Beslut

Fru talman! I detta betänkande återkommer vi till ett par frågor som har debatterats i kammaren flera gånger tidigare. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har gemensamt i finansutskottets betänkande 23 lämnat reservationer till förmån för motioner som lyfter fram Sveriges förhållande till euron samt till en motion om skatt på valutatransaktioner. Motionernas resonemang och förslag är fortfarande högst aktuella, inte minst mot bakgrund av den globala finanskris som vi, förhoppningsvis, lever i efterdyningarna av och utifrån de nödvändiga åtgärder och investeringar som måste till för att begränsa vår klimatpåverkan och klimatförändringarna. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 där vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin ställning att regeringen ska ta initiativ till förhandlingar med EU om ett formellt bindande juridiskt undantag för Sverige från EMU:s tredje steg. För drygt sju år sedan hölls folkomröstningen i Sverige om införandet av euron, det vill säga ja eller nej till införandet av det tredje steget i EMU. Omröstningen resulterade i en överväldigande majoritet för att Sverige ska behålla den svenska kronan och makten över den nationella valuta- och penningpolitiken. Vi har inte haft någon anledning att ångra detta beslut. I finanskrisens spår kan vi se hur svårt det är att hantera ekonomier i Europa med skilda förutsättningar med en gemensam valuta- och penningpolitik. Fru talman! Vi ser också hur euroländerna i sina försök att rädda EMU-samarbetet drivs mot en allt större finanspolitisk likriktning och överstatlig samordning på områden som Miljöpartiet anser vara frågor för de nationella parlamenten. Det är en utveckling som vi anser är olycklig. Miljöpartiet anser att folkomröstningsresultatet måste föranleda att Sverige ges ett faktiskt formellt bindande juridiskt undantag från EMU:s tredje steg - något vi saknar i dag. Den andra reservationen, som jag också yrkar bifall till, rör frågan om Sveriges hållning till denna diskussion och till det arbete som pågår både inom Europeiska unionen och G20-gruppen när det gäller olika typer av transaktionsskatter. Miljöpartiet är positivt till en transaktionsskatt och anser att Sverige aktivt ska verka för och stödja införandet av en sådan. En transaktionsskatt skulle verka hämmande på kortsiktig handel med valutor, derivat och andra spekulativa instrument som inte bidrar till finansiell stabilitet eller verkliga investeringar. Den skulle dock på en låg nivå vara obetydlig för handel mellan länder och långsiktiga investeringar. En transaktionsskatt skulle också kunna utgöra en finansiell grund för fattigdomsbekämpning och nödvändiga miljö- och klimatinvesteringar.

Fru talman! Jag ska liksom föregående talare säga några ord om reservationerna 1 och 2 i betänkandet. Jag yrkar också bifall till bägge två. Den ena reservationen handlar om Sveriges förhållande till euron. När Sverige på 90-talet blev medlem i EU hade vi att ta ställning till och godkänna en lång rad villkor som ställdes på det svenska medlemskapet. Det gällde bland annat att Sverige skulle införa euron när vi uppfyllde de ekonomiska kraven. Sverige fick inget undantag från att införa euron, som Storbritannien och Danmark kunde förhandla sig till, utan vi köpte ett stort paket. Detta skedde mot bakgrund av den ekonomiska kris som rådde i början på 90-talet. Även om vi hade en folkomröstning var nog inte svenska folket helt uppdaterat med alla de villkor som ställdes. Sverige står fortfarande utanför eurosamarbetet, och det har fungerat bra. Vi har en starkt exportberoende ekonomi i Sverige. Genom att vi har en egen valuta som kan variera lite mer mot andra valutor klarar vi oss också bättre i lågkonjunkturer. Det är svårt att föra samma penningpolitik i ett så stort område som hela EU när förutsättningarna varierar. Därför måste den svenska regeringen kräva att vi får ett formellt juridiskt undantag. Jag yrkar bifall till reservation 1. Jag ska säga några ord om skatten på valutatransaktioner - det som också kallas för Tobinskatten. Det är något som Vänsterpartiet har drivit i många, kanske fem till tio, år. Frågan har fått en större bredd och ett större stöd efter finanskrisen. Denna skatt är ett sätt att dämpa valutaspekulationer och kortsiktighet i den finansiella sektorn. Det är glädjande att EU-parlamentet har tagit ställning och bett EU-kommissionen att ta fram en analys av det hela. Det har inte kommit fram någon riktig analys ännu. Jag var tillsammans med skatteutskottet i Bryssel i går och fick träffa EU-parlamentariker och skattekommissionärer. Vi diskuterade bland annat detta. Det var intressant att höra från de svenska EU-parlamentarikerna hur pass levande frågan trots allt är. Jag fick bland annat med mig en skrift från Göran Färm, som är socialdemokratisk EU-parlamentariker, om hur socialdemokraterna i EU-parlamentet och Europa ser på frågan. Det är intressant bland annat eftersom Socialdemokraterna i Sverige här i riksdagen inte stöder reservationen. I skriften från de europeiska socialdemokraterna sägs det bland annat följande: För de europeiska socialdemokraterna är frågan om beskattning av finansmarknad, och då främst en transaktionsskatt, en profilfråga. Jag hoppas att vi kommer att få ett bredare stöd också i Sveriges riksdag för frågan, för det är en viktig framtidsfråga att driva. Det går att driva den också på andra sätt och med andra regelverk än med till exempel en valpskatt. Man brukar ju hänvisa till att den inte fungerade tidigare i Sverige. Men med en lägre nivå kan nog detta fungera även inom EU utan att det får så stora effekter på det globala samspelet.

Fru talman! Under 2009 präglades Riksbankens verksamhet av finanskrisen och nedgången i den svenska ekonomin. I spåren av den snabba och kraftiga konjunkturnedgången sänktes reporäntan ned till 0,25 procent, och Riksbanken genomförde extraordinära krisåtgärder. I 2010 års verksamhet och årsredovisning som vi behandlar i dag ser vi att balansomslutningen kraftigt minskat i takt med att Riksbanken har avvecklat de extraordinära krisåtgärderna. Sammantaget sjönk balansräkningens omslutning med 382 miljarder kronor - från 709 miljarder kronor i slutet av 2009 till 327 miljarder kronor i slutet av 2010. Värdet på utelöpande sedlar och mynt i samhället minskade med nästan 5,3 miljarder kronor under 2010, vilket framgår av balansräkningens skuldsida. Det är tredje året i rad som värdet minskar. Det skulle i framtiden vara intressant att få en noggrannare analys från Riksbanken av dessa förändringar. Fru talman! Riksbanken har fått riksdagens uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsen. Riksbankens roll i det centrala betalningssystemet är helt avgörande för att vårt land ska ha ett fungerande finansiellt system. Själva det centrala betalningssystemet, det så kallade RIX-systemet, har stor betydelse för det svenska finansiella systemet. Under 2009 tillsatte Riksbanken en utredning om RIX. Syftet med utredningen var bland annat att analysera om Riksbanken skulle fortsätta att tillhandahålla systemet eller om någon annan extern aktör skulle ta över. Vi socialdemokrater har vid flera tillfällen poängterat våra farhågor om effekterna av att det inte är Riksbanken utan någon extern operatör som ska tillhandahålla systemet. Det är svårt att tydligt definiera ansvarsförhållanden, och enligt vår mening har Riksbanken ett vidsträckt ansvar för ett fungerande betalningssystem. Fru talman! Det är då glädjande att under hösten 2010 beslutade Riksbankens direktionen att i fortsättningen tillhandahålla RIX och svara för den funktionella driften. Däremot fattade Riksbanken i januari 2011 ett inriktningsbeslut om att anlita en extern operatör för den tekniska driften av systemet. Detta anser vi måste följas upp och utvärderas. Vi ser inte RIX bara som ett datasystem utan som ett system med kritisk betydelse för att det finansiella systemet ska fungera väl. Det är väsentligt och bör tillhöra Riksbankens kärnuppgifter även i fortsättningen. Misstag kan bli dyrt för hela samhällsekonomin. Fru talman! Riksbanken har tidigare lämnat in en framställning till riksdagen om utredningsbehov med anledning av finanskrisen. Detta har även vi socialdemokrater gjort. Nu har regeringen tillsatt en utredning. Det är tyvärr ingen parlamentarisk utredning, och än så länge är vi oinformerade om utredningsarbetet. Översynen är viktig för den kommande lagstiftningen, Finansinspektionens roll, Riksbankens upplåning till valutareserven, storleken på valutareserven och ansvarsfördelningen mellan Riksbanken och Riksgäldskontoret. Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag.

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Precis som Jörgen Hellman tidigare sade ska vi i dag fatta beslut om finansutskottets betänkande nr 23, och det handlar om Riksbankens förvaltning och verksamhet för år 2010. Samtidigt behandlar betänkandet fem motioner från allmänna motionstiden. Det kanske gör att en del av lyssnarna blir lite förvirrade av diskussionen. Jag skulle vilja börja med att säga några korta ord om den viktigaste delen av betänkandet, nämligen att det är ett enigt utskott som föreslår att riksdagen ska besluta följande: att Riksbankens resultat- och balansräkning ska fastställas och att riksdagen ska godkänna fullmäktiges förslag vad gäller disposition av vinsten i Riksbanken. Det betyder helt enkelt att 6,2 miljarder kronor ska levereras till statskassan, att drygt 6,5 miljarder förs från dispositionsfonden och att 888 miljoner förs till resultatutjämningsfonden. Sist men inte minst föreslår finansutskottet att riksbanksfullmäktige och direktionen ska beviljas ansvarsfrihet för den verksamhet och den förvaltning man bedrev under förra året. År 2010 präglades Riksbankens verksamhet fortsättningsvis av finanskrisen. Det fanns dock en viss skillnad, nämligen att balansomslutningen sjönk kraftigt i takt med att Riksbanken kunde avveckla många av de extraordinära krisåtgärderna. Jag tycker att det finns all anledning för Sveriges riksdag att känna glädje över att vår svenska centralbank faktiskt är en av de få i världen som hittills har kunnat avveckla en stor del av de extraordinära åtgärder som man var nödgad att införa i samband med krisen. Så ser det inte ut i många av de andra industriländerna. Vi har relativt snabbt återhämtat oss från krisen, och marknaderna börjar mer och mer att fungera normalt. Det gör att de svenska bankerna kan finansiera sin verksamhet på marknaderna. Riksbanken har haft en enormt viktig uppgift under finanskrisen. Utskottet menar att man har skött den på ett mycket professionellt sätt. Fru talman! Under ett år händer mycket. Det är mycket aktivitet i Riksbanken. Jag vill lyfta fram en sak som jag tycker har varit viktig. Riksbanken tillsatte en utredning om riskerna på den svenska bostadsmarknaden. I förra veckan publicerades utredningen. För den som är intresserad finns den att hämta på Riksbankens hemsida. Det är 400 sidors läsning, och den består av tolv olika rapporter. De är skrivna av ekonomer på Riksbanken och av externa forskare från Sverige och andra länder. Det är bra att Riksbanken tog initiativet eftersom det finns anledning att flytta fram hela kunskapsfronten på området. Fru talman! Till sist vill jag ge en kommentar till en av de motioner som vi ska behandla och besluta om i dag. Den handlar om transaktionsskatter. Det blåser starka vindar nere i EU och i parlamentet - nere i EU ska vi inte säga, vi befinner också i EU, men i EU-parlamentet - för en transaktionsskatt. På något sätt är det intressant att se att de som vurmar mest för detta i det svenska parlamentet är de två partier som är noga med att poängtera att vi inte ska ha centraliserad styrning, att vi inte ska ha en gemensam finanspolitik. De brinner nu för att vi helt plötsligt ska ha en gemensam skatt i EU. Det är utopiskt att tänka sig att en transaktionsskatt skulle fungera. Om den ska fungera måste alla länder införa den samtidigt. Annars kommer kapital, valutaflöden och finansiella transaktioner att flytta från Europa. Så är det. Vi testade detta på 80-talet, som en tidigare talare var inne på. Det var tydligt att handeln flyttade direkt till London. Nu är transaktioner ännu mer lättrörliga. Det går ännu snabbare att flytta. Det är en helt utopisk tanke. Sedan måste man vara ärlig och tänka att det finns olika motiv till transaktionsskatten och varför man i EU-parlamentet tycker att den är så fantastisk. Man vill naturligtvis öka sin egen budget. Vi i det svenska parlamentet är tydliga med att det måste råda en budgetrestriktivitet i EU-parlamentet och i EU:s budget. Det tycker inte alla, speciellt inte alla som sitter i parlamentet. Man vill gärna se lite mer pengar i kassan. Då tycker man att transaktionsskatt är en lysande idé. Jag tror inte att alla har samma goda argument, eller goda skäl, till vad skatterna ska gå till som Miljöpartiets Jonas Eriksson. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag skulle vilja klargöra några punkter som berör Elisabeth Svantessons inlägg. Miljöpartiet är inte helt emot överstatlig reglering på vissa områden. Det finns frågor som går över nationsgränserna, som kräver att vi samordnar oss med andra länder och jobbar tillsammans. Klimatarbetet är en sådan viktig fråga som man inte kan lösa nationellt, utan man måste jobba tillsammans. Fattigdomsbekämpning är också en viktig fråga att samverka kring, och det gör vi gärna. Detsamma gäller klimatarbetet på EU-nivå. Det finns dock många andra områden där vi tycker att de nationella parlamenten måste få styra över den lokala politikens utformning, utifrån de lokala förutsättningarna, och beslut fattas så nära som möjligt. Låt mig också tydliggöra att vi har samma restriktiva syn på utvidgningen av EU:s budget, men vi vill använda den på ett annat sätt. Vi vill använda den till just det som måste skötas gemensamt på EU-nivå. En transaktionsskatt på en mycket låg nivå ser vi inte som något hot mot att transaktionerna flyttas utomlands. Gör de det kan man fundera över vilken typ av transaktioner som flyttas utomlands och om det är transaktioner som vi vill gynna inom EU.

Fru talman! Det är glädjande att Jonas Eriksson och jag är överens om flera saker. En är att samarbete krävs. Hela tanken med EU-samarbetet är ju att vi tillsammans ska lösa olika problem. Men vi vill vara mycket tydliga med att vi inte ska ha en gemensam beskattning. Visst krävs samarbete, men att vi skulle införa en gemensam skatt tycker jag är mycket förvånande när det föreslås av ett parti som inte alltid har gillat EU-samarbetet. Fattigdomsbekämpning är absolut någonting som vi tillsammans måste arbeta med i EU. Transaktionsskatternas inkomster skulle dock knappast gå till fattigdomsbekämpning, utan det handlar också om, tror jag, att parlamentet vill ha en ökad budget. Det tror jag att man måste våga se. Jag har hört miljöpartister säga att den skatten ska vara så liten att den knappt ska märkas. Då kan man undra vad den skulle ha för effekt över huvud taget. Så fort det blir grus i maskineriet på finansmarknaderna påverkar det ekonomin, Europas ekonomi. Europa har en tuff utmaning i att kunna vara konkurrenskraftigt framöver. Då är rätta sättet inte att slänga in en transaktionsskatt som hindrar flöden. Det finns andra sätt att jobba på, till exempel genom stabilitetsavgifter. Vi måste se till att ha en sund sektor, för det finns, precis som Miljöpartiet är inne på, mycket spekulationer på denna marknad, vilket inte någon av oss gillar. Sättet att komma åt det är att ha stabilitetsavgifter, inte att kasta in skatter på transaktionerna som skulle innebära att kapitalet flyttar. Jag tror att de som sitter i Hongkong skulle bli jätteglada om vi införde den skatten i EU.

Fru talman! Grus i maskineriet - jag tror att det var precis de orden som Nobelpristagaren Tobin använde när Tobinskatten myntades som begrepp. Det är genom grus i maskineriet som man vill komma åt de kortsiktiga, spekulativa transaktionerna. Nivån 0,05 procent är inte en nivå som enligt vår bedömning avskräcker människor som står för långsiktiga investeringar eller för en handel mellan länder som är sund för ekonomierna. Grus i maskineriet kan behövas just för att dämpa de kortsiktiga, spekulativa affärer som delvis bidrog till att vi hamnade i den finanskris som vi nu lever i efterdyningarna av.

Fru talman! Jag kan konstatera att vi har olika grundinställning till transaktionsskatter. Jag tror inte att de är lösningen för Europa. Lösningen för Europa är att vi ska vara konkurrenskraftiga och ha stabilitet i de finansiella instituten, absolut, inte belasta våra företag med en sådan skatt. Vi har det nog så tufft när vi ska konkurrera med Kina och andra länder. Kina har tiodubblat sina världsmarknadsandelar på 20-30 år. Jag tror därför inte att det är rätt väg att gå.