Nya åldersgränser och ökad flexibilitet i föräldraförsäkringen

Herr talman! Miljöpartiet säger ja till nya åldersgränser och ökad flexibilitet i föräldraförsäkringen. Vi instämmer i rimligheten att merparten av dagar ska tas ut när barnen är små och även att det ur ett jämställdhetsperspektiv är bra att underlätta kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Huvudtanken med föräldraförsäkringen är att föräldrar ska kunna ta ut den när barnen är små, och vi tycker därför att det är rimligt med en huvudsaklig fyraårsgräns, men med möjlighet att spara dagar. Däremot vill vi öka flexibiliteten för hur dessa ska kunna sparas. Det finns delar i den problematisering och därmed den motivering som regeringen avger när det gäller invandrade kvinnor och deras situation som vi inte ställer oss bakom. Regeringen lyfter särskilt fram faktumet att dagens regler "möjliggör en längre föräldraledighet även för äldre barn och kan därmed medföra en försenad etablering på arbetsmarknaden" - och det skriver man trots att den så kallade AKKA-utredningen i sitt delbetänkande Förmån och fälla - nyanländas uttag av föräldrapenning (SOU 2012:9) konstaterar att det bland de kvinnor som invandrat och ingått i studien var ovanligt att ta ut ett stort antal dagar flera år i rad. Trots att vet att det inte förhåller sig så använder man sig av det som argumentation i betänkandet. 27 procent tog inte ut några dagar alls. För Miljöpartiet är motivet till att ansluta oss till förslaget om att föräldrapenning huvudsakligen ska tas ut innan barnet är fyra år en fråga om barnperspektiv och något som gäller alla föräldrar, oavsett härkomst. Därför vill vi ha en annan motivtext i betänkandet. Vi vill också komplettera regeln med större flexibilitet genom att kunna ta ut de sparade dagarna tills barnet fyller 15 år. Därutöver vill vi stärka jämställdhetsperspektivet men också säkerställa skyddet för särskilt utsatta barn. Jag är glad över att utskottet också ställde sig bakom detta. Enligt de nya reglerna ska 96 dagar kunna sparas efter barnets fyraårsdag. Det är en fullt rimlig regel för de allra flesta. En grupp som dock kan behöva längre tid än tre månader med sina föräldrar efter fyraårsgränsen är de barn som har kommit till Sverige som flyktingar och är traumatiserade efter krig och flykt. Enligt socialtjänstens regelverk har föräldrar som söker försörjningsstöd i avvaktan på arbete kunnat bli tvungna att ta ut föräldrapenning eftersom den möjligheten finns. Det har uppenbart kunnat försena inträdet på arbetsmarknaden, och det är inte säkert att det hade varit för barnets bästa att i det läget inte börja på förskola. Det är bra att det säkerställs att det ska finnas en trygghet för de barnen, även om det inte behöver ordnas inom föräldraförsäkringens ram. Sedan vill jag ta upp vårt förslag när det gäller tid för tweens. Regeringen föreslår att föräldrapenning ska kunna tas ut av föräldrar fram tills barnet fyllt 12 år, vilket betyder en höjning av åldersgränsen som i dagsläget är 8 år. Den ökade flexibiliteten anser vi är bra. Miljöpartiet vill dock utöka den ytterligare genom att höja åldersgränsen till 15 år. Den psykiska ohälsan bland unga har ökat kraftigt under senare år. Den politiska debatten har dock framför allt handlat om hur vi ska ta hand om de små barnen. Det är dags att börja en större diskussion om hur vi ger tid och stöd till unga i steget mellan barn och vuxen. Den psykiska ohälsan bland unga har ökat kraftigt. Andelen 16-24-åringar som besväras av ängslan, oro eller ångest har tredubblats på 20 år. De unga är också den enda åldersgrupp där inläggningarna för psykiatrisk slutenvård har ökat. I alla andra åldersgrupper har den minskat under de senaste 20 åren. I våras kom en ny rapport som pekade på att bland unga vuxna som har aktivitetsersättning har antalet självmord fyrdubblats sedan år 1995. Det är ännu en rapport som ger starkt stöd för sambandet mellan sociala faktorer och psykisk ohälsa. Under de senaste 20 åren har också villkoren för barn och ungdomar försämrats kraftigt. Fritidsgårdar har lagts ned, andelen tillfälliga jobb och deltidsjobb har ökat radikalt och bostadsbristen har kommit tillbaka som ett stort problem för unga som vill flytta hemifrån. Unga som växer upp från att vara barn till att först bli tonåringar och sedan vuxna möter allt tidigare konkurrens och krav. Många barn och ungdomar oroar sig för att inte räcka till på arbetsmarknaden, för sitt utseende och för den sociala hackordningen på skolgården. Samtidigt upplever många föräldrar att man har svårt att få tiden att räcka till. Man har svårt att få den tid man behöver för sina barn. Medan arbetstiden under de senaste decennierna har minskat sett till befolkningen som helhet ligger den still för dem mitt i livet. Fackförbundet Kommunal har bland annat uppmärksammat de problem som ensamstående föräldrar har att delta i barns fritidsaktiviteter eller föräldramedverkan inom skolans ram. Inte minst gäller det när barnen blir lite större. Många lärare vittnar också om att föräldramötena är välbesökta i låg- och mellanstadiet. Men när barnen kommer upp i högstadiet glesnar det i bänkarna på föräldramötena. Det behövs tid även för de större barnen. Vi har haft starkt fokus i samhällsdebatten under de senaste decennierna på de små barnen. Föräldraförsäkringen har byggts ut, och inte minst har pappornas roll lyfts fram och värderats. Det är väldigt bra. Nu är det dags att ta nästa steg och se vad vi kan göra för att underlätta de äldre barnens uppväxt och kliv in i vuxenlivet. Alla barn behöver någon som ser dem, någon som har tid för dem och någon som de kan prata med. Det gäller inte minst i mellan- och högstadiet. Men i stället möter de vuxna som ständigt är på väg någon annanstans, oavsett om det är stressade föräldrar, stressade lärare eller stressad personal på fritis. Vi vill skapa en möjlighet för föräldrar med barn mellan 8 och 15 år att ta ledigt för att ge tid för barnen genom att höja åldersgränsen i föräldraförsäkringen. En del vuxna har förmånen att ha arbeten där det går att ta kompledigt utan större problem. I andra yrken är det en omöjlighet. En ökad flexibilitet i ålder är därför viktig i sig, men den ger också ökad jämlikhet i villkoren för föräldrar att kunna tillbringa särskild tid tillsammans med sina barn. Avslutningsvis, herr talman, vill jag lyfta fram vikten av en tredelad föräldraförsäkring. Det är viktigt att barn har flera vuxna i sin närhet som bryr sig om och har möjlighet att sätta barnets behov i första rummet. I de fall där det finns två föräldrar är det angeläget att barnet får tid att utveckla nära relationer med båda dessa föräldrar och vice versa. I ett samhällsperspektiv är det också viktigt att fler vuxna har egen erfarenhet av att ta ansvar för barn. Det menar vi kan öka sannolikheten för att barnperspektivet på ett självklart sätt tas med i beslut som fattas i andra sammanhang. Fortfarande 2013 framställs det ofta som att pappaledighet är en valmöjlighet, medan mammaledighet är en självklarhet. Detta är något som får stora konsekvenser både för mäns aktiva föräldraskap och för kvinnors situation på arbetsmarknaden. Även om det är förbjudet att diskriminera en gravid kvinna eller en kvinna i fertil ålder är det naivt att tro att arbetsgivare inte låter sig påverkas av hur statistiken för föräldraledighet och tillfällig föräldrapenning - tidigare kallat VAB - ser ut. Miljöpartiet vill utforma föräldraförsäkringen på ett jämställt sätt. Samtidigt vill vi göra det möjligt att låta en person närstående till barnet ta del av föräldraförsäkringen om vårdnadshavarna anser att det är lämpligt. Miljöpartiet vill därför införa en tredelad föräldraförsäkring, där en tredjedel går till vardera föräldern och en tredjedel är möjlig att överlåta på en tredje part. Självfallet står vi bakom båda våra reservationer i betänkandet om motivet till ändringen och att vi vill se en möjlighet att ta ut dagar tills barnet är 15 år i stället för regeringens föreslagna 12-årsgräns, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 2.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservation 5, även om jag står bakom alla de tre reservationer vi har i detta betänkande. Betänkandet SfU3 baseras på regeringens proposition Nya åldersgränser och ökad flexibilitet i föräldraförsäkringen . Sverigedemokraterna menar att det i hög grad bör vara upp till familjen att planera och fördela föräldraledigheten. Vi anser inte att politiker har en roll som går ut på att med pekpinne säga åt barnfamiljerna vad som är rätt eller fel, oavsett om det handlar om kvoteringar eller ekonomiska incitament, som till exempel jämställdhetsbonusen. Varje familj är unik och har unika behov och unika möjligheter. Vi anser också att föräldraförsäkringens huvudsakliga syfte är att säkerställa att barnen under sina första år i livet har en så trygg och harmonisk tillvaro som möjligt. I enlighet med den inställningen presenterade vi i vår senaste höstbudgetmotion många förslag till förbättringar. Till exempel vill vi utöka rätten att arbeta deltid, från dagens 75 till 50 procent under barnets första åtta år, för att minska stressen i vardagen för många småbarnsfamiljer. Vi vill också återinrätta de allmänna kontaktdagarna, som innebär att föräldrar till barn upp till tolv år mot SGI-baserad ersättning får följa med sitt barn till skolan, dagis eller fritis. Utöver detta vill vi skapa vad vi kallar förskoledagar. Med detta menas att varje barnfamilj ska ha en lagstadgad rätt till fem dagars tjänstledigt när förskolan är stängd, för att ge familjerna mer tid tillsammans till exempel under exempelvis semestrar. För oss är familjen viktig, och vad som däremot är statens roll är att möjliggöra en givande och på alla sätt positiv period under barnens första år. Med detta sagt finns det i betänkandet ett antal punkter som jag skulle vilja belysa. För det första menar regeringen att de 96 dagar som föräldrarna ska fortsätta att få spara till efter barnets första fyra år ska fördelas proportionerligt efter uttagen ledighet under barnets första fyra år. För mig låter det som en idé om regler bara för reglernas egen skull. Regeringen menar att dessa förändringar syftar till att uppmuntra ett jämnare uttag av föräldraledigheten mellan de båda föräldrarna. Och det är det som är den stora skillnaden här. Vi litar fullkomligt på att familjerna själva bäst kan avgöra vad som är möjligt och vad som är en optimal lösning, både för föräldrarna själva och för barnen. Däremot kan jag hålla med om att man bör begränsa sparandet av föräldradagar till exempelvis 96 efter barnets fyra första år, helt enkelt därför att det är under barnets första år som det har störst behov av att vara hemma. Men, återigen, till skillnad från flera andra vill vi inte lägga oss i hur dagarna fördelas mellan föräldrarna. Vidare visar statistik på att det endast är en liten del av familjerna som detta förslag skulle komma att påverka, dessutom en mycket liten påverkan. De flesta har nämligen inte 96 dagar kvar efter fyra år. För det andra välkomnar vi regeringens begränsning av retroaktiva bidrag till 90 dagar före inkommen ansökan. Det är ett bra förslag som begränsar invandrares rätt till en större retroaktiv summa, som vi menar försvårar och försenar assimilation i det svenska samhället - i den mån assimilation över huvud taget är möjlig med dagens massinvandringspolitik. Det är i och för sig ingen överraskning för någon att det förvisso finns mammor som inte tar ut någon retroaktiv föräldrapenning alls, men det finns också ett stort antal som erhåller stora summor föräldrapenning efter att de kommit till Sverige. Enligt Statens offentliga utredningar, SOU 2012:9, Förmån och fälla - nyanländas uttag av föräldrapenning , konstateras att ett intensivt uttag av föräldrapenning försenar arbetsmarknadsetableringen för många nyanlända mammor. Däremot finns i vanlig ordning undantag i regeringens förslag till lagtext. De skriver att om det finns "synnerliga skäl" ska undantag från 90-dagarsregeln vara möjligt. Detta ser vi som orättvist och något som inte bör vara inkluderat, enligt vår följdmotion. För det tredje vill regeringen öka gränsen för att kunna vara föräldraledig från dagens åtta år till tolv år. Vi menar att det är ett förslag som bör avslås. Ser man på dagens regelverk med en begränsning på åtta år har barnen sannolikt i de flesta fall hunnit avverka förskolan, sexårsverksamheten och därefter första och andra klass i grundskolan. Barnet har då byggt upp en social tillvaro och en vänskapskrets utanför hemmet. Vidare kan det förvisso uppstå situationer då skoltiderna inte motsvarar föräldrarnas arbetstider. Men i dessa fall står det klart och tydligt i skollagens 14 kap. 8 §: "Fritidshem ska erbjudas eleverna den del av dagen då eleverna inte går i någon av de skolformer som anges i 3 § och under lov." Sammantaget ser vi alltså inget skäl till att öka åldersgränsen från åtta till tolv år.

Herr talman! Vänsterpartiets huvudsakliga invändning mot förslaget vi debatterar i dag handlar om att lagförslaget skapar en felaktig problembeskrivning. Regeringen gör ett generellt jämställdhetsproblem i uttaget av föräldraförsäkringen till ett problem som endast rör utlandsfödda. Behovet av en generell politik för ett jämlikt uttag av föräldraförsäkring mellan män och kvinnor - och därmed för barns lika rätt till sina föräldrar - ses i detta förslag genom ett raster av etnicitet. Och det duger inte. Regeringen pekar ut föräldraförsäkringen som en anledning till att sysselsättningen är låg bland nyanlända kvinnor. Det är därför man anser att huvuddelen av dagarna med föräldrapenning ska reserveras för barnets första fyra år så att det inte blir möjligt att vara hemma lika länge med barn som inte är födda i Sverige. LO och Inspektionen för socialförsäkringen ifrågasätter i sina remissvar om förslaget kommer att ha några betydande effekter på arbetskraftsdeltagandet för nyanlända utrikes födda kvinnor. Precis som Vänsterpartiet anser de att det krävs helt andra åtgärder för att göra det lättare för denna grupp att komma in på arbetsmarknaden. Förslaget skulle innebära att en kvoterad föräldraförsäkring införs enbart för de föräldrar som har gemensam vårdnad, vars barn är födda utanför Sverige, inte är adopterade och kommer till Sverige när de är över fyra år. En liten grupp föräldrar ska alltså dela lika på föräldradagarna, medan den stora majoriteten precis som i dag själva får bestämma hur de ska fördela större delen av dagarna. Regeringen motiverar detta med att det "stärker jämställdheten" och att "det ligger i linje med huvudförslagets syfte att förbättra förutsättningarna för utrikes födda kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden". Vänsterpartiet menar, herr talman, att det är fel att beskriva invandrare som en homogen grupp i behov av särskilda åtgärder för att kunna ta ett gemensamt ansvar för barnen. Att kvinnor tar ut en större andel av föräldraledigheten än män är ett generellt problem med stora individuella variationer som vi bara kan komma till rätta med genom generella reformer riktade till alla föräldrar. Som propositionen visar handlar det dessutom om en ytterst liten grupp kvinnor, till skillnad från vad SD:s David Lång låter påskina. Enligt den undersökning som AKKA-utredningen har genomfört var det lite drygt 1 000 kvinnor som tog ut föräldrapenning för barn födda utanför Sverige året efter invandringen. I genomsnitt var de föräldralediga i fyra månader, och barnen var i medeltal 3,2 år. Det var alltså ovanligt. Men regeringens grepp i föräldraförsäkringsfrågan känns igen: Genom att individualisera eller etnifiera samhällsproblem försöker man komma undan sitt politiska ansvar. Vi har tidigare i år sett prov på samma argumentation när integrationsminister Ullenhag presenterade ett förslag om att dra in ersättning för de nyanlända som tackar nej till jobb. I en tid av massarbetslöshet och med vetskapen att utlandsfödda diskrimineras på arbetsmarknaden väljer regeringen alltså att låta påskina att problemet är att nyanlända tackar nej till jobb. Så är det naturligtvis inte. Herr talman! Visst har utlandsfödda kvinnor allvarliga problem på den svenska arbetsmarknaden. Men problemet är inte att kvinnorna är föräldralediga. Problemet stavas diskriminering och avsaknad av politik för full sysselsättning. När det gäller diskriminering av utlandsfödda kvinnor visar studier sedan länge att det är svårare för invandrade personer att ta sig in på arbetsmarknaden än för personer som är födda i Sverige. De invandrade som har jobb har sämre karriärmöjligheter, osäkrare anställningar och lägre lön än personer födda i Sverige. Allra svårast att ta sig in på arbetsmarknaden är det för vissa grupper av invandrade kvinnor. De utsätts på så sätt för en tredubbel diskriminering - på grund av sitt kön, sin klass och sin etnicitet. För att komma till rätta med detta krävs en kraftfull politik mot strukturell diskriminering och en sysselsättningspolitik värd namnet. Herr talman! En viktig orsak till att kvinnor har lägre sysselsättningsgrad är bristande jämställdhet. Detta drabbar nästan alla kvinnor, oavsett bakgrund, i det svenska samhället och är mycket tydligt i samband med uttaget av föräldrapenning. Hur föräldrar ska förmås att fördela ansvar för hem och barn lika är därför en av de mest centrala jämställdhetsfrågorna i dag. Det är väl belagt att det ojämna uttaget av föräldraledighet har negativa effekter på kvinnors löneutveckling och anställnings- och arbetsvillkor samt sjukfrånvaro. Detta gäller givetvis också nyanlända kvinnor oavsett om de har barn födda i Sverige eller utomlands. Kvinnor tar i dag ut drygt tre fjärdedelar av dagarna i föräldraförsäkringen. Detta vet arbetsgivarna. De kan därmed se en "risk" för framtida föräldraledighet för kvinnor, vilket självklart spelar in när de rekryterar, lönesätter och fattar beslut om befordran eller fortbildning. Detta innebär inte nödvändigtvis att arbetsgivarna medvetet vill diskriminera. Deras handlande beror på att de ogillar frånvaro. De handlar rationellt på basis av befintlig kunskap och även utifrån de föreställningar och normer som säger att det är kvinnorna som är ytterst ansvariga för barnuppfostran. På samma sätt räknar arbetsgivare med att män som blir föräldrar ska jobba på precis som vanligt och inte vara lediga för att ta hand om sina barn. Arbetsvillkoren på manligt dominerade arbetsplatser är inte anpassade till att de anställda också ska kunna ta föräldraansvar. Undersökningar från bland annat Göteborgs universitet har visat att många arbetsgivare är direkt negativt inställda till att män tar ut föräldraledighet. Allt detta, herr talman, återskapar det förlegade mönstret att hem och barn är kvinnors ansvar, medan mäns huvuduppgift är att arbeta och försörja familjen. Ska detta mönster ändras krävs en radikal förändring av det faktiska uttaget av föräldraledighet och det dagliga ansvaret för barn och hemarbete. De enda större förändringarna i fördelningen av mäns och kvinnors uttag av föräldraledighet som åstadkommits sedan försäkringen infördes på 1970-talet har skett som följd av ökad kvotering. Den andra pappamånad som infördes för tio år sedan har gradvis fått effekt under det senaste decenniet. Nu har dock ökningen gradvis avstannat och mattats av. Informationskampanjer och skarpare skrivningar i diskrimineringslagstiftningen har däremot inte lett till några mätbara effekter. Inte heller har den jämställdhetsbonus regeringen införde under förra mandatperioden följts av någon större ökning av mäns uttag av föräldraledighet. Det krävs en individualiserad föräldraförsäkring som ger barnen rätt till båda sina föräldrar och män och kvinnor lika förutsättningar på arbetsmarknaden. Det är en förändring som ska göras generellt och lika för alla oavsett om man är född i Kiruna eller i Kigali - inte genom att peka ut en enskild grupp på mycket lösa grunder. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation nummer 1.

Herr talman! Föräldraförsäkringen ger barn rätt till tid tillsammans med sina föräldrar. En majoritet av barnen delar sin tid till största delen med sina mammor. Även om steg har tagits mot jämnare uttag går det långsamt - väldigt långsamt om vi har som utgångspunkt att barn har samma självklara rätt till båda sina föräldrar. Förslaget om att begränsa uttaget av föräldrapenningen till högst 96 dagar efter barnets fjärde levnadsår är bra. Det är sannolikt ett sätt att få ett jämnare uttag mellan föräldrarna under barnets första tid. Det främsta och absolut viktigaste skälet för ett jämställt föräldraskap är att barnen får samma självklara rätt till båda sina föräldrar. Det är vårt främsta argument. Men vi vet också att det ojämställda arbetslivet till stor del är en konsekvens av det ojämställda föräldraskapet. Det är inte bara stora löneskillnader utan också arbetsmarknadens villkor i övrigt som påverkas av att kvinnor fortfarande 2013 ses som huvudansvariga för barn och familj. Vi vet alla varför kvinnor under sitt arbetsliv i snitt tjänar 3,6 miljoner mindre än en man. Vi vet alla varför karriärvägarna är mer begränsade för kvinnor. Vi vet alla att ofrivilliga deltider och otrygga anställningar förekommer oftare för kvinnor än för män. Undersökningar visar till och med att en kvinna ses som mindre attraktiv på arbetsmarknaden efter att hon blivit mamma eftersom hon då förväntas vara mindre närvarande och satsa mindre på sin karriär. En man som blir pappa ses däremot som mer stabil på arbetsmarknaden - en familjeförsörjare värd att satsa på och lita på. Detta är en helt oacceptabel ordning på svensk arbetsmarknad 2013. Herr talman! Även om vi är överens om förslaget här vill jag ändå vara tydlig med att vi har helt olika utgångspunkter. Regeringens utgångspunkt att ett sent uttag av föräldrapenning försenar etableringen på arbetsmarknaden av nyanlända utrikes födda kvinnor saknar faktiskt grund. I den senaste rapporten om föräldrapenning och föräldraledighet från ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, kan man se att mönstren faktiskt inte skiljer sig åt. Det som utgör skillnaderna i försäkringen är män och kvinnor, och det som utgör tydliga skillnader i uttaget är inkomst och utbildningsbakgrund. Varför ska vi då använda en grupp människor som argument för en förändring som är relevant för alla? Arbetslösheten är generellt sett hög. Unga och utrikes födda står i högre grad utanför arbetsmarknaden. Men detta beror inte på föräldraförsäkringen utan på en bristande arbetsmarknadspolitik. Låt oss alltså diskutera föräldraförsäkringen med rätt utgångspunkt, och låt oss se verkligheten så som den är. Vi socialdemokrater delar självklart uppfattningen att det är viktigt för nyanlända utrikes födda att snabbt få en etablering på arbetsmarknaden. Med tanke på regeringens resonemang i den frågan borde vi också kunna bli överens om att avskaffa vårdnadsbidraget. Det verkar nämligen i samma riktning som regeringens resonemang kring sent uttag av föräldraförsäkring. Detta motverkar faktiskt inträdet på arbetsmarknaden. Barn till utrikes födda föräldrar behöver förskolan för språkutveckling och för att också de ska komma in i det svenska samhället. Det är ett av flera skäl att avskaffa vårdnadsbidraget. Sverige behöver verkligen jämställdhetsreformer. Vi behöver en modern familjepolitik. Alliansen kan väl knappast se sina ansträngningar som särskilt lyckade. Varken vårdnadsbidraget eller jämställdhetsbonusen kommer ju att hamna i historieböckerna som lyckade reformer. Sverige kan bättre än så här. Vi socialdemokrater tycker att det är bra att vi är överens om uttaget av 80 procent av dagarna före barnets fyraårsdag, och vi tror att tolvårsgränsen kommer att underlätta många familjers vardag. Men vi är redo att gå vidare, över blockgränserna, för en modern och jämställd familjepolitik. Inte minst Folkpartiet visade ju på sin stämma viljan att verka för inte bara en jämställd föräldraförsäkring utan också för att avskaffa vårdnadsbidraget. Sverige kan bättre än så här, herr talman. Jag yrkar bifall till reservation 2 gällande motiveringen. (Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. Sverige har, vill jag säga, världens mest frikostiga föräldraförsäkring. Det är jag stolt över. Vi har i dag en ambitiös familjepolitik som ska göra det möjligt att förena familjeliv med yrkesliv för både kvinnor och män. Betänkandet som vi debatterar anser jag innehåller flera viktiga pusselbitar för att göra en mycket bra föräldraförsäkring ännu bättre. Jämställdhet, valfrihet och flexibilitet är goda nyckelord som jag anser utmärker vårt lands föräldraförsäkring. Att ha en generös och flexibel jämställd föräldraförsäkring är viktigt för ett land. Vi ser länder runt om i EU som har långt sämre förutsättningar och regler för småbarnsföräldrar där bägge yrkesarbetar. Förvärvsfrekvensen i Sverige är hög på grund av att förvärvsfrekvensen för kvinnor är hög. Vi kan se att det i Spanien och Italien med flera EU-länder föds allt färre barn per kvinna därför att kvinnorna anser att det får vara nog med ett barn om de ska kunna fortsätta arbeta. Kvinnans eller åtminstone någon av föräldrarnas chans att arbeta minskar kraftigt när de har barn. Då sjunker nativiteten. Det blir få dagars ledighet och svårt att få barnomsorg. Flera länder i EU och även till exempel Japan riskerar befolkningsminskning på grund av att nativiteten minskar. Sverige har en bra och modern föräldraförsäkring, men allt kan bli bättre, såväl försäkringen som jämställdheten. Detta betänkande är ett bra steg mot en förbättring. Herr talman! Ett av förslagen innebär att 20 procent av dagarna kvarstår efter fyraårsåldern. En mycket stor del av dagarna tas ut i samband med barnets födelse och de följande åren. Mycket få dagar lämnas till efter fyraårsåldern. De dagar man sparar används till besök i förskola eller i skola. Nu är förslaget att man ska kunna ha dessa dagar tills barnet fyller tolv år i stället för åtta år eller har slutat skolår 5 i stället för skolår 1. Då kan föräldrarna använda dem även till studiedagar och annan ledighet som skolorna har liksom följa med i skolan. Barnets behov av att föräldrarna är med i skolan minskar ju inte efter åttaårsåldern, utan det fortsätter uppåt. Jag tycker att den föreslagna gränsen är bra. Jag kan tycka att vi börjar med tolv år, så får vi utvärdera sedan. De föräldrar som också berörs är de som kommer till Sverige med äldre barn. De behöver ta ut 384 dagar innan barnet fyller fyra år, men även dessa föräldrar gynnas av att kunna ta ut de resterande dagarna till dess barnet fyller tolv år. Ett annat förslag i betänkandet är att förtydliga föräldrarnas ansvar för barnet samt även minska konfliktrisken mellan föräldrarna. Det innebär att de olika ersättningsnivåerna i föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrar som har gemensam vårdnad. Det innebär 195 dagar på sjukpenningnivån eller grundnivån och 45 dagar på den så kallade lägstanivån. I dag kan en förälder ta ut 240 dagar på sjukpenningnivå utan att den andra föräldern har avstått någon rätt till föräldrapenning. En förälder som avstår dagar kan då inte bestämma vilken ersättningsnivå som ska gälla. Det är den förälder som tar ut föräldrapenningen först som kan påverka vilket slags dagar det finns kvar för den andra föräldern. Herr talman! Utgångspunkten måste vara att de olika ersättningsnivåerna ska vara lika fördelade. Är föräldrarna helt överens och den ena avstår rätt till föräldradagar till den andra föräldern ska man i fortsättningen också ange vilken ersättningsnivå det gäller. Jag tror att detta kan minska de konflikter som finns. Rätten delas lika, och om man är överens är det inga problem. Då anger man bara ersättningsnivån i anmälan. Jag tror att detta kommer att leda till ett mer jämnt uttag, och det är eftersträvansvärt. Flera talare har här pratat om att vi ska ha en jämställd försäkring. Det går framåt, men jag kan ibland tycka att det går lite långsamt framåt. I min värld måste det vara en frihet att välja själv. Däremot kan vi försöka förmå människor till ett mer jämställt uttag. De nya reglerna kommer att gälla barn som är födda efter den 1 januari 2014. Låt mig förtydliga att vid adoption ska föräldradagarna räknas från den tidpunkt då barnet kommer i föräldrarnas vård. I övrigt föreslås ändringar av hur långt bakåt i tiden man kan begära föräldrapenning till 90 dagar. Det gäller också förmånen att ta ut tillfälliga föräldradagar när barn avlidit. Som jag sade innan har vi en generös föräldraförsäkring. Det finns EU-länder där pappan inte ens har rätt att ta ut något utöver de tio dagarna i samband med förlossningen. Det är länder som är nära oss. Vi tycker att det är självklart med tre delar och att man kan dela 50-50. Det finns moderna EU-länder där pappan inte ens har rätt att ta ut en enda dag. Vi ligger alltså i framkant. Vi har en generös och bra föräldraförsäkring. De ändringar som föreslås i det här betänkandet tycker jag gör föräldraförsäkringen ännu bättre. (Applåder)

Herr talman! När jag gick i skolan på 70- och 80-talen fanns det kontaktdagar som föräldrarna kunde ta ut för att följa med till skolan någon gång per år. Som barn så tyckte jag faktiskt att det var roligt, fast det erkände jag inte för mina föräldrar. Det var mest pinsamt när de dök upp i skolan. I dag är jag själv förälder och tycker att det är viktigt att se hur min son har det i vardagen och i skolan. Han säger också att det är pinsamt när jag kommer, men innerst inne vet jag att han tycker att det är ganska roligt när jag dyker upp. Jag vill veta hur det fungerar i skolan. Det har hänt en del sedan jag gick där. Jag vill också lära känna min sons klasskompisar och veta vem han pratar om när han nämner namnen. För många har det varit svårt att kunna följa med sina barn till skolan då de inte har haft möjligheten att vara frånvarande från sitt arbete. Nu föreslås att föräldrapenningen ska kunna tas ut tills barnen blir tolv år, och det gör att det kommer att vara enklare att bland annat följa med dessa dagar i skolan. Det gör också att man har möjlighet att vara ledig med barnen då de har lov. Vi vet ju alla att barnens lov är längre än de flesta semestrar. I det nya förslaget finns också en begränsning av hur många dagar som kan sparas efter fyraårsdagen. Man ska kunna spara 20 procent, vilket innebär 96 dagar. I dag tas majoriteten av föräldradagarna ut innan barnet fyller fyra år. Det är när barnen är små som det är viktigt att vi har mest tid tillsammans med dem. Om man i dag kommer till Sverige med barn över fyra år får man alla de 480 föräldradagarna. Det är lika många dagar som man får när barnet föds. Det händer att vi kan se att det blir en försening i etableringen i det svenska samhället. Det dröjer lång tid innan man börjar läsa sfi, svenska för invandrare, och kan etablera sig på arbetsmarknaden. Enligt det nu liggande förslaget kommer det att bli 96 dagar i föräldraförsäkringen om man har ett barn som är äldre än fyra år. Vi tror inte att det är detta ensamt skapar en fungerande integration, men det är i alla fall en liten bit på vägen och kan lösa något. När det gäller adopterade barn kommer man, precis som i dag, att räkna från den dag då föräldrarna får barnet i sin vård och inte från barnets födelse. Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Herr talman! Det är ett intressant betänkande vi ska behandla i dag. Det handlar faktiskt om att öka flexibiliteten och åldersgränserna i föräldraförsäkringen. Det är inte ofta vi ger oss in på den här delen av barnens rätt att få vara tillsammans med sina föräldrar. I det här sammanhanget skulle jag vilja säga att Centerpartiet skulle vilja gå ännu längre än man har gjort i det här betänkandet, men vi är ändå glada för att resultatet har blivit att av de 480 föräldradagarna ska den största delen tas ut innan barnet fyller fyra år. Vi skulle vilja se att det ska ske före två års ålder, för i Centerpartiet och framför allt bland Centerkvinnorna tycker vi att det är absolut viktigast att man är med barnen när de är som allra yngst. Det ger en bra start i livet. Det skulle också minska riskerna för att barnen får det jobbigare när de blir äldre. Därför är vi ändå glada för att det blev en gräns vid fyra år. Att man ska kunna ta ut de 96 dagarna ända upp till tolv år blir naturligtvis en följd. Det har vi inga synpunkter på, eftersom vi står bakom hela betänkandet. Det viktigaste i föräldraförsäkringen är att vi tar ett steg längre. Det handlar om att vi tillsammans ser till, vilket vi har förslag om från Centern, att två andra närstående, förutom föräldrarna, också får möjligheter att ta del av föräldradagarna. Det handlar inte bara om att göra det mer flexibelt för båda föräldrarna utan också om att ge föräldrar med samma kön möjligheten att dela föräldradagar och att ta ansvar för det gemensamma barnet. Det står i betänkandet att detta rör personer som kommer invandrade till Sverige och att detta skulle ge dem möjligheter att komma in på arbetsmarknaden tidigare. Vi har hört här från flera andra att det inte är huvudskälet och att det finns annat att göra för att föräldrar som kommer till vårt land ska få komma in på arbetsmarknaden mycket bättre. Därför är inte det ett argument i detta sammanhang, utan där finns det helt andra saker som måste göras. Det är viktigt att vi har gjort den här förändringen. Det är oerhört viktigt att vi har givit en ökad flexibilitet och att vi har ändrat åldersgränserna i föräldraförsäkringen. Därmed, herr talman, tillstyrker jag förslaget i betänkandet och yrkar avslag på samtliga motioner och reservationer. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Herr talman! Mammor och pappor är det viktigaste i barnens liv. Framför allt under de allra första åren grundläggs den trygghet som vi sedan kan stå på i resten av våra liv. Att ge både mammor och pappor möjlighet att knyta an till sina barn är grunden till att vi har en föräldraförsäkring. Vi får inte glömma att det är barnets behov som ska tillgodoses i första hand. Visst har föräldraförsäkringen påverkan också på arbetslivet, men det är inte för arbetsgivarna vi har en föräldraförsäkring. Det är för barnen. Redan i dag använder de allra flesta föräldrar merparten av föräldradagarna under barnets fyra första år. Därför är det fullt rimligt med den förändring som nu görs, att 80 procent av dagarna avsätts för de första åren i livet, då barnen är väldigt beroende av sina föräldrar. Att förändringarna gäller de barn som föds efter införandet av förändringarna är också viktigt, för vi ska inte ändra förutsättningarna för dem som i dag redan har planerat hur de ska göra sitt uttag. En del föräldrar har varit oroliga, för de har gjort en planering som de har trott att de skulle kunna fullfölja. Det är viktigt att vi också ger dem den möjligheten. Herr talman! Jag vill tala om de 96 dagar som går att spara och inte minst om den möjlighet som kommer att ges att spara dagarna längre än åtta år. Självklart behöver barn sina föräldrar under hela uppväxten, men det är lite olika hur ett barn som är tolv månader och hur en tolvåring har behov av sina föräldrar. Hittills har det gått att ta ut dagar tills barnet är åtta år. Nu förlängs det till tolv år. Det är under de här åren barn många gånger känner sig väldigt självständiga. De klarar sig mycket själva. Men ibland behöver de oss föräldrar alldeles omedelbart. Jag tror att det är ganska många föräldrar som känner igen den drabbande magknipen när man får lappen från fritis om att det är dags att komma in med planeringen inför sommaren. Det blir uppenbart att antalet semesterdagar inte riktigt överensstämmer med antalet dagar barn har sommarlov, höstlov, jullov, sportlov och påsklov. Dessutom är det studiedagar. Det är uppenbart när det är två föräldrar. Men det är ännu mer uppenbart att det inte går ihop när man är en förälder. Att då få möjligheten att lösa det genom att använda de dagar man har valt att spara fram till barnets tolvårsdag är viktigt. Vi kristdemokrater hade gärna sett att den här möjligheten fanns ännu längre under barndomen, men det här är ett viktigt första steg. Herr talman! Debatten har i vissa delar seglat ut över områden som inte direkt berörs i betänkandet. Och som alltid när föräldraförsäkringen kommer upp kommer också klåfingrigheten. Det kliar i fingrarna hos de politiker som inte vill acceptera att gränsen för politiken går vid ytterdörren. Vi har inte rätt att styra över familjerna. Det är föräldrarna som ska styra i sina familjers liv. Det är inte riksdagsledamöter. Det är inte kommunalråd. Det är inte socialministern eller någon annan minister heller, för den delen. Familjerna vet bäst själva hur de fördelar sin vardag. Därför kommer vi kristdemokrater att fortsätta kämpa för att öka flexibiliteten i föräldraförsäkringen. Det finns fler begränsningar som gör att inte minst pappor inte kan använda flexibiliteten i föräldraförsäkringen på samma sätt som mammor kan. Vi vet att det i de allra flesta fall är mammorna som tar ut sin del av föräldraledigheten under det första året. Då är flexibiliteten i det närmaste total. Men när de flesta pappor kommer med sina föräldradagar efter ettårsdagen - det är ännu tydligare efter ettochetthalvtårsdagen - slår begränsning efter begränsning till som påverkar pappornas möjlighet att använda flexibiliteten med bibehållen trygghet. Vi vet att många föräldrar är väldigt måna om den tryggheten, av mycket goda skäl. Det gör att pappors möjlighet att använda föräldraförsäkringens flexibilitet också styr pappors möjlighet att ta ut dagar som de vill. Mammor och pappor är lika mycket föräldrar. De ska ha samma möjligheter. De ska känna samma ansvar. Det kommer vi kristdemokrater att fortsätta kämpa för. Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder) I detta anförande instämde Gunilla Nordgren (M).

Herr talman! Emma Henriksson pläderade starkt för att politiken inte ska lägga sig i föräldraförsäkringen. Men om politiken inte skulle lägga sig i skulle vi inte ha någon föräldraförsäkring över huvud taget. Vi har politiska förutsättningar, och vi har kommit överens om i denna riksdag att vi vill ha en generös föräldraförsäkring. Hela den här propositionen handlar om hur regelverket ska se ut för föräldraförsäkringen. Jag blir väldigt fundersam. Solveig Zander pläderade i sitt inlägg för en helt annan modell. Sedan kom Emma Henriksson med en tredje modell. Är ni fyra partier överens om den här propositionen?

Herr talman! Ja, helt uppenbart, eftersom vi lägger fram propositionen. Men sedan är det lika uppenbart att det finns fyra partier inom Alliansen, och vi har lite olika ingångsvärden och olika mål för hur vi ska fortsätta utveckla föräldraförsäkringen. För oss kristdemokrater är det helt självklart vilka som ska bestämma i familjen. Det är föräldrarna. Det är föräldrarna som känner sina barn. Det är föräldrarna som vet vad barnen behöver - mer än vad vi politiker vet. Det är också därför de ska ha förutsättningarna att styra sin vardag, att få livspusslet att gå ihop - vilket alla vi föräldrar vet inte är det lättaste. Sedan kommer klåfingriga politiker och ska styra än hit än dit. Vi vet av erfarenhet från hur föräldraförsäkringen används i dag att föräldrar är duktiga på att kringgå de begränsningar som vissa politiker har lagt till i den befintliga försäkringen. Vi tycker att det är viktigt med en föräldraförsäkring som visar och framför allt ger möjligheter för föräldrar att vara tillsammans med sina barn under de så viktiga första åren i barnens liv. Det är där anknytningen görs. Det är det som lägger grunden för barnens trygghet som vuxna. Det är föräldrarna som ser sina barns behov, och det är föräldrarna som ska ha makten att "få till" livet så att barnen kan känna sig trygga och så att familjelivet fungerar.

Herr talman! Jag delar helt Emma Henrikssons uppfattning om att under den första tiden tillsammans med barnen är det oerhört viktigt att barnen får tillgång till båda sina föräldrar, oavsett kön för dessa föräldrar. Anser Emma Henriksson att försäkringen ska vara en individuell försäkring? I alla andra sammanhang brukar kristdemokrater lyfta fram hur viktigt det är med individuella försäkringar. Det är individen som har ansvar för sin folkhälsa, och det är individen som ska ta ansvar för sig och sitt livspussel. Men i det här fallet är det inte längre fråga om en individuell försäkring utan det ska vara en föräldraförsäkring som utgår från familjen. Det kanske hänger ihop med er syn på sambeskattning, att ni egentligen vill ha familjen som enhet i sambeskattningsfrågan. Anledningen till att jag begärde replik var just för att Emma Henrikssons anförande handlade om en helt annan föräldraförsäkring än den vi har på bordet i dag. Jag tycker att det är bra att vi säger ja till de nya åldersgränserna. Vi ökar flexibiliteten genom att sätta gränsen vid 12 år, även om vi i Miljöpartiet gärna hade sett 15 år för att göra det möjligt att ta ut ledighet även med lite äldre barn. Jag skulle välkomna om Kristdemokraterna också kan tänka sig en 15-årsgräns. Det ger möjlighet till den ökade flexibiliteten. Men jag är oroad över om man inte vill se den som en individuell försäkring.

Herr talman! Tack, Gunvor G Ericson, för frågan! Den sätter fingret på precis vad det här handlar om. För oss är föräldraförsäkringen individuell utifrån vem det faktiskt handlar om, nämligen barnet. Försäkringen är inte för arbetsgivaren, varken mammors arbetsgivare eller pappors arbetsgivare. Det är för barnet det finns en föräldraförsäkring. Barnet ska få tid med sina föräldrar. Vi utgår från den enda individ som är avgörande, nämligen barnet. Därför anser vi att föräldraförsäkringen ska vara så flexibel som möjligt för de vuxna individer som är bäst på att avgöra barnets behov, som är bäst på att se hur vardagen ska fungera för att barnet ska växa upp i trygghet. Det är föräldrarna som ska bestämma hur de använder sina dagar eftersom det är föräldrarna som har förmåga att tillgodose barnets behov. Ibland behöver samhället rycka in därför att föräldraförmågan brister, men i de allra flesta familjer är föräldrarna de som har bäst förutsättningar att tillgodose barnets behov. Vi vill ha en utökad föräldraförsäkring. Vi vill att dagarna ska kunna användas under en längre tid. Det är något vi har kämpat för i många år. Med det beslut vi fattar i dag uppnår vi 12-årsgränsen. Vi kommer att fortsätta att jobba, och jag är glad att Miljöpartiet är med oss i den kampen. Jag vill också kommentera påståendet om att Kristdemokraterna skulle vara för sambeskattning. Det är felaktigt.