om ersättning för sjukresor
SfU 1982/83:6
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1982/83:6
om ersättning för sjukresor
Motionerna
I motion 1981/82:344 av Stina Andersson (c) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs beträffande ett högkostnadsskydd
vid sjukresor.
I motion 1981/82:940 av Ylva Annerstedt m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen anhåller om en utredning av förutsättningarna att förändra
reglerna för ersättning av sjukresor med egen bil.
I motion 1981/82:1100 (motivering i 1099) av Sven Aspling m. fl. (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion
1981/82:1099 anförts om högkostnadsskydd för sjukresor.
I motion 1981/82:1278 av Gunnar Oskarson (m) hemställs att riksdagen
begär att regeringen gör en översyn av ersättningens storlek vid sjukresor
med egen bil i enlighet med vad i motionen anförts.
I motion 1981/82:1282 av Anna-Greta Skantz (s) hemställs att riksdagen
beslutar att hos regeringen begära att åtgärder vidtas i syfte att skapa
likvärdiga regler oavsett om sjukresa sker som sjuktransport eller i taxi.
I motion 1981/82:1283 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om översyn av reglerna för
sjukresor i enlighet med vad i motionen anförts.
I motion 1981/82:1730 av Gösta Andersson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att förslag läggs fram till ett högkostnadsskydd
för sjukresor.
Utskottet har inhämtat yttrande över motion 1981/82:1282 från Landstingsförbundet.
Ersättning för sjukresor
Gällande bestämmelser
I samband med ersättningsberättigad läkarvård, sjukhusvård och sjukvårdande
behandling utgår resekostnadsersättning till patienten från sjukförsäkringen
i den mån resekostnaderna vid varje besök överstiger 30 kr. Vid
tandvård och rådgivning i födelsekontrollerande syfte utgår ersättning för
resekostnader över 38 kr.
De närmare bestämmelserna om resekostnadsersättning finns intagna i
sjukreseförordningen (1975:964). Bestämmelserna kompletteras av närmare
föreskrifter som utfärdats av riksförsäkringsverket.
1 Riksdagen 1982/83. 11 sami. Nr 6
SfU 1982/83:6
2'
Enligt sjukreseförordningen utgår i princip ersättning för den försäkrades
faktiska resekostnad. Denna får dock ej beräknas till högre belopp än vad det
skulle ha kostat att använda den väg och det färdsätt som med skälig hänsyn
till den försäkrades tillstånd, resans längd och övriga omständigheter varit
ägnade att medföra den lägsta sammanlagda kostnaden.
I de fall de allmänna kommunikationerna inte utgör ett realistiskt
alternativ till bil eller taxi utgår ersättning för de senare färdmedlen.
Ersättning för resa med egen bil utgår därvid med 55 öre per kilometer.
I de ersättningsbara resekostnaderna ingår också kostnader för övernattning.
Ersättningen är begränsad till 55 kr. för natt.
Vad gäller ersättning för sjuktransporter, dvs. transporter med ambulansbil
eller liknande fordon, återfinns bestämmelserna härom i förordning
(1975:963) om ersättning till sjukvårdshuvudman för handikapphjälpmedel
och sjuktransporter. Enligt denna förordning får sjukvårdshuvudmännen
ersättning för sjuktransport från sjukförsäkringen med 27 kr. om året för
varje invånare som var bosatt inom sjukvårdsområdet vid årets början, och
vidare får huvudmännen för sjuktransport ta ut en avgift på högst 30 kr. av
den sjuke.
Tidigare behandling
Frågan om att låta högkostnadsskyddet för läkemedel och sjukvård
omfatta även sjukresor har tidigare behandlats av riksdagen (se SfU
1980/81:29). Utskottet har därvid hänvisat till att sjukreseutredningen
(S 1979:09) skulle behandla denna fråga.
Även frågan om ändrade regler för ersättning av sjukresor med egen bil
har tidigare behandlats av riksdagen (senast SfU 1980/81:17). Utskottet har
också i denna fråga ansett att resultatet av sjukreseutredningens arbete bör
avvaktas.
Sjukreseutredningens betänkande (SOU 1981:35)
Sjukreseutredningen har numera avgivit sitt betänkande (SOU 1981:35)
Sjukresor- Samordning och förenkling. Utredningen föreslår en utveckling i
två steg, där det första steget innebär förenklingar inom ramen för nuvarande
system och det andra steget innebär att sjukvårdshuvudmännen övertar
ansvaret för sjukresorna, dock med bibehållen finansiering genom sjukförsäkringen.
De åtgärder som föreslås genomförda i första steget är bl. a.
följande.
Ett begränsat högkostnadsskydd för patienter med särskilda vårdbehov
som kräver regelbundet återkommande behandling under längre tid.
Högkostnadsskyddet skulle innebära att dessa patienter inte behövde betala
mer än 300 kr. för sina sjukresor under ett år.
SfU 1982/83:6
3
Ersättning för resa med egen bil utges utan kostnadsjämförelse om enkel
färdväg är minst 26 km. För att förenkla administrationen föreslås en
schabloniserad ersättning i form av tabeller. Någon höjning av ersättningsbeloppet
per kilometer har dock utredningen inte förordat med hänsyn till
den allmänna inriktningen att så många som möjligt bör använda sig av
allmänna kommunikationer.
Flygresor ersätts om färdsträckan uppgår till minst 35 mil enkel färdväg
eller om resan företas till eller från Gotland.
Remissyttrande över motion 1981/82:1282
Landstingsförbundet framhåller i sitt yttrande att förbundet är införstått
med att en patients resekostnader enligt gällande bestämmelser kan bli högre
om sjuktransport anlitas än om resan företas med annat färdmedel. Sålunda
kan en patient som vid ett vårdtillfälle anlitar sjuktransport i ena
färdriktningen och annat färdmedel i den andra färdriktningen bli tvungen
att betala dels 30 kr. för sjuktransporten, dels 30 kr. för sjukresan. Vidare har
sjukvårdshuvudmännen formell möjlighet att ta ut två patientavgifter, dvs.
60 kr. av den som anlitar sjuktransport i båda färdriktningarna vid ett
vårdtillfälle.
Emellertid har, enligt vad Landstingsförbundet erfarit, inte någon
sjukvårdshuvudman före 1982 tagit ut avgift för sjuktransport. Fr. o. m. 1982
har två sjukvårdshuvudmän börjat att i vissa fall infordra avgift. Dessa
huvudmän har dock ett s. k. högkostnadsskydd som innebär att patienten
efter ett visst antal vårdtillfällen har rätt till avgiftsfri sjuktransport för
resterande del av en tolvmånadersperiod.
Förbundet, som poängterar att sjukvårdshuvudmännen i de flesta fall inte
tar ut någon patientavgift för sjuktransporter, anser att frågan om
huvudmannens rätt att ta ut avgift och om eventuell samordning av
ersättningsreglerna mellan sjukresor och sjuktransporter kan tas upp vid
överläggningar mellan socialdepartementet och förbundet i samband med
förnyad överenskommelse fr. o. m. 1984.
Utskottet
För resekostnader i samband med ersättningsberättigad sjukvård utgår
ersättning från sjukförsäkringen. Karensbeloppet är fr. o. m. den 1 januari
1981 30 kr. vid varje vårdtillfälle.
I tre motioner tas frågan upp om införande av ett högkostnadsskydd vid
sjukresor. Stina Andersson anför i motion 1981/82:344 att möjligheterna bör
övervägas att låta gällande högkostnadsskydd för läkemedel och sjukvård
omfatta även sjukresor för att därigenom uppnå ett mer heltäckande stöd för
de personer som ofta är sjuka. Motionären vill ha ett tillkännagivande
härom. I motion 1981/82:1100 av Sven Aspling m. fl. hänvisas till sjukreseut
-
SfU 1982/83:6
4
redningens betänkande SOU 1981:35 vari bl. a. föreslås ett begränsat
högkostnadsskydd för sjukresor. Motionärerna anser det angeläget att man
särskilt för handikappade som har höga resekostnader får en snar lösning av
frågan, och de vill därför ha ett tillkännagivande om att förslag från
regeringen bör framläggas. Även motionärerna i motion 1981/82:1730 av
Gösta Andersson m. fl. vill att regeringen skall lägga fram ett förslag om
högkostnadsskydd för sjukresor. I motionen anförs att särskilt flerbarnsfamiljer
som har problem med sjukdom hos såväl barnen som föräldrarna
drabbas hårt med nu gällande regler. Enligt motionärernas mening vore det
därför rimligt att ett högkostnadsskydd likartat det som gäller för mediciner
och sjukbesök även skulle gälla för sjukresor.
I det av sjukreseutredningen numera avgivna betänkandet (SOU 1981:35)
Sjukresor - Samordning och förenkling föreslås på kort sikt förenklingar
inom ramen för nuvarande system och på lång sikt ett överförande av
ansvaret för sjukresorna till sjukvårdshuvudmännen. Bland de åtgärder som
föreslås genomförda i första ledet är ett begränsat högkostnadsskydd för
patienter med särskilda vårdbehov som kräver regelbundet återkommande
behandling under längre tid. Det föreslagna högkostnadsskyddet skulle
begränsa patienternas kostnader för sjukresor till 300 kr. under ett år.
Betänkandet bereds f. n. inom regeringskansliet.
Utskottet har, som inledningsvis nämnts, vid sin tidigare behandling av
frågan om ett högkostnadsskydd för sjukresor hänvisat till sjukreseutredningens
arbete. Med hänsyn till att utredningens arbete nu är avslutat och att
betänkandet är föremål för beredning anser utskottet att det finns anledning
att avvakta denna beredning innan riksdagen vidtar någon åtgärd med
anledning av motionerna. Utskottet vill dock understryka vikten av att ett
förslag så snart som möjligt läggs fram i frågan. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna 344, 1100 och 1730.
Sjukreseersättning kan efter kostnadsjämförelse utgå även för resa med
egen bil eller taxi. Ersättning utges enligt huvudregeln, dvs. i den mån
resekostnaderna vid varje vårdtillfälle överstiger 30 kr. Kostnaden för resa
med egen bil beräknas därvid till 55 öre per km.
Två motioner behandlar frågan om ersättning för sjukresor med egen bil. I
motion 1981/82:940 av Ylva Annerstedt m. fl. begärs att förutsättningarna
för att förändra reglerna för ersättning av sjukresor med egen bil utreds.
Motionärerna anför att många människor upplever det som orättvist att färd
med egen bil ersätts med så lågt belopp när de verkliga kostnaderna är så
mycket högre. Många väljer därför att i stället åka taxi. Mot bakgrund härav
skulle man enligt motionärernas mening kunna minska de totala resekostnaderna
om man gav en realistisk ersättning till den som använder egen bil.
Även i motion 1981/82:1278 av Gunnar Oskarson begärs en översyn av
ersättningens storlek vid sjukresor med egen bil. I motionen anförs att många
skulle föredra att åka med egen bil om kostnadsersättningen vore rimlig och
att detta från samhällets synpunkt skulle innebära en ren besparing.
SfU 1982/83:6
5
Motionären föreslår att ersättning skulle utgå med exempelvis 75 % av den
statliga bilersättningen per mil.
I ovannämnda betänkande av sjukreseutredningen föreslås i första steget
följande förändringar för sjukresor med egen bil. Ersättning skall utgå utan
kostnadsjämförelse om resan är minst 26 km enkel färdväg. Vidare skall
ersättning utges enligt schabloniserade tabeller. Med hänsyn till den
allmänna inriktningen att så många som möjligt bör använda sig av allmänna
kommunikationer har utredningen inte förordat någon höjning av nuvarande
ersättningsbelopp. Beträffande övriga färdmedel föreslår utredningen differentierade
karensbelopp för att styra valet av färdmedel. För taxiresa föreslås
att karensbeloppet dels blir högre än för andra färdmedel, dels gäller för
enkel resa.
Utskottet anser även i denna fråga att beredningen av sjukreseutredningens
betänkande bör avvaktas och avstyrker sålunda bifall till motionerna 940
och 1278.
Sjukreseersättning utgår, som inledningsvis nämnts, för billigaste färdsätt
efter en skälighetsbedömning i det enskilda fallet. Som billigaste färdsätt
godkänns alltid buss eller tåg, medan det för användande av dyrare
färdmedel i regel krävs att behovet härav intygas av behandlande läkare. I de
ersättningsbara resekostnaderna ingår också kostnader för övernattning.
Ersättningen är begränsad till 55 kr. per natt.
I motion 1981/82:1283 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson begärs
en översyn av reglerna för sjukresor för dem som bor långt från sjukhus och
har besvärliga resor dit. Motionären framhåller att de som bor på Gotland
normalt får ersättning endast för båt- och bussresa. Eftersom dessa
färdmedel är mycket besvärliga, tvingas många gotlänningar att i stället
använda flyget, vilket förorsakar dem en avsevärd merkostnad. Även de som
reser med båt och buss får betydande merkostnader, eftersom övernattning
oftast blir nödvändig. Enligt motionärens mening måste förhållandena
förbättras för de delar av befolkningen som på anfört sätt ådrar sig högre
kostnader än andra.
Sjukreseutredningen föreslår i sitt betänkande att flygresa skall godtas som
billigaste färdsätt om färdsträckan uppgår till minst 35 mil enkel färdväg eller
om resan företas till eller från Gotland. Beträffande övernattningskostnader
föreslår utredningen ingen höjning av nuvarande ersättning.
Utskottet, som finner det angeläget att den nu behandlade frågan snarast
får en lösning, anser dock att det finns anledning att även i detta fall avvakta
beredningen av sjukreseutredningens förslag. Utskottet avstyrker följaktligen
bifall till motion 1283.
För sjuktransporter ligger ansvaret hos sjukvårdshuvudmännen. Från
sjukförsäkringen utgår ersättning härför med 27 kr. om året för varje
invånare som var bosatt inom sjukvårdsområdet vid årets början. Sjukvårdshuvudmännen
har vidare rätt att för varje sjuktransport ta ut en avgift på
högst 30 kr. av den sjuke.
SfU 1982/83:6
6
Anna-Greta Skantz (s) begär i motion 1981/82:1282 att åtgärder vidtas i
syfte att skapa likvärdiga regler oavsett om sjukresa sker som sjuktransport
eller i taxi. I motionen påpekas att en person som måste anlita sjuktransport
får betala 60 kr. vid varje vårdtillfälle, nämligen 30 kr. för framresa och 30 kr.
för återresa, medan en person som kan klara transporten med taxi enligt
sjukreseförordningens bestämmelser endast behöver betala 30 kr. vid varje
vårdtillfälle. Detta förhållande är enligt motionärens mening otillfredsställande
och medför särskilt för dem som är svårt sjuka och kräver regelbunden
behandling betungande kostnader.
Av Landstingsförbundets yttrande framgår att endast två sjukvårdshuvudmän
f. n. tar ut avgift för sjuktransport och att dessa huvudmän har infört ett
högkostnadsskydd. Landstingsförbundet framhåller att frågan om huvudmannens
rätt att ta ut avgift och om eventuell samordning av ersättningsreglerna
mellan sjukresor och sjuktransporter bör kunna tas upp vid
överläggningar mellan socialdepartementet och förbundet i samband med
förnyad överenskommelse fr. o. m. 1984.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd
med anledning av motion 1282 inte är påkallad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande högkostnadsskydd vid sjukresor
att riksdagen avslår motionerna 1981/82:344,1981/82:1100 och
1981/82:1730,
2. beträffande ersättning vid sjukresor med egen bil
att riksdagen avslår motionerna 1981/82:940 och 1981/
82:1278,
3. beträffande ersättning vid flygresor m. m.
att riksdagen avslår motion 1981/82:1283,
4. beträffande likvärdiga regler för sjukresor och sjuktransporter
att riksdagen avslår motion 1981/82:1282.
Stockholm den 11 november 1982
På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING
Närvarande: Sven Aspling (s), Nils Carlshamre (m), Börje Nilsson (s), Allan
Åkerlind (m), Ralf Lindström (s), Gullan Lindblad (m), Elis Andersson (c),
Ulla Johansson (s), Lena Öhrsvik (s), Siri Häggmark (m), Karin Israelsson
(c), Karin Nordlander (vpk), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s) och
Rune Backlund (c).