Riksrevisionens rapport om att bygga nationell försvarsförmåga – statens arbete med att stärka arméstridskrafterna

Herr ålderspresident! Jag kan konstatera att jag har känt mig lite tjatig - jag har i nästan alla mina anföranden här i kammaren som rört försvarsfrågor inlett med att konstatera att säkerhetsläget i vårt närområde har försämrats och fortsätter att försämras. Jag har inte varit ensam om detta, såklart, och tyvärr har det varit sant. Nu pågår det ett fullskaligt krig i Ukraina, som ligger i Europa. Det är ett krig som naturligtvis i första hand och värst drabbar människorna i Ukraina, men det påverkar också oss här i Sverige. Det är ett krig där ansvaret helt vilar på den ryska statsledningen. Var detta kommer att sluta och när vet ingen.

En sak vet vi dock, och det är att det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde, i Europa, nu helt har ritats om. Krig i Europa är inte bara ett hot; det är en bister verklighet.

Herr ålderspresident! Det säkerhetspolitiska läget har som sagt försämrats under en längre tid, vilket lett till att förstärkningar av vårt eget försvar gjorts under en tid. Det gäller inte bara hos oss i Sverige utan i hela Europa. Det kommer vi att behöva fortsätta göra, i ännu större omfattning än hittills.

Vad har vi då lärt oss om att bygga upp en starkare försvarsförmåga, och vad ska vi tänka på framåt? Ja, det är precis vad den riksrevisionsrapport vi nu debatterar handlar om, närmare bestämt arbetet mellan åren 2016 och 2020 med att stärka arméstridskrafterna.

Rapporten är i vissa stycken oroande då regeringen som så ofta inte tar sitt ansvar som regering utan låter myndigheterna själva bestämma alldeles för mycket, utan analys, planering och uppföljning. Det finns flera viktiga slutsatser att dra i denna rapport, liksom vägledning om hur vi under innevarande försvarsbeslutsperiod ska säkerställa att de ökade resurserna till försvaret används på bästa sätt för att bygga en stärkt försvarsförmåga.

Vi är långt ifrån färdiga med upprustningen av Sveriges totalförsvar, och därför är det klokt att dra lärdom av de misstag som gjorts och de framgångar som nåtts för att kunna göra arbetet bättre framöver. Tiden för misstag finns helt enkelt inte i det läge vi befinner oss i, ett läge där det pågår ett krig i Europa.

Herr ålderspresident! Riksrevisionen lyfter bland annat fram följande: "Riksrevisionens sammanvägda bedömning är att regeringens och Försvarsmaktens arbete med att stärka arméstridskrafternas operativa förmåga under försvarsinriktningsperioden inte har varit effektivt i alla delar. Brister har identifierats när det gäller planering, analys, styrning och genomförande."

Detta är med revisionsspråk hårda ord. Min översättning till vardaglig svenska skulle kunna bli: Regeringen har som så ofta varit ointresserad av att styra sina myndigheter och ointresserad av vad de gör. Det är trots allt Försvarsmakten vi pratar om och inte vilken myndighet som helst. Det är den myndighet som ytterst värnar Sveriges frihet och oberoende.

Det ska tilläggas att det riktas kritik mot försvarsmaktsledningen, som bland annat detaljstyrt på för hög nivå i stället för att låta till exempel arméstaben i detta fall få ett ökat mandat. Jag får dock också tillägga att Försvarsmakten i slutet av förra perioden kom till rätta med flera av de kritiska punkter som togs upp i revisionen.

Men för att vi ska se till att lära oss av våra misstag behöver flera saker göras och komma på plats, enligt oss moderater. Det handlar framför allt om materielförsörjning, både om befintlig materiel och om kommande inköp. Mängden materiel och summorna i kronor och ören vi pratar om är gigantiska. Därför är planering och styrning på detta område väldigt centralt. Här finns mer att göra. Vi föreslår därför, tillsammans med Kristdemokraterna, flera saker i den följdmotion vi har lagt fram.

Vi föreslår bland annat att man ska komplettera den nu pågående materielförsörjningsutredningen med ett uppdrag att ta fram en försvarsindustristrategi. Vår starka försvarsindustri är unik i förhållande till storleken på vårt land. Arméns förmåga att växa hänger också starkt ihop med möjligheten till adekvat materiel, och här spelar svensk industri en viktig roll. Dessa bör därför gå hand i hand och inte hanteras var för sig.

Herr ålderspresident! Det kan knappast ha gått någon förbi att det är kostsamt med försvarsmateriel. Därför är det extra viktigt att kostnaderna är kända innan en beställning äger rum. Alltför ofta händer det att olika materielprojekt är förknippade med stora fördyringar. Dessa fördyringar har nästan alltid hanterats inom befintlig ram, och den som har fått stå tillbaka när kostnaderna har ökat inom försvaret har nästan alltid varit den svenska armén. Även detta konstaterar Riksrevisionen i sin rapport. Men det måste få ett slut.

Ett tydligt sätt att definiera kostnad för utveckling och produkt i ett tidigt skede är något som på engelska brukar kallas design to cost - jag har inte hittat någon bra svensk översättning. Det skulle kunna innebära att de negativa överraskningarna när det gäller kostnadsfördyringar minskar. Här finns faktiskt mer att önska av regeringen, nämligen att de använder denna princip vid större materielprojekt.

Vi tycker också att informationen och kunskapen om Försvarsmaktens hela materielstock behöver förstärkas, vilket också Riksrevisionen tar upp. Det skulle kunna ske genom en strukturerad inventering av mängdmateriel. Behovs, tillgångs- och differensredovisning skulle kunna vara ett sätt att få en bättre kontroll. Det är alltså inte klarlagt i dag hur statusen är när det gäller all den materiel som ingår i våra krigsförband. Det arbetet är måhända otroligt tråkigt att utföra, men det är absolut nödvändigt, och det behöver komma igång snarast.

Herr ålderspresident! Moderaterna och Kristdemokraterna skrev följdmotionen för bara någon månad sedan. Förutom det jag nyss har tagit upp ansåg vi då att säkerhetsläget krävde att Försvarsberedningen skulle kallas in och att vi måste fatta beslut om förstärkningar av försvaret. Nu vet vi svaret. Försvarsberedningen är inkallad. Förstärkning av försvaret kommer i någon form. Vi kommer att fortsätta att driva regeringen framför oss, och jag hoppas att regeringen också lyssnar på övriga synpunkter i vår motion, för tiden är inte på vår sida. Det är nu tid att agera.

Därmed vill jag yrka bifall till Moderaternas reservation nummer 2.

Herr ålderspresident! Vi debatterar i dag Riksrevisionens rapport om att bygga en nationell operativ förmåga. Det är bra att vi kan debattera den. Om det nu blir så mycket debatt vet jag inte, men det finns några viktiga synpunkter i detta som är värda att ta upp.

Det handlar om att titta på regeringens förmåga att leda och styra detta arbete. Som den föregående talaren från Moderaterna sa kan man identifiera brister i analys, styrning, planering och genomförande. Där brister regeringen och i viss mån även Försvarsmakten. Så är det, enligt rapporten.

Vad är det som är viktigast i det här? Jag tycker att det är att konsekvensen av detta är att stridskrafterna inte utvecklas på ett ändamålsenligt sätt. De blir alltså inte tillräckligt effektiva, herr ålderspresident. Det är synnerligen allvarligt.

Man säger också att möjligheterna för arméstridskrafterna att lösa sina krigsuppgifter har försämrats. Det är enligt vår uppfattning synnerligen allvarligt. Man begränsar alltså arméstridskrafternas möjlighet att lösa sina krigsuppgifter på grund av regeringens bristande analysförmåga med mera. Det är bland det viktigaste, tycker jag, och det allvarligaste jag läst på mycket länge i fråga om detta. Och det är fortfarande oklarheter om hur man ska komma till rätta med det här, enligt Riksrevisionen.

Vad beror allt detta på? Det finns många orsaker. Men, herr ålderspresident, jag tror inte att man är byxad, höll jag på att säga, för att ta tag i dessa problem och göra en korrekt analys.

Jag skulle vilja gå tillbaka till underfinansieringen av det förra försvarsbeslutet. Jag vet att Allan Widman, Liberalerna, tidigt påtalade detta. Jag tror att han var först med att påtala att det var underfinansierat. Där hade han rätt. Många andra var tveksamma. Vi i Sverigedemokraterna har hela tiden lagt fram en annan budget, en mycket kraftigare budget, för att fullfölja när det gäller värnkraft. Bara före jul hade vi 3 miljarder mer än något annat parti, kopplat till värnkraft.

Även Riksrevisionen tycker att det var underfinansierat. I förhållande till vad? Jo, man sätter upp mål för Försvarsmakten: Dessa mål ska ni nå. Ja, detta gör man i dialog med bland annat Försvarsmakten. Sedan skiljs man åt, men man tilldelar inte resurser för att Försvarsmakten ska nå målen. Det är klart att det blir underfinansierat när man fastställer mål men inte tilldelar resurser.

Från vår sida har vi varit tydliga med följande, och det har vi skrivit i vår totalförsvarsmotion: När man sätter upp målen ska man också tilldela resurser för att målen ska kunna nås. Om man inte gör detta måste man ändra på målsättningen. Hur svårt kan det vara att göra den analysen? Men detta gör man inte. Man behåller det, och man försöker skjuta på olika beställningar för att hitta någon form av acceptans i uppbyggnaden av försvarsförmågan. Här måste man göra om och göra rätt. Nu är det regeringen som har ansvaret. Då får de också ta konsekvenserna av detta.

Vi har skrivit in detta: Har man bestämt målen får man faktiskt tillskjuta resurserna. Skulle man av någon anledning, herr ålderspresident, inte göra det måste man skriva om målen så att de stämmer med de tilldelade resurserna. Vi tycker inte att det är särskilt komplicerat att se det så.

Sedan tycker jag något annat, och om detta finns det såvitt jag vet nästan en enighet. Miljöpartiet - och Vänstern - har väl som vanligt sitt spår i detta stycke, herr ålderspresident. Men det handlar om att de internationella insatserna inte kan vara av den storleken att det negativt påverkar vår egen förmåga till förbandsuppbyggnad. Så är det, och så har det varit. Detta innebär att vi har nästan ett regementes officerare utomlands. Men vi har brister i Sverige. Det är en fullständigt felaktig prioritering.

Sedan skulle jag ändå vilja säga att jag är lite tveksam till att alltför hårt dra slutsatsen att tilldelad ekonomi eller design to cost, något som jag tror att även Riksrevisionen var inne på och skrev, ska räcka för det här projektet. Med en tilldelad ekonomi ska man få det här. Men det är svårt att förutse prisändringsregleringar, höjningar och kanske förändringar när det gäller teknisk utveckling - kan vi inte ta den här också när vi ändå håller på?

Inte hur som helst och när som helst, men det finns en utveckling som ständigt pågår. Om teknik för 500 miljoner till skulle innebära att vi ligger top of the line eller att vi har spets, hur täcker man in det som kommer kanske två år efter att man har sagt att det här ska vi ha och det här köper vi?

Enligt vårt sätt att se det kan man inte vara alltför hård när det gäller att design to cost eller tilldelad ekonomi ska räcka för projektet, utan man ska vara beredd att ändra på det om man skulle finna det nödvändigt.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 1.

Som avslutning vill jag säga att om målet - försvarsförmågan - är bestämt ska man också tilldela resurser för att nå det. Detta manar i allra högsta grad regeringen till eftertanke.

Herr ålderspresident! Vi har ett helt nytt omvärldsläge. Säkerhetsläget fortsätter att försämras även för vårt land. I ljuset av den senaste utvecklingen är det viktigt att följa upp vad Riksrevisionen har för kommentarer och iakttagelser i förhållande till hur regeringen och Försvarsmakten har genomfört 2015 års försvarsbeslut.

Riksrevisionen konstaterar att arméstridskrafternas operativa förmåga under perioden 2016-2020 inte utvecklats på det sätt som riksdagen förväntade sig. Det finns flera anledningar till detta, men regeringen har ett stort ansvar för hur styrningen sett ut för genomförandet.

En anledning som Riksrevisionen anger är att försvarsbeslutet var underfinansierat. Centerpartiet var med och förhandlade fram det beslutet, men vi har också varit med under denna försvarsinriktningsperiod och genomfört flera kompletterande finansiella beslut med förstärkningar till försvaret. Vi har också varit med och tagit fram förutsättningarna för innevarande försvarsbeslut fram till 2025. Fokus för oss har varit hela landet men även mycket fokus på arméstridskrafternas förutsättningar och en utvecklad brigadstruktur.

Riksrevisionen skriver att "regeringens styrning i vissa delar inte varit tillräckligt tydlig då regeringen inte uttryckligen efterfrågat brigader som krigsförband". Vidare skriver Riksrevisionen: "Om regeringen tydligt hade efterfrågat brigader hade Försvarsmaktens arbete blivit mer effektivt, och kostnader förknippade med att bataljonerna var och en behöver förmågor som inom brigaden skulle vara delade hade kunnat undvikas."

En annan allvarlig kritik som Riksrevisionen för fram är att fördyrande kostnader inom de väsentliga säkerhetsintressena Jas 39 E och den nya generationens ubåt trängt undan andra materielprojekt och att detta påverkat inte minst arméstridskrafterna, även om Riksrevisionen också konstaterar att de väsentliga säkerhetsintressena var svåra att spara in på.

Utifrån detta ger Riksrevisionen regeringen två rekommendationer: dels att tydliggöra målsättningarna och få dem mer uppföljbara, dels att säkerställa att de pågående projekten inom de väsentliga säkerhetsintressena inte tvingar Försvarsmakten till kortsiktiga omprioriteringar.

Det här är inte bara frågor som hör till förra inriktningsperioden, utan de är i allra högsta grad aktuella också i dag utifrån förutsättningarna att kunna genomföra den ambitiösa försvarsförmågeökning som riksdagen tog beslut om i december 2020, nämligen att varje verksamhet inom Försvarsmakten har förutsättningar utifrån beslut men också utifrån kommande kompletteringar att genomföra sin verksamhet och utveckla krigsorganisationen.

Regeringen har vidtagit åtgärder, men dessa är inte tillräckliga. Vi står bakom det som försvarsbeslutet anger om objektsramar för stridsflyg och undervattensförmågan, och regeringen har i skrivelsen anfört att man i investeringsplanen i budgetpropositionen för 2022 har infört sådana. Tyvärr nämner inte regeringen att man har begränsat åren för detta, vilket påverkar både användbarhet och uppföljningsspårbarhet. Regeringen har också fått ett tillkännagivande från riksdagen om att de behöver föreslå ramar för hur mycket statens investeringar i stridsflygs- och undervattensförmågorna får kosta alla år fram till slutleverans.

Herr ålderspresident! Vi centerpartister menar att först när detta är gjort kan långsiktighet uppnås och förutsättningarna möjligen finnas för styrningen att utvecklas så att beslutad förbandsproduktion och utveckling av arméstridskrafterna inte påverkas negativt av hanteringen av projekt som utgör väsentliga säkerhetsintressen.

Det är oroande för genomförandet av försvarsbeslutet och prioriteringarna på arméns utveckling att regeringen inte är tydlig med de långsiktiga kostnadsuppskattningarna för dessa väsentliga säkerhetsintressen. Redan nu kan vi i riksdagen ana att fördyringar kan komma att uppstå inom dessa kommande år.

Herr ålderspresident! För att Riksrevisionen inte än en gång, vid utgången av 2025 när vi summerar de fem år som nuvarande försvarsbeslut omfattar, ska behöva konstatera att arméstridskrafterna fått stå tillbaka på grund av kostnadsfördyringar inom stora materielprojekt behöver regeringen tydligare förhålla sig både till Riksrevisionens rekommendationer och till riksdagens tillkännagivande.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 5.

Herr ålderspresident! Vi följer alla nu minut för minut den hjältemodiga strid som utkämpas av Ukrainas arméstridskrafter. Jag betonar "arméstridskrafter", herr ålderspresident, därför att när en militär stormakt anfaller ett mindre land mättas både luftförsvar och sjöförsvar väldigt snabbt. Men arméstridskrafterna har alltid visat på en uthållighet och utgör därmed en tydlig krigsavhållande komponent i varje militärt försvar.

Oavsett hur utgången blir av kriget i Ukraina, herr ålderspresident, kommer den värld som följer inte på något sätt att se ut som den som vi nu lämnar. Det kommer att bli ett kallt krig, och det kommer att bli bistra tider för fred och säkerhet, inte minst på den europeiska kontinenten.

En vårkväll 2015 lämnade Liberalerna Försvarsdepartementet som ensamt parti. Vi gjorde det därför att vi insåg att det som nu skulle materialiseras aldrig skulle kunna materialiseras med den ekonomi som kammaren tilldelade försvarsbeslutet 2015.

Redan efter några månader slog försvarsgrenscheferna fast att de saknade ungefär 40 miljarder kronor i sin budget för att kunna lyckas med uppgiften.

Herr ålderspresident! Det är en svidande vidräkning som Riksrevisionen har när det gäller våra ansträngningar att få till stånd de två fullt utrustade och fullt samövade brigader som skulle vara målet. Man skriver att brister har identifierats i planering, analys, styrning och genomförande. Det är en ganska heltäckande formulering, får man säga.

Man skriver vidare att dessa brister har lett till att arméförbanden inte har utvecklats på ett ändamålsenligt sätt och att deras möjligheter att lösa uppgifter i krig har begränsats. Man slår också fast att det fortfarande i dag råder oklarhet kring hur brigaderna ska utformas med personal och materiel.

Riksrevisionen bedömer att försvarsbeslutet 2015 var underfinansierat i förhållande till vad Försvarsmakten skulle åstadkomma.

Jas 39 Erik och den nya generationen ubåt A26 har trängt undan andra materielprojekt. Jag delar helt Jörgen Berglunds uppfattning att det är arméstridskrafterna som i vanlig ordning har fått betala det här kalaset.

Riksrevisionen bedömer därför slutligen att armén i realiteten inte kunde uppnå det som riksdagen och regeringen förväntade sig.

I regeringens kommentarer till Riksrevisionen pekar man på två förhållanden som ska komma till rätta med det faktum att vi historiskt har betalat för våra väsentliga säkerhetsintressen på löpande räkning. Regeringen pekar bland annat på design to cost, det vill säga att man ska hålla sig inom avdelad ekonomi. Men samtidigt som regeringen skriver detta, herr ålderspresident, presenterar man fördyringar på våra ubåtar på 5,2 miljarder kronor nu under hösten. Man antar en princip, men det är helt uppenbart att man inte avser att leva efter den.

En annan sak som man pekar på är att det ska blir objektsramar för stridsflyg och ubåtar. I likhet med Daniel Bäckström kan jag konstatera att de objektsramar som presenterades för riksdagen sträcker sig två år fram i tiden. Men leveranstidpunkten för både stridsflyg och ubåtar ligger väsentligt längre fram. Därför tror inte jag att dessa objektsramar heller kommer att ha någon effekt när det gäller våra väsentliga säkerhetsintressen.

Herr ålderspresident! Jag tycker att det är lite tråkigt att Peter Hultqvist inte befinner sig i kammaren i dag. Han borde vara här och ta ansvar för det haveri som Riksrevisionen har pekat på.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 6.

Herr ålderspresident! Det svenska försvaret bygger upp sin nationella förmåga. Det är oerhört viktigt att vårt flygvapen, vår marin och vår armé stärker sin förmåga.

Under åren 2014 och fram till 2025, när försvarsbeslutet 2015 upphör, ökar de ekonomiska resurserna med 80 procent i det svenska försvaret för att öka den nationella förmågan. Det är den största ökningen sedan 1950-talet.

Även värnplikten är tillbaka. Svenska kvinnor och män kan nu också tjänstgöra inom plikt i den svenska försvarsmakten.

Fem nya regementen kommer att ställas upp och en ny flygflottilj. Stora investeringar och förnyelse av de svenska vapensystemen sker samt en kraftigt ökad övningsverksamhet för den svenska försvarsmakten. Det sker också ökade samarbeten med andra länder - ett tjugotal nya samarbeten, där Finland står främst.

Varför gör vi detta? Den frågan kanske man inte behöver ställa i dag. Vi vet att män och kvinnor slåss för sina liv i Ukraina. Det europeiska säkerhetsläget har förändrats dramatiskt. Det är något som vi i försvarsutskottet har sett under en längre period.

Men jag tror att vi alla blev lite överraskade över det totala och vidriga anfall som nu sker på Ukraina. Det är endast Ryssland och dess ledning som är ansvarig för detta, ingen annan.

Jag ser det också som ganska så allvarligt att man också uttalar hot mot övriga Europa, mot länder som står utanför alliansen, och att vi i Sverige känner att vi själva inte skulle få fatta våra beslut. Jag tycker att det är en självklarhet att vi ska få fatta våra egna beslut om vad vi ska göra.

Det betyder att den satsning och den upprustning som vi har gjort på det svenska försvaret är helt rätt. Det ligger helt rätt.

Nu pågår det fortsatta diskussioner. Försvarsberedningen är igång. Och jag är ganska övertygad om att det framöver kommer att tillföras ytterligare resurser. Vi kommer att tidigarelägga och jobba med att stärka den svenska försvarsförmågan. Det är helt riktigt.

Riksrevisionen har tittat på detta, och det är deras rapport som vi diskuterar i dag. Det som jag egentligen skulle vilja säga är att det tar tid att bygga nationell förmåga. Det är ingenting som man gör på en dag, en vecka eller ett år. Det tar ganska lång tid. Man ska få nytt material på plats, och människor ska utbildas. Jag skulle gissa att det tar ett år att utbilda en soldat. Och jag kan tänka mig att det tar två år att utbilda en officer som kan utbilda soldater. Detta är någonting som tar tid och kommer att ta tid. Det tror jag inte går att ändra på något sätt. Annars kommer vi att få en sämre kvalitet på vår svenska försvarsmakt.

Ibland tycker jag att det sprider sig en bild av att våra väsentliga säkerhetsintressen är det stora problemet, att det är det ondaste bland ont. Jag vet inte om det är så. Det tycker jag inte. Det är klart att Jas 39 Gripen Erik är ett stridsflygplan som är oerhört viktigt för den svenska försvarsförmågan. Ubåten A26 är också viktig. Det är en unik kompetens som vi besitter i Sverige. Vi opererar i Östersjöområdet. Den typ av kompetens som vi har inom ubåtsområdet ska vi fortsätta att utveckla. Det tror jag kommer att komma arméstridskrafterna till stor nytta.

Sedan håller jag naturligtvis fullt ut med Riksrevisionen om att ekonomin naturligtvis ska skötas på ett bra sätt. Vi ska se till att vi klarar de budgetar som vi har upprättat. Och det ska levereras i tid. Så är det.

Jag tycker att regeringen i det försvarsbeslut som har tagits har satt upp mål för detta. Regeringen har också tillsatt en materielförsörjningsstrategiutredning som i maj 2022 ska komma med en rapport. Där tittar man på försvarsindustri, ekonomi, leveranssäkerhet, exportstöd och så vidare. Så det är klart att regeringen jobbar med dessa frågor.

Jag delar uppfattningen att de mål som vi sätter upp i riksdagen ska följas av myndigheterna. Men vi ska ha respekt för att det tar tid att bygga nationell förmåga.

Herr ålderspresident! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr ålderspresident! Delar Socialdemokraterna uppfattningen att mål och medel ska hänga ihop, som ledamoten sa nyss? Nu gör de ju inte det. Om Försvarsmakten och övriga tycker att de inte hänger ihop, hur är då inriktningen hos Socialdemokraterna?

Vi har tidigare haft mål för Försvarsmakten. Man lever inte upp till dessa mål, för man saknar resurser. Är Socialdemokraterna beredda att skriva om målen för Försvarsmakten eller att tilldela resurser så att man når målen? Detta är ju en viktig fråga att svara på. Jag tar den först, så att ni kan fundera lite grann medan jag talar vidare.

Även om vi nu skickar vapen - sådana här rör som man bär på kroppen eller över axeln - och bidrar på alla sätt till Ukraina med de här långa rören är det ju viktigt att bygga upp materielförsörjningen, vilket vi nu håller på med. Här är det också viktigt att koppla ihop det med de civila delarna för beredskapslager. Oljan, som vi förhoppningsvis ska få ned i olika bergrum, hänger också ihop med resurserna för att kunna driva ett försvar under längre tid. De här tillsatserna kan inte lagras någon längre tid.

Detta är viktiga delar som jag vill att ni ska ta med er. Jag kommer att återkomma till denna frågeställning längre fram.

Fru talman! Jag tycker att ökad operativ förmåga är det viktigaste och att vi ska satsa på det. I det försvarsbeslut vi tog 2020 har regeringen satt upp tydliga och uppföljbara mål för Försvarsmakten. Det är klart att man hela tiden måste följa upp hur dessa mål uppfylls. Uppfylls de inte är det möjligtvis så att man måste vidta andra åtgärder; det tycker jag att man ska vara helt öppen för.

Vi bör också tydligare se hur de investeringsplaner som ligger ser ut, följs upp och uppfylls. Behöver vi göra någonting? Det är väl alltid en skyldighet att följa upp vad myndigheterna gör och hur det fungerar, så att det på alla möjliga sätt kan bli bättre. I slutändan är ju syftet med detta att vi ska öka den operativa förmågan och att vår nationella försvarsförmåga ska bli bättre.

Apropå den andra frågeställningen som Roger Richthoff berörde var det väl tydligt senast i går kväll, när statsministern höll tal till nationen, att den svenska totalförsvarsförmågan behöver stärkas. Detta innefattar också den civila sidan och hur försörjningen till befolkningen ska se ut. Nu när vi ser den stora konflikt som pågår i Ukraina, bara två timmars flygresa härifrån, ser vi också att det är oerhört viktigt att ha resurser för att möta detta och skydda den civila befolkningen.

Fru talman! Jag tycker inte att jag fick svar av ledamoten på frågan om mål och resurser. Det är ju ganska väl känt sedan flera år tillbaka att man inte anser att man fått tillräcklig tilldelning av budget - bland annat pengar - för att kunna nå de mål, till exempel för värnkraft, som är uppsatta.

Frågan kvarstår: Är ni i Socialdemokraterna beredda att skriva om målen för Försvarsmakten och totalförsvarsförmågan? Om ni inte är det blir slutsatsen rimligen att vi bör tillskjuta de resurser som krävs för att nå de mål som har satts upp. Jag skulle önska ett lite tydligare svar i det stycket.

Fru talman! Från vår sida har vi, vad jag kan komma ihåg, sagt i alla år att den svenska försvarsförmågan ska vara stark. Totalförsvaret ska byggas starkt över tid och inte vara beroende av dagsformen i Ryssland. Detta känner ni säkert igen; det har jag sagt många gånger, och jag tycker att det är lika rätt i dag som tidigare. Sverige bestämmer självt sin säkerhetspolitik, oavsett vilket linje Sverige väljer. Det tar, som sagt, tid att bygga upp det här.

Jag vill återkomma till något som egentligen inte har med den här debatten att göra men som har med totalförsvaret att göra. Förutom att vi ska stärka arméstridskrafterna bör arméchefen, som Riksrevisionen säger, få ett tydligare ansvar - vi delar helt den uppfattningen. Men tycker Socialdemokraterna att man nu bör överväga ett snabbt införande av en civilplikt, kopplad till totalförsvaret, som även gynnar Försvarsmakten? Detta går lite utanför det ärende vi diskuterar, fru talman, men det är ändå viktigt i sammanhanget.

Fru talman! Sedan kalla krigets slut 1989-1990 har det svenska försvaret i stort sett avvecklats, och det svenska civilförsvaret har avvecklats än mer. Jag tycker i och för sig att vi ska vara lite försiktiga med att kritisera vilka beslut som andra tog för 30 år sedan - det är alltid lätt att i efterhand tala om hur man skulle ha gjort och inte gjort. Jag minns själv hur man resonerade då; man såg att den eviga freden var där. Men när vi står här i dag är det uppenbart att så inte är fallet.

Detta är också skälet till att de två senaste förvarsbesluten sedan den socialdemokratiska regeringen tillträdde har satsat oerhört mycket på att bygga nationell förmåga och öka den operativa förmågan i det svenska försvaret. Det är heller inte lite - när det här försvarsbeslutet närmar sig sitt slut handlar det om 90 miljarder eller kanske ännu mer. Vad vet jag om hur utvecklingen ser ut?

Jag tror också att man måste vara medveten om att det tar tid. Jag tror att även ledamoten Richthoff förstår att det tar sin tid att utbilda unga svenska kvinnor och män. Vi kan ösa på med hur mycket ekonomiska resurser som helst, men detta tar sin lilla tid. Det gäller även att få resurser.

Vi ska hela tiden se över de mål som vi har satt upp. Behöver de förändras? Behöver det tillföras nya resurser för att vi ska nå dem? Under det förra försvarsbeslutet tillförde vi egentligen under varje budgetsäsong nya resurser. Jag tror att man ska vara öppen för det. Jag tycker också att man ska ha respekt för utmaningen i att bygga förmåga och att det ska bli rätt från början.

Fru talman! Mattias Ottosson representerar valkretsen Östergötland. Under mina snart 20 år i försvarsutskottet har Östergötland alltid haft en representant i utskottet, och det är därför helt naturligt att Mattias Ottosson omhuldar våra väsentliga säkerhetsintressen med betoning på stridsflyg.

Jag tycker också att våra VSI:er är utomordentligt viktiga. Sverige är militärstrategiskt en ö, vilket innebär att en anfallare måste komma över eller på Östersjöns yta. Då har vi våra fjärrstridskrafter för att slå mot honom i ett utsatt läge.

Men stridsflyg och ubåtar kan inte trycka undan allting annat. I dag, fru talman, är vi det enda landet på jorden som hur man än räknar har fler stridsflyg än kanoner. Detta är helt unikt, och det är ett uttryck för den oanständigt lilla armé som Sverige har lyckats vidmakthålla.

Socialdemokraterna vill ta åt sig äran av 2020 års försvarsbeslut och de stora anslagsökningarna. Jag var med under hela den processen, fru talman, och jag kan konstatera att Socialdemokraterna konsekvent sa nej till varje krona som fördes in i försvarsbeslutet. Peter Hultqvist skrev debattartiklar i Aftonbladet om hur pandemin omöjliggjorde satsningar på vårt militära försvar. Äran är i varje fall inte enbart Socialdemokraternas.

Fru talman! Jag tycker att vi ska vara oerhört stolta över vår försvarsindustri och det nära samarbete vi har mellan svensk försvarsindustri, den svenska staten och den svenska Försvarsmakten. Vi gör inte detta bara för skojs skull. Vi gör det för att det är oerhört avancerade och bra produkter som man erbjuder. Jag är ganska stolt över den produktion som sker i Karlskrona, Linköping, Karlskoga och Örnsköldsvik. Det är en oerhörd kompetens som vi besitter, och den tycker jag att vi ska dra nytta av. Jag tror också att de svenska arméstridskrafterna drar en oerhörd nytta av att vi har den kompetensen.

Att Allan Widman är väldigt tveksam till svensk försvarsindustri är naturligtvis en trend som jag känner igen. Men jag tror att den kompetens, det kunnande och den framåtanda som finns där är av godo för den svenska Försvarsmakten och för möjligheten att bygga svensk nationell förmåga.

Fru talman! Jag tror att det var för ungefär 15 år sedan som en forskare på Försvarshögskolan under en fet rubrik i en av våra dagstidningar skrev att Sverige måste välja - antingen väljer vi operativ effekt eller så väljer vi att vara slutleverantörer av stridsflyg och ubåtar. Man kunde väl redan då se svårigheterna för ett litet land i att vara slutleverantör av två av de mest kvalificerade plattformar som normalt sett finns i ett militärt försvar. Det är min uppfattning att det här på sikt kommer att vara fullständigt omöjligt.

I ett tidigare replikskifte mellan Mattias Ottosson och Roger Richthoff hörde jag Mattias Ottosson säga att det är den operativa förmågan som ska sättas först. Men när jag lyssnar noga tycker jag inte riktigt att det är den prioritering som Mattias Ottosson eller för den delen vår försvarsminister gör. Våra väsentliga säkerhetsintressen är viktiga, men de riskerar nu att tränga ut det sista av markstridsförmåga som vårt land har. Återigen, fru talman: Det finns ingenting mer krigsavhållande än att ha en anständigt stor armé. Då tvingar man en angripare att gå in på marken, och det är förenat med helt andra risker, helt andra tidsförhållanden och helt andra ekonomiska resurser än att skjuta kryssningsmissiler eller ballistiska missiler på avstånd.

Fru talman! Det är klart att vår försvarsmakt ska försvara landet och att vi ska ha en så bra operativ förmåga som möjligt. Om det blir allvar måste allting fungera. Då tror jag att alltihop hänger ihop. Svensk stridsflygsförmåga är väl inte helt oviktig, inte heller svensk undervattensförmåga. Vi har en speciell kompetens på detta område. Jag tror att det kommer att gynna oss fullt ut om något skulle inträffa. Jag förstår inte att de här sakerna skulle behöva stå i motsättning till varandra. Sverige mår väl bra av att ha en välutrustad armé, ett välutrustat flygvapen och en välutrustad marin? Det är det som bygger operativ förmåga. Det är det som gör Sverige starkare och gör att vi kan möta yttre hot och känna oss trygga.

Fru talman! Som så ofta när vi diskuterar försvar med en socialdemokrat kommer de här nästan pompösa uttrycken: Sedan vi kom in i Regeringskansliet har detta hänt - allt har blivit så mycket bättre! Det är som om anledningen skulle vara att Socialdemokraterna kom till Regeringskansliet. Men den faktiska anledningen är att omvärldsläget har försämrats kraftigt. Precis som Allan Widman lyfte fram känner alla till Socialdemokraternas motstånd mot de här försvarsökningarna. Jag måste ändå säga att Mattias Ottosson är modest i sina beskrivningar, vilket är hedersamt. Han har partikollegor som brukar gå på mycket värre.

Jag skulle vilja fråga Mattias Ottosson om Socialdemokraterna delar Riksrevisionens uppfattning att försvarsbeslutet 2015 var underfinansierat i förhållande till vad Försvarsmakten skulle åstadkomma. Jag tror att det är viktigt att vara ärlig när det gäller vad vi kan lära oss av historien inför framtiden. Min andra fråga blir: Är det Socialdemokraternas uppfattning att vi redan nu kan fastslå att innevarande period kommer att vara underfinansierad och att vi kommer att behöva skjuta till medel?

Min tredje fråga må vara frikopplad från de föregående två, men ämnet har tagits upp här i debatten. Regeringen säger sig redovisa de så kallade objektsramarna. Det gör man två år i taget. Vilken är anledningen, enligt Mattias Ottosson, till att vi inte ska redovisa dem under hela slutleveranstiden? Det blir ju omöjligt att följa upp och planera om vi inte vet längre än två år i taget.

Fru talman! Omvärldsförändringarna började tidigare än 2015. Den ryska aggressionen mot Georgien skedde redan 2008. År 2014 skedde angreppet på Krim. Försvarsbeslutet kom 2015. Som jag minns det - och jag tror inte att jag minns fel - var det andra regeringar som styrde fram till 2014. Förändringarna i omvärlden skedde tidigare.

Jag tycker ändå att det ska sägas att vi tog ett nytag i och med försvarsbeslutet 2015. Det var ett försvarsbeslut som moderater och centerpartister stod bakom. Det inger naturligtvis all respekt att vi kan ha en sådan samsyn när vi ska fatta den här typen av viktiga beslut. Den utveckling som vi haft efter 2014 och den utveckling vi haft de senaste veckorna gör väl också att svensk samsyn blir än viktigare.

Detta kan alltid förändras. Efter försvarsbeslutet 2015 har vi upptäckt att vi har fler brister än vad vi trodde. Då har vi också ändrat försvarsbudgeten år från år. Det har tillförts mer resurser. Som jag minns det har vi varit ganska överens i den här kammaren om att mer resurser behövs.

Jag har all respekt för den oerhörda upprustning som vi gör nu i och med det senaste försvarsbeslutet. Men omvärldsutvecklingen kan påverka detta. Det kan uppstå saker som gör att vi i framtiden behöver öka resurserna för att uppnå målen. Det kan till och med bli så att vi behöver se över de mål vi har och sätta högre och kraftfullare mål. Jag tror att man ska vara ödmjuk inför framtiden. Vi vet inte riktigt vad den kommer att föra med sig, så vi måste ha en beredskap.

Fru talman! Mattias Ottosson har naturligtvis rätt - det fanns redan före 2014 tydliga tecken på att omvärldsläget förändrades och att Rysslands aggressivitet ökade. Därmed blir Socialdemokraternas dåvarande hållning än mer obegriplig. Senast 2010 gick man till val tillsammans med Vänstern och Miljöpartiet och krävde att USA skulle dra tillbaka alla trupper från Europa - om vi nu ska prata historia. Man krävde också lägre försvarsanslag. Men låt oss inte fastna i historien! Som jag sa tycker jag trots allt att Mattias Ottosson har haft en modest retorik i de här frågorna, vilket jag uppskattar. Vi ska blicka framåt.

Jag uppfattade inte riktigt varför det skulle vara en god idé att objektsramarna för de stora materielprojekten bara ska redovisas två år i taget. Jag förstår inte det rent intellektuellt. Varför är detta en bättre idé än att redovisa objektsramarna under hela leveranstiden? Det senare skulle underlätta ganska mycket för oss i riksdagen, eftersom det är riksdagens uppgift att följa upp och kontrollera de beslut som fattas av regeringen. Varför är det inte en god idé, enligt Mattias Ottosson?

Riksrevisionens rapport om att bygga nationell försvars-förmåga - statens arbete med att stärka arméstridskrafterna

Fru talman! Vi ska inte fastna i historiebeskrivningen, men min bild är att det var dåvarande ordföranden i försvarsutskottet numera försvarsminister Peter Hultqvist som var den förste att markera att svensk försvarspolitik måste läggas om. Det var ju rätt stökigt i den försvarsberedning som jobbade fram 2015 års beslut.

Men vi ska som sagt inte bara titta bakåt utan framåt, och i enlighet med det senaste försvarsbeslutet har det tillsatts en materielutredning som ska titta på detta.

Ja, man ska vara självkritisk, och vi har haft problem med att kostnader har dragit iväg och att leveranser inte har skett i tid.

Utredningen arbetar nu för fullt och har koppling till en parlamentarisk grupp så att även politiken är med i detta.

Jag är vän av att ha så mycket transparens, insyn och tydliga planer som möjligt - givetvis utan att äventyra rikets säkerhet.

Utredningen ska vara klar i maj, och vi får se vad den landar i.

Efter detta ska beslut tas, och jag tror att det är viktigt med så mycket samsyn och insyn som möjligt när det gäller investeringar, även för skattebetalarna så att de ser att vi lägger pengarna på rätt saker.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Integritetsskydd vid signalspaning i försvarsunderrättelse-verksamhet