Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn

Fru talman! Riksrevisionen har granskat om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn bedrivs effektivt. Visst hade man gärna sett att det inte fanns ett sådant brott över huvud taget. Men tyvärr finns just ett sådant brott.

Vuxna människor, till största delen män, använder sig av sociala medier, spel och olika appar för att ta kontakt med barn i sexuellt syfte. Det kan handla om sexuell posering på olika sätt men också om att försöka få till fysiska möten där ett sexuellt övergrepp kan ske. Man övertalar, manipulerar och hotar barn för att få dem att begå övergrepp på sig själva. Och så har vi dessa dickpicks. Vad är det som gör att män tar sig friheten att skicka dessa bilder till andra människor - och till just barn?

Barn luras även in i prostitution genom olika tjänster på nätet där man säljer bilder på sig själv. En bild följs upp av fler, och sedan sprids de på nätet i en aldrig sinande ström. Vi ser också sugardejtning, där framför allt äldre män söker kontakt med unga flickor för umgänge och sex i utbyte mot gåvor eller pengar.

Allt detta vidriga utsätts våra barn för, varje dag, på nätet. Det sker i de mest oskyldiga spel, där dessa gärningspersoner nästlar sig in och utger sig för att vara ett annat barn. När de sedan har lurat till sig den första bilden kommer hoten och med dem skammen, oron, rädslan, förtvivlan och magontet.

Riksrevisionens granskning är både välkommen och viktig. Sexualbrott mot barn tillhör de allvarligaste brotten, och kampen mot dessa brott har hög prioritet för oss socialdemokrater. Granskningen visar att det finns brister vad gäller effektiviteten i båda myndigheterna, och Riksrevisionen ger både Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten några rekommendationer som regeringen, liksom myndigheterna själva, anser är relevanta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn

Myndigheterna måste se till att vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att arbetet bedrivs effektivt. Detta kommer regeringen nogsamt att följa. Vidare har regeringen i regleringsbrevet för 2021 uppmanat myndigheterna att redovisa sitt brottsutredande arbete och resultatet när det gäller just brott mot barn. Även i regleringsbreven till de båda myndigheterna för 2022 har regeringen begärt en särskild redovisning av hur arbetet fortgår när det gäller brott mot barn.

Det finns också en utredning som heter En uppväxt fri från våld och som bland annat ska lämna förslag på en nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn samt på hur barnahusverksamheten kan utvecklas till exempel när det gäller likvärdigt stöd i hela landet. Utredningen kommer att redovisa sitt uppdrag i slutet av året.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 2, då vi menar att vidareutbildning och placering av personal är två bra exempel på frågor som i det här fallet tillhör Polismyndighetens inre organisation. Det menar vi att myndigheten själv ska förfoga över. Den nya utbildningen som har inrättats och som riktar sig till alla utredare som utreder brott där barn är inblandade är positiv, och vi menar att det inte behöver riktas ett tillkännagivande till regeringen på den punkten.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag ändå säga några ord om något som jag tycker att vi borde prata mer om - och kanske inte bara prata om, utan vi behöver även se vilket bekymmer det är för barn, för kvinnor och för män. Och vad tror ni att det är då? Jo, det är porren. Det finns ett samband mellan sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi. Personer som döms för barnpornografibrott döms i många fall också för sexualbrott mot barn.

Det handlar dock inte bara om barnpornografi, kära kollegor, utan det handlar om pornografi i stort. Det finns starka kopplingar mellan porrkonsumtion och sexuella övergrepp. Vill vi komma till rätta med alla de sexuella övergrepp som sker mot barn, kvinnor och män måste vi också ta tag i porrens biverkningar.

(Applåder)

Fru talman! Vänsterpartiet har förstås tagit del av Riksrevisionens angelägna rapport på det grymma temat sexuella övergrepp på barn, och då övergrepp som har kopplingar till eller försiggår via internet.

Vi har tre reservationer och står bakom dem, men jag yrkar bifall enbart till reservation nummer 1.

Vi tycker att flera av de initiativ som har tagits är lite grann av slag i luften eftersom väldigt mycket redan pågår. Både myndigheterna och regeringen har visat respekt för de åtgärder som Riksrevisionen föreslår. Det får gärna gå fortare, men som föregående talare nämnde är det flera resultat på gång av djupa och angelägna utredningar. Dessa allvarliga frågor måste belysas seriöst - det får inte bli ett hafsverk.

Problemområdet är komplext, obehagligt och uppenbart präglat av den rådande könsmaktsordningen. Den absoluta majoriteten av förövarna här är män, och en majoritet av offren är flickor. En ytterligare maktobalans är skillnaden i ålder mellan förövare och offer. Det är vuxna mot barn, pojkar och flickor.

Detta är svåra och värdeladdade frågor, och de är laddade med makt. Därför krävs det en organisering som säkrar en stark kompetens både i spets och i bredd. Men ingen kan heller agera ensam här, utan det krävs en stark samverkan. Det kommer också fram i rapporten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn

Det handlar även om att förövarna byter arenor. Här ligger fokus på internet, men tanken är ofta att det ska leda till ett fysiskt möte. Polis och åklagare behöver fokusera på nätet, och polisen behöver patrullera på nätet numera. Och det går; man kommer att kunna hitta både offer och förövare den vägen, för det är förstås där de möts.

Det är också jätteviktigt med utbildningar och samverkan med det civila samhället. Insatser som till exempel har byggt på samverkan med hotellpersonal och taxi har kunnat fånga in en del av problematiken och leda fram till gripanden där problematiken kanske har bottnat i internetkontakter. Men det är också så att förövarna ständigt byter arenor, och numera är mötesplatserna oftare privathyrda lägenheter.

Civilsamhället måste också vara på tårna för att vi ska kunna komma till rätta med problematiken. Ideella organisationer har hela tiden varit banbrytande. Kvinno- och tjejjourerna, Ecpat, 1000 Möjligheter, Talita och på senare år Child 10 är väldigt offensiva och viktiga aktörer, och vi måste följa upp deras initiativ.

Jag vill också koppla detta lite till hur vi talar om frågan. Det framgår i Riksrevisionens rapport att man ibland bagatelliserar dessa brott och att de trängs undan av andra brott. Men det är en allvarlig brottslighet som pågår - det är sexualbrott, som regleras i 6 kap. brottsbalken.

När det handlar om barn har vi fått en glidning. Redan 1965 kriminaliserade vi faktiskt försök att rekrytera barn in i prostitution. Det kallades länge "förförelse av ungdom" och var den första typ av sexköp som kriminaliserades i Sverige. Sedan har man bytt ut begreppet och bland annat pratat om köp av sexuell handling av barn, och sedan 2020 pratar vi om utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling.

Detta är en viktig värdeförskjutning. Det handlar om att vi ska skydda barnen mot sexuell exploatering. Dessa ord som leder tankarna till en marknad - köp, efterfrågan och så vidare - är ju egentligen helt fel, men vi kommer kanske inte längre än så i rubriceringen.

Vänsterpartiet har agerat i de här frågorna i många sammanhang. Vi har aktualiserat en handlingsplan som skulle ta upp det könsrelaterade våldet i stort. I vad vi har kallat ett femicidpaket har vi yrkat på att man skulle satsa miljoner för att bygga en stark kompetens i hela rättskedjan. Det räcker dock inte; det behöver finnas kompetens också ute i resten av Välfärdssverige - i socialtjänsten, hälso- och sjukvården och så vidare.

Barnahusen lyfter man fram i rapporten. De är extremt viktiga. Det finns 33 stycken i Sverige i dag, men det är 68 kommuner som är utan barnahus. Det får inte vara så; detta måste åtgärdas.

Jämställdhetsmyndigheten har också gjort en utvärdering av arbetet gällande övergrepp mot barn. De lyfter fram andra framgångsfaktorer. Barnahusen är en; regionkoordinatorer är en annan. I Stockholm har man till exempel en koordinator som är specifikt inriktad på barn och unga och som samarbetar med polisen. Detta är jätteviktigt.

Jag vill också säga någonting om att det verkligen inte handlar om några få. Det finns rapporter som Allmänna Barnhuset publicerar, som är författade av bland andra professor Carl Göran Svedin, där man frågar gymnasieelever på tredje året om de har sålt sex. Det är 1,4 procent av flickorna och 0,8 procent av pojkarna. Det är både flickor och pojkar som blir utsatta för detta, men förövarna är i båda fallen män.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn

Något som vi också har anledning att oroa oss över nu är att många ensamkommande barn riskerar att trasslas in i de här verksamheterna. Dessa barn är ännu mer skyddslösa än barn som kanske har mer trådar in till vad som skulle kunna bli en annorlunda trygghet. Vi måste hjälpa dem alla.

Materialet är jätteviktigt, och fortsättning måste följa.

Fru talman! I dag ska vi debattera Riksrevisionens rapport. Man har granskat hur Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp bedrivs.

Anledningen till granskningen är att riskerna har ökat radikalt, då internet har gett förövarna stora möjligheter att begå sexuella övergrepp och utbyta övergreppsmaterial med varandra. Brotten det handlar om är barnpornografibrott, utnyttjande av barn för sexuell posering, kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte och utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling.

Riksrevisionen har konstaterat många brister i både polisens och åklagarnas arbete. Detta är mycket allvarligt.

När man läser om brister ska man tänka på vad dessa brister innebär och vilka konsekvenser de ger. Konsekvenserna blir att barn fortsätter att bli våldtagna eller utsatta för andra sexuella övergrepp. Konsekvenserna kan bli livslånga för många barn. Barn som utsätts för sexuella övergrepp drabbas oftare än andra barn av psykisk ohälsa, misslyckad skolgång och många andra problem längre fram i livet. Därför måste bristerna som upptas i den här rapporten tas på allvar och åtgärdas. Barn ska inte få sina liv förstörda för att det finns kända brister i polisens och åklagarnas arbete.

När det gäller Polismyndigheten har Riksrevisionen bland annat konstaterat att ärendena ofta är omfattande, att de utreds på olika sätt i landet och att kvaliteten inte är densamma överallt. Man har också konstaterat att barn som utnyttjas genom köp av sexuell handling är kraftigt eftersatta i hela landet. Det är faktiskt allvarligt - det här handlar alltså om småbarn som blir sexuellt utnyttjade.

Dessa ärenden nedprioriteras då de förutsätter aktivt spaningsarbete och då andra ärenden är prioriterade i stället. Man prioriterar alltså ned sexuella brott mot barn. Det är mycket allvarligt, anser jag.

Riksrevisionen anser att Åklagarmyndigheten är sårbar. Det saknas olika rutiner för att hantera förundersökningar med omfattande material.

Fru talman! På internet kan en förövare kontakta hundratals barn och genom smicker, hot, utpressning eller gåvor få barn att skicka bilder eller filmer på sig själva där de utsätter sig själva eller andra för övergrepp. Förövaren gör också försök att träffa barnen fysiskt för att begå våldtäkter. Mörkertalet när det gäller dessa brott är stort. Brotten är svåra att utreda, och förövarna går ofta fria.

När det gäller barnpornografibrott innefattar de ofta miljontals bilder. Genom så kallade sugardejtningssidor luras barn in i prostitution, och sedan luras de att gå med på att ha sex mot betalning. Enligt beräkningar kan det vara drygt 10 000 ungdomar i åldern 15-19 som säljer sex. Det kan alltså vara 10 000 barn som säljer sex i Sverige. Övergreppsmaterialet sprids vidare, och detta är kränkande och traumatiserande för det utsatta barnet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn

För samtliga internetrelaterade sexualbrott ligger personuppklaringsprocenten runt 20 procent. Det är alltså bara 20 procent som klaras upp.

Resultat och utredningstider varierar mellan olika regioner. I en region tar det till exempel 100 dagar att tömma en mobil när man letar efter bilder och bevis. I en annan region tar det 300 dagar, alltså betydligt längre tid. Så stora skillnader ska det inte vara.

När det gäller metodstöd har det framkommit att det är viktigt att hålla förhör tidigt, göra husrannsakan och ta beslag.

Rapporten visar att förhör med misstänkta hålls i knappt hälften av ärendena. Förhör med målsägande hålls i mindre än hälften av ärendena. Man tar inte de här brotten på allvar när det hålls förhör med mindre än hälften av de målsägande.

Skillnaden mellan olika gruppers redovisade ärenden uppgår till 33 procent. Det är alltså väldigt stora skillnader över Sverige, och så ska det inte vara. Det ska inte vara så att barn får mer hjälp när de bor i en ände av Sverige och mindre hjälp på ett annat ställe.

Fru talman! Det finns en utbildningsskuld hos polisen. Polismyndighetens internrevision har konstaterat att andelen färdigutbildade barnförhörsledare inom myndigheten har minskat från 43 procent 2016 till 31 procent fyra år senare. Detta är riktigt dåligt, då det i många år har rått brist på barnförhörsledare. Med tanke på den nya brottsrubriceringen barnfridsbrott, som det beslutades om för ett tag sedan, behövs det ännu fler barnförhörsledare än tidigare.

Man ska också ha i åtanke att det är mycket betungande att vara barnförhörsledare. Jag har själv varit det. Det är många gånger förfärligt tungt att höra hur vidriga pedofiler våldtar barn. Det är därför mycket viktigt att barnförhörsledare får utbildning så att de orkar med sitt tunga arbete.

Jag har själv sagt att det enda jag inte skulle jobba med inom polisen - jag har ändå varit polis i 30 år - är att utreda barnpornografibrott. Det innebär i princip att man dagarna i ända ska sitta och titta på filmer där småbarn våldtas. Det är fruktansvärt. Jag har sett några sådana filmer här i Stockholm för tio år sedan, och jag kommer fortfarande ihåg det - det sitter nästan präntat i hjärnan på mig.

För att ni ska förstå hur vidrigt det är kan jag berätta att jag satt med händerna för ansiktet. Men vet ni vad det värsta var? Det värsta var en tre eller fyraårig flicka som blev våldtagen. Hon skrek av smärta när hon blev våldtagen. Det är så fruktansvärt.

Varför säger jag då det här? Jo, för att människor ska förstå hur vidrigt det är. De brister som Riksrevisionen har skrivit om i sin rapport får inte bara läggas åt sidan. Vi måste se till att de här bristerna blir åtgärdade för att inga barn ska bli våldtagna. Det är en sak om man inte känner till dem, men vi känner ju till att de här bristerna finns nu. De måste helt enkelt åtgärdas.

Det finns mycket mer man kan säga om det här med barnahus. Det är viktigt att det fungerar. Men tiden går fort när man är engagerad. Jag tycker i alla fall att regeringen tar den här rapporten alldeles för lättvindigt. De bara lägger den till handlingarna och säger att myndigheterna ska sköta det här själva. Det tycker jag är ett ganska slappt sätt. Jag tycker inte att man tar sexuella övergrepp på barn på riktigt allvar. Jag tycker att regeringen borde peka med hela handen och se till att polisen och Åklagarmyndigheten åtgärdar alla de brister som Riksrevisionen tagit upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn

Som tur är finns det klokare partier i riksdagen. Därför får vi igenom ett tillkännagivande om att regeringen ska säkerställa att de här bristerna åtgärdas. Vi får igenom några andra tillkännagivanden också. Men tiden går som sagt fort, så jag nöjer mig med detta.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn. Anledningen till att Riksrevisionen har granskat myndigheterna i just den här biten är att vi har haft en utveckling där allt fler barn och ungdomar utsätts för sexuella övergrepp just på internet.

I den här debatten tycks det kanske inte finnas några jättestora differenser mellan de olika partierna. Men det finns i alla fall fyra tillkännagivanden, och det finns reservationer från de rödgröna partierna.

Tillkännagivandena tar fasta på Riksrevisionens kritik mot Åklagarmyndigheten och inte minst mot Polismyndigheten. Man har pekat ut brister i arbetsmetoder, kompetens, likvärdighet över landet och effektivitet samt brister i styrningen av de två myndigheterna.

Det är klart att man kan påstå att det här arbetet ska beaktas av regeringen och att det kommer att beaktas av regeringen. Men det krävs, tror jag, att man är socialdemokrat för att ha den tilliten till regeringen, fru talman. Dessvärre har vi från oppositionens sida sett att man har haft ett bristfälligt arbete och en bristfällig styrning av Polismyndigheten, inte bara när det kommer till internetrelaterade sexualbrott mot barn utan kanske i det stora hela.

Det gläder mig, fru talman, att vi är en majoritet i den här kammaren som tar fasta på kritiken och tycker att den är så pass angelägen att man vill sätta en politisk press genom riksdagen mot regeringen. Tillkännagivanden är av betydelse. De gör att regeringen får ett mindre handlingsutrymme att tolka fritt, vilket kanske alltid görs.

Att det exempelvis finns färre barnförhörsledare i dag än tidigare, trots att vi har haft en rödgrön eller socialdemokratisk regering i sju åtta år, tyder på att det saknas ett engagemang och ett arbete för att komma till rätta med rekryteringsproblematiken inom Polismyndigheten. Där har ju oppositionen inte minst varit aktiv genom åren för att bredda möjligheterna att rekrytera kompetent personal till Polismyndigheten.

De här tillkännagivandena är viktiga, fru talman. Även om de till synes kan vara i samklang med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet här i kammaren tror jag att det är viktigt att riksdagen sätter press på regeringen i de här frågorna.

De brister som Riksrevisionen uppmärksammar i det här fallet är brister som i slutändan drabbar barn. Barn är kanske den mest utsatta gruppen av brottsoffer och kanske särskilt när det kommer till sexualbrottslighet. Det är bara att föreställa sig hur det skulle vara att växa upp med vetskapen om att man blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp som kan ha spelats in och att det kan finnas bilder som florerar. Det är klart att de här barnen blir påverkade för resten av sina liv. Då kan man inte ta lätt på de här frågorna och den här kritiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn

Från Sverigedemokraternas sida har vi utöver det som vi diskuterar i det här betänkandet lagt fram ett förslag om brottsprovokation, som skulle kunna vara en framgångsfaktor för att komma åt förövarna innan förövarna kommer åt barnen. Det är en fråga som vi har lyft fram men som vi saknat stöd från samtliga andra partier för att ens utreda. Jag tycker att vi kan ta med oss den frågan i den här debatten och ta en funderare på den.

Vi ser hur många barn det är som blir lättillgängliga för pedofiler, för våldtäktsmän, för dem som vill komma i kontakt med barn för sexuellt syfte. Vi måste utreda nya arbetsmetoder för att sätta stopp för det. I min värld är det mycket bättre att förövare tar kontakt med en polis på andra sidan datorn än att de kommer i kontakt med barn. Brottsprovokation skulle i det här sammanhanget kunna vara en framgångsfaktor för att inte ens skapa brottsoffer från första början.

När vi nu har en sådan här utveckling och när Riksrevisionen har riktat den här kritiken tycker jag, som jag har sagt tidigare, att det är viktigt att vi tar den kritiken på allvar. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på de reservationer som finns i betänkandet.

Fru talman! Jag ska erkänna att jag ibland blir lite frustrerad över vad vi väljer att lägga mycket tid på och vad vi väljer att lägga ganska lite tid på när det gäller olika delmängder i den rättspolitiska debatten. Jag minns till exempel två så kallade särskilda debatter som vi hade om två olika ämnen ganska nära varandra i tiden. Jag tror att det var runt jul för två år sedan. Den ena handlade om lagen om särskild utlänningskontroll. Den andra handlade om våld i nära relationer. Det hade varit ett mörkt år då många kvinnor mördats inom ramen för det som vi kallar våld i nära relationer eller våld i parrelationer.

Vid debatten om LSU var det fullt pådrag här utanför i kammarfoajén. Alla medier var här. Alla vi rättspolitiska talespersoner fick fina citat i medierna. Vi kunde vara nöjda med våra insatser den dagen. Någon månad senare, när vi debatterade våld i nära relationer, en typ av brottslighet som skördar nästan lika många dödsoffer som gängvåldet, var det inte en kotte här. Inga medier alls var intresserade av den debatt som vi hade då. Sedan har intresset kommit att öka för det här ämnet, vilket gläder mig oerhört. Men detta är ett exempel på hur vi ibland fokuserar debatten fel och lägger väldigt mycket tid på vissa saker när vi egentligen skulle ha behövt lägga den på annat.

Vi pratar om gängvåldet. Det finns god forskning som visar att väldigt mycket av det våld som begås av unga vuxna springer ur att man själv varit utsatt för våld i sin barndom. Att bekämpa våld mot barn är inte bara rätt och rättvist mot de barn som skulle ha utsatts. Det är också en mycket god investering för att slippa en utveckling med vidare våldsbrottslighet i högre åldrar.

När det gäller våldsbejakande extremism finns det god forskning från Segerstedtinstitutet i Göteborg som tyder på att det nästan inte finns någon sådan här nazist som inte har växt upp under våldsamma förhållanden. Det är oerhört angeläget av många skäl att angripa problemet med brott som begås mot barn.

Det som vi diskuterar i dag, Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn, är inget undantag. Många är nog överens om att barn är det viktigaste vi har och det som ska prioriteras allra högst. Ändå gör vi inte det. Det är märkligt. Jag tycker att det är utomordentligt märkligt hur vi kan fokusera så snett. Vi borde lägga all vår kraft på just detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn

Riksrevisionen lyfter fram ganska allvarliga brister hos framför allt polisen men också åklagarna. Man tar upp en problematik som jag har sett på olika håll när det gäller olika typer av brottsbekämpning från polisens sida. När jag träffar poliser runt om i landet slås jag ofta av hur kompetenta de är. Jag tror att svensk polis håller högsta klass när det gäller kompetens för den enskilda medarbetaren. Men ofta är det någonting som inte riktigt stämmer i organisationen och ledningskulturen. Man får helt enkelt inte ut kraften i backen.

Jag tror att vi kan ta med oss en del från den här rapporten även till andra områden. Det som är särskilt allvarligt är det man lyfter fram om att den här typen av brottslighet används lite grann som en moderator för att reglera balanserna. Vad kan vara viktigare än sexuella övergrepp mot barn? Det får inte vara så här.

Något annat, som lyftes upp tidigare, är ojämlikheten över landet. Det ska inte spela någon roll var i landet du bor eller vem du är. Alla ska ha samma straffrättsliga skydd. Detta måste åtgärdas.

Vi väljer att gå fram med ett antal följdmotioner som leder till tillkännagivanden. Vi gör detta för att vi måste sätta ett politiskt tryck i denna fråga. Det finns många andra områden där det är tveksamt att gå fram med nya tillkännagivanden där det finns tillkännagivanden förut, men här finns det inte det. Det finns andra frågor där vi vet att en långtgående beredningsprocess är på rull och där regeringen har visat en sann vilja att göra som riksdagen säger. Men här har vi nybruten mark som vi måste fortsätta att kultivera, och därför måste vi sätta tryck på regeringen i dessa frågor.

Det nämndes att ett beredningsarbete är på gång. Låt oss se det i konkret handling. Låt regeringen få veta att det är riksdagens uttryckliga och kraftfulla vilja att adressera de brister som Riksrevisionen lyfter fram i denna rapport.

Fru talman! Sexuella övergrepp mot barn är nog det brott som väcker mest avsky och ilska hos mig. De som våldför sig på barn förtjänar inget annat än vårt förakt. De förstör liv och trasar sönder uppväxter. Inget barn ska behöva utsättas för det. Den som begår sexualbrott mot barn förtjänar ett mycket hårt straff, och den som blir utsatt förtjänar vårt absolut bästa skydd och omhändertagande för att kunna läka och bli hel igen.

Fru talman! Barn som utsätts för brott måste skyddas till det yttersta. Oftast har barnen en trygg och kärleksfull familj runt sig, men alltför ofta är det inte så. Varje gång det inte är så är det ett stort misslyckande som måste bekämpas. Ibland är föräldrarna förövare, och då krävs en trygg och säker plats för de barn som är brottsoffer. En sådan plats är barnahus.

Barnahus är ett samarbete mellan myndigheter runt barn som utsatts för brott. Här är polis, socialtjänst, psykolog, åklagare och läkare samlokaliserade, och barnet får vara i en barnvänlig miljö vid förhör och undersökningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn

Den kritik Riksrevisionen framför är allvarlig. Man efterlyser enhetlighet, hög kvalitet och tillgänglighet till barnahus för alla utsatta barn och unga. Det borde vara en självklarhet, men här har regeringen inte lyckats leverera.

Detta måste förändras, och därför vill Kristdemokraterna att barnahus ska finnas i varje kommun. De ska hålla hög kvalitet, de ska göra barn som har utsatts för brott trygga och de ska gå till botten med de utredningar som krävs för att fälla de mycket grovt kriminella som har begått dessa hänsynslösa brott.

Till min glädje finns det i dag en ganska stor samstämmighet i detta. Ett enigt utskott står bakom bland annat Kristdemokraternas motion om att stärka arbetet med just barnahusen och ta vara på den kritik som lyfts fram. Nu vilar ett stort ansvar på regeringen att se till att det blir verkstad.

Ibland finns det en konstig motsats i politiken. Där det finns konflikt händer det saker medan det där det råder enighet dras i långbänk. Jag skulle vilja ha ett svar av den socialdemokratiska regeringen när vi kan förvänta oss initiativ som gör att vi sätter de allra mest utsatta barnens rätt i centrum. Det vilar ett stort ansvar på regeringen, och vi har en mycket tydlig beställning från en enig riskdag när vi ska fatta dessa beslut.

Riksrevisionens granskning av polisens och åklagarnas arbete mot sexuella övergrepp på internet är mycket viktig. Tyvärr har regeringen svarat på ett sätt som har blivit typiskt efter Riksrevisionens granskningar. Antingen är problemen upp till de enskilda myndigheterna att hantera eller så har regeringen redan vidtagit tillräckliga åtgärder eller påbörjat beredningsarbete. Vi tycker inte att det är ett fullgott sätt att hantera viktiga granskningar, i synnerhet inte en så viktig granskning som denna.

Riksrevisionen riktar kritik mot Polismyndigheten. Bland annat skrivs i rapporten att brottet utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling ofta faller mellan stolarna. Det är helt oacceptabelt. Man påtalar bristerna i den nationella styrningen, regionala skillnader, den oacceptabelt långa tid det tagit att få fram nationella riktlinjer, metodstöd och korrekt stöd från myndighetens it- och HR-avdelningar.

Det handlar om mycket allvarliga avvikelser i polisens arbete. Detta är något som måste åtgärdas snabbt och som kräver regeringens ledarskap. Man kan inte skjuta detta ifrån sig.

Regionala skillnader ska inte innebära att sexuellt utnyttjade barn faller mellan stolarna.

Polisen bör ges i uppdrag att säkerställa effektivt it-stöd och utbildningar, utöka patrulleringen på nätet, prioritera internetrelaterade sexuella övergrepp på barn och säkerställa en nationell ledning av arbetet. Detta ryms i det första tillkännagivandet.

Det andra tillkännagivandet om barnahus har jag redan berört.

Det tredje tillkännagivandet handlar om fler barnförhörsledare - något som känns oerhört angeläget, inte minst efter Ellen Junttis mycket smärtsamma beskrivning av hur verksamheten ser ut och hur stora behoven är.

Riksrevisionens rapport om polisens och åklagarnas arbete mot internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn

Det fjärde tillkännagivandet gäller en översyn av sekretesslagstiftningen. Det handlar om att se till att sekretessen inte blir ett hinder i arbetet med att värna de utsatta barnen. Detta har också lyfts fram när jag själv har gjort besök på olika plaster i landet och träffat dem som arbetar på barnahus.

Det här är fyra mycket viktiga tillkännagivanden, som jag yrkar bifall till.

När ska regeringen agera? Vi hör samstämmigheten och de fina orden. När blir det praktisk handling? När kommer regeringen att stå upp för sina ord men framför allt för dessa barn? Något datum har vi inte fått i denna debatt, och det beklagar jag. Men jag ser fram emot att det kommer väldigt snart.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 april.)

Straffrättsliga frågor