Herr talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag. I dag behandlar vi ansvarsprövningen av Riksbanken och en utdelning till staten på 6,8 miljarder. Ser man tillbaka till 2009 präglades Riksbankens verksamhet av finanskrisen och nedgången i den svenska ekonomin. I spåren av den kraftiga konjunkturnedgången sänktes reporäntan till historiskt låga 0,25 procent, och Riksbanken vidtog extraordinära krisåtgärder det året. Läser vi sedan bokslutet för 2011 visar verksamheten att alla de extraordinära krisåtgärderna avvecklades. Värdet på utelöpande sedlar och mynt i samhället minskade med 5 miljarder 2011 och 4 miljarder 2012, vilket framgår av balansräkningens skuldsida. Det är femte året i rad som värdet på sedlarna minskar. Vi socialdemokrater och utskottet har tagit upp att det vore intressant att få en noggrannare analys av Riksbanken när det gäller dessa förändringar av antal utelöpande sedlar. Riksbanken har i årsredovisningen på ett förtjänstfullt sätt redovisat detta på s. 66. Men fortsätter trenden med färre sedlar i samhället kommer det att påverka samhället, Riksbankens finansiella ställning och kanske den finansiella stabiliteten. Detta område måste följas upp och utredas vidare om trenden fortsätter. Herr talman! Riksbanken har fått i uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsen. Riksbankens roll i det centrala betalningssystemet är helt enkelt avgörande för att vårt land ska fungera. Själva det centrala betalningssystemet, RIX, har en stor betydelse för det finansiella systemet. Under 2009 tillsatte Riksbanken en utredning om RIX-systemet. Hösten 2010 beslutade direktionen att Riksbanken även i fortsättningen ska tillhandahålla RIX och svara för den funktionella driften. Men i januari 2011 fattade Riksbanken ett inriktningsbeslut om att anlita en extern operatör för den tekniska driften av systemet. Vi socialdemokrater har vid flera tillfällen poängterat våra farhågor om effekterna av en extern operatör. Nu är den på plats och sköter verksamheten. Det måste utvärderas framöver hur det fungerar. Detta system är vitalt för vårt samhälle och vår samhällsekonomi. Herr talman! Riksbanken misslyckas med sin måluppfyllelse med 2 procents inflation under perioden 1995-2011. I genomsnitt uppgick inflationen till 1,47 procent, vilket är under inflationsmålet på 2 procent. Inflationen mätt i kpi var 0,9 procent under 2012. Slutsatsen man drar är att Riksbanken sätter en något för hög ränta. Detta påverkar sysselsättningen och investeringar negativt. Varför gör man då detta? Är man rädd för en bostadsbubbla och att hushållen lånar för mycket? Eller är det så att regeringens oförmåga i bostadspolitiken gör att det byggs för lite och att det skapar högre bostadspriser när efterfrågan är högre än utbudet? Detta gör kanske att räntan hålls uppe något. I finanskrisernas spår har det startats många utredningar i Sverige och inom EU. Riksbanken har tidigare lämnat in en framställning till riksdagen om utredningsbehov med anledning av finanskrisen. Detta har även vi socialdemokrater fordrat. Tyvärr blev inte de utredningarna parlamentariska, men utredningarna är i gång. Något delbetänkande från Finanskriskommittén har också lämnats till regeringen. Regeringen har ännu inte kommit med några förslag. Jag vill belysa några saker när det gäller detta. Det är flera frågor som vi inte har fått beslutsförslag om som Finanskriskommittén har tittat på. Det handlar om ansvar och arbetsfördelning mellan myndigheter, stabilitetsfond, stabilitetsavgift och Riksbankens egna kapital. Läser man finansutskottets betänkande bland annat på s. 25 skapar det en del funderingar om beslutsordningen mellan riksdag, regering och myndigheter. Riksbanken har sett behov av att öka kapitalet och verkställde detta under året. Men läser man styrelsepromemorian från Riksgälden har de en helt annan analys. Dessa utredningar och myndigheternas olika åsikter gör att det känns viktigt att riksdagen får förslag från regeringen om ansvar, Finansinspektionens roll, Riksbankens egna kapital, upplåning till valutareserven, storleken på valutareserven och ansvarsfördelningen på detta område mellan Riksbanken och Riksgäldskontoret. Herr talman! Slutsatsen är att det behövs ett tydligare ramverk. (Applåder)

Herr talman! I betänkande FiU23 behandlas utskottets granskning av Riksbankens förvaltning. Utskottet föreslår att riksdagen beviljar fullmäktige ansvarsfrihet för sin verksamhet och direktionen ansvarsfrihet för förvaltningen av Riksbanken 2012, att riksdagen fastställer Riksbankens resultat- och balansräkning för 2012, samt att riksdagen godkänner Riksbanksfullmäktiges förslag till disposition av Riksbankens vinst för 2012, vilket i korthet innebär att Riksbanken levererar 6,8 miljarder till statskassan. I Riksbankens förvaltningsberättelse redogör Riksbanken för hur banken bedrivit penningpolitiken, främjat ett säkert och effektivt betalningsväsen samt utfört övriga uppdrag under räkenskapsåret. Vi kan notera att Riksbanken under året har börjat arbeta enligt en ny strategisk plan. En ökad integration mellan bankens huvuduppgift penningpolitiken och finansiell stabilitet har prioriterats. Detta har gjorts med anledning av erfarenheterna från finanskrisen. När det gäller penningpolitiken har den varit expansiv under året med tre sänkningar om totalt 0,75 procent, och tillika har räntebanan justerats ned. Direktionen har varit överens om en expansiv penningpolitik, men det har funnits delade meningar om hur expansiv den ska vara. Inflationen var under året 0,9 procent. Reformarbete kring framtida regelverk och en förbättrad tillsyn i de finansiella systemen har också pågått under året, i olika internationella forum och med egna utredningar. Bland annat har tre rapporter tagits fram och presenterats. Riksbanken har också tillsammans med Finansinspektionen inrättat ett temporärt samverkansråd för att utveckla samarbetet kring analysen av systemrisker, finansiell stabilitet och makrotillsyn. Under 2012 har man haft två möten. När det gäller kontantförsörjningen kan vi notera att värdet av kontanter i omlopp har fortsatt att minska även under 2012. Som en jämförelse är värdet uttryckt i förhållande till bnp nu knappt 2,5 procent mot ca 10 procent för 60 år sedan. Prognosen är att denna trend fortsätter. Vidare har det med anledning av Panaxias konkurs funnits anledning att se över kontanthanteringens funktionssätt och med ett helhetsperspektiv göra en översyn av ansvarsfördelning och tillsyn. Riksbanken har med anledning av detta gjort en framställan till riksdagen om att regeringen ska tillsätta utredningar gällande detta. Riksdagen har till regeringen tillkännagett detta. Det är viktigt att vi har en fungerande kontanthantering och att den sker på ett tillförlitligt sätt; det är vi alla överens om. Under året har Riksbanken beslutat om förstärkningar i valutareserven. Med anledning av ökat svenskt deltagande i IMF:s stödprogram togs beslut om en förstärkning med 10 miljarder under våren 2012, och senare under året togs ett beslut om en förstärkning med 100 miljarder. Detta skedde mot bakgrund av en tilltagande oro för finansiell instabilitet och den ökade upplåningen i utländsk valuta hos svenska banker. Avsikten har varit att minska riskerna för eventuella finansieringssvårigheter. Denna förstärkning beräknas ha en kostnad. Den ska ställas mot den eventuella kostnad finansiell instabilitet skulle medföra, menar Riksbanken. Det är en försäkring Riksbanken anser bör återföras på bankerna. Riksbanken bidrar till IMF:s finansiering via insatskapital och lånearrangemang, bland annat i det nya lånearrangemanget NAB som aktiveras då insatskapitalet inte räcker till. Under året har lån aktiverats till Grekland, Irland, Portugal och Sri lanka. Återbetalningar har skett från Island, Lettland, Libanon, Saint Kitts and Nevis, Seychellerna och Ukraina. Sammantaget är åtagandet 113,4 miljarder. Av detta är 11,5 miljarder utnyttjat. Förändring under året har varit plus 161 miljoner. Utöver dessa åtaganden på 113,4 miljarder tillstyrkte riksdagen att Riksbanken kan ingå bilaterala avtal med IMF om ytterligare ca 65 miljarder. Herr talman! Jag har inte för avsikt att vidare i detalj gå in på Riksbankens resultat- och balansräkning. Jag förutsätter att den som har intresse tar del av denna information på annat sätt. Låt mig i stället avsluta med några ord om de utredningar som vi med största sannolikhet kommer att fortsätta diskutera framdeles och som i högsta grad kommer att beröra Riksbanken. Det handlar bland annat om Finanskriskommitténs delbetänkande, som presenterades i januari och behandlar förebyggande och hantering av eventuella kriser. Tänkbara makrotillsynsverktyg diskuteras och inventeras, och det resoneras om makrotillsyn i linje med det initiativ som Riksbanken har tagit tillsammans med Finansinspektionen. Vi får sannolikt anledning att återkomma kring dessa frågor. Likviditetsförsörjning kunde hanteras under finanskrisen, men oro finns för hur den kan tryggas då sårbarheten var uppenbar under det akuta krisförloppet. Stabilitetsfonden och stabilitetsavgiften har diskuterats i termer av en bankkrisreserv med en riskdifferentierad avgift. Delbetänkandet behandlar även roll- och ansvarsfördelning mellan samtliga myndigheter som har en funktion för finansiell stabilitet. Utan att gå in i detalj har en annan utredning inneburit en översyn av Riksbankens finansiella oberoende och hur den finansiella krisen påverkat synen på Riksbankens balansräkning. En lämplig storlek på valutareserven har utretts, liksom hur den ska finansieras samt vad som är en lämplig storlek på Riksbankens eget kapital. Herr talman! Utskottet kommer att följa den fortsatta behandlingen av förslagen från dessa utredningar och kommer som sagt att längre fram i processen få anledning att återkomma i flera av dessa frågor. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i finansutskottets betänkande FiU23.