Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2024

Fru talman! Riksdagen behandlar i dag regeringens redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel 2024. Det är en återkommande redovisning. Ända sedan 80-talet har den återkommit med regelbundenhet till denna kammare, och det finns en god anledning till att så är fallet.

Hemliga tvångsmedel hör till statens mest ingripande befogenheter. De innebär att staten, i hemlighet, kan avlyssna, övervaka och i vissa fall tränga sig in i människors mest privata sfär. I en rättsstat måste sådana verktyg kunna användas när det behövs. Samtidigt måste de vara föremål för en noggrann demokratisk kontroll – det är en balanspunkt där. Det är just därför som vi får den här redovisningen.

Det råder ingen tvekan om att rättsvårdande myndigheter har ett mycket tufft läge, och det har de haft under en väldigt lång tid. Den organiserade brottsligheten i Sverige är på många vis egentligen mer systemhotande, mer tekniskt avancerad och mer internationellt orienterad än vad den har varit tidigare. Man har krypterade kommunikationstjänster att hantera på olika sätt. Man har avancerade nätverksupplägg, och det är en helt annan organisation från den organiserade brottslighetens sida. Samtidigt är brottsligheten gränsöverskridande. Detta ställer höga och nya krav på polis, åklagare och säkerhetstjänst. Då är hemliga tvångsmedel mycket viktiga redskap.

Regeringens skrivelse, som vi debatterar i dag, visar också att dessa verktyg används i betydande och ökande omfattning. Man bedömer att de har varit till god nytta i mängder av olika utredningar för att förhindra brott och lagföra brottslingar. Men det är också viktigt att tydligt säga att man måste hantera dessa verktyg med mycket stark kontroll. Det handlar till exempel om det faktum att det ska vara proportionerligt. Det är ett krav vi ställer för användning av den här typen av verktyg. Det ska kunna prövas i domstol, och det ska ha en synnerligen viktig betydelse för utredningens fortsättning i själva brottsbekämpningen.

Det är ett antal kriterier vi sätter upp för hemliga tvångsmedel, och så ska det vara. Det gäller även transparensen och granskningsmöjligheterna.

Den årliga redovisningen väcker en del frågor. Vi kan se att de hemliga tvångsmedlen ökar i omfattning och användning. Övervakning av elektronisk kommunikation har nått de högsta nivåerna på nästan tio år. Nya nyttigheter som vi har infört i form av hemlig dataavläsning har kanske använts i något mer extensiv omfattning än vad vi trodde när vi fattade beslut om lagen.

Detta behöver inte vara fel, utan det kan tvärtom vara mycket rimligt. Men det innebär också högre krav på oss beslutsfattare att följa utvecklingen ännu noggrannare. Vi ska ställa frågorna: Fungerar kontrollen på ett bra sätt? Är proportionaliteten, som jag pratade om tidigare, upprätthållen? Har riksdagen tillräcklig insyn? Än så länge har vi varit nöjda, och det är vi också i detta fall.

En annan viktig aspekt när det gäller denna lagstiftning som jag tror att vi behöver diskutera mer i kammaren och i utskottet är den sammanvägda effekten av alla dessa reformer och nya verktyg som polisen har fått. Det har förändrats snabbt under det senaste decenniet. Man har utvidgat de preventiva tvångsmedlen, och man har hemlig dataavläsning på ett annat sätt än tidigare. Många andra reformer har också genomförts.

Alla dessa reformer har goda syften – att stärka samhällets kapacitet att bekämpa grov brottslighet. Men när förändringarna läggs ovanpå varandra och helheten ibland är svår att skönja behöver vi ibland också fundera över de sammanvägda effekterna. Detta är något som Lagrådet har påpekat vid ett flertal tillfällen när vi har tänkt införa ny lagstiftning på området.

Det här är viktigt: Lagrådet är inget rundningsmärke i Sverige. Lagrådet är något viktigt och i många avseenden en grundbult i vår lagstiftningsprocess. När vi socialdemokrater har haft makten har vi kanske ibland avfärdat Lagrådet lite för lättvindigt; det är den självkritik vi får idka. Vi måste inse att Lagrådet innehåller några av Sveriges absolut mest meriterade jurister, som har jobbat med de här frågorna oerhört länge. Detta säger jag som en liten puff i sidan till våra kamrater på regeringssidan inför kommande övningar.

Hur som helst behöver vi agera kraftfullt mot brott men också ha en balans när det gäller att det finns en styrka i att staten granskar sig själv när man får dessa kraftfulla redskap.

Fru talman! Mot denna bakgrund föreslår jag riksdagen att lägga skrivelsen till handlingarna. Men arbetet med att följa, granska och vid behov utveckla regelverket kring hemliga tvångsmedel behöver fortsätta, för det är en förutsättning för en rättsstat.

Fru talman! Befogenheterna för Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten att använda hemliga tvångsmedel har successivt utökats över tid, och det har haft brett stöd i riksdagen.

Av regeringens skrivelse, som vi nu pratar om, framgår att användningen av hemliga tvångsmedel fortsätter att öka och att även nivåerna under 2024 låg på en hög nivå. Utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel har länge efterfrågats av de brottsbekämpande myndigheterna och bedöms vara ett viktigt verktyg i arbetet mot den organiserade och gängrelaterade brottsligheten. Mot bakgrund av detta har också Miljöpartiet medverkat till utvecklingen där användningen av hemliga tvångsmedel har ökat.

Genom att användning av hemliga tvångsmedel, även i preventivt syfte, har möjliggjorts har polisens förmåga att förhindra och utreda allvarliga våldsbrott samt lagföra gärningspersoner stärkts. Tvångsmedlen är därmed betydelsefulla för den allmänna tryggheten i samhället, för att ge brottsoffer upprättelse och ur ett bredare brottsförebyggande perspektiv.

Av årets redovisning framgår också att hemliga tvångsmedel huvudsakligen används inom förundersökningar som rör allvarlig brottslighet, till exempel grov organiserad kriminalitet, narkotikabrott och våldsbrott.

Mot denna bakgrund delar Miljöpartiet i huvudsak regeringens bedömning att den nuvarande ordningen för användning och kontroll av hemliga tvångsmedel i grunden fungerar väl och att de utökade befogenheterna i huvudsak riktas mot grov brottslighet.

Samtidigt menar Miljöpartiet att en fortsatt utbyggnad av tvångsmedelsanvändningen måste gå hand i hand med ett starkt och konsekvent fokus på rättssäkerhet och skydd för den personliga integriteten. I takt med att användningen ökar, ökar också kraven på uppföljning, insyn och effektiv tillsyn.

Den årliga redovisningen till riksdagen, som vi pratar om här, blir därför allt viktigare som ett verktyg för demokratisk kontroll.

Miljöpartiet konstaterar att regeringens skrivelse också i år uppvisar vissa brister när det gäller transparens och möjligheten för riksdagen att fullt ut bedöma konsekvenserna för enskilda. När hemliga tvångsmedel används i stor omfattning och i många fall riktas mot personer som senare inte lagförs är det av särskild vikt att riksdagen har tillgång till ett tillräckligt och heltäckande underlag för att kunna utöva sin kontrollmakt.

Fru talman! En brist rör underrättelser till enskilda. I dag redovisas statistik över hur många underrättelser som inte lämnas på grund av sekretess, men regeringen redovisar inte hur många personer som faktiskt underrättas om att de har varit föremål för hemliga tvångsmedel. Avsaknaden av sådan statistik försvårar en samlad bedömning av hur underrättelseskyldigheten tillämpas i praktiken.

Miljöpartiet önskar därför att regeringen återkommer med statistik som tydligt visar hur ofta underrättelser lämnas respektive uteblir.

Vidare anser Miljöpartiet att den nuvarande tidsgränsen om ett år och sex månader för när en underrättelse inte längre behöver lämnas på grund av sekretess är alltför snäv. För den enskilde kan det ha ett betydande värde att i efterhand få kännedom om att hemliga tvångsmedel har använts, även om lång tid har förflutit. När användningen av hemliga tvångsmedel ökar bör också kraven på öppenhet och möjlighet till insyn stärkas. Tidsgränsen bör därför höjas till åtminstone tio år.

Jag kan i sammanhanget säga att vi välkomnar den utredning som regeringen har tillsatt och som nu har i uppdrag att se över hur dagens system med underrättelser fungerar i praktiken. Vi ser fram emot att i maj, tror jag att det var, ta del av utredningens slutsatser.

Miljöpartiet konstaterar också att en ökad användning av hemliga tvångsmedel ställer höga krav på att lagstiftningen tillämpas korrekt. Regeringens skrivelse ger begränsad information om felaktig användning och om hur ansvarsfrågor hanteras. För att stärka rättssäkerheten bör regeringen därför tillsätta ännu en utredning eller ge tilläggsuppdrag till den nuvarande i syfte att minska utrymmet för vilka tjänstefel som kan anses ringa, och därmed straffria, när det gäller användning av hemliga tvångsmedel.

Slutligen konstaterar Miljöpartiet att de sänkta trösklarna för användning av hemliga tvångsmedel, i kombination med att de nu även används i preventivt syfte, har lett till en kraftigt ökad arbetsbelastning för tillsynsmyndigheten Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Detta har bland annat redovisats i samband med nämndens besök i justitieutskottet i november 2024.

Miljöpartiet menar därför att myndigheten behöver förstärkas, både resursmässigt och befogenhetsmässigt. När hemliga tvångsmedel, inklusive hemlig dataavläsning, används i allt större omfattning måste tillsynsmyndigheten ha goda förutsättningar att bedriva en effektiv och kvalificerad tillsyn så att tvångsmedel inte används på felaktiga eller oproportionerliga grunder.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Fru talman! I enlighet med riksdagens önskemål har regeringen sedan 1983 årligen redovisat hur reglerna om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation har tillämpats under det gångna året, vilket för 2026 års debatt blir användningen under år 2024.

Om vi ser på frågan under en längre tidshorisont är det tydligt att användningen ökat, vilken är en direkt följd av den ökade organiserade brottslighet vi har sett växa fram i Sverige under decennier. Det är just den organiserade brottslighet som Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen nu bekämpar med full kraft.

Hemliga tvångsmedel, det vill säga hemlig avlyssning och övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning, är viktiga delar i det arbete vi gör för att mota bort den organiserade brottsligheten i Sverige.

Sverigedemokraterna har sedan vi blev invalda i riksdagen för snart 16 år sedan ständigt drivit frågan om utökade möjligheter för just hemliga tvångsmedel, och från det att vi fick chansen att på riktigt påverka politiken i vår riktning har det hänt mycket på området.

Den senaste insatsen genomförde vi i höstas, den 1 oktober 2025, när vi gjorde det möjligt att även avlyssna barn under 15 år, en viktig insats både för att förebygga och förhindra brott och för att förhindra barns deltagande i kriminalitet. Det stora problemet har varit att äldre kriminella har utnyttjat yngre, eftersom de har vetat att den tidigare lagstiftningen inte var tillräcklig. Nu ser vi till att färre barn tidigt kommer i kontakt med personer från den kriminella världen.

Den kanske allra viktigaste åtgärden på området var att vi den 1 oktober 2023 införde möjligheten till preventiv avlyssning, vilket innebär att det kan användas för att förebygga brott. Preventiv avlyssning kan alltså användas innan ett brott faktiskt begås.

Redan den 25 februari året efter, alltså mindre än fem månader efter att den nya lagstiftningen var på plats, kunde rikspolischefen meddela att man fått tillstånd för över 200 tvångsmedel enligt den nya lagstiftningen och att över 30 personer var gripna misstänkta för grova brott.

Det är alldeles uppenbart att vår nya lagstiftning på ett flertal områden har bidragit till den allt lugnare situationen som vi i dag ser i Sverige. Som mest illa såg situationen ut 2022 under Socialdemokraternas sista år vid makten då 62 personer sköts ihjäl i Sverige. Antalet dödsskjutningar har därefter minskat åren 2023, 2024 och 2025, och 2026 har börjat väldigt bra. Hittills i år har bara en person skjutits ihjäl i Sverige, vilket innebär att vi bara har haft en dödsskjutning i Sverige de senaste 86 dagarna, en väldigt stor skillnad jämfört med just 2022 när hela 62 personer sköts ihjäl.

Med det sagt har vi fått kritik för våra åtgärder på det kriminalpolitiska området. Sverigedemokraterna och regeringen har kritiserats av bland andra Civil Rights Defenders, Amnesty, Rädda Barnen, Institutet för mänskliga rättigheter med flera. Det lustiga i sammanhanget är att ingen av dessa organisationer riktade ett uns av kritik mot Sverige eller den tidigare regeringen när våldsvågen i landet innebar att hundratals personer sköts ihjäl på öppen gata under en åttaårsperiod.

Man kan definitivt fråga sig varför de tycker att kriminellas rättigheter är viktigare än vanliga människors frihet. Faktum är att om vi hade varit ängsliga och lyssnat mer på kritiken från dessa organisationer hade Sverige inte löst de problem som Sverige i dag är på väg att lösa.

Med det sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer på området.

Fru talman! I det ärende som vi nu har att ta ställning till kan vi konstatera att det finns en grundläggande enighet inom justitieutskottet, vilket också har framgått av tidigare anföranden. De avvikande uppfattningarna handlar i huvudsak om utformningen av den årliga redovisningen och om ett tillkännagivande om att förstärka Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

Utskottets majoritet vill att riksdagen avslår dessa motionsyrkanden och att regeringens skrivelse läggs till handlingarna.

Som framgått tidigare har den här redovisningen förekommit ända sedan 1983. Från början handlade det om hemlig telefonavlyssning, vilket ansågs vara ett väldigt stort ingrepp i den personliga integriteten och därför var oerhört omdebatterat. Successivt har redovisningen utökats till att gälla även användningen av en lång rad andra hemliga tvångsmedel, och jag ska räkna upp en del.

Redovisningen omfattar i dag också hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning vid förundersökning i brottmål liksom vid tillämpningen av lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott, den så kallade preventivlagen som togs upp i ett tidigare anförande.

Redovisningen omfattar dessutom en redogörelse för inhämtning av uppgifter enligt lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet, den så kallade inhämtningslagen. Vi får också reda på användningen av dessa tvångsmedel i Säkerhetspolisens verksamhet.

Denna långa uppräkning visar med stor tydlighet att väldigt mycket har hänt sedan 1983. Dels handlar det om brottslighetens utveckling, dels om att det sedan dess har tillkommit många nya sätt för kriminella att hålla kontakt och att förbereda och genomföra brott av olika slag. Den nuvarande regeringen har med nya och avancerade tvångsmedel effektiviserat brottsbekämpningen, och det ska vi vara tacksamma för.

Fru talman! Utskottet delar regeringens uppfattning att det är av grundläggande betydelse i en rättsstat att rätten till skydd för privat- och familjeliv respekteras. Samtidigt är det nödvändigt att de brottsbekämpande myndigheterna vid allvarlig brottslighet ska kunna använda sig av hemliga tvångsmedel som yttersta hjälpmedel.

Det måste dock finnas högt ställda rättssäkerhetskrav och en noga reglerad insyn i tillämpningen av de olika tvångsmedlen. Kraven måste förstås utesluta att användande av tvångsmedel blir slentrian, och det är av stor vikt att vi kan bedöma vilka resultat som användningen leder till.

Efter några år av skiftande omfattning av hemliga tvångsmedel kan vi nu se en ökning, vilket avspeglar både brottslighetens utveckling och resultatet av några olika lagändringar. Utan att närmare gå in på resultaten av dessa enskilda åtgärder kan utskottet dela regeringens bedömning att myndigheternas användning av hemliga tvångsmedel under 2024 har varit ett ändamålsenligt och nödvändigt instrument i brottsbekämpningen.

Fru talman! Regeringen gav för ett år sedan en särskild utredare i uppdrag att göra en samlad rättslig och systematisk översyn av reglerna om hemliga och preventiva tvångsmedel i syfte att få en mer effektiv och tydlig reglering. Utredaren ska kartlägga nyttan av åtgärderna och även konsekvenserna för den personliga integriteten. Utredaren ska också ta ställning till hur den fortsatta årliga redovisningen ska utformas. Utredningen ska vara klar till sommaren och kommer sannolikt att ge bra besked i de frågor som motionerna i dagens ärende tar upp.

Jag yrkar avslag på motionerna. Jag yrkar även på att regeringens skrivelse läggs till handlingarna.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 mars.)