Om Carl Larssons målning Midvinterblot

KrU 1982/83:9

Kulturutskottets betänkande
1982/83:9

om Carl Larssons målning Midvinterblot
Motionsyrkande

I motion 1981/82:755 av Marie Nordström (fp) och Rune Rydén (m) yrkas
att riksdagen begär att regeringen låter utreda möjligheten av ett förvärv av
Carl Larssons Midvinterblot.

Uppgifter om målningen Midvinterblot och dess tillkomst m. m.

Carl Larsson utförde målningen Midvinterblot åren 1914-1915. Målningen
var avsedd för utsmyckning av ett av fälten i övre trapphallen i Nationalmuseum.
Carl Larsson hade tidigare dekorerat den nedre trapphallen med
fresker och ett av fälten i övre trapphallen med oljemålningen Gustav Vasas
intåg i Stockholm.

Midvinterblot är målad i olja på duk (ca 390 cm x 1 350 cm). Därutöver
finns bevarat en icke monterad del av målningens övre del (tempeltak).
Tavlan föreställer en fornnordisk kung, Domalde, som frivilligt offrar sig till
följd av den missväxt som drabbat landet. Platsen är Gamla Uppsala.
Kungen, som är naken, dras av några trälar på en släde till offerprästen som
höjer hammaren. Vid sidan av denne står den rödklädde bödeln med en kniv
dold bakom ryggen. I vänstra delen av tavlan finns drottningen, som kastat
sig till marken mitt bland en grupp kvinnor, som utför en offerdans. I högra
delen finns ett antal ryttare.

Genom läsning av Snorre Sturlasson och Adam av Bremen fick Carl
Larsson idén till målningen. Den första skissen i olja ställdes ut i
Nationalmuseum i början av år 1911. År 1913 målade Carl Larsson om den
centrala delen av bilden för att ge huvudtemat - offret - den dramatiska
vitalitet som det tidigare saknat. Vid samma tid gjorde han en ny skiss i form
av en mindre akvarell på papper. En särskild väggmålningsnämnd avgav sitt
utlåtande i början av år 1914. Nämndens majoritet uttalade att förslaget gav
löfte om en synnerligen storslagen bild. Vidare anförde emellertid nämnden
också att det inte var känt i historien att en svensk konung offrar sig för sitt
folk, varför nämnden hellre sett att denna del av målningen uteslutits eller
fått en mindre framträdande plats. Nämnden tillstyrkte utförandet under
uttalande av den förhoppningen att konstnären under arbetets gång kommer
till övertygelse om att kungaoffret måste uteslutas. Chefen för Nationalmuseum,
Ludvig Looström, som ingick i nämnden, hade en från majoriteten
avvikande mening. Han hävdade att målningen aldrig borde komma till

1 Riksdagen 1982183. 13 sami. Nr 9

KrU 1982/83:9

2

utförande. Hellre än att konung Domalde kommer upp som motstycke till
Gustav Vasa, ser han fältet stå tomt.

Efter nämndens beslut följde en av de mest häftiga konstdebatter, som vi
haft i vårt land och som varade i två år. Kritiken avsåg inte bara
huvudmotivet. Det ansågs bl. a. att det fanns en rad anakronismer i
detaljerna. En arkeolog ansåg att konstnären i tavlan rörde sig över en
tidsrymd av i vart fall omkring 2 000 år. Carl Larsson deltog själv mycket
aktivt i debatten. Han tog kritiken hårt. I mars 1914 avlät han en skrivelse till
ecklesiastikminister K. G. Westman. Han anförde i skrivelsen bl. a.
följande:

Visserligen har jag hoppats och trott att hr Statsrådet skulle hava sett saken
mera stort och låtit mig efter bästa förmåga få avsluta denna målningsserie;
men som jag under det svåra och dryga arbetets gång skulle känt mig bittert
sakna stödet av den sympati, jag anser mig behöva, har jag nu beslutat att
icke längre streta emot, utan lämna väggen åt sitt öde, och ansvaret på mina
motståndare, varför jag ock ber hr Statsrådet icke vidare med ämnet sig
omaka.

I brev fjorton dagar senare skrev Carl Larsson att han målade tavlan på
egen risk.

I maj 1914 började han måla Midvinterblot. Målningen var klar påföljande
år.

Carl Larsson hade begärt 35 000 kr. för tavlan, en summa som ansågs hög
med hänsyn till de resurser som stod till förfogande för det pågående
nydaningsarbetet vid museet.

Museets sakkunniga yttrade sig i februari 1915. Tre av de fyra - bland dem
den nye chefen för Nationalmuseum Richard Bergh - avstyrkte att
målningen skulle hängas upp på den avsedda platsen. I skrivelse till Carl
Larsson framfördes nämndmajoritetens beslut att hemställa om en skiss över
ett mindre sensationellt ämne.

Ecklesiastikminister K. G. Westman ansågs vara för Midvinterblot.
Regeringen hade bestämmanderätt i inköpsfrågan. Den vänsterorienterade
pressen fruktade att Westman mot museiledningens vilja skulle driva igenom
inköpet. Westman infordrade omdömen från bl. a. Bruno Liljefors. Omdömena
publicerades i maj 1916.1 juni månad samma år avsade sig Carl Larsson
uppdraget. I sina memoarer med titeln ”Jag” anför Carl Larsson bl. a.
följande.

Midvinterblotets öde knäckte mig! Med dov vrede erkänner jag detta. Och
dock var det nog det bästa där skedde, ty nu säger mig min intuition - igen! -att denna målning, med alla sina svagheter, skall en gång, sedan jag är borta,
hedras med en vida bättre plats.

Nu ligger den hoprullad jämte ”Korum” på min garagevind, därur jag
hoppas mina barn och barnbarn en dag skola taga fram den, och visa den för
ett senare släkte svenskar.

KrU 1982/83:9

3

Midvinterblot deponerades år 1942 av dödsboet efter Carl Larsson hos
arkiv för dekorativ konst i Lund, där tavlan nu finns.

Anslag för inköp av vissa kulturföremål

Under nionde huvudtiteln finns ett förslagsanslag för inköp av vissa
kulturföremål.

Ur anslaget utgår medel till inköp av kulturföremål för vilka risk föreligger
att de kommer att föras ut ur landet och som har sådant konstnärligt,
historiskt eller vetenskapligt värde att det är av synnerlig vikt att de behålls
inom landet. Anslaget kan belastas med högre belopp än det som beräknats i
statsbudgeten under förutsättning att regeringen i efterhand anmäler
medelsförbrukningen för riksdagen (prop. 1965:58, SU 1965:76, rskr
1965:204).

För innevarande budgetår har 100 000 kr. anvisats under anslaget. Medlen
disponeras av kammarkollegiet enligt beslut som - efter förslag av
vederbörande myndigheter - meddelas av regeringen.

I december 1980 anvisade regeringen 200 000 kr. från anslaget till Kungl,
biblioteket för inköp av en samling versbrev av Bellman, de s. k.
Tjälvestabreven.

Utskottet

Målningen Midvinterblot är f. n. deponerad på arkiv för dekorativ konst i
Lund. Motionärerna hävdar att Carl Larssons släktingar önskar sälja tavlan
och anför att risken är stor att den hamnar utomlands. Eftersom detta skulle
vara olyckligt för vårt nationella kulturarv, bör tavlan stanna i Sverige, anför
motionärerna. Om Nationalmuseum inte vill ha den, bör arkiv för dekorativ
konst få möjlighet att förvärva den. Motionärerna framhåller att utländska
besökare upplever målningen som något ”ursvenskt” och att intresset för
Carl Larssons konst har ökat på senare tid både i Sverige och i utlandet. De
anför vidare bl. a. att ett skäl för förvärv av Midvinterblot är att målningen
betytt mycket i både positiv och negativ bemärkelse för den svenska
konstdebatten.

Utskottet vill för sin del erinra om att det i statsbudgeten finns ett anslag för
inköp av kulturföremål för vilka risk föreligger att de kommer att föras ut ur
landet och som har sådant konstnärligt, historiskt eller vetenskapligt värde
att det är av synnerlig vikt att de behålls inom landet. Enligt vad utskottet
inhämtat har man inom Nationalmuseum övervägt frågan om förvärv av

KrU 1982/83:9

4

målningen. Utskottet är inte berett att förorda någon riksdagens åtgärd med
anledning av motionsyrkandet.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1981/82:755.

Stockholm den 18 november 1982

På kulturutskottets vägnar
BRITT MOGÅRD

Närvarande: Britt Mogård (m), Ing-Mari Hansson (s), Karl-Eric Norrby (c),
Lars-Ingvar Sörenson (s), Tore Nilsson (m), Catarina Rönnung (s), Maja
Bäckström (s), Lars Ahlmark (m), Berit Oscarsson (s), Gunnar Thollander
(s), Gunnel Liljegren (m), Eva Hjelmström (vpk), Anders Nilsson (s), Stina
Gustavsson (c) och Kerstin Anér (fp).

GOTAB 73012 Stockholm 1982