Nya regler för att underlätta noteringar av värdepapper

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation i ärendet.

Vi socialdemokrater är naturligtvis inte motståndare till propositionen i sin helhet. Det finns flera anledningar till att gå vidare med dessa förslag, som också är en direkt konsekvens av EU-lagstiftning. Som alltid med frågor som härstammar från EU har de enskilda länderna dock ett skapligt stort handlingsutrymme.

Regeringen har valt att hantera det här på ett sätt som gjort att flera av remissinstanserna höjt ett varningens finger. Man kan till exempel i Stockholms universitets remissvar läsa att de påpekar att Sverige inte lider av de problem som orsakat att EU agerar för att öka investeringsviljan i små bolag. Sverige går nämligen emot trenden i EU, Storbritannien och USA, där antalet noterade bolag minskar.

I Sverige har vi redan innan de här förändringarna kommer på plats i stället ett ökande antal bolag. Vi behöver i Sverige alltså inte den medicin som EU skriver ut, men vi tar stora risker för att få de bieffekter som riskerar att följa med. Det hade varit fullt möjligt att gå långsammare fram. På många sätt hade det varit rimligare att här anta en försiktighetsprincip i stället för att köra på för fulla muggar.

Regeringen föreslår att tröskelvärdet för prospektskyldighet ska höjas från 2,5 till 12 miljoner euro. Det är en rejält kraftig höjning, och den genomförs trots allvarliga varningar från Finansinspektionen, Ekobrottsmyndigheten och Konsumentverket. Dessa myndigheter pekar på att försämrade informationskrav riskerar att göra det lättare för oseriösa aktörer att utnyttja investerare, i synnerhet småsparare.

Ekobrottsmyndigheten lyfter fram risken för att enskilda med bristande insyn riskerar att bli lurade att investera i bolag som inte bär sig eller inte ens varit tänkta för annat än att lura folk på pengar. Kriminella kan utnyttja reglerna för att lura medborgarna.

Tillsammans med Konsumentverket lyfter man även vikten av att ställa krav på information på svenska. EU medger möjligheten att lämna information på engelska eller landets eget språk, och här har regeringen valt att inte ställa krav på att informationen ska finnas på svenska.

Finansinspektionen skriver i sin remiss att förslagen innebär en omotiverad försämring av investerarskyddet och transparensen på marknaden. Förslagen riskerar också att försvaga investeringsviljan, vilket är motsatsen till vad ambitionen ska vara, fru talman. Vidare skriver man att detta i förlängningen kan försvåra kapitalanskaffningen för framför allt små och medelstora företag och att förslagen därmed riskerar att motverka själva syftet med regleringen. Det är ganska allvarlig kritik.

Fru talman! Vi motsätter oss såklart inte utveckling av kapitalmarknaden, men utvecklingen får inte ske på bekostnad av konsumenters trygghet eller på bekostnad av kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Det gäller särskilt eftersom de som riskerar att drabbas hårdast är de som har minst pengar, som har minst resurser för att ta reda på vad som faktiskt gäller och som lider störst skada av att luras.

Därför kräver vi att regeringen återkommer med en utvärdering av effekterna av det nya systemet. Om risken för bedrägerier ökar, om konsumentskyddet försvagas och om investeringsviljan minskar måste vi agera så snabbt som möjligt för att stärka skyddet för enskilda på marknaden. Det duger inte att hänvisa till de olika handelsplatsernas egna regler och hoppas att de ska göra jobbet.

Fru talman! Vi vill ha en trygg kapitalmarknad, och vi vill skydda småsparare. Vi vill motverka ekonomisk brottslighet och kriminella element, och vi vill inte se fler människor förlora sina besparingar till bedragare som utnyttjar luckor i regelverket. Men det är precis så här vi har kommit till det läge vi i dag är i, med kriminella i välfärden och på arbetsmarknaden – genom förenklingar och justerade gränser som gör att maskorna i samhällets nät har blivit så stora att kriminella till och med kan äga domstolsbyggnader.

Jag yrkar återigen bifall till vår reservation och hoppas att regeringen snarast, oavsett vad som sker under behandlingen i den här kammaren, återkommer med ett regelverk som ser till att enskilda människor i Sverige som vill investera på marknaden också skyddas när de gör det.

(Applåder)

Fru talman! Sverige har kommit att bli ett av världens mest dynamiska länder för kapitalmarknad och entreprenörskap. Vår börs är nästan dubbelt så stor som vår bnp. Vi har fler noterade bolag per capita än nästan något annat land och en stark aktiemarknad. Inom EU uppfattas Sverige som ett föredöme när det gäller kapitalmarknaden.

Vi har ett brett folkligt sparande. Kapitalmarknaden i Sverige är inte något enbart för de rika utan något som alla hårt arbetande svenskar faktiskt får del av via sin pension – och kanske också genom ett eget sparande på börsen, i aktier eller fonder. Detta är ingen slump, utan det är resultatet av politiska beslut som har värnat ägande, sparande och tillgång till kapital.

Visste ni förresten att det var den dåvarande ekonomiministern och moderatledaren Gösta Bohman som på 1970-talet drev igenom det första skattefondsparandet, som senare utvecklades till allemansfondsparande och därefter har utvecklats vidare till en mångfald av hushållssparande i olika värdepapper och fonder? Tack vare en moderat minister på 1970-talet har detta sparande gett svenska hushåll möjlighet att ta del av värdeutveckling i det svenska näringslivet.

Jag har ett förflutet som bland annat placeringsrådgivare i bankvärlden, och jag minns så väl många vanliga löntagare – även sådana med lite lägre inkomst – som varit med i skattefondsparandet och allemansfondsparandet från starten och hade fått ihop miljonbelopp i dessa fonder. Om de har behållit pengarna i de fonderna under de snart 20 år som jag har varit riksdagsledamot har beloppen växt till sig ytterligare, på ett dramatiskt sätt.

Att ha ett eget sparande ger trygghet och oberoende och gör att människor kan klara olika livskriser ekonomiskt. En del av sparandet hamnar i Sverige, ofta i värdepapper på olika sätt, och på köpet bidrar man till att växande företag kan få likviditet. Nu stärker vi också incitamenten för sparande ytterligare genom att göra de första 300 000 kronorna på investeringssparkonton skattefria.

Kapitalmarknaden är dock inte statisk – regelverk förändras, och konkurrensen mellan länder ökar. Om Sverige ska fortsätta vara en attraktiv plats för att starta bolag som får växa och sedan noteras måste vi också våga modernisera våra regler, och det är det betänkandet handlar om. Vi föreslår nu förändringar som förenklar och underlättar noteringar av värdepapper, särskilt för mindre och växande bolag. Det handlar om att sänka onödiga trösklar, minska administrativa bördor, förenkla prospektregler och göra regelverket mer proportionerligt.

Oppositionen målar i debatten upp en riskbild om försämrat investerarskydd och sänkta krav. Man oroar sig för att marknaden ska bli mindre trygg. Med min erfarenhet från den här verksamheten tycker jag faktiskt att det är en felaktig bild. Det här är inte en ansvarslös avreglering, och det är inte ett avskaffande av skydd. I stället är det en modernisering av hur skyddet utformas. Investerarskyddet ligger fast, transparenskraven ligger fast och tillsynen ligger fast.

Det vi gör är att anpassa regelverket så att det är rimligt i förhållande till bolagens storlek och kapitalanskaffningens omfattning. Om vi inte gör detta riskerar vi något annat, nämligen att bolag väljer bort den svenska marknaden. Vi riskerar att kapital söker sig till andra länder, att färre bolag tar steget till notering och att färre svenska sparare får möjlighet att investera i tillväxt. Det vore faktiskt ett svek mot både entreprenörer och hushåll.

Som svar på Socialdemokraternas motion vill jag bara påpeka att all lagstiftning utvärderas löpande och att vi utöver regeringen och riksdagen har flera myndigheter som just har som uppgift att följa denna typ av frågor. Jag ser alltså inte att det finns skäl att besluta om uppföljning i någon speciell ordning av just den här frågan. Jag kan också konstatera att Socialdemokraterna inte yrkar avslag på själva propositionen utan att det man vill ha är en utvärdering. En sådan kommer alltså naturligtvis att göras precis som vanligt.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)