med anledning av motioner om pornografi m. m.

Justitieutskottets betänkande
1976/77:5

med anledning av motioner om pornografi m. m.

JuU 1976/77:5

Motionerna

1 motionen 1975/76:1055 av fru André m. fl. (c) och 1975/76:1066 av
herr Hernelius m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller
att texten i 21 § andra stycket allmänna ordningsstadgan ändras på sätt
som föreslås i motionerna.

Motionsförslagen innebär att det i allmänna ordningsstadgan intagna förbudet
mot förråande sexuella eller sadistiska beteenden vid offentlig pornografisk
föreställning utsträcks till att gälla även samlag.

Gällande rätt

Enligt allmänna ordningsstadgan (1956:617) anses offentlig pornografisk
föreställning som offentlig tillställning och får inte anordnas utan tillstånd
av polismyndigheten. Sådant tillstånd erfordras även för offentlig biografföreställning
på allmän plats. Tillstånd kan förenas med vissa föreskrifter om
ordning och säkerhet. Offentliga tillställningar kan inställas eller upplösas
av polismyndigheten om bl. a. beslut meddelats att tillställningen inte får
äga rum eller om vid tillställningen förekommer något som strider mot
lag. Polismyndighet får också förbjuda förnyande av tillställning som åsyftar
eller innebär något som strider mot lag. Vidare gäller enligt 21 § andra stycket
allmänna ordningsstadgan att person under 18 år inte får medverka vid
offentlig pornografisk föreställning. Vid sådan föreställning får inte förekomma
förråande sexuella eller sadistiska beteenden. Den som bryter mot
bestämmelsen i 21 § andra stycket, ordnar offentlig tillställning utan tillstånd,
fortsätter tillställningen sedan beslut meddelats om dess upplösning, förnyar
tillställningen i strid med meddelat förbud eller inte efterkommer av polismyndigheten
meddelade föreskrifter kan dömas till böter eller fängelse
i högst sex månader.

Även i brottsbalken (BrB) finns flera straffbestämmelser som kan bli tilllämpliga
på verksamheten vid s. k. sexklubbar och poseringsateljéer eller
på andra företeelser med pornografisk karaktär.

Bestämmelser om sedlighetsbrott upptas i 6 kap. BrB. I 1-5 §§ och 6 §
första stycket stadgas straff för gärningar som innefattar övergrepp mot barn
eller ungdom eller utgör en kränkning av någon i sexuellt hänseende. Enligt

1 Riksdagen 7 9 76 / 77. 7 sami. Nr 5

JuU 1976/77:5

2

6 § andra stycket BrB skall ansvar för otuktigt beteende ådömas om någon
blottar sig för annan på sätt som är ägnat att väcka anstöt eller eljest genom
ord eller handling som uppenbart sårar tukt och sedlighet uppträder anstötligt
mot annan. För straffbarhet krävs att gärningar riktar sig mot en viss person.
Handlingar som karakteriseras av att de kan väcka anstöt hos en större
eller mindre krets av utomstående omfattas således inte av straffbudet. Straffskalan
upptar böter eller fängelse i högst ett år. 1 6 kap. 7 och 8 §§ BrB
finns vidare straffstadganden som riktar sig mot främjande av prostitution.
Enligt 7 § skall för koppleri dömas till fängelse i högst fyra år eller, om
brottet är grovt, till fängelse i lägst två och högst sex år. Den brottsliga
gärningen består i att någon vanemässigt eller för att bereda sig vinning
främjar eller utnyttjar annans otuktiga levnadssätt eller att någon förleder
den som är under 20 år till sådant levnadssätt. Om någon för att bereda
sig särskild vinning främjar tillfällig könsförbindelse mellan andra, dömes
enligt 7 § tredje stycket för främjande av otukt till böter eller fängelse i
högst sex månader. I 6 kap. 8 § BrB stadgas att den som genom att utlova
eller giva ersättning skaffar eller söker skaffa sig tillfällig könsförbindelse
med någon som är under 18 år eller, om han är av samma kön, under
20 år, skall dömas för förförelse av ungdom till böter eller fängelse i högst
sex månader.

Vid sidan av de nämnda bestämmelserna finns bestämmelser i åtskilliga
andra författningar som gör det möjligt att ingripa mot pornografisk verksamhet,
exempelvis hälsovårdsstadgan, barnavårdslagen, socialhjälpslagen,
lagen om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet och smittskyddslagen.

Vissa förarbeten m. m.

De redovisade bestämmelserna om offentliga pornografiska föreställningar
i allmänna ordningsstadgan trädde i kraft den 1 oktober 1973. Samtidigt
infördes fängelse som påföljd vid överträdelse av ordningsstadgans bestämmelser
vid sidan av det dittills gällande bötesstraffet. Till grund för lagstiftningen
låg de förslag som framlagts av brottskommissionen i betänkandet
(Ds Ju 1973:5) Åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra
den allmänna ordningen.

I betänkandet framhöll brottskommissionen bl. a. att stora ekonomiska
intressen gjorde sig gällande i pornografibranschen och att förtjänsterna på
verksamheten sannolikt var betydande i många fall. Enligt kommissionen
bytte sexklubbarna ofta innehavare på ett sätt som försvårade myndigheternas
kontroll av verksamheten. Detta gällde inte minst i fråga om taxeringsmyndigheternas
arbete. Ett tillståndstvång skulle enligt kommissionen
innebära bl. a. att innehavaren inte kunde dra sig undan ansvaret för verksamheten
genom att överlåta denna på annan person. Nu nämnda konsekvenser
av tillståndstvång för pornografisk föreställning ansåg kommissionen
kunna innebära frestelser att anordna sådan föreställning utan att

JuU 1976/77:5

3

inhämta tillstånd. Böter ansågs med hänsyn till omsättningens storlek inte
vara någon tillräckligt effektiv sanktion häremot. I straffskalan borde därför
intagas fängelse. Därigenom skulle också vissa straffprocessuella tvångsmedel
kunna begagnas. I betänkandet behandlade kommissionen också frågan
om ett förbud mot reklam för bl. a. verksamheten vid sexklubbar. Kommissionen
avvisade tanken på ett sådant förbud under hänvisning bl. a.
till att Svenska tidningsutgivareföreningen 1973 rekommenderat sina medlemmar
att visa återhållsamhet med publicering av sådana annonsillustrationer
som på ett utmanande sätt återger sexuella motiv och att denna
rekommendation lett till en sanering på området.

Brottskommissionens betänkande bildade utgångspunkt för prop.
1973:115 med förslag till åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra
den allmänna ordningen. I samband med förslagen i propositionen upptog
justitieutskottet till behandling bl. a. en motion vari framställdes ett yrkande
med samma syfte som yrkandet i de nu aktuella motionerna. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (JuU 1973:26, rskr 1973:258) framhöll justitieutskottet
att den grundtanke som låg bakom 1970 års lagstiftning på
yttrande- och tryckfrihetsrättens område, nämligen att den enskilde i vidaste
möjliga utsträckning själv bör få bestämma vilka framställningar han vill
ta del av och vilka aktiviteter han vill ägna sig åt, alltjämt var bärande.
Såväl förslaget i propositionen om förbud mot pornografiska tillställningar
som innehåller förråande sexuella eller sadistiska beteenden som motionärernas
förslag om förbud mot förekomsten av samlag vid sådana tillställningar
ansåg utskottet kunna sägas i viss mån stå i strid med denna
princip. Utvecklingen av verksamheten i de s. k. sexklubbarna motiverade
dock en viss skärpning i syfte att förhindra en fortsatt ogynnsam utveckling.
Utskottet hade därför intet att erinra mot den i propositionen föreslagna
bestämmelsen att pornografisk föreställning ej får innehålla förråande sexuella
eller sadistiska beteenden. Tillräcklig anledning att bifalla det längre
gående motionsförslaget förelåg däremot ej; effekten av de i propositionen
föreslagna åtgärderna borde enligt utskottet avvaktas innan ställning togs
till behovet av ytterligare åtgärder.

Genom ändringar i brottsbalken år 1970 upphävdes det tidigare straffstadgandet
om sårande av tukt och sedlighet i 16 kap. 11 § och ersattes
med en bestämmelse om otillåtet förfarande med pornografisk bild. Samtidigt
antogs ändringar i tryckfrihetsförordningen. Lagstiftningen syftade
till utvidgning av yttrandefriheten i vid bemärkelse.

Frågans behandling vid 1975/76 års riksmöte

Ett motionsyrkande med samma innebörd som yrkandena i motionerna
1975/76:1055 och 1975/76:1066 framställdes också under 1975 års riksmöte.
Motionen behandlades vid 1975/76 års riksmöte. I sitt av riksdagen godkända
betänkande (JuU 1975/76:2) uttalade utskottet att enligt utskottets

JuU 1976/77:5

4

mening de erfarenheter angående utvecklingen vid sexklubbama som då
förelåg var alltför begränsade för att kunna tjäna som underlag för en bedömning
huruvida 1973 års författningsändring haft avsedd effekt. Skulle
utvecklingen visa att behov föreligger av en mera ingripande reglering fick
frågan enligt utskottets mening tas upp på nytt. Utskottet avstyrkte motionen.

Sexualbrottsutredningen

Den år 1971 tillkallade sexualbrottsutredningen lade i december 1975 fram
sitt betänkande (SOU 1976:9) Sexuella övergrepp. Betänkandet innehåller
förslag till ny lydelse av brottsbalkens bestämmelser om sedlighetsbrott.
I betänkandet, som efter remissbehandling f. n. är föremål för övervägande
inom regeringens kansli, redogörs bl. a. för tillämpningen av koppleribestämmelserna
i brottsbalken. Därvid erinras bl. a. om att medverkan i offentliga
samlag på sexklubbar i och för sig inte kan anses som otuktigt levnadssätt,
vilket enligt utredningen får anses bekräftat efter 1973 års ändringar
i allmänna ordningsstadgan. Utredningen anför vidare bl. a. följande.

Inskridanden mot sexklubbar på vilka det förekommer prostitution har
ägt rum i ett rätt stort antal fall under 1970-talet. Sexklubbar finns företrädesvis
i de största städerna. De är inte klubbar i vanlig mening. Allmänheten
har tillträde, vanligen efter erläggande av inträdesavgift. Verksamheten
består av pornografiska föreställningar (live-show, petting-show
etc.) samt ofta visning av pornografisk film. För verksamheten krävs tillstånd
enligt allmänna ordningsstadgan och om den bedrivs i enlighet med föreskrifterna
i meddelat tillstånd är den givetvis helt legal.

Det har emellertid visat sig att även prostitution ofta ingått i verksamheten.

Vanligen har det sexuella umgänget ägt rum i avskilda rum i direkt

anslutning till klubben. De prostituerade kvinnorna har ofta varit anställda
som ”värdinnor” eller som ”artister”.

Det har också förekommit avslöjanden av inrättningar där prostitutionen
inte varit förenad med klubbverksamhet utan mer uteslutande av bordellkaraktär.
Både de bordelliknande inrättningarna och sexklubbarna med prostitution
som service har varit av rätt varierande storlek. Ibland har endast
någon enstaka kvinna ägnat sig åt prostitution. I andra fall har ett betydande
antal kvinnor varit inblandade och omsättningen bland dem har varit stor.
Också förhållandet mellan klubb- eller bordellinnehavaren och de prostituerade
kvinnorna har varierat. Ofta har det varit fråga om en rent affärsmässig
uppgörelse mellan innehavaren och den prostituerade där man
inte har kunnat finna belägg för någon form av påtryckning mot den prostituerade.
Ibland har det rört sig om välordnade etablissemang där de prostituerade
av allt att döma funnit sig väl till rätta och varit nöjda med
det sätt varpå verksamheten bedrivits. I en del fall har de prostituerade
varit tvungna att överlämna rätt betydande summor pengar av sina inkomster
till innehavaren. Det har hänt att underåriga utnyttjats i verksamheten.

Ur ordnings- och sanitetssynpunkt har verksamheten ofta varit helt otillfredsställande.
Ibland har även annan brottslighet varit förenad med klubbverksamheten.

JuU 1976/77:5

5

Gemensamt för sexklubbarna med prostitution som ett inslag i verksamheten
och de mer renodlade bordellerna är att polisingripandena praktiskt
taget aldrig skett på grund av anmälan från prostituerade i klubben eller
bordellen. Polisen har själv tagit initiativ till utredningen, ibland på grund
av klagomål från störda grannar eller av någon liknande anledning. Den
intensitet med vilken verksamheten bedrivits från polisens sida har varierat
mellan olika polisdistrikt och inom samma distrikt i tiden.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet två motioner, i vilka framställs önskemål
om ändring i allmänna ordningsstadgans bestämmelse om pornografiska
föreställningar. Önskemålen går ut på införande av ett förbud mot
förevisning av samlag vid sådana föreställningar. Enligt bestämmelsens nuvarande
lydelse får det vid pornografisk föreställning ej förekomma förråande
sexuella eller sadistiska beteenden. Förevisning av offentliga samlag är i
och för sig ej förbjuden och torde ej heller normalt anses såsom sådant
främjande eller utnyttjande av annans otuktiga levnadssätt att det för föreställningens
anordnare kan föranleda ansvar för koppleri enligt 6 kap.
7 § brottsbalken.

Den berörda bestämmelsen i allmänna ordningsstadgan tillkom år 1973.
Vid riksdagsbehandlingen av ärendet förekom motionsyrkanden med samma
syften som de nu aktuella motionerna har. En sådan motion behandlades
också under 1975/76 års riksmöte. Vid sistnämnda tillfälle avstyrkte utskottet
motionen men uttalade samtidigt i sitt av riksdagen godkända betänkande
att frågan fick tas upp på nytt om utvecklingen skulle visa att
det förelåg behov av en mera ingripande reglering.

I motionen 1975/76:1055 uttalar motionärerna bl. a. att det finns anledning
ifrågasätta om verksamheten vid sexklubbarna verkligen överenstämmer
med människornas värderingar. De personer som agerar vid föreställningarna
löper enligt motionärerna stor risk för missanpassning som får personliga
tragedier till följd, medan de människor som ser föreställningarna, särskilt
ungdomar, riskerar att få en helt felaktig bild av samlevnaden mellan könen.
Motionärerna anför vidare att verksamheten går ut på att ge sexklubbägaren
största möjliga vinst genom att utnyttja människor utan hänsyn till konsekvenserna
och på att exploatera kvinnan och förstärka föreställningen om
kvinnan som enbart sexobjekt.

I motionen 1975/76:1066 framhåller motionärerna bl. a. att antalet sexklubbar
har vuxit och att innehållet i föreställningarna gått i förråande riktning.
Antalet ungdomar som indragits i ett asocialt levnadssätt har enligt
motionärerna ökat. Motionärerna uppger vidare att där en närmare kartläggning
skett, som exempelvis i Malmö, har man kunnat konstatera att
omfattande kriminalitet döljs inom klubbverksamhetens ram.

Vid övervägande av den aktuella bestämmelsen i allmänna ordningsstadgan
bör understrykas att den endast avser pornografiska föreställningar,

JuU 1976/77:5

6

dvs. sådana föreställningar där det primära syftet är att förmedla pornografi.
Enstaka inslag av sexuella beteenden i varietéer eller teaterföreställningar
berörs således ej av denna reglering (prop. 1973:115 s. 108).

Av bl. a. sexualbrottsutredningens betänkande (SOU 1976:9) Sexuella
övergrepp framgåratt verksamheten vid sexklubbarna i många fall utvecklats
till ren bordellverksamhet eller kommit att inrymma eller tjäna som täckmantel
för en omfattande kriminalitet. Det står också klart att verksamheten
kan dra in ungdomar och även andra i ett asocialt levnadssätt och att den
ofta tar sig uttryck som är i hög grad förnedrande för kvinnorna. Delvis
kan utvecklingen ha samband med bristande resurser hos polis, barnavård
och socialvård. Klart synes emellertid vara att 1973 års lagstiftning inte
har givit tillräckliga möjligheter att ingripa.

Mot denna bakgrund delar utskottet motionärernas uppfattning att åtgärder
erfordras för att komma till rätta med avarterna av sexklubbsverksamheten.
Utskottet finner det emellertid tveksamt om en utsträckning
av förbudet mot förråande sexuella eller sadistiska beteenden till att avse
även offentliga samlag ensamt kan tjäna ett sådant syfte. Ett sådant förbud
bör dock enligt utskottets mening kunna verka i viss mån dämpande på
verksamheten, och det finns därför anledning att överväga frågan härom.
Ställningstagandet bör dock föregås av en systematisk utvärdering av 1973
års lagstiftning och en kartläggning av verksamheten vid sexklubbarna. Arbetet
härmed - som bör syfta till skärpt lagstiftning - bör enligt utskottets
mening snarast komma till stånd genom regeringens försorg. I sammanhanget
bör beaktas att socialutskottet i dagarna enhälligt uttalat sig för en
kartläggning av problemen kring prostitutionen i vårt land (SoU 1976/77:7).

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionerna 1975/76:1055 och
1975/76:1066 ger regeringen till känna vad utskottet anfört angående
utvärdering av de år 1973 antagna bestämmelserna om
pornografiska föreställningar m. m.

Stockholm den 28 oktober 1976

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Mattson (s), herrar Polstam (c),
Jönsson i Malmö (s), Petersson i Röstånga (fp), fru Bergander (s), fru Andersson
i Kumla (s), herrar Winberg (m). Pettersson i Helsingborg (s), fru
Wiklund (c), fru André (c), fru Johnsson (c), herr Segerstedt (s) och fru
Mårtensson (s).

JuU 1976/77:5

7

Reservation

av fröken Mattson (s), herr Jönsson i Malmö (s), fru Bergander (s), fru
Andersson i Kumla (s), herrar Pettersson i Helsingborg (s), Segerstedt (s)
och fru Mårtensson (s), som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Vid övervägande”
och slutar på s. 6 med ”till känna” bort ha följande lydelse:

I utskottets av riksdagen under föregående riksmöte godkända betänkande
uttalades att de erfarenheter som då förelåg angående utvecklingen vid sexklubbarna
var alltför begränsade för att kunna tjäna som underlag för en
bedömning huruvida 1973 års författningsändring haft avsedd effekt. Utskottet
framhöll också att frågan fick tas upp på nytt om utvecklingen skulle
visa att behov föreligger av en mera ingripande reglering. Enligt utskottets
mening har inte inträffat några omständigheter som ger anledning till annan
bedömning. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen avslår motionerna 1975/76:1055 och 1975/76:1066.

GOTAB 52476 Stockholm 1976