Reformerad hyressättning

Herr talman! Jag tror vi ska hålla isär saker och ting här. Nu blandar vi helt plötsligt äpplen och päron. Först talar Marina Pettersson om hiv, och sedan talar hon om influensavaccin. Där vet jag att regeringen gör satsningar, om vi nu ska diskutera ett framtida eventuellt fågelinfluensavaccin. Men det var inte alls det jag frågade om i dag. Det här gäller hiv och långsiktigheten och uthålligheten i att våga tro på den forskning som bedrivs och också på ett seriöst sätt ta till vara det som redan finns i frysen. Man behöver mer resurser för att också kunna testa det vidare framåt. Långsiktigheten handlar inte om dessa 40 % kvinnor i Afrika som Marina Pettersson säger är smittade i dag. Det är för övrigt inte 40 %. Det är ett fåtal länder där talet är så högt. De kvinnorna hjälper man enbart genom antivirala medel, genom att använda kondomer och genom information om hur man skyddar sig själv och andra. Det handlar framför allt om antivirala medel om man som hivsmittad kvinna ska föda barn. De kvinnorna tror jag inte är betjänta av ett vaccin år 2025. Håll isär de olika delarna. Se till att regeringen också satsar långt i framtiden, även om det nu ser mörkt ut. Det ser hopplöst ut just nu. Det är ett fåtal vacciner som är framgångsrika. Jag förstår att man som lekman då i stället hoppar på det senaste tåget, som råkar vara mikrobicider. I morgon kanske det är ett antiviralt medel, och då satsar vi våra resurser där. Det är förödande för forskningen att man byter område på det här sättet hela tiden. Det är det som jag vill att regeringen också ska se i verkligheten och inte bara tala vackert om.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 13. Så här i bostadsutskottets näst sista debatt, och min sista för den här mandatperioden som bostadsutskottets ordförande, kan jag inte låta bli att få peka på hur viktigt det är med en bostadspolitik som vågar tänka i nya banor. Det är en bostadspolitik som vågar se till vad våra medborgare efterfrågar och faktiskt till och med är beredda att betala för. Tyvärr anser jag inte att den socialdemokratiska regeringen vare sig vågat, velat eller förmått att föra en sådan politik. Den socialdemokratiska regeringen har under de senaste tolv åren haft stora problem med att få fram nödvändiga förslag och förändringar inom bostadssektorn. I fråga efter fråga har man passat och inte vågat sätta ned foten. Vi har väntat och väntat på förslag om bland annat ett nytt finansieringssystem och förslag inom plan- och bygglagen. Det betänkande som vi behandlar i dag har varit en lång följetong. Vi har verkligen sett fram emot att regeringen skulle komma med ett mer långtgående förslag utifrån trepartsöverenskommelsen. Men inte ens i den här frågan har regeringen vågat ta steget fullt ut och ta chansen, trots att parterna på hyresmarknaden - Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna Sverige och SABO - faktiskt hade kommit överens. Dessa parter på bostadsmarknaden har länge varit överens om att hyressättningslagstiftningen måste ändras för att få till stånd en bättre fungerande hyresmarknad. Samsynen har handlat om att förbättra förutsättningarna för nyproduktion av hyresbostäder, att få rättvisare hyror i bostadsbeståndet, och att bättre kunna tillgodose enskilda hyresgästers olika önskemål. Herr talman! Dagens betänkande heter Reformerad hyressättning . Känn på orden, "sätta hyra". Visst låter det annorlunda än "förhandla fram hyra"? Vi kristdemokrater skulle hellre vilja tala om kunder än om hyresgäster. En kund ställer krav, det gör man inte som gäst. Som kund är man med och förhandlar om priset på produkten, det vill säga hyran. Man låter den inte sättas av någon annan. Det handlar faktiskt om att våga tänka i andra banor, som jag sade i början av mitt anförande. Regeringen valde dock att inte ta till vara denna unika enighet mellan parterna på bostadsmarknaden och den samlade reform av hyressättningssystemet som de tre parterna hade haft en överenskommelse om från 2003 och vad den syftade till. Det uteblev alltså. Kristdemokraterna tycker dock att det är bra att reglerna för hyrorna i nyproducerade fastigheter nu förändras i enlighet med de krav som vi länge har framfört. Men vi efterlyser förslagen gällande befintliga lägenheter på samma sätt som parterna hade kommit överens om. Ett mer heltäckande förslag hade kunnat utveckla hyresrätten som en boendeform. Parterna i trepartsöverenskommelsen, Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna Sverige och SABO, skrev i den överenskommelse som de också överlämnade till den dåvarande bostadsministern Lars-Erik Lövdén det som jag ska citera här. Det här är intressant, så lyssna noga nu! "Vi är överens om att Sverige behöver en väl fungerande hyresmarknad med regler som gör det möjligt att tillgodose enskilda hyresgästers efterfrågan. I det ligger att det ska finnas realistiska möjligheter att kunna bygga och hyra ut nya hyresbostäder. Det måste vidare vara möjligt att beakta enskilda hyresgästers varierande önskemål, både i det befintliga beståndet och vid ny- och ombyggnad. Hyresskillnaderna mellan lägenheter med skilda egenskaper ska också upplevas som rättvisa. På flera orter innebär detta att förändringar av nuvarande hyressättning måste ske. I de fall sådana förändringar innebär hyreshöjningar får dock inte dessa genomföras i snabbare takt än att befintliga hyresgäster ges rimlig tid för anpassning." Överenskommelsen innehöll fyra delar: hyror i nyproduktion, hyrorna i det befintliga beståndet, tillval och frånval samt hyresnämndernas skälighetsprövning. Den tillsatta utredningen lämnade ett förslag till ändringar i hyreslagen avseende såväl hyrorna i nyproduktion och det befintliga som regelverket för tillval och frånval. Det som kanske är det mest förvånande, i alla fall för mig, är att vänsterkartellen inte har vågat följa utredarens förslag om tillval och frånval. I betänkandetexten säger utskottsmajoriteten att nackdelarna väger tyngre än fördelarna. Vad menas egentligen - utöver det faktum att vänsterkartellen på ytterligare en punkt väljer att frångå trepartsöverenskommelsen? Jag anser att det är angeläget att det finns goda möjligheter för hyresgäster att på frivillig grund göra tillval och frånval, det vill säga individuella variationer när det gäller underhåll och utrustning med mera. Ett system med tillval och frånval skulle innebära stora fördelar för en hyresgäst. Att själv kunna välja lägre hyra genom att välja enklare standard skulle kunna öka marginalerna för många som inte har så stora krav eller som helt enkelt inte har råd. Genom tillval och frånval skulle en hyresgäst kunna påverka såväl hyra som boendekvalitet utifrån sina egna önskemål. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att öka valfriheten och boendeinflytandet. Herr talman! Hyreslagstiftningens utformning innebär att de kommunala bostadsföretagen blir hyresnormerande för de privata fastighetsbestånden i kommunen. Om kommunen missköter det kommunala bostadsföretaget kan det leda till att hyresnivån drivs upp i hela kommunen. På vissa orter har hyresregleringen lett till en hyresstruktur som totalt avviker ifrån hur hyresgäster och bostadssökande själva värderar olika lägenheter. Det skiljer sig naturligtvis mellan Stockholm och andra orter ute i landet där efterfrågan är mindre. Ett syfte med hyresregleringen är att stödja svaga grupper och motverka segregation. Men hyressättningen har snarare bidragit till ökade problem och förstärkt segregation. Tillsammans med reglerna för ombildning av hyresrätter till bostadsrätter har hyressättningen försvårat arbetet med att skapa mångsidiga bostadsområden där olika alternativ finns att efterfråga. Innerstäderna har blivit oåtkomliga för den som inom en rimlig tid vill få tag på en hyresrätt. Förorterna saknar alternativ för den som vill äga sin bostad. Herr talman! Målet med bostadspolitiken är att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader. Vi vet att hyran är mycket betungande för många konsumenter. Regeringens stentuffa beskattning av boendet ligger på samma nivå som skatten på sprit och tobak. Göran Persson har gjort boendet till en statlig mjölkko. De boende drabbas. Fastighetsägarna drabbas. Och när parterna är överens om ändrade regler för att få fram skäliga och rimliga hyror - vad händer då? Jo, då säger regeringen nej. Det visar att Socialdemokraterna med stödpartier är maktfullkomliga och vill bestämma över huvudena på bostadsmarknadens aktörer. Det är den socialistiska politiken i ett nötskal. Nej - nu behöver de boende och fastighetsägarna en annan politik för att få fram prisvärda bostäder och för att få bort bostadsbristen. Regeringens betyg i ämnet bostadspolitik så här på examensdagen - i alla fall utifrån mitt sätt att se det - kan inte bli annat än Icke godkänd. Vad Sverige behöver nu är en ny regering efter den 17 september. Herr talman! Jag hoppas att vi ska mötas efter den 17 september och att jag då ska få vara i en annan roll - i en majoritetsroll. Vi får se vad som händer efter det.

Herr talman! Jag vill så här inledningsvis göra klart att det som jag kommer att framföra under de närmaste minuterna är från verkligheten. Eventuella likheter med en viss känd sketch är en ren tillfällighet, en slump och helt oavsiktliga. Året var 2001. Det började bli ont om kostymer - speciellt uthyrningskostymer. Det producerades väldigt få kostymer. Då bestämde sig Engman, som representerar dem som hyr kostymer, Birgersson, som representerar dem som hyr ut kommunala kostymer och Eriksson, som representerar de privata uthyrarna av kostymer, att sätta sig ned för att hitta en lösning. Alla tre var överens om att hyreskostymerna var hotade och alla tre hade ett gemensamt intresse av att det skulle produceras fler kostymer för uthyrning. Alla tre var också överens om att dagens system gjorde det svårt för dem som producerade kostymer att veta om hyrorna skulle täcka de kostnader som de hade haft för produktionen. När någon hyrde en kostym så kunde han eller hon i efterhand komma och säga att kostymen blev för dyr, och då blev uthyraren tvungen att sänka priset. I ett sådant läge valde de flesta kostymproducenter att producera kostymer som man sålde, och inte hyrde ut. Alla tre var också rörande överens om att det behövdes fler kostymer för uthyrning. De var överens om att lagstiftningen behövde ändras, och de var överens på fyra punkter: Hyran för nyproducerade kostymer skulle gälla i tio år om de som hyrde ut den var överens med dem som representerar dem som hyr. Om man inte blev överens skulle kostymnämnden få avgöra skäligheten i hyran. De var också överens om att hyressättningen för kostymer som redan fanns behövde ses över. De var överens om att det måste kunna göras tillval och frånval när det gäller hur kostymen skulle se ut. Ska det vara extra fickor, en annan färg eller en annan kvalitet? De var överens om att kostymnämnden skulle göra en skälighetsprövning av uthyrningspriset och vara mycket noga med att tala om vad som låg till grund för beslutet. 2003, efter många långa diskussioner tillsammans, lämnades en beställning med ett mönster enligt det jag nyss beskrev - den så kallade trepartsöverenskommelsen. Det var en unik överenskommelse. Den lämnades över till mäster Perssons lärling Lövdén. Lärling Lövdén tillsatte en utredning för att se vilka lagändringar som skulle kunna behövas för att fler uthyrningskostymer skulle produceras - allt enligt önskemål från Engman, Birgersson och Eriksson. Knappt hade utredningen börjat förrän Birgersson och folk som jobbade för Engman började springa till mäster Persson och fråga hur det gick. Så här kunde det låta: Mäster Persson - det blir väl ingen kostym med väst? Och det är väl vi som får sista ordet när det gäller uthyrningspriset? Vi vill ta tillbaka en del av mönstret! Mäster Persson mumlade något om att det här sköter ju lärling Lövdén, så vi får se vad som blir kvar. Fast en gång gick de faktiskt dit alla tre tillsammans och frågade hur det gick med det här med tillval och frånval, för det ville de ha. Nu befarade de att det inte skulle bli någonting av det. Och, mäster Persson, vi får väl välja färg, antal fickor och kvalitet? Vi får väl se vad det blir kvar, mumlade mäster Persson. När utredningen var klar blev den tänkta eleganta uthyrningskostymen inte lika elegant. Västen var borta. Möjligheten att välja till och välja bort krage och fickor och färg hade gjorts så komplicerad att ingen förstod riktigt hur det skulle gå till. Borta var möjligheten att få uthyrningspriset prövat om man inte var överens. Nu skulle de som representerade dem som hyr vara de som via ett veto skulle kunna säga ja eller nej. De som producerar kostymerna hade ingen talan. Under tiden blev lärling Lövdén hövding, och mäster Persson utsåg lärling Sahlin. När hon väl skulle presentera förslaget för riksdagen var det inte så mycket kvar av kostymen. Det var inte så mycket kvar av den ursprungliga beställningen. Det är inte säkert att förslaget är tillräckligt för att det ska produceras fler kostymer för uthyrning. Risken finns att det bara kommer att produceras kostymer för försäljning som folk kan äga. Någon skulle med fog elakt kunna säga att det bara bidde en tumme. Det som skulle ha kunnat bli en fantastisk produkt blev en halv kostym, bara en kavaj utan möjlighet att välja till väst, och där en part har vetorätt. Men som sagt, det är bättre än ingenting. Jag hoppas att det ska produceras fler kostymer. Och eftersom vi inte är i Mosebacke monarki utan i Sveriges riksdag handlar det naturligtvis inte om kostymer utan om lägenheter. Herr talman! Nyproduktion av bostäder har under lång tid legat på en väldigt låg nivå och har inte alls stått i förhållande till efterfrågan. Som orsak till den låga produktionen av hyresrätter nämns ofta att den hyra som bestäms vid hyresprövning för nybyggnation inte täcker produktionskostnaden, och därför hämmas nyproduktion av hyreslägenheter. Ett annat skäl är att möjligheten att överklaga hyran sex månader efter det att man har flyttat in har lett till en väldigt stor osäkerhet för fastighetsägare. Vi moderater delar i stort regeringens problembeskrivning och tycker att det är bra med ett förslag som ökar förutsägbarheten och möjligheten att frångå begränsningen med kommunala bostadsbolag som jämförelseunderlag vid hyresprövning. Enligt förslaget ska fastighetsägaren få förhandla fram hyror för nyproducerade bostäder med hyresgästorganisationer. De framförhandlade hyrorna är undantagna från bruksvärdesprövning under tio år. Det är den lilla delen, tummen, som blev kvar av trepartsöverenskommelsen mellan Fastighetsägarna Sverige, SABO och Hyresgästföreningen. Förhoppningen är att det trots detta magra förslag kommer att byggas fler hyresrätter. En ökad tillgång till bostäder kommer att leda till att arbetsmarknaden fungerar bättre, eftersom det blir lättare för företag att rekrytera folk från andra orter. Förslaget är bra. Det leder till fler bostäder och ökad förutsägbarhet både för dem som ska hyra och för hyresvärdar och byggföretag. Regeringen och utskottsmajoriteten föreslår att hyran i nyproduktion enbart ska ges presumtionsverkan, det vill säga gälla i tio år, om den avtalats inom ramen för en förhandlingsöverenskommelse. Det innebär att det kan uppkomma situationer där parterna inte når en förhandlingsöverenskommelse. Då kan fastighetsägaren enligt Socialdemokraternas, Vänsterns och Miljöpartiets förslag inte vända sig till hyresnämnden för att få en hyra med presumtionsverkan fastställd. Fastighetsägaren är i detta fall hänvisad till bruksvärdesprövning. Vi har alltså ingen anledning att ifrågasätta hyresgästorganisationens vilja att nå förhandlingslösningar för att öka nyproduktionen, men ur ett principiellt perspektiv anser vi att det vore felaktigt att ge en icke offentlig organisation en vetorätt som närmast tangerar myndighetsutövning när det gäller att fastställa hyran i nyproduktion. Vi anser i likhet med många remissinstanser som hyresnämnderna i Stockholm, Malmö, Göteborg, Sundsvall, Boverket, Fastighetsägarna Sverige, Svenska Kommunförbundet, Sveriges Bostadsrättscentrum, Sveriges Byggindustrier, Svea hovrätt, Malmö kommun och Sveriges advokatsamfund att det bör införas en möjlighet att få hyra med presumtionsverkan fastställd av hyresnämnden i de fall en förhandlingsöverenskommelse inte kan nås. Herr talman! Läser man propositionen kan man lätt få det intrycket att det i Sverige finns många olika hyresgästorganisationer som skulle ha möjlighet att träffa en förhandlingsöverenskommelse. Jag tar ett citat ur både propositionen och betänkandet: "För att en förhandlingsöverenskommelse skall ges presumtionsverkan uppställs krav på att hyresgästorganisationen skall vara etablerad på orten när förhandlingsöverenskommelsen ingås. Med etablerad avses här att organisationen sedan flera år tillbaka har förhandlingsrätt för ett inte alltför obetydligt lägenhetsbestånd." Jag antar att ni precis som jag blir lite nyfikna på hur många hyresgästorganisationer det finns i Sverige som uppfyller de här kraven och som skulle kunna komma i fråga för en förhandlingsöverenskommelse. Jag bad riksdagens utredningstjänst att kolla upp hur många hyresgästorganisationer det finns som uppfyller de här kraven. Svaret är att det finns bara en, och det är Hyresgästföreningen. Moderaterna och alliansen vill utveckla den enskilde hyresgästens möjligheter att välja vem som ska företräda honom eller henne vid en förhandling. Som det är i dag, som jag nyss sade, finns det bara en hyresgästorganisation som uppfyller kraven på att vara etablerad på orten och ha förhandlat under flera år för ett inte obetydligt antal lägenheter. Det riskerar att utestänga framtida hyresgästorganisationer. Vi tycker inte att den avvägningen är rimlig. Det är viktigt med en fri organisationsrätt. Därför är det viktigt att konstruera villkor som inte utestänger organisationer eller hindrar att sådana bildas. Herr talman! Det är inte helt oproblematiskt att utskottsmajoritetens förslag undantar de framförhandlade hyrorna från jämförelseunderlaget vid en bruksvärdesprövning om det blir en hyrestvist. Det föreslagna systemet kan leda till att hyresmarknaden får två parallella hyressättningssystem. När det tio åren är till ända ska fastighetens hyror sammanfalla med de övriga beståndets. Om samtliga nyproducerade hyresrätter är framförhandlade efter presumtionsregler på en ort kan detta leda till att jämförelseunderlaget blir skevt. Det är särskilt fallet om det inte finns några jämförelseobjekt i det övriga beståndet. Det leder till att Socialdemokraterna snävar in jämförelseunderlaget då nyproduktionen undantas. Den farhåga som jag beskriver har tydligen också regeringen, men den väljer att ingenting göra. Vi förutsätter att regeringen följer utvecklingen noga och återkommer med en redovisning av hyresutvecklingen för nyproduktionen och lösningar för att motverka eventuella problem. När det gäller frågan om tillval och frånval har regeringen såväl som utskottsmajoriteten totalt bortsett från både utredning och trepartsöverenskommelse i denna del. Ragnwi Marcelind beskrev en hel del av det, så jag hoppar över en del av det jag tänkte säga. Men jag vill också säga att vi moderater och alliansen anser att det är bra om boendeinflytandet ökar. Vi anser därför att hyresgäster och fastighetsägare ska ges möjlighet att på enskild grund komma överens om kostnadsbaserade tillval och frånval. Regeringen och utskottsmajoriteten anför svårigheter för att lägga fram detta förslag. Vi anser dock att det går att hitta en lösning på detta om man bara vill. Därför anmodar vi att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om detta. Eller också blir det en ny regering som får ta tag i denna fråga som så många andra. Herr talman! Ibland är det uppochnedvända världen. När SABO:s styrelse skulle yttra sig över Hyressättningsutredningen i början av 2005 avstyrkte majoriteten, där Socialdemokraterna ingår, utredningens förslag. De borgerliga partierna fick reservera sig till förmån för Hyressättningsutredningens förslag. Ett antal vd:ar i de största SABO-företagen reagerade starkt på detta avslag och talade i ett brev om att de stödde utredningen. De skrev bland annat: Allmännyttans hyresnormerande roll i nyproduktion kan vi avstå ifrån. Jag har så här ett år efteråt försökt ta del av vad som hände inom SABO med anledning av det här, men det visar sig inte helt lätt att få tag i några protokoll eller handlingar. Tydligen var detta uppe på SABO:s styrelsemöte i förra veckan. Då kunde de inte fatta beslut om de skulle lämna ut handlingarna, utan det beslutet väntas i början av juni. Då får vi se om vi får ta del av dessa handlingar. Frågan tycks vara känslig, i vart fall för Socialdemokraterna. De borgerliga, och även Vänsterpartiet verkar det som, tyckte att man kunde visa öppenhet och lämna ut handlingarna. Vi får se hur det blir. Herr talman! Låt mig till sist gå över till en av frågorna som fanns med trepartsöverenskommelsen och som inte finns med i dagens betänkande. Det gäller hyressättning i det befintliga beståndet. Moderaterna anser att alla likvärdiga lägenheter, oavsett vem som äger fastigheterna, ska ingå i jämförelseunderlaget för att få ett bra jämförelseunderlag för att kunna göra den här viktningen. Först då får man det omfattande och rättvisande jämförelseunderlag som avsågs när bruksvärdessystemet en gång infördes. Vi vill behålla bruksvärdesregeln, men vi vill att de kommunala bostadsföretagens hyresnormerande roll slopas. Jag kan bara konstatera att det vi har på bordet för behandling i dag är ganska magert, som jag har uttryckt ganska väl - jag hoppas att ni har uppfattat det. Vi står bakom vissa delar ändå, men jag kan konstatera att det behövs en ny regering för att det ska kunna bli fler hyresrätter och fler bostäder över huvud taget här i Sverige. Herr talman! Vi moderater står naturligtvis bakom alla våra reservationer, och för kammarens välbefinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 13. (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 13 under punkt 10, men Folkpartiet står självfallet bakom alla de reservationer som finns i betänkandet. Vi i Folkpartiet anser att riksdagen borde ha kunnat göra betydligt mycket mer under den här mandatperioden för att vi skulle få förutsättningar för både bostadsbyggande och en bättre fungerande bostadsmarknad, där också hyresrätterna ingår. Det handlar inte bara om de finansiella förutsättningarna, som vi ofta hamnar i debatter om, utan också om det som vi ska behandla i dag, den lagstiftning som styr och påverkar, där vår uppgift borde vara att skapa möjligheter och riva hinder för att se till att skapa förutsättningar för dem som både bygger och utvecklar boendet. Jag tycker att vi ska lyfta fram bostadskonsumenternas behov, deras efterfrågan och deras önskemål. Jag kan konstatera att flera av oss i dag har varit ute på olika debatter utanför riksdagen, herr talman, och just haft uppe frågor som handlar om boende. I dag har det varit mycket bostadsrättsliga frågor, och dem kommer jag att återkomma till i mitt anförande. I dag ska vi debattera hyresrättsmarknaden och de hyresrättsliga frågorna, och inte minst ombildningsfrågor. Där finns det många frågor till oss politiker här i riksdagen. Vad ska hända med hyrorna för de hyresbostäder som finns i dag och för dem som borde byggas? Hur ska hyresrätten utvecklas? Hur ska hyresrätter se ut efter valet? Hur kommer det att se ut med hyresnivåer? Kommer man att få ombilda hyresrätter till bostadsrätter? Och slutligen: Tänker ni införa marknadshyror? Det är några av de frågor som ställs. Vad är då Folkpartiets svar på de frågorna? Ja, vi tycker att de hyresrättsliga frågorna verkligen kräver tydlighet. Jag vill för tydlighetens skull börja med att besvara den sista av de frågor som jag räknade upp. Folkpartiet vill inte införa marknadshyror. Så har jag fått det sagt. Men vi anser att denna lagstiftning, som så mycket annan lagstiftning, under årens lopp har visat sig behöva reformering och modernisering. Folkpartiet välkomnar insatserna av de tre parterna, som många har varit inne på här i dag, som tog initiativ till att lyfta fram alla de problem som finns på hyresrättens område. Fastighetsägarna, Sabo och Hyresgästernas riksförbund har gjort en stor insats. De har kommit till departementet och sökt kontakt med oss politiker i riksdagen för att påtala alla de utmaningar som finns. Därför tycker vi i Folkpartiet att även om den proposition som lades under våren var tung i många avseenden är det ett viktigt steg att ta. Vi har i flera år påtalat de problem som har funnits, och vi har tagit till oss synpunkter som har kommit från de här aktörerna, inte minst från de boende själva. Den svenska modellen är väldigt unik på hyresrättens område. Det är inget annat land, mig veterligt, som har samma modell. Modellen innebär att vi politiker inte fastslår hyresnivåerna i lagstiftning, utan vi överlåter genom ett ramverk till aktörerna på marknaden att fastslå och förhandla om hyrorna. Det är en modell som vi tycker är viktig och som har fungerat på den svenska marknaden. Den proposition och det betänkande som vi behandlar i dag handlar om vilka hyror som ska gälla i nyproduktion. Ett av de hinder som har funnits för att kunna bygga hyresrätter har handlat om att man inte vågar bygga när man inte vet vilken hyra som kommer att gälla efter att spaden har satts i backen. Det som har hänt under 90-talet har gjort att man helt enkelt inte har vågat producera hyresrätter. Därför välkomnar vi förslaget i det här betänkandet att man ska kunna bestämma hyran under de kommande tio åren - vi tycker att det är ett viktigt steg - och att det finns en modell där man förhandlar fram hyrorna. Från Folkpartiets sida har vi några ytterligare förslag som vi gärna vill framföra här i dag och där vi förväntar oss att Socialdemokraterna med stödpartier ska berätta om sin syn på frågorna. De här frågorna har behandlats både av de tre parterna och i utredningen, och de är viktiga för att lagstiftningen ska fungera framdeles. Vi väntar med spänning på ert besked om hur ni ser på fortsättningen. Vi tycker att det är viktigt att hyresgästerna ska kunna välja den hyresgästorganisation som ska representera dem. Vi tror att det är väldigt viktigt för hyresgästerna och för att den här modellen ska fungera. Vi har noterat att man i utredningen var bekymrad över bulvanverksamhet och därför hade ett ganska långt resonemang om det. Men vi menar att det inte finns någon anledning att inte möjliggöra för hyresgästerna att göra ett val. Vi tror att om man har ett bra regelverk kring detta är det inget hinder för att möjliggöra ett val. Vi tycker dessutom att lagstiftningen ska vara neutral, att vi inte tar ställning till någon part i lagstiftningen. Från Folkpartiets sida har vi också haft synpunkter på vad som ska hända med hyrorna under den tid som de här kontrakten löper, de tio åren. Vi noterar att i den skrivelse som gick från de tre parterna till regeringen lyfte man fram frågor om indexering. Vi säger inte i Folkpartiet att det är den modellen som ska gälla, men om de förhandlande parterna skulle vilja utveckla den möjligheten ser vi inga hinder för det. Då tycker vi att vi som lagstiftare ska möjliggöra detta. Men det är någonting som är upp till dem. Vi hade velat möjliggöra det i lagstiftningen. Vad händer då med hyrorna i de nyproducerade lägenheterna om man väljer den här modellen efter tio år? Det är också en viktig fråga att ställa sig. Det har inte behandlats i det här betänkandet, men vi tror att det är viktigt framdeles att hitta en lösning där. Hur ska infasningen ske i det så kallade bruksvärdessystemet? Jag vill påminna om att bruksvärdessystemet nämns ofta. Det är det system som träder in om man tvistar om en hyra. Hur ska man bedöma om en hyra är skälig eller inte? Det är då vi berör begreppet bruksvärdessystem. Tillval och frånval: Hur ska vi utveckla hyresrätten så att de boende får den standard de önskar? Alla ska ha en god standard, men hur ska man lösa det om man vill ha någonting extra? Frågan vad gäller tillval och frånval hade varit väldigt viktig att behandla i dag. Den har också behandlats av de tre parterna och i utredningen. Vad tycker Socialdemokraterna om det? Ska hyresgästerna få välja om de vill ha tillval? Är det rimligt? Vi i Folkpartiet tycker att vi måste hitta en lösning på den frågan. Vilken typ av inredning vill man ha? Det tycker vi att de kan avgöra. Sedan gäller det hyressättningen i det befintliga beståndet. De flesta bostäderna är redan byggda. De flesta hyresrätterna är byggda. Vi bygger förhoppningsvis många till de kommande åren. Men vad ska hända med hyressättningen i det befintliga beståndet? De tre parterna och utredningen lyfte även här fram de bekymmer som finns. Vikten av att få stöd för Malmömodellen är en fråga som måste behandlas. Det gäller också frågan om den hyresnormerande rollen: Vilka lägenheter ska ingå när man bedömer om en hyra är skälig eller inte? Vi ser från Folkpartiets sida bekymmer med att de kommunala bostadsföretagen, som i dag är hyresnormerande, har byggt nästan ingenting under 90-talet. Vad ska man jämföra med då? Vi tror att modellen skulle vinna på att man också tar in andra lägenheter i prövningen. Då kan jag konstatera att det görs redan i dag när man inte har något annat att tillgå. Vi tycker också att det är viktigt att få en bättre hyresstatistik, att alla ska kunna följa och ta del av hur höga hyrorna är. Vi tror att där finns en insats att göra, och vi har tittat på andra länder som har gjort det. Sedan är det frågan om hyresrätter kontra bostadsrätter. Vi från Folkpartiets sida tycker att det är olyckligt att man inte själv på kommunal nivå kan avgöra om man ska få omvandla sin hyresrätt eller inte. Vi tycker att det är en viktig fråga, av det skälet att den avgörs bäst på kommunal nivå. Jag har en kollega här i riksdagen som i går i sin region tog upp frågan om hur svår den här lagstiftningen är och hur mycket den ställer till med. Vi menar att kunskapen är lokal. Man kan avgöra frågan lokalt. Riksdagen borde inte ha lagt ett hinder genom lagstiftningen. Det här är några av de exempel som vi från Folkpartiets sida har tagit upp. Vi välkomnar, som sagt, lagstiftningen. Det är ett viktigt steg. Vi vill inte införa marknadshyror. Vi vill reformera hyressättningssystemet. Men hur kommer Socialdemokraterna med stödpartier att förhålla sig till de olösta frågorna som inte behandlas i dag? Vad är ert svar på dem? Det tror jag är väldigt viktigt också för väljarna. Jag väntar med spänning, herr talman, på vad svaret kommer att vara. Jag återkommer i replikskiftena.

Herr talman! Det blir väl sista gången jag debatterar med Ragnwi Marcelind i den här kammaren över huvud taget. Jag ska tacka för de mycket gälla debatter vi har haft tillsammans. Herr talman! Huvudsaken i det här betänkandet rör den så kallade trepartsöverenskommelsen. Till detta har förts en rad motioner från allmänna motionstiden. Av alla de olika förslag som lades fram i trepartsöverenskommelsen går vi nu till beslut i den del som rör hyressättningen i nyproduktionen, medan vi i övriga delar inte delar den uppfattning som kom fram i överenskommelsen eller i vissa fall väljer att ytterligare utreda förslagen. För oss i Vänsterpartiet har det inte alls varit självklart att den propositionen borde läggas. Vi skulle gärna velat se att samtidigt som propositionen lades det också fanns framme ett bostadsfinansieringssystem. För oss är det viktigt att nyproduktionen av hyresrätter får en hyressättning som inte alltför kraftigt avviker från det redan byggda beståndet och att en mycket stor del av det som kommer att byggas per automatik också skulle ha kopplats till bruksvärdet. Problemet är för oss att det finns en risk att det här förslaget blir hyresdrivande i nyproduktionen. Om vi hade haft ett bostadsfinansieringssystem av den typ som Vänsterpartiet föreslår, med en satsning på 10 miljarder årligen i tio år med förförhandlade hyror och ett hyrestak, skulle det här inte vara lika farligt, utan merparten av det som skulle byggas skulle därmed kunna föras in per automatik i bruksvärdessystemet. Om detta skulle vara möjligt måste, som sagt var, staten ta sitt ansvar för den framtida bostadsfinansieringen. Än så länge, herr talman, är det faktiskt bara Vänsterpartiet som har presenterat ett ekonomiskt hållbart finansieringsförslag som skulle leda fram till den utvecklingen. För vår del har det funnits skäl både för och mot nyproduktionshyror. Å ena sidan, som sagt, finns det en uppenbar risk för högre hyror i nyproduktionen. Å andra sidan tillmötesgår vi nu dem som så länge jag har suttit i den här kammaren har framfört: Det går inte att räkna hem. Vi vet inte. Vi vågar inte bygga. Det har visat sig sedan vi införde investeringsbidragen för byggande av hyresrätter att det gick alldeles utmärkt att få fart på byggandet av hyresrätter. Det har inte varit några problem. Nu tar vi bort det argumentet. Nu är det inga problem längre. Nu får man förförhandlade hyror. Man vet hur man ska kunna räkna in sina kostnader. Det här innebär också, och det är en fördel för oss, när det gäller systemet när man undantar de många gånger för höga hyresnivåerna från bruksvärdessystemet att vi inte får någon smittoeffekt. Att, som man nu föreslår från borgerligheten, föra in den nyproduktion som får presumtion in i bruksvärdessystemet som jämförelseobjekt skulle innebära en hyreshöjande effekt, framför allt på det redan byggda och framför allt på det som renoveras och byggs om. Då hade vi per automatik sagt nej till det här. Det hade inte varit intressant. För det skulle driva upp hyrorna. Herr talman! När man läser reservationerna från de borgerliga partierna kan man konstatera, inte minst om man lägger till de förslag som finns i deras så kallade samlade vårbudgetförslag, att den så kallade alliansen faktiskt är en allians för högre hyror. Jag tycker att det är en mycket utmärkt varudeklaration när de ger sig ut i valrörelsen. Gå ut och säg till folk: Ett av våra mål om vi får majoritet i valet - gud bevare att det blev på det viset - är att vi kommer att höja era hyror. För det är vad ni säger konsekvent i era reservationer. Värst i klassen den här gången är utan tvekan Centerpartiet. Där vill man ha helt fria hyror i nyproduktion, vilket per automatik skulle leda till oerhört höga hyror i alla de områden där det i dag finns bostadsbrist. Om man lägger till det som kommer längre fram i andra reservationer, från Centerpartiet i det här fallet, skulle man dessutom få lov att använda de nysatta mycket höga privata hyrorna mellan en fastighetsägare och den enskilde hyresgästen som ett jämförelseobjekt för övriga hyressättningar. Det skulle skruva upp hyresnivåerna på ett sådant sätt att det inte bara kommer att bli dyrare för människor att hyra en lägenhet. Det kommer också att öka den ekonomiska segregationen ännu värre än det ser ut redan i dag. Från att Centerpartiet har varit en som jag tycker ganska tillförlitlig partner när det gäller att försvara bruksvärdessystemet i allmännyttan har man vandrat över och ställt sig längst ut på högerkanten. Där kan man utan tvekan säga: Folk har råd att betala mycket högre hyra. Om man inte har råd behöver man väl inte bo där. Då får man väl bo någon annanstans. Jag tycker att det är sorgesamt, herr talman. På punkt efter punkt handlar det om att höja hyrorna. Jag har svårt att se ett enda förslag som borgarna lägger som inte leder till högre hyror. I förslaget om vilka som ska vara jämförelseobjekt väljer man att säga att alla ska vara jämförelseobjekt. Man har som Mödde och Tödde gått upp och pratat om en tumme här, att det bidde en tumme. Och så säger man att vi bryter mot trepartsöverenskommelsen. En grundläggande del i trepartsöverenskommelsen var faktiskt att allmännyttan fortfarande skulle vara hyresnormerande. Är det så att trepartsöverenskommelsen bara är bra i de delar där man delar trepartsöverenskommelsens uppfattning? Jag tycker att det är en helt rimlig politisk slutsats. Men anklaga inte andra partier för att bryta mot trepartsöverenskommelsen när ni i en av de bärande delarna av trepartsöverenskommelsen faktiskt har en helt annan uppfattning! Grunden var att man fortfarande skulle ha ett jämförelseobjekt där avkastningskraven från bolagen var begränsade och där självkostnadsprincipen gällde som det egentligen enda möjliga jämförelseobjektet. Om vi jämför redan höga hyror höjer vi hyresnivåerna ytterligare. Om vi inte väljer att ha ett spekulationsfritt boende som allmännyttan är utan använder vad som helst som jämförelseobjekt får vi högre hyresnivåer. Med andra ord är och förblir ni en hyreshöjarallians. Jag önskar er alla lycka till att gå ut på gator och torg en valrörelse och berätta det för folket. Om ni inte gör det lovar jag att vi är ett par andra partier som i valrörelsen kommer att jaga er med blåslampa för att förklara vad det är för politik ni egentligen för. Till det här betänkandet har Vänsterpartiet dessutom lagt en alldeles egen liten reservation. Det handlar om det så kallade påtaglighetsrekvisitet som på något sätt ger de privata fastighetsägarna rätten att ta ut högre hyror än vad man kom överens om i förhandlingarna mellan allmännyttan och hyresgäströrelsen. Påtaglighetsrekvisitet har enligt vårt sätt att se det spelat ut sin roll. Det fanns en tid då det var vettigt, när man hade bättre kreditgarantier, när det fanns andra fördelar för de allmännyttiga bostadsbolagen. Så är det inte längre. Alltså behövs inte påtaglighetsrekvisitet heller. Påtaglighetsrekvisitet innebär egentligen bara en sak i dag. Det är att man får betala högre hyror i det privata beståndet än i det allmännyttiga, utan att det finns något egentligt skäl till det. Herr talman! Låt mig bara avsluta lite grann. Vid varje tillfälle som vi har debatterat de här sakerna finns det någon sorts allmän misstänksamhet mot hyresgäströrelsen. Man säger: Det måste vara upp till var och en att förhandla med vem man vill. Men så är det ju! Det finns inget förbud att bilda en hyresgäströrelse. Det har aldrig funnits något förbud mot att bilda en alternativ hyresgäströrelse. Antingen tycker ni att hyresgästerna inte är tillräckligt intelligenta för att själva bilda en hyresgäströrelse, eller så pratar ni, om ni ursäktar uttrycket, i nattmössan. Det finns väl inget skäl att misstänka att hyresgäster som organiserar sig i Hyresgästföreningen gör det därför att de tror att det inte finns något annat sätt eller att man går med i en organisation därför att man tycker att den är dålig. Vanligtvis går man väl med i en organisation därför att man tycker att den är bra. Jag utgår ifrån att vi alla har valt parti utifrån våra politiska uppfattningar. Självklart väljer hyresgäster i huvudsak Hyresgästföreningen därför att de tycker att Hyresgästföreningen är en alldeles utmärkt företrädare. Ni vill bilda tillfälliga nya hyresgästorganisationer för att förhandla för hyresgäster som inte finns. Det är ju egentligen det ni föreslår. För de nya hyreslägenheterna vid nyproduktion ska hyrorna fastställas redan innan det finns hyresgäster. I stället för att en hyresgäströrelse ska bildas för att förhandla om någonting där man inte vet vem som ska bo vore det väl ganska rimligt om detta gjordes av en etablerad hyresgästorganisation. Om det sedan råkar vara Hyresgästföreningen i den form den har i dag spelar väl mindre roll, men det finns väl inget skäl att bilda tillfälliga hyresgästorganisationer för att förhandla för hyresgäster som inte finns. Med det, herr talman, går jag ned från talarstolen och tar emot ett antal repliker.

Herr talman! Inledningsvis vill jag återgälda tacket, Sten Lundström, för de fina debatter vi har haft. Jag vill ärligt och uppriktigt säga att jag tycker att det är en förlust för Vänsterpartiet att förlora ett sådan engagerad och provocerande debattör. Just det provocerande är väl det som gör att man inte kan svara på alla frågor, även om man gärna skulle vilja, i en sådan påhoppsaktion som Sten företog sig alldeles nyss. Han använde sig av ett av de mest välkända retoriska grepp som finns, nämligen skrämselpropaganda, när han pratade om en allians för högre hyror. Jag skulle bara vilja påminna Sten Lundström om att vi trots allt under de senaste tolv åren haft en regering som Sten Lundström och Vänsterpartiet varit med och regerat i och som sett till att vi fått de högsta hyreshöjningarna på evigheters evigheter. Hyrorna har ökat och ökat. Det är också just därför som Hyresgästföreningen själv går ut och säger att det måste bli ett slut på detta. Och så har Sten Lundström mage att stå här och säga att alliansen är en allians för högre hyror! Jag tror att Sten Lundström först måste svara på varför hyrorna har gått upp så oerhört mycket under hans egen regeringsperiod. Sedan blir jag lite nyfiken när Sten Lundström säger att han egentligen inte hade velat att den här propositionen lades fram eftersom den är inte tillräckligt bra eller skulle ha lagts fram tillsammans med ett nytt finansieringssystem. Då undrar man ju varför Sten Lundström har stöttat den. Min nästa fråga gäller tillval och frånval. Tycker Vänsterpartiet på något sätt att det är problematiskt att hyresgästerna - eller kunderna, som jag tidigare uttryckte det - själva ska ha möjlighet att välja? Inte minst kan det ju handla om att faktiskt kunna minska sin hyra om man inte har de ekonomiska förutsättningarna att hyra det som är befintligt.

Herr talman! Skrämselpropaganda är ett alldeles utmärkt propagandistiskt vapen. I det här fallet behöver man inte ens använda det. Man behöver bara förhålla sig till verkligheten för att se att det jag säger inte har någonting med skrämselpropaganda att göra. Jag citerar bara era egna reservationer och era egna budgetförslag. Detta är alltså ingen skrämselpropaganda; det är bara konsumentupplysning. Dessutom har jag aldrig suttit i en regering. Jag hade gärna gjort det. Jag tycker att det skulle vara rätt kul att sitta i en regering, men jag har aldrig gjort det. Vårt parti har inte ens samarbetat med den här regeringen i tolv år - vi får ha en liten historielektion trots att vi har en historielärare i församlingen. Under en period mellan 1995 och 1998, tror jag, hade vi en majoritet i riksdagen som bestod av Centerpartiet och Socialdemokraterna. Varför har hyrorna höjts så mycket? Ja, det första är naturligtvis att man gjorde en skattereform. Den allra kraftigaste hyreshöjningen kom på grund av en skattereform. Mig veterligen tillhör jag ett parti som inte delade den uppfattningen. Stora delar av kammaren, bland annat Folkpartiet, var väldiga tillskyndare av den skatteöverenskommelse man gjorde medan Vänsterpartiet ställde sig utanför den. Man kan dessutom konstatera att hyresgästerna, förutom att de kom väldigt illa ut i skatteöverenskommelsen, har fått bära väldigt mycket av saneringen av statens dåliga ekonomi, och det var framför allt under Centerpartiets och socialdemokratins samregering som detta skedde. Vi har år efter år försökt påvisa behovet av att staten deltar aktivt i att se till att få i gång ett byggande till rimliga kostnader. Detta driver vi fortfarande vid varje tillfälle i förhandlingar med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vi tänker inte sluta driva det även om jag slutar - här vill jag också passa på att tacka för de mycket värmande orden. När det gäller tillval och frånval förekommer detta redan. Det förekommer både i Landskrona, i Malmö och på andra ställen. Man har lite olika lösningar. Den lösning som kanske tilltalar mig bäst är den fria fond man får i varje lägenhet där man själv bestämmer över de medel som ska gå till upprustning och renovering och själv kan styra över vad man vill få gjort. Den modellen använder till exempel Landskronahem hemma i Skåne. Jag är däremot lite rädd för tillval och frånval. Jag har sett en del lägenheter i Malmö, där man haft tillval och frånval länge, som inte ser roliga ut längre.

Herr talman! Det duger inte, Sten Lundström, att stå och säga att Vänsterpartiet inte har suttit i regeringen. Normalt sett brukar ni ju vara väldigt stolta över ert förhandlingsarbete med den sittande regeringen i samband med budgetarna. Utan Vänsterpartiets stöd hade ju inte de här olika propositionerna över huvud taget kommit till stånd. För att koppla tillbaka till den skrämselpropaganda som Sten Lundström försöker framföra visar denna att Sten Lundström inte har en riktig bild av hur det ser ut i Sverige i dag. I Sverige i dag har vi de högsta hyrorna någonsin. Vi har den största bostadsbristen någonsin. Vi har den största hemlösheten någonsin. Det kom ett pressmeddelande i går från Socialstyrelsen - jag utgår från att Sten Lundström har läst det - med en rapport över de mätningar som gjordes förra året som tydligt visar hur krasst det är på bostadsmarknaden i dag, inte minst för de allra svagaste grupperna. Dem vill i alla fall jag vara med och försöka strida för. Då hjälper det inte att säga att ni inte är med och regerar, utan ni måste ta ansvar för den politik som har förts de tolv år som ligger tillbaka. Om ingen annan kommer att förfölja er under denna valrörelse kommer jag att göra det och peka på att ni faktiskt har suttit med och styrt Sverige i tolv år och vi har en så dålig bostadsmarknad som vi har. Sedan är ju sanningen att dagens boende beskattas, som jag sagt så många gånger tidigare, precis som sprit och tobak gör. Sprit och tobak kan man förstå, men varför boendet ska beskattas kan inte jag förstå. Det måste bli en ny, reformerad bostadspolitik där vi kan se till att människor kan få lägenheter. Människor ska ha tak över huvudet, och det ska vara hyror som gör att människor har råd att bo. Det är inte rimligt att det ska vara billigare att bo i ett eget hus på ena sidan gatan än i hyreslägenheten tvärs över gatan. Detta hade Sten Lundström och Vänsterpartiet kunnat vara med och påverka om ni hade satt hårt mot hårt mot regeringen också i den här frågan, som ni har gjort i andra.

Herr talman! Eftersom jag glömde det yrkar jag bifall till reservation 19 under punkt 14. Man skulle naturligtvis kunna känna en viss tillfredsställelse över Kristdemokraternas resonemang om att ni vill se till att det byggs. Men då tittar man på vad ni föreslår i verkligheten: Avskaffa investeringsbidraget! Avskaffa investeringsstimulansen! Avskaffa räntebidraget! Då byggs det ju oerhört mycket bostäder. Det kommer naturligtvis att skapa bostäder så det bara visslar om det. Ni vill också ha högre hyror för nyproduktionen och högre hyror i det byggda beståndet. Det kommer naturligtvis att skapa väldigt mycket nya bostäder. Man måste vara medveten om att det finns två orsaker till att det inte byggs. Den ena är att det inte finns kunder som efterfrågar högre hyror. Det är ett stort problem. När ni nu väljer att avskaffa alla stöd i samhället för att kunna producera till rimlig nivå innebär det att ni lägger en "död hand" över bostadsbyggandet. Sedan säger ni att ni ska avskaffa fastighetsskatten. Inte mig emot. Jag avskaffar gärna fastighetsskatten på hyresrätter. Det tillhör våra förslag. Det har vi föreslagit länge. Men det ger ingenting. Ungefär 10 kr i månaden för en normaltrea skulle det innebära att avskaffa fastighetsskatten. Det kommer inte att skapa några nya bostäder. Men kom gärna med! Läs våra förslag till hur man kan få fart på bostadsbyggandet! Var med och finansiera och se till att vi kan bygga så att flertalet kan efterfråga!

Herr talman! Jag hade tänkt börja med något helt annat, men det är precis som tidigare talare var inne på att Sten Lundström har en fantastisk förmåga att verkligen få i gång adrenalinet. Jag måste säga att om Sten Lundström anser att det finns möjlighet att göra ändringar i fastighetsskatten så välkomnar jag Vänsterpartiet att i fastighetsskattedebatten i eftermiddag i skatteutskottet ändra uppfattning. Jag ser i så fall fram emot Vänsterpartiets ändrade ståndpunkt. Vi får väl se vad som händer i den debatten. Herr talman! Nu ska jag återgå till bostadsutskottets debatt. Och jag kan konstatera när jag läser i betänkandet och framför allt i propositionen att propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet. Man kunde nästan få intrycket när Sten Lundström stod i talarstolen att Sten Lundström distanserar sig fullständigt från allt det som står skrivet här. Det tycker jag är mycket märkligt, därför att det jag tycker att vi gör här i dag är att vi tar fasta på just det som Hyresgästernas riksförbund, SABO och Fastighetsägarna har påtalat. Det är de tre stora aktörerna som av riksdagen har getts mandatet att förhandla om hyresnivåerna. Vi politiker här i riksdagen sätter ju inte hyrorna. Det hoppas jag att Sten Lundström håller med om. Vi har genom lagstiftningen gett ett mandat till parterna på hyresmarknaden att avgöra detta. När nu de här parterna kommer tillbaka till riksdagen och säger att följande förändringar behöver vi få till stånd för att vi ska få en fungerande hyresmarknad tycker jag att det känns väldigt märkligt med det resonemang som Sten Lundström för från talarstolen i dag. Misstänksamhet mot Hyresgästföreningen - absolut inte. Jag tror att jag till och med gav en mycket tydlig eloge från talarstolen genom att säga att parterna har tagit ett stort ansvar för att vi ska få till stånd en reformering. Därmed vill jag fråga Sten Lundström: Anser inte Sten Lundström att det här är ett sätt att möjliggöra för de tre parterna att faktiskt ta det ansvar som vi genom lagstiftningen har sagt att de ska ta? Är det inte det som beslutet i dag syftar till?

Herr talman! När man inte kan väcka några andra känslor kan man i alla fall få upp adrenalinet. Det är väl en fördel. När det gäller fastighetsskatten finns det naturligtvis en uppgörelse mellan partierna. Vi gör upp om skatterna. Det är kompromisser. Om ni mot all förmodan skulle få majoritet i nästa val kommer ni att få uppleva vad kompromisser innebär. Jag distanserar mig inte alls från det här. Jag försöker föra ett resonemang om att det inte är en självklarhet för oss att det här förslaget skulle ha lagts fram. Men vi ställer upp bakom. Det står i propositionen, och så är det. Vi vänder oss inte emot detta. Trepartsöverenskommelsen består av delar. Detta är en del. Det finns andra delar av trepartsöverenskommelsen som vi inte uppskattar och som vi inte vill se genomförda. Det måste väl vara parlamentets uppgift att bedöma. Ni har själva till exempel valt att plocka bort allmännyttans hyresnormerande roll från trepartsöverenskommelsen. När det gäller hyressättningen i befintligt bestånd är jag mycket tveksam till Malmömodellen. Jag är mycket tveksam till vad som kommer att hända, framför allt hos mindre fastighetsägare som har hyresgäster som betalar 2 000-3 000 kr för lite i månaden i hyra mot vad man skulle kunna få av en ny hyresgäst. Jag har inte den tilliten att det inte kommer att bli så lukrativt att byta hyresgäster att det här kommer att skapa problem som vi inte har räknat med. Visst, trepartsöverenskommelsen i all ära, men den höll inte särskilt länge. SABO bröt genast den ena delen. Fastighetsägarna valde att springa till Bryssel och inför Europadomstolen anmäla bland annat hyresnormeringen och sättet att sätta hyror på. Trepartsöverenskommelsen dog i stort sett innan bläcket hade torkat.

Herr talman! Då konstaterar jag att Sten Lundström faktiskt ställer sig bakom det här förslaget i dag och egentligen har parenteser kring delar av det. Det känner jag en stor glädje över att Sten Lundström nu har bekräftat. Men det jag tycker är viktigt att peka på är de problem som har tagits fram av de tre parterna. Det handlar bland annat om hur man ska kunna göra prövningar mellan likvärdiga lägenheter om det inte finns ett underlag. Jag menar att vi ändå måste lyssna till att hyresnämnderna har haft bekymmer. Har man inte byggt bostäder finns det väldigt lite att jämföra med. Det kan man gott säga. Då måste vi ju fundera över hur man ska få ett bra underlag för att kunna göra de här prövningarna. Jag menar också att det känns väldigt märkligt att man inte skulle kunna ta hänsyn till de privata fastighetsägare som är billigare. Det har vi sett exempel på. Varför skulle inte de kunna ingå i underlaget? Jag tycker att det är väldigt viktigt att komma ihåg att det ofta sägs att de kommunala bostadsföretagen, i egenskap av vem som äger dem, skulle vara de billigaste. Jag tycker mig ändå se att det inte har varit fallet. Det finns exempel på den privata sidan där små, unika bostadsförvaltare som specialiserar sig är väldigt skickliga och har lyckats nå mycket bättre resultat. Låt mig säga, herr talman, att jag står upp för att hyresgästerna ska ha ett bra och gott besittningsskydd. Jag och Folkpartiet står upp för att vi ska se till att vi får rimliga hyresnivåer. Vi har inget intresse av att skapa lagstiftning eller regelverk som ska vara hyresdrivande på något sätt. Vi tycker också att Hyresgästernas riksförbund har tagit ett väldigt stort ansvar vad gäller just ansvaret för att se till att regelverken fungerar. Man har också vänt sig till riksdagen. Låt mig då avsluta med en fråga, herr talman: Malmö är ett välkänt exempel när det handlar om att vilja ha ett lagstöd, vad kommer konsekvenserna att bli om Vänsterpartiet får sin vilja igenom, det vill säga att Malmö inte kommer att ha något lagstiftningsstöd över huvud taget? Det tror jag är allt annat än gynnande för hyresgästerna. Slutligen, herr talman, vill jag också tacka Sten Lundström för alla mycket intensiva, intressanta och adrenalinhöjande debatter.

Herr talman! Jag tackar för orden att det inte bara är adrenalinet utan även intressant och tankeväckande. Det är en klar fördel. Jämförelseobjekt? Nej, men det vore naturligtvis en spännande tanke om vi utgår från att vi ska jämföra med lägsta hyra på orten och sätta hyrorna därefter. Om det är Folkpartiets förslag kan vi träffas efteråt och diskutera färdigt. Förslaget är att hitta någonting på bostadsmarknaden där avkastningskraven är begränsade och där självkostnadsprincipen gäller och ha det som utgångspunkt för hyressättningen. Då finns bara allmännyttan. Det finns inget annat att jämföra med. I annat fall ska man jämföra med de hyror som i tidigare förhandlingar är satta högre än de nivåer man har nått i de aktuella förhandlingarna. Det innebär med andra ord att man på det här sättet får ett hyresdrivande system. Det är en del av det som ligger bakom när jag väljer att kalla er för hyreshöjaralliansen. Det är ett av de förslagen som kommer att leda fram till högre hyror på marknaden. Malmö har begärt lagstöd. Ja, Malmö har begärt lagstöd för att kunna bibehålla ett system där man inte höjer hyran fullt ut. Än så länge har det inte funnits något behov av lagstöd. Det har fungerat alldeles utmärkt utan lagstöd. Jag är övertygad om att det kommer att göra det ganska länge än. Det som eventuellt skulle kunna hända, men som än så länge inte har hänt och som jag tror att marknadens aktörer, som ni kallar dem för, är ganska medvetna om, är att om man skulle bestämma sig för att använda sig av den högre satta hyran som jämförelse med sluthyran kommer vi att få mycket tuffa förhandlingar i Malmö framöver. Jag tror att de privata fastighetsägarna är djupt medvetna om det problem som det skulle skapa. Ingen har än så länge valt att överklaga till hyresnämnden och försökt få en jämförelse med den sluthyra som man har satt i avtalen med MKB. Och jag tror inte att man kommer att göra det heller.

Fru talman! Det vi ser i dag och lite bakåt i tiden har vi ju faktiskt facit i hand på, alltså det som Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet har åstadkommit de senaste åren. Då kan vi konstatera att om jag skulle vara lika rak och elak som Sten Lundström var så skulle jag kunna kalla dem för hyreshöjarkartellen, för hyrorna har ju, som vi har hört och förstått, gått upp väldigt de senaste åren. Det skulle också ligga nära till hands med arbetslöshetskartellen, som ser till att väldigt många är arbetslösa, och har de inte något jobb har de inte råd att betala någon bostad. Jag skulle också kunna kalla er för bostadsbristkartellen, för ni har också sett till att det är en ganska stor bostadsbrist i landet. Ungefär 61 % av befolkningen bor i en kommun där det inte finns tillräckligt med bostäder. Här har vi alltså facit i hand. När det gäller framtiden vill jag påstå att Sten Lundström är lika träffsäker som en sådan där spågumma, eller kanske snarare spågubbe, som tittar i sin kristallkula efter vad som kommer att ske framåt. Den träffsäkerheten är lika bra som en spågummas när han ska beskriva vad som kommer att hända med det borgerliga förslaget. Där har han inget facit i hand, och han gör sig till tolk för något som jag inte tycker stämmer över huvud taget med de förslag som vi har lagt fram. Ingen har något intresse av att hyrorna går upp och det blir dyrare att bo. Alla har vi ett intresse av att det är så billigt som möjligt att bo och att bostäderna är så bra och funktionsdugliga som möjligt. Det vi diskuterar i dag är ju hyresrätten. Jag har förstått att vi ändå är överens om att vi behöver den. För att göra den mer attraktiv och för att den ska kunna finnas kvar har vi trepartsöverenskommelsen. Jag ska ställa en enkel fråga om tillval och frånval. Jag läser i ett pressmeddelande som gick ut från Hyresgästföreningen precis efter trepartsöverenskommelsen 2003. Man skriver så här: Organisationerna vill skapa ordning och reda genom att komma överens om ramarna för dessa individuella avtal, och lagstiftningen måste ändras så att den ger möjlighet till bindande flerårsavtal om individuella anpassningar. Detta handlade om tillval och frånval. Jag gick in mitt i ett stycke. Men av detta blev det ingenting. Det bidde inte en tumme ens - det bidde absolut ingenting. Varför, Sten Lundström?

Fru talman! När det gäller bostadsbrist ska man nog vara lite försiktig med att påstå att det inte finns något slags kristallkula att titta i. Man behöver ingen sådan. Man kan bara titta tillbaka på vad som hände när ni sist satt i regeringen. Då dog bostadsmarknaden fullständigt. Då slutade man bygga. Det var starten på det som vi nu ser slutet på. Vi har förslag på hur man ska komma ifrån bostadsbristen. Jag kan bara konstatera att ni inte ställer upp på något av dem. Ni vill dessutom ta bort alla de stöd som finns, och det ni på sin höjd vill uppnå är en hyressänkning på 10 kr i månaden för en normaltrea. Sedan vill ni låta hyrorna för nyproduktion, framför allt om vi tittar på Centerpartiets förslag - det är lite synd att jämföra med er eftersom ni inte delar Centerns uppfattning - sättas helt fritt. Det kommer inte att byggas många lägenheter då, därför att det finns inte konsumenter som kan efterfråga de hyresnivåer som era förslag kommer att leda fram till. Ni vill avskaffa räntebidragen på sju år. Det leder till kraftigt ökade hyror. Visst, man skulle kunna tänka sig att avskaffa räntebidragen om man samtidigt är beredd att göra någonting annat för att kompensera, men ni är inte beredda till det heller. Det enda ni har är fastighetsskatten, och den ger ingenting när det gäller hyresrätten och knappt någonting på bostadsrättens sida heller. Däremot skulle det ge ganska mycket pengar till en del egnahemsägare. Systemet för tillval och frånval fungerar redan. Det finns inga svårigheter att teckna sådana avtal. Det är inget problem i bruksvärdessystemet att teckna sådana avtal. Under de senaste tio åren har det tecknats avtal med tillval och frånval. Det gäller bara att få parterna på marknaden att vara överens om hyressättningen. Där var tiden slut.

Fru talman! Ja, vi hör här om Vänsterns olika förslag om hur det ska byggas mer. Jag kan konstatera att ni är ganska ensamma om era förslag. Ni har inte lyckats övertyga Socialdemokraterna och Miljöpartiet om dessa förslag, så era samarbetspartner är inte alls med på vagnen här. Sten Lundström säger så här: Ni höjer hyran i nyproduktionen. Då får han det att låta som att han och Vänsterpartiet inte står bakom det vi diskuterar i dag, men det gör han ju bevisligen. Han står ju faktiskt bakom att det ska kunna vara ett annat sätt att förhandla fram hyror som ska gälla i tio år för nyproduktion. Det är ju en lögn att stå och säga på det sättet. Det har jag hört honom säga flera gånger: Ni höjer hyran. Det är inget som säger att det blir en så mycket högre hyra. Det är det ingen som vet. Vi står bakom detta, och det gör även ni, Sten Lundström. Det vi inte står bakom är just det veto som man har gett till hyresgästorganisationen. I övrigt är vi överens om det här. Jag tycker att Sten Lundström ska hålla sig till sanningen. När det gäller tillval och frånval är det ju inte så enkelt som Sten Lundström vill göra gällande. Det är ju därför man i trepartsöverenskommelsen skrev att man vill ha det här reglerat, för det fungerar inte i dag. De privata värdarna kan inte göra någonting om inte de kommunala har prislistor för olika saker. Det fungerar alltså inte på marknaden. Är vi överens om att hyresrätten ska bli attraktiv så måste det här fungera, för annars kommer folk att välja andra boendeformer där de har större möjlighet att påverka själva. Nu ser jag att min tid snart är slut. Jag vill också tacka Sten Lundström för många debatter som har varit engagerade, för Sten Lundström är en engagerad politiker. Även om vi inte har samma uppfattning så tycker jag att det är roligt att debattera med folk som är väldigt raka och tydliga med vad de tycker.

Fru talman! Jag får tacka för det. Det är naturligtvis värmande. Vi står bakom det här - jag tror att jag har sagt det tidigare - men vi gör det inte med någon större entusiasm. Så kan vi säga. Vi skulle samtidigt med det här vilja ha ett nytt bostadsfinansieringssystem klart. Vi vill ha så lite som möjligt av det nybyggda utanför bruksvärdesprövningen. Däremot vill vi ha förförhandlade hyror som vi kan föra över i bruksvärdessystemet ganska snart. Det här systemet skulle naturligtvis kunna leda till en del nischbyggande med mycket höga hyror, om man kan komma överens med hyresgäströrelsen. Därför är det viktigt att vi också ser till att det finns ekonomiska förutsättningar för att bygga hyresrätter till rimliga nivåer. Som det ser ut nu vet vi att fram till mitten av 2008 kommer de gamla systemen, investeringsbidragen, investeringsstimulansen och räntebidragen, att finnas kvar. Det finns alltså ett par år kvar att bygga hyresrätter med rimliga kostnader. Sedan måste det här systemet ersättas med någonting annat. Jag är övertygad efter de diskussioner jag har haft med Socialdemokraterna - med Miljöpartiet också, faktiskt - om att det finns en enighet om att det måste till ett system som minst omfattar samma stöd som det vi har i dag. Men jag vet också, utan att titta i någon kristallkula, att ni är emot alla sådana förslag. Ni är emot alla förslag som skulle göra det möjligt att bygga billiga hyresrätter framöver. Det är inte vi som hotar hyresrätten, utan det är hyreshöjaralliansen som gör det. Jag gillar historien om Mödde och Tödde. Det bidde en tumme. Men samtidigt är den ganska avslöjande, för den visar att ni jämför bostäder med vilken annan konsumtionsvara som helst. För oss är bostaden något mycket större. Det är en social rättighet. Det är ingen kostym. Inte ens en gång en slips är det.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa några frågor till Agne Hansson. Jag vill först säga att jag delar verklighetsbeskrivningen fullständigt. Det finns bostadsbrist. Det finns hemlöshet. Det finns folk som inte har råd att efterfråga de bostäder som byggs. Det är lösningarna som jag är lite mer tveksam till. Även Agne Hansson hänvisar till trepartsöverenskommelsen. Jag kan konstatera i er reservation nr 1 att ni vill ha fria avtalshyror i nyproduktionen. Det stämmer inte särskilt bra överens med trepartsöverenskommelsen som i stort sett stämmer överens med det förslag som ligger, nämligen att det ska vara hyror satta i förhandlingar mellan hyresgästorganisation och fastighetsägare. Hyrorna ska vara satta i förväg. Som det står i trepartsöverenskommelsen ska det heller inte vara möjligt att pröva i hyresnämnden. Ni föreslår ett helt nytt system där den som är beredd att betala mest får lägenheten. Hur många kommer att ställas utanför möjligheten att flytta in i nyproduktion om ert förslag går igenom? Det kommer det lyckligtvis inte att göra. Vad skiljer marknadshyror från fria avtalshyror i nyproduktionen? För mig innebär marknadshyror att den enskilde hyresgästen och en fastighetsägare kommer överens om vilken hyresnivå som ska gälla. Det ni föreslår i reservation 1 kan inte tolkas som något annat än ren marknadshyra i sitt absolut råaste skick. Det är en hyra som med automatik ställer folk utanför. Ni vill dessutom ha presumtivitet för de här hyrorna. I er reservation nr 12 skriver ni: Att undanta lägenheter som har hyror med presumtionsverkan skulle bidra till att försämra jämförelseunderlaget, detta inte minst då en stor del av nybyggda lägenheter troligtvis kommer att omfattas av hyror med presumtionsverkan. Menar ni att de fria marknadshyrorna ska vara möjliga att använda som jämförelseobjekt?

Fru talman! Det var intressant att Sten Lundström delar min beskrivning av historien under 24 år. Jag vill fråga Sten Lundström: Vad har du och Vänsterpartiet åstadkommit på de 24 åren om det ser i stort sett likadant ut? Är det inte ett betyg på att de förslag som du säger att ni försöker få igenom inte har gett något resultat, eller vad beror det på? Den frågan har jag försökt ställa mig. Därför har jag kommit med olika lösningar för att få detta till stånd. Politiken har också ändrats på många punkter under de här 24 åren. Jag noterar att Vänsterpartiets politik inte har förändrats. Ni är de enda krubbitarna kvar på stora subventioner som skulle lösa bostadsmarknadens och hyressättningens problem. Jag vill erinra om vad en tidigare finansminister och nuvarande statsminister ofta brukar säga: Jag fick förmånen - eller möjligen nackdelen - att vara med och städa upp efter subventionsraseriet i slutet av 90-talet så jag vet vad det innebar för många svaga hyresgäster. Därför vill vi pröva flera former av vilka fri hyressättning kan vara en och den enskilde kan betros att förhandla fram sin egen hyra när inte en partsöverenskommelse är möjlig. Om man inte ska stranda med hyressättningen måste man ju ha andra system. Vad har Sten Lundström för förslag i de fall överenskommelse inte kan träffas?

Fru talman! Jag var rädd att jag inte skulle få något svar alls, men det kom ju mot slutet. Jag kan konstatera att när vi hade den stora bostadsbristen på 50- och 60-talet fattade man ett unikt beslut här i landet. Man beslutade att bygga en miljon bostäder, och man gjorde det. Det gjorde man inte på marknadens villkor. Man gjorde det därför att samhället bestämde sig för att folk skulle få bostäder av hög kvalitet som man hade möjlighet att efterfråga. Det gjordes många fel under miljonprogrammet, men ingen kan ta ifrån den generationens politiker att man på tio år i stort sett byggde bort hela bostadsbristen och skapade bra bostäder. Det kan ingen ta ifrån dem. Vi föreslår nu från Vänsterpartiet att man inrättar en bostadsfond där man avsätter tio miljarder årligen. Räntan och amorteringen på det tar statskassan under 30 år. På det sättet skulle vi kunna bygga i storleksordningen 200 000 hyresrätter på tio år. Vad händer då? De förslag som vi har tagit fram tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet när det gäller investeringsbidrag och investeringsstimulans har bland annat lett till att svarthandeln med bostäder radikalt har minskat i min hemkommun. Det byggs lägenheter som folk har råd att efterfråga. Det byggs bra bostäder som folk vill bo i. Det minskar svarthandeln. Det finns ingen annan lösning på bostadsbrist, svarthandel och hemlöshet än att bygga bostäder så att alla människor har möjlighet till en bostad. I min egen hemkommun fanns det inte en enda hemlös i slutet av 70-talet. Alla hade ett eget kontrakt. En och annan sov fortfarande utomhus, men man kunde gå hem och tvätta sig och laga mat. Det är möjligt när politiker bestämmer sig för att komma undan detta. Ni sätter er och väntar passivt på att marknaden ska göra det. Sedan kommer ni på att om marknaden får lov att bestämma hyrorna kommer det att bli jättebra. Det tror jag inte på. Det är en väg som leder helt fel.

Fru talman! Om Sten Lundström delar min uppfattning om historiebeskrivningen är min fråga: Vad har du gjort för att förändra situationen? Det finns mycket att säga om miljonprogrammet. Det kom till under kraftiga subventioner som sedan brakade åt skogen. Man var sedan tvungen att förändra det för att det inte skulle äta upp hela statsbudgeten. Det var uppe i 52 miljarder per budgetår när det var som värst. Det är inte de starkaste som lider av det. Det är de svaga människorna som drabbas när det inte går att hantera det i evighet. Vi förordar inte att man kan lösa all bostadsbrist med marknadens villkor, men jag tror att det går att lösa väldigt mycket på det sättet. Därför är vi inte motståndare. Vi har från Centerpartiets sida pekat på att man kan ge tillfälliga investeringsstimulanser till ett byggande för att få i gång det. De långsiktiga subventioner som vi har sett i svensk bostadspolitik genom åren har ju inte lett till en social bostadspolitik för alla. Där finns det mycket kvar att göra. Det är väldigt stor skillnad mellan den hyressättning i nyproduktionen som regeringen nu föreslår som Centerpartiet håller med om med de alternativ som vi har och en ren marknadshyra i hela bostadsbeståndet. Det är en oerhört stor skillnad. Vilka jämförhyror ska man ha i framtiden om man inte får i gång en hyresmarknad som successivt får en nyproduktion och där hyrorna sätts efter de villkor som gäller?

Fru talman! Det är med glädje som jag i dag kan yrka bifall till BoU 10 och avslag på samtliga reservationer. Frågan om hyrorna i nyproducerade hyresrätter har diskuterats under lång tid, egentligen ända sedan vi fick i gång bostadsbyggandet efter den kollaps som den borgerliga regeringen ställde till med. Den problembild som flera aktörer har pekat på, nämligen att en hyresgäst har rätt att få hyran omprövad efter sex månader vill jag påstå har skapat ett hinder, framför allt ett psykologiskt hinder, för nyproduktion av privata hyresrätter framför allt i storstadsområdena. Osäkerheten om att hyresnivån ska ifrågasättas i efterhand och genom bruksvärdesjämförelse sänkas av hyresnämnderna var under flera år en av de punkter som vi bostadspolitiker fick möta i diskussionen om ett ökat byggande. Det finns också en annan anledning till att vi gör denna förändring, nämligen oron för att de väsentligt högre hyrorna i en del av de nybyggda allmännyttiga hyreshusen skulle kunna driva upp hyrorna i det befintliga beståndet och tvinga hundratusentals hyresgäster att betala högre hyra helt i onödan. Egentligen är detta problem ett resultat av att det under flera år inte byggdes hyresrätter. Och när det väl kom i gång en byggnation var det ofta högprestigeprojekt med enormt höga hyror. Så den naturliga och gradvisa infasningen år för år ersattes egentligen av ett tioårigt skutt med helt andra hyresnivåer. Därför är det glädjande att vi nu i kammaren kan ta ställning till ett väl balanserat förslag som undanröjer riskerna för efterhandsprövning och som också ger Hyresgästföreningen ett välmotiverat inflytande och förhandlingsrätt innan byggena sätts i gång. Samtidigt undantas nyproduktionshyrorna från bruksvärdesjämförelserna, och därmed kan dessa nya hyresnivåer inte smitta av sig på hyrorna i det byggda beståndet. Jag tror emellertid inte att man ska ha en övertro på denna möjlighet att förhandla fram särskilda nyproduktionshyror som ligger väsentligt över hyresnivån för resten av beståndet. På många håll har bostadsbolagen redan nu ambitionen att trots denna lagstiftning göra allt för att fasa in sin nybyggnation i bruksvärdessystemet. Och det är av en väldigt enkel anledning, nämligen att någon till syvende och sist ska betala dessa hyror. Problemet är inte att sätta så väldigt höga hyror, utan problemet är att folk inte kan betala så väldigt höga hyror. I en extrem bristsituation kan man kanske hyra ut även väldigt dyra lägenheter. Men när marknaden är i balans är en investering i ett hyreshus som kräver väsentligt högre hyror inte en särskilt bra idé. Men trots allt ska de som vill hyra sin lägenhet och som vill ha en högre standard och lyx få ha det och betala för det. Det finns ett jättebra exempel i det senaste numret av Byggindustrin om detta. Där finns en rubrik som vi ofta ser numera: Hyresrätt helt rätt om privat fastighetsföretag bygger hyresrätt. Över huvud taget skulle jag vilja rekommendera bostadsutskottets övriga ledamöter, i alla fall på den borgerliga sidan, att studera de tidningar som vi får från branschen. Där brukar det vara rubriker av typen: Högt tryck på byggandet i hela landet. Se vår utökade byggbarometer. Varenda förstasida handlar om hur det byggs. Ibland undrar jag om ni när ni är ute och går bara tittar rakt ned i asfalten. Om ni någon gång lyfte blicken skulle ni få se alla byggkranar i varenda stad i det här landet och hur det byggs och byggs. När man lyssnar på det som sägs från talarstolen låter det som om Sverige stod stilla på detta område. Om det är det som ni tror är ni tolv år efter. Fru talman! Dagens beslut handlar inte bara om sakfrågan. Det är större än så. Det är också en bekräftelse på att hyresmarknaden tar ett steg i funktionssätt som liknar arbetsmarknaden. Fria och jämbördiga parter med lagstiftning i ryggen förhandlar om hyrorna och tar ömsesidigt ansvar för resultatet. Det är ingen statlig reglering och inga byråkrater utan ett system där hyresgästens utsatta ställning kompenseras av att man förhandlar kollektivt och på så sätt kan matcha fastighetsägarens ekonomiska överläge. Trepartsöverenskommelsen som ledde fram till bland annat detta förslag är en naturlig utveckling av att hyresmarknadens parter tar ansvar för hyrorna, så att det inte blir ocker men också att det blir nivåer som är långsiktigt hållbara och så att man kan se till att vårt enorma kapital i form av bostadsfastigheter kan förvaltas i framtiden. Därför blir jag så besviken över att de borgerliga partierna inte orkar stå upp för helheten. I stället säger ni ja till nyproduktionshyror. Men ni vill ge fastighetsägarna rätt att gå vidare till hyresnämnden om man inte kan få en hyresgästorganisation med på ett avtal. Då har ni inte förstått någonting. Vill man ge parterna ansvar, måste man också ge dem likvärdiga maktinstrument. Om den ena parten ges möjlighet att bara tuta och köra över den andra får man inte till stånd sådana förhandlingar där bägge parter anstränger sig. Finns det ventiler någon annanstans, så att man kan skicka frågan vidare eller uppåt, så tar man inte ansvar. Det finns en sådan ventil i hyressättningssystemet på den kommunala sidan. Det finns något som heter Hyresmarknadskommittén. Det är ett organ med representanter från SABO och Hyresgästföreningen. Dit skickar kommunala bostadsbolag och hyresgästföreningar tvister. Det där fungerar jättebra eftersom de oftast får följande svar: Vi skickar tillbaka det till er. Lös tvisten. Det är ni som är de lokala parterna. Det är ni som har ansvaret för att det kommer fram en lösning. Och precis så måste man kunna arbeta. Precis detta är faktiskt det riktigt stora historiska misstag som ni gör i dag, det vill säga att ni säger att fastighetsägarna ska få igenom sitt krav på nyproduktionshyror men att ni inte litar på hyresgästernas representanter och att det ska finnas en möjlighet att gå runt dem. Då får vi inte det ansvarstagande som vi vill ha. Det är därför som det är så ledsamt. Därutöver säger ni från de borgerliga partierna att lagen ger vetorätt till en hyresgästförening som skulle kunna stoppa ett nybygge. Men ni vet att det inte är sant. Fastighetsägare kan med denna lagändring bygga nytt precis som i dag och utan överenskommelse med en hyresgästförening. Men då gäller dagens regelverk, och då kan en enskild hyresgäst efter sex månader få hyran prövad. Så kom inte och säg att det inte går att bygga därför att allt det som byggs i dag inte förhandlas. Det byggs med exakt samma regler som en fastighetsägare kommer att kunna använda sig av efter att denna lag har trätt i kraft. I andra reservationer kommer de borgerligas motstånd mot bruksvärdessystemet återigen upp och viljan att politiskt styra och ställa i förhandlingarna. Jag undrar: Varför kan ni inte låta dem som kan detta med hyror sköta förhandlingarna? Varför ska Marietta de Pourbaix-Lundin eller Ragnwi Marcelind bestämma vad hyresgästerna ska ha för preferenser och värderingar? Och vad menar ni när ni säger att bruksvärdessystemet ska förändras så att det blir dyrare att bo centralt? Ska ni lagstifta om hyresnivåer och hyresskillnader i förhållande till Stora torget i varje kommun? Är det så säkert att ni vet bättre än hyresgästerna och fastighetsägarna i Borås eller i Landskrona? Nej, släpp den där klåfingrigheten, och visa förtroende för parterna på hyresmarknaden. Det är nästan patetiskt att se de olika borgerliga reservationerna där man pläderar för olika grader av marknadshyror och urholkning av hyresgästernas rättigheter men ändå svär sig fri från begreppet marknadshyror. Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna säger att lägesfaktorn måste ges större tyngd. Varför då? Varför ska ni bestämma det? Man konstaterar att den borgerliga reservationen skulle innebära en press uppåt på hyrorna i attraktiva lägen. Man har själv i sin reservation konstaterat att det skulle leda till hyreshöjningar. Det riktigt sorgliga är Centerpartiets ökenvandring i bostadspolitiken. Det var inte bara jag som hörde Agne Hanssons betoning på nuvarande bostadspolitik . Centerpartiet och Socialdemokraterna har följts åt och byggt upp allmännyttan i väldigt många av landets kommuner, och det samarbetet fungerar jättebra också på det lokala planet. I de reservationer som Centern står bakom i dag framkommer den mest extrema ståndpunkt som man faktiskt kan ha när det gäller hyresgästernas rättigheter och marknadshyror. Jag kan bara konstatera att jag tyvärr känner mig väldigt besviken över att det ska vara så. Vi kan säkert komma tillbaka till detta i replikskiftet. Fru talman! Det är utomordentligt bra att vi nu kan ta ytterligare steg som ger parterna på hyresmarknaden mer ansvar och större möjligheter att påverka utvecklingen. Det är bra för landet, det är bra för bostadsbyggandet, det är bra för fastighetsägarna, och det är bra för hyresgästerna. Tyvärr orkade inte de borgerliga partierna ta sig upp ur skyttegravarna och inse att de i dag hade en historisk chans att medverka till utvecklingen.

Fru talman! Leif Jakobsson har på ett mycket uppenbart sätt bekräftat det jag ofta har försökt att påstå och visa på här i kammaren, nämligen att Socialdemokraterna som trots allt haft makten under 65 av 74 år lever långt ifrån den verklighet som man regerar och agerar i. Trots allt är den bostadspolitik som vi i dag ser i vårt land en konsekvens av den politik som i så många år har förts av Socialdemokraterna. När Leif Jakobsson börjar använda sin retoriska framställning, som han väl har lärt sig och vuxit upp med på Bommersvik, slår det bara tillbaka mot honom själv. Det är nämligen väldigt lätt att bemöta den retorik som Leif tar fram här i dag när han angriper alliansen för att inte lyssna in bostadsmarknadens parter. Men det är precis det som regeringen och vänsterkartellen inte har gjort i den här frågan! Jag skulle gärna vilja höra Leif Jakobsson redogöra för varför det var så svårt att lyssna in vad de här parterna så sent som den 10 oktober 2005 framförde till regeringen. Bland annat sade man att hyreslagstiftningen måste reformeras för att hyresrätten ska överleva som boendeform. En av de viktigaste frågorna är hur hyrorna ska bruksvärdesanpassas. Man talade också om att det är oerhört viktigt att kunna träffa lokala överenskommelser om korrekta bruksvärdeshyror som ska tillämpas när en ledig lägenhet hyrs ut - detta samtidigt som befintliga hyresgäster får hyresrabatter under ett antal år. Är allt det som i trepartsöverenskommelsen fördes fram till regeringen någonting som Leif Jakobsson och regeringen tycker är bara bullshit?

Fru talman! Nej, och det är därför som vi lägger fram den här propositionen och redogör för de olika delarna. Delen med nyproduktionshyrorna var det ganska enkelt att göra lagstiftning av. Därför föreligger i dag ett färdigt lagförslag. När det gäller den andra tunga delen som Ragnwi Marcelind tar upp och som handlar om när man omvärderar och om det som sker inom ramen för hyreskommittéerna lokalt i dag är problematiken inte att hyreslagen behöver förändras därför att man ska sätta samman hyrorna på det sätt som man gjort i Malmö, i Gävle eller någon annanstans. Det bestämmer de lokala parterna. Problemet är att de privata fastighetsägarna inte kan garantera att de i sina led inte har medlemmar eller icke medlemmar och privata fastighetsägare som kommer att utnyttja situationen. Det är fullt möjligt för alla fastighetsägare att skriva på ett avtal om vilka infasningsregler som ska gälla. Det behövs ingen som helst lagstiftning för detta. Problemet är, som hyresgästerna och fastighetsägarna säger, att det finns fastighetsägare som är oseriösa och som kan tänkas missbruka det här systemet. Det som sägs i reservationerna om att lägesfaktorn ska få en ökad roll, om vad som ska stå i hyresrättslagen etcetera har alltså inte ett dugg med detta att göra. Det enda lagskydd som skulle kunna behövas är det för att skydda sig mot oseriösa fastighetsägare. Och det ska jag säga att om det här sker och någon utnyttjar den här situationen, då kommer vi att se till att få fram en lagstiftning som skyddar hyresgästerna mot sådana fastighetsägare.

Fru talman! Jag blev inte klokare av det du nu sade, Leif! Leif Jakobsson svarar ju inte på frågan om det papper som jag håller i min hand - de tre parternas uppvaktning till regeringen - där det sägs att nämnda förändring är nödvändig till exempel för att hyresrätten ska överleva. Man tar upp detta med tillval och frånval. Varför ville man inte hörsamma detta från regeringens sida? Är det så att regeringen och Leif Jakobsson tycker sig kunna frågan bättre än vad Hyresgästföreningen, SABO och Fastighetsägarna Sverige kan, så att det är orsaken till att man på något sätt underkänner deras kompetens på området? Ta till exempel det här med tillval och frånval som har varit ett viktigt förslag i trepartsöverenskommelsen. Utskottsmajoriteten säger i betänkandetexten att nackdelarna väger tyngre än fördelarna. Vad är det för nackdelar? Det finns inte en enda redogörelse om vad det är för nackdelar. Leif Jakobsson säger att ingen lagstiftning behövs. Men vi hörde tidigare från Vänsterpartiets representant att han inte tycker att Malmömodellen är en modell som man behöver tycka är bra. Tycker Leif, som kommer från den regionen, att Malmömodellen är en modell som det faktiskt är värt att ta vara på och sprida vidare till andra orter i Sverige? Till sist - det är synd, fru talman, att tiden går så fort - skulle jag som bostadsutskottets ordförande vilja passa på att i denna den sista debatten jag är med i framföra ett varmt tack till bostadsutskottets ledamöter, till Leif och till övriga här, för de fantastiska debatter som vi har haft under den här mandatperioden och inte minst till kansliet för de enorma underlag som man där arbetar fram åt oss. Jag hoppas verkligen att den här trepartsöverenskommelsen och företrädarna för denna, som förmodligen kommer att lusläsa protokollen, ändå känner att vi har tagit på allvar den fråga som de fört fram och att vi tycker att det är angeläget att jobba vidare med de här frågorna så att det blir en så bra lösning som möjligt för parterna och framför allt för hyresgästerna.

Fru talman! Ragnwi Marcelind, det är ganska tydligt skrivet i propositionen om den avvägning när det gäller till- och frånval som regeringen har gjort. Det handlar helt enkelt om en hyreslagstiftning som ska reglera alla dessa möjliga tillval och frånval liksom olika former av underhållsintervaller och allt annat som ska bruksvärdesprövas etcetera. Det skulle göra hyreslagstiftningen så pass svår att vår bedömning är att det är ett förslag som vi inte vill gå fram med. Om man däremot lyssnar på Ragnwi Marcelind kan man tro att alla hyreslägenheter har samma tapeter, samma blandare, samma badrumsförhänge eller någonting sådant. Men så ser det inte ut i Sverige. Det är möjligt att Gävle i så fall är en efterbliven del. Men i resten av landet får man, fru talman - var man än besöker ett kommunalt bostadsbolag - se långa listor över vad folk kan välja och välja bort. I Malmö kan man till och med vara med och sköta bostadsområdet och få en lägre hyra. Det kallas för självförvaltning. Till och med det klarar vi av utan att göra förändringen i fråga, så det är nog inte så att det blir kommunalgrått överallt bara för att den här förändringen inte kommer fram. När det gäller den andra delen - den som handlar om skyddsåtgärder gentemot oseriösa fastighetsägare - fortsätter arbetet med att se om det går att hitta en lösning. Tycker jag då om Malmömodellen? Ja, jag tycker att det är jättebra att fastighetsägare och Hyresgästföreningen sätter sig ned för att kolla om den bruksvärdesreglering som gällt i många år är up-to-date eller om vi behöver förändra den. Jag tycker att det är jättebra. Det ska man göra i alla delar av landet. Det är innebörden i bruksvärdessystemet. Men resultatet av det ska Hyresgästföreningens medlemmar och Fastighetsägareföreningens medlemmar utvärdera - inte Ragnwi eller jag som bor i hyresrätt i Malmö.

Fru talman! Leif Jakobsson tar i rejält. Egentligen borde han vara lite mer ödmjuk. Vi har en del synpunkter på det här förslaget och kunde faktiskt rent kallt ha yrkat avslag. Det låter som att vi då till och med, förmodligen med en annan bevekelsegrund, skulle ha fått stöd från Vänsterpartiet även om det står att de är med. Egentligen har ju Leif ingen riktig majoritet för detta, så han borde, tycker jag, vara lite mer ödmjuk när han talar här från talarstolen. Men det har han inte varit, så nu får han så att säga ta det för vad det är. Jag skulle vilja fråga om de två saker som bara försvann från trepartsöverenskommelsen. Först handlar det om den fråga om det befintliga beståndet som nu är nedgrävd i en utredning. Jag hör nu - så låter det på Leif Jakobsson - att där behöver det inte göras någonting. Ändå var de tre parterna ganska överens om att någonting behöver göras. Det sker ju saker ute i olika kommuner, bland annat i Malmö där man nu försöker hitta olika system för att ändå hantera det här för att, som man säger, få en överensstämmelse med dagens hyror och med vad hyresgästerna i allmänhet anser vara rättvisa hyresskillnader. Det är det som man försöker komma överens om - jag läser rakt av i ett pressmeddelande igen från Hyresgästföreningen där man beskriver det hela så här. Ni säger att det inte behövs någon lagstiftning. Då blir min enkla fråga till Leif Jakobsson: Hade de tre parterna fel när de bad om en lagstiftning, när de sade att det behövs en lagstiftning? Sedan gäller det detta med tillval och frånval. Det tycker jag är en så viktig bit för att just hyresrätten ska bli attraktiv. Där bad också de tre parterna om en ändrad lagstiftning för att detta skulle bli möjligt på ett bra sätt. Jag frågar igen: Hade de tre parterna fel även när det gällde denna fråga?

Fru talman! Först när det gäller ödmjukheten får jag konstatera att det var en del inlägg innan jag fick ordet som kanske inte heller präglades av det. Det kanske har att göra med att det inte är så långt till val att vi har den här tonen i debatten. Annars uppskattar jag att ni ställer upp kring den del som handlar om nyproduktion. Men jag är ledsen för att ni inte kan gå hela vägen fram och säga: Vi litar på parterna. Då behöver man inte gå den enas väg och hela tiden ifrågasätta Hyresgästföreningen. Jag skulle också kunna ifrågasätta fastighetsägarna på olika sätt. Jag tror att vi ska hålla oss för goda för det här i riksdagens kammare och i stället säga: De får klara ut det här och stå till svars inför sina medlemmar för de resultat som de får fram. Det är inte vi som ska bestämma var det ska vara dyrast eller billigast att bo, utan det ska de människor göra som är berörda. När det gäller det befintliga beståndet kanske Marietta missförstod mig. Jag sade inte att det inte behövdes lagstiftning. Jag sade att det inte behövdes lagstiftning för att göra förändringar i hyresstrukturen. Kravet på lagstiftning handlar om skyddsåtgärder när någon vill använda de nya nivåerna, har höjt mycket och försöker hoppa över infasningen och skyddsreglerna, som man kommer överens om samtidigt. Jag tror att det förr eller senare kommer att dyka upp någon som inte kan hålla fingrarna i styr utan tycker att här kan man tjäna pengar. Då måste vi få fram en lagstiftning. Det har försökts att hitta en lagstiftning. Det har varit flera olika försök, och trepartsgänget har lämnat fram olika varianter. De har prövats, och man har kommit fram till att det inte riktigt fungerar. Men om det kommer fram ett bra sätt att reglera skyddsregler som kan underlätta hyresomställningen är vi självklart överens om det.

Fru talman! Jag antar att jag får svar på frågan om tillval och frånval i nästa replik då Leif Jakobsson inte hann med det. Leif Jakobsson säger att han är så ledsen för att vi inte gick hela vägen och inte litar på parterna. Jag antar att det gäller det här med Hyresgästföreningen. Ni har försökt beskriva och det låter som att det finns flera hyresgästföreningar men det finns det inte, och med de krav som ni har ställt kommer det aldrig att kunna komma några heller som kan förhandla fram överenskommelser. Det är väl det som Leif Jakobsson är så besviken på. Sedan pratar han om fria jämbördiga parter. Är man verkligen jämbördig när den ena parten kan säga nej och den andra blir helt ställd och inte kan göra något? En part sätter klackarna i marken och säger: Nej, det här skriver vi inte på. Då kan den andra parten inte göra någonting. Är de då jämbördiga? För mig är man inte jämbördig. Det måste vara så att båda måste få det prövat någonstans. Det är inte bara något som vi tycker som moderater. Som jag läste upp var det många remissinstanser som hade den uppfattningen att Hyresgästföreningen fick för stort inflytande och att man borde kunna få det prövat i hyresnämnden för att parterna då ska bli mer jämbördiga och för att det ska produceras fler lägenheter. Jag blir väldigt förvånad över att man säger att parterna är jämbördiga. Det är de inte i det läget.

Fru talman! Det förutsätter i så fall att man tror att Hyresgästföreningen har ett intresse av att stoppa byggandet av nya hyresrätter. Vi måste tänka på vad det är för frågor som vi hanterar här. Hyresgästföreningen skulle kunna säga: Nej, vi har gått så långt vi kan i förhandlingarna, men de kalkyler som fastighetsägaren presenterar kan vi inte skriva under på och ställa upp på. Men då måste man försvara det gentemot alla dem som står i bostadskön och alla sina medlemmar och förklara varför man inte kunde komma överens. Bara det är ett jättetryck på att släppa fram byggandet. Jag tror att ni ska vara försiktiga när ni argumenterar när det gäller Hyresgästföreningen och krav. De krav ni citerade är de som gäller för att Hyresgästföreningen ska kunna skriva ett avtal på förhand. Så drar ni stora växlar på det, och Marietta säger att då kan ingen ny starta. Det är helt möjligt med den andra lagstiftningen att etablera sig som en hyresgästförening utan att uppfylla de här kraven som vi pratar om. Det vi vill se till är att inte bilda en som inte någonsin har verkat och som skriver på att hyra ett hus för hyresgäster som inte finns. Säg inte att detta inte ger utrymme för andra hyresgästföreningar. Det är fullt möjligt, men de kan inte startas direkt i detta skede.

Fru talman! Jag måste säga att vissa inlägg och anföranden kan skapa en ganska djup indignation. Jag konstaterar att just när det gäller det här betänkandet hade det inte blivit något förslag om övriga hade velat avslå. Jag tycker att det här var ett viktigt steg, och jag försökte vara väldigt tydlig från talarstolen med att det är ett viktigt steg. Folkpartiet har motionerat på några punkter. Det har gjorts utifrån det som de här tre aktörerna har framhållit. Jag kan faktiskt bli än mer förvånad när jag läser i det här betänkandet, som Leif Jakobsson står bakom. Det står att Hyressättningsutredningens förslag om hyressättning i det befintliga beståndet bereds vidare inom Regeringskansliet. Jag tänker på den här fullständiga sågningen av Folkpartiets förslag. Ändå står det i texten här att man kommer att fortsätta att bereda förslagen. Är det inte just det här, Leif Jakobsson, som gör att det är så svårt att reformera och modernisera just den här lagstiftningen? Tonläget hissas alltid upp på de här nivåerna. Jag kan konstatera att Folkpartiet inte har några andra avsikter än att verkligen verka för hyresgästernas bästa och för att vi ska få en fungerande hyresmarknad. Jag måste säga att en del av de inlägg som kom från talarstolen verkligen var upprörande. Dessutom tycker jag inte att man ska lägga ord i andras mun. Man ska läsa reservationerna, precis vad som står där. Detta tycker jag ändå att Leif Jakobsson kan kommentera. Men jag ska gå över till min fråga. Det gäller det här med att bereda frågorna vidare inom Regeringskansliet. Så som jag har uppfattat Leif Jakobsson är det det här förslaget som gäller, och ingenting annat kommer att gälla framöver. Det kommer inte att ske några förändringar. Vad innebär då den här typen av skrivningar i betänkandet? Vad är det som ska beredas i Regeringskansliet?

Fru talman! Jag trodde att jag var tydlig i svaret till Marietta. Det gäller frågan om skyddsregler för de nuvarande hyresgästerna i samband med omförhandlingar och om att man gör det som man ska göra i hyreskommittéerna. Det behovet kvarstår. Behovet av lagskydd kvarstår, och det är det som bereds vidare. Jag sade flera gånger att vi också gärna vill ha en sådan lagstiftning, men man har hittills inte kunnat hitta någon vettig praktisk utformning av en sådan lag. Men jag vill betona att det inte handlar om frågan om huruvida man kan eller ska omvärdera hyrorna, för det gör man med nuvarande lagstiftning. Det handlar om när en fastighetsägare väljer att ställa sig utanför uppgörelsen om infasning och besittningsskydd för de nuvarande hyresgästerna. Och det är vad som finns i propositionen. Vi hade naturligtvis helst velat ha med också det förslaget, men det gick inte att hitta en praktisk utformning. Då tyckte vi att det var viktigt att få fram förslaget om nyproduktionshyror så fort som möjligt, så att det kommer i den här propositionen. Jag har inte sagt att vi inte ska göra det andra. Däremot har jag sagt: Det finns ingenting som hindrar att man gör omförhandlingar, som man gör i Malmö, i Gävle eller på väldigt många andra håll i landet, med nuvarande lagstiftning. Den behöver inte ändras för det. Men för skyddets skull behöver den förändras.

Fru talman! Då konstaterar jag att vi, trots den sågning som gjordes av Folkpartiets reservation, är inne på samma linje. Det är bara det att ni inte i betänkandet har slagit fast vilken typ av skyddsregel det ska vara. Vi har precis samma resonemang i våra reservationer. Det andra gäller till-och-från-val. Hur ska Socialdemokraterna och regeringen hitta en lösning för individuell mätning av vatten och el? Det här har ju också samhällsbyggnadsministern varit ute och diskuterat. I den skrivelse som gick från de tre parterna togs detta specifikt upp inom området till-och-från-val. Det handlar också om det här med att kunna få ett lagstöd när det gäller de hyresgästanpassningar som finns. Inte minst skulle jag vilja höra Leif Jakobssons syn utifrån hur han tror att SABO förhåller sig till hela det här förslaget. Det tror jag nämligen också är en väldigt viktig och angelägen fråga. Det tredje gäller det som jag menar kommer att vara dilemmat. Med det här systemet kommer fastighetsägare och hyresgäster att kunna ha två parallella system. Man kan välja att kvarstå i det gamla systemet och få hyran prövad efter sex månader. I det nya systemet slipper man den risken. Det är ju det som marknaden har diskuterat. Vi diskuterar inga hyresökningar. Vi diskuterar vem som ska bära risken, och där tar man bort prövningen efter sex månader. När det gäller lägenheterna som nyproduceras, vissa i det gamla systemet och andra i det nya systemet, har vi från Folkpartiets sida sagt att de som ingår i det nya, med tio års presumtion, inte ska ingå i jämförelseprövningen. Men någonstans kommer de att mötas. Då är frågan: Vad händer med bruksvärdesprövningen? Det är därför som vi ville göra en insats här och lyfta fram de kvarstående frågeställningar som finns. Vi skapar ett ramverk. Aktörerna på marknaden får en möjlighet att verka utifrån den ramlagstiftning som finns. Vår uppfattning är att vi måste hantera de frågor som vi redan nu ser. Men vi anser, från Folkpartiets sida, att det här första steget är viktigt och nödvändigt, och de andra frågorna har mycket lägre dignitet. Men jag skulle gärna vilja ha Leif Jakobssons svar på de här andra frågorna om vad regeringen och Socialdemokraterna tänker göra.

Fru talman! Jag tänker inte svara för SABO i talarstolen i kammaren. Det är någonting annat att jag har ett uppdrag i styrelsen där, precis som Nina har haft. Det är nog ingenting som vi ska blanda samman med våra roller som riksdagsledamöter. Individuell mätning behandlas i en annan proposition. Regeringens och vår ambition är faktiskt att man på en del områden ska kunna se till att förbrukningen också syns på ens kostnader. Det måste vara en rimlig väg, men det är klart att det finns mycket när det gäller regelverk och annat som måste utredas, och man måste komma fram med hållbara förslag. Jag förstår faktiskt inte riktigt vad det här har med den här frågan att göra. När det gäller infasningen är det riktigt att det inte är alldeles klart hur det kommer att se ut om tio år. Det är det inte. Det var någon här i början som förutsatte att regeringen följer vad som händer, och det är ju det självklara, att man måste följa det här. Ni pratade förut om kristallkulor. Jag tror faktiskt inte att det här lagrummet kommer att användas så mycket eftersom parterna kommer att vilja och försöka bygga inom ramen för det som är bruksvärdessystemet. Det är ju där den stora marknaden av hyresgäster också har råd att betala. Men får det här stor omfattning kan infasningsproblemet bli stort den dagen det blir aktuellt. Det måste naturligtvis lösas, och man måste komma fram till ett regelverk i fråga om hur de här bostäderna efter tio år kommer in i systemet. Men det är en väldig skillnad när det gäller hur stort problemet är med tanke på hur stor numerär som har använt detta lagrum.

Fru talman! Det finns kanske lite övertoner i den här debatten, och det får man väl från Leif Jakobssons sida skriva på kontot "ett ökat engagemang". Det ser jag som positivt, i och för sig. Jag tycker att det är viktigt att ändå konstatera att bostadsmarknaden och byggandet inte har stått stilla. Jag håller med Leif Jakobsson på den punkten. Och vi har ju kommit fram tillsammans med ett långsiktigt förslag när det gäller nyproduktionen, och det får inte skymmas, så att säga. Det uppfattar vi från Centerpartiet som ett stort steg framåt eftersom vi länge har drivit det kravet. Men sedan vill vi naturligtvis framåt. Min fråga till Leif Jakobsson blir varför till exempel inte en enskild hyresgäst eller en annan hyresgästorganisation också kan få kompetensen och rätten att förhandla förstagångshyran i nyproduktionen. Det tycker vi är en begränsning. Det tredje är lägesfaktorn som redan finns i hyreslagstiftningen och som vi vill ha större tyngd på. Varför, Leif Jakobsson, ska en hyresgäst som bor på Östermalm subventioneras av de hyresgäster i Svenska Bostäder som bor i Rinkeby? Är det vettig och riktig social bostadspolitik? Det är precis vad Svenska Bostäder tvingas göra när man inte kan ta ut hyrorna i centrala delar som man är tvungen till. Då måste andra hyresgäster på andra ställen betala kalaset så att det går ihop. Då blir det en sådan finansiering. Vi ser inte att det är en social bostadspolitik och rättvisa i den. Det är därför vi kräver en ändring på den punkten.

Herr talman! Jag hoppas att det är ett tankefel här. Tänk er situationen vid bostadsbrist. Agne Hansson tog själv upp Stockholms bostadsmarknad. Det byggs en ny hyresfastighet. Den som har stått i bostadskö och behöver en lägenhet lämnas ut att själv förhandla om sin hyra. Vilken situation har en bostadssökande om det står 20 eller 100 andra bakom och säger: Vi kan skriva på för vilket pris som helst? Det är faktiskt marknadshyror rakt upp och ned. Det skulle leda till en situation där bara människor med väldigt gott om pengar skulle kunna ha råd att komma in i nya hyresrätter. Vi kan aldrig tänka oss att köpa ett sådant resonemang. När det sedan gäller Östermalm och Rinkeby är det inte min sak att avgöra. Det avgörs i förhandlingar. Det är vad bruksvärdessystemet handlar om. Vi ska inte ha den formen av pekpinnar. I Centerpartiets reservationer finns svepande formuleringar om lägesfaktorn. Jag ställde frågan redan i mitt anförande. Vad ska ni göra? Ska ni lagstifta om att det ska vara dyrare att bo närmare centrum, eller vad ska ni göra? Det är upp till parterna. Det är inte alls självklart att det är Operan eller Stora torget som är det mest dragande och som hyresgästerna har preferenser för. Det kan vara helt andra saker som utemiljö, trygghet eller sådana saker som man sätter före. Det ska slå igenom på den lokala orten. Det ska inte vi bestämma som riksdagsledamöter.

Herr talman! Det är riktigt. Det ska vi inte göra, utan det handlar om lägenhetsägarnas eller hyresgästernas preferenser. Jag hoppas naturligtvis att deras preferenser är att bo i Gamleby, Västervik eller något liknande. Tendensen går däråt och att boendemiljön får ett större genomslag. Det är väldigt bra. Vi är inte heller ute efter att styra. Vi vill som bekant bygga underifrån. Lagstiftningen är till för att ge ramar för parter och enskilda att förhandla. Det finns en begränsning i hyreslagstiftningen när det gäller att bedöma lägesfaktorns tyngd bland flera andra faktorer. Det är den relationen som vi är ute efter och att skapa en marginal. Inom lagstiftningen ska vi självklart inte diktera. Där ska man kunna förhandla. Men vi vill ge större utrymme för förhandlingarna. En annan fråga som legat Centerpartiet varmt om hjärtat och som Socialdemokraterna också har en ambition att värna är allmännyttiga bostadsbolag. Nu har det inte byggts särskilt mycket på de senaste tio åren. Då blir problemen större att hitta jämförande hyror. Där vill vi också bredda för att få en större bedömningsbas och därmed möjligen en ökad säkerhet i hyressättningen. Vad tänker Socialdemokraterna göra på den punkten? Är vi beredda att gå vidare på den punkten? Risken finns nämligen att man inte bygger i Allmännyttan, och då minskar också valmöjligheterna och möjligheterna att garantera en social bostadspolitik på hyresrättens område.

Herr talman! Det är ett ansvar vi har gemensamt att tala med våra kommunalpolitiker om. Det gäller att aktivera de kommunala bostadsbolagen och bygga där det finns behov och brist. Jag kan inte se att det skulle vara en problemställning som har med själva hyressättningen att göra. Det finns kommunala bostadsbolag som väljer att använda nuvarande regel att oförhandlat sätta hyror och sedan chansa på att inte någon överprövar. De hyrorna blir också normerande som allmännyttiga hyror. Det ser jag inte som något problem. Jag vill göra Agne Hansson och kammaren uppmärksamma på Centerns reservation. Här finns ett förslag om att det ska införas politiska nämnder i kommunerna som ska klassificera bostäder. Den klassificeringen i olika områden ska då gälla för hyressättningen. Med jämna mellanrum ska man mäta genomströmningshastighet i de olika områdena. Via genomströmningshastigheten - det vill säga många ut- och inflyttande - kan man anta att hyresnivåerna är för höga. Är det för lite genomströmning i ett område kan man väl anta att hyresnivåerna är för låga, och så ska man politiskt besluta vilka nivåer man ska ha. Jag hoppas och misstänker att det har varit någon nyliberal konsult inblandad i detta. Det här förslaget är sådant att det till och med skulle få någon öststatsbyråkrat att blekna såsom det är formulerat. Vi väljer att se framtiden an, eftersom Agne Hansson säger att Centern och Socialdemokraterna har en gemensam uppfattning om en social bostadspolitik och allmännyttans betydelse. Vi glömmer den reservation som finns här i dag.

Fru talman! Miljöpartiet valde att inte förhandla om den här propositionen. Nu hade inte det gjort så stor skillnad. Det är ingen som har yrkat avslag på den. Men jag kan berätta att om trepartsöverenskommelsens alla delar hade varit med då hade vi yrkat avslag. Men det hade inte ni andra gjort. Alla tyckte att trepartsöverenskommelsen var jättebra den dagen den presenterades. Däremot är jag väldigt glad för att det bara bidde en tumme och att det inte bidde en fingervante. Jag tyckte att det var väldigt roligt med det som här sades om Tödde och Mödde, kostymen, och kunderna som vi har talat om. Men nu är det inte riktigt en vara som man går och beställer och låter få sig tillskräddad. Det handlar om människors hem. Det handlar om rätten till en bostad. Som jag såg trepartsöverenskommelsen tyckte jag att man urholkade besittningsskyddet i det förslaget. Jag såg klara faror i förlängningen av förslaget. Det skulle drabba människor som inte har så höga inkomster. Jag har träffat väldigt många av dem som bor i innerstaden i Stockholm. Vi har varit ute några stycken av oss på väldigt många möten med innerstadsföreningarna i Stockholm. Att det bara bidde en tumme gör att jag tycker att Miljöpartiet kan stödja propositionen och gå med på betänkandet. Vi har ingen reservation i det. Om vi ska titta i kristallkulan är jag lite ängslig för att man går vidare och vill se över hur hyressättningen ska ske i det befintliga beståndet och att den ska regleras. Jag ser faktiskt en fara i den utvecklingen. Jag skulle väldigt gärna vilja ta del av den utredning som man håller på med. Det vet jag inte om jag kommer att få möjlighet till. Detta är på minussidan i förlängningen. På plussidan tycker jag att det är viktigt att man bevakar att man håller kvar en spärr mot oskäliga hyror och att man har garantier för ett rejält besittningsskydd. Det är det som det är frågan om. Nu ska man inte redovisa det uppdrag som regeringen har förrän den 1 maj 2007. Då är det ingen av oss som vet vad vi gör. Men som sagt: Det finns både plus och minus på den sidan. Jag vet att det ett tag fanns ett förslag framme om skyddsregler för befintliga hyresgäster. Jag tyckte att det var viktigt, och det hade man också eventuellt kunnat gå vidare med. Men okej - det är rimligt att förslaget går igenom. Det är först och främst bra för planeringen. En sak som är uppenbar är att det inte finns någon hyresgäst att förhandla med och därför är det också rimligt att det är Hyresgästföreningen som får ta ansvaret. På det hela taget är förslaget rimligt. Därför stöder vi det, även om vi inte har varit med och utarbetat det.