Riksrevisionen - ändringar i regeringsformen

Herr talman! Jag faller också för frestelsen att nå- got anknyta till den medialt stora händelse som har uppfångat nationens intresse under dagen. Av ett allmänt samhällsintresse och framför allt av ett politiskt intresse är det betänkande som kammaren nu har att diskutera. Det handlar om de grundlagsänd- ringar som måste göras för att man ska kunna genom- föra förslaget om en ny riksrevision. Det är också en utomordentligt stor händelse, men den kommer up- penbarligen att passera under något mindre publikt, och kanske också något mindre medialt, intresse. Det betänkande som nu finns är - jag vill gärna understryka det - från konstitutionsutskottets sida enigt. Bakom betänkandet ligger mångårigt utred- ningsarbete där ledamöter i kommittéer och andra sammanhang har varit splittrade. Riksdagsstyrelsens majoritet lade sedan fram ett förslag som konstitutionsutskottet diskuterade. I ut- skottets beredningsarbete blev vi i sann och god par- lamentarisk anda överens om vissa principer kring den nya riksrevisionen. De principerna återspeglas i detta betänkande. Bakom betänkandet ligger principuppgörelsen från hösten 2000 samt det utredningsarbete som se- dan har utförts, liksom det allmänna beredningsarbe- tet. Det innebär att riksdagen nu är på väg att skapa en helt ny riksrevision. Det finns två nu fungerande samhälleliga organ, Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer. Båda är naturligtvis berörda av detta nyskapande, men jag vill gärna i det här sammanhanget också understryka att det inte är fråga om att skruva ned en skylt, byta namn och skruva upp en annan. I stället ska vi nu fatta ett första beslut om en helt ny riksrevisionsverk- samhet. Efter de allmänna valen i september ska vi förhoppningsvis också kunna konfirmera det i denna kammare. Huvudingredienserna i förslaget är att tre personer ska utgöra den egentliga riksrevisionen. De ska na- turligtvis också ha ett stort antal medarbetare. De ska utföra revisionsarbete på sedvanligt sätt, men också effektivitetsrevision. Denna riksrevision ska också ha en styrelse med särskilda uppgifter beträffande hanteringen av de revisionsberättelser och revisionsutlåtanden som var och en av de tre riksrevisorerna självständigt kommer att lägga fram. Det som i flera sammanhang har föranlett en dis- kussion kring en ny riksrevision har dels handlat om det som kallas för oberoendet, dels möjligheten för parlamentarikerna att påverka eller vara med och dra de slutsatser som olika revisionsberättelser kan för- anleda. Jag vill, herr talman, upprepa det som jag sade i den lilla diskussionen alldeles före jul 2000 när prin- cipbeslutet om en ny riksrevision togs. Då läste jag ur riksdagsstyrelsens förslag följande: "Den statliga revisionen representerar inte en be- slutsfunktion. Dess uppgift är att på grundval av sin granskning informera om förhållandena inom den statliga verksamheten. Revisionen har inte till uppgift att ifrågasätta politiska beslut. Det är en uppgift i den politiska processen, för de politiska organen. Ut- gångspunkten för revisionen är det politiskt fattade beslutet och de mål som detta beslut sätter upp för det statliga åtagandet. Revisionen ska ge svar på hur en verksamhet faktiskt bedrivs och vilka resultat och effekter den ger i förhållande till de mål och de krav som statsmakterna ställer upp. Målet och kraven är revisionens norm från vilken granskningen utgår." Det här innebär alltså att det bl.a. är en uppgift för den styrelse som ska finnas att leverera förslag, som revisionsberättelser och annat kan föranleda, till riks- dagen för vederbörlig beredning och politiskt ställ- ningstagande. Jag har, herr talman, velat markera detta därför att det är utomordentligt viktigt att också parlamentari- kerna är engagerade i uppföljningsarbetet och resul- taten av de många statliga myndigheternas verksam- heter på en rad olika områden. Herr talman! Till sist vill jag återigen betona att jag, när jag nu talar i den här frågan, kan göra det på hela konstitutionsutskottets vägnar. Från alla partier har vi lagt oss vinn om att följa upp den uppgörelse som träffades i den här frågan. Detta är en etapp när det gäller att skapa den nya riksrevisionen. Efter konfirmerande beslut i höst får kammaren också tillfälle att ta ställning till förslag om regler för denna riksrevision. Dessutom gäller det budget och en rad andra frågor. Men till detta får vi anledning att åter- komma när frågan, förhoppningsvis, varit någon del av diskussionen i samband med den valrörelse som kommer och de allmänna val som hålls i september. Jag yrkar alltså bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkande nr 25.

Herr talman! Som Göran Magnusson redan har sagt är detta ett steg i en process som redan har inletts med tidigare beslut och som kommer att fortsätta i höst. Det gäller alltså skapandet av den nya Riksrevi- sionen. Det är ingen hemlighet att beredningen av den här frågan stundtals har varit komplicerad och känne- tecknats av tämligen hårda motsättningar och mot- stridiga uppfattningar mellan de olika partierna. De motsättningarna har slutligen kunnat överbryggas i konstitutionsutskottet. Om vi i Vänsterpartiet i någon mån har bidragit till den enighet som nu föreligger är vi glada över att ha kunnat göra det. Jag tror inte att jag kan leva upp till de förvänt- ningar som Johan Lönnroth hade på ledamöterna i konstitutionsutskottet när det gäller filosofi och teori. Jag ska ändå mycket kort något filosofera kring ett ord, ett begrepp, som varit centralt i diskussionen om revisionen, nämligen ordet oberoende. Låt mig först slå fast vad som borde vara själv- klart, nämligen att granskaren ska vara oberoende av den som granskas. En revision får aldrig ens misstän- kas för att ta ovidkommande hänsyn på grund av sina bindningar till det objekt som granskas. Om detta, herr talman, har vi aldrig varit oense i denna kamma- re. Men det finns också i debatten en vidare tolkning av detta oberoende - ett oberoende som på något sätt skulle vara ett oberoende av politiska värderingar, ett oberoende av ideologier. Det handlar då om att det skulle finnas särskilda människor och särskilda insti- tutioner som till skillnad från förtroendevalda och demokratiskt tillsatta organ förmår ge en objektiv, kanske rentav vetenskaplig, bild av verkligheten. Jag skulle vilja säga att föreställningen om en så- dan av ideologier och politik oberoende revision i sig är en ideologisk och politisk föreställning. Man kan ana att det på sina håll i debatten har funnits en för- hoppning om att förment opolitiska tjänstemän ska åstadkomma det som man inte själv klarat genom att söka folkets förtroende i val. Lite grann av samma tankegång skymtar också i argumentationen för en författningsdomstol. Granskningen av regeringen och förvaltningen är emellertid en i grunden politisk uppgift, en demokra- tisk uppgift, som i sista hand faller på folkets valda ombud i denna kammare. Men för att kunna göra det behöver vi verktyg och kunskaper. De verktygen och de kunskaperna skaffar vi oss bl.a. med hjälp av en oberoende revision, en revision som utan skygglappar och som utan förutfattade meningar och otillbörliga bindningar kan undersöka vad som förevarit och hur saker och ting fungerar. På den grundvalen granskar och kontrollerar parlamentet regeringen och regering- ens förvaltning. Det är på den, om jag får lov att säga så, filosofis- ka grunden som det här förslaget vilar och som kon- stitutionsutskottet har kunnat enas kring detta. Jag är därför glad över att kunna yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.