med anledning av motion om bostadstillägg till pensionär vars make vårdas på ålderdomshem

SfU 1978/79:2

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1978/79:2

med anledning av motion om bostadstillägg till pensionär vars make
vårdas på ålderdomshem

Motionen

I motionen 1977/78:1496 av Per-Eric Ringaby (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär åtgärder i syfte att tillförsäkra pensionär vars make
vårdas på ålderdomshem möjligheter att erhålla kommunalt bostadstillägg
såsom för ensamstående.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket,
Svenska kommunförbundet och Försäkringskasseförbundet. Försäkringskasseförbundet
har i sin tur inhämtat yttrande från de allmänna försäkringskassorna
i Stockholm, Södermanlands, Östergötlands, Kristianstads,
Hallands, Bohusläns, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Västerbottens
och Norrbottens län samt från Malmö allmänna försäkringskassa.

Gällande bestämmelser

Enligt 2 § lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension utgår kommunalt bostadstillägg, efter beslut av vederbörande
kommun, till den som åtnjuter folkpension i form av ålderspension,
förtidspension eller änkepension och är mantalsskriven inom kommunen,
eller till där mantalsskriven kvinna som åtnjuter hustrutillägg.

Kommunalt bostadstillägg är inkomstprövat. Reglerna härom finns i 4 §
nämnda lag och innebär att förmånen minskas med en tredjedel av
pensionärens årsinkomst vid sidan av folkpensionen, i den mån sidoinkomsten
överstiger 1 500 kr. för den som är gift och 2 000 kr. för ensamstående.
Vid beräkning av inkomsten bortses jämlikt 5 § från bl. a. tilläggspension till
den del den föranlett minskning av pensionstillskott eller barntillägg och
livränta, som avräknats mot tilläggspension. Vid uppskattning av förmögenhetsavkastning
höjs denna med 10 % av det belopp, varmed förmögenheten
överstiger för den som är gift 60 000 kr. och för annan 75 000 kr. För
sammanlevande makar beräknas vardera makens inkomst utgöra hälften av
makamas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet hälften av
deras sammanlagda förmögenhet.

Enligt 9 § skall gift pensionsberättigad, som stadigvarande lever åtskild
från sin make, om ej särskilda skäl föranleder till annat, likställas med ogift
pensionsberättigad. Om den pensionsberättigade stadigvarande sammanbor
med annan, med vilken han varit gift eller har eller har haft barn, tillämpas å
andra sidan de regler som gäller för gift pensionsberättigad.

1 Riksdagen 1978/79. 11 sami. Nr 2

SfU 1978/79:2

2

De kommunala bostadstilläggen utgår enligt grunder som kommunen
själv bestämmer. Avvikelse från de i 4 och 5 §§ lagen fastställda inkomstreglerna
får dock inte göras.

Ärenden om kommunalt bostadstillägg prövas i allmän försäkringskassa
av den försäkringsnämnd, inom vars verksamhetsområde den pensionsberättigade
senast blivit mantalsskriven. Till ledning för tillämpningen av
regeln i 9 § ovan har riksförsäkringsverket meddelat följande anvisningar:

Om försäkringsnämnden beslutar att betrakta två makar som ensamstående
i pensionshänseende på grund av stadigvarande särlevnad skall
inkomsten beräknas på följande sätt:

1. Om makarna lever åtskilda av annan anledning än söndring i äktenskapet,
t. ex. på grund av ene makens vistelse på anstalt, skall vid beräkning av
makarnas inkomster som regel anses som om makarna alltjämt sammanbor.

2. Om däremot makarna lever åtskilda på grund av söndring i äktenskapet
delas förmögenhet, som inte är enskild egendom, och avkastningen därav
lika mellan makarna medan övriga inkomster såsom tjänstepension, förvärvsinkomst
o. d. påförs den av makarna som åtnjuter resp. inkomst.
Underhåll som utbetalas från en make till den andre enligt överenskommelse
dem emellan skall beaktas vid inkomstberäkning.

Vid beräkning av bostadskostnaden skall enligt samma anvisningar i de fall
ena maken vistas stadigvarande på ålderdomshem e. d. hela bostadskostnaden
påföras den hemmavarande maken även om makarna betraktas som
gifta i pensionshänseende.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser anser att motionsyrkandet bör kunna bli tillgodosett
inom ramen för nuvarande lagstiftning och praxis och att motionen
därför bör lämnas utan åtgärd. Riksförsäkringsverket framhåller i sitt
yttrande, att föreskriften om att makar som lever åtskilda av annan anledning
än söndring i äktenskapet, t. ex. på grund av den ena makens vistelse på
anstalt, som regel skall anses som alltjämt sammanboende ger möjligheter till
undantag. Ett sådant undantag skall kunna tillämpas om ena maken är
intagen på ålderdomshem och - enligt kungörelsen (1971:830) om avgifter vid
ålderdomshem - endast får ut garantibeloppet av folkpensionsförmån och
övriga inkomster. Makarna skall då kunna betraktas som ogifta. Därmed
torde enligt verket de önskemål som framförts i motionen bli tillgodosedda.
Verket påpekar också att anvisningarna om inkomstprövning f. n. är föremål
för översyn inom verket.

Svenska kommunförbundet hänvisar också i sitt remissyttrande till att
riksförsäkringsverkets anvisningar tillgodoser de önskemål som framförts i
motionen och till att de nya övervägandena som skall göras inom riksförsäkringsverket
torde leda fram till förslag om att den punkt i anvisningarna
som säger att makars inkomster i regel skall läggas samman vid beräkning av

SfU 1978/79:2

3

kommunalt bostadstillägg i fall där ena maken vistas på anstalt tas bort.
Förbundet understryker också att möjlighet finns till jämkning av avgiften
för vård på ålderdomshem när annan person är beroende av vårdtagaren för
sitt uppehälle eller det eljest föreligger särskilda skäl.

Försäkringskasseförbundet anför att, eftersom vaije enskild kommun
beslutar om storleken av utgående kommunala bostadstillägg, vissa
kommuner i sina grunder har infört regler om att bostadstillägg skall betalas
ut med halva beloppet i sådana inträffade fall som motionären anfört, medan
andra kommuner infört gynnsammare bestämmelser som innebär att
bostadstillägg betalas ut med makarnas gemensamma belopp till den make
som bor kvar i hemmet. I de fall kommunens bestämmelser är utformade så
att endast halvt bostadstillägg betalas ut till hemmavarande pensionär när
maken stadigvarande vistas på ålderdomshem tillämpas mestadels regeln i
9 § lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg. Detta medför,
framhåller förbundet, att kommunalt bostadstillägg skall beräknas såsom för
ensamstående.

Utskottet

Kommunalt bostadstillägg utgår enligt grunder som vederbörande
kommun själv beslutar om. Kommunerna är dock bundna av bestämmelser i
lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension såväl
när det gäller inkomstprövning som bostadskostnadens beräkning. Vid
tillämpningen av lagen måste också den bestämmelse i 9 § iakttas, som bl. a.
innebär att gift pensionär, som stadigvarande lever åtskild från sin make skall
likställas med ogift, där inte särskilda skäl föranleder till annat.

I riksförsäkringsverkets anvisningar angående inkomstberäkningen vid
utgivande av kommunalt bostadstillägg ges exempel på sådana särskilda skäl,
som kan föranleda undantag från huvudregeln i 9 § att gift pensionär skall
likställas med ogift. I anvisningarna sägs nämligen att om makar lever
åtskilda av annan anledning än söndring i äktenskapet -exempelvis på grund
av den ena makens vistelse på anstalt - vid beräkning av makarnas inkomster
som regel skall anses som om makarna alltjämt sammanbor. I praxis har
uttrycket ”sorn regel” tolkats så, att i de fall ena maken är intagen på
ålderdomshem och endast får ut garantibeloppet av folkpensionsförmåner
och övriga inkomster därför att kommunen har differentierade avgifter för
vården, särskilda skäl till undantag från huvudregeln inte föreligger. Den
hemmavarande maken kan alltså i sådana fall erhålla samma kommunala
bostadstillägg som en ensamstående.

Genom att kommunerna själva bestämmer grunderna för bostadstilläggen
uppvisar tilläggen beloppsmässigt variationer mellan kommunerna. Vissa
kommuner har i sina grunder infört regler, som för gifta pensionsberättigade
innebär att den hemmavarande maken, när andra maken tas in för vård på
ålderdomshem, får behålla makarnas gemensamma belopp i bostadstillägg,

SfU 1978/79:2

4

medan andra kommuner har regler som i motsvarande situation endast
medger att hälften av tillägget utgår. I det senare fallet kan den hemmavarande
maken få bostadstillägg såsom för ensamstående endast om de nämnda
förutsättningarna i lagen för att betrakta den hemmavarande maken som
ogift är uppfyllda.

I motionen ges ett exempel på hur den ekonomiska situationen kan ändras
för den hemmavarande maken när andre maken tas in för vård på
ålderdomshem. Exemplet bygger på att vederbörande kommun tillämpar
både differentierade avgifter för vården och sådana grunder för kommunalt
bostadstillägg till makar, som innebär att den hemmavarande endast erhåller
hälften av makarnas gemensamma bostadstillägg. Enligt motionären bör
sådana åtgärder vidtas som gör det möjl igt för den hemmavarande maken att i
en dylik situation få samma bostadstillägg som en ensamstående.

Utskottet finner visserligen - i likhet med de remissinstanser som yttrat sig
- att syftet med motionen är tillgodosett inom ramen för nuvarande
lagstiftning och praxis. Det är emellertid uppenbart att bestämmelserna kan
vara svåra att tolka i sådana situationer som motionären beskrivit. Utskottet
noterar därför att riksförsäkringsverket f. n. gör en översyn av de aktuella
anvisningarna. Därigenom bör det enligt utskottets mening bli möjligt att få
till stånd en enklare rättstillämpning.

På grund av det anförda anser utskottet att motionen inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1977/78:1496.

Stockholm den 17 oktober 1978

På socialförsäkringsutskottets vägnar
SVEN ASPLING

Närvarande: Sven Aspling (s), Per-Eric Ringaby (m), Arne Magnusson (c),
Helge Karlsson (s), Britta Bergström (fp), Maj Pehrsson (c), Eric Marcusson (s).
Börje Nilsson (s), Gösta Andersson (c), Ralf Lindström (s), Elis Andersson*
(c), Christer Nilsson (s), Lars-Åke Larsson* (s), Yvonne Hedvall (m)och Sven
Johansson (c).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 58530 Stockholm 1978