den allmänna löneavgiften och sedan låta parterna på arbetsmarknaden på varje lokal arbetsplats använda de resurserna för arbete mot ohälsa. Den idén diskute- rar vi. Vi har tillväxtidéer. Att det inte kommer att bli fler neddragningar beror inte bara på Vänsterpartiet, det beror lika mycket på Bosse Ringholm. Vi tar vårt ansvar för statsfinanserna genom att bringa fler folk i arbete.

Herr talman! Snart fattas bara att Lars Bäckström går på händerna här inne för att bevisa hur regerings- duglig han är. Han har med sig några partikamrater, till exempel Per Rosengren, som är i samma bransch. Han förekommer i den rosa affärspressen med ganska generösa förslag. Men faktum kvarstår: Ute på era partiexpeditioner hänger Marx och Lenin kvar på väggarna. Hur ser receptet ut för denna tillväxtkaka? Hur ska den bakas? Är det det vetenskapligt grundade recept som de allra flesta ekonomer, OECD, EU- kommissionen och så vidare, rekommenderar för Sverige? Vi talade om detta i går, Lars Bäckström, och då sade du att vi skulle återkomma i dag. Kommer de ideologiska skygglapparna att göra det omöjligt för er att bejaka att förmögenhetsskatten måste avvecklas? Kan det ske i ett rum där Karl Marx blickar ned från väggarna? Ska dubbelbeskattningen på svenskt aktie- sparande avvecklas, eftersom det är en straffskatt på svenskt sparande som gör att svenska företag säljs ut i en rasande takt till utländska intressen? Red gärna ut det här! Hur pass smal är receptsam- lingen för denna tillväxt? Vi har anledning att få besked på den punkten.

Herr talman! Jag vill bara erinra om att jag har sagt att det vore bra om de borgerliga redovisade sina alternativ och inte bara kritiserade. Jag ska svara på frågan. Jag tror att jag har någon bild hemma på Karl Marx. Jag är modern marxist. Han har tillfört mycket i den politiska analysen. Jag är stolt över att vara marxist. Till och med Lenin tyckte om tillväxt ibland. Ni vet; den nya ekonomiska politiken. Han hade sina klara stunder, även om han var icke-demokrat. Det var hans stora fel. Vad ska vi göra för att driva på en ny ekonomisk politik? Jag sade det tidigare. Vi måste förbättra forskningsinsatserna, den produktionsnära forskning- en, innovationsforskningen. Ta undan lärarundantaget. Driv ett aktivt ägarskap på den statliga sidan. Gör miljödrivna insatser. Det stärker efterfrågan på en viktig tillväxtsektor. Se över skattesystemen. Vi har fört diskussioner. Jag kan inte alltid avslöja vem som har sagt vad. Det är till exem- pel 3:12-reglerna och andra saker vi har tagit upp. Det finns inskrivet sedan länge i kammarens pro- tokoll att en av dem på vänstersidan som tidigast sade att vi ska ta bort förmögenhetsskatten på arbetande kapital hette Lars Bäckström. Bo Lundgren är mitt sanningsvittne i frågan. Vi har tagit initiativ och har drivit igenom punkter. Vi kommer att fortsätta med det. Jag tror att vi kan minska skatteuttaget på vissa delar av företagssektorn, men vi kan också öka det på vissa delar. Jag kan inte lova något allmänt sänkt skatteuttag, men jag kan lova att vi gör det mer ef- fektivt för produktion och sysselsättning. Det kan jag lova.

Herr talman! Det var ändå en ganska mager re- ceptsamling. Lars Bäckström svarar inte på frågan om det finns några ideologiska blockeringar för de ve- dertagna recept för ekonomisk tillväxt som presente- ras av de flesta fackekonomer, OECD, EU. Lars Bäckström säger då att forskningen är för. Han sade i sitt första anförande att det nu väntar regelförenkling- ar. Javisst, det har väntat i åtta och ett halvt år. Vår- propositionen är den nittonde proposition som reger- ingen lägger fram sedan valet 1994 där det här fortfa- rande saknas. Det väntar. Det här är ganska skrämmande. Lars Bäckström nämner 3:12-reglerna. Det är väl ändå höjden! Här har man utlovat att det ska komma något. Ännu en gång är det "skott kommer". Inte ens lösplugg får ni i väg på det här området. Det är ynkligt, Lars Bäck- ström. Ni måste försöka rycka upp er om ni ska vara något slags påtryckare i tillväxtfrämjande riktning. Där har ni i så fall totalt misslyckats. Herr talman! Jag vill passa på att ändra mitt bi- fallsyrkande i mitt huvudanförande. Jag sade då att jag yrkar bifall till reservation 4. Jag vill ändra det till att i stället yrka bifall till reservation nr 8.

Herr talman! I betänkandet finns en del att läsa i de här frågorna. Tiden medger inte allt, men se på s. 61, rubriken Regelverket för företagen. Man kan summera till ungefär 25-30 åtgärder som är vidtagna. Sedan heter det: Ni gör ingenting. På s. 62 står följande: "Under 2001 har 29 myn- digheter tillsammans infört och ändrat i 377 före- skrifter med bäring på små företag. Myndigheterna har samtidigt upphävt 136 föreskrifter och allmänna råd." Jag har inlett en dialog med Sveriges företag om att ta fram tio konkreta förslag på ändringar. Vilka tio konkreta förslag har Mats Odell? Han talar allmänt om att ta bort alla krångliga regler. Självklart ska vi göra det. Men ange då fem konkreta förslag till änd- ringar. Vill du sitta med i min arbetsgrupp som jag har inlett med företagarna? Jag har begärt att de ska komma med tio konkreta förslag. Ni får inte alltid vara med, Mats Odell, men ibland kanske vi kan ha ett gemensamt möte. Jag har börjat arbeta konkret med detta i stället för att tala i svepande generella termer. De allmänt vedertagna råden om tillväxt är fak- tiskt med vetskapen om att politik inte kan styra detta. Det här är ingen planekonomi. Men politik kan bidra. En av de viktigaste bidragen är sunda statsfinanser, att inte slarva med statsfinanserna. Ett annat viktigt bidrag är att satsa på utbildning och forskning. Läs i det dokument vi, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har skrivit ihop om den svenska konkur- renskraften. Läs på s. 63. Läs i EU-kommissionens rapporter. Där framgår att Sverige har det hyfsat gott - bättre än de flesta andra länder. Det spelar ingen roll om företagarna inte upplever det tillräckligt väl. Därför måste vi fördjupa kommunikationen med företagarna, diskutera och vara lyhörda, men inte bara med dem utan också med löntagarna. Det här kan aldrig få ske i konfrontation med löntagarna. Det gör ni med er urholkade arbetsrätt.

Herr talman! Det var roligt när Lars Bäckström nämnde åsnan Ior från sagan om Nalle Puh - att äta tistlar. I det sammanhanget tänker jag på att det enda sättet att få åsnan att faktiskt ta ett steg framåt mot sin vilja - han vill helst stå still - är när någon sätter fast svansen och han får ett häftstift i den aktre regionen. Det är ungefär så det har varit med sjukfrågan. Sedan 1997 har kostnaderna ökat varje år. Det har inte hänt någonting. Sedan kommer en handlingsplan som inte innehåller en enda skarp åtgärd. Sedan - pang, bom - kommer ett förslag, som alla de ingåen- de parterna säger inte är bra. Arbetsmarknadens par- ter säger att det inte är bra och att det har varit kort tid - frågan kom upp på allvar 1997! Det förslaget har nu drivits igenom i riksdagen. Nu har Sven-Erik Öster- berg, ordförande i finansutskottet, sagt att förslaget inte är idealiskt och att det finns funderingar på att ändra det. Då blir min fråga till Vänsterpartiets representant i den här debatten: Är det här förslaget idealiskt? Vad är det för ändringsförslag ni funderar på i så fall? Det skulle vara väldigt intressant att höra. Jag tycker att det är ett idiotiskt förslag. Det finns andra, bättre förslag, som kommer från arbetsmarknadens parter, som ger en bördefördelning och som skyddar småfö- retagen på ett helt annat sätt. Vad är det idealiska förslaget?

Herr talman! Det finns andra förslag som kommer från arbetsmarknadens parter. Centern har ju valt att ta en part på arbetsmarknaden, företagarna. De är inte ens en avtalsslutande part. Jag tror att den situationen aldrig kommer att upp- stå där Vänsterpartiet står i rak konfrontation med Landsorganisationen, TCO och Saco. Men jag tror också att det är en sådan situation att de fackliga löntagarorganisationerna aldrig kan diktera politiken. Det är ett tagande och ett givande. Det ideala förslaget för min del - det antydde jag tidigare - har vi redovisat i motion. Vi tror att man skulle ha en sanktion som sätts in på de arbetsgivare som inte fullföljer sitt rehabiliteringsansvar. Vi har försökt lyssna in vad arbetsgivarna säger. De säger att de tycker att det låter rimligt. Räcker det? Det är det vi diskuterar. Sedan har vi i Vänsterpartiet diskuterat om man kunde ha en avgift och samtidigt sänka den allmänna löneavgiften och låta det finnas för parterna att hante- ra i ohälsoarbetet. Det är det vi har föreslagit. Men sedan får vi lyssna på andra. Jag sade att ing- en part kan diktera det här. Alla måste ha lite vetorätt, men alla måste få med något av sina idéer. Det tror jag att vi kommer att lyckas med. Centern har fastnat för en idé. Jag tror att det är farligt att så ensidigt fastna för en idé. Det kan ställa till problem när man har den lyssnande dialogen. Vad har man inte gjort? Jag får då återigen säga: Läs sidan 45 i betänkandet! Där står det redovisat vad som är gjort och vad som är på gång att göra nu. Tiden medger inte att jag säger mer. Läs sidan 45! Det är svar nog.

Herr talman! Lars Bäckström säger att han är en lyssnande person. Det må så vara att han har den inställningen, men han är i så fall tämligen lomhörd. Arbetstagarparterna har sagt att det här förslaget inte är bra. Arbetsgivarparterna har sagt att det här försla- get inte är bra. Organisationer för funktionshindrade har desperat sökt så många riksdagsledamöter som möjligt och sagt att det här förslaget är jättefarligt för deras möjlighet att delta på arbetsmarknaden. Invand- rarorganisationer har sagt att det här gör det svårare för dem att komma in på arbetsmarknaden. Det är inte vad jag menar med att lyssna. Ska man lyssna, ska man ju ta till sig något. Det förslag som vi har lagt är ett förslag, ett alter- nativ. Det är ett förslag som ganska många tycker är intressant. Jag vill konstatera, eftersom det här är min sista replik till Lars Bäckström, att hittills är det två parter av de tre som står bakom det här förslaget som har sagt att det inte är bra. Det är en ganska ironisk ord- ning att det är precis det förslag som inte är bra som företagare och människor på arbetsmarknaden ska leva efter i fortsättningen.

Herr talman! Jag har ju lyssnat. Det förslag som företagarna har framfört har löntagarorganisationerna inte ställt upp på. Det finns inte ens på arbetsgivarsi- dan enhällighet om det. Svenskt Näringsliv är kritiskt till det här förslaget. Det är bara en part, som inte ens är en avtalspart. Det är ett lite bräckligt underlag. Vad vi har lagt fram är just att vi ska lyssna på parterna och resonera, och vi har en arbetsgrupp som arbetar med det här. Jag tror att det är bra om vi till hösten kan få ett system där även några av de borgerliga partierna kan säga att de ställer upp på vissa grundläggande drag i det här systemet. Jag tror att det är bra. Vi har också beskrivit att vi håller på att arbeta. Det här är inte vägs ände. Det är inte slutpunkten. Det är inte nirvana i kampen mot ohälsan. Nej, det är det inte. Kan man vara mer lyhörd än så? Vi tog det här för att värna budgeten. Vi hade misslyckats med några andra tekniska lösningar. Ni kritiserar det här, men ni tar inte ert ansvar för budgeten, Lena Ek. Det är extrema skattesänkningar ni lovar ut. Det visar att man inte står i mitten i politi- ken, utan Centerpartiet står i dag på en ganska extrem ytterkant när det gäller löften om sänkta skatter. Då kan man också lova att inte göra tuffa budgetsane- ringssaker, för man har lämnat det fältet till andra.

Herr talman! Vi har här hört Lars Bäckström säga att man inte kommer att göra fler neddragningar. Han hänvisar då inte bara till sig själv, att det ska vara ett besked från honom själv att det inte blir fler neddrag- ningar, utan även till Bosse Ringholm. Då kan man bara påminna: Varför ska man lita mer på Lars Bäck- ström än vad man kan lita på Bosse Ringholm? Han sade ju före valet att utgiftstaket ska klaras med tek- niska justeringar och att det inte blir några besparing- ar i budgeten och inte några inställda vallöften. Det vore nog bra om Lars Bäckström på något sätt förklarade varför hans egen trovärdighet nu skulle vara mycket större, speciellt som han hänvisar till Ringholm. En annan sak som jag funderar på är att han sade att det behövs en spänning i samarbetet. Det kan man hålla med om, att det alltid är väldigt spännande att se vad som kommer ut ur det utifrån vad ni säger i för- väg att det ska komma ut. Han säger att man efter det att man har granskat talar om varför man säger nej till alla oppositionens förslag. Sanningen är den att när väl er proposition kom- mer hit till riksdagen är allting redan låst. Bäckström förde ju in Nalle Puh på egen hemma- plan. Ni har väl snarast läst våra budgetförslag eller våra riktlinjer som Nalle Puh brukar läsa. Han säger att han tyvärr har fått lite vatten i ögat och måste lämna över till Kanin. Ni lämnar över det till finans- utskottets kansli som får skriva varför det är fel på alla våra förslag. Om jag till sist får fortsätta med Puhfrågan när det gäller ert förslag om sjuklönen är detta oerhört märk- ligt. Ni själva är alla emot det. Det är ungefär som när Nalle Puh ska fånga heffaklumpen och sätter ned en kruka med honung, och han hoppar själv ned och äter upp den. Det är ungefär så ert sjuklöneförslag är. Det handlar inte om att ni ska komma till rätta med själva sjukfrånvaron utan om att ni ska spara i er egen stats- budget, den som ni skulle lösa med tekniska juster- ingar. Lars Bäckström! Säg någonting om varför vi ska tro på dig i dag!

Herr talman! Man ska inte bara tro på mig i dag. Man ska tro på mig alla dagar. Möjligtvis skulle jag teoretiskt kunna tumma lite grann på hela sanningen i privatlivet, men aldrig i politiken. Det beror inte på min höga moral, men det är så osmart att tumma på sanningen i politiken. Jag säger att vi inte hamnar i den här situationen en gång till med ohälsofrågan och budgettaket. Det fanns ett förslag tidig höst om medfinansiering. Då sade Riksförsäkringsverket: Det går inte. Sedan fanns det ett annat förslag om medfinansiering. Då sade samtliga remissinstanser: Det går inte. Sedan fanns det ett annat alternativ som diskuterades - det hörde ni i debatten. Sedan gick det inte tekniskt att lösa det. Vi gillade inte de här förslagen, utan vi hade våra. Till oss sade de: Era förslag går inte tekniskt sett. Man trampar ju inte i samma grop två gånger om man är en något så när durkdriven politiker. Säga vad man vill, men Bosse Ringholm är en durkdriven poli- tiker. I den delen vill jag säga att han kan vara skick- ligare än vad jag är på att göra politiska bedömningar. Han inser mycket väl, liksom jag gör, att om vi gör om det här en gång till löper vi allvarliga risker att förlora nästa val. Det är det som är det fina med demokratin. Dik- taturer kan göra misstag gång på gång och driva sina länder rakt ned i moras. Men demokratin är i någon mening självkorrigerande. Ni ska veta att jag har fått mycket kritik av perso- ner när jag är ute och handlar, när jag går in på Kon- sum och Maxi. Jag får kritik av människor som ringer till mig på kvällarna. Jag skäller tillbaka ibland - man ska inte alltid bara ta åt sig allting. Men jag lyssnar in kritiken. Jag säger att nu har vi tänjt lojaliteten så långt vi kan tänja den, och nu måste vi se till att få andra åtgärder, som håller budgetstabiliteten. Men budgetstabiliteten ska vi klara också. Men vi har ännu inte satt något utgiftstak för 2005.

Herr talman! Det är möjligt att man ska tolka det som står i höstbudgeten om att ni inte satte ett ut- giftstak därför att ni inte hann och att det i vårbudge- ten bara står att ni ska återkomma i höst, just som den spänning som pågår mellan er om på vilken nivå ni ska sätta det här utgiftstaket. Det är klart att det alltid är en väldigt enkel lös- ning att klara utgiftstaket genom att höja det, men det är ju inte det som är meningen. Det är därför som vi här i riksdagen har fattat beslut om att vi ska ha rikti- ga riktlinjer för den ekonomiska politiken, men det klarar ni inte av att leverera. Lars Bäckström säger att anledningen till att vi ska tro honom är att Bosse Ringholm är en sådan durkdriven politiker. Om det är orsaken till att vi ska tro på Bäckström vill jag bara säga att Bosse Ring- holm väl också vet att det, om man har trampat riktigt rejält i klaveret en gång, kan bullra lika mycket när man drar upp foten. Då kan det vara bra att ha den stående kvar. Nalle Puh visste att det kunde vara lika bra att sitta kvar i heffaklumpsgropen och äta upp all honungen, ända nere i botten, när han en gång hade hoppat ned i gropen. Jag tror inte att det är så enkelt som att Bosse Ringholm kommer att göra en bättre politik i framti- den för att inte lämna det här öppna målet, som du sade, så att ni skulle kunna gå till val på att ni ska riva upp de beslut som är flagranta brott mot er egen poli- tik och era egna vallöften. Vem kommer att tro på Lars Bäckström om ni ska gå till val på att ni vill riva upp det ni själva har genomfört? Och skulle Bosse Ringholm släppa fram det? Jag tror att vad vi ser här inte bara är ett sönderfall i den ekonomiska politiken, utan det är ett totalt sammanbrott i hela tankeverksamheten i ert samar- bete. Ja, det är spänning, men jag tror att det är helt fel volt i den spänningen.

Herr talman! Jag har inga problem i denna fråga. Ingen av de samverkande parterna har sagt att det här är en ideal lösning. Vi ska göra bättre lösningar. Det har vi redovisat klart och tydligt, och när vi har gjort det och har stabila statsfinanser finns det ingen anled- ning att ha kvar den här lösningen. Det är bara en vanlig hederlig demokratisk pro- cess och ett ansvar. Det är det som ni inte visar i era budgetalternativ. Det är därför som ni väljer att inte ens försvara er när jag i mitt huvudanförande kritise- rar er för ert budgettricksande. Ni lovar ut skatte- sänkningar i klassen runt 30 miljarder, och samtidigt anklagar ni oss för att inte hantera statsfinanserna. Ni säger att vi inte ska ha ett tvåprocentigt överskottsmål, utan vi ska nöja oss med ett mål om balans i statens finanser. Men det innebär att man får ett försämrat totalt offentligt sparande i ett medellångt perspektiv. Det är ni som har den politiken, och var- för har ni det målet? Jo, för att ni av principiella och ideologiska skäl vill driva kravet på sänkt skatt. Det är det här ansvaret som ni inte tar. Ni fuskar och tricksar med vaga löften om hur det ska finansieras. Trafikförsäkringen ska överta kostnaderna. Det är oklart hur det ska göras och vad detta ska ställa till med när det gäller avtalen. Det talar ni över huvud taget inte om. Ni vill slå sönder resurserna till ar- betsmarknadspolitiken, som skulle leda till oerhörda problem i matchningen och när det gäller minskade flaskhalsar. Detta svarar ni inte på. Ni säger att det ska bli ökad egenfinansiering i ar- betslöshetsförsäkringen. Det är ett förslag som är budgettekniskt totalt omöjligt, eftersom ni inte har satt er in i hur det fungerar. Det är inte alls så att man kan öka egenfinansieringen och då minska statens utgifter. Egenavgifterna går rätt in i statsbudgetens inkomstsida. De går inte till kassorna. Men ni har inte läst på tillräckligt mycket. Ni vill inte försvara er, utan ni går bara till an- grepp. Jag försöker redogöra för våra motiv. En poli- tisk offentlig debatt kan inte bara vara att ni står, som i Dreyfusprocessen i Frankrike, och bara anklagar - j'accuse. Dreyfus var oskyldig.

Herr talman! Gröna prioriteringar fick genomslag i besparingsbudget. Så rubricerade vi uppgörelsen om vårbudgeten mellan Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tidigare i år. Medan tidigare budgetuppgörelser handlat om re- former i en tid av god ekonomisk utveckling fördes vårbudgetsamtalen i ett nytt ekonomiskt läge. Ut- giftstaken för staten riskerade att överskridas med 10 miljarder redan i år samtidigt som kostnaderna blev större och intäkterna lägre. Många tidigare utlovade reformer fullföljs samti- digt som besparingar föreslås för att klara utgiftstaken 2003 och 2004. Grunden läggs för att man i höstbud- geten ska kunna föreslå inriktningar och prioriteringar för resten av mandatperioden. Våra prioriteringar inför budgetförhandlingarna var att värna dem med låga inkomster och biståndet, öka resurserna till kommunerna och samtidigt genom- föra besparingar på försvaret och nya motorvägar. Jag vill nämna ett antal punkter som belyser hur vi har lyckats i den ambitionen. När det gäller biståndet säkerställs ökningen. Vår målsättning var att de planerade höjningarna av biståndet till 0,82 % av BNI, 16 miljarder, i år och 0,86 % av BNI, 20 miljarder, år 2004 skulle ligga kvar. Resultatet blev att höjningen för 2004 finns kvar i sin helhet, men att 400 miljoner som inte rör planerad biståndsverksamhet skjuts från 03 till 04 och 05. Detta kommer inte att påverka Sveriges bidrag till FN:s verksamhet eller möjligheten att ge katastrofbi- stånd. Det som i första hand kommer att beröras är Sveriges bidrag till internationella finansiella institu- tioner som Världsbanken och regionala utvecklings- banker. Vi sade också nej till höjda tak men ja till höjt golv i föräldraförsäkringen. Vi ansåg att det inte fanns ekonomiskt utrymme att genomföra de planerade höjningarna av taken i sjuk- och föräldraförsäkringen för dem med inkoms- ter över 24 000 kr i månaden. Vi prioriterade i stället att höja golvet i föräldraförsäkringen, vilket gynnar dem som har låga inkomster och många gånger tving- as till socialbidrag för att klara sig. Resultatet blev att inga höjningar av taken sker under 2003 och 2004. Men höjningen av golvet i föräldraförsäkringen från 150 till 180 kr om dagen genomförs som planerat. Mer pengar till kommunerna tryggar den kommu- nala ekonomin. Vår linje var att inga besparingar skulle göras på kommun- och landstingsbidragen då dessa pengar behövs inom skola, vård och omsorg. Resultatet blev att inga nedskärningar görs på pla- nerade bidrag till kommun- och landstingssektorn detta år. Och år 2004 tillförs kommuner och landsting ytterligare 4,3 miljarder utöver vad som tidigare var planerat. Militären får vänta med inköp av vapen. Ett grönt krav i budgetförhandlingarna var bespa- ringar på det militära försvaret och inköpen av vapen. Resultatet blev att inköp av vapen för ett värde av 1 miljard 2003 skjuts på framtiden, och ytterligare 400 miljoner kronor för inköp av vapen skjuts upp 2004. Sedan gäller det mindre pengar till vägar och upp- skjuten citytunnel i Malmö. Vi drev besparingar på nya vägar. Resultatet av förhandlingarna blev att 1,2 miljarder investeringar i vägar, främst nya vägprojekt, skjuts på framtiden. 275 miljoner kronor ytterligare sparas genom att starten av Citytunneln i Malmö skjuts upp till tidigast 2005. Naturvård och biologisk mångfald värnas. Vår linje var att planerade satsningar på inköp av naturreservat och på miljöforskning ska ligga kvar. Resultatet blev att besparingar på miljöområdet i stället görs på marksanering och klimatinvesterings- programmet för kommunerna. När det gäller trängselavgifterna i Stockholm tog vi ett steg framåt mot genomförande. Vi ville att staten skulle ge ekonomiska garantier för investeringar i kollektivtrafik i samband med införande av trängselavgifter i Stockholm, så att dessa satsningar ska kunna göras snabbt. Resultatet av förhandlingarna blev en text om att denna princip ska gälla men att den exakta utform- ningen beslutas efter att Stockholmsberedningen presenterat sitt förslag. I övrigt finns det tre för oss små men viktiga sats- ningar. Det handlar om att 5 miljoner anslås till in- formation om ny diskrimineringslagstiftning för att få en bra efterlevnad. Det handlar om 5 miljoner till antidiskrimineringsbyråernas verksamhet, vilket är mer än en fördubbling jämfört med i dag. Och det handlar om 10 miljoner till åtgärder för att bekämpa rovfisket och bland annat inrätta ett internationellt fiskesekretariat som ska arbeta med att påverka inter- nationellt för en hållbar fiskepolitik. Med anledning av de anföranden som har hållits här i dag hittills vill jag ställa en fråga till Fredrik Reinfeldt. Du talar om oss samarbetspartier. Vi sitter inte i regeringen. Jag tänkte fråga vad Moderaterna hade accepterat, om ni hade accepterat att vara sam- arbetsparti utan regeringspost om Miljöpartiet, Folk- partiet, Kristdemokraterna och Centern hade utgjort regeringen. Hade ni accepterat en sådan roll? Fredrik Reinfeldt sade att oppositionen kan ta över. Jag kan inte riktigt få ihop det. Oppositionen utgör ingen majoritet i riksdagen vad jag vet. Alltså kan inte Fredrik Reinfeldt säga att oppositionen har ett alternativ. Det skulle möjligtvis vara om han har ett hemligt budgetförslag ihop med Vänstern. Då kan det bli majoritet i riksdagen. Men då borde det ha presenterats här. Lena Ek talar om att det finns ett förslag om att ta över och att politiken från oppositionen finns redovi- sad. Frågan är snarare varför Centerpartiet efter valet i höstas inte orkade att bilda en annan regering med ett annat regeringsunderlag än den som nu finns. Det låter lite ihåligt när Centerpartiet talar om att det skulle finnas andra alternativ. Ni hade chansen i hös- tas att skapa en annan regeringsmajoritet än den som i dag finns med ett samarbetsparti som till exempel Moderaterna som bas. Varför gjorde ni inte det? Var- för klarade ni inte det?

Herr talman! Moderaterna är inget stödparti för att leverera dålig Miljöpartipolitik. Det skulle vi inte ha varit i något läge. Vi är mycket tydliga med vår avsikt och vårt parlamentariska arbete. Vi är en del av ett borgerligt regeringsalternativ och hoppas kunna bilda majoritet för det i valet 2006. Det är också så jag beskrev det faktum att vi är alternativet inför väljarna till den politik som nu förs, ett alternativ som vi också hoppas kunna gå till val på. Det blir lite komiskt. Under dagen har vi hört om den regeringspolitik som förs. Först var det någon sorts grad i helvetet som vi inte fick säga men som det ändå handlade om. Det var något annat som var väldigt problemtyngt. Så kommer Miljöpartiets repre- sentant och börjar berätta om en massa satsningar och att det har delats ut pengar. Då har vi just lyssnat till företrädare som har gråtit krokodiltårar över att det var så oerhört svårt att ta beslutet om sjuklöneförsla- get och andra besparingar, att det var mycket smärt- samt. Jag vet inte om ni har varit på samma övning. Det blir lätt komiskt. Då var det alltså bara tomt prat allt som sades i går om att det inte fanns några andra alternativ till företagare och andra som kände sig drabbade. Här har vi fått en lång lista på en massa satsningar som majo- riteten har ställt sig bakom. Det känns lite märkligt. Mikael säger att de sade att det inte skulle vara några besparingar på kommunerna och att det också blev resultatet. Berätta då för Guds skull vilket av de tre samarbetspartierna som föreslog besparingar på kommunerna och som ni lyckades stoppa i förhand- lingarna! Det är ju en oerhört viktig information till väljarna som jag hoppas vi kan få här.

Herr talman! Jag kan konstatera att Moderaterna inte hade accepterat rollen som stödparti. Fredrik Reinfeldt har hela tiden talat om samarbetspartier. Jag betraktar Moderaterna som ett samarbetsparti om det hade blivit en annan regeringskonstellation i höstas. Det är också ett besked till väljarna. Då var det alltså ganska fruktlöst från oss i Miljöpartiet att försöka få ihop andra konstellationer riksdagsmajoritetsmässigt. Det hade aldrig Moderaterna accepterat. Hade det inte kunnat vara ett bättre alternativ än det som Fredrik Reinfeldt nu har att möta, det vill säga Socialdemo- kraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Det är också ett besked till väljarna. Jag har valt att tala om satsningar. Vi hade upp- giften att klara utgiftstaken och att då göra besparing- ar. Men vi utlovade också ett antal olika reformer i höstas efter vår uppgörelse med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det är de reformerna vi avser att finansiera. Det leder rimligtvis till att vi tar ett antal besparingar. Det hjälper knappast att jag står här och ondgör mig över att det är besvärligt, jobbigt och så vidare. Det spelar ingen roll för företagarna. De får det här. Jag tror knappast att det hjälper dem. Det är bättre att stå rakt upp och säga att det är det här vi genomför nu för att vi vill göra något annat.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att med tan- ke på hur röstningen har gått i vår så hade en rösts marginal varit lite tajt. Samtidigt kan jag precis som Mikael Johansson konstatera att det var väldigt kon- struktiva och vettiga diskussioner som vi har haft nytta av i en del av utskotten under våren och som jag faktiskt tror att vi kan fortsätta att ha nytta av fram- över. Det är ganska intressant att föra den här diskus- sionen. Då blir det politiska samtalet mer livaktigt. Det tror jag är nyttigt för demokratin. Jag skulle vilja ställa samma fråga till Mikael Jo- hansson som jag ställt till de andra. Anser Mikael Johansson att förslaget om arbetsgivarinträde och lösningen av sjukproblematiken är ett bra förslag? Om det inte är ett idealiskt förslag, vilka är i så fall Miljöpartiets idéer om hur den här problematiken ska lösas?

Herr talman! Jag tycker inte att jag kan ta orden i min mun och säga att det är bra förslag. Jag kan heller inte säga att det är dåliga förslag. Det är förslag som vi genomdriver. Sedan är det andra som värderar det. Jag kan bara konstatera att vi har gjort dem. Jag hoppas och ser också som en möjlig framtid under den här mandatperioden att det på de punkter där vi inte är överens med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kan finnas olika konstellationer av riksdagsmajoriteter för att driva politiska frågor fram- åt. Det kan gälla villkoren för småföretagen. Vi har också visat genom ett antal så kallade vågmästarvo- teringar att vi kan göra gemensamma förslag. De samtal som skedde i höstas efter valet var positiva ur den aspekten. Vi fann ett antal olika beröringspunkter som vi nu har utvecklat och antagligen kommer att utveckla ännu mer inför framtiden.

Herr talman! Det sistnämnda vill jag inte alls protestera mot, tvärtom. Däremot kan jag konstatera att samtliga tre partier som har lagt fram det här för- slaget om den tredje veckan arbetsgivarinträde tycker att det inte är något bra förslag. Ändå är det en verk- lighet som funktionshindrade arbetstagare, nyutexa- minerade unga, arbetslösa och arbetsskadade som vill in på arbetsmarknaden och företagen får leva med framöver. Det är synd.

Herr talman! Jag kan inte göra annat än att göra samma konstaterande som Lena Ek att det är de för- slagen som de har att leva med.

Herr talman! Debatten i dag visar att det finns en tydlig gräns i svensk politik. På ena sidan står vi Socialdemokrater som är beredda att ta ansvar för Sveriges ekonomi i en internationellt svår tid. Vi är beredda att ta ansvar tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att fullfölja en god ekonomisk politik. På andra sidan står fyra borgerliga partier, splitt- rade som vanligt i olika reservationer med olika syn på budgetpolitiken, finansieringen av budgeten och hur skatterna ska utformas och vilket skatteschema man ska ha framöver. Det är en borgerlighet som vi har sett så många år och årtionden, som har svårt att samsas och att ens i finansutskottet komma överens om gemensamma budgetriktlinjer för helheten utan som kivas och har lite olika inriktning. För att summera kan man säga att de tre borgerli- ga partierna tävlar sinsemellan. De tävlar om vem som är bäst på överbudspolitik. Just nu är Folkpartiet ledare när det gäller överbudspolitiken. De tävlar om vem som är bäst på luftbesparingar. Där är förmodli- gen Moderaterna överlägset bäst för tillfället. De tävlar om vem som är bäst på att sänka skatten. Detta har ju varit Moderaternas paradgren, men nu har de fått se sig omsprungna av både Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna. Det kanske är en ny situation för Moderata samlingspartiet att plötsligt se att de tre övriga borgerliga partierna lovar ännu mer skatte- sänkningar, i varje fall för 2004, än vad Moderaterna gör i dagsläget. Man kan konstatera att Kristdemokraterna inte vinner någon av de här tre grenarna. Å andra sidan är de definitivt alltid bäst på att hitta på nya namn för gamla begrepp. De avskaffar fastighetsskatten och inför en fastighetsavgift, och så tror de att någon människa låter sig luras av så enkla ting. Det är en form av försyndelse som Kristdemokraterna länge har ägnat sig åt och konsekvent fullföljer också i de här reservationerna. De motioner som de borgerliga har lämnat i an- slutning till vårpropositionen visar att de inte är be- redda att ta det ansvar som krävs i en ekonomiskt svår tid internationellt. Vi har i vårpropositionen visat att vi fullföljer de vallöften som vi från socialdemokratiskt håll ställde ut i höstas. Vi har inte brutit några vallöften och kommer inte att bryta några vallöften. Under förra mandatperioden infriade vi alla våra vallöften. Vi gjorde till och med mer än vad vi lovat. Vi hade inte lovat några skattesänkningar men genomförde ändå skattesänkningar för löntagare och pensionärer i stor omfattning, för att ta ett exempel från förra mandat- perioden. Vi har också varit försiktiga nog att i vårt valma- nifest markera två saker mycket tydligt. Det ena är att vi tar ansvar för ekonomin. Vi kommer aldrig att medverka till en urgröpning av svensk ekonomi. Det andra är att vi har varit försiktiga med utfästelser om vilka reformer som kan komma att genomföras åren framöver. Men vi har ändå kunnat starta denna man- datperiod med att genomföra reformer för nästan 20 miljarder kronor, och vi gör det tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är en väldigt bra början på ett genomförande av hela mandatperiodens vallöften. Låt mig ett ögonblick påminna om utgångsläget för den vårproposition som vi nu diskuterar. De eko- nomiska förutsättningarna i världen förändrades kraf- tigt i höstas och vintras. Överallt internationellt fick land efter land revidera ned sina tillväxtprognoser och se betydande svårigheter. Vi har fortfarande en inter- nationell ekonomi som är väldigt splittrad. Det finns positiva tecken, men det finns lika många negativa tecken. Ingen kan med säkerhet säga att ekonomin på något sätt har passerat en vändpunkt. Jag kan hålla med Lars Bäckström om att det gör skillnad om Vänsterpartiet är med i den ena eller den andra konstellationen, i varje fall när det gäller fot- boll. Det är riktigt att det var en vänsterpartist som förstärkte det borgerliga laget i går. Jag tyckte dock att det var en ovanligt högerfotad eller till och med ensidigt högerfotad vänsterpartist, och det kanske inte är så bra i det här sammanhanget, Lars Bäckström. Jag tycker att det finns skäl att se ut i omvärlden. Man kan konstatera att de länder som klarar sig bra är de nordiska länderna. Det är Danmark, det är Finland och det är Sverige. Vi har alla ordning på de offentli- ga ekonomierna. Vi är de tre enda länder som har ett offentligt överskott. Finland, EMU-landet av oss tre, är det land som har de allra största överskotten. Fin- land har alltså lyckats utomordentligt väl och har naturligtvis haft nytta av sin EMU-anslutning i sam- manhanget. Vi har sett en problembild under senare tid som inneburit att vi satt upp några viktiga mål. Regeringen hade tillsammans med samarbetspartierna i vårpropo- sitionen tre mål. Det första var att hålla fast vid de budgetpolitiska målen, att se till att utgiftstaket hålls och att överskottsmålet hålls och ligger fast. Det klarar vi. Vi ser vidare till att reformpolitiken fort- sätter med de många reformer som nu genomförs med resurser till barnfamiljer, till sjukvården, till skolan samt inte minst till kommuner och landsting så att de kan trygga sin sysselsättning. Det tredje är att vi ser till att försöka bryta utvecklingen på ohälsoområdet. Det är intressant att höra diskussionen här. Alla diskuterar enskildheter, vare sig det handlar om den tredje sjuklöneveckan eller någonting annat, och har synpunkter på det. Men det handlar faktiskt om hel- heten. Vem vill hävda att vi skulle ha undvikit att se till att bromsa utgiftsutvecklingen? Vem tycker att vi skulle ha varit passiva och sagt: Ja, det blir 10 miljar- der kronor mer i kostnader och utgifter än vad vi räknat med? Det hade naturligtvis varit fullkomligt ansvarslöst. På den punkten kan man säga att inte ens de fyra borgerliga partierna försöker argumentera på det sättet utan inser hur viktigt det är att hålla kontroll på utgifterna. De om några har ju faktiskt egen erfa- renhet av hur man ställer till det för sig när man inte håller utgiftstaken, som i början av 90-talet. De har alltså all anledning att också försöka bidra till att värna våra utgiftsmål och vår utgiftskontroll. Då måste man se helheten. Det är viktigt att bromsa de 10 miljarder som vi i annat fall hade kun- nat överskrida våra utgiftsmål med i år. Hur innehål- let ser ut kan man alltid diskutera. Jag tycket dock att det fokuseras väldigt lite på helhetsbilden, på hur viktigt det är att man har den samlade utgiftskontrol- len. Det är lätt att kritisera sönder enskilda förslag, men det är väldigt viktigt att ha alternativa förslag som man kan komma fram med i den här debatten. Jag är egentligen mest förvånad över och har väl- digt lite förståelse för att man från borgerligt håll tycker att det är just de mest utsatta människorna i vårt samhälle som i det här läget ska drabbas av de stora skattesänkningslöften som de borgerliga parti- erna tävlar om att ställa ut. Det handlar om löften om skattesänkningar i storleksordningen bortåt 40 miljar- der kronor som Centerpartiet, Folkpartiet och Krist- demokraterna, Moderaterna kanske hälften, ställer ut. Dessa skattesänkningar ska betalas i första hand av de sjuka, som ska få 70 % i ersättning enligt vad en del borgerliga partier föreslår. De ska betalas av de ar- betslösa, som ska få ännu lägre ersättning, högre a- kasseavgift och ännu färre möjligheter att få jobb. Jag har väldigt lite förståelse för varför skatte- sänkningar för dem som har de bästa inkomsterna och som har förmögenheter ska betalas just av dem som är sjuka och arbetslösa. Varför ska just våra invandra- re, som har en högre arbetslöshet än andra grupper, få mindre möjligheter att få nya jobb därför att det är viktigare att den som tjänar 50 000 eller 100 000 kr får en skattesänkning? Varför ska våra invandrare få sämre möjligheter att få en bra utbildning så att de kan skaffa sig ett jobb på arbetsmarknaden därför att det är viktigare att sänka förmögenhetsskatten? Det är två frågor som jag tycker att de borgerliga partierna har skäl att gemensamt fundera på. Vad är det för prioriteringar man gör på borgerligt håll? Varför ska just sjuka, arbetslösa och barnfamil- jer, inte minst, betala den sänkta skatten för högin- komsttagarna och för dem som har förmögenheter? Varför ska just de arbetslösa invandrarna få sämre möjligheter till jobb? Det är en fördelningspolitik som jag tycker är mycket avslöjande för de fyra bor- gerliga partierna och som visar att den solidaritet och rättvisa som präglar vårpropositionen är ganska främmande värderingar för dem. Om de borgerliga partierna är splittrade i sina för- slag när det gäller skatter, utgifter, budgetpolitik och så vidare har de i varje fall ett gemensamt kitt: De gillar inte solidaritet. De gillar inte rättvisa. Det gillar inte att stå upp för de svagaste grupperna i samhället. De gillar inte att värna de utsatta grupperna i vårt samhälle. Det är väl detta som håller ihop borgerlig- heten, i den mån det går att hålla ihop fyra splittrade partier som har olika reservationer på nästan alla punkter i vårpropositionen.

Herr talman! Till sist kom då Bosse Ringholm, och så där som bara Bosse Ringholm kan göra börjar han sammanfatta en debatt som han själv inte har hört. Det är ju en fantastisk mänsklig egenskap. Sedan fortsätter det på samma sätt: Moderaterna har tydligen "luftbesparingar" med vilka man inte sänker skatten, en mycket märklig teknik som jag aldrig har hört talas om tidigare. Vidare har vi tydli- gen gjort satsningar på nästan 20 miljarder, och sam- tidigt ska vi förklara varför vi gör kraftiga nedskär- ningar som gör att det läggs ut sjuklöneperioder och sänkningar av ersättningsnivån som väl nu med Bosse Ringholms retorik har drabbat de svaga grupper som Bosse Ringholm ansåg att andras politik skulle vältra över bördorna på. Jag tror att det bara är Bosse Ringholm som kan hålla på så här. Det är helt fantastiskt. Samtidigt ges besked till alla de företagare som undrar var satsningarna blev av på tillväxtförutsätt- ningarna, på de skattesänkningar de behöver, på de regioner som tycker att infrastrukturen behöver bygg- as ut, på de brottsoffer som skulle vilja ha ett rättsvä- sende som fungerar, på de utsatta som inte tycker att psykiatrin fungerar och som inte tycker att det finns stöd för de som är väldigt svaga i Sverige. Ni har alltså enligt egen utsago haft gott om resur- ser. Miljöpartiet hade rätt, det har funnits stora resur- ser att dela ut. Men de har liksom inte gått till dem som har fått de här löftena och hört att det kommer snart. Det är andra som har fått ta emot resurserna. I stället kommer neddragningar, besparingar och de eviga diskussionerna om fördelningspolitiken. Jag tror att ingen väljare går på detta. Det är till och med ett kraftigt väljarras till följd av att den poli- tik Bosse Ringholm anklagar andra för att föra nume- ra är regeringspolitik. Titta dig själv i spegeln, Bosse Ringholm! Det går inte med den här typen av fräck- heter.

Herr talman! I ett avseende har naturligtvis Fred- rik Reinfeldt rätt. Det finns inget parti som vill sänka välfärden för de många så mycket som Moderata samlingspartiet. På den punkten är de definitivt Sve- rigeledande. Men de är också traditionellt Sverigeledande när det gäller att föreslå skattesänkningar som är ofinan- sierade. Nu har de sett att de tre övriga borgerliga partierna i varje fall tillfälligt, för 2004, har föreslagit större skattesänkningar än Moderata samlingspartiet. Men det långsiktiga målet ligger ändå kvar för Mode- rata samlingspartiet. Det är om det man kan säga att det inte finns mycket av finansiering. Man kan verk- ligen konstatera att det i långa stycken är luftbespa- ringar, det vill säga oprecisa antaganden om hur skattesänkningarna skulle kunna betalas. Det som har varit den ledande tråden bakom vår- propositionen är ju att försöka stärka tillväxtkrafterna i svenskt näringsliv och i svensk ekonomi. Det är därför vi har bakom oss en period där vi har haft en högre tillväxt, Fredrik Reinfeldt, inte bara högre än den borgerliga regeringen hade i början av 90-talet - det är inte så svårt, höll jag på att säga, eftersom det gick med minus i stort sett varje år för de borgerliga - utan de senaste åren har vi haft en högre tillväxt än omvärlden. Vi har fortfarande en högre tillväxt. Första kvartalet i år har vi enligt den senaste stati- stiken 2,2 % tillväxt. Det är inte många länder, kan- ske något enstaka land i Europa, som har en så kraftig tillväxt. Det är ett uttryck för att vi i vår politik har värnat välfärdssamhället och samtidigt stärkt de krafter som kan skapa nya företag, som kan skapa arbete och sysselsättning. Då är det viktigt med den eviga diskussionen om fördelningspolitiken, Fredrik Reinfeldt. Det är många människor som känner att rättvisa och solidaritet och ett samhälle som stöder dem också är det bästa sättet att skapa nya företag och nya jobb. Det kan då skapa en god tillväxt på det sätt som vi har haft under senare år i Sverige.

Herr talman! Bosse Ringholms konstaterande görs så att säga till eko av tävlan om hur mycket man ska skriva ned tillväxtprognoserna för innevarande år. Jag blir lite svaret skyldig. Får jag bara påpeka att vi har en mycket tydlig linje i vår ekonomiska politik som pekar på att vi måste rikta insatser mot att öka arbetskraftsutbudet. Där tror vi att marginalskatterna, som har krupit upp- åt på senare år, spelar stor roll. Där tror vi att det faktum att det lönar sig dåligt för många människor att gå från bidragsberoende eller försörjning från olika försörjningssystem till arbete påverkar viljan att arbeta negativt. Vi tror att det faktum att företagares växtmöjligheter hålls tillbaka av att beskattningen ligger så tung på ägande i Sverige påverkar viljan att växa. Många väljer att inte växa med sina företag och därmed får vi för lite efterfrågan på jobb, på ny ar- betskraft som skulle kunna dämpa de problem som Sverige har. Vi har varit mycket konkreta i en ekonomisk po- litik som lägger grunden just för tillväxt. Vår kritik mot den här regeringen är dels att den för en politik som den inte har berättat för väljarna om, dels att ni för en ekonomisk politik som präglas av att ni inte når era egna målformuleringar, hart när ingen som det nu ser ut. Dessutom tummar ni på ramverket för den statsfinansiella stabiliteten, delvis genom att göra skarpa tak mjuka och att hålla på med en massa ope- rationer som gör att ni inte lägger ut skarpa tak för kommande år, det som ändå har kännetecknat det budgetsystem som vi har haft sedan mitten på 90- talet. Allt det där kan sammanfattas enkelt: Ni har inte grepp om statsfinanserna. Ni gör ingenting för att skapa er grepp om statsfinanserna och ni för en poli- tik som inte lägger grund för tillväxt. Värre än så kan inte kritiken vara. Vi kännetecknas snarare av att vi har varit väldigt tydliga med hur man skulle kunna föra en alternativ politik. Det kan knappast beskrivas som dimmiga besparingar, eller vad det nu var.

Herr talman! I det socialdemokratiska valmani- festet var huvudlinjen att vi ska se till att värna den svenska ekonomin och inte urgröpa våra offentliga finanser. Det kommer att vara vägledande för reger- ingens arbete hela den här mandatperioden. Och det är det vi samarbetar med Vänsterpartiet och Miljö- partiet om. Det har varit mycket framgångsrikt under den förra mandatperioden. Jag är säker på att det kan bli framgångsrikt den här gången också. Om man har värnet om ekonomin som den främsta uppgiften är det naturligtvis viktigt att man också är försiktig med sina löften. Och vi var försik- tiga med våra löften. Men vi har ändå kunnat börja infria de löften som vi ställde ut till barnfamiljer, till pensionärer, till studerande, till kommuner och lands- ting, till sjukvården och till många andra. Vi gör det därför att vi tror att vi i fortsättningen också kan ha en bra tillväxtutveckling, även om det just nu är knackigt i den internationella ekonomin. Vi har ett relativt lågt och försiktigt antagande om tillväxten för innevarande år på 1,4 %. Vi har siffror som är mycket högre för första kvartalet, 2,2 %, men vi drar inga växlar på det just nu. Vi får se hur ut- vecklingen ser ut och framför allt hur det ser ut i vår omvärld under den närmaste tiden. Jag tycker att det är lite märkligt att Fredrik Rein- feldt försöker argumentera på två olika sätt som är lite motstridande, dels genom att säga att vi inte för- söker göra någonting åt tillväxten, dels säger han att vi inte har någon som helst kontroll på utvecklingen. Vi sätter ju in ett antal aktiva insatser för att just visa att vi vill ha kontroll på statsfinanserna. Då får vi kritik för att vi gör det. Vi sätter in ett antal aktiva insatser för att värna jobb och sysselsättning och skapa nya företag. Då kritiserar Reinfeldt oss för det också. Jag ställde frågan förut, men Reinfeldt berörde den inte ens: Varför ska just de sjuka, arbetslösa och barnfamiljerna betala den sänkta skatten för dem som har goda inkomster och för dem som har förmögen- het?

Herr talman! Låt mig börja med den sista frågan, som lika gärna kunde ha ställts till Kristdemokrater- na. Varför ska vi ha kvar en skatt på förmögenhet som vi snart är ensamma om och som Riksskattever- ket konstaterar har drivit ut ca 500 miljarder kronor av svenska hushålls sparkapital till oredovisade kon- ton i utlandet? Vi drar visserligen in 5 miljarder kro- nor, men jag vill faktiskt ställa frågan: Är det så, Bosse Ringholm, att förmögenhetsskatten har ett ideologiskt värde? Ni kommer att slå vakt om den. Jag får nästan det intrycket när jag lyssnar på Bosse Ringholm. Annars säger alla ekonomer, OECD och EU- kommissionen att Sverige bör ta bort detta för att klara av välfärden i en globaliserad ekonomi. Vi kristdemokrater brukar säga: Avskaffa förmögenhets- skatten för de oförmögnas skull! Det är därför vi har sådan brist på resurser ute i kommuner och landsting. Pengarna försvinner ur landet. Företagen försvinner ur landet. Svara på de frågorna, Bosse Ringholm! Är detta en ideologisk princip? Kommer ni att hålla fast vid den? I så fall tycker jag att finansministern ska läsa P.-O. Edins, LO:s förre chefsekonoms utredning om detta som kommer fram till att förmögenhetsskatten är en av de mest skadliga skatter som detta land har. Det här bevisar varför regeringen inte lägger fram några långsiktiga riktlinjer för den ekonomiska politi- ken. Ni har alltså större ideologiska skygglappar än åtminstone Vänsterpartiets Lars Bäckström har, om jag nu tolkar finansministern rätt. Finansministern berömmer sig också av att det nu är sådan ordning på statsfinanserna. Häromdagen kom Riksrevisionsverkets årliga rapport för 2003 till regeringen. Där skriver man att Riksrevisionsverket vill uppmärksamma regeringen på att med en brutto- redovisning enligt lag om statsbudgeten även för ovan nämnda poster skulle utgiftstaket överskridits med 5 051 miljoner kronor i stället för en redovisad marginal om plus 363 miljoner kronor. Där rycktes täcket av syndarna. Hur är det, Bosse Ringholm, klarar ni utgiftstaket? Är det den här typen av åtgärder som kritiseras av det högsta revisionsorganet i landet?

Herr talman! Mats Odell kan vara lugn. Vi har hittills klarat utgiftstaket. Jag tror att jag har lättare för att klara utgiftstaket än Mats Odell har för att klara tidsgränsen i debatterna här. Jag tror att de insatser vi nu gör för att hålla till- baka kostnadsutvecklingen är ett uttryck för att vi också kommer att hålla ett utgiftstak inom de ramar vi har för innevarande år, på samma sätt som det har varit de senaste sju åren. Jag har svårt att se hur man ska förklara för en lågbetald ensamstående mamma som är undersköterska eller för en arbetslös invandra- re varför de ska få det sämre för att Mats Odell ska kunna sänka skatten för dem som har stora förmö- genheter. Varför ska just de som har de lägsta in- komsterna i samhället betala skattesänkningar för dem som har höga inkomster och ordentliga förmö- genheter, Mats Odell? Det är faktiskt motsatsen till solidaritet. Den svenska regeringen har under lång tid arbetat för att i EU-sammanhang få till stånd en bättre kon- troll över det kapital som finns i andra länder. Vi har nyligen nått en stor framgång i och med att EU har enats om ett stort skattepaket. Det är en effektiv väg att få till stånd ett gemensamt europeiskt ramverk för att kontrollera just den typ av skatteflykt som vi dis- kuterar här. Låt mig till sist ställa en fråga till Mats Odell: Varför ska just de arbetslösa betala era skattesänk- ningar genom att de ska få mindre chanser att få jobb? När vi har en växande arbetslöshet i Sverige minskar Kristdemokraterna i sina förslag insatserna mot arbetslösheten. Förklara detta den som kan!

Herr talman! Man blir verkligen inte klok på Bos- se Ringholm. Är han så inskränkt som han här ger intryck av? Var inte Bosse Ringholm själv föredragande i re- geringen när man tillsatte Egendomsskatteutredning- en under Jan Bergqvists ledning, som utredde just dessa saker? Om det är så solklart från början att det är osolidariskt, varför har man då tillsatt två statliga utredningar om det? Den ena leds av LO:s förre chefsekonom P.-O. Edin och har utrett just förmö- genhetsskattens effekter för folkhushållet, för de svagaste i samhället. Någon ordning får det väl vara! Om detta är osolidariskt, varför låter man då utreda det? Svara på det, Bosse Ringholm! Ringholm sade i sitt inledningsanförande att Kristdemokraterna döper om fastighetsskatten. Det vi gör, herr talman, är att vi avvecklar den statliga fas- tighetsskatten, som i dag i kombination med förmö- genhetsskatten driver människor från hus och hem. Vi ersätter den med en kommunal fastighetsavgift på maximalt 2 600 kr per månad för en villa och 800 kr för en lägenhet. Det andra elementet i finansieringen är att vi höjer reavinstskatten från 20 % till 30 % - som det är på övriga tillgångar - som man betalar när man har sålt huset och har pengar i handen. Det drab- bar inte alla de människor som i dag gastkramas av oro inför att kanske behöva lämna det hus som de har bott i hela livet. Det är sanningen, Bosse Ringholm!

Herr talman! Jag föreställer mig att det för en kristdemokrat är pinsamt att tumma på sanningen. Men det är just vad Mats Odell hela tiden gör. Han förtiger sanningen eller berättar i bästa fall halva sanningen. Knepet att säga till fastighetsägarna att de slipper den statliga fastighetsskatten och sedan tyst lägga till att ni ska införa en kommunal avgift och höja andra skatter så att de får betala minst lika mycket är ett knep som jag inte tror att någon går på. Jag tycker att det verkligen är att tumma på sanningen. På samma sätt säger Mats Odell att P.-O. Edin i sin utredning har föreslagit slopad förmögenhetsskatt. Så glömmer han att P.-O. Edin faktiskt har föreslagit en finansiering av denna slopade förmögenhetsskatt genom att ta bort avdragsrätten för pensionsförsäk- ringar. Det upplyser Mats Odell ingen om. Det är faktiskt den andra delen i P.-O. Edins förslag. Om Mats Odell gillar den delen av förslaget också är jag beredd att diskutera förslaget i dess helhet, om det är en kombination som ur kristdemokratisk synpunkt är acceptabel. Jag tycker att den fördelningspolitiska aspekten är den avgörande. Varför ska just de arbetslösa och låginkomsttagarna betala skattesänkningar för dem som har goda inkomster och bra förmögenhet? Det är inte särskilt kristligt och inte särskilt solidariskt att driva en sådan linje. Mats Odell, om nu arbetslösheten i vår omvärld har stigit kraftigt och även i Sverige stigit något under senare tid, varför ska vi då minska insatserna mot arbetslösheten? Vad är det för logik i att säga till den arbetslöse metallarbetaren, invandraren eller vårdbi- trädet att det inte går att få ett jobb för att vi just nu måste spara på arbetsmarknadspolitiken för att kunna sänka förmögenhetsskatten? Vad är det för logik i det? Det är ingen logik om man vill predika solidari- tet och rättvisa, men ganska mycket logik om man vill predika det omvända.

Herr talman! Bosse Ringholm inledde sitt inlägg med att säga "debatten i dag visar .". Därmed har han på något sätt själv satt nivån för sitt eget inlägg: Det han säger behöver inte ha något som helst sam- band med det som händer vare sig i denna kammare eller ute i verkligheten. Det han säger om våra förslag behöver inte ha något samband med vad som faktiskt står i förslagen, och det han säger om hur det står till i Sverige behöver inte ha något samband med det hel- ler. Från de andra företrädarna för regeringskonstella- tionen har vi fått höra att era förslag till viss del är sådana som ingen av er vill ha, men ni lägger fram dem ändå. Jag tycker faktiskt att det är lite värre än om fyra partier som inte har jämkat sig samman har olika förslag. Ni genomför förslag som ni själva kal- lar för "grader i helvetet" och "klavertramp". Det tycker jag faktiskt är lite värre. Herr talman! Bosse Ringholm går från klarhet till klarhet. Det är lite lustigt att just han säger att det är pinsamt för andra att tumma på sanningen. Det är tydligen inte pinsamt för honom själv. Han säger rakt upp och ned att de inte har brutit några vallöften. Sanningen är ju den att till och med Göran Persson i denna kammare har erkänt detta. Utgiftstaket ska klaras med tekniska justeringar, det blir inga besparingar i budgeten och inga inställda vallöften, sade Bosse Ringholm den 31 augusti. Det är samme Bosse Ringholm som står där nere i talar- stolen med grå kostym. Nu anklagar han oss. Vem hävdar att vi skulle ha undvikit kostnadsutveckling- en? Det var viktigt att bromsa med de här 10 miljarderna. Det är precis samma pengar som Bosse Ringholm pratade om den 31 augusti och som inte skulle sparas. Samma pengar säger han nu indig- nerat att det var helt riktigt att spara. Frågan är: Varför ska någon enda människa lita på att det Bosse Ringholm säger i dag för framtiden har något högre värde än allt vad Bosse Ringholm har sagt hittills?

Herr talman! Det är ganska enkelt. De vallöften som vi från socialdemokratiskt håll ställde ut förra mandatperioden genomfördes fullt ut. Vi genomförde dessutom en rad ytterligare reformer och en del skat- tesänkningar utöver vad vi hade lovat. Det var finan- sierade skattesänkningar, vilket är viktigt för borger- liga öron att lyssna till. Vi är beredda att genomföra de få löften vi har ställt ut för hela den här mandatperioden. Vi har star- tat med nästan 20 miljarder av reformer den här man- datperioden. Och vi håller det allra viktigaste av våra vallöften, nämligen att hålla ordning på samhällseko- nomin. Jag är beredd att ta ansvar för alla de förslag som finns i vårpropositionen. Jag är beredd att ta ansvar för helheten. Är man inte beredd att ta ansvar för helheten går det att skjuta sönder ett eller annat för- slag och säga att vi inte vill ha det. Då kan naturligt- vis ett oppositionsparti säga att man vill ha någonting annat. Men det har varit väldigt svårt för de fyra bor- gerliga partierna att enas om vad detta andra skulle vara. De har lagt förslag från fyra olika håll med fyra olika tekniker - det gäller hur skattesänkningar, in- dragningar i arbetsmarknadspolitik, indragningar i pengar till kommuner och landsting och indragningar i pengar till kommuner och landsting och indragning- ar i pengar till vården, skolan och omsorgen ska ske i förhållande till allt annat. Folkpartiet skröt i slutet av valrörelsen över att de tog tillbaka en del av sina vallöften. Vad gör de nu, efter valet? Jo, de höjer sina krav på olika områden. De vill sänka skatterna dubbelt så mycket som Mode- raterna. De är värst av alla partier när det gäller att fördärva arbetsmarknadspolitiken. Det finns inget annat parti som vill försämra för de arbetslösa så mycket som Folkpartiet. Där är Folkpartiet outstan- ding. 14 miljarder kronor vill man ta bort från de arbetslösas möjligheter att få utbildning, att få ett nytt jobb. Vad är det för invandrarfientlighet från Folkparti- ets sida att säga till invandrarna: Ni ska inte få jobb eftersom det är viktigare att sänka förmögenhetsskat- ten?

Herr talman! Jag förstår att Bosse Ringholm nu känner sig mycket trängd. Nu går han nämligen till sådana överlöpningar som jag tycker är helt ovärdiga för den här riksdagen och den svenska demokratin. Jag tycker faktiskt att det är helt ovärdigt. Och jag tänker inte bemöta anklagelser om invandrarfientlig- het från representanter för Socialdemokraterna. Jag tänker inte heller lägga ned min tid på att kommente- ra den lögn som Bosse Ringholm för femtiotolfte gången utslungade när han påstod att vi vill skära ned på själva arbetsmarknadspolitiken med 14 miljarder kronor. Jag bara konstaterar att Bosse Ringholm före valet sade att ert viktigaste vallöfte var att ni inte tänkte låna till reformer. Efter valet lånade ni till 13 av de 19 miljarderna. Nu lånar ni till 21 av dessa 19 miljarder. Ni lånar till alla 19 miljarder och 2 miljarder till. Och det är själva sanningen. Jag tror att det som Bosse Ringholm nu skulle göra inte är att känna sig pressad att komma med ännu fler dumheter och överlöpningar, utan det är att ta fram den artikel som han skickade ut på nyårsafton 2001, där det stod att den politiska debatten skulle vinna på om alla partier redovisade sina förslag öppet och ärligt, och läsa den och funderade på det. Sedan kommer vi tillbaka i höst och diskuterar den ekono- miska politiken utifrån de riktlinjer som Bosse Ring- holm skrev i sin nyårsartikel 2001.

Herr talman! Folkpartiet föreslår att 14 miljarder kronor tas bort från arbetsmarknadspolitiken. Folk- partiet föreslår att ett stort antal arbetsförmedlingar läggs ned. Folkpartiet föreslår att tusentals arbetsför- medlare som i dag hjälper arbetslösa, inte minst ar- betslösa invandrare, att få jobb ska tas bort. Jag tyck- er att det är ganska fientligt mot de arbetslösa. Det är fientligt mot de arbetslösa invandrarna. De arbetslösa invandrarna behöver vårt stöd. Vi måste se till att mer av resurserna i arbetsmarknadspolitiken går till våra invandrare. Då säger Folkpartiet tvärtom, att man ska rusta ned arbetsmarknadspolitiken och ta bort 14 miljarder kronor från arbetsmarknadspolitiken. Där är Folkpartiet värst av de borgerliga partierna med att försöka minska arbetsmarknadspolitiken. Det vittnar inte särskilt mycket om någon solidaritet med de arbetslösa. Det vittnar inte särskilt mycket om något patos om rättvisa i vårt samhälle. Det är så, Karin Pilsäter, att Sverige tillsammans med Danmark och Finland är de enda länderna i EU som har ett offentligt överskott. Det är ett uttryck för att vi håller ordning på samhällsekonomin. I den här vårpropositionen ser vi också till att hålla kostnadskontroll över statens utgifter. Det höll på att bli utgifter på 10 miljarder mer än vi hade pla- nerat, vilket vi bromsar. Folkpartiet är kritiskt mot enskildheter i detta. Men Folkpartiet har inga motför- slag som biter, bortsett från att man vill finansiera sina sänkningar av skatter för höginkomsttagare och för de förmögna genom att de arbetslösa ska få ännu sämre möjligheter att få jobb. Det är en omvänd rätt- visepolitik som Folkpartiet för på detta område. Jag förstår Folkpartiets upprördhet. Folkpartiet har ju övertagit en del av de väljare som Moderaterna hade förut. Och det var väl inte någon större sympati för arbetslösa invandrare bland Moderaternas väljare och inte heller bland Folkpartiets väljare nu.

Herr talman! Vi hade en ganska sansad och kon- struktiv diskussion med finansutskottets ordförande innan finansministern kom till kammaren om det nya sjukförsäkringsförslaget och om den tredje veckan av arbetsgivarinträdet. Sjuktalen och därmed kostnader- na för dem började öka 1997 och har accelererat i en ganska jämn kurva från en kostnad på 50 miljarder då till en kostnad på 120 miljarder nu. Det är en del av bakgrunden till de besparingsförslag som finns från olika partier i detta sammanhang. Representanter för samtliga tre partier som har in- gått denna överenskommelse och som tvingade ige- nom regeringens förslag i kammaren i går har sagt att det inte är något idealiskt förslag och att det finns andra förslag. Det var någon som sade att detta inte är någonting som varar för evigt. Jag ska inte referera alla olika inlägg i den här debatten. Men jag är intres- serad av att höra finansministerns åsikter om det här förslaget. Jag har också en annan fråga som gäller diskus- sionen om att samla kommunernas skatteinkomster i statskassan för att utjämna dem mellan åren. Jag skulle vilja höra om det är ett förslag som finansmi- nistern står bakom på samma sätt som biträdande finansminister Lars-Erik Lövdén.

Herr talman! Det som Lena Ek pekar på är vårt kanske största samhällsproblem just nu, nämligen de kraftigt stigande kostnaderna för ohälsan, för sjuker- sättningar, för sjukpenning och för det som tidigare kallades för förtidspensioneringar. Dessa kostnader har fördubblats på några få år. För att man ska få ett begrepp om vad fördubblade kostnader är på området kan jag säga att 50 miljarder kronor som ohälsan och sjukförsäkringen i dag kostar jämfört med för några år sedan är mer pengar än vad hela vårt försvar kos- tar. Det är dubbelt så mycket pengar som exempelvis hela vårt barnbidrag kostar. Vi skulle kunna höja barnbidragen till 3 000-4 000 kr om vi inte hade dessa gigantiska kostnader för sjukförsäkringen. Därför har regeringen tillsammans med Vänster- partiet och Miljöpartiet satt upp ett mål som riksda- gen har godkänt att vi ska försöka halvera sjuktalen fram till 2008. Alla kan hålla med om hur viktigt det är att halvera sjuktalen. Jag tror att alla i Sverige vill att vi ska halvera sjuktalen. Men frågan är hur vi går till väga. Jag tror inte att det finns några ideala förslag i den bemärkelsen att alla säger: Hurra, det var precis vad vi väntade oss. Det här är ett mödosamt arbete som vi kommer att få hålla på med, en mödosam resa varenda år fram till 2008 då vi kommer att lägga fram förslag efter förslag för att minska kostnaderna på olika områden. Vi ser gärna att det sker i samverkan med arbetsmarknadens parter. De gillar inte alltid alla förslag. Men å andra sidan är det en skyldighet för den som inte gillar ett förslag att presentera egna förslag som ger samma ekonomiska effekter. Och där har uppslagsrikedomen inte varit lika stor. Därför kommer vi från regeringens sida tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet att lägga fram nya förslag i höst, exempelvis om ekonomiska drivkrafter, för att på så vis få ned ohälsotalen och se till att vi också klarar kostnadsbilden bättre i fortsättningen.

Herr talman! I samverkan med arbetsmarknadens parter, säger finansministern. Men faktum är ju att LO, SACO och TCO tycker samlat att detta förslag inte är bra. De funktionshindrades organisationer liksom invandrarorganisationer säger att detta förslag inte är bra. Och arbetsgivarsidan säger att detta för- slag inte är bra. Och hittills i debatten har väl de flesta instämt i att det inte är ett idealiskt förslag. Ändå är det nu de facto genomfört, och det är det som alla ska leva med. Och när man säger att man samverkar med arbetsmarknadens parter så stämmer ju inte det, där- för att de tycker inte om det här förslaget. Det som man har skyllt på i debatten är att man har haft en sådan tidspress. Men kostnaderna har ju ökat i en ganska rak kurva sedan 1997, och nu, vår- terminen 2003, kör man igenom ett förslag under stor brådska. Det är till och med sådan brådska att när vi begärde en extradebatt om detta i kammaren för att belysa konsekvenserna av detta fanns det inte tid till en sådan debatt, vilket är synd eftersom detta är ett oerhört genomgripande förslag som gör att småföre- tagen funderar en extra gång innan de anställer. Det innebär att den potential som vi har för realt nya ar- betstillfällen i Sverige försvinner i och med detta förslag. Det är väl därför som arbetsmarknadens alla parter har sagt att det inte är bra. Då måste jag återigen säga att det är tragiskt att man genomdriver ett förslag som ingen tycker är bra och att man inte tar sig tid för att hitta något bra. Fortfarande undrar jag vad finansministern avser att göra med förslaget om kommunernas skatteintäk- ter. Det är en ganska viktig fråga som berör kommu- nernas självstyrelse.

Herr talman! För alla som vill halvera ohälsotalen gäller det att vara kreativ och konstruktiv och att försöka hitta bra metoder. Jag är övertygad om att där vill både arbetsgivare och fackliga organisationer hjälpa till. Ett sådant väldigt bra arbete pågår ute på många arbetsplatser, och jag har besökt många av de arbetsplatser som varit framgångsrika när det gäller att bekämpa långtidssjukskrivning och ohälsa. Det har skett i partssamverkan mellan samhälle, fack och arbetsgivare. Vi ska naturligtvis gå vidare på den vägen. Samtidigt är jag medveten om att inte alla förslag som väcks kommer att omfattas av alla i alla olika situationer. Är man kritisk mot den tredje sjuklöne- veckan eller mot en lägre ersättningsnivå eller nå- gonting annat är man naturligtvis också skyldig att presentera ett alternativ. Både arbetsgivare och andra är välkomna om de kan finna alternativ som har samma statsfinansiella effekter som det vi har före- slagit och som har samma effekter på sjukdomsbil- den, på hälsobilden, som det vi nu har föreslagit. Där kan vi ha en fortsatt aktiv diskussion. Jag har sett det som väldigt positivt att LO, TCO och SACO har öppnat en diskussion om en form av medfinansiering i vad som kallas för ekonomiska drivkrafter där man tycker att det är viktigt att arbets- givare som gör bra insatser kan premieras. Jag gillar förslag som är sådana att vi kan uppmuntra arbetsgi- vare som gör goda insatser för att få ned sjuktalen så att de också kan få lägre kostnader. Det system som vi har i dag ger inte utrymme för detta. Därför hoppas och tror jag att vi tillsammans i höst, som det står i vårpropositionen, kan lansera ett förslag som upp- muntrar och stimulerar arbetsgivare till att i ännu större utsträckning hjälpa till med att få ned sjuktalen i fortsättningen. Till sist, Lena Ek, vill jag säga att jag naturligtvis delar Lars-Erik Lövdéns uppfattning att det finns skäl att se hur vi kan skapa goda betingelser för våra kommuner och landsting så att man får en jämn in- komstutveckling. Det är inte bra att ena året ha höga och andra året mycket låga skatteinkomster, utan det är bättre om vi kan få en jämnare utveckling på det området.

Herr talman! Vänsterpartiet och Socialdemokra- terna har ju förmånen att samarbeta, och det är bra. Synd bara att vi inte kunde samarbeta i fotboll. Bosse Ringholm, allra bäst är väl de spelare som är både höger- och vänsterfotade. Nu ska vi in på ett annat spår. En gång samarbeta- de Centern med Socialdemokraterna. Per-Ola Eriks- son satt till vänster om mig, lite längre bak här i kammaren. Han ställde följande fråga till den dåva- rande finansministern: Vilket förslag i den här bud- geten tycker finansministern är allra bäst? Det tycker jag är en lite för målgivande och enkel passning, så jag vänder på frågan: Vilket förslag i den här propo- sitionen tycker finansministern är allra sämst? Den aspekten kan också vara belysande. Hur tänker man då? Vi lägger ju inte medvetet fram dåliga förslag. Var skulle vi helst vilja göra mer? Jag ska också svara på frågan så att det blir lite hederligt. Viktigast tycker jag är 1. jobben och tillväxten, 2. att få bort sänkningen till de 78 procenten och den tredje veckan, 3. att höja taken, 4. lite mer pengar till kommunerna när vi fått i gång jobben och 5. att då också rätta till lönegapet med tanke på kvinnorna. Det här är de områden där jag vill göra mest och där jag tycker att vi hittills har lyckats sämst. Men visst har väldigt mycket bra också gjorts. Vad tycker finansministern?

Herr talman! En skicklig retoriker ställer den typ av frågor som Lars Bäckström här ställer. Det är ju en gammal klassisk fråga hur ofta man slår sin fru. Den frågan ställer inte jag till Lars Bäckström. Däremot ställer jag frågan: Finns det inte skäl att värna helhe- ten i vårpropositionen? Där tror jag att Lars Bäck- ström och jag och även Miljöpartiet är helt överens. Det är ju helheten som det handlar om. Det gillar jag allra bäst i vårpropositionen. Jag finner inte något skäl att delta i någon tävling om det skulle finnas något i den här propositionen som absolut inte är i världsklass. Det är möjligt att det finns någonting sådant. I så fall ska vi se till att vi där når världsklass i höstens budgetproposition.

Herr talman! Jag tackar för det svaret. Jag har ju antytt de fem grenar där jag tycker att vi ska bli i världsklass. Egentligen är vi nog överens. Angående min fru är svaret: Aldrig att några slag utdelas. Beträffande den andra retoriska frågan ska vi inte ta det spåret mer. Det var en felsägning av finansmi- nistern som inte bör utnyttjas. Jag går nu över till en annan fråga. Finansminis- tern sade att det går bra för de nordiska länderna, och det gör det. Vi är bäst när det gäller tillväxt. Vi är bäst när det gäller offentlig ekonomi. Det går bra för våra tre länder. Men på ett område skiljer det. Två länder är inte med i det tredje steget. Danmark och Sverige är ju inte med. Däremot är Finland med. Kan man då se någon skillnad mellan våra tre län- der? Ja, det kan man. Siffrorna över arbetslösheten visar på 4,3 % för Sverige, 5,1 % för Danmark och 9,2 % för Finland. Finland har haft god nytta av sitt medlemskap i valutaunionen. Så är det kanske men det har inte hjälpt dem vad gäller arbetslösheten. Där ligger vi i de två länder som står utanför tredje steget väsentligt bättre till. Jag kan inte svära på att det finns ett direkt samband men jag kan konstatera att Finland har misslyckats när det gäller arbetslösheten. Sverige och Danmark har lyckats mycket bättre. Det är något att tänka på. Trots vårt samarbete finns det vissa oe- nigheter i frågan som är betydande. Jag tror inte att man ska överdriva betydelsen av Finlands medlemskap i valutaunionen. Om det finns ett samband i sammanhanget blir det väldigt jobbigt eftersom arbetslöshetsbekämpningen står högt i kurs hos både mig och finansministern.

Herr talman! Lars Bäckström sade i sitt anförande att han aldrig tummar på sanningen i den offentliga debatten. Möjligen, sade han, kunde det gälla privat- livet. Det var mot den bakgrunden som jag inte ställ- de frågan om hur ofta han slår sin fru. Lars Bäckström, jag är medveten om att det finns många saker i vårpropositionen som vi gemensamt ska försöka förkovra under de närmaste månaderna fram till budgetpropositionen. Vi har alla olika insik- ter om vilket ekonomiskt utrymme som finns för denna förkovran. Grunden är säkerligen för såväl Lars Bäckström och Miljöpartiet som för mig att vi kan hålla ordning på ekonomin framöver och att vi kan lyfta tillväxttalen. Om vi ser oss om ute i Europa kan vi konstatera att det är de nordiska länderna som har varit duktigast på att sköta sina offentliga finanser. Vad gäller den EMU-aspekt som Lars Bäckström senast tog upp kan jag säga att Finland har sänkt sin arbetslöshet från närmare 20 % till runt 10 % i dags- läget. Ändå är arbetslösheten alldeles för hög - ja, oacceptabel. Oavsett om Finland var med eller inte i EMU är det oacceptabelt med så hög arbetslöshet. Däremot kan jag konstatera att Finland har ett betyd- ligt bättre ränteläge än Sverige. Det hänger naturligt- vis ihop med EMU. Det är detta bättre ränteläge som jag efter den 14 september vill ha även för Sverige så att vi kan främja tillväxt, företagsamhet och nya jobb i Sverige.

Herr talman! I gårdagens debatt belystes de pro- blem som kommuner och landsting i dag brottas med. Utifrån den debatten kan jag konstatera att oförståel- sen för den situation som våra kommunpolitiker be- finner sig i är stor - alltför ofta en situation som ska- pas via beslut i denna kammare. Kommun- och landstingspolitiker ska erbjuda en bra service. Samtidigt ska man klara en ekonomi i balans, det så kallade balanskravet. Vi i Centerpartiet ser kravet på en ekonomi i balans som något som uppfyller kravet på en god ekonomisk hushållning. Men samma krav bör gälla också för staten. Det är rimligt att de som ställer kraven också uppfyller kra- vet på god ekonomisk hushållning. Överskottsmålet om i genomsnitt 2 % av brutto- nationalprodukten över en konjunkturcykel är ett rimligt mål. Som det nu ser ut har regeringen utnyttjat det samlade överskottet i de offentliga finanserna för att medvetet budgetera för underskott i statens finan- ser. I andra sammanhang förespråkar vi förtroende- valda att likhet ska råda. Det är ett rimligt krav även i det här fallet. De tre demokratiska nivåerna bör ha lika krav på budgetprocessen. Att så sker är, som jag ser det, ett renlighetskrav. Regeringen bör därför skyndsamt utreda införan- det av ett balanskrav för statens budget motsvarande vad som gäller för kommuner och landsting. Balanskravet på kommunerna har stramat upp den kommunala ekonomin och kommer på sikt att förbätt- ra kommunernas möjligheter att ge sina invånare en bra service. Balanskravet innebär att underskott i den egna budgeten ska kompenseras under en tvåårsperi- od. I ett kortsiktigt perspektiv är det här oerhört ar- betsamt, men det skapar på sikt bra resultat. Om sta- ten ställs under samma krav som kommunerna kom- mer förmodligen, jag säger förmodligen, insikten att öka över att det inte går att ålägga andra uppgifter utan att betala för de uppgifter som man kräver - alltså det man ständigt utsätter kommuner och lands- ting för. Statens oskick att inte tillämpa finansieringsprin- cipen, att inte kompensera för kostnadsökningar i statsbidragen utan tillämpa ett nominellt budgetsy- stem samt att skapa regelsystem inom statsbidragen som bakbinder politikerna i deras kamp att klara de av staten uppställda balanskraven undergräver kom- munernas möjlighet att ge kommuninvånarna en bra service. Nu är det dags för staten att pröva samma medi- cin. Förmodligen blir situationen bättre för alla om man gör så. Centerpartiet drar slutsatsen av statens hantering av överskottsmålet och regeringens tricksande med budgettaken att det är hög tid att skärpa kraven på statens finanser. En utredning om införande av ett statligt balans- krav bör därför göras. Herr talman! För tids vinnande yrkar jag inte bi- fall till detta förslag i det här skedet utan bifall till reservation 9.

Herr talman! Nu är ordningen i denna kammare återställd genom att finansministern har avvikit igen eftersom han inte behövde höra vad någon annan hade att säga. Jag vill inte gå i polemik med Jörgen Johansson utan vill instämma i det han sade. För att återställa ordningen även i voteringen tar jag tillbaka mitt yrkande om bifall till reservation 3 och yrkar bifall till reservation 7 i stället.

Herr talman! Jag konstaterar att vi är överens och har inget att tillägga.

Herr talman! Jag tänkte bara säga vad jag sade ti- digare i debatten när vi diskuterade saldomålet. Jag tycker att Jörgen Johansson ska titta lite närmare på vad ett balanskrav i statens ekonomi får för konse- kvenser i förhållande till målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna och beaktat att det i överskotten i pensionssystemet inträffar en förändring efter 2007. Behåller man tvåprocentsmålet faller automatiskt tyngden hårdare också mot balanskravet i statens finanser. Överger man det här målet och samtidigt målet om överskott i pensionssystemet kan det på sikt göra att den totala delen blir försvagad i de offentliga finanserna, inklusive statens del. Det tycker jag är allvarligt. Jag skulle vilja skicka med att ni tittar på det in- nan ni ensidigt vill byta system på den här punkten.

Herr talman! Vårt förslag innebär att vi vill ha en utredning på det här området. Vi har inte de klara svaren på alla frågor. Vad vi är ute efter är att skapa en likhet mellan kommuner, landsting och staten som innebär att man också får förståelse för de problem som staten ständigt sätter kommun- och landstings- politiker i. Det är utan tvekan så att ställer man ett krav på en ekonomi i balans samtidigt som man drar bort ekonomiska resurser från kommuner och lands- ting gräver man djupa hål i deras ekonomi. De får med andra ord svårt att uppfylla de krav som vi bland annat ställer från den här kammaren.

Herr talman! Jörgen Johansson förklarar nu lite bättre vad utredningen ska innefatta, och det är till viss del en helt annan sak. Det här är ett system för hur staten får ordning på sin ekonomi - offentliga finanser, budgetsaldot och också balans mellan statens utgifter och inkomster. Den utredning som Mats Svegfors leder håller på och tittar på vem som ska göra vad, hur det hela ska för- delas och hur den kommunala självstyrelsen fungerar. På den punkten är Jörgen Johansson egentligen bön- hörd, den utredningen har faktiskt startat.

Herr talman! Den Svegforska utredningen kan gi- vetvis ta upp de här frågeställningarna, men det kvar- står trots allt faktum att vi från den här kammaren ålägger kommuner och landsting att göra vissa saker samtidigt som vi också ställer krav på en ekonomi i balans. Det här går inte ihop, det kan vi konstatera från de rapporter som Kommun- och Landstingsför- bunden har gett såväl för att halvår sedan som för en månad sedan. Den kommunala ekonomin undergrävs på grund av de förhållanden som vi i dag har. Det är den situationen som vi försöker komma till rätta med genom bland annat det här kravet.

Herr talman! Det känns lite märkligt att komma in så här efter de tunga ekonomiska talesmännen och tala om ett enskilt objekt. Men det är min enda chans, och jag tänker ta den och tala några minuter om Ci- tytunneln i Malmö, hur viktigt det är att den verkligen blir byggd och byggd på utsatt tid. Det finns nu teck- en på att man från regeringens sida tvekar. Citytunneln är en angelägenhet för hela Sverige, det är alls ingen lokal trafiklösning. Malmö central- station var tidigare slutstationen för de allra flesta tågen söderut, men efter Öresundsbrons tillkomst blev det en säckstation. Det innebär att alla tåg måste göra två rörelser: De ska in och vända och ut igen på samma spår. Därmed slog man snabbt i kapacitetsta- ket för Malmö central. Det bromsar nu utvecklingen av tågtrafiken i hela södra Sverige. När man byggde Öresundsbron var det med in- ställningen att tåget skulle prioriteras framför bilen, och på den punkten har politikerna blivit bönhörda över hövan. Medan biltrafiken inte har utvecklats i den takt som man trodde har tågtrafiken blivit en succé och slagit alla rekord. Men nu är det stopp, Malmö central bromsar effektivt all vidare utveckling av tågtrafiken. I dag angörs Malmö central av 136 Öresundståg per dygn, tåg som ska in, tömmas på passagerare, lokföraren ska förflytta sig från den ena ändan till den andra, tåget ska fyllas igen och sedan åka ut därifrån. Man har sju minuter på sig för detta. Det går alltså inte att trycka in ett enda tåg till. Dessutom är det meningen att Öresundstågen ska fortsätta vidare upp i Skåne och i södra Sverige, men det har också blivit stopp på grund av kapacitetsbristen på Malmö station. Förutom alla Öresundstågen kommer alla övriga tåg från Sverige dit. I dag är det 36 tåg i timmen som angör Malmö station, 36 tåg som ska ut och in på samma spår. Det är fullt nog, det går inte längre. Någon har sagt att man ska bygga en ny station och flytta den. För det första är det vansinnigt, och i stort sett är det lika dyrt som att bygga Citytunneln. För det andra, herr talman, ska persontåg ju gå från city till city. Det är tågets enda chans att konkurrera med flyget. Då ska man inte lägga en centralstation ute på en åker. Utan Citytunneln kommer 250-300 tåg per dygn att köra i 180 kilometer per timme genom en fjärde- del av Malmös bostadsområden. Det är en ohållbar situation, förutom att man inte vidare kan utveckla tågtrafiken. Man räknade med en ökning när bron kom av tågtrafiken i regionen med 3 %, det blev 12 %. Det är naturligtvis en oerhört glädjande ut- veckling. En tågresenär är ju en person som har ställt bilen till förmån för tåg. Herr talman! Jag delar den oro som Malmö kom- munstyrelse känner och som man har gett uttryck för i ett brev till regeringen. Det finns tecken som tyder på att man nu från regeringens sida försöker backa från det avtal man har skrivit med Malmö kommun och region Skåne om att Citytunneln ska stå färdig år 2008. Det skulle kännas härligt om jag kunde åka hem till den skånska sommaren och ha med mig ett klart och rejält löfte från en företrädare för regeringspartiet om att Banverkets besparingar inte kommer att drab- ba Citytunneln, för det vore ett dråpslag mot tågtrafi- ken i södra Sverige.

Herr talman! Riksdagen ska nu ta ställning till re- geringens förslag om att göra ett kapitaltillskott till SJ AB på drygt 1,8 miljarder kronor och att bevilja SJ AB en låneram i Riksgäldskontoret på ytterligare 2 miljarder kronor. Jag vill inledningsvis yrka avslag på regeringens proposition, det vill säga bifall till reser- vation 1 i näringsutskottets betänkande. Jag ska strax återkomma till varför. SJ:s affärer framstår som exempellösa. I slutet av maj förra året lämnade näringsminister Pagrotsky över regeringens skrivelse till riksdagen med den årliga redogörelsen för verksamheten i de statliga företagen. I den skrivelsen antyddes inga som helst problem för SJ AB. I skrivelsen framhöll näringsmi- nistern att för statliga ägda företag är kravet på ge- nomlysning en demokratifråga eftersom företagen ytterst ägs av svenska folket. Affären SJ uppvisar det mesta utom just den genomlysningen. Så sent som i augusti förra året avgav styrelsen för SJ AB sin delårsrapport för första halvåret 2002. Då angavs bolagets egna kapital till 766 miljoner kronor och framtidsutsikterna för företaget beskrevs som goda. Mindre än tre månader senare fann bolagets styrelse plötsligt att man hade skäl att anta att bola- gets egna kapital understeg hälften av det registrerade aktiekapitalet. Ytterligare två veckor senare, när vi är framme i början av december, har hela det egna ka- pitalet och lite till, inalles bortåt 1 miljard kronor, förbrukats och SJ AB är plötsligt konkursmässigt. Huvudorsaken till detta och till den här redovis- ningsskandalen var att den nya ledningen i SJ AB velat reservera pengar för förlustavtal som historiskt hade ingåtts när SJ lagt anbud på järnvägstrafik i konkurrens med andra intressenter. I december 2002 genomförde näringsutskottet, trafikutskottet och finansutskottet en gemensam hea- ring med ledningen för Näringsdepartementet. Vid den tidpunkten var kontrollbalansräkningen som SJ AB hade att upprätta enligt bestämmelserna i aktie- bolagslagen hemligstämplad och uppvisades inte för riksdagen ledamöter förrän i samband med hearingen. Jag tycker att man kan göra två iakttagelser som en följd av detta. Den ena iakttagelsen är att den här redovisningsskandalen aldrig hade kunnat inträffa i ett privat börsnoterat företag. Hade detta hänt ett företag noterat på Stockholmsbörsen hade vi haft en svensk motsvarighet till Enronskandalen i USA. Den andra iakttagelsen man kan göra är att när- ingsministern och regeringen bär ett väldigt stort ansvar. I få statliga bolag har Näringsdepartementets ledning varit så operativt involverad i handläggningen och skötseln av företaget. Statssekreterare Claes Ån- strand från Näringsdepartementet var till och med under en tid ordförande i bolagets styrelse. I syfte att rekonstruera bolaget har regeringen nu lagt sina förslag på riksdagens bord. Vi har från de borgerliga partierna i oppositionen kunnat konstatera att vi inte heller i detta ärende har fått ett beslutsun- derlag värt namnet. Vi har fått en proposition från regeringen som av- handlar SJ:s affärer på sex sidor där inga konsekvens- analyser finns, där inga handlingsalternativ beskrivs och där ingen motivering ges till varför man ska välja den av regeringen föreslagna lösningen. Inga yttranden har inhämtats. Inget remissförfa- rande har skett. Det har inte behövts. Man skriver rent ut att den normala och sedvanliga propositionsbered- ningen har ersatts med överläggningar med Vänster- partiet och Miljöpartiet. Jag har i dag tillsammans med Eva Flyborg, Folk- partiet, Maria Larsson, Kristdemokraterna, och Åsa Torstensson, Centerpartiet, till konstitutionsutskottets kansli inlämnat två granskningsanmälningar. Vi vill pröva om näringsminister Leif Pagrotsky har handlagt beredningen av detta ärende och tre andra ärenden rörande statliga bolag i enlighet med regeringsfor- mens bestämmelser. Vi menar att vi med det underlag som näringsmi- nistern har tillhandahållit riksdagen inte kan fullgöra vår uppgift som valda företrädare för Sveriges folk. Vi ser naturligen mycket allvarligt på detta. En central fråga vid bedömningen av kapitaltill- skottet till SJ är om det förslag som regeringen har lämnat står i överensstämmelse med de statsstöds- regler som finns i Europeiska unionen. Den frågan är helt central. Den avhandlas i propositionen på 16 rader samtidigt som regeringen till EU-kommissionen inlämnar flera hundra hemligstämplade sidor utred- ningsmaterial i just detta ärende. Men ingenting av detta redovisas i propositionen. Vi har från de borgerliga partierna i sakfrågan kommit till lite olika slutsatser. För Moderaternas del har vi nöjt oss med att konstatera att det på grundval av regeringens avgivna proposition över huvud taget inte är möjligt att ta ställning i ärendet. Mot den bak- grunden yrkar vi alltså avslag på näringsministerns förslag om kapitaltillskott till SJ AB.