Processrättsliga frågor

Debatt om förslag 10 februari 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 53 Margareta Persson (S)

Herr talman! Betänkandet är ett så kallat motionsbetänkande. Det är ett antal motioner som har lämnats in av olika riksdagsledamöter som nu behandlas - alltså ingen proposition, inget skarpt lagförslag. Alla som brukar närvara i debatter är här. Men Thomas Bodström är inte här och brukar heller inte närvara vid arbetsplenum. Anledningen till att jag nämner Bodström är att han så fort vi pekar på våra stora satsningar, på de stora budgetsatsningar som vi gjort för att stärka polisen, brukar föra debatten genom att säga: Ja, vi är egentligen överens. Det är inte så mycket som skiljer här. När det gäller betänkandet och reservationerna skulle han nog uttrycka sig på samma sätt i den här debatten. Jag förstår svårigheten för en oppositionsföreträdare när det gäller att försöka få någon form av nerv, kittling, i debatten. Det enda jag kan säga när jag läser reservationerna är: Tack för stödet, oppositionen, och tack för stödet för regeringens politik! Går ni igenom det hela kan ni se att ni håller med. Det enda man kan säga är att ni är lite kritiska till att den här majoriteten inte genomför sina förslag lite fortare, och ni är särskilt missnöjda eftersom ni själva inte gjorde det. Vad ska ni annars säga när ni går igenom det? Låt oss titta på reservationen om misstänkta penningtransaktioner. Vi har gjort en sammantagen utredning om grov organiserad brottslighet där också den ekonomiska brottsligheten finns med. Den har gjorts på uppdrag av den här regeringen. Det är regeringens idé. Oppositionen har tittat lite grann på gangsterfilmer och pratat om FBI och annat, men vi försöker göra någonting konkret på svensk mark. Det har gjorts en översyn, och det utarbetas direktiv för att titta på hur man kan kriminalisera penningtvätt. Det är precis samma sak när det gäller processrätten som när det gäller straffrätten och den tidigare debatten. Där sade Johan Pehrson att vi inte får slarva med rättssäkerheten. De förslag som kommer måste vara väl genomarbetade. Det har ändå hänt saker, och därför vill jag påminna Margareta Persson om att redan den 1 juli 2008 antog vi en ny lag om förverkande. Det handlar om möjligheten att ta ifrån den som exempelvis har tjänat grova pengar på narkotikabrottslighet den egendom man har skaffat sig med hjälp av de pengar man har tjänat på sin kriminalitet. Vi är uppenbarligen överens när det gäller misstänkta penningtransaktioner. Jag tackar för oppositionens stöd. Sedan lyfter oppositionen fram detta med förundersökning. Även där måste jag säga: Tack för stödet! Vi är inne på samma linje. Det här är någonting som vi har pekat ut i budgetpropositionen nu senast 2009/10. Det finns på s. 26 under utgiftsområde 4 om man vill läsa om det. Det finns till och med en sidhänvisning i betänkandet. Det finns också ett uppdrag som Rikspolisstyrelsen har fått i ett regleringsbrev. Vidare finns det uppdrag som både Åklagarmyndigheten och Domstolsverket fick i maj 2009 att titta på hur man kan se till att polisen tar en större del när det gäller förundersökningar så att åklagarna kan koncentrera sig på sin del. Även här vill vi ha väl genomarbetade förslag som vilar på rättssäker grund, och jag hoppas att det även gäller oppositionen. Jag tror att vi är överens. Tack för stödet! De enda som egentligen sticker av är som vanligt Vänsterpartiet. Man lyfter fram en gammal motion om jävsregler när det gäller åklagare. Socialdemokraterna och Miljöpartiet var med om att avslå deras motion, och ni hade ju regeringsmakten då. Jag tror inte att Vänsterpartiet heller tar det på särskilt stort allvar längre. Då var det en partimotion, det vill säga att hela Vänsterpartiet ställde upp på den. Det gör man inte längre. Nu är det en enskild riksdagsledamot som väcker samma motion år efter år. Det kan ju vara så att det bättrar på statistiken. Vad tar oppositionen upp ytterligare i sina reservationer? Jo, man pratar om åtalsbegränsningar. Det finns en obligatorisk åtalsplikt, och då måste man inleda en sammanhängande förundersökning. Det kan ibland vara ett bekymmer därför att man ägnar mycket resurser åt något som inte kommer att leda någonvart, och många gånger vet man det kanske redan från början. Mycket riktigt tar Socialdemokraterna upp det i sin reservation. De gör det förmodligen därför att vi redan i juni förra året tillsatte en utredare som ska se över behovet att förändra de reglerna. Här har Socialdemokraterna återigen, i ivern att försöka hitta en egen politik, kopierat regeringens politik och sagt att man gärna skulle vilja att vi gjorde det lite fortare. Vad innehåller nästa reservation? Det är trots allt lite intressant att gå igenom detta. Den handlar om en modernare rättegång. Det var faktiskt den socialdemokratiska regeringen som beslutade om detta, och vi stödde det. I och för sig har vi varit tvungna att rätta till några misstag och lite slarv under den här mandatperioden, men all lagstiftning blir ju inte alltid perfekt. Vad vill oppositionen? Jo, den vill samma sak som vi. Det är fullständigt självklart att ny lagstiftning ska utvärderas efter ett tag, men först måste det gå en tid. Det här har utskottet varit helt överens om, och justitieministern har sagt ett flertal gånger att det här ska göras. Återigen: Tack för stödet! Det har redan getts ett uppdrag till Domstolsverket att se över rättshjälpslagen. De har redovisat sitt uppdrag och lagt fram förslag på hur man ska kunna stärka rättstryggheten när det gäller rättshjälp. De förslagen tittar man nu över. Vi ska få dem rättssäkra, och vi ska också se till att det finns en budget som räcker till detta. Oppositionen kritiserar gärna regeringen för att den inte anslår mer pengar, men det gör ni inte heller själva ens i opposition. Jag måste fråga Socialdemokraterna om en punkt. Ni lyfter upp tvistemål, det vill säga när en person hoppar på en annan person och vill ha en rättegång. Ska ni inte ha några begränsningar där? Har ni tänkt igenom den delen? Det finns ju en risk att domstolsväsendet missbrukas. Man vill inte att en granne som är arg på en annan granne väcker talan i onödan så att det går åt domstolsresurser. Om någon annan betalar för detta kan det bli så att det väcks väldigt mycket onödig talan. Jag kan hänvisa till en artikel i Haparandabladet. Den var lite rolig. Det handlade om en rådman. Det var någon som hade tagit tag i och skällt ut någon. Det handlade i och för sig om ett brottmål. Det visade sig att detta var en gammal konflikt i Tornedalen. Den hade pågått i generationer. Det fanns en mängd delar i detta. Rådmannen sade till slut: Jag är ju tvungen att ta upp det här i ett brottmål, men hade det varit ett tvistemål hade jag sagt åt er att skaka hand och gå hem. Egentligen passar er tillställning bäst i Aschbergs program i TV3. Det finns alltid en risk för att domstolssystemet kan missbrukas i tvistemål. Margareta Persson kan kanske klargöra var gränsen ska gå när det gäller rätten att på skattebetalarnas bekostnad få väcka talan mot en annan person utan grund. När det gäller medverkan i brottsutredning vill jag säga att Påföljdsutredningen är tillsatt. Där finns det även socialdemokratiska representanter i referensgruppen. Den tar upp precis det som Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet tar upp i sin reservation. Jag tackar återigen för stödet. Jag kan inte göra någonting annat. Vi får ingen konfliktyta i dag. Oppositionen ger ett bra betyg till regeringens politik. Ni stöder oss i allt väsentligt. Ni har inga egna idéer, utan ni bekräftar det regeringen nu genomför, förutom att ni säger att vi ska skynda på att genomföra det vi genomför.

Anf. 54 Krister Hammarbergh (M)

Herr talman! Nu har turen kommit till de processrättsliga frågorna. Det är ett årligt återkommande betänkande som den här gången tar upp 35 motionsyrkanden, mestadels från förra årets allmänna motionsperiod. Det handlar om allt från rättshjälp till penningtvätt och strafflindring på grund av medverkan i brottsutredning. Jag kommer inte att beröra samtliga dessa frågor. Det skulle ta alldeles för lång tid, och dessutom känns det inte som om det finns några större konfliktytor. Jag lägger hellre fokus på de frågor som Centerpartiet länge har drivit. Herr talman! Centerpartiet har i ett antal år drivit frågan om att rättshjälpen måste bli bättre för svenska medborgare som blir utsatta för brott utomlands och för svenska medborgare som blir misstänkta för brott utomlands. Vem som helst kan råka ut för brott vid en resa till ett annat land. Det kan vara ett enklare brott, som en stöld, där det finns en begränsad anledning att vara med på en rättegång. Men det kan också vara fråga om grova brott, som våldtäkt eller misshandel, där det blir rättegång och där du som brottsoffer ska närvara som målsägare för att vittna och kanske också i ett senare skede få skadestånd. I dag har den som utsätts för sexuella brott tack och lov fått bättre möjlighet att få rättshjälp för att kunna delta i rättegångar i andra länder, men för den som drabbats av en annan typ av brott är det fortfarande betydligt svårare. Vi centerpartister anser att det måste förbättras. Även om det är landet där rättegången hålls som har huvudansvaret för att ge tolkning, målsägarbiträde och liknande har Sverige ändå ett sekundärt ansvar för att hjälpa svenska medborgare i svåra situationer. Men det är inte bara som brottsoffer som svenska medborgare kan hamna i problem utan även som misstänkta och åtalade för att ha begått brott. För att den som åtalas för brott ska få en rättvis rättegång krävs det till exempel tolkning, översättning av dokument och tillgång till en försvarsadvokat som ger den åtalade möjlighet att förstå vad som sker och någon att kommunicera med. Även i dessa fall har landet där rättegången ska hållas ansvaret för att det blir en rättvis rättegång. Men tyvärr fungerar det inte så överallt, inte ens inom EU där vi har överenskommelser som gör att vi mellan länderna utlämnar våra egna medborgare. Då måste Sverige ha ett sekundärt ansvar för att hjälpa medborgare om de inte annars kan få en rättvis rättegång. Någon kanske tänker att det bara är att se till att inte begå brott, men det är inte alltid så enkelt. Du kan missuppfatta de franska trafikreglerna och vålla en olycka. Du kan av helt oförklarliga skäl hamna i slagsmål utanför en krog, till exempel i Bryssel. Du kan oskyldigt misstänkas för misshandel och dråpförsök när du är på semesterresa. Vem som helst kan hamna i en situation där man misstänks för brott om man befinner sig på fel plats vid fel tillfälle, och då måste det finnas rätt till en rättvis rättegång. Tänk er in i en situation där ni riskerar åratal i fängelse och inte ens förstår vad åklagaren säger när han anklagar dig för att ha begått ett brott! Domstolsverket lämnade i mars 2009 en rapport till regeringen med förslag till åtgärder som stärker den rättssökandes rätt. Regeringen bereder fortfarande den frågan, och jag ser med förväntan fram emot att regeringen lägger fram förslag till åtgärder som leder till en rättssäkrare situation då svenskar berörs av ett annat lands rättssystem. Herr talman! När det gäller penningtvätt tycker vi i Centerpartiet att det ska vara ett självständigt brott. Misstänkta penningtransaktioner ska kunna frysas under en förundersökning. Just nu håller regeringen på att ta fram direktiv till en utredning, och denna bör inte föregripas. Vad gäller strafflindring för den som medverkar i en brottsutredning motionerade Centerpartiet redan 2004 om att kronvittnessystem borde kunna utredas. Ett kronvittne är en person som fälls för brott men får sitt straff nedsatt eller vinner någon annan förmån till följd av vittnesmål i domstol mot någon med ännu värre brottslighet på sitt samvete. Syftet är att förmå personer som annars inte skulle våga vittna att träda fram. Inom den organiserade brottsligheten är av naturliga skäl de viktigaste vittnena ofta själva inblandade i lagöverträdelserna. Att tillåta förhandlingar med kriminella för att dessa ska kunna ange andra, tyngre belastade personer är ett stort avsteg från svensk rättstradition, men åtgärden bör ändå utredas grundligt. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i justitieutskottets betänkande och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 55 Karin Nilsson (C)

Herr talman! Det verkar som att blodsockernivån har sjunkit hos oppositionen. Debattlusten är begränsad, men jag hoppas att jag kan få någon replik så att vi kan få lite debatt om dessa viktiga frågor. De processrättsliga frågorna är rätt komplicerade. Det ska göras svåra avvägningar mellan viktiga storheter. Vi vill ha ett effektivt rättsväsen, men det ska också vara rättssäkert och det ska ta till vara viktiga integritetsskyddsaspekter. Dessa tre kolliderar och måste vägas mot varandra. Det är en evig process som vi ser löpa här i Sveriges riksdag då vi avväger och möter förändringarna i verkligheten. Det handlar om integritet och rättssäkerhet men också om effektivitet, så att de som begår brott verkligen kan fällas och låsas in. Vi behandlar nu ett betänkande med 35 olika motionsyrkanden från två år tillbaka. 22 av dem behandlas förenklat. Med detta för ögonen råder det, som tidigare talare har sagt, kanske en enorm enighet om detta, och de reservationer som finns är dessutom kraftfulla slag i luften eller mot redan öppna dörrar. Jag vill, herr talman, påminna om hur det brukade låta här i Sveriges riksdag för några år sedan. Vi har till exempel sett till att svensk polis på senare år har fått rätt många nya verktyg i verktygslådan för att komma åt den grova och den organiserade brottsligheten, den verksamhet som kränker människors liv och ibland tar livet av folk. Det sker varje dag. Förlusterna i mänsklig livskvalitet är enorma. Vi har tillåtit hemlig rumsavlyssning. Detta har kallats buggning. Där har Socialdemokraterna trots allt dragits framåt och levererat några saker med stöd av andra partier i Sveriges riksdag, till exempel Folkpartiet. Men detta har skett under ett enormt liv från Vänsterpartiet och Miljöpartiet som säger att detta är helt oacceptabelt och att vi inte kan ha det så. Detsamma gäller förändrade regler för hemlig telefonavlyssning för att kunna komma åt brottsligheten. Här har man också protesterat. Dessa åsikter tillsammans med det som gäller det som nyligen nämndes om nya regler för förverkande av brottsvinster återspeglas inte här, men svenska folket måste med tanke på att det är val i höst få upplysning om att den opposition som nu finns och framstår som så tyst i båten att man inte ens replikerar här är extremt oense. Ingen vet riktigt vart detta experiment tar vägen om de skulle få makten - om polisen ska avväpnas och kriminaliteten ska tillåtas växa. Hur blir det med ett sådant alternativ? Vi vet bara att man är emot effektiva verktyg för polisen på flera håll inom vänsteroppositionen. Jag ska också säga att jag är glad över att ge stöd för att vi ska satsa mer på pengarna, för, som jag nämnde i en tidigare debatt, grovt kriminella människor är generellt sett inte sadister, utan de är ute efter snabba cash. De vill tjäna pengar, och det är därför de kränker människor, säljer knark, smugglar människor, håller på med vapen, utpressar och förstör livet för andra. Det gör de för att tjäna pengar, och tar vi deras pengar minskar intresset. Detta kräver dock att vi vågar vara tydliga med rättssäkerhetsaspekten. Jag menar att har man inte haft någon taxerad inkomst de senaste tio åren och plötsligt har 10 miljoner på kontot är det inte orimligt, när vi väger av rättssäkerhet, integritet och effektivitet, att den personen faktiskt får förklara var pengarna kommer ifrån. Man kan ha ärvt dem, man kan ha tjänat dem eller man kan ha vunnit dem. Man kan på olika sätt ha fått dem lagligt, men det är väldigt ovanligt i Sverige att tomten kommer med 10 miljoner, och hänvisar man till detta finns risken att vi tar pengarna. Pengar ramlar inte ned från himlen, utan de kommer någonstans ifrån. Våga gå på pengarna och skärp reglerna för penningtvätt! Där håller vi på, och jag hoppas att vi snart kommer med skarpa förslag, för detta är ett problem i kampen mot den grova brottsligheten. Jag tycker också att vi måste lyfta frågan om provokativa åtgärder. I dag är det en allmän sanning att polisen och de brottsbekämpande myndigheterna får ägna sig åt så kallad bevisprovokation men inte åt brottsprovokation. Det kan man tycka är lätt att förklara i sina skolexempel, men i praktiken är gränsen hårfin, och det finns många hypotetiska exempel med narkotikaleveranser i blomsterbilar eller poliser med den så kallade skyddsidentiteten, som också är en sak som vi har genomfört på senare år och som innebär att polisen ska få infiltrera i stället för att driva hemliga källor, så kallade infiltratörer. En del av dem återses i tv-serier som är populära nu för tiden. Att se till att polisen kan nästla sig in och avslöja grovt kriminella är också ett viktigt verktyg, men det väcker naturligtvis frågor om rättssäkerhet, integritet och effektivitet. Provokation tror jag att vi måste återkomma till. Ett annat exempel är att Justitieombudsmannen nyligen sade att Sveriges kommuner måste sluta anställa skäggiga 17-åringar som springer runt och köper folköl i Sveriges livsmedelsbutiker. De är alltså 17 år, och man skickar ut dem för att kontrollera om butikerna sköter alkoholförsäljningstillståndet. Det är inte oviktigt, men detta vill man nu sätta stopp för. Jag tycker att vi ska se till att vi har ett regelverk som gör att polisen när nöd kräver får använda sig av provokativa åtgärder för att framför allt provocera fram bevis. Liv är en av insatserna, och naturligtvis måste man under en domstolsprövning och åklagarledning kunna tänka sig mer provokation för att komma åt den grova brottsligheten. Detta tror jag också väntar runt hörnet. Strafflindring nämndes också, och jag tackar för oppositionens stöd. Det är självklart så att det måste bli en skillnad. I dag får människor rabatt om de begår många brott, men man får ingen rabatt om man talar sanning i domstol. Det är naturligtvis en jättekonstig ordning. Denna måste vi vända på om vi ska ha sunda drivkrafter i vårt rättssystem. Herr talman! Jag konstaterar att vi har ytterligare saker på gång, inte minst när det gäller rättshjälpen. Det tas också upp i betänkandet. Det har Folkpartiet talat om i många år, men trots allt är den viktigaste delen av rättshjälpen allt det som vi gör varje dag för att människor som drabbats av brott ska få en ökad uppklaring och ett ökat tillträde till rättvisan. Även här finns viktiga reformer att göra. Hur det ska se ut på processrättens område kommer att fortsätta att diskuteras i ytterligare några hundra år - det har redan diskuterats i hundra år - eftersom samhället förändras. I detta anförande instämde Helena Bargholtz (fp).

Anf. 56 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Vi är överens om och har också genomfört en hel del. Vi väntar bara på att det ska ske lite snabbare eftersom det handlar om viktiga frågor. Vi har lagt fram förslag på en mängd områden när det gäller att komma åt den ekonomiska brottsligheten och penningtvätten; det finns också andra som har gjort det. Det går inte framåt särskilt snabbt, trots att det inte kan vara så väldigt svårt att ta fram förslag. Vi har gett polisen verktyg. Låt oss ta detta med buggning som Johan Pehrson nämnde. Ni var väl inte riktigt ense i den frågan, Johan Pehrson. Det har också funnits andra frågor som ni inte varit riktigt ense om. Under den förra mandatperioden lade ni fram olika förslag. Ni hade olika reservationer i olika frågor. Ni var inte överens. Jag vet inte varför ni ställer de kraven på oss. Kommer ni att gå till val på samma frågor i allianspartierna? Det finns frågor som skiljer partierna åt, och den respekten måste man visa utan att ställa krav på att vi ska redovisa det här. I så fall tycker jag att ni också ska redovisa det som ni är överens om. Vad händer med polisdatalagringen? Vad händer med polisutbildningen? Vad händer med frågan om en myndighet? Kommer ni att ta upp de frågorna? Är ni ense i de frågorna? Det vill jag fråga Johan Pehrson.

Anf. 57 Margareta Persson (S)

Herr talman! Jag är glad att Margareta Persson lyfte upp frågan om samarbete, för vi har samarbete på rättsområdet. Vi formulerar just nu detta tillsammans. Vi har möten om inte dagligen så i alla fall veckovis för att processa och se vad som ligger på agendan på rättsområdet för de kommande åren. Vi vill öppet och ärligt redovisa för väljarna vad vi vill göra om de röstar på oss. Jag kan konstatera att detta inte finns hos oppositionen. Jag ska inte påstå att jag står Margareta Persson nära men jag har förståelse för och vet att vi på detta område har rätt mycket samsyn. Margareta Persson har dock här lierat sig med personer som har naivitet som bärande kännetecken när det gäller att bekämpa grova brott. Jag ska inte agera äktenskapsmäklare, men Margareta Perssons samarbete med dessa partier försvagar på lång sikt kraften i den svenska brottsbekämpningen, om de mot förmodan skulle få väljarnas förtroende. Det är alltså där problemet ligger. Jag vill inte demonisera detta utan bara understryka att några av våra kolleger framställde det som att vi var eniga men under ytan finns det personer som är mycket avogt inställda till en effektiv brottsbekämpning, alltså för att möta en ganska grov brottslighet. Margareta Persson är det dock inte, och jag tror att vi även fortsatt kommer att ha en samsyn på en del områden. Sedan ligger det i oppositionens roll att tycka att det ska vara mer och att det ska gå fortare. Man bortser alltid från det som faktiskt levereras varje dag, inte minst när det gäller att skapa effektivitet i rättsväsendet. Vi återkommer. Vi kommer att tillsammans redovisa vad det är vi vill. Det vore en välgärning om vänsteroppositionen också gjorde det.

Anf. 58 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Vi kommer säkert att alldeles snart redovisa var vi står i de olika frågorna. Jag tycker att Johan Pehrson ger en mycket falsk bild av vad Miljöpartiet och Vänsterpartiet står för i dessa frågor. Vi får återkomma och ha en debatt i valrörelsen om vilken politik vi vill föra på detta område och vilken politik alliansen vill föra. Johan Pehrson svarade inte på frågan om var de står beträffande polisdatalagringen och den akademiska utbildningen. Detta har utretts och det har också lagts fram förslag, men ingenting händer. Det tar lång tid och därför förefaller det som om alliansen inte är särskilt ense i dessa frågor. I andra frågor har de varit oerhört snabba, till exempel beträffande arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen. Då har det rullat fram snabbt utan att de tänkt efter, och sedan har de fått backa några steg. Varför kommer inte dessa frågor fram, Johan Pehrson?

Anf. 59 Margareta Persson (S)

Herr talman! Vi står inte direkt handfallna på det här området. Det kommer mängder av propositioner. Om man lyssnar på personer, som man gör ibland, och tar del av vad Lagrådet gör visar det sig att de har en överhettning som de inte upplevt på 150 år. De är helt överbelamrade, vilket beror på att vi levererar så många förslag på det här området. Det gör vi eftersom vi känner att det finns mycket att göra. Jag hoppas att vi kommer fram till förslag dels vad gäller polisutbildning, alltså kompetensinnehåll hos svensk polis samt organisation, dels att vi snart får regler för teledatalagen. Nu är Vänsterpartiet och Miljöpartiet inte närvarande i kammaren, men för mig som liberal innehåller lagförslaget integritetsöverväganden som är rätt substantiella. Jag tycker inte att det är en lätt fråga. Jag förstår att polisen i bekämpningen av grova brott måste kunna gå in och kolla telefonlistor för att se hur samtal har gått till. Jag höll dock på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag såg att Vänsterpartiet och Miljöpartiet, enligt ett pressmeddelande från Socialdemokraterna eller vad det var, är överens om detta. De har varit emot förslaget sedan EU uppfanns. Det hela är mycket märkligt. Jag vill se samlade förslag. Sedan kan varken Margareta Persson eller Johan Pehrson göra sina liv ogjorda och inte sina politiska historier heller. Jag tycker att det är bra att vi under den förra mandatperioden hade en bred samsyn. Vi såg till att en i riksdagen svagt förankrad s-märkt regering fick stöd från oppositionen i viktiga frågor när Socialdemokraternas nuvarande kompisar redovisade en naivitet, som jag berättade om tidigare, och framför allt var helt hjälplösa när det gällde att bekämpa brott.

Anf. 60 Johan Pehrson (Fp)

Herr talman! Processrätten är ett viktigt ramverk för polis, åklagarmyndighet och domare för att få effektivitet i hela rättskedjan. Vi behöver opartiska domare och åklagare. Givetvis måste processrätten vara proportionell, rättssäker, förutsägbar och framför allt innehålla ett integritetsskydd. Det här är en återkommande debatt. Den varierar lite grann - jag jämförde med föregående år - men det är trots allt glädjande att se vilken samsyn som finns, åtminstone från delar av oppositionen, gällande de förslag som regeringen har lagt fram. Låt mig börja med frågan om penningtvätten. Där är vi ganska överens om att vi vill se en kriminalisering av den. Vi får emellertid inte glömma bort att vi har haft en förstärkning av lagstiftningen kring hela den ekonomiska brottsligheten. EBM har utvecklats. Vi har de regionala underrättelsecentrumen där finanspolisen går in, stärker upp och följer pengarna. Att följa pengarna är nämligen oerhört viktigt i bekämpningen av den grova, organiserade brottsligheten. Sedan har vi också frågan om förverkande vid grov brottslighet. Även det har vi fått igenom. Förundersökningsprocessen måste bli effektivare. Vi har tittat på den och är överens. Något som jag däremot tycker är lite märkligt är den återkommande motionen från Vänsterpartiet om åklagarjäv. Låt mig ägna en stund åt det. Vad är jäv? Jo, det är en relation mellan en opartisk person och en tilltalad; i domarfall är det den tilltalade och de som agerar i rätten. Man kan alltså använda i stort sett samma regler. Jag har mycket svårt att se att den motionen har något berättigande fortsättningsvis. Våra domstolar har genomgått en stor förändring. Vi har flyttat över den viktiga hanteringen till första instans, tingsrätterna, som i dag har en väldigt stor och viktig roll. Givetvis är det här ett förändringsarbete som har varit stort och som vi har varit överens om. Vi från alliansen har lagt en hel del krut på slutet för att få en bra lagstiftning. Givetvis måste vi få tid att utvärdera detta, precis som justitieministern har sagt. Kanske kommer hon att debattera just den här saken på fredag med den i dag frånvarande ordföranden i justitieutskottet. Jag vill komma in på rättshjälpslagen också. Det är en viktig lagstiftning som ligger till grund för att säkra rättssamhället och förtroendet för det. Vi ska inte glömma bort att det genomfördes en reform 1997 under den socialdemokratiska tiden där det främsta målet var att spara 200 miljoner kronor. Samtidigt ville man då låta den vara underställd försäkringarna och att det skulle vara en sociallagstiftning. Domstolsverket har tagit fram en bra rapport om de förändringar som behöver göras. Detta bereds nu i Regeringskansliet, som så mycket annat. Det är ett par saker som jag tycker att det är viktigt att trycka på där, framför allt att de allra mest utsatta ska kunna få rättshjälp i förvaltningsmål. Oftast är det någon som kommer i ett förvaltningsmål och där inte har bra stöd. Det är någonting som är viktigt för människor som ska få LSS-stöd etcetera. Det är också viktigt för näringsidkare att kunna få ökning och framför allt att försäkringsbolagen tar sitt ansvar. Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.

Anf. 61 Otto von Arnold (Kd)

Herr talman! Vi ska under den kommande debatten diskutera ungdomars möjligheter till ett bra liv. Låt mig först som sist slå fast att det är underbart att vara ung. Då finns hela livet framför en. Då finns alla möjligheter i livet som ännu inte riktigt uppenbarat sig. Då finns drömmar och visioner. Det är kort sagt en tid när livet i mångt och mycket formas. Men det är samtidigt svårt att vara ung. Kraven kan upplevas som alltför stora. Alla valmöjligheter kan upplevas som förvirrande och omöjliga. Vuxenvärlden kan upplevas som oförstående och begränsande. Ungdomstiden kan för många vara en tid av sökande utan att hitta några svar. Det är de många ungdomarna med problem som ungdomspolitiken måste ta sikte på. Det kan inte vara politikens uppgift att ytterligare jämna vägen för dem som det redan går bra för. Det är mot den bakgrunden man ska se regeringens skrivelse En strategi för ungdomspolitiken . Det blir då tydligt att det inte är någon strategi för området som regeringen torgför. Det är i stället en sammanställning av framför allt regeringens tidigare framförda förslag kring utbildningsfrågor. Det är en mycket tunn politisk soppa som regeringen här försöker framföra som något nytt. Herr talman! Jag vill peka på ett antal områden där skrivelsen är långt ifrån tillräcklig. Vi har Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet. Ändå vidtas inga konkreta åtgärder. Unga tvingas bo hemma hos sina föräldrar därför att det inte finns bostäder. Ja, för ungdomarna i Täby och Danderyd finns det säkert bostäder att köpa, om inte annat för de pengar familjen fått genom sänkningen av fastighetsskatten. Men för vanliga ungdomar finns inte dessa alternativ. Återigen: Inga konkreta åtgärder vidtas av regeringen. Ungdomars hälsa är ett annat problem. Ungdomar är på många sätt mer utsatta i dag än tidigare. Inte minst gäller det ungdomar med psykiska problem. Med en rejäl satsning kan mycket av detta förebyggas. Men inga konkreta åtgärder vidtas av regeringen. Ungdomar får allt sämre ekonomi. Vi har i dag en situation där allt fler ungdomar blir beroende av försörjningsstöd. Flera myndigheter rapporterar att ungdomars ekonomiska situation har försämrats. I en rapport från riksdagens utredningstjänst visas att ungdomar som grupp har förlorat på regeringens politik jämfört med andra åldersgrupper. Det har också skett en rejäl ökning av antalet ungdomar som tvingas försörja sig på försörjningsstöd, vilket märks vid en jämförelse mellan första kvartalet 2009 och samma tid året dessförinnan. Av det totala antalet biståndsmottagare var 39 procent i åldern 18-29 år. Ändå vidtas inga konkreta åtgärder. När det gäller utbildning tvingas ungdomar genom regeringens politik till allt tidigare livsavgörande val. Det kan inte vara rätt att de ungdomar som går i femte eller sjätte klass ska tvingas göra val som begränsar deras möjligheter i vuxen ålder. Men så ser regeringens politik ut på utbildningens område. Herr talman! Alla barn och ungdomar har rätt till kultur och fritidsaktiviteter på sina egna villkor och efter egna förutsättningar. Det gäller att få utöva såväl konstnärlig verksamhet som idrott utan att uttrycket begränsas. Barns och ungdomars rätt till kulturella upplevelser och eget skapande är ett krav i FN:s barnkonvention, och det måste vara en självklarhet för ett rikt land som Sverige att leva upp till det. Det är viktigt att skapande kultur bland ungdomar bejakas oavsett uttrycksform. För att man ska kunna ta till vara det egna skapandets kraft gäller det att samhället ger utrymme för detta. Det kan handla om replokaler, skapande verkstad, teaterlokaler, plats för spontanidrott och mycket annat. Även alternativa uttrycksformer som idrott ska bejakas. Det behövs lokaler både för arrangemang och för eget skapande. Det behövs också utrymme för verksamhet som inte är organiserad. Det finns gott om vittnesmål om ungdomar som hittat "sin" verksamhet genom att just de givits utrymme för idéer. Den nedläggning av fritidsgårdar som ägt rum under de senaste årtiondena visar sig nu få negativa följder. Visst finns det positiva undantag, men som helhet saknas det fysiska mötesplatser som är icke-kommersiella och drogfria och där de unga själva är med och påverkar innehållet. Det måste helt enkelt tillskapas fler icke-kommersiella och drogfria mötesplatser där flickor och pojkar ges lika stort utrymme att utvecklas och växa. Ingen ska heller stängas ute på grund av höga avgifter eller bristande tillgänglighet. Musik- och kulturskolorna kan fånga upp talanger och utveckla dem. Genom dessa skolor finns bra och mindre dyra alternativ i hela Sverige, men skillnaderna i tillgänglighet och avgifter mellan kommunerna är stora. Det vill vi arbeta för att förändra. Musik- och kulturskolan ska utvecklas, inte avvecklas. Här spelar samarbetet med studieförbunden en mycket viktig roll, inte minst i de mindre kommunerna. Vi vill också värna de estetiska ämnenas ställning i skolan. Det handlar i förlängningen också om nya generationer engagerade medborgare i vår demokrati, om nya generationer professionella kulturverksamma och om deras framtida publik. Det finns ett starkt klass- och tillgänglighetsperspektiv i denna fråga. Inga barn och ungdomar ska utestängas från kulturupplevelser på grund av ekonomiska hinder. Därför är det viktigt med fri entré på museer, viktigt med låga avgifter i musik- och kulturskolan och viktigt att det finns tillgång till kultur i närområdet, oavsett om man bor på landet, i storstädernas förorter eller i små orter på landsbygden. Det blir alltmer ont om platser där människor kan mötas. Det råder brist på samlingslokaler, både för ungdomar och för äldre. Särskilt för ungdomar är det viktigt att det finns lokaler där man kan samlas för att repa i band, ha möten eller bara umgås. Samlingslokaler är också en förutsättning för att upprätthålla demokratin. De fria biblioteken är också en resurs att slå vakt om, inte minst för ungdomars skull. Där kan de fritt söka kunskap och till exempel plugga om de har det trångbott hemma. Herr talman! Ökad ungdomsarbetslöshet slår hårt mot ungdomarnas möjligheter att etablera sig på bostadsmarknaden. Samtidigt har regeringens bostadspolitik havererat. Genom regeringens mål för bostadspolitiken avsäger sig regeringen det övergripandet ansvaret för detta politikområde. Bostadsmarknaden har blivit ett område där marknaden själv ska råda utan politiskt och samhälleligt inflytande. Det som saknas helt är sociala ambitioner om bra bostäder till rimliga kostnader för alla. Likaså saknas ambitioner om långsiktigt hållbar boendemiljö. Vi ser bostadspolitiken som ett viktigt inslag i den generella välfärdspolitiken, en social rättighet och en given del i samhällsbyggandet för en långsiktigt hållbar utveckling. Vi har därför föreslagit ett nytt bostadspolitiskt mål med tydliga sociala ambitioner och som särskilt ska främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vi vet att många unga i dag efterlyser hyresrätter, både därför att det är en attraktiv boendeform för ungdomar och därför att de ofta saknar kapital eller lånemöjligheter för att kunna efterfråga en bostadsrätt eller en bostad med äganderätt. Den moderatstyrda regeringen har tagit bort stöden för nyproduktion av hyresrätter. Bostadsbyggandet har därmed sjunkit kraftigt år från år och är nu nere på mycket låga nivåer. Byggandet av hyresrätter har mer än halverats jämfört med åren 2004-2006. Andelen hyresrätter i det svenska bostadsbeståndet har sjunkit. Prognoserna för bostadsbyggandet är fortsatt dystra. Det är helt nödvändigt att öka takten för bostadsbyggandet och inte minst hyresrätter. Stora ungdomskullar står på tröskeln och är på väg in på bostadsmarknaden. Ca 70 procent av Sveriges kommuner uppger att det är brist på hyresrätter och inte minst bostäder som ungdomar efterfrågar. Antalet högskolekommuner med bostadsbrist för studenter ökar. Bristen på bostäder riskerar att bli ett allvarligt hinder för Sveriges möjligheter att bekämpa arbetslösheten och öka sysselsättningen. Tillgången på bostäder påverkar rörligheten på arbetsmarknaden och det lokala näringslivets möjligheter att rekrytera medarbetare med rätt kompetens. Vi inom det rödgröna samarbetet är övertygade om att Sverige behöver en aktiv bostadspolitik där staten gör mer, inte mindre, för att öka bostadsbyggandet. Sverige behöver fler hyresrätter, inte färre. Regeringen saknar en politik för att öka bostadsbyggandet. De få bostadspolitiska insatser som gjorts har inte kommit de unga till del. Detta gäller inte minst de kommunala hyresgarantierna och införandet av förvärvsgarantier. Regeringen skriver att det ännu är för tidigt att utvärdera insatserna. Det står dock klart redan nu att hyresgarantierna inte nått de unga. Endast ett fåtal garantier har gått till ungdomar i åldern 18-24 år sedan stödet infördes för över två år sedan, för att vara mer specifik 34 stycken. Detsamma gäller för förvärvsgarantierna. Regeringens passiva inställning till de ungas svåra bostadssituation är mycket beklaglig. Herr talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga reservationer i ärendet men yrkar för tids vinnande bifall till reservationerna 1 och 2. I detta anförande instämde Göran Persson i Simrishamn (s).

Beslut

Nej till motioner om processrättsliga frågor (JuU12)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2009 om processrättsliga frågor. Motionerna handlar bland annat om straffmätning, rättshjälp och reformen En modernare rättegång.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag