Riksrevisionens styrelses redogörelse angående bidrag som regeringen och Regeringskansliet fördelar

Herr talman! Ibland får vi intrycket att det är de viktiga ärendena som vi debatterar och att de oviktiga bara slinker igenom utan debatt. Så är det inte. Det finns många viktiga ärenden som vi är överens om och därför inte tar någon större debatt om. Ett av dessa är det här ärendet. Skälet till att talarlistan är mycket mager tror jag är att KU så sent som för ett halvår sedan i sin höstgranskning hade en ordentlig genomgång av två departement om huruvida de hade skött detta att återrapportera bidragen både sakinnehållsmässigt och ekonomiskt. Granskningen gav mycket övrigt att önska. Jag skulle vilja säga att det var en sorglig, dålig ordning på många ställen. I vissa ärenden fanns det ingen återrapport över huvud taget, trots att återrapporteringsdatumet var passerat, och i andra fanns det brister mot det gällande regelverket. Båda de departement som vi då granskade, det vill säga Socialdepartementet och Kulturdepartementet, satte stort hopp till att det nya regelverket skulle göra att det blev stramare. Jag tror att de till och med hävdade att det hade blivit en uppstramning. Då blir man naturligtvis lite orolig när Riksrevisionen i detta betänkande, KU19, konstaterar att de nya reglerna inte är kända för alla bidragshandläggare och att de inte vet hur de ska göra. Om KU vid flera tillfällen har påpekat bristerna i regeringens och Regeringskansliets fördelning av bidrag och vi sedan sätter stort hopp till de nya reglerna, även denna gång, och Riksrevisionens styrelse gör detta påpekande, får vi naturligtvis ytterligare vatten på vår kvarn. Vi kommer nämligen att hålla ett ordentligt öga på regeringens handläggning av bidrag. Oavsett vilken färg regeringen har kommer KU under ganska lång tid - vi har redan flaggat för det - att återkomma till denna bidragsgivning och hur den ska skötas.