Nya förmånsrättsregler

Fru talman! I debatten om betänkandet Nya för- månsrättsregler vill jag ägna mitt inlägg åt de före- slagna förändringarna angående företagshypotek och som innebär att bankernas säkerheter i företagens tillgångar nästan halveras vid en konkurs. Förslaget kommer, om det genomförs, att allvarligt störa kapi- talförsörjningen till främst små och medelstora före- tag och därmed även påverka landets tillväxt och välfärd. Från Centerpartiets sida ser vi mycket allvarligt på att regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har för avsikt att göra detta stora ingrepp, som kommer att påverka sysselsättningen i landet. Att majoritetspartierna säger sig värna om företagsamhet är i detta sammanhang inte trovärdigt. Att driva igenom detta experiment för att se var smärtgränsen går för företagen och deras krediter visar på stor brist på okunskap om företagens villkor. Centerpartiet kan inte ställa sig bakom detta expe- riment. Därför yrkar vi på återremiss av betänkandet i första hand och avslag på hela förslaget i betänkandet i andra hand. Förslaget har framställts som en ny konkurslag för att underlätta företagsrekonstruktioner. Detta är miss- visande. Det är endast en mycket liten del av det totala företagandet som berörs av företagsrekonstruk- tion. Ca 1 % av företagen i Sverige går i konkurs, och av dessa kommer inte alla att omfattas ens av en fö- retagsrekonstruktion. Förslaget handlar i allra högsta grad om att för- sämra kreditförsörjningen till landets befintliga före- tag. 99 % av företagandet kommer att beröras av de ökade kraven och kostnaderna för att erhålla krediter. Vi tycker att man här verkligen silar mygg och sväljer kameler. Att genomföra en så omfattande försämring av kapitalförsörjningen utan att först analysera vilka konsekvenserna blir för småföretagen tycker vi från Centerpartiets sida är nonchalant mot alla de företa- gare som lägger ned massor av tid och riskerar eget kapital för att kunna förverkliga sina idéer. Regeringen säger sig vilja ha en effektiv kredit- givning. Detta antyder att regeringen medvetet vill begränsa utlåningen av kapital till företagen. Jag frågar mig varför. Dessutom bygger Förmånsrättskommitténs ställ- ningstagande, som regeringen grundar sitt förslag på, på de större företagen med fler än 20 anställda. Att dessa företag utgör en mindre andel av det totala antalet företag i Sverige har inte framkommit tydligt nog. Majoriteten har satt fokus på obeståndssituationer för mindre än 1 % av samtliga företag och totalt mis- sat de negativa effekterna på kreditförsörjningen för resterande företag. Att bankerna kommer att ställa krav på högre sä- kerheter och den vägen kompensera sig är redan känt. Men regeringen fortsätter att hävda att kreditgivning- en till de mindre företagen inte kommer att påverkas i någon större utsträckning. Regeringen struntar där- med i att ta hänsyn till att det finns en banklag, 2 kap.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i lagutskottets betänkande nr 17. I dagsläget sätts ungefär 98,5 % av företagen i obestånd i konkurs. Endast 1,5 % räddas genom re- konstruktion. Så kan det inte fortsätta. Det verkar så gott som alla vara överens om, även om man börjar tvivla när man hör moderaterna och folkpartisterna som inte nu är beredda att ta nödvändiga steg i den riktningen. Centern verkar inte ens det minsta bekym- rad över att Sverige är världsbäst på konkurser om man ser till antalet. Viviann Gerdin presenterade inte ett enda förslag som alternativ till det som utskottet nu lägger fram. Däremot var det ingen hejd på elän- desbeskrivningarna av regeringens försök att komma till rätta med problemet. Så gott som alla, till exempel Företagarnas Riks- organisation, som organiserar 55 000 småföretagare, är också överens om att det är bankernas starka ställ- ning som driver fram konkurser i stället för rekon- struktioner. Något måste uppenbarligen göras så att rekonstruktion framstår som mer önskvärd än kon- kurs. Fru talman! Målen för regeringens lagförslag är att minska antalet konkurser, att rädda arbetstillfällen, att förbättra löntagarskyddet och att se till att även underleverantörer får utdelning om konkurs trots allt inte kan undvikas. De nya reglerna likställer alla fordringsägare och ska förmå dem att reagera tidiga- re. Ingen ska kunna slå sig till ro och låta konkursen rycka närmare för att man har en så bra säkerhet att man inte behöver bry sig. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Kristde- mokraterna delar regeringens bedömning att den föreslagna reformen ökar möjligheten att rädda före- tag via rekonstruktion. Det är glädjande att vi nu också kan genomföra kraftfulla förbättringar av löntagarnas möjligheter att få ut lön om företaget trots allt går i konkurs. Bland annat föreslås att lönegarantin ska utökas till fyra basbelopp och kunna fås ut för en tid av åtta månader. Det känns som socialdemokrat skönt att kunna för- bättra löntagarskyddet. För att åstadkomma allt detta positiva föreslås att statens förmånsrätt för skatter och avgifter ska slopas. Det görs eftersom det är en bärande idé med de nya reglerna att likställa alla fordringsägare. Staten ska inte ha bättre rätt än andra. Å andra sidan utgår jag från att företagen även fortsättningsvis ska ha hög skattemoral och inte försöka smita från sina skattein- betalningar. Ett avskaffande av statens förmånsrätt för skatter och avgifter innebär inte att det är okej att börja slarva med sina skatter. På samma sätt som staten likställs med till exem- pel småföretagaren som fungerar som underleveran- tör måste det ske med bankerna. Regeringen och utskottet föreslår att bankernas säkerhet ska minskas och omvandlas till en företagsinteckning. Utskotts- majoriteten gör däremot en något försiktigare bedöm- ning är regeringen och föreslår att företagsinteck- ningens värde ska gälla med 55 % av gäldenärens egendom. Detta har bankerna reagerat mot och hotat med dyrare lån och sämre villkor. Flera motionärer fram- för ungefär samma kritik. Kritiken går ut på att detta kommer att påverka kreditgivningen negativt. Jag konstaterar bara att frågan om reformens effekter för små- och medelstora företag faktiskt har ägnats sär- skild uppmärksamhet i propositionen. Regeringen framhåller till exempel att en ökad andel rekonstruktioner och ökade utbetalningar vid konkurs särskilt kommer att gynna just mindre före- tag. Enligt Förmånsrättskommitténs utredning är det inte nystartade företag utan äldre företag i expan- sionsfas som använder sig av företagshypotek. Sunda företag med god lönsamhet kommer även fortsätt- ningsvis att få lån. Genom de nya reglerna görs det tydligt att den viktigaste grunden för kreditgivningen ska vara företagets lönsamhet och återbetalningsför- måga - inte storleken på säkerheten. Fru talman! Trots detta har Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna tagit intryck av den oro som finns. Lagutskottet understryker därmed, i likhet med näringsutskottet, vikten av att den i pro- positionen aviserade utvärderingen kommer till stånd. För det fall utvärderingen visar att reformen har med- fört negativa effekter på kapitalförsörjningen förut- sätter utskottet att regeringen inom ett år återkommer med förslag på åtgärder. Jag ser faktiskt detta som en positiv möjlighet att få ökat fokus på hela riskkapital- försörjningen och en möjlighet att snabba på nödvän- diga förbättringar runtom i landet. Fru talman! Jag vill också kommentera två mo- tionsyrkanden i övrigt. Utskottet och regeringen är av uppfattningen att lönegaranti ska kunna förekomma även vid företagsrekonstruktion. Det råder således en bred enighet i frågan, men frågan behöver utredas närmare. Utskottet förutsätter att den i propositionen aviserade utredningen kommer till stånd utan dröjs- mål. Utskottet delar också uppfattningen att återvin- ningsförbudet för skatter och avgifter bör avskaffas. Som framgår av propositionen krävs det dock att de praktiska och ekonomiska konsekvenserna av ett upphävande av förbudet blir föremål för ytterligare beredningsarbete. Regeringen bör därför omgående ta initiativ till ett sådant arbete. Det är positivt att regeringen redan nu inför hös- tens budgetarbete får möjlighet att närmare utreda bland annat de statsfinansiella konsekvenserna och återkomma till riksdagen med en bedömning av när i tiden ett avskaffande av återvinningsförbudet kan ske. Fru talman! Det förslag som regeringen nu lägger fram innebär att Förmånsrättskommitténs förslag genomförs. Ett politiskt helt enigt lagutskott krävde för lite mer än ett år sedan just detta av regeringen. Lagutskottets krav på ändrad förmånsrätt var resulta- tet av en moderat motion. För ett år sedan på dagen när, den 5 juni 2002, stod den moderate riksdagsle- damoten Stig Rindborg - all heder åt honom - i den- na talarstol och uttryckte sin glädje över att Förmåns- rättskommitténs förslag nu genom riksdagens bifall till den moderata motionen skulle förverkligas. I motionen säger bland annat de fortfarande mo- derata riksdagsledamöterna Henrik S Järrel, Tomas Högström, Elizabeth Nyström och Marietta de Pour- baix-Lundin att de anser att det är av stor vikt att det förslag som den eniga kommittén lade fram snarast genomförs i sin helhet. De fortsätter: "De konkreta förslag Förmånsrättskommittén framlade för att skapa ordning och förutsägbarhet i den djungel som råder på området" - lyssna på det här - "är förtjänstfulla och skulle bidra till ett bättre företagsklimat och en sundare och mer konstruktiv syn på företag med obe- ståndsproblematik." När så regeringen så fort man bara kan - mindre än ett år senare - återkommer till riksdagen med dessa förtjänstfulla förslag för ett bättre företagskli- mat säger Moderaterna nej. Jag tycker att det i det här ärendet har visat sig vilka partier man kan lita på. Dit hör uppenbarligen inte Moderaterna. Jag yrkar bifall till lagutskottets förslag i betän- kandet.

Fru talman! Jag börjar med det som sades om ett politiskt enigt lagutskott. Ja, det stämmer men det var förra mandatperioden. Sedan dess har sammansätt- ningen i partierna förändrats. Det kan också vara ett skäl till att ställningstagandet blivit som det blivit. För egen del har jag samma åsikt i dag som jag då hade. Sedan skulle jag vilja bemöta några andra saker. Jag har främst lyft fram frågan om företagshypo- tek därför att det är den försämringen som är det mest väsentliga för oss att förhindra eftersom den får en enormt stor påverkan. När jag lyssnar här hör jag att vi faktiskt har helt olika utgångslägen. Det finns många saker som är bra i sammanhanget. Men jag tycker inte att regeringens representanter för den skull ska slå sig för bröstet. Då det gäller att vi avskaffar statens förmånsrätt avseen- de skatter och avgifter finns ställföreträdaransvaret fortfarande kvar för bolagsstyrelserna, så det finns fortfarande en påverkan. Om reformen visar på negativa effekter ska man göra en utvärdering. Men man måste se till det fak- tum att skadan då redan är skedd och att det kan få många tragiska konsekvenser för de småföretagare som drabbas. En annan viktig sak är att det här med förmåns- rättsförordningen baseras på lite större företag. Det handlar inte om soloföretagare eller om företagare med väldigt få anställda, utan företagsrekonstruk- tionsmodellen baseras på företag med över 20 an- ställda. Jag tycker alltså att man har missat att ta hänsyn till de riktigt små företagen.

Fru talman! Det var intressant att lyssna till Vivi- ann Gerdin och att det kom ett besked om att det tydligen finns ett antal partier i riksdagen som mer fungerar som polsk riksdag där man efter olika val- skiften uppenbarligen får ändra uppfattning precis hur som helst. Så är det inte inom socialdemokratin, utan vi försöker stå för de uppfattningar som vi i olika sammanhang torgför. Jag tycker att Viviann Gerdin har pekat på att det redan i dag finns brister i riskkapitalförsörjningen och på att det också av den anledningen behöver göras förändringar på området. Som jag pekade på i mitt anförande tror jag att en snar utvärdering av de nya förmånsrättsreglerna kan snabba på en diskussion om hela riskkapitalförsörjningen. Det ser jag som oerhört positivt. Självklart blir det krångligare för bankerna att ge krediter eftersom man i framtiden måste bli mera noga med att titta på företagens lönsamhet när det inte går att gömma sig bakom bra säkerheter. Lika självklart är det att man försöker komma undan det här krånglet genom att hota med försämringar. Det är bara synd att så många i riksdagen har gått på den argumentationen. Svenska Bankföreningen tillstod faktiskt vid den utskottsuppvaktning som gjordes att de här föränd- ringarna inte kommer att påverka sunda och lönsam- ma företags möjligheter att i framtiden få krediter.

Fru talman! Angående detta med polsk riksdag kan jag bara säga att vi väl har lite olika högt i tak. Det finns en ökad frihet att tänka fritt, inte bara i EMU-frågan utan även i andra frågor. Det påstås här att det finns brister. Ja, sådana kan finnas men bristerna är inte så stora att man för den skull ska strypa möjligheterna för företagare. Med tanke på den redovisning som jag fått från flera olika håll då det gäller både bankernas kreditgivning och riskkapitalförsörjningen framhärdar man samstäm- migt i att man har blivit mer restriktiv. Det har också framkommit att de små företagen ute i landet i allra högsta grad hänvisas till bankerna. För de små företagen står inget nationellt kapital till buds, utan det är ofta lokala och regionala banker som står som långivare. Niclas Lindberg, du talar om att snabba på riskka- pitalförsörjningen. Jag ser detta som ett sätt att snabbt avveckla företag som enligt regeringen inte har till- räcklig lönsamhet. På ett ställe i propositionen står det faktiskt att företag som inte har tillräcklig lön- samhet bör avvecklas. Det är ganska många företag i Sverige som har låg lönsamhet. Men de nöjer sig ändå om de har en av- kastning på 10 % och hankar sig fram så att det går runt. De sysselsätter många människor. Ska man kräva en mycket större lönsamhet av de här företagen - det är detta jag grundar mitt resonemang på - får vi också en mycket högre arbetslöshet, främst på lands- bygden och på mindre orter.

Fru talman! När jag lyssnar på Viviann Gerdin kommer jag osökt att tänka på finansminister Bosse Ringholm som ibland i talarstolen använder tillnam- net dysterkvist, och det kom för mig nu. Möjligen är vi ett antal partier i riksdagen som inte ser precis lika dystert och nattsvart på småföretagarnas framtida möjligheter som Viviann Gerdin gör. Det känns som att vi inte kommer särskilt mycket längre i debatten. Vi har olika uppfattningar. Kanske får vi lämna frågan med detta.

Fru talman! Det är konstigt. Niclas Lindberg kan inte ha lyssnat på vad jag sade. Jag tycker att jag under mina sju och en halv minuter i talarstolen an- vände i stort sett sju minuter till att tala om hur bra reformen är. Vi står alltså bakom mycket stora delar av reformen. Jag skäms inte ett dugg för att säga att vi har tagit intryck av de argument som har förts fram mot re- formen från framför allt företagarhåll. När man för- söker gå tillbaka till hävderna och se om det stämmer med de påståenden som görs visar det sig att det inte stämmer. Det är ett dåligt utrett förslag och dåligt utrett vilka effekter det får. I propositionen använder man knappt två sidor till att diskutera små och medelstora företag. Det tycker inte jag är en särskilt ingående analys av ett så viktigt område. Jag tror att Moderaterna även efter det här är att lita på. Sedan vill jag också säga att vi vill att hela den här reformen som Förmånsrättskommittén föreslår skulle genomföras, men det har man inte gjort i pro- positionen. Man har alltså inte föreslagit lönegaranti- er för företagsrekonstruktioner, och det en viktig del.

Fru talman! Moderaterna vill ha allting. De vill ha lönegarantier, avskaffa statens förmånsrätt och ta bort återvinningsförbudet. Allt detta kostar givetvis peng- ar, och sedan säger man nej till den del som faktiskt ska bidra till finansieringen av de här förbättringarna. Man kan inte låta bli att undra var Moderaterna ska plocka hem de pengar som man faktiskt fördyrar reformen med. Bertil Kjellberg får säga vad han vill, men Mode- raternas nej i dag till förändringar i hypotek till före- tagsinteckning är ohederligt och populistiskt. Det blir nästan pinsamt att höra Bertil Kjellberg kritisera regeringen för att man kommer till riksdagen med ett förslag till en reform som Moderaterna har krävt att regeringen ska genomföra, särskilt som man har hört hans partikamrat Gunnar Hökmark, och för den delen även Tobias Krantz från Folkpartiet, å det grövsta kritisera regeringen för att den inte gör som riksdagen säger. När regeringen gör som ni tidigare har velat då vänder ni kappan efter vinden. Hur ska regeringen i framtiden kunna veta att ni verkligen vill det ni sä- ger? Jag vill att ni tillstår att ni har varit med om att beställa det här förslaget om nya förmånsrättsregler men att ni plötsligt ändrar er.

Fru talman! Vi står fortfarande bakom att vi ska göra de här förändringarna, men vi vill att vi ska ha en noggrannare analys av läget. Det är den enda skill- naden i det hela. Innan vi stolpar i väg och gör detta ska det vara en noggrannare analys av bakgrunden och vilka effekter detta får. Niclas Lindberg säger att det här är att jämställa alla borgenärer, men det är inte sant. Där staten förlo- rar på att ta bort förmånsrätten för skatter och avgifter tar man igen på löneförmånsrätten. Det är i stort sett ett nollsummespel. Dessutom finns det kravet att man ska göra vinster på detta. Jag tycker att det är lite märkligt. Det är helt klart så att vi har tagit intryck, det skäms jag inte för, av de diskussioner som har förts. Men i grunden tycker vi att det är en riktig och bra reform.

Fru talman! Bertil Kjellberg försöker förklara kappvändandet med att man har kommit till större insikt. Men egentligen gör det bara saken ännu värre. Det Bertil Kjellberg faktiskt säger är att Moderaterna först har lånat riksdagen som lekstuga, antagligen, och i motioner krävt att regeringen ska vidta åtgärder som Moderaterna sedan säger att de inte förstår vad de innebär. Är det så man ska uppfatta de moderata motionerna, att det är illa underbyggda idéer som egentligen inte förtjänar att genomföras eller att Mo- deraterna lägger förslag som man egentligen inte vet någonting om?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Äntligen får vi ett system om hejdar konkurserna. Under 90-talet har tusentals företag gått i konkurs, och tiotusentals människor har förlorat sina arbeten. Hundratusentals människor har upplevt den otrygghet som konkurser för med sig i stad och glesbygd. Sverige är det land i världen som har flest konkur- ser per invånare. Trots detta har Sverige till skillnad från många andra länder inget system för att rekon- struera företag, det vill säga att se till att företaget får stöd att bli lönsamt och kan utvecklas. Rolf Åbjörnsson, min företrädare i lagutskottet, är en erfaren konkursförvaltare som tillsammans med Moderaternas Stig Rindborg uppmärksammade pro- blemet och för partiets räkning drev frågan om rekon- struktion av företag, tillsammans också med Folkpar- tiet. Regeringen tillsatte en utredning, Nya förmåns- rätter. För ett år sedan lämnade riksdagen, som Niclas Lindberg anförde, ett enigt uppdrag från samtliga partier - Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Miljöpartiet och de andra - till regeringen att komma tillbaka med ett reformförslag i överensstämmelse med denna utredning. Under våren har lagutskottet berett förslaget, och nu får vi fatta beslut. Fru talman! Statens förmånsrätt tas bort. Det är väl ändå en politisk seger! Därmed förlorar staten det maktinstrument som fört många företag till konkurs. Bankerna får störst förmånsrätt, 55 %. Det är ingen- ting konstigt, de lånar ju ut pengar till företagen ge- nom företagsinteckningar. De övriga tillgångarna får bankerna dela med andra fordringsägare. Därmed får - oavsett vad Bertil Kjellberg tror - underleverantörer mer. På detta sätt minskar riskerna för att företag drar med sig andra företag i konkurser. Det är förvånande att den reform om ska ge före- tagare stöd i en bekymmersam situation väcker tvek- samheter. Vi vill att företag som är livskraftiga till sin idé ska kunna leva vidare. De som lever i motgångar ska få stöd att utveckla sitt företag i stället för att bli överskuldsatta och senare hamna i konkurs. Reformen innebär egentligen att små och medel- stora företags kreditsituation uppmärksammas. Många har oroat sig för att det ska bli svårare att låna pengar i banker, och det kanske det blir med det sy- stem som vi har därför att bankerna får lägre utdel- ning. Vi har självklart tagit denna oro på allvar. Erfa- renheterna från Finland, som har detta system, visar att denna oro inte är särskilt befogad. Men frågan ska naturligtvis följas upp, och skulle så bli fallet ska regeringen återkomma senast inom ett år med förslag på åtgärder. Aldrig i historien har företagens kredit- situation blivit föremål för en sådan kontinuerlig granskning av regeringen. Nu kommer frågor om nyföretagares riskkapital, kapital för utveckling och expansion i relation till bankernas krav på säkerhet vid utlåning, äntligen upp på dagordningen i ett sam- manhang, i ett samlat grepp. Vi behöver se helheten i samhället för att råda bot på destruktiva tendenser. Fru talman! Jag är förvånad och besviken, jag kan nog inte hitta rätt ord, över Moderaternas och Folk- partiets ställningstagande i ärendet. Jag tycker att det är fegt. Våra partier har varit överens hela vägen om nödvändigheten av denna reform för att komma till rätta med den onda cirkel som svensk företagsamhet är inne i. Vi har alla mötts av en oro från småföreta- gare, den finns vid alla förändringar. Vi sökte en gemensam väg för att förslaget skulle få bred majori- tet. I slutskedet i förhandlingarna var det 5 % i ban- kernas förmånsrätt som skilde oss åt. Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna satte upp 60 %, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna 50 %. Själv lade jag medlingsbudet på 55 %. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet accepterade det, men Folkpartiet och Moderaterna ställde sig inte bakom det. För dessa 5 % är Folkpartiet och Moderaterna beredda att ställa sig vid sidan i en fråga som vi alla har drivit hårt. Ni vet, representanter för Folkpartiet och Moderaterna, att det politiska läget var sådant att det inte handlade om att lyfta ut en del som ni gör i er reservation. Det handlade om ett paket som innebar take it or leave it. Ni har riskerat hela reformen med statens för- månsrätt, med lönegarantier, med förändring av åter- vinningsförbudet. Hela detta paket har ni riskerat genom att ställa er vid sidan av. Jag ska säga er att jag är i dag stolt över att få tillhöra ett parti som står fast vid en uppgörelse och ett förslag med den inriktning som vi har begärt av regeringen. Jag är glad över att jag i dag kan säga att vi kommer att lotsa igenom den här reformen, och det kommer att föra med sig kon- sekvenser som jag tror att alla i den här kammaren kommer att vara glada över om några år. Men hur kan två borgerliga partier riskera en re- form som innebär att grunden läggs för en utveckling där staten fråntas makten att medverka till konkurser, där bankerna får ökade möjligheter att medverka till livskraftiga företag och där andra fordringsägare får möjlighet till utdelning! Det är ett förslag som ger ökad trygghet både för företagare och för arbetstagare och som är en robust plattform att arbeta vidare ut- ifrån. Fru talman! Slutligen: Småföretagens överlevnad beror naturligtvis inte i huvudsak på bankerna. Varje civiliserat samhälle har ett banksystem som anpassar sin verksamhet till rådande omständigheter för lånta- gare och finansiärer. Ännu viktigare är kanske storfö- retagens möjligheter att anlita underleverantörer i vårt land. Många små och medelstora företag lever på beställningar från stora företag. Därför är de villkor som gäller för stora företag inte oviktiga i samman- hanget. Inom parentes kan jag säga att enbart Saab Aeros- pace - en av de fem enheterna inom Saab i Linköping - har 3 500 aktiva underleverantörer i Sverige. Dessa avtal är kanske väl så viktiga som vilka företagshy- potek som helst. Jag anser att storföretagens kraft att säkra tillväx- ten i små och medelstora företag har kommit i skym- undan i debatten. Detta bör uppmärksammas i sam- band med debatten om småföretagens överlevnad. Inget företag ska väl överleva enbart på pengar från bankerna, utan de ska överleva på goda produktions- möjligheter och goda möjligheter på en marknad. I ett läge där en fjärdedel av landets budget går till människor som står utanför arbetsmarknaden behöver vi livskraftiga företag som är hållbara över tiden. Sådana företag kan erbjuda trygghet såväl för den enskilde som för samhället i stort. Jag är fullständigt övertygad om att denna reform på sikt kommer att bana väg för nya strukturer och nya former för en stark tillväxt inom svensk företag- samhet, och det behöver vi.

Fru talman! Jag har stor respekt för Kristdemo- kraternas ställningstagande. Det kan mycket väl anses hedrande. Men jag har ingen respekt för det sätt som Yvon- ne Andersson debatterar på. Jag anser det vara både oetiskt och omoraliskt. I den värld som jag kommer ifrån är det en döds- synd att åberopa vad som har förekommit vid en förförhandling. Så gör man bara inte. Hur ska vi i framtiden kunna förhandla och kasta bud emellan oss om man senare i kammaren ska få höra hur diskus- sionerna har gått? Det hedrar faktiskt Niclas Lindberg att han på in- tet sätt berörde de förhandlingar som har förts. Jag tycker att det är upprörande att Yvonne An- dersson avslöjar vilka diskussioner vi har fört. Sådant får inte förekomma, anser jag.

Fru talman! Om detta kan jag bara säga att om man i lagutskottet flera gånger har begärt återremiss på ett ärende för att man ska få tillfälle att förhandla och diskutera kanske det till syvende och sist blir nödvändigt att förklara vad som har hänt. Den här typen av ärenden handlar faktiskt om oerhört mycket och om tilltron till oss politiker. Nå- gonstans tror jag att det sannolikt går att anklaga mig för att jag i denna kammare har sagt detta. Jag har kollat av det här med några personer innan, och det är möjligt att man inte bör göra det. För min del står i dag Moderaterna för det riktigt stora sveket mot Sveriges folk, mot regeringen och mot de övriga partierna. Det ansvarar Moderaterna för. Jag tror nog att det är bättre att ni i ert eget parti bearbetar det sveket i stället för att förebrå mig för att jag berättade. Ni har varit beredda att sälja ut så otroligt mycket av viktiga fundament i vår gemensamma politik för att nå upp till er prestigenivå. Jag tycker att det är rimligt att ni tar konsekvenserna av det.

Fru talman! Yvonne Andersson lyssnar inte på vad jag säger. Jag sade inledningsvis att jag har stor respekt för Kristdemokraternas ställningstagande. Men vad jag inte har respekt för är sättet att föra debatt på, och det är en väldig skillnad. Jag tycker att detta bör markeras. Nästa gång kan- ske det är vi som går med majoriteten och Kristde- mokraterna som har bestämt sig för att man inte kan gå längre i diskussionen. Men jag kommer aldrig någonsin att berätta vad vi har kommit överens om och vilka diskussioner vi har fört.

Fru talman! Det är ju ett val man gör, om man står fast vid någonting eller om man inte står fast vid någonting. Och när det gäller den offentliga verksam- heten vågar vi och måste vi stå upp varför vi gör vissa ställningstaganden. Jag har fortfarande inte fått något svar från Bertil Kjellberg på frågan varför ni gjorde det ställningsta- gande som ni gjorde.

Fru talman! Till Yvonne Andersson och Kristde- mokraterna vill jag säga att jag tycker att det hela är märkligt, och det är nog inte bara jag som tycker att Kristdemokraternas småföretagspolitik har fått sig en knäck. Det finns en stor besvikelse över det. Yvonne Andersson sade att det är tusentals före- tag som går i konkurs. Enligt statistiken är ligger siffran på omkring 7 000. Jag kan hålla med om att det är många, men det är inte den övervägande delen av företagen som går i konkurs. Sedan talade Yvonne Andersson om att livskrafti- ga företag ska kunna leva vidare. Ja, naturligtvis, det tycker ju vi också. Men vi ska inte glömma att det finns många livskraftiga företag som också kommer att drabbas av den här reformen. Jag vill då fråga: Varför denna brådska när det är så många som är kritiska till analysen? Det räcker inte med att säga att ärendet har återremitterats tidiga- re. Bristerna kvarstår ju, och det tycker jag är häp- nadsväckande. Helt klart kommer det att bli svårare att låna pengar. Man ska nu ta bort statens förmånsrätt för skatter och avgifter, men staten kompenseras ju genom att löneförmånsrätten finns kvar. Staten tar alltså tillbaka pengarna. Jag tycker att det är häpnadsväckande. Det är också häpnadsväckande att säga att små fö- retag inte ska vara beroende av bankerna för sin överlevnad. Jag har här i huset vid ett flertal tillfällen hört att det är människor med kapital som ska starta företag, och det oroar mig. Står ni bakom detta? Den som har en god idé men inget kapital har alltså ing- enting att hämta? Är det detta som är Kristdemokra- ternas småföretagspolitik?

Fru talman! Ingalunda. Det är ju nu vi kommer att få en situation med för det första ett samlat läge där regeringen kommer att följa behovet av kapital. Det är inte så att ett litet företag får ett företagshypotek hur som helst i dag, åtminstone inte i den bygd som jag kommer ifrån, utan företagshypoteket träder ju oftast in när man vill expandera eller utveckla sin verksamhet på något sätt. För det andra får vi en ny möjlighet. Ni ser inte att det här är ett avstamp inför nya möjligheter, där bankväsendet är en del av ett civiliserat samhälle som naturligtvis kommer att förändra sitt tänkande bero- ende på villkoren. Jag vet inte om det finns något land i världen mer än Sverige som har företagshypo- tek. Bevisligen finns det framgångsrik företagsamhet i en massa andra länder. Titta på Finland som har det systemet och som har gått raka vägen uppåt i tillväxt nu! Vi har ju exempel på detta. Dessutom: Om ett företag har en bra idé ska det ju vara intressant för bankerna att se utvecklingspotenti- alen i företaget och ge stöd och hjälp. Det är därför som vi ser det som en möjlighet att på ett nytt sätt visa intresse för och uppmärksamma ett företags behov i stället för att välja den enklaste och mest lönsamma lösningen för vissa, nämligen konkurs.

Fru talman! Först vill jag ta upp det som Yvonne Andersson återigen lyfte fram, och det är förhållandena i Finland. Jag tycker att det är mycket märkligt att jämföra oss med Finland, därför att vi har inte samma förutsättningar. I Finland finns det ett stort kreditförsörjningsbolag med statliga medel. Den storleken kommer vi inte alls upp i här i Sverige, så vi kan inte alls jämföra oss med Finland. I Finland har de en mycket bättre tillgång till riskkapital. Det kan också vara en stor del i att de har en ökad tillväxt. Sedan en annan sak som inte alls stämmer med den information jag fått. Yvonne Andersson säger här att det är först när ett företag behöver expandera som det behöver kapital. Enligt de riskkapitalbolag som jag har varit i kontakt med, och även banker på regio- nal och central nivå, behövs det kapital även när man startar företag. Då är det än svårare, för då kan det vara svårt att tolka och känna av vad det är man ger sig in i. Det är alltså otroligt svårt att få riskkapital till en nystart av ett företag. Det ska inte alltid vara så att den som har kapital ska kunna starta företag. Om det enbart är kapitaläga- re som startar företag, finns det en risk för att man kommer att köpa upp alla goda idéer ute i landet. Det är inte alltid det gynnar en spridd sysselsättning och en spridd företagsamhet, utan många av idéerna kommer därmed att hamna inom stora multinationella företag och kommer till en viss del kanske också att sysselsätta människor utanför landets gränser. Vi från Centerpartiets sida är för en decentralise- ring av massor av små företag. Det ger en sund ut- veckling för hela landet.

Fru talman! Nu berör ju inte den här reformen riskkapitalet. Det är ju inte det vi talar om. Jag talar om de företagsinteckningar som det handlar om och om företagshypoteken, inte riskkapitalet, vilket är en annan sak i det här sammanhanget. När det gäller Finland litar jag på de experter som har utrett det här. Om nu Viviann Gerdin tycker att hon har kunskaper utöver de som vi har fått del av, må det stå för henne. Men det är ju så att tillvaron är inte en gång för alla given. Vad är det som säger att betingelserna för företagen på alla andra parametrar kommer att se ut som de har gjort hitintills i all evig- het? Samhället är ju dynamiskt och anpassningsbart. När det gäller bankväsendet och vad som ska hända med kapitalförsörjningen skriver vi mycket tydligt i betänkandet att det ska följas upp successivt och att man inom ett år ska komma med förslag till åtgärder om så erfordras. Det intressanta här är att Centerpartiet var med och beställde det här förslaget för ett år sedan. Nu säger ni nej, nej hela tiden, men har inte kommit med ett enda vettigt förslag för att ändra den olyckliga utvecklingen med ett så stort antal konkurser. Det är ju jätteintressant när Vivann Gerdin tycks ha satt sig in i ärendet så mycket att hon inte har något förslag över huvud taget att komma med. Vi har ett förslag, och det är det bästa vi har sett hitintills. Då antar vi det så länge och skapar en plattform för en fortsatt utveckling. Märkligare än så är faktiskt inte det här.

Fru talman! Jag kommer ihåg tre stycken musketörer: Athos, Porthos och Aramis, eller Bengt Harding Olson, Rolf Åbjörnsson och Stig Rindborg. De var tre musketörer som tog strid i den här frågan, och så tog de hjälp av d Artagnan. Han är den ende som är kvar i kammaren, och han står i talarstolen just nu. Tillsammans har vi faktiskt lotsat denna fråga framåt, från 1995 när vi fick igenom att en ny för- månsrättsordning skulle utredas. Det var en hård kamp, men vi fick regeringen att ge med sig och tillsätta en sådan utredning, Förmånsrättskommittén. I den satt bland andra Bengt Harding Olson, Stig Rind- borg och jag. Där satt också de kanske förnämsta och kunnigaste konkursadvokaterna i landet plus den i särklass mest kunniga juristen på området som var ordförande i kommittén - och jag tror inte att någon kan motsäga mig på den punkten - Torgny Håstad. Vi hade också en konkursadvokat, som bland annat har haft hand om Trustormålet, Stefan Lindskog. Visst, det fanns på marginalen olika uppfattning- ar. Men de som hårdast drev frågan och som ledde till att betänkandet blev som det blev var Bengt Harding Olson, Stig Rindborg och delvis undertecknad. Vi skrev inget särskilt yttrande om att kreditmöjligheter- na för små och medelstora företag skulle kunna äventyras. Det gjorde de socialdemokratiska ledamö- terna i kommittén. Jag valde att inte göra det. Bankföreningen i denna kommitté låg väldigt lågt. De insåg att detta, precis som Yvonne Andersson så riktigt säger, är en paketlösning. Rubbar man på den ena brickan, saboterar man också för den andra. Det insåg Folkpartiets och Moderaternas representanter i kommittén. Därefter har deras gedigna arbete desavouerats. Därför är det lite patetiskt att till exempel höra Vivi- ann Gerdin stå här och säga: Det har varit val där- emellan, och vi har nya uppsättningar i utskotten. Jag vet inte vem som satt i lagutskottet från Centern förra mandatperioden. Men det är tydligen så att det finns partipiskor som ser till att det viner ganska hårt, för det man ansåg i lagutskottet förra mandatperioden har man en annan uppfattning om denna mandatperiod. Det är inte politiskt hederligt. Det är politiskt mycket ohederligt. Jag tror att alla är medvetna om att tar man bort skatteprivilegiet för staten, måste man också kombi- nera det med att se hur mycket bankerna ska ha i sitt företagshypotek. Förmånsrättskommittén skulle ald- rig ha kommit fram till ett förslag om man inte sett detta som ett paket. Alla insåg detta. Sedan är det naturligtvis ett problem, som det sägs i en reservation, även om jag inte förstår reservatio- nen i sig, att detta med lönegaranti under en rekon- struktion inte är klart. Men det borde alla veta. Det håller på att skrivas en departementsskrivelse om detta. Det innebär också att man måste säkerställa i unionen om detta är statsstöd eller inte. Att reservera sig i en fråga där det pågår ett arbete och där man måste inhämta information är på gränsen till ... - nej, jag ska inte säga mer. Till den stora frågan: Bankerna och deras vilja att låna ut pengar. För ett och ett halvt år sedan skulle två företag på min hemort köpa en fastighet. Den var nedförhandlad från först 1,3 miljoner, sedan till 850 000 kr och till slut lyckades de få ned priset till 425 000 kr. Det var två företag, ett som flyttat från en grannkommun med en fast kundstock - tillverkar persienner - och ett vitvaruföretag med fyra fem anställda som även hade installationsverksamhet. De hade aldrig uppvisat en röd siffra. De gick till en av de större bankerna och skulle låna 425 000 kr. Vitva- ruföretaget hade också stort eget kapital, kan jag säga. Vad sade banken? Nej, vi vill inte låna ut 425 000 kr till er. Trots att företagets resultaträkning var stark, trots att balansräkningen var stark diskuterades över huvud taget inte begreppet företagshypotek i det läget. Vad säger de? Nej, den fastigheten har i stort sett inget andrahandsvärde. Därför får ni inte lånet. Så ser det ut i verkligheten, kamrater. Det som behövs i det här sammanhanget är naturligtvis nå- gonting helt annat, nämligen någon form av garanti - statlig kreditgaranti. Det har diskuterats. Vi hade en grupp som arbetade med detta för bara ett och ett halvt år sedan. I slutändan sprack det hela. Jag vet inte var frågan är nu. Men detta måste naturligtvis i längden bli på det sättet. Ska vi få en riskkapitalför- sörjning i glesbygd måste det finnas någon form av kreditgaranti från statens sida. Dit kommer vi. Nåväl, de här företagen gick till en annan bank sedan, och där löste det sig utan några som helst pro- blem. Men det här visar att bankerna har mycket märkliga kreditbedömningar. Det visas också av att Bankföreningen tillsam- mans med Riksskatteverket så fort kommittén tillsatts bildade någon form av ohelig allians. Det här ska vi gå emot. Riksskatteverket tycker inte att det här är roligt. Nu måste de bli aktiva och på ett tidigt stadium gå in och kolla om företagen börjar "resta" och dra åt tumskruvarna då, precis som bankerna måste göra. Det är väl bra. Ska man låta skulderna skena i väg, som man har gjort hittills, tills företaget är konkurs- färdigt med mångmiljonskulder? Det är väl bättre att bankerna blir aktiva och följer upp företagen på ett helt annat sätt. Dessutom var det någon som stod här och sade att man ska låna ut mot säkerhet. Det var någon paragraf i banklagen. Men det är just den paragrafen i bankla- gen som man håller på och diskuterar. Man ska sluta titta på balansräkningen, man ska titta på resultaträk- ningen. Vilken återbetalningsmöjlighet finns det? Det är det man måste göra. Det måste bankerna lära sig. Det sade Bankföreningen också vid uppvaktning- en. Detta är det sätt man måste börja arbeta på. Dess- utom, som har sagts här, uppfattade jag Bankföre- ningen som oerhört passiv och defensiv vid den upp- vaktning vi tog emot. Men varför är det ingen som har nämnt vad Företagsrekonstruktionsföreningen sade? Företagsrekonstruktörerna sade: Det här måste genomföras. Men det behövs vissa andra saker, bland annat en sak som jag jobbade för i kommittén och som det sedan blev en liten extrautredning av, nämli- gen möjligheten för företag som är i kris att säga upp avtal som är väldigt betungande. Det håller jag med om. Det är en sak som fortfarande ligger ute. Lönegarantin under företagsrekonstruktion pekar de också på. Den måste också tillföras. Då kan vi gå mot den modernisering som är nödvändig. Detta är det första steget i en modernisering, som någon har sagt här. Och vi måste, som jag tror att det var Jan Ertsborn som tog upp, arbeta mot att få en kon- kurslagstiftning som är densamma som vid företags- rekonstruktion, så att vi får någon form av gemen- samt regelsystem. Först då kan man arbeta flexibelt och undvika de konkurser som vi måste undvika för att behålla och trygga sysselsättningen. Slopa återvinningsförbudet vad gäller skatter och avgifter! Det är som sagt ett tillkännagivande till regeringen att man ska gå in för det också. Det kom- mer. Och när det gäller lönegarantin är det som sagt också klart att den kommer om det bara går att förena med EU:s statsstödsregler. Vi vet av erfarenhet hur EU:s statsstödsregler ser ut. De är inte roliga. Men det går säkert att kringgå dem också. Till Viviann Gerdin vill jag säga: Läs ditt anfö- rande om några år och se hur du utmålar denna för- ändring som att företag inte ska få några lån. Det kommer allvarligt att störa kapitalförsörjningen och kommer att påverka sysselsättningen oerhört negativt. Jag tycker att du om fyra fem år ska sätta dig och läsa ditt anförande. Jag kan lova att jag ska läsa mitt. Jag tror nog att jag inte behöver skämmas för det beslut som kommer att fattas. I övrigt tror jag att Viviann Gerdin har kvalificerat sig till Lasse Anrells Floskeltoppen. Det är ingen som har nämnt Företagarnas riksor- ganisations ställningstagande, inte någon. Jag tycker att det är ganska intressant att Företagarnas riksorga- nisation står bakom detta. Svenskt Näringsliv hade ett litet lamt särskilt yttrande eller en reservation i sam- band med kommittén men har därefter legat ganska lågt. Nu på slutet har de av någon underlig anledning engagerat sig på minoritetens sida. Jag litar mer på Företagarnas riksorganisation för de var aktiva under kommitténs arbete. De visade var de stod och hade en klar uppfattning i de här frågorna. Sedan tycker jag att det vore väldigt sorgligt om inte svenska folket får reda på hur futtigt det kan bli. Bertil Kjellberg går upp i talarstolen och säger att sådant som vi har lagt som bud i förhandlingar ska man inte gå ut med. Hade inte Yvonne Andersson sagt det hade jag sagt det. Alla vet ju att det handlade om att reservanterna hade accepterat 60 % men inte 55 %. Det tycker jag att alla ska ha reda på. Det här är inte ett förhållande mellan en klient och en advokat, Bertil Kjellberg, eller en förhandling mellan åklagare och advokat. Detta är en öppen kammare där vi ska redovisa vilka bevekelsegrunder vi har och hur långt vi var beredda att gå. Det är en direkt odemokratisk inställning Bertil Kjellberg har, och att ge sig på Yvonne Andersson på det sättet tycker jag är direkt förnedrande för Moderaterna. Har man inte insett att vi är en politisk församling där allting ska ske i öppenhet, i synnerhet en sådan här sak där det visar sig att det skiljer fem procentenheter. Jag måste säga att jag är oerhört imponerad av Yvonne Anderssons sätt att argumentera, Yvonne Anderssons sätt att ta kamp och att föra partiets poli- tik vidare på det sätt man har gjort tidigare. De andra partierna ger populismen ett ansikte. Jag yrkar bifall till betänkandet.

Fru talman! Så här ser alltså en populist ut, up- penbarligen. Alla de jurister som Per Rosengren nämnde vid namn känner jag väl och har mycket stor respekt för. Jag vet att de har gjort ett bra jobb. Men, Per Rosen- gren, det fanns ett tilläggsdirektiv som regeringen gav utredningen som innebar att slutresultatet för statens del skulle vara 300 miljoner kronor plus i statskassan. Det innebar att Torgny Håstad och hans utredare inte hade någon möjlighet att diskutera någon annan kvotdel än hälften-hälften. Vi undrade i vår motion i det här ärendet varför det inte blev två tredjedelar till företagsinteckningen och en tredjedel i övrigt. Men jag vet ju att orsaken var att det helt enkelt var styrt från Finansdeparte- mentet och regeringen. Det var också där som proppen låg stilla länge, beroende på åtgärder framför allt från Riksskattever- ket men även från regeringen själva. Man ville inte lägga fram de här förslagen. Företagarnas Riksorganisations centralstyrelse har stött det här förslaget, men det har inte deras med- lemmar gjort, och många av deras lokalavdelningar har skrivit till oss, vilket vi så väl vet. Jag tycker att det är värt att nämna det, och även den aktivitet Bankföreningen har visat under senare tid.

Fru talman! Bankföreningen talar väl i den här frågan i egen sak. Det är klart att man vill ha så hög procentsats som möjligt i ett företagshypotek. Man har naturligtvis, med benäget bistånd av RSV, försökt skjuta hela den här reformen i sank. Det tror jag är ganska uppenbart för var och en här i församlingen. Man kan då använda sig av småföretagen och säga: Vi kommer att ändra våra kreditregler, och det kommer att missgynna er! Det är klart att det är väl- digt lätt att i ett sådant läge driva upp ett antal småfö- retagare och ett antal lokala organisationer inom FR. Men det är ändå så att det är riksorganisationen FR som har totalkollen och som ser vad som händer. Sedan är jag lika besviken som Jan Ertsborn över det tilläggsdirektiv vi fick på 300 miljoner. Det är alldeles riktigt. Det var inte särskilt bra. Men det som ordnade det var ju lönegarantin och förmånsrätten där. Jag kan säga att jag gick in i diskussionen och de- batten med att bankerna skulle ha 0 %, så jag gav med mig till 50, och nu ytterligare fem!

Fru talman! Det finns ju faktiskt länder som inte har företagshypotek - det är ju flertalet i den här världen faktiskt - så jag kan förstå att man kan föra argument om att det ska vara noll också. Men man måste ju utgå ifrån hur läget är när man diskuterar förändringar, och det är just det som vi har gjort i det här sammanhanget. Vi har varit inne på att man skulle acceptera den här propositionen med de här förändringarna, för den innehåller så otroligt många bra komponenter. Men när vi inte har fått tillräckligt bra underlag för en fråga så har vi reserverat oss i den frågan, och det anser vi faktiskt att vi har rätt att göra och att vi kan göra det med bibehållen politisk hederlighet.

Fru talman! Ja, fast ni för ju inte samma politik nu som ni gjorde i utredningen och som ni har gjort tidigare när ni begärde att detta skulle komma till kammaren. Någonting har tydligen hänt. Ni kanske har blivit klokare, och då måste ni ju omyndigförklara dem som satt i utredningen och som drev den här frågan. Det gäller ju inte Viviann Gerdin, för hon drev ju frågan redan tidigare. I dag lever vi inte i den bästa av kreditvärldar. Vi kommer säkert inte att göra det med det nya heller. Vad som behövs är alltså någon form av statlig kre- ditgaranti i vissa områden i glesbygden. Dit kommer vi kanske. Vi vet att det pågår eller har pågått ett arbete. Vi vet att det ligger i någon byrålåda ett för- slag till ett sådant system. Jag uppskattar Jan Ertsborns relativt låga profil i den här diskussionen. Jag tror nog att Folkpartiet egentligen är med ganska långt i den här frågan. Vi vet ju att ni i alla fall var med fram till 60 %. Om ni tror att skillnaden mellan 55 % och 60 % är så vidun- derligt stor och innebär så stora ingrepp i kapitalför- sörjningen för företagsamheten, så förstår jag inte hur ni resonerar. Ni får förlåta mig, men är man med på 60 % men inte på 55 % så förstår jag inte hur man har gjort de ekonomiska övervägandena och beräkning- arna.

Fru talman! Till Per Rosengren vill jag först säga att jag tycker att han raljerar över det ställningstagan- de som vi har gjort. Det kan ju faktiskt också ligga till grund för en ökad insikt om konsekvenserna, mycket också beroende på att det har hänt en hel del inom bankvärlden de sista tio åren. Samtidigt som det har pågått en utredning och tillsatts kommittéer har fak- tiskt verkligheten förändrat sig. Det är en helt annan situation i dag inom bankerna vad gäller kreditgiv- ning än vad det var för tio år sedan. Per Rosengren, du funderade varför ingen hade nämnt Företagsrekonstruktionsföreningen - Frek, tror jag de heter. Det är väl så att man har en ny breddad marknad. Det är väl bara att inse att med det här ge- nomförandet skapar man arbete för den organisatio- nen. Jag vill också kommentera det som är kärnfrågan för oss, det vill säga varför vi vill återremittera det hela. Det handlar om just det som Per Rosengren talar om: Kreditgarantier från statens sida kan komma i fråga - kanske, men det ligger just nu i byrålådan. Hade man dammat av det förslaget och tagit upp det från byrålådan så att det blir en bättre kreditförsörj- ning så hade vi kunnat diskutera på ett annat sätt om det här. Men varför gå före och införa ett förslag som vi befarar kommer att påverka småföretagen negativt? Och detta gör man först. Jag måste säga att jag upp- fattar det som att man vill rensa bort en hel massa småföretag som inte har tillräcklig lönsamhet. Därför inför man den här reformen först, och sedan kommer man med statliga garantier, då man kan välja ut före- tag. Jag skulle gärna vilja ha svar på den frågan: Var- för har ni lagt fram det förslaget nu?

Fru talman! Visst har situationen för bankerna förändrats. Visst har de ändrat sin kreditgivning och framför allt sin bedömning. Man har gått mer och mer från just att titta på balansräkningen och den typen av säkerhet till att titta på återbetalningsmöjligheten hos företagen. Det är precis det som har skett. Det är det som gör att vissa företag som inte har en lönsamhet inte heller får lån. Frågan är om företag som inte har lönsamhet och inte har överlevnadsmöjlighet ska fortsätta. Ska de leva på lån? Ska de låna till sin verk- samhet? Jag noterade en sak som Viviann Gerdin sade - jag vet inte om det var en felsägning eller om det var ett sätt att trots allt ge oss rätt. Hon sade: Det råder en stor brist på okunskap hos majoriteten. Det håller jag med om! Det är en jättestor brist på okunskap hos majoriteten! Sedan är det jättebra om medlemmarna i före- ningen för företagsrekonstruktion får mer att göra, och att det finns en marknad där. Det är ju det som är syftet med detta, att just de ska få mer att göra och konkursadvokaterna mindre! Om Viviann Gerdin har en annan uppfattning om det, hon som kommer från ett län med just de här problemen, med en ensidig struktur och problem på marknaden: Om Viviann Gerdin står här och hävdar att det är bra att konkurs- advokaterna har mer att göra och företagsrekon- struktörerna mindre, ja då förstår jag att man har tagit ställning så här och skriver en sådan reservation!

Fru talman! Jag vill bemöta Per Rosengren här och säga att det här förslaget ju faktiskt kommer att öka hotet om konkurs. Det kommer att öka, och av den anledningen kommer det att bli försök till före- tagsrekonstruktioner. Men jag är inte alls säker på att det i verkligheten kommer att nå fram till att fler företag rekonstrueras. Jag ser också ett hot, en risk att många fler företag efter reformen helt enkelt kommer att raderas bort. Jag tycker inte att vi ska dryfta återbetalning mera. Det är klart att återbetalningsförmåga måste finnas, och jag pratar också om att företag ska ha lönsamhet. Men jag pratar också om att lönsamheten kommer att begränsas på grund av just att man fördy- rar för företagen att låna. Dessutom kommer det att krävas en hel del mer privata säkerheter än i dag. Jag vill också säga, med anledning av vad Yvonne Andersson tog upp tidigare: Visst är det så att småfö- retagen i första hand lånar inom bankerna, men det är också så att några faktiskt vänder sig till riskkapital- bolag också. Det är både och. Medan jag har tid vill jag också återigen förtydli- ga mitt yrkande. Jag yrkade alltså återremiss i första hand, och jag yrkade i andra hand på vår reservation nr 2. Tack!

Fru talman! En sådan förändring ökar inte antalet konkurser. Vad som ökar antalet konkurser är när företag lånar upp pengar och samtidigt har en resul- taträkning som inte täcker upp fullt ut. Det är det som gör att företag går i konkurs. Om bankerna blir mer försiktiga med att låna ut pengar utan att det finns en förmåga att betala tillbaka kommer skulderna inte att växa så mycket som de gör när man lånar ut pengar mot en fejkad balansräkning. Jag känner till sågverk där lagren har värderats, och alla har trott på de värderingarna. Sedan har det visat sig att det har varit bara luft i lagren. Då smäller det till ordentligt. Då har bankerna över huvud taget inte brytt sig om att göra en okulär besiktning. De har accepterat en balansräkning utan att se vad som finns i verkligheten. Det är ett system som vi inte kan ac- ceptera. Det får inte vara så. Vi måste se till att få ett system där bankerna tar ett ansvar. Det enda sättet är att de känner att de kan förlora någonting. De står inte i första led och kan plocka in allt som finns. Det här är inte ett så stort steg utan ett litet steg. Vi börjar nu att ge leverantörerna åtminstone nästan samma möjligheter. Leverantörerna är den svagaste länken i systemet. Dominoeffekterna uppstår om vi inte på sikt kan se till att leverantörerna blir garante- rade utdelning. Detta innebär ett positivt steg i rätt riktning, men vi behöver ta ytterligare steg om vi ska se till att klara av de små företagen. De som drabbas mest i samhäl- let är de småföretag som drabbas genom dominoef- fekter i konkurser.

Fru talman! Det har varit intressanta diskussioner, och jag har stor respekt för dem som har suttit med i utredningen och tagit fram det här förslaget. Jag för- står de bevekelsegrunder som ligger bakom förslaget. I förslaget talar man om ändringar i konkurslagen. Men förslaget berör inte bara de företag som på olika sätt kommer att drabbas vid konkurser. Förslaget berör alla företag. Det är bara 1 % av företagen som drabbas av konkurser, men förslaget berör alla företag - främst finansieringen av småföretag. Det här är alltså i högsta grad en näringspolitisk fråga. Den här debatten har väldigt lite rört näringspolitik utan det har först och främst varit fråga om solvensreglerna. Det har väl sina naturliga skäl. Det har talats tyst om att det handlar om näringspolitik. I Västerbotten har frågan diskuterats livligt alltse- dan det blev känt att regeringen höll på att skriva propositionen. Anledningen är att en småföretagare från Skellefteå, Per Lidström, genom sin plats i Fö- retagarnas Riksorganisations förbundsstyrelse fick möjlighet att sätta sig in i utredningsbetänkanden som föregick propositionen. Han insåg genast att förslaget om att halvera värdet av företagshypoteket skulle innebära ett dråpslag för småföretagarna. En majoritet i styrelsen ansåg emellertid att man skulle ställa sig positiv till förslaget eftersom det presenterades som ett paket som inte gick att dela. Ville man ha det goda fick man ta det onda på köpet. Det var ett ultimatum. Vår Västerbottenföretagare och ytterligare en kollega i Företagarnas förbundsstyrelse avgick i pro- test. Att Företagarnas Riksorganisation har ställt sig positiv till förslaget har setts som en garant för att det ska vara bra för småföretagare. Det förde också Per Rosengren fram för en stund sedan. Men få småföretagare har satt sig in i vad försla- get egentligen innebär. Men nu börjar emellertid intresset att vakna och protesterna att strömma in även från företagare i andra delar av landet än Väs- terbotten, även från lokalföreningarna i Företagarnas Riksorganisation. Till och med Företagarnas Riksor- ganisations förtroenderåd har sagt att man är emot försämringarna i förmånsrätten innan konsekvenserna för småföretagarna har utretts. Fru talman! Det finns givetvis fördelar med för- slaget. Utdelningen till leverantörer vid konkurs ökar med i storleksordningen 3 %. Det är bra för leveran- törerna. Statens skatter och avgifter blir oprioriterad fordran. Det är vad vi började med att kräva, och det är bra. Löneskyddet för anställda blir bättre. Men när det gäller försämringen av företagshypoteket medför den så stora nackdelar att det blir omöjligt att anta hela paketet. Man bör definitivt inte fatta några beslut förrän konsekvenserna för småföretagens kreditför- sörjning är ordentligt utredda. En uppskattning ger vid handen att reformen kan leda till att mer än 50 miljarder dras bort från befintli- ga säkerheter för krediter. På grund av krav på större egenfinansiering försvåras expansion, tillväxt och ökad verksamhet liksom nyföretagande och produkt- utveckling. Utdelning till aktieägare försvåras, och likviditetsutrymmet krymper. Det blir besvärligare att genomföra generationsskiften eftersom finansieringen av omstruktureringen försvåras. Factoring och leasing kommer att vara den lösning som står till buds i stäl- let för företagshypoteket. Det här ökar företagarnas kostnader medan det ger bankerna full säkerhet och ökade intäkter. Förslaget ger företagen minskade reserver för att parera svängningar i verksamheten genom hårdare ansatt finansiering. Det blir ökad risk för kundförlus- ter genom krav på förlängda betalningstider. Kassa- flödet blir i än högre grad än i dag en nyckelfaktor för möjligheten att driva företag. Även företag som går relativt bra kan hamna i svackor då det behövs peng- ar. Fru talman! Det här förslaget har budgetpåverkan. Det bli mer pengar till statskassan beroende på att staten tar det mesta som bankerna lämnar i utrymme vid en konkurs. Det är dock småpengar i jämförelse med vad staten kan förlora genom att ytterligare för- sämra företagsklimatet i detta land. Många hävdar att det är bankernas intresse som tillgodoses genom att utreda effekterna av att bankernas säkerheter i före- tagstillgångar sänks till 55 %. Inget kan vara mer fel! Bankerna klarar sig nog. De kan alltid begära mer säkerhet eller vägra krediter. Det är företagarna som kan komma att bli de stora förlorarna. Fru talman! När regeringens proposition om de nya förmånsrättsreglerna lades fram för riksdagen motionerade jag om avslag på försämringarna i före- tagshypoteket. Jag aktualiserade frågan även i när- ingsutskottet och föreslog att vi skulle be att få yttra oss över propositionen eftersom den hade näringspo- litiska konsekvenser. Om detta blev utskottet enigt. En majoritet i utskottet enade sig i vårt särskilda yttrande om att föreslå lagutskottet att avslå proposi- tionen i den del som avsåg försämringarna i företags- hypoteket. Den frågan borde utredas ytterligare innan den kunde bli föremål för riksdagens beslut. Jag är därför väldigt besviken på det ställningsta- gande som lagutskottets majoritet har gjort. Jag vet att dagens beslut kommer att få konsekvenser främst för företagare utanför storstäderna. Ska vi få tillväxt i hela landet vill det till att alla företag kan leva och växa. Då kan man inte cyniskt slå undan fötterna för ett stort antal tappert kämpande företagare.

Fru talman! Med tanke på mitt anförande ställer jag mig inte alls bakom Ulla Löfgrens beskrivning. Den stämmer väldigt väl med den bild som de har gett som har läst en liten del av det paketförslag som finns. Det finns så väldigt mycket mer. Jag ser tvärt- om att förslaget kommer att öka möjligheterna. Anledningen till att jag begärde replik var be- skrivningen av Företagarnas Riksorganisations ställ- ningstagande. Kvällen före det att lagutskottet skulle justera betänkandet hade styrelsen i Företagarnas Riksorganisation ett möte där regionala företrädare hade sammankallats. Efter det mötet ringde ledningen upp mig och meddelade att man stod helt bakom förslaget. När det nu har tillkommit att Företagarnas Riks- organisation som organisation och förtroenderåd ställt sig tveksam är jag väldigt intresserad av att få veta när detta kungjorts.

Fru talman! Jag kan inte säga exakt dag och tid när det har kungjorts, men jag fick ett telefonsamtal precis innan jag gick hit där det meddelades mig att förtroenderådet vid Företagarnas Riksorganisation enhälligt hade ställt sig bakom förslaget att konse- kvenserna av detta förslag borde utredas innan ett beslut fattas.

Fru talman! Det var intressant att höra. Ord står mot ord. Jag har haft ständiga kontakter med Svenska Bankföreningen, Företagarnas Riksorganisation, Svenskt Näringsliv, Företagsrekonstruktionsförening- en och Advokatsamfundet och då följt hur de gjort sina ställningstaganden. De flesta av dem stod alltså bakom detta och kunde se fördelarna med det. Det var representanter som noggrant hade satt sig in i försla- get som helhet. Sedan finns det naturligtvis intresseorganisationer som är klara förlorare genom att de får fler arbets- uppgifter, att det kommer att bli förändringar i struk- turerna och så vidare. Självklart har de varit tvek- samma. Så är det vid alla förändringar. Men när det gäller Företagarnas Riksorganisation har jag fått mycket klara besked om att de som riksorganisation står bakom förslaget.

Fru talman! Jag har också läst i remissvaret i ut- redningsbetänkandet att de stod bakom förslaget, men även de kan ju ha svängt i denna fråga. Jag måste lita på de uppgifter som jag har fått. Dessutom litar jag på de brev som jag fått från företagarnas lokalföreningar runtom i landet där man är mycket oroad över försla- get. Jag har inte lyssnat så mycket på vare sig bankfö- rening eller någon annan organisationstopp, utan jag har lyssnat på företagare.

Fru talman! Om det här förslaget om 55 % nu är så fruktansvärt farligt för företagarna och kommer att medföra de konsekvenser som Ulla Löfgren befarar undrar jag hur mycket bättre det hade blivit med 60 %. Det var ni ju beredda att gå med på.

Fru talman! Men vi gick inte med på det, och inte på 55 % heller, utan vi har en helt annan reservation i dag.

Fru talman! Det var precis det ni gjorde. Ni var beredda att gå med på 60 %. Hade vi höjt det var det 60 % som gällde. Det var faktiskt ett bud. Men vi accepterade inte 60 % utan höll fast vid 55 %. Där låg skillnaden. Jag frågar återigen: Hur stor skillnad hade det in- neburit i det hela om man hade höjt det till 60 %, alltså det som ni var beredda att gå med på?

Fru talman! Eftersom jag inte har deltagit i dessa förhandlingar har jag svårt att svara över huvud taget. Jag har motionerat i frågan och med anledning av det gått upp i den här debatten. Jag har nämligen en be- stämd uppfattning om att det är fel att fatta det här beslutet innan man har utrett konsekvenserna för småföretagarna.

Fru talman! Jag yrkar återremiss av propositionen. Om återremissen inte får stöd av riksdagen yrkar jag avslag på förslaget i propositionen. Vi har i näringsutskottet i flera år diskuterat små- företagens stora svårigheter att få lån. Det är ingen ny fråga, och den är åtminstone för oss känd som den antagligen besvärligaste frågan för företagen i Sveri- ge just nu. Den blir dessutom allt besvärligare såsom situationen i landet ser ut. I glesbygden är det ännu värre. Där är det mycket besvärligt. Regeringens förslag om förändringar i förmåns- rätten innebär en stor risk för småföretagen i Sverige. Företagens möjligheter att få låna pengar i bank kommer att ytterligare avsevärt försämras. Deras nuvarande lån kommer att underställas granskningar som kan komma att stjälpa flera företag som borde få möjlighet att fortsätta sin verksamhet. Många företag som egentligen har möjlighet att växa och utvecklas kommer inte att kunna göra det. Förslaget riskerar att ytterligare försämra situatio- nen särskilt för företagen i glesbygden eftersom de redan nu har stora svårigheter att ställa tillräckliga säkerheter för lån. Reformen är så genomgripande vad avser kreditgivning att svåra återverkningar riske- ras för företag över hela Sverige. Hur småföretagen ska lösa sin finansiering i den drastiskt förändrade situation som kommer att bli fallet om förslaget i propositionen bifalls har inte utretts på ett acceptabelt sätt och kräver en omfattan- de analys innan riksdagen fattar beslut. Den situation som småföretagaren ständigt befin- ner sig i som låntagare hos banken belyses inte. Vissa farhågor framkommer, men inga analyser eller kal- kyler har ännu redovisats. Detta är uppseendeväckan- de. Reformen kommer att införas i det löpande arbe- tet hos kreditgivarna samma dag som beslutet fattas. Många tunga remissinstanser har också sagt att detta är väldigt farligt för företagen. Nutek uttrycker oro över små och medelstora företags möjligheter att få sina kapitalbehov lösta. Sveriges Redovisnings- konsulters Förbund är oroligt, liksom Svensk Handel. Almi anser att förslaget på ett allvarligt sätt kommer att försämra kreditförsörjningen till små och medel- stora företag. Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges riksbank, Svenska Bankföreningen, Svenskt Närings- liv - tidigare Svenska Arbetsgivareföreningen - Sve- riges Industriförbund, Byggentreprenörerna och Fö- retagarförbundet avstyrker förslaget rörande företags- hypotek. Och detta är inte nog. Svenskt Näringslivs och Fö- retagarnas Riksorganisations förtroenderåd, som representerar samtliga landets regioner och lokalföre- ningar, skrev till lagutskottet att de enhälligt har be- slutat att kräva en konsekvensanalys. I annat fall ska förslaget i propositionen avslås. Tyvärr kom brevet för sent och lagutskottets sammanträde hade redan hunnit börja. Handelsbanken har i Dagens Industri den 23 april uppgett att man har 32 miljarder i lån mot företags- hypotek. De har en marknadsandel på 30 %, vilket innebär att marknaden totalt omfattar över 100 mil- jarder enbart i banksystemet. Till detta kommer sä- kerheter för andra transaktioner. Om man räknar på 45 % förändring motsvarar det minst 50 miljarder. Detta är det stora ingrepp som propositionen handlar om, men det nämns inte där. Det innebär att när det beslutas om ett sådant ingrepp måste man veta hur man ska täcka förändringen i säkerheter. Vem ska täcka den? Är det staten? Vi kommer snart att få ett förslag om statliga kre- ditgarantier. Det skissas på en volym om 300 miljo- ner till en kostnad av 16 miljoner. Förslaget är bra, men det är en droppe i havet när det gäller att täcka förändringarna på 50 miljarder - det som vi nu dis- kuterar. Det handlar alltså om 300 miljoner mot 50 miljarder! Om reformen ska utvärderas på det fantastiska sätt som bland annat Kristdemokraterna varit ute i pressen och lovat måste det finnas personella och ekonomiska resurser i varje län för att ta hand om det. Var finns dessa resurser? För den genomsnittlige småföretaga- ren med en eller två anställda innebär det sannolikt att om han vill behålla sina fakturor och äga maskinpar- kerna blir han tvungen att öka den ekonomiska insat- sen med ett par hundratusen kronor. Alternativet är att ställa borgen eller motsvarande privat säkerhet. Har företaget tio anställda blir den genomsnittliga insatsen mångfalt större. Var ska dessa pengar häm- tas? Vi rycker nu undan förutsättningarna för befint- liga företag och ger dem med förslaget kostnadsök- ningar retroaktivt. Dessutom vet de flesta små företag ute i landet inget om detta. Det vittnar också den debatt om som har brutit ut de senaste veckorna om. Det slår rakt in i företagens möjligheter när hälften av säkerheterna ryker. De flesta små företag, åtminstone i Västerbotten, har litet eget kapital och låg lönsamhet. Vill vi inte ha kvar företag som inte kan ta ut en lön på mer än 20 000 kr i månaden? En del resonemang i proposi- tionen tyder faktiskt på det. Sunda och lönsamma företag ska klara sig ändå, sägs det. Det sägs också att förmånsrättsreformen ska på- skynda regeringens analys av svårigheterna för före- tag att få lån och riskkapital. Det hoppas jag verkligen att regeringen har sysslat med länge. Det har åtmin- stone varit påkallat mycket länge. Måste man radikalt försämra situationen innan man är beredd att göra något åt en situation som re- dan nu är krisartad? Dessutom vet vi att det hela snä- vas åt med direktiv från EU just nu.

Fru talman! Det är besvärligt nu med kreditsitua- tionen, säger Ingegerd Saarinen, och det blir ännu värre. Visst är det besvärligt nu. Det är därför det ska tillskapas ett system som förbättrar situationen. Staten har en förmånsrätt som bringar många fö- retag i konkurs. Vi tycker att den ska bort. I stället ska företagen få sitta ned med bankerna som har incitament för att hitta nya möjligheter att utveckla företaget. Aldrig förr har småföretags och medelstora före- tags kreditsituation följts upp i vårt samhälle såsom det lovas i detta betänkande. Det är nu vi kommer att fokusera på det. Det står mycket tydligt i betänkandet att åtgärder ska vidtas inom ett år om det visar sig vara erforderligt. Det finns en knepighet i debatten över huvud ta- get. Här tillskapas något för att vi vill ha livskraftiga företag. Vi vill att företag ska komma vidare. Jag nämnde också inledningsvis att samhället inte är statiskt när det gäller olika möjligheter. Jag uppskattar att 75-80 % av alla småföretag ändå är leverantörer till större företag. Det är inte så att ett stort företag struntar i om deras underleverantö- rer har en tillfällig konjunktursvacka eller produk- tionssvacka. Det finns många olika sätt. Detta ökar möjlighe- terna. Hur tänker Miljöpartiet egentligen när det bara målar upp svartbilder?

Fru talman! 1 % av företagen går i konkurs. Detta förslag kommer att drabba alla företag. Det är den stora skillnaden. Det är därför som vi är så bekymra- de. Yvonne Andersson säger att man vill ha livskraf- tiga företag. För att få livskraftiga företag drar man undan hälften av deras kreditvärdighet. Det rimmar inte riktigt för mina öron. Självklart är stora företag viktiga för små företag, och små företag är viktiga för stora företag. Men jag tycker inte riktigt att det hör till den här diskussionen. Det är en annan diskussion. Den kan vi ta när vi talar om stora och små företag.

Fru talman! Det finns något som inte går ihop för mig. Hur klarar sig företagsamheten i de länder som inte har företagshypotek över huvud taget? Det är väl inte så att vi är helt ställda i vårt land för att vi sänker just den här delen och gör förändringar för att skapa mer av livskraft och mer av hjälp och stöd åt småfö- retagare? Tror ni inte i Miljöpartiet att det ska finnas något banksystem som är beroende av att låna ut pengar och att ha finanser som ska stödja företagsamheten? Det är väl fullständigt självklart. Det är möjligtvis bara så att man måste göra vissa förändringar som anpassas till samhället. Det är förvånande för mig, och det var egentligen anledningen till replikskiftet. Vad har Miljöpartiet för förslag? Ni säger att det är väldigt besvärligt nu, och det kommer att gå åt skogen sedan. Vad har ni för förslag? Jag har inte sett enda kon- kret förslag på bordet. Vi höll på en hel vår i lagut- skottet med detta. Ni kommer inte med ett enda för- slag. Det gör inte Centern heller, för övrigt, och som paketlösning har inte heller Moderaterna och Folk- partiet kommit med något förslag. (Tredje vice talmannan: Jag får påminna om att repliken gäller Ingegerd Saarinen)

Fru talman! Jag kan inte tala för alla länder som inte har företagshypotek. Men jag kan till exempel tala för Finland. Jag kan bekräfta att det i Finland finns ett mycket stort statligt institut, Finvera, som servar företagen med krediter. Det har vi inte i Sveri- ge. Det blir kanske tvunget att vi bygger upp det. De 300 miljonerna som vi nu ska börja med är ingenting att komma med i sådana sammanhang. Då behövs det betydligt större summor. Det handlar om miljarder och inte miljoner i så fall. Vad vi nu framför allt vill är att förslaget ska ut- värderas i sina konsekvenser för små och medelstora företag, och särskilt för små företag. Man kan inte komma med förslag om genomgripande förändringar utan att ha utvärderat det för små företag. Detta har vi predikat tillsammans Miljöpartiet och de borgerliga partierna. Vi är jätteöverens om att alla regler som drabbar småföretag ska utvärderas först. Vi har sagt att under den här mandatperioden ska alla regler utvärderas. Varför då inte utvärdera en sådan här otroligt stor och viktig förändring innan man sjösätter den? Så många remissinstanser har sagt att det antagligen kommer att drabba småföretagen väldigt hårt.

Fru talman! Ingegerd Saarinen sade att hon under flera år hade varit bekymrad över detta och att hon under flera år hade deltagit i diskussioner om hur det skulle påverka företagen och riskkapitalförsörjningen. Med stort intresse kastade jag mig därför in i riks- dagsprotokollet från den 5 juni förra året. Jag tänkte att det där måste finnas sida upp och sida ned med varningar och brandtal från Ingegerd Saarinen där hon fullständigt skulle sabla ned lagutskottets dåva- rande betänkande om att Förmånsrättskommitténs förslag skulle genomföras. Jag bläddrade och bläddrade. Det dök inte upp en enda miljöpartistisk invändning i riksdagsdebatten för mindre än ett år sedan när riksdagen beslutade att regeringen skulle återkomma med ett förslag om att Förmånsrättskommitténs förslag skulle genomföras i sin helhet. Det kanske alltid är så tyvärr att Miljöpartiet vak- nar fem över tolv när tåget har gått. Det är svårt att bli lyssnad på när man ingenting säger. Chansen fanns till exempel den 5 juni 2002. Jag tycker att det känns trist att Miljöpartiet har lånat ut sig till att gå bankernas ärenden och har gått på Bankföreningens skrämselpropaganda. Vi vill genom förslaget rädda fler företag från konkurs. På Yvonne Anderssons fråga: Vad har Miljöparti- et för eget förslag? kom det ingenting från Ingegerd Saarinen. Jag upprepar frågan. Vad vill du göra för att förhindra att fler företag ska gå i konkurs?

Fru talman! Att jag inte var här och protesterade vilt kan ju bero på att vi inte har någon i lagutskottet och inte är representerade där. Det är inte så himla lätt att hänga med i vad ni gör alla gånger. Men när det kommer ett sådant här förslag som är färdigt, klappat och klart och icke utvärderat ur småföretagens syn- vinkel så måste man bli lite upprörd, tycker jag. I näringsutskottets debatter har jag många gånger nämnt företagens svårigheter att få lån. Det är en sak som jag vanligtvis tar upp i våra näringspolitiska debatter. Det handlar inte om att jag värnar bankerna. Jag värnar företagen. Bankerna har tydligen varit ganska lama i sina deklarationer, som vi hörde i de- batten. Jag har inte pratat med dem, men de har alltså varit lama i sina uppvaktningar av lagutskottet. Det beror ju på att detta inte spelar så stor roll för dem. De kommer att se till att de ändå klarar sig lika bra. Det är inte för bankerna som detta är ett farligt för- slag. De kommer att ta sina säkerheter ändå. Det här är ett farligt förslag för företagen, som inte kan ställa upp med säkerheterna.

Fru talman! Att jag inte var här och protesterade vilt kan ju bero på att vi inte har någon i lagutskottet och inte är representerade där. Det är inte så himla lätt att hänga med i vad ni gör alla gånger. Men när det kommer ett sådant här förslag som är färdigt, klappat och klart och icke utvärderat ur småföretagens syn- vinkel så måste man bli lite upprörd, tycker jag. I näringsutskottets debatter har jag många gånger nämnt företagens svårigheter att få lån. Det är en sak som jag vanligtvis tar upp i våra näringspolitiska debatter. Det handlar inte om att jag värnar bankerna. Jag värnar företagen. Bankerna har tydligen varit ganska lama i sina deklarationer, som vi hörde i de- batten. Jag har inte pratat med dem, men de har alltså varit lama i sina uppvaktningar av lagutskottet. Det beror ju på att detta inte spelar så stor roll för dem. De kommer att se till att de ändå klarar sig lika bra. Det är inte för bankerna som detta är ett farligt för- slag. De kommer att ta sina säkerheter ändå. Det här är ett farligt förslag för företagen, som inte kan ställa upp med säkerheterna.

Fru talman! Nu fick vi ytterligare ett fantastiskt besked från ett av de partier som inte tycker om för- slaget. Man hade helt enkelt inte tid att engagera sig förra gången riksdagen debatterade denna otroligt viktiga fråga, som vi har hört av Ingegerd Saarinen har en så fantastiskt negativ påverkan på företagen. Men då hade man alltså inte tid. När vi diskuterar utvärderingen är det flera talare som har hänvisat till den så kallade verkligheten. Det är precis det som lagutskottet menar att vi måste göra. Vi måste låta reformen komma ut i verkligheten och börja fungera. Hur ska Ingegerd Saarinen utvärdera det här? Ska hon gå och fråga Bankföreningen hur den tänker göra med räntorna och villkoren om vi genomför det här? Vi vet ju redan svaret. Bankerna säger att de kommer att försämra villkoren, höja rän- torna och försvåra kreditgivningen. Det är väl ingen utvärdering! Det måste väl börja gälla först.

Fru talman! Jag ska inte glömma mina yrkanden. Jag yrkar på återremiss av förslaget i första hand. I andra hand, om återremissen inte får stöd, yrkar jag avslag på propositionen i enlighet med vår motion 2002/03:L10, yrkande 2. Som jag sade sitter inte Miljöpartiet i lagutskottet. Jag förstår att det kan vara svårt för en socialdemo- krat, som inte har upplevt hur det är att vara några få personer som ska sköta hela politiken, att förstå hur det är att bevaka utskott som man inte ens sitter i. Men jag har som sagt nämnt detta med företagens svårigheter att få lån åtskilliga gånger i näringsut- skottets debatter. Niclas Lindberg pratade om Bankföreningen. Jag har inte pratat med Bankföreningen, och jag tycker absolut inte att det är den som ska utvärdera förslaget. Vi har ju tillsatt en Simplexgrupp som jag hoppas fungerar och som ska utvärdera förslag. Jag har hört att den gjorde en hafsig och summarisk utvärdering av detta. Gruppen frågade den näringslivsorganisation som ändrade sig innan den hade ändrat sig. Det var den utvärdering man gjorde, och det tycker jag är skandalöst. Jag väntar mig mer av Simplex. Eftersom vi samarbetar i dessa frågor - eller gjorde i alla fall - så hoppas jag att vi ska ta itu med utvärderingen av reglerna för småföretag väldigt seriöst och väldigt snart.

Fru talman! Jag vill erinra Ingegerd Saarinen om att före valet satt det en arbetsgrupp inom lagutskottet där Miljöpartiet också hade en representant och gav klartecken för innehållet i propositionen. När propo- sitionen sedan kommer så backar Miljöpartiet. Jag kan nämna för Ingegerd Saarinen att det var Kia And- reasson som satt i den arbetsgruppen. Därefter sväng- de man alltså. Det som gjorde mig lite konfunderad är när Inge- gerd Saarinen säger att den här typen av företag i Västerbotten uppe i Norrland har ett väldigt litet eget kapital. Just det - det är precis det som de har! Ett väldigt litet eget kapital kan bero på två saker: väldigt stor belåning eller liten tillgångsmassa. Då frågar jag Ingegerd Saarinen: Vad betyder ett företagshypotek för ett företag som har en liten tillgångsmassa eller en väldigt hög belåning? Vad betyder det om företaget dessutom har en viss tillgångsmassa och den ligger i maskiner som kanske är fastsatta i en fastighet? Vil- ket värde har den typen av säkerheter? Tror inte Inge- gerd Saarinen att bankerna vet om vad den säkerheten är värd? Är det inte så att just de företagarna redan i dag helt måste förlita sig på att ställa upp med per- sonlig borgen? Mina erfarenheter är att just så är det. Om Inge- gerd Saarinen på något sätt kan ta upp resonemanget när hon själv säger att företagen har ett väldigt litet eget kapital så ger hon mig rätt i den beskrivningen. Hur förslaget så till den milda grad skulle äventyra detta är för mig helt obegripligt.

Fru talman! Det stämmer att Kia Andreasson job- bade med den här frågan. Jag kan inte säga något mer om det, för jag var faktiskt inte inkopplad på det hela då. Hade jag varit det så hade jag kanske sagt någon- ting. Ur näringssynvinkel är detta inte bra. Men jag beklagar att jag inte kände till frågan då. Per Rosengren pratar om tillgångsmassan. Saken är ju den att företagen kommer att få en sämre situa- tion med det här förslaget. Det kommer att bli svåra- re. Om det redan är besvärligt för företagen - varför vill vi då göra det svårare? Värnar vi inte de små företagen?

Fru talman! Då vill jag erinra Ingegerd Saarinen om att jag överlämnade ett exemplar av Förmåns- rättskommitténs betänkande till henne förra våren när vi diskuterade frågan. Det har funnits all tid att sätta sig in i den och att inte minst här i kammaren ta upp frågan om man har en annan uppfattning. Som sagt så kanske det är dags att se efter i partiet så att den ena handen vet vad den andra gör. Jag frågar återigen: Hur kan lånesituationen för- ändras för ett företag som har ett väldigt litet kapital och det beror på att tillgångsmassan är väldigt liten? Kan Ingegerd Saarinen förklara för mig hur ett före- tag i stort sett utan tillgångar eller med tillgångar som inte har någon andrahandsmarknad över huvud taget påverkas när företagshypoteket försämras? Förklara det för mig på ett sätt så att jag någotsånär kan förstå det! Finns det ingen tillgångsmassa så finns det inget underlag för ett företagshypotek. Finns det inte något underlag för ett företagshypotek så har det ingen betydelse om du sätter det till noll - då är det person- lig borgen som gäller. Det är precis den problemati- ken som är de allra minsta företagens stora problem. Förklara för mig! Ingegerd Saarinen sade själv i sitt anförande att företagen har ett väldigt litet eget kapi- tal. Förklara då för mig hur den här förändringen kan innebära de stora problem som jag får höra om från talarstolen!

Fru talman! Jo, det är sant att jag kom till Per Ro- sengren och frågade om det här ärendet förra våren och att jag fick en utredning. Men så himla fort går det inte att sätta sig in i sådana här frågor att man är direkt klar med slutsatser. Jag kan säga att jag blev intresserad av den när jag hörde talas om den. Om företag har lån i bank eller har svårt att få lån i bank och man försämrar deras situation genom att förändra företagshypoteket så blir det ännu svårare för dem.

Fru talman! Det är ett ivrigt drickande i kamma- ren i kväll, men jag tycker att vi verkar vara nyktra och skötsamma trots allt. Det betänkande som vi nu ska diskutera behandlar regeringens proposition rörande registrering av hyres- förmedlare samt två motioner som väckts med anled- ning av propositionen. Regeringen föreslår i propositionen vissa ändring- ar av fastighetsmäklarlagen innebärande att fastig- hetsmäklare som endast förmedlar hyresrätter, med vissa undantag, också ska registreras. Syftet med lagen är att genom registrering av mäklare som bara förmedlar hyresrätter få en bättre samhällskontroll och ett bättre konsumentskydd. Fru talman! Vi moderater delar regeringens analys att oseriösa hyresförmedlare har stor betydelse för den svarta bostadsmarknaden. Men tyvärr gör reger- ingen alltför lite för att komma till rätta med de verk- liga problemen på bostadsmarknaden som är själva grunden för den svarta marknaden. Regeringen tror inte heller själv att registreringen av hyresförmedlare löser frågan om den svarta handeln med hyresrätter. Regeringen säger att det är en viktig markering från samhällets sida att oegentligheter inom området med hyresförmedling inte ska accepteras. Det kan i och för sig vara bra att regeringen och riksdagen markerar mot de företeelser som man tycker illa om, men jag tycker att det vore betydligt bättre om regeringen tog itu med de strukturer som gör att människor inte kan få en bostad när de vill. Under mitt första år i riksdagen har jag slagits av hur många förslag som kommer från regeringen som inte är annat än markeringar och som inte tar itu med de underliggande problemen. Inom lagutskottets ansvarsområde kan jag nämna två: Redovisning av sjukfrånvaron och redovisningar av könsfördelningen i årsredovisningar. Det är två saker som endast är markeringar. Fru talman! Trots allt tror vi att det, med det sy- stem vi nu har, är en fördel om även de som förmed- lar hyresrätter ställs under en viss kontroll, främst för att säkra konsumentintresset. Tyvärr är det så att områden med bristande balans mellan tillgång och efterfrågan drar till sig oseriösa personer, och det är konsumenterna som kommer i kläm. Vi har som en allmän princip att då det offentliga och det privata driver liknande verksamheter ska villkoren vara lika. Vi anser därför att det inte finns några sakliga skäl att undanta kommunala hyresför- medlare och sådana hyresförmedlare som förmedlar studentlägenheter ifrån registrering. Konsumentin- tresset gör sig lika starkt gällande för dessa grupper. Fru talman! Regeringen föreslår också att vi ska behålla systemet med en av statlig myndighet be- stämd taxa för förmedlingsuppdrag. Som skäl att behålla systemet med reglerade avgifter anför reger- ingen att den starka efterfrågan på hyresrätter på vissa marknader skulle driva upp ersättningsnivåerna. Det skulle urholka principen att en hyresrätt inte ska kosta pengar utöver hyran. Vi delar inte dessa farhågor, utan tror tvärtom att en fri prissättning på ett bättre sätt än en enhetstaxa skulle ge oss seriösa fastighets- mäklare som vill förmedla hyresrätter. Det är inte hyresrätten man betalar för, utan för förmedlings- tjänsten. Fru talman! Slutligen står jag naturligtvis bakom samtliga moderata reservationer, men för tids vinnan- de yrkar jag bifall bara till reservation 1 under punkt 1.