Riksdagsledamöternas pensionssystem

Herr talman! Det här är inte bara det sista anmälda ärendet, utan jag är också sista anmälda talare. Det betänkande vi nu debatterar är en behandling av riksdagsstyrelsens framställan om att få ändra pensionssystemet för riksdagsledamöterna, och det är ett enigt betänkande, herr talman. Jag vill också säga att riksdagsstyrelsens framställan inte har föranlett några följdmotioner, utan detta är ett enigt betänkande. I det nya systemet föreslås att all uppdragstid ska vara lika mycket värd när det gäller pension, oberoende av en ledamots ålder. Jag ska säga lite mer i korthet om vad det reviderade pensionssystemet innebär. Det innebär att möjligheten att tjäna in en ålderspension kommer att förändras så att beräkningstiden blir högst 30 år, det vill säga, inte det system som vi har i dag med 12 år. Det kommer också att innebära att pensionsförmånerna beräknas på samma sätt, oavsett en ledamots ålder, inte som i dag att det finns en gräns vid 50 år. Det kommer också att innebär att reglerna för omräkning av förmåner blir desamma som jag nämnde här när det gäller ledamotens ålder. Ytterligare en sak är att ledamöternas pensionsförmåner ska vara förmånsbestämda men också att reglerna görs mer lika ett avgiftsbestämt system genom att pensionsnivån bestäms utifrån den sammanlagda inkomsten under uppdragets tid. Vidare kommer pensionsbeloppet att följsamhetsindexeras på samma sätt som görs i det övriga allmänna pensionssystemet. De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 januari 2010 och omfatta alla ledamöter som då tjänstgör i riksdagen eller kommer att tjänstgöra senare. Vad det här betänkandet innebär, herr talman, är en modernisering av riksdagsledamöternas pensioner - en modernisering som står i samklang med samhället i övrigt. Det förslag som vi kommer att besluta om i nästa vecka är resultatet av en lång tids arbete. Redan 2003 påbörjades arbetet med att revidera riksdagsledamöternas pension, och jag vågar påstå att betänkandet är välkomnat av hela riksdagen.