Riksrevisionens rapport om miljöräddning vid stora olyckor till sjöss

Fru talman! Vi debatterar i dag Riksrevisionens rapport om miljöräddning vid stora olyckor till sjöss tillsammans med regeringens skrivelse 2025/26:121. Det är ett ämne som rör både vår miljö, vår säkerhet och vår förmåga att hantera kriser. Det förutsätter politiskt ledarskap som tar ansvar, inte skjuter det framför sig.

Fru talman! Jag ska börja i rätt ände, nämligen med att tala om Kustbevakningen. Kustbevakningens medarbetare gör varje dag ett ovärderligt arbete för oss alla. De står i första linjen när våra hav ska skyddas, när olyckor ska förebyggas och när kriser måste hanteras. Oavsett om det handlar om navigationsstörningar, ökade risker kopplade till skuggflottans oljetransporter eller incidenter kring kabelsabotage finns de där, i alla väder, dygnet runt. Ett talande exempel är insatsen vid Gotska Sandön, där KBV 003 bogserade ett havererat lastfartyg i hårt väder och därmed förhindrade en potentiellt omfattande miljöolycka. Det kräver kompetens och mod, och det visar vilken kvalitet Kustbevakningen levererar.

Riksrevisionen konstaterar att miljöräddningen vid stora olyckor till sjöss inte är fullt ut effektiv. Det saknas både praktiska förutsättningar och tillräcklig planering för att hantera de sällanhändelser som kan få enorma konsekvenser. Inte minst vill jag rikta uppmärksamhet mot skörheten vid eventuella parallella händelser, det vill säga att man tvingas hantera ett fartyg från skuggflottan parallellt med en annan miljökatastrof.

Fru talman! Det här är inte ett nytt problem. Därför är det särskilt anmärkningsvärt att regeringen fortfarande inte säkerställt att verksamheten har de strukturer och den ledningsförmåga som krävs. Kustbevakningen gör sitt; bristerna ligger i den politiska styrningen.

Kustbevakningens egen årsredovisning för 2025 pekar ut att miljöberedskapen är otillfredsställande. Det är ett av de tyngsta utlåtanden en myndighet kan göra om sin egen kapacitet. För oss socialdemokrater är slutsatsen självklar: När en myndighet med ett så centralt uppdrag saknar tillräckliga förutsättningar är det regeringens ansvar, inte myndighetens.

Regeringens skrivelse ger tyvärr intrycket att man är rätt nöjd med läget, trots att Riksrevisionen tydligt visar på stora brister. Att vissa åtgärder har vidtagits räcker inte när det handlar om miljökatastrofer som kan få långvariga konsekvenser för hela Östersjöregionen.

Riksrevisionen pekar på betydande brister i hur myndigheterna samverkar och i ledningsstrukturer, övningar, planering och rutiner. Regeringen har ansvaret för att denna samverkan fungerar och för att ge aktörerna tydlig styrning och tydliga förutsättningar. Vi socialdemokrater har drivit på för tydligare styrning och prioriteringar från regeringen, fler och bättre myndighetsgemensamma övningar, långsiktig planering, klara ledningslinjer och fungerande krisstrukturer.

Fru talman! Trots att riskerna har ökat i vårt närområde – vi tar ju alla via nyheterna del av Kustbevakningens hantering av incidenter varje vecka – har regeringen inte förmått ta ett helhetsgrepp. Kustbevakningen är en central del av vårt totalförsvar. Samtidigt visar årsredovisningen att förmågan fortfarande är otillfredsställande i delar av totalförsvaret, och att det finns en gråzonsproblematik. I dagens säkerhetspolitiska läge borde det vara otänkbart att låta detta bero. Men regeringens skrivelse lägger mer vikt vid att redovisa nuläget än vid att ta ansvar för förändring.

Fru talman! Det här handlar om vilket samhälle vi vill bygga. Vi socialdemokrater tror på en stark, ansvarstagande stat som rustar Sverige för både vardagshändelser och det allra värsta. Kustbevakningen levererar varje dag, i varje väder och med varje insats. För att kunna fortsätta behöver de en regering som också levererar. Riksrevisionens rapport är en allvarlig signal om att så inte är fallet i dag. Det duger inte. Planeringen, samverkan och den samlade förmågan måste stärkas, och det måste ske nu.

Jag vill avsluta med att vara glasklar: Ingen del av denna kritik riktas mot Kustbevakningen. Tvärtom är det just deras professionalism, mod och uthållighet som gör bristerna i regeringens styrning så tydliga. Det är inte Kustbevakningen som sviker. Det är regeringens ansvar att ge dem de verktyg de behöver.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan inte nog understryka hyllningarna till Kustbevakningen. Både jag och Hanna Westerén sitter i Kustbevakningens insynsråd. Under de tre år jag har suttit där har jag imponerats av hur snabbt de har kunnat ställa om från att enbart hålla på med miljö till att bli del av totalförsvaret. Jag är imponerad av hastigheten i det arbetet.

Fru talman! Det är inte hyllningarna till Kustbevakningen det ska handla om i dag utan om att Riksrevisionen har granskat miljöräddningen till sjöss och konstaterat att det finns brister. Det är en viktig rapport, och regeringen tar den på fullaste allvar. Men debatten handlar ytterst om tre saker: prioriteringar, ansvar och resurser. Just här skiljer sig partierna åt på ett sätt som kanske förtjänar att belysas, vilket jag återkommer till.

Riksrevisionen påminner oss om något viktigt, nämligen att styrka inte handlar om att ha allt själv utan om att veta hur man använder det man har. Det handlar om att vara tydlig med vad man kan lösa självständigt och vad som kräver samverkan.

Vi kan inte bevaka varje vik med egna dedikerade resurser dygnet runt. Det vore varken möjligt eller ekonomiskt försvarbart. Det är inte en svaghet. Det är ett rationellt sätt att förvalta resurser i ett allvarligt säkerhetsläge. Vad vi däremot kan göra är att säkerställa att samverkan fungerar.

Myndigheten för civilt försvar har fått i uppdrag att redovisa åtgärder för gemensamma samverkansövningar inom räddningstjänst till sjöss. Kustbevakningen och Sjöfartsverket samarbetar för ett mer effektivt utnyttjande av statens maritima resurser. Försvarsmakten och Kustbevakningen tar fram en ny överenskommelse för att hantera avvägningar mellan civilt och militärt försvar. Det är ett arbete som slutredovisas i september 2026. I motsats till vad ledamoten Hanna Westerén påstod i talarstolen är det ett framåtsyftande arbete; det handlar inte om här och nu.

Fru talman! Det säkerhetspolitiska läget i Östersjöregionen är allvarligt. Hybridhoten är verkliga, och risken för olyckor med äldre oljetankrar i vårt närområde ökar. Det har den senaste veckan med all tydlighet visat.

Moderaterna har länge drivit frågan att Kustbevakningen ska ges en stärkt roll i sjöövervakningen på Östersjön och att samarbetet med Försvarsmakten ska fördjupas. Kustbevakningen ska tillsammans med andra myndigheter och även andra länder kunna agera och ingripa för att öka sjösäkerheten och skydda vår miljö. Det går att göra två saker samtidigt, som generaldirektören för Kustbevakningen uttryckte det vid vårt senaste råd.

Fru talman! Jag blir lite konfunderad. Socialdemokraterna lyfter i sitt särskilda yttrande fram bemanningsproblem, uthållighetsfrågor och oklarheter i Kustbevakningens uppdrag vid höjd beredskap. Ja, fru talman, det är relevanta frågor. Samtidigt är det anmärkningsvärt att de som ställer dessa krav är samma parti som i sin budgetmotion för 2026 inte tillför Kustbevakningen eller det civila försvaret en enda extra krona.

Fru talman! Man kan inte på fullt allvar tala om bemanningsproblem och uthållighet om man inte är beredd att betala för det. Regeringen har gjort tvärtom. Kustbevakningens anslag har ökats, och det civila försvaret tillförs ytterligare medel för åren 2026–2028. Det är ett beslut som riksdagen också bifallit. Det är inte tomma ord; det är faktiskt riktiga satsningar.

Jag kan skriva under på mycket i Socialdemokraternas särskilda yttrande. Mycket är bra, men tydlighet utan finansiering blir återigen bara ord. Vi är beredda att betala för det vi kräver. Frågan är om Socialdemokraterna är det. Min förhoppning och tro är att så är fallet.

(Applåder)

Fru talman! Hej till alla er som lyssnar och tittar och såklart även till mina ärade kollegor i salen!

I dag debatterar vi en rapport från Riksrevisionen som handlar om Kustbevakningen och dess möjligheter att ta hand om stora miljöolyckor till havs, till exempel oljeutsläpp. Kustbevakningen har en oerhört viktig roll som myndighet för att hålla våra hav säkra. De senaste åren har vi sett hur de har arbetat hårt när det gäller den ryska skuggflottan för att hantera olika kabelbrott på havsbotten.

Kustbevakningen är alltid snabbt på plats, och personalen är alltid redo att hantera olika typer av hot mot Sverige, oavsett om det är hot mot gränserna eller hot mot miljön. Det innebär att personalen är ute lång tid på sjön. De har en osäker och farlig arbetsmiljö och vet inte vad som händer härnäst.

Kustbevakningen är också en av våra viktigaste miljömyndigheter. Det är kanske inte så många som vet det. Fartygen är specialutrustade, och personalen är specialutbildad för att kunna hantera oljeutsläpp. Man har stora tankar där olja kan tas upp, och man har speciella borstar och annan utrustning för att få upp oljan från vattenytan.

Oljeutsläpp får såklart förödande konsekvenser för alla våra kuster, framför allt för djur och natur men såklart också för människors möjlighet att besöka kustområdena, och det gäller både boende och turister. Det tog över två år innan det sista vistelseförbudet togs bort efter det stora oljeutsläppet utanför Sölvesborg hösten 2023. Bara för kommunen uppgick kostnaderna för sanering till över 60 miljoner kronor.

Med tanke på de oerhört stora konsekvenserna av oljeutsläpp är det väldigt bra att Riksrevisionen har gjort en granskning, inte bara av Kustbevakningen utan även av Sjöfartsverket och Transportstyrelsen.

I det säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss i är det väldigt viktigt att se totalförsvaret som en helhet. Försvaret av Sverige handlar inte bara om att försvara våra gränser utan också om att hålla samhället igång under stora kriser och i värsta fall krig.

Till detta ska läggas det faktum att krig leder till mycket stora miljöskador. Det ser vi med all önskvärd tydlighet i Ukraina i dag. Att skydda miljön och naturen är en viktig uppgift, inte bara för naturen och djuren i sig utan också för vår möjlighet att ha rent dricksvatten och säker odlingsmark även i framtiden. Därför kan miljöskyddet aldrig läggas vid sidan av utan måste vara en del av det stora totalförsvaret.

De senaste åren har vi sett flera stora kriser i samhället. Vi har därför intensifierat arbetet med att bygga upp totalförsvaret igen när det gäller både personal och resurser. Vid alla dessa tillfällen pratar vi väldigt mycket om hur viktigt det är att det finns ett samarbete mellan olika delar av samhället. Vid stora kriser och olyckor är det viktigt att alla resurser kan användas gemensamt, över myndighetsgränser och mellan myndigheter, för att lösa krisen.

Fru talman! Det finns ett mycket stort engagemang hos alla invånare i Sverige att hjälpa till under kriser. Många strömmar till och anmäler sig när något väldigt allvarligt händer. Det är därför viktigt att de frivilliga resurserna kanaliseras och samlas till de stora organisationerna, som Röda Korset och de frivilliga försvarsorganisationerna.

Den senaste tiden har intresset och medlemskapet ökar hos de frivilliga försvarsorganisationerna och att det har skrivits fler och fler avtal med civila myndigheter. Sjövärnskåren hjälpte till exempel till med transporter under det stora oljeutsläppet i Sölvesborg.

För att samarbetet mellan myndigheter och de frivilliga försvarsorganisationerna ska funka krävs avtal, övningar och ett utökat samarbete så att det går smidigt att aktivera medlemmarna vid kriser. Det krävs också utökade resurser till de frivilliga organisationerna för övningar och utbildningar.

I granskningen konstaterar Riksrevisionen flera brister. Det finns inte tillräckligt med personal, och det är stor konkurrens mellan olika parter om den personal som utbildas. Det här gör att fartygen hos Kustbevakningen inte kan vara ute till havs så mycket som de och vi skulle vilja och att tidsgränserna för att nå olycksplatser därför inte kan hållas.

En brist som Riksrevisionen pekar på känns extra jobbig, nämligen svårigheten att hitta en nödhamn för fartyg som till exempel har varit med under olyckor eller stora oljeutsläpp. Det känns extra oroväckande. Fartyg måste såklart kunna tas in till hamn.

Fackförbundet Tull-Kust har länge påpekat den otillräckliga finansieringen av Kustbevakningen och behovet av mer personal. Kustbevakningen har tagit ett stort eget ansvar för personalförsörjningen med olika typer av utbildningar, men det behövs fortfarande mycket mer personal för att alla fartyg ska kunna bemannas och gå ut när det behövs.

Kustbevakningen tilldelas långt under den budget som de äskar i sitt budgetunderlag. Beredskap kan inte effektiviseras fram. Den måste bemannas och finansieras, skriver Tull-Kust i en debattartikel i samband med att riksrevisionsrapporten släpptes i höstas.

Regeringen har under de senaste åren gjort stora satsningar på det civila försvaret och kopplingen mellan det civila och det militära försvaret. Det ska man ge dem kredd för. Men som vi ser i Riksrevisionens rapport är det inte tillräckligt för att möta de stora kriser som kan uppstå i såväl normalläge som fredstid. Men det gäller framför allt i det ansträngda säkerhetsläge vi har nu när vi ser de stora riskerna ute på Östersjön. Det behövs därför fortsatta förbättringar och förstärkningar av både krisberedskapen och det civila försvaret.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 april.)