Makt, mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Herr talman! I dag debatterar vi motioner och betänkandet som behandlar regeringens skrivelse Makt, mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid.

Skrivelsen är i grunden ett ställningstagande till betänkandet Mål och myndighet - En effektiv styrning av jämställdhetspolitiken samt en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Vi har en hög sysselsättningsgrad bland kvinnor internationellt sett. Vi har en generös föräldraförsäkring och en väl utbyggd barnomsorg som ger förutsättningar för föräldrar att ta ett stort ansvar för barn och samtidigt förvärvsarbeta. Det är även en förklaring till den goda tillväxt vi har i landet. Alla kan arbeta oavsett kön.

I Sverige har vi totalt sett varit bra på jämställdhet, och svenska kvinnor har sedan 1970-talet ökat sin ekonomiska makt och därmed sin självständighet. På område efter område kan vi se hur kvinnor snart kommer i kapp männen, och på vissa områden är de redan förbi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Exempelvis är det fler kvinnor än män som just nu läser vidare på högskolan. En annan utveckling som är positiv är att män tar ut allt fler föräldradagar.

Herr talman! Givetvis återstår det mycket att göra innan samhället och arbetslivet är jämställt. Fortfarande tjänar kvinnor mindre än män och arbetar deltid i större utsträckning. Detta påverkar kvinnors inkomster och innebär lägre ersättning vid sjukdom, arbetslöshet och i slutändan inte minst lägre pension.

Vi har en regering som kallar sig för feministisk samtidigt som man agerar i motsatt riktning än för en bättre jämställdhet. Regeringen drar undan fötterna för företagen inom den fria välfärden där kvinnor främst är företagsledare. Reepalus förslag om vinstförbud vore förödande för kvinnors företagande.

Vi har en regering som tror att kvotering till bolagsstyrelser kommer att lösa samhällsproblemen. Det förslaget berör endast ett fåtal kvinnor som redan är etablerade på arbetsmarknaden. De vill inte heller sitta i en styrelse för att de är kvinnor utan för den kompetens som de besitter.

Socialdemokraterna skriker om kvotering i bolagsstyrelser samtidigt som de kommunala bolagen har färre kvinnor i sina styrelser. LO har inte heller mycket att skryta med. I Byggnads styrelse finns inte en enda kvinna, inte en. För fackförbunden ska det gälla andra regler än för dem som betalar för välfärden. Det tycker Socialdemokraterna och Miljöpartiet är bra.

I de fria välfärdsföretag som leds av kvinnor är både sjuktalen och medbestämmandet för att kunna påverka arbetet bättre. Det tycker S och MP inte är bra.

Den stora utmaningen för jämställdheten stavas inte kvotering eller en ny jämställdhetsmyndighet, som regeringen förespråkar. Tror regeringen att en kvinna som inte får klä sig som hon vill eller gifta sig med vem hon vill eller som lever under våld och förtryck tänker på att kvotering eller en ny jämställdhetsmyndighet kommer att lösa de breda samhällsproblemen?

Tyvärr har vi låtit bakåtsträvande samhällen växa fram där mannen ses som norm i motsatt riktning mot det som vi har kämpat för i hundratals år. Det är där som vi ska lägga de stora resurserna och det är där som vi gör störst skillnad.

Vi måste ha en rättsstat som tar dessa problem på allvar. Det är kriminellt att förtrycka, förgripa sig på, hota eller gifta bort någon mot den personens vilja. Det finns kvinnor i vårt land som inte lever fria. Det måste finnas skyddat boende i kommunerna. Det är en mycket viktigare fråga än en ny myndighet.

Vi kan konstatera att vi lever i ett Sverige där mycket blir bättre, men samtidigt går vi tillbaka när det gäller jämställdheten på vissa områden. Det blir ett delat land med stora skillnader. Ett sådant land vill vi inte ha. I Sverige ska du ha samma rättigheter oavsett vad du heter eller var du kommer ifrån.

Den feministiska regeringen riskerar nu med den nya inriktningen på jämställdhetspolitiken att slå sönder väl fungerande verksamheter genom bildandet av en ny jämställdhetsmyndighet. I sin tro att göra något gott riskerar man att göra en björntjänst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Socialstyrelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län har redan i dag den nationella kompetensen och samordningsuppdraget när det gäller mäns våld mot kvinnor. Nu går dessa organisationer en osäker framtid till mötes, tack vare regeringens planer.

En ny myndighet måste fyllas med uppdrag och innehåll. Då är risken stor att kompetensen från Uppsala och Östergötland inte följer med till Göteborg, där den nya myndigheten ska ligga.

Det kan handla om erfarenheter som att bemanna stödtelefonen som det nationella kompetensteamet för Östergötland och Kvinnofridslinjen i Uppsala har. Det är precis så som man ska agera - som regeringen gör - om man vill slå sönder en väl fungerande verksamhet som har byggts upp under många år.

Det är inte för att verksamheterna fungerar dåligt som de ska krossas utan för att regeringen vill visa handlingskraft genom att bilda en ny myndighet. Den inriktningen beklagar vi verkligen.

Statskontoret, som är en annan ansedd myndighet, har nyligen skrivit en rapport om det nationella uppdraget om mäns våld mot kvinnor, en analys av regeringens styrning.

Statskontoret anser att trots vissa brister har verksamheterna fungerat relativt väl, och slutsatsen i rapporten är att man ska behålla nuvarande organisation och ansvarsfördelning.

Om det finns en del överlappningar mellan myndigheterna beror det i första hand på att samordningen på Regeringskansliet inte fungerar som den ska. Det är det som är orsaken till problemet. Om det finns oklarheter menar Statskontoret vidare att det främst beror på bristande kommunikation om hur ansvaret är fördelat. Givetvis kan det finnas fog för att förändra, men inte i detta fall eftersom det konstaterats att verksamheterna fullgör sitt uppdrag.

En ny jämställdhetsmyndighet riskerar att slå sönder flera års arbete och forskning. Vi vet inte exakt hur det blir med den nya myndigheten. Regeringen skriver att den ska överväga och återkomma senare.

Regeringen har all makt i världen att inrätta en ny myndighet. Riksdagen kan inte förbjuda det, men, som sagt, det kommer inte att förbättra för de utsatta kvinnor som behöver hjälp nu.

Herr talman! Avslutningsvis kan jag informera riksdagen om att det inte funnits någon regering före alliansregeringen som har satsat lika mycket på jämställdhet. Totalt avsattes 2,6 miljarder kronor i syfte att öka jämställdheten mellan män och kvinnor.

Alliansregeringen prioriterade i huvudsak åtgärder mot mäns våld mot kvinnor. I övrigt rörde åtgärderna jämställdhet i utbildningsväsendet och ökad kunskap om kvinnors hälsa.

Alliansens arbetslinje har ökat förutsättningarna för ekonomisk jämställdhet. Drivkrafterna för arbete har stärkts, särskilt för kvinnor, som är överrepresenterade bland låg- och medelinkomsttagare. Den politiken vill regeringen nu rulla tillbaka.

Moderaterna vill i stället stärka drivkrafterna för jobb genom att sänka skatten på arbete med tyngdpunkt på dem som har lägst inkomster. För att minska den ojämställda fördelningen av arbete i hemmet vill vi förstärka jämställdhetsbonusen och införa en vab-bonus.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Eftersom kvinnors ohälsotal är högre och fler kvinnor än män tvingas att lämna arbetslivet i förtid vill vi fortsätta våra satsningar på att förbättra kvinnors arbetsmiljö, särskilt inom vård och omsorg.

Herr talman! I Sverige ska alla individer kunna utforma sitt liv oavsett kön. Kön ska inte vara ett hinder för att man ska kunna bli vad man vill.

Med detta sagt yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 7.

Herr talman! Som vi precis hörde behandlar vi i dag alltså ett betänkande som baseras både på en skrivelse gällande styrningen framöver av jämställdhetspolitiken och på ett antal allmänna motioner med jämställdhet som bas.

När man pratar om jämställdhet är det väldigt viktigt att utgå från vad man egentligen menar. Ett och samma ord kan betyda helt olika saker för olika individer. Mycket av detta ser vi också i betänkandet, baserat på våra respektive reservationer och på hur utskottstexten är formulerad.

Ett sådant exempel är att utskottet hävdar att Sverigedemokraterna påstår att politik för jämställdhet är överflödig. Allt detta bottnar egentligen i att vi har helt olika syn på vad jämställdhet innebär, vilka mål vi ska eftersträva och hur vi ska arbeta åt detta håll.

Senast i utrikesdebatten hörde jag en ledamot i Sveriges riksdag som talade om Sverigedemokraternas så kallade kvinnoideal - som om vi skulle ha ett särskilt kvinnoideal. Jag vågar påstå att det är helt befängt, eftersom det enda ideal vi har är att varenda medborgare i landet ska vara fri att forma sitt liv precis hur man vill, givet att man följer våra lagar.

Vi sätter inte upp särskilda regler för kvinnor och särskilda regler för män. Vi sätter inte upp särskilda mål för kvinnor och särskilda mål för män. Vår politik har ingenstans det minsta tecken som tyder på att man ska se till personers kön när man behandlar olika politiska förslag om vad som ska gälla för olika regler och så vidare. Detta hittar man däremot i bland annat regeringens politik.

Lite senare i utskottstexten står det uttryckligen hur regeringen, och också utskottet som helhet får man anta, ser positivt på kvotering, så länge det kallas positiv särbehandling. Man kritiserar att bland andra vi sverigedemokrater uttryckligen vänder oss starkt emot detta. Det hävdas att särskiljande åtgärder behövs för att kunna uppnå jämställdhet. Därför låter man ibland personers kön vara en faktor när man avgör var de ska finnas i samhället, vilka yrken de ska ha, vilka jobb de ska få, vilka utbildningsplatser de ska ta del av och så vidare.

I min värld är detta helt oförsvarligt. Möjligen kunde det finnas en särskild poäng med att främja pionjärer om det tidigare inte fanns någon annan möjlighet för kvinnor och män att delta på samma sätt i livet. Men i Sverige, som tack och lov är ett väldigt jämställt land i förhållande till många andra, har vi inte längre detta behov. Vi har i stället behov av att visa, stärka och stå upp för att vi faktiskt är lika kapabla oavsett vilket kön eller vilken könsidentitet vi har.

Herr talman! Jag ska fortsätta att tala om vad som står i utskottsbetänkandet. Där sägs att en förutsättning för jämställdhet är en väl fungerande välfärdssektor. Man hänvisar bland annat till välfärdsmiljarderna som har satsats i den senaste budgeten. Som vi alla borde vara medvetna om är detta också mer yta än innehåll. Vi vet att de så kallade välfärdsmiljarderna egentligen är till för att försöka kompensera en liten del av ett bortfall som existerar som en följd av en politik som inte längre håller samman hela vårt land. Det är en politik som har belastat samhället orättvist och som fortsatt innebär att det blir stora hål i statens välfärdsbudget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Det sägs att man vill stärka välfärdssektorn. Det kan handla om att möjliggöra större jämställdhet genom att människor faktiskt har tillgång till barnomsorg och kan göra sina val friare eller att man har tillgång till god vård, vilket ofta framför allt kvinnor behöver i dagsläget, dels för att vi lever längre, dels för att exempelvis sjukskrivningstalen visar på en definitiv överrepresentation av kvinnor. Men om man menar allvar med detta räcker inte de få miljarder som lades i budgeten, utan då krävs större satsningar generellt. Jag vill passa på att påpeka att Sverigedemokraterna gör detta i sin budget.

Det här går igen på många håll. Många av de satsningar som vi gör återfinns i andra delar av Sveriges riksdags arbete än i just detta betänkande. Jag kan redan nu nämna att i våra särskilda yttranden talar vi exempelvis om de satsningar som vi gör inom hälsoområdet. Vi satsar både på mer forskning och på olika könsspecifika sjukdomar, där skillnader faktiskt finns, och de är värda att bemötas för att vi ska uppnå ett jämställt samhälle.

Vi satsar på ekonomisk frihet genom att säkerställa att staten skjuter till de resurser som kan behövas åtminstone i början för att låta fler verksamma inom den offentliga sektorn gå upp till heltid. Detta skulle innebära att många, och framför allt kvinnor, kommer bort från den ofrivilliga deltiden. Det är en förstärkning med innehåll och substans, och den stärker både välfärden och jämställdheten. Och den är inte bara yta.

Herr talman! Anledningen till att jag har talat mycket om yta i dag borde vara tydlig för de flesta som har befunnit sig i landet den senaste veckan. En het debatt har förts i framför allt sociala medier, men även i vanliga medier, om vad man har på huvudet när man är i vårt land och när man är i andra länder. Vi har tidigare haft debatter som har handlat om badtider och hur man beter sig i klassrum. Ska det vara särskiljande eller inte? Ska kvinnor och män ha idrott tillsammans eller ska de separeras?

Till viss del kan detta anses vara ytligt. Förutsatt att man har full frihet är det lätt att tänka tanken att om någon vill ha separerade sidor eller ha en sjal på huvudet kan man väl få ha det. Problemet blir såklart när man inte ser de tillfällen när detta bottnar i ett förtryck.

Det grövsta exemplet, herr talman, såg vi under statsbesöket i Iran förra veckan. Och jag talar inte om det faktum att regeringens representanter valde att ha slöja på sig. Det kan finnas omständigheter som förklarar detta. Man ska bedriva handel, och det är rimligt att följa lagar.

Faktum är att vi inte någonstans - åtminstone inte såvitt jag vet - har fått höra att man gjorde allt man kunde för att slippa detta. Man försökte inte förhandla eller försäkra sig om huruvida det fanns några möjligheter att få till ett diplomatiskt möte utan att våra kvinnliga ministrar behövde underkasta sig ett system och en lagstiftning som förtrycker kvinnliga medborgare i det land där det pågår en ständig och aktiv kamp för att komma bort från detta förtryck.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Det här visar sig också i den lite skämtsamma bild som lades ut i sociala medier häromdagen. Där jämställdes slöjbärandet och kritiken mot detta med att man i Sverige enligt gammal sed bär hatt vid statsbesök. Tack och lov backade finansministern och bad om ursäkt för detta. Det vittnar dock någonstans om att en insikt saknas om hur ett förtryck tar sig uttryck och hur djupt, starkt och hårt personer drabbas av det.

Här finns väldigt mycket av plakatpolitik, yta och snabba poänger. Det är beklämmande att se.

Herr talman! På samma sätt förhåller det sig egentligen med den myndighet som har aviserats. Processen för att den ska sätta igång har påbörjats av regeringen. Vi behandlar den även till viss del i skrivelsen.

När Statskontoret för några veckor sedan besökte oss i utskottet för att redogöra för sitt arbete och sin syn på hur jämställdhetspolitiken ska styras framöver framkom det att det bara finns en enda möjlig fördel med just en myndighet. Denna enda lilla möjliga fördel är att man kan peka på myndigheten och säga att vi bryr oss om jämställdhet - vi har minsann en jämställdhetsmyndighet.

Den andra fördelen som de hade sett handlar om att man får en tydlig plats där ansvaret ligger för att samordna det jämställdhetsarbete som bedrivs i vårt land. Men som Statskontoret självt påpekar och som inte är särskilt svårt att själv inse kan detta samordnande ansvar lika gärna anordnas inom en befintlig myndighet. Det ansvariga statsrådet hade kunnat få en enhet med detta ansvar någonstans i en redan befintlig myndighet där ett starkt arbete redan bedrivs.

Det finns alla möjligheter att uppnå de faktiska innehållsmässiga fördelarna utan att för sakens skull instifta en ny myndighet och riskera pågående verksamheter när dessa inte vet vilken fortsatt verksamhet de får. Man vet heller inte hur många av dem som i dag har arbetat upp en expertis som kan följa med, hur övergången ska ske eller hur väl arbetet kommer att fungera.

Tidigare erfarenheter av sammanslagning av verksamheter under en och samma myndighet har visat att det inte innebär några större effektivitetsfördelar men däremot kostar mycket i form av att man behöver omorganisera och bygga upp en grundplattform på nytt.

Inför utskottets behandling hade samtliga allianspartier på ett eller annat sätt uttryckt viss kritik mot den här myndigheten. Tyvärr backade under arbetets gång Liberalerna från sin ståndpunkt om att permanenta åtminstone arbetet i Östergötland mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det kan jag bara beklaga. I dagsläget kommer alltså samtliga av de verksamheter som i dag bedrivs runt om i landet för jämställdhet att vara i en klart riskabel situation. Man kommer fortsatt inte att veta vad som händer om ett par år, och verksamheterna kommer att splittras upp på flera ställen snarare än att samordnas bättre.

Avslutningsvis vill jag säga några extra ord kring betänkandets punkt om det som heter mäns våld mot kvinnor. Vi har under den punkten en reservation som fokuserar väldigt mycket på det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Vi stöder det uppenbara behovet av mer kunskapsinhämtning, tydligare brett arbete och arbete med att se helheten. Det är inte bara kvinnor som drabbas. Det är inte bara mäns våld mot kvinnor, som man lätt kan tro då det ligger under den rubriken, utan det är ofta en hel familj, en hel släkt eller ett helt samhälle som förtrycker och anklagar kvinnor eller män. Bröder tvingas agera mot sina systrar. Mödrar tvingas förkasta sina döttrar. Homosexuella män och kvinnor hamnar i utanförskap gentemot sin egen familj och sitt eget samhälle, inte bara majoritetssamhället. De står helt ensamma då de inte längre har någon koppling till dem som egentligen borde vara deras närmaste.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Det finns oerhört mycket arbete att fortsätta med på detta område. Vi har länge inom vår budgetpolitik avsatt mer resurser exempelvis för att jämte kvinnojourerna säkerställa att det finns tillgång till jourer specialiserade på hedersproblematiken, eftersom det är en annan problembild.

Jag vill också passa på att understryka det problematiska i att använda begreppet mäns våld mot kvinnor som ett paraplybegrepp. En del är det jag precis nämnde, exempelvis att man använder det som paraplybegrepp och räknar in en sorts våld och förtryck som egentligen har helt andra bottnar. Men det riskerar också att ge en skev bild, som att det aldrig skulle förekomma våld mot män i heterosexuella relationer eller våld i nära relationer av annan form - samkönade relationer.

Problembilden bör rimligtvis gälla våld i nära relationer. Vi vet visserligen att det är en grav överrepresentation av mäns våld gentemot kvinnor, åtminstone vad gäller det som rapporteras om fysiskt våld och det som är lätt att se, men vi vet också att det finns ett mörkertal för våld gentemot män, både psykiskt, där mörkertalet är högt för alla, och fysiskt, där det fortfarande finns en betydligt högre skamfaktor för en man att meddela att hans partner har slagit honom än det omvända. Det är faktorer som måste räknas in. Det är problembilder som finns kvar och som man måste ta hänsyn till. Därför har vi också valt att stötta ett yrkande från Kristdemokraterna om att begreppet som sådant bör uppdateras och ändras.

Herr talman! De reservationer som jag yrkar bifall till är nr 13 och nr 9.

Herr talman! Vi debatterar nu regeringens skrivelse Makt, mål och myndighet. Jag har i betänkandet ett flertal reservationer som jag självklart står bakom, men jag yrkar för tids vinnande bara bifall till reservationerna 7 och 10. Detta är ett brett och djupt område. Jag kommer i mitt anförande att fokusera på målen, på strategin och på struktur.

Under min första mandatperiod i Sveriges riksdag var jag med om att fatta beslut om de första fyra jämställdhetspolitiska målen: om makt och inflytande, om ekonomisk jämställdhet, om jämn fördelning av det obetalda arbetet och om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Efter det har vi självklart arbetat med det här under många år. En del av målen har kanske inte fått ett så tydligt utvecklat arbete som det fjärde målet, om mäns våld mot kvinnor. Den frågan har lite extra komplikationer, eftersom det så tydligt rör sig om kriminella handlingar. I dagens betänkande finns det förslag på att lägga till områdena jämställd utbildning och jämställd hälsa. Vi tycker att det är bra att de tidigare fyra målen kompletteras med de här två.

När det gäller ekonomisk jämställdhet skriver man i betänkandet och i propositionen att regeringen inte har någonting emot att kvinnor startar och driver företag. Men man har med kirurgisk precision lyckats ta bort alla främjande insatser. De möjligheter som finns inom områden där mestadels kvinnor har startat och drivit företag vill man också begränsa. Man är väldigt duktig på att säga en sak men göra någonting helt annat. Det belyser vi också i vår motion och i våra reservationer. Men i övrigt tycker vi alltså att det är bra att de fyra målen kompletteras med ytterligare två.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Herr talman! Man för även fram att man ska jobba med en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det är något som vi också välkomnar. Just det här med att bedriva ett förebyggande arbete, höja kunskapen, involvera alla berörda sektorer och med en strategi försöka ta ett helhetsgrepp som gör att det inte ska vara så stor risk att hamna mellan stolarna trots att det är sju myndigheter involverade tror jag är ett väldigt viktigt angreppssätt. Därmed inte sagt att det är enkelt, men jag tror att det är helt avgörande för att försöka få ihop allt gott vi gör så att det på något sätt samordnas och kommer till nytta för de kvinnor som är utsatta. Vi tycker att detta är klokt, och vi har efterlyst det länge. Nu är det egentligen bara att vänta på verkstad och att det också ska fyllas med innehåll.

I skrivelsen aviseras också en mer strategisk och sammanhållen styrning. Även i den delen håller vi med. Vi har också sett att det finns ett stort behov av att se till att uppdragen för stöd, metodutveckling, erfarenhetsutbyte, måluppfyllelse och uppföljning samlas och tydliggörs på det här området. Men när vi har diskuterat de här frågorna har vi landat i att vi inte vill riskera att alla andra som har ett uppdrag i dag ska kunna ta ett litet steg tillbaka och säga att det nu är någon annan som har ansvaret. Vi har sagt att det är mycket viktigt att vi får till stånd de här sakerna, men vi skulle vilja ha in dem i en befintlig struktur så att det fortsatt finns ett tydligt ansvar hos respektive myndighet och respektive led att jobba med de här frågorna nere i verksamheten, där det blir pang för pengarna. Vi är alltså med på att det behövs en sammanhållen styrning, men vi instämmer inte i att det behövs en ny myndighet.

Det allvarligaste i detta är att man från regeringens sida väljer att skruva ned befintliga verksamheter, där det faktiskt händer och sker saker som påverkar vår vardag i rätt riktning. Det gäller dels Länsstyrelsen i Stockholms län, som har ett uppdrag kopplat till trafficking och prostitution, dels Länsstyrelsen i Östergötlands län, som sedan länge jobbar med hedersvåld och förtryck. Fram till i onsdags kväll hade vi en majoritet i utskottet för att Östergötland skulle få ett permanent fortsatt uppdrag, men då blev det nya bud. Nu har de fått respit i tre år. Man får passa på och fira det varma och goda i att inte behöva läggas ned just nu; snart kommer det att bli rätt vått och kallt.

Kunskaps- och resurscentrumet NCK i Uppsala, Nationellt centrum för kvinnofrid, har med drygt 20 år på nacken arbetat upp en kunskap och en stabil plattform och har under åren utvecklats till att bli en väldigt viktig instans i de här frågorna. Vi har under årens lopp gett många uppdrag som de har utvecklat och verkställt. Att nu se att regeringen, som påstår sig vilja förbättra de här delarna, väljer att plocka ned den myndighet som kanske har betytt mest för att arbetssätt och arbetsmetoder verkligen implementeras ute i kommuner och landsting är oerhört sorgligt.

Statskontoret, som har granskat uppdraget till dessa tre, och också Socialstyrelsen, som har del i ansvaret, ser inget behov av att ändra organisation eller ansvarsfördelning. Tvärtom varnar man för att det leder till minskad produktivitet och effektivitet. Kompetens kommer att gå förlorad. Samarbete mellan myndigheter kommer att slås sönder. De har under många års tid arbetat hårt för att få till ett nära samarbete mellan myndigheterna och har fått stort förtroende och stor tillit, och de hjälps också åt i de här frågorna. Till syvende och sist kommer det att vara de våldsutsatta kvinnorna som drabbas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Vad gör då NCK för alla som inte har behövt ha med dem att göra eller som av andra orsaker inte har kontakt med dem? Det är en unik instans. De har ett dubbelt uppdrag. De kombinerar forskning och utbildning med klinisk verksamhet. Inom huset har de utveckling, men de möter också de våldsutsatta kvinnorna. Det gör de i kliniker som de har på plats, men också via telefonen med Kvinnofridslinjen. De har mer än 20 års erfarenhet.

Den första mandatperioden var jag förbundsordförande för Centerkvinnorna. Hösten 2004 kallade Ingegerd Sahlström, tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna från Halland, alla förbundsordförande i de olika partierna till sig och sa: Jag har tittat på Rikskvinnocentrum i Uppsala och ser att vi skulle behöva höja upp så att de får ett nationellt uppdrag att öka kunskapen men också sprida den ut i landet. Jag tror att det var en enig riksdag som ställde sig bakom det.

De har sedan 2006 haft det nationella uppdraget och utvecklat sin verksamhet. På utbildning är de väldigt stora. Det finns till exempel en webbaserad introduktionskurs som du kan gå på nätet och som startade i höstas. De har redan 6 500 som har gått den. Du kan gå en kurs i arbetsgemenskap som vill höja kunskapen på området eller varför inte en studiecirkel på hemmaplan om du själv vill känna till mer.

De har också byggt upp så att de har universitetsutbildningar. Det handlar om grundutbildningar men också fortsättningsutbildningar med universitetspoäng. De har medverkan i andra utbildningar. De medverkar också på andra universitet och högskolor med sin kompetens.

NCK har också en kunskapsbank där de samlar forskning, fakta och ämnesguider om våld och publicerar från myndigheter. Du kan gå in via deras hemsida och få ta del av över 80 000 publikationer. Det var 157 000 personer som gjorde det 2015. Det är väldigt ofta personer som jobbar i verksamheter där de möter de våldsutsatta kvinnorna. Den kunskapsbanken byggs ut hela tiden. Den är också kopplad till ett metod- och kompetensstöd som NCK tillsammans med länsstyrelsen har tagit fram för kommunernas arbete.

Kvinnofridslinjen är också en väldigt viktig verksamhet. Där konstaterar Statskontoret att den inte kommer att gå att flytta till en myndighet. Förutsättningen för att den ska fungera som den gör är att den i varje fall inte ligger i en myndighet. Den är öppen dygnet runt. Personalen är utbildad. Kvinnofridslinjen är för den som är utsatt för hot och våld eller för någon som misstänker att någon i närheten är utsatt för hot och våld. Det kan också vara de i professionen som känner att de behöver stöd och hjälp i ett bemötande och behöver ha ytterligare någon att prata med. Det kommer över 30 000 samtal om året. Siffran för 2015 är 86 samtal per dygn i snitt. För dig som tittar på detta hemma i soffan är telefonnumret 02050 50 50. Du är anonym, det kostar ingenting och det syns inte i samtalslistan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Under de år som vi har haft ett arbete där vi har satsat mycket, precis som Erik Andersson beskrev, kan jag beskriva två exempel på regeringsuppdrag som de har fått. De är tydliga exempel på någonting som sedan finns till stöd för vården och hur man kan jobba bättre med de här frågorna.

Ett uppdrag var spårsäkringskittet. Där sa vi att det måste finnas en möjlighet för vården att i det första mötet med någon som varit utsatt för våldtäkt kunna ta rätt prover, ställa rätt frågor och göra rätt dokumentation för att polis och åklagare i nästa steg ska kunna använda det. Det finns nu framtaget och tillgängligt för alla landsting, alla vårdcentraler och alla akuter. Även den läkare eller sjuksköterska som tidigare kanske inte har mött ett våldtäktsoffer får instruktioner, stöd och hjälp för att kunna ställa rätt frågor och ta rätt prover som kan ligga till grund för det fortsatta utredningsarbetet.

Ett annat uppdrag som NCK hade var att fråga om våld. Det man ser är att kvinnor som kommer in och är misshandlade väldigt ofta har långa och tjocka journaler. De har sökt vård vid upprepade tillfällen för väldigt många olika saker. Men de har aldrig någonsin upplevt att någon ställer sig frågan: Vad är det som ligger bakom sjukdomsbilden? I detta arbetade de fram en manual för hur man som vårdpersonal ska kunna ställa de svåra frågorna. Det fanns mycket diskussioner om det. Där hade de också väldigt stor hjälp av att ha den kliniska verksamheten kopplad till forskning och utveckling. De kunde prova frågorna och se hur kvinnorna som kommer till kliniken upplever att ställas inför frågorna för att sedan kunna ta fram ett bra handledningsmaterial för personal ute i verksamheterna runt om i hela landet.

Det är en unik verksamhet, som jag sa tidigare. Kopplingen mellan forskning och utbildning och den kliniska verksamheten är unik och väldigt speciell. Det är regeringen beredd att nu slå sönder. Jag efterlyser en konsekvensanalys. Var någonstans har man satt sig ner och sett: Det kommer att innebära det och det, det får de kostnaderna och det kommer att dröja så här många år innan vi har byggt upp kompetensen igen?

Om det är att förstärka och förbättra som är regeringens mål, låt då NCK, Stockholms landsting och länsstyrelse och Östergötlands länsstyrelse fortsätta med sitt arbete. Riv inte ned utan bygg vidare på det som finns. En ny myndighet riskerar att bli symbol- och plakatpolitik, särskilt när verksamhet som är på plats och levererar ska vingklippas eller avvecklas.

Herr talman! En timme. 60 minuter. Varje dag. 4 200 kronor i månaden. 3,6 miljoner på ett liv. 76 miljarder på arbetsmarknaden. 33 år.

76 miljarder på arbetsmarknaden är kostnaden för den strukturella lönediskrimineringen. När tjänster med likvärdig utbildning, ansvar och tyngd jämförs får de i de kvinnodominerade yrkena lägre betalt. Kvinnors yrken, i synnerhet de som handlar om att ta hand om människor, värderas lägre - 76 miljarder lägre.

Snittlönen mellan kvinnor och män skiljer sig med 4 200 kronor i månaden, 50 400 på ett år och 3,6 miljoner på ett arbetsliv. Sedan tillkommer konsekvenserna av detta som lägre pension, lägre sjukpenning och lägre föräldrapenning. Lönediskrimineringen gör kvinnor fattiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Kvinnor arbetar 60 minuter gratis varje dag om vi har en arbetsdag 8-17. Den sista timmen är det bara männen som får betalt, om vi ska översätta lönegapet på 12,5 procent till en arbetsdag.

De tjejer som i år slutar gymnasiet och går direkt ut på arbetsmarknaden kommer kanske att få uppleva jämställda löner under sina sista år före pensionering. I den takt löneskillnaderna minskar kommer det nämligen att ta 33 år innan vi uppnår jämställda löner.

Herr talman! Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att motverka strukturell lönediskriminering i arbetslivet, och precis som utskottet välkomnar vi regeringens inriktning på jämställdhetspolitiken. Vi anser att regeringens insatser och prioriteringar under mandatperioden 2014-2018 är bra och nödvändiga för att man ska kunna uppnå ett jämställt samhälle.

Vänsterpartiet anser dock att det krävs en del ytterligare åtgärder för att motverka könsdiskriminering i arbetslivet och komma till rätta med de könsrelaterade löneskillnaderna. Det är hög tid att ta nästa steg mot en arbetsmarknad utan strukturell diskriminering av kvinnodominerade yrken. Vänsterpartiet anser att om de strukturella löneskillnaderna mellan kvinno- och mansdominerade yrken ska kunna åtgärdas måste lönerna i de kvinnodominerade branscherna tillåtas öka i en snabbare takt än i de mansdominerade.

Lönerna på den svenska arbetsmarknaden sätts i avtalsförhandlingar mellan parterna. Vänsterpartiet står bakom och värnar kollektivavtalsmodellen och anser inte att staten ska lägga sig i vilka krav någondera parten driver i avtalsförhandlingar. Däremot kan staten, inom ramen för den svenska arbetsmarknadsmodellen, spela en roll i lönebildningen genom Medlingsinstitutet. Liksom utskottet anser vi att myndigheten fyller en viktig funktion för att främja ett jämställdhetsperspektiv på lönefrågor.

Medlingsinstitutet har dock också i uppdrag att bidra till en väl fungerande lönebildning, där den konkurrensutsatta industrin sätter normen för löneökningstakten - det så kallade märket. Det är uppenbart att dessa mål i praktiken kommit att stå i motsättning till varandra. Märkets normerande roll gör att löneskillnaderna mellan traditionellt kvinnodominerade och traditionellt mansdominerade yrken inte bara befästs utan ökar.

Att regeringen har gett Medlingsinstitutet i uppdrag att analysera de centrala kollektivavtalens konstruktion utifrån ett jämställdhetsperspektiv är positivt. Men om inte tolkningen av vad som är en väl fungerande lönebildning diskuteras och problematiseras ur ett strukturellt jämställdhetsperspektiv finns det en uppenbar risk att detta inte blir mer än ett slag i luften.

Mot denna bakgrund anser jag att regeringen bör förändra Medlingsinstitutets uppdrag så att det tydligt framgår att industrins lönenormering inte ska tolkas så att aktiva insatser för att minska de strukturella löneskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade yrken omöjliggörs.

Vänsterpartiet kan konstatera att 75 procent av dem som arbetar inom industrin, och 79 procent av cheferna, i dag är män. Det ger effekter på såväl attityder och normer som möjligheterna till vidareutbildning, föräldraledighet, arbetsmiljö, hälsa och lön. Kvinnor inom industrin får till exempel i högre grad monotona och enformiga arbetsuppgifter med mindre möjlighet till kompetensutveckling än sina manliga kollegor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Industrin måste arbeta aktivt för en mer jämställd arbetsmarknad. För att svensk industri ska bli detsamma som jämställd industri krävs enligt Vänsterpartiet ett systematiskt och grundläggande arbete med tydliga mål. Det kan till exempel handla om att använda sig av årliga lönekartläggningar, kvotering och regelbundna översyner av kompetensutveckling och lönesystem.

De forskningsresultat som finns ska tas till vara och konkretiseras. Arbetet med en jämställd rekrytering måste genomsyra alla nivåer av verksamheten. Det duger inte att företaget har bra siffror på papperet men att könsuppdelningen trots det följer den traditionella uppdelningen när det gäller administration kontra produktion.

För att ett långsiktigt och framåtsyftande förändringsarbete ska komma till stånd krävs både politisk vilja och att frågan prioriteras från företagshåll. Arbetet måste genomsyra hela industrin och hålla även för omorganiseringar och perioder av lågkonjunktur. Kraven på en mer jämställd industri måste genomsyra hela varukedjan och även gälla entreprenörer och underleverantörer.

I Frankrike kan företag med minst 50 anställda tvingas böta 1 procent av sin lönebudget om de inte kan presentera en plan för hur lönerna ska bli jämställda. Sverige borde införa en liknande lagstiftning så att företag tvingas ta frågan om lika lön för lika arbete på allvar. Vi har nämligen inte tid att vänta, och framför allt har våra döttrar inte tid att vänta.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 4.

Jag vill också lyfta fram frågan om en jämställdhetsmyndighet, vilket har tagits upp här, herr talman. Det verkar som att de flesta är eniga om att det behövs en samordning, men från borgerligt håll menar man att det inte ska vara en jämställdhetsmyndighet. Frågan är då vad det ska vara. Vi hade tidigare JämO, som lades ned och gick upp i Diskrimineringsombudsmannen. Vi vet av den erfarenheten att jämställdhetsfrågorna försvann från kartan eller i alla fall blev väldigt eftersatta.

Jag delar inte den oro som vissa här har tagit upp inför att detta skulle riva ned en massa arbete som har gjorts. Tvärtom är den forskning och erfarenhet som finns faktiskt någonting man kan ta vara på, och det kan spridas till hela landet. Det är nämligen det som är problemet i dag - att det finns isolerade öar som arbetar på ett bra sätt lite här och där i landet men att det inte sprids över hela landet. Jämställdhetsarbetet är dessutom inget som genomsyrar hela vårt samhälle, utan det är bara de som vill som bedriver det.

Det är en ganska gammal borgerlig politik att tänka att jämställdheten kommer av sig själv. Det vet vi ju att den inte gör. När Moderaterna ledde regeringen gick jämställdheten snarare bakåt. Sverige tappade i placeringar. Inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökade under den borgerliga regeringen.

Det är fint att höra moderater tala om att det behövs stöd till kvinnojourer och så vidare, men man gav inget stöd under sin tid i regering. Man lade mycket pengar, men man gav inget stöd till kvinnojourerna. Det har Vänsterpartiet bidragit med, tillsammans med den nu socialdemokratiskt ledda regeringen. Så ja - snacka går ju, men det är verkstad som gäller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Herr talman! Jag reagerade lite grann redan i inledningen av Rossana Dinamarcas anförande, då hon talade om att kvinnors arbete värderas lägre än mäns arbete. Till viss del instämmer jag i detta, men det återspeglar också skillnaderna mellan oss båda när det gäller vad vi ser som jämställdhet.

Om man bara tittar på det rent ekonomiska ser man att det är ett faktum - kvinnodominerade yrken har sämre förhållanden ekonomiskt. Kvinnor drabbas av att de yrken där de arbetar har lägre löner och sämre villkor. Men när det gäller vad detta beror på skulle jag vilja hävda att det egentligen beror på att själva arbetsinsatserna värderas högre. Kvinnor arbetar, som vi alla vet, framför allt i den offentliga sektorn inom de branscher som vi anser vara så viktiga för samhället att vi har valt att säkra tillgången till dem genom att låta dem ingå i det gemensamma, skattefinansierade systemet inom välfärden.

Detta är ofta en del av anledningen till att villkoren är så pass mycket sämre. När det offentliga har haft monopol på att bedriva verksamheter har man haft en helt annan budget att röra sig med och helt andra möjligheter till konkurrens. Anställda har haft helt andra möjligheter att förhandla och för den delen sämre förutsättningar att strejka och så vidare. Det är nämligen så pass vitala arbetsuppgifter som utförs att de kanske drar sig lite extra för det.

Anledningen till att jag begärde replik och vill ställa en fråga är att man inom Vänsterpartiet är tydlig med att man bland annat vill avskaffa RUT-bidraget, vilket faktiskt har möjliggjort en öppning för fler privata aktörer inom många av dessa branscher. Det har möjliggjort kvinnligt företagande och gjort att arbetstagare har kunnat välja bland fler arbetsgivare och förhandla sig till bättre villkor. Det är en faktisk, praktisk möjlighet att värdera deras arbete högre.

Herr talman! Låt oss backa bandet en bit till när skolan var förstatligad - om vi ska prata om offentlig sektor. Då hade lärare lika höga löner som riksdagsledamöter. Sedan kommunaliserades skolan. Skolan privatiserades. I dag vet nog Paula Bieler att lärarna inte hör till dem som tjänar lika mycket som riksdagsledamöter.

Det har hänt mycket. Att säga rent generellt att man får betydligt sämre betalt inom den offentliga sektorn än inom den privata sektorn stämmer inte ens i dag. Se på hur villkoren ser ut och hur lönerna ser ut inom den privata sektorn inom välfärdsbranscherna. Bilden stämmer inte där heller. Kvinnors arbete värderas lägre. Det spelar inte någon roll om det är inom välfärd, inom privat sektor eller om det handlar om yrken där det krävs hög utbildning. I alla lägen värderas kvinnors arbete lägre. Det är problemet.

Jag anser att det finns en möjlighet att inom offentlig sektor göra satsningar. Vi är oftast arbetsgivare, och vi kan se till att värdera kvinnors arbete högre. Att ta bort vinster i välfärden är en viktig faktor för att värdera kvinnors arbete högre. Vinster ska inte betala någon poolskötare i ett skatteparadis eller stoppas ned i några farbröders fickor. De ska användas till löner, till elever, till sjuka eller vad det kan vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Det är beklämmande att varje gång man ska prata om RUT-avdrag heter det att det är där kvinnor har sina möjligheter på arbetsmarknaden. Samtidigt har vi i tidigare debattinlägg hört att kvinnor i större utsträckning än män skaffar sig en högre utbildning. Varför ska de kvinnorna vara hänvisade till att göra städjobb?

Herr talman! Varför ska alla kvinnor vara en och samma kvinna? Det finns de som utbildar sig akademiskt, och det finns de som arbetar inom andra branscher. Faktum är att många kvinnor har startat företag och fått en helt annan arbetsmarknad att agera på, att välja sin arbetsgivare på, att förhandla på.

Låt oss titta på skolan och kommunaliseringen. Ja, absolut! Det har funnits andra tider med andra villkor, och mycket har försämrats. Vi vill se ett statligt ansvar för skolan.

Men detta hindrar inte det faktum att så snart något är kopplat till välfärden och är offentligt finansierat är budgetmöjligheterna helt annorlunda. Däri ligger problemet att därmed öppna för fler privata aktörer och skapa en helt annan marknad där fler möjligheter tillgodoses.

Vänsterpartiet driver på hårt för vinstförbud. Vi ser inte det som en lösning, som bekant, utan snarare som en ökad problembild där en hel bransch riskerar att bryta samman. Det som är viktigt är att säkerställa kvaliteten, att säkerställa att pengar, i de få fall det har hänt, inte går till skatteparadis. De pengar som investeras i välfärd ska användas till välfärd - må det vara till högre löner eller till bättre kvalitet på annat sätt.

När vi ändå talar om vad vi kan göra som arbetsgivare i det offentliga undrar jag exakt hur Vänsterpartiet anser att man ska jobba för mer heltidsarbete. Sverigedemokraterna är det enda parti, mig veterligen, som har tillsatt extra resurser för att kunna stödja de kommunala verksamheter som är arbetsgivare att låta fler personer gå upp till heltidsanställningar - åtminstone under en övergångsperiod. Mig veterligen har man från vänsterkanten bara talat om lagstiftning och liknande. Hur avser Vänsterpartiet att det ska gå till i praktiken?

Herr talman! RUT ska främst ses som ett bidrag till rika. Jag ser hellre att det finns en bättre äldrevård och en bättre hemtjänst där resurserna används till de gamla som behöver den hjälpen utan att nödvändigtvis vara de som kan betala för sig. På det sättet kan vi använda pengarna på ett bättre sätt och dessutom skapa en bättre välfärd som gynnar alla, inte bara dem som kan betala.

Sedan var det frågan om rätten till heltid. Lagstiftning är en extremt viktig del för rätt till heltid. Som det ser ut i dag vill många kvinnor jobba heltid men har inte rätten att göra det. De finns inom handeln och i välfärdssektorerna. Där erbjuds de inte heltid utan får finna sig i att det är deltid som gäller. Därför är lagstiftning extremt viktig.

I de kommuner där Vänsterpartiet är med och bestämmer har vi aktivt höjt kvinnors löner. Det är så det borde vara.

Paula Bieler hade en fråga till om vinsterna. Anledningen till att Vänsterpartiet har lyft upp frågan om vinster i välfärden - och det kommer en proposition inom kort - är för att garantera att pengar som är ämnade för välfärden inte ska användas till något annat än till just välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Herr talman! Vänsterpartiets politik går inte ihop. Det är kanske inte så konstigt att jag tycker det, men jag kan försäkra er om att så är fallet.

Å ena sidan vill ni höja lönerna för kvinnorna, och å andra sidan säger ni nej till jobbskatteavdragen som alliansregeringen införde, som har gjort att en sjuksköterska har fått en extra månadslön per år. Ni vill förbjuda företag i den fria välfärden, som drivs främst av kvinnor. Sedan finns RUT-avdraget, som även är en bra åtgärd för integrationen. Det vill Vänsterpartiet förbjuda.

Den mest väsentliga frågan, herr talman, är att var tredje kvinna i vårt land känner sig otrygg. Det har Vänsterpartiet inte ens nämnt. Var tredje kvinna i vårt land känner sig otrygg, och Vänsterpartiet nämner inte ens det! Det är den viktiga frågan vi måste åtgärda. Vad gör Vänsterpartiet för att dessa kvinnor ska känna sig mer trygga?

Samtidigt finns de utsatta förorterna som har stora problem. Vänsterpartiet vill varken skicka dit polis, höja straffen eller göra straffen mer kännbara. Vad gör Vänsterpartiet för de utsatta kvinnorna?

Herr talman! Resultatet av jobbskatteavdragen var tydligt. Det fanns en grupp som gynnades allra mest, nämligen de välbeställda männen, Erik Andersson! Det var inte kvinnorna som gynnades.

Inkomstskillnaderna ökade under era år. De stora vinnarna var de högavlönade välbeställda männen. Det är knappast dem vi brukar anse behöver jobbskatteavdraget. Tvärtom! Därför var jobbskatteavdraget riktigt dåligt, och det ökade inte bara klyftorna mellan män och kvinnor utan också mellan fattiga och rika. Klyftorna ökade här snabbare än i alla andra OECD-länder. Ni skapade fattigdom med jobbskatteavdraget.

Sedan var det frågan om välfärdsföretagen. När man pratar RUT och privatiseringar inom välfärden säger man ofta att det är kvinnorna som har fått arbete och fått styra över sitt arbete. Men låt oss titta närmare på företagen. Det är män som styr. Jag är inte det minsta förvånad över att Erik Andersson och Moderaterna hela tiden verkar för att män ska få det mycket bättre. Det är så det har varit med hela er politik.

Sedan var det vardagsrädslan som många kvinnor känner - som jag själv känner varje dag. Det är helt orimligt att jag som 43-årig kvinna ska behöva känna den rädslan varje gång jag till exempel har varit och tränat. Jag funderar över om jag ska ta den korta vägen genom skogsdungen eller den långa vägen där det är upplyst och finns bilar. Den vardagsrädslan lever jag också med, Erik Andersson, och den är påtaglig. Den är också påtaglig på grund av den hudfärg och hårfärg jag bär.

Herr talman! Det är märkligt hur Vänsterpartiet argumenterar i kammaren. Från Moderaternas sida ser vi ingen skillnad. Vi ser bara individer. De är viktiga. Det finns individer.

När det gäller jobbskatteavdragen var det ju procentuellt sett de med låga inkomster som fick mest i plånboken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Jag tycker att argumentationen från Vänsterpartiet är lite märklig. Man vill förbjuda allt som har gjort att kvinnor har fått fler arbetsgivare att välja på. De har kunnat höja sina löner genom att byta arbetsgivare. Tidigare fanns det bara en arbetsgivare att gå till. Det var antingen kommunen eller landstinget - och som vi vet, herr talman, är kommuner och landsting inte de allra bästa arbetsgivarna när det gäller exempelvis sjuktal och löner.

Ni för en politik som går i motsatt riktning, som inte skulle lyfta kvinnorna. Det är faktiskt tur att det här landet någon gång har kunnat ha borgerlig regering.

Herr talman! Jag tycker inte att Rossana Dinamarca riktigt svarade på frågan. Frågan var varför Vänsterpartiet inte vill ha fler poliser eller hårdare och mer kännbara straff.

Herr talman! Jag hann inte riktigt tala färdigt när det gällde vardagsrädslan.

Vänsterpartiet har under många år drivit frågan om samtyckesreglering och att vi ska införa oaktsamhetsbrott i sexualbrottslagstiftningen. Det var ingenting som den moderatledda regeringen tog tag i under sina år. Nu ser vi att det är på gång på riktigt. Det händer någonting. Det är en extremt viktig signal att det är kvinnor som styr över sina egna kroppar. Det tycker jag är en av de viktigaste delarna i hela jämställdhetspolitiken - att kvinnor måste ha rätten över sina egna kroppar. Vi ska inte säga vad de ska bära eller inte bära. Det ska kvinnor själva få bestämma.

Vi ska inte behöva vara rädda att bli utsatta för våld enbart på grund av det kön vi bär. Vi ska inte behöva känna när en man går bakom oss: Jag kanske blir överfallen bara för att jag är kvinna.

Jag ser att det behövs mycket arbete när det gäller både sexualbrott och våld mot kvinnor. Det är saker vi har föreslagit och pratat massor om. Som jag sa i talarstolen har Vänsterpartiet varit med och bidragit till att kvinno och tjejjourer får mer pengar. Vi har drivit på i många år, ganska ensamma, för en ny sexualbrottslagstiftning. Nu är den på gång. Vad har Erik Andersson presterat på det området?

M säger att de bara ser individer. Det är så tydligt att varje gång ni bara ser individer är det män som gynnas. Det är det som är grejen med feminism - man måste se maktstrukturerna, för annars kommer det att fortsätta vara så att det är män som gynnas.

Herr talman! I slutet av ditt anförande, Rossana Dinamarca, beskrev du att vi nu tar bort uppdragen från NCK, Länsstyrelsen Östergötland och Länsstyrelsen Stockholm samt vissa uppdrag som ligger hos Socialstyrelsen och lägger dem i jämställdhetsmyndigheten. Det skulle innebära att detta äntligen blir tillgängligt för hela landet.

Jag tänker att då har du missat att alla dessa fyra redan i dag har ett nationellt uppdrag att sprida all kunskap som kommer fram och via länsstyrelser och andra myndigheter genomföra det som tas fram.

Den analys som Statskontoret tog fram är väldigt tydlig med vad konsekvenserna blir av att man inte fortsätter att bygga på de strukturer som redan finns - och i så fall eventuellt kompletterar dem med en ny myndighet - utan i stället väljer att ta bort uppdragen från NCK, Länsstyrelsen Stockholm eller Länsstyrelsen Östergötland och Socialstyrelsen. Det innebär att kompetens går förlorad. Det handlar om att de som jobbar med de här sakerna inte kommer att flytta med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

NCK:s unicitet - man har forskning och utveckling men också den kliniska verksamheten - har jag inte sett någonting om att man tänker bygga upp i den nya myndigheten. NCK har också under åren arbetat upp ett nära samarbete med alla andra berörda myndigheter. Det handlar om Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och andra aktörer som har ansvar för att genomföra de här sakerna på golvet. Det har varit en resa att bygga upp det förtroendet och komma dithän att man har det här samarbetet, som nu löper risk att slås sönder.

Jag saknar en konsekvensanalys från regeringen och regeringspartierna av vad det faktiskt innebär att göra på det här viset.

Herr talman! Jag tror att Annika ska ställa den frågan också till Åsa Regnér, som ju är här. Hon kan säkert svara mer specifikt.

Jag tror inte att det finns fog för oron att det arbete som har gjorts ska gå om intet. Det arbetet är viktigt. Jag tror inte att någon av oss tycker att det är ett oviktigt arbete som har gjorts. Men att samla det eller lägga ansvaret för det under en myndighet tror jag ändå är det bästa. Hittills har detta, även om man har haft ett nationellt uppdrag, varit väldigt splittrat. Det är det jag tycker är viktigt med en jämställdhetsmyndighet - att arbetet samlas.

Det är en mängd olika arbeten som måste samlas, och vi ska arbeta integrerat gentemot andra myndigheter och andra delar i vårt samhälle för att komma framåt. Det är det som är problemet i dag - det går alldeles för långsamt, och det bygger mycket på om det finns vilja någon annanstans. Det är det som jag ser som den stora skillnaden med en jämställdhetsmyndighet, att vara den pådrivande kraften, för vi har inte tid att vänta.

Herr talman! Statskontoret fick i uppdrag att göra en analys av regeringens styrning på det här området. Den är väldigt intressant.

Statskontoret är alltså en myndighet som har till uppdrag att granska olika typer av myndigheter - hur de gör, hur de arbetar och hur saker och ting fungerar. Det är dess profession, skulle man kunna säga.

I analysen konstaterar Statskontoret inledningsvis att man inte har identifierat några större problem vad gäller roll eller ansvarsfördelning mellan de fyra myndigheterna. Man ser inget behov av att regeringen ska förändra organisationen eller ansvarsfördelningen, och man bygger det på fakta.

Man har utgått från delarna där det finns närhet. Man ser att under den inledande perioden fanns det inkörningsproblem när myndigheterna var tvungna att hitta sina former. Man konstaterar att i dag finns det ett gott samarbete. Det är väldigt tydliga uppdrag som ligger på olika instanser, för det är olika målgrupper och problembilder som de behöver jobba med på olika sätt. Men de har också ett nära samarbete.

Slutligen konstaterar Statskontoret - och det gör man på basis av tidigare erfarenhet - att man ser "risker på kort till medellång sikt med att förändra organisationen och ansvarsfördelningen för de fyra myndigheternas uppdrag. En omorganisation kan leda till såväl minskad produktivitet som effektivitet. En överhängande risk är att den uppbyggda kompetensen går förlorad och att formerna för samverkan måste byggas upp på nytt."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Någonstans är det inte bara pengar i en budget eller ett uppdrag på ett papper. Någonstans handlar det om mjuk materia, humankapital, som har skapat de här verksamheterna. Det finns inte någon politiker i denna värld som kan ta en sådan verksamhet, flytta den till en ny verksamhet och tro att den kan fortsätta dag två och bara spinna vidare. Det kommer att riva ned, och det kommer att förändra strukturer. Jag tycker att man borde fundera över konsekvenserna innan man fattar det beslutet.

Herr talman! Vad jag kunde förstå av det anförande som Annika Qarlsson höll tidigare ser hon också behovet av samordning. Samtidigt ska det inte vara en jämställdhetsmyndighet. Jag förstår inte riktigt vad det i så fall är som Annika Qarlsson tycker ska samordnas eller hur det ska samordnas. Hon vill inte svara på den delen.

Jag tror att jämställdhetsmyndigheten är en viktig samordnande kraft. Exakt hur den ska se ut och hur den ska organiseras är en sådan sak som man nu håller på att arbeta fram.

Jag är ganska säker på att vi inte behöver känna den oro som Annika Qarlsson vill ge uttryck för här. Jag tror att det tvärtom finns ett stort intresse hos alla som har verkat för den här jämställdhetsmyndigheten att samordna de olika arbeten som pågår runt om i landet och som är bra. Jag tror att vi kanske kan avvakta och se vad som händer. Jag tror inte att det finns fog för den oro som Annika har gett uttryck för.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 5 och 15.

Det liberala jämställdhetsuppdraget handlar om den enskilda människans frihet. Även om Sverige har kommit långt jämfört med andra länder finns det starka traditioner och strukturer som begränsar individens frihet och möjligheter att delta fullt ut i samhället.

I dagens Sverige, herr talman, skiljer det 3,6 miljoner kronor i livsarbetsinkomst mellan en genomsnittlig man och en genomsnittlig kvinna. Kvinnor tar ut tre gånger fler föräldradagar än män. Traditionellt kvinnliga yrken präglas av lägre löner än traditionellt manliga yrken. Föreställningar om kön påverkar hur människor bemöts i sjukvård och skola. Kvinnor löper långt större risk att råka ut för grovt våld i det egna hemmet. Det tar mycket längre tid för kvinnor som invandrar till Sverige att bli självförsörjande och fullt ut etablerade i sitt nya hemland än vad det gör för män.

Liberalerna utgår från dessa fakta. Vi utgår från hur detta drabbar individer. Vi ser strukturerna bakom, och vi arbetar för en förändring.

Herr talman! Jämställdhetsutredningens förslag om att inrätta en jämställdhetsmyndighet välkomnades av Liberalerna. Vi har själva pekat på de fördelar för jämställdhetsarbetet som skulle kunna uppnås om det på samma sätt som för andra centrala politikområden fanns en myndighet som fungerade som expertorgan, med särskilt ansvar för att följa upp och analysera utvecklingen och samordna det statliga arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Rätt utformad skulle en jämställdhetsmyndighet kunna bidra till att effektivare driva jämställdhetsarbetet framåt. Men, herr talman, vi har haft starka invändningar mot det sätt på vilket regeringen vill utforma en ny jämställdhetsmyndighet. Vår allvarligaste invändning riktade sig mot regeringens planer att flytta det nationella uppdraget gällande hedersrelaterat våld och förtryck, som i dag ligger vid Länsstyrelsen i Östergötlands län, till den nya jämställdhetsmyndigheten. Att knyta ett direkt operativt uppdrag, som det som utförs vid Länsstyrelsen i Östergötland, till en instans som fungerar som expertmyndighet vore en väldigt olycklig sammanblandning. Det skulle skada myndigheten i båda dessa roller.

Det fanns en överhängande risk att en stor del av det arbete, den kompetens och den erfarenhet som mödosamt byggts upp under mer än tio år skulle försvinna, i en tid när vi ser hur viktigt det är att bekämpa det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Därför valde vi i Liberalerna att föra samtal med regeringen för att rädda arbetet mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket och den erfarenhet som byggts upp. Det handlar inte om att rädda en verksamhet på en viss plats utan om att rädda en struktur för att effektivt kunna arbeta mot hedersvåld - att få kontrollstationer för att kunna utveckla arbetet.

Tack vare detta kommer verksamheten nu att fortsätta fram till 2020. Därefter kommer det att ske en utvärdering, och ett nytt beslut kan sedan fattas om hur det nationella arbetet mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket ska bedrivas.

Den nya jämställdhetsmyndigheten kommer också att arbeta med hedersfrågor, till exempel genom att inventera forskning, beställa fram statistik och göra analyser. Det ska finnas tydliga skrivningar i jämställdhetsmyndighetens instruktion som garanterar att myndigheten ska bygga upp kunskap kring dessa frågor och att detta inte ska kunna prioriteras bort eller skuffas i skymundan.

Mitt på s. 21 i det betänkande vi nu har att ta ställning till står det så här, herr talman:

"Jämställdhetsmyndighetens uppdrag bör omfatta frågor om hedersrelaterat våld och förtryck. Detta bör tydligt framgå av instruktionen. I myndighetens uppdrag bör vidare ingå att de särskilda mekanismer som ligger bakom hedersrelaterat våld och förtryck gör att detta måste synliggöras och motverkas som ett särskilt problem. Jämställdhetsmyndigheten bör i denna del särskilt inrikta sig på övergripande nationell kunskapsutveckling och strategiska, övergripande frågor så att myndighetens verksamhet och det uppdrag som utförs av Länsstyrelsen i Östergötlands län på ett bra sätt kan komplettera varandra."

Detta har varit villkor från Liberalerna för att överhuvudtaget kunna stödja en jämställdhetsmyndighet. Orsaken till att denna fråga är så viktig är att vi ser att det hedersrelaterade våldet och förtrycket finns i Sverige och är mer utbrett än många förstår eller vill förstå.

Många unga, särskilt flickor, får inte leva ett liv i frihet trots att de befinner sig i Sverige, som är ett av världens mest demokratiska och fria länder. Dessa ungdomar, som det ofta är, kontrolleras av sina nära och sina släktingar. De förvägras socialt umgänge och rätten till den privata bubbla som vi alla behöver för att kunna utvecklas och växa som individer. De är ofta rädda och vågar inte säga emot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Sveriges största frivilligorganisation mot hedersvåld, Glöm aldrig Pela och Fadime, uppskattar att minst tio unga kvinnor och män blev hedersmördade i Sverige bara förra året. Minst 70 000 unga i Sverige riskerar att inte själva få välja vem de ska gifta sig med.

Under två och ett halvt år i regeringsställning har vår regering tyvärr visat att man inte riktigt i grunden förstår den här problematiken. Det är därför det är så oerhört viktigt att få in tydliga skrivningar som garanterar denna struktur och att det finns ett effektivt nationellt arbete mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket.

Jag tycker att det vi sett de senaste dagarna bekräftar detta tydligt. Man jämställer på olika sätt Irans könsapartheidlagar, som mullorna har infört, med att till exempel bära hatt i Sverige.

För oss i Liberalerna är det oerhört viktigt att stärka det individualistiska, sekulära och jämställda samhälle vi har i Sverige. Vi måste till varje pris motarbeta dessa reaktionära och patriarkala attityder och värderingar. De får inte slå rot brett i vårt samhälle, för de äventyrar och hotar friheten för väldigt många människor i vårt land.

Därför är det också viktigt att motarbeta den kulturrelativism som också finns, som går ut på att vi i Sverige kan tumma lite på värderingarna om sekularism, jämställdhet och individualism. Det är inte så viktigt att vi hela vägen försvarar de värdena. Jag är väldigt orolig för den utveckling där det etablerade samhället i Sverige sviker framför allt de unga flickor som kommer från samhällen där hedersrelaterat våld och förtryck är mer utbrett än här.

Avslutningsvis, herr talman, behövs en kraftig förstärkning av det allmännas insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck. Liberalerna vill se en satsning på en halv miljard kronor under fyra år för att stärka det permanenta arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Dessa medel innebär en bred ambitionshöjning som ska få genomslag i hela samhället och som innebär ökat skydd till utsatta, kompetenssatsningar i olika samhällssektorer och ökat stöd till organisationer.

Vi vill också verka för att skärpa lagstiftningen på området, bland annat genom det som kallas lex Fadime, det vill säga att brott med hedersrelaterade motiv ska bedömas strängare vid straffmätningen. För en uttömmande beskrivning av Liberalernas politik på detta område hänvisar jag gärna till vår partimotion. Det är bara att googla: Liberalerna 2016/17:1078.

Herr talman! Fredrik Malm framhåller att man från Liberalernas sida har haft invändningar mot hur regeringen vill inrätta en jämställdhetsmyndighet. Han fortsätter med att säga att efter förhandlingar med regeringen har man nu räddat åtminstone arbetet i Östergötland mot hedersrelaterat våld och förtryck. Huruvida det är räddat eller inte kan diskuteras - man har getts en respit på ett par år, och därefter får vi se vad som händer. Jag kan dock konstatera att vi först hade en majoritet i utskottet som redan i dag ville slå fast att uppdraget ska permanentas hos dem som har arbetat med detta i flera års tid. Innan en jämställdhetsmyndighet fullt ut är på plats finns det alla möjligheter att byta regering, vilket Fredrik Malm säkert är medveten om.

Min fråga grundar sig i det faktum att Liberalerna har välkomnat en myndighet för att samordna, utvärdera och ha ett övergripande ansvar. Det kan man ha olika åsikter om. Vi har olika åsikter om huruvida man behöver en myndighet eller inte. Men den kritik som riktades mot att arbetet mot det hedersrelaterade förtrycket skulle flyttas dit riktades även mot de andra verksamheter som flyttas över till myndigheten som det är tänkt i dagsläget. Man har mig veterligen inte förhandlat om att de ska ligga kvar under längre tid eller att övergången ska ske delvis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Kritiken baseras på att det ska finnas ett operativt ansvar vid myndigheten. Avsikten är fortfarande att den myndighet man inrättar ska arbeta operativt samtidigt som man arbetar utvärderande, analyserande och samordnande. Jag undrar helt enkelt vad som har hänt med Liberalernas insikt om att detta inte är bra för en myndighet av det här slaget.

Herr talman! Jag tror att vi resonerar lite olika här. Det viktigaste för Sverigedemokraterna är att den här verksamheten finns på en viss plats. Det viktigaste för mig är att det finns en effektiv struktur, ett arbetssätt och tydliga skrivningar som innebär att vi i Sverige nationellt arbetar mer offensivt och mer utvecklat för att bekämpa det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Detta hade inte blivit av om vi inte hade valt att föra dessa samtal.

Nu får vi en garanti för den effektiva strukturen. Vi får mycket tydliga skrivningar i myndighetens instruktion. Dessutom får vi en kontrollstation, vilket innebär att vi efter några år kan utvärdera detta och ta nya steg framåt för hur verksamheten framöver ska bedrivas. Jag tycker att det är väldigt viktigt.

Jag noterar att vi kan ha lite olika uppfattningar om detta, men det har ju vi och Sverigedemokraterna ganska brett när det gäller både jämställdhet och integration. Så är det ju.

Herr talman! Tack för det halva svaret, Fredrik Malm!

Det jag frågade efter är vad som har hänt med den insikt som framkommer väldigt tydligt i den följdmotion som Liberalerna väckte för bara några veckor sedan om att jämställdhetsmyndigheten i egenskap av expertmyndighet med en övergripande, samordnande och analyserande roll inte bör sammanblanda denna verksamhet med att också bedriva operativ verksamhet, vilket ju är vad som kommer att ske med det arbete som i dag bedrivs i Östergötland mot hedersrelaterat våld och förtryck och med andra viktiga instanser - vi har hört NCK nämnas här. Det är fortfarande en flytt av verksamhet som kommer att ske, och det blir en operativ verksamhet vid myndigheten.

Det handlar inte om platsen som sådan, men det handlar om expertisen och om vissa anställningar. Av erfarenhet vet vi att kompetens kommer att försvinna även av en lokaliseringsförändring. Man kommer att kastas tillbaka flera år i tiden. Jag undrar än en gång: Hur tänker man kring detta?

Herr talman! Det känns som om Sverigedemokraterna inte riktigt har läst det betänkande vi nu diskuterar. Jag går tillbaka till s. 21, som jag citerade också i mitt anförande. Där står det väldigt tydligt: "Jämställdhetsmyndigheten bör i denna del" - alltså när det gäller frågor som rör hedersrelaterat våld och förtryck - "särskilt inrikta sig på övergripande nationell kunskapsutveckling och strategiska, övergripande frågor så att myndighetens verksamhet och det uppdrag som utförs av Länsstyrelsen i Östergötlands län på ett bra sätt kan komplettera varandra."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Det är precis detta som har varit vår inställning i Liberalerna. Vi vill inte att den operativa verksamheten, som har byggts upp under tio år och har visat sig vara framgångsrik, och dess arbetssätt byts ut och flyttas in på en myndighet som har andra ingångsvärden när det gäller arbetssätt, nämligen att arbeta mer analysinriktat. Det har varit vår oro. Vi anser att den lösning som vi nu har kommit fram till och som det finns en majoritet för innebär att den operativa verksamheten kan finnas kvar.

Om några år kan detta utvärderas, och så tar vi nya steg framåt för att ytterligare förstärka arbetet mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket.

Herr talman! Vi hade fram till den onsdag då vi justerade detta i utskottet faktiskt en majoritet för att Östergötland skulle få ett permanent och fortsatt uppdrag. Men i stället blev det en fortsättning på tre år.

Det är synd att vi inte kunde fortsätta att stå eniga om att det faktiskt skulle vara ett permanent uppdrag på längre sikt. Jag tror att det är väldigt stor risk för att det blir tre år och inte så mycket mer med det. Det är varmt och skönt nu, men det blir vått och kallt sedan.

Det intressanta med de texter som vi fick i ett sent skede, efter Liberalernas samtal med regeringen, är att precis samma argumentation som används när det gäller Östergötland - att man inte vill slå sönder strukturer - är direkt översättbar till både NCK och Länsstyrelsen i Stockholms län eller till Socialstyrelsens uppdrag. Då blir min fråga: Varför tar man bara en del? Det är ju precis lika illa för de andra som för Östergötland? Varför ser man inte likadant på NCK, på det uppdrag som Länsstyrelsen i Stockholm har när det gäller trafficking och prostitution eller på Socialstyrelsens uppdrag, för den delen?

Herr talman! Det som är viktigt för oss i Liberalerna är att vi har ett fungerande arbetssätt för att bekämpa det hedersrelaterade våldet och förtrycket, att vi har ett nationellt uppdrag, att vi förstår hur viktiga de här frågorna är, att vi satsar mer på detta och så vidare. Vi har varit oroade för att det effektiva och framgångsrika arbetssätt som under tio år har byggts upp vid Länsstyrelsen i Östergötlands län nu kommer att gå förlorat. En jämställdhetsmyndighet ska vara en expertmyndighet mer fokuserad på analys, statistik, forskning och så vidare.

Därför har det varit väldigt viktigt för oss - det har varit vårt centrala ingångsvärde - att detta arbete, arbetssättet och den effektiva strukturen för att nationellt också bekämpa det hedersrelaterade våldet och förtrycket ska finnas kvar och också förstärkas. Det betyder inte nödvändigtvis att arbetet kommer att bedrivas just på en enhet vid Länsstyrelsen i Östergötland ända fram tills solen slocknar. Arbetet kan ta sig andra former framöver; det centrala är ju innehållet, att det finns en struktur och att det finns ett effektivt arbete för detta.

Vi menar att med de skrivningar som nu finns i betänkandet om att jämställdhetsmyndigheten särskilt bör inrikta sig på kunskapsutveckling kompletterar verksamheten i Östergötland. Det bör tydligt framgå i instruktionen att hedersrelaterat våld och förtryck är något man särskilt ska fokusera på. Det innebär att vi också garanterar den effektiva strukturen. Framöver kommer sedan detta att utvärderas, och man tar nya steg framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Herr talman! Då kanske vi som står kvar vid reservationen trots allt är lite mer optimistiska, för vi tror inte att solen slocknar år 2020. Vi har faktiskt tänkt att man i Östergötland ska få lite längre tid på sig.

Jag tycker att argumentationen haltar. Alternativet hade ju varit att ge dem ett permanent uppdrag - inte för tid och evighet, men ett permanent uppdrag att utveckla sina metoder.

Jag är fortfarande konfunderad: Struntar Liberalerna i allt annat våld som sker mot kvinnor, alltså det som NCK jobbar med eller prostitution och trafficking som länsstyrelsen i Stockholm jobbar med?

Det är även där arbetssätt och metoder. De har olika verksamheter som tillsammans utvecklas. De har kommit en lång bit på väg. De har ännu mer att göra. Men dem kan vi ta bort. Bara Östergötland får fortsätta i tre år till.

Precis den argumentation som du står och läser upp, Fredrik Malm, skulle ha gällt även för de andra. Det du beskriver är att man med det regeringen gör slår sönder strukturer. Man riskerar att tappa år, tappa kompetens och tappa arbetssätt. Det kommer i slutändan att drabba kvinnor som är utsatta för våld. Men det bekymrar inte Liberalerna. Det blir min slutsats. Jag hoppas att den inte stämmer.

Herr talman! Det är klart att vi inte struntar i frågan om våld mot kvinnor. Det verkar alldeles befängt att beskylla någon för det eller att antyda något sådant i riksdagen. Detta är oerhört viktiga frågor. Vi är oroliga över flera delar i konstruktionen kring den nya myndigheten. Vi kommer att behöva följa detta noggrant. Vi har också särskilda yttranden på den punkten.

Men den centrala frågan gäller arbetssättet kring det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det är viktigt att det kan fortsätta, att Sverige har en effektiv struktur och att den kan utvecklas och att verksamheten i Östergötland och det som har byggts upp där nu också blir kvar.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 7 och 16, så att det är klart. Sedan vill jag komma in på betänkandet, som innehåller många viktiga frågor. Det handlar om inriktningen och målet för jämställdhetspolitiken, styrningen av jämställdhetsarbetet och hur arbetet för att förhindra våld i nära relationer och våld mot kvinnor ska bedrivas.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Liberalerna har gjort upp om att inrätta en jämställdhetsmyndighet. Man vill få en bättre styrning av jämställdhetspolitiken, menar man. Men samtidigt slår man, som vi har hört tidigare, sönder det goda arbete som finns ute i landet vid olika enheter som verkar för att minska mäns våld mot kvinnor i olika former. Detta gör man för att finansiera den nya myndigheten.

Herr talman! Det är inte ett genomtänkt förslag. Flera tunga remissinstanser är kritiska. Statskontoret säger till exempel i sitt remissvar att förslaget inte är tillräckligt väl underbyggt och att regeringen inte har undersökt alternativ och inte har belyst de nackdelar som är förenade med förslaget. Och man menar att det är ett problem ur ett kvalitets- och trovärdighetsperspektiv att kombinera ett utvärderande och ett främjande uppdrag i samma myndighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Konkreta verksamheter som NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid, i Uppsala och länsstyrelserna i Östergötland och i Stockholm gör i dag insatser som jag tror att det blir ytterst svårt att hantera på en myndighet. De har stödtelefoner. De har klinisk forskning, framför allt kring våldtäkter i Uppsala. De har stöd till brottsoffer och så vidare. Hur kommer detta att gå till på en myndighet?

Nu har regeringen i en överenskommelse med Liberalerna bestämt att Östergötlands verksamhet ska få fortsätta några år till. Men, som tidigare diskuterats och som Annika Qarlsson tog upp, det hade varit mycket bättre om Liberalerna hade stöttat övriga Alliansen och även anslutit sig, som jag har förstått det av Sverigedemokraterna, till det som innebär att man faktiskt permanent skulle ha kvar länsstyrelsen i Östergötlands arbete mot hedersvåld. Nu har man räddat det tillfälligt, men vi hade kunnat rädda det för en lång tid framöver.

Flera olika remissinstanser och utredningar talar om alternativ till den här myndigheten. Det är inte så att det inte finns alternativ och möjliga lösningar som kan bli mer operativa. Jag är rädd att vi nu ser en tillbakagång i jämställdhetsarbetet. Vi slår sönder fungerande verksamheter som det har tagit lång tid att bygga upp. NCK har arbetat i 20 år och fått en väl fungerande verksamhet. Nu talar man om en myndighet som handlar om strukturer och politik mer än en verklighetsbaserad utveckling. Det blir kontorsspåret, så att säga.

För mig står feminism för aktivism och för handling. Här blir det tyvärr mindre konkret verksamhet som stöder kvinnor i utsatta situationer. Det är beklagligt, herr talman.

Riksrevisionen, en annan remissinstans, råder regeringen att i första hand prioritera de befintliga resurserna i befintlig förvaltningsstruktur. Sveriges Kommuner och Landsting och Ekonomistyrningsverket har invändningar ur ett kostnadsperspektiv. För Ekonomistyrningsverket representerar en ny myndighet ett uppenbart dyrare alternativ för uppgiften än det alternativ som vi skulle kunna anordna.

Riksrevisionen såväl som Statskontoret menar att den samverkan och kunskapssamling som myndigheten skulle innebära mycket väl kan utvecklas utifrån befintliga strukturer. Riksrevisionen menar också att det saknas konsekvensanalyser för förslaget om en ny myndighet.

Flera remissinstanser pekar också på att överföring av länsstyrelsen i Östergötlands uppgifter riskerar att påverka utvecklingen inom sakområdet - det handlar alltså om hedersvåld. Det blir en tillbakagång, och man bryter sönder fungerande verksamheter. Synergier går förlorade, och arbetet missgynnas. Att verksamheten arbetar operativt med en telefonlinje kan bli ett udda inslag i en myndighet som i övrigt ska arbeta med utredning och analys. Det säger Socialstyrelsen och Statskontoret.

Regeringens skrivelse tecknar inte en bild där hedersproblematiken utgör en betydande del av arbetet för jämställdhetsmyndigheten. Det är en brist, eftersom hedersrelaterat våld och förtryck utgör en egen problematik att bedriva utvecklingsarbete kring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Sammantaget, herr talman, utgör flera tunga remissinstansers och vår egen bild skäl för att avslå regeringens förslag att inrätta en ny jämställdhetsmyndighet. De verksamheter i Östergötland, Uppsala och Stockholm som jag har nämnt bör kvarstå.

Herr talman! Utöver vad som föreslogs i utredningen vill man lägga ned länsstyrelsen i Stockholms arbete mot människohandel, uppdraget hos en av myndigheterna som handlar om bidragsgivning till kvinnor, Uppsala universitets arbete mot våld mot kvinnor och Göteborgs universitets arbete med genusforskning. Då är frågan: Går det att konstatera att det blir samma risker med alla de här verksamheterna som ska överföras till myndigheten? Jag tror att vi får ett kraftfullt kompetenstapp och att vi kommer att förlora prioriteringar som konsekvenser av det här beslutet.

Det finns, herr talman, ett behov av kontinuerlig uppföljning och analys och en samordning och ett stöd för jämställdhetspolitiken på olika områden. Men vi från Kristdemokraterna drar en annan slutsats än regeringen om hur det ska gå till. För att bättre utvärdera jämställdhetspolitiska satsningar bör i stället andra myndigheter med kompetens inom jämställdhetsområdet användas.

Statskontorets rapport En effektivare jämställdhetspolitik rekommenderar inrättandet av en delegation för jämställdhetsstudier, som också bär uppdraget att initiera forskning om jämställdhet. Statskontoret rekommenderar att utvärderingsuppdrag förläggs på verksamhetsspecifika utvärderingsmyndigheter som Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, eller Vårdanalys. Sedan är det naturligtvis regeringen som har ett ansvar för att samordna och utvärdera de jämställdhetspolitiska insatserna. Vi har därför i vår motion ett yrkande om att regeringen ska pröva den idén i stället för den myndighet som man nu avser att inrätta. Då skulle man kunna behålla den operativa verksamheten, som regeringen nu avser att slå sönder.

Enligt oss kristdemokrater är det viktigt att det övergripande målet för jämställdhetspolitiken kvarstår. Målet uttrycks som att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sitt eget liv.

Kristdemokraterna menar att grunden för jämställdhet mellan kvinnor och män är alla människors lika, absoluta och okränkbara värde. Kvinnor och män ska ha likvärdiga förutsättningar och villkor för att kunna utveckla sin fulla potential.

Jämställdhet är att människor, oavsett kön, har makt att forma sitt liv utifrån sina egna önskemål. Det är en viktig uppgift att undanröja traditionella föreställningar, fördomar, strukturer och juridiska hinder som försvårar och förhindrar jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta gäller familjeliv, arbetsliv och samhällslivet i övrigt. Det handlar inte bara om lagstiftning utan även om opinionsbildning och attitydförändringar.

Jämställdhetsperspektivet ska naturligtvis genomsyra alla politikområden, vilket innebär att förslag och beslut ska analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för att klarlägga möjliga konsekvenser för kvinnor och män. Det här är någonting som vi slår fast i Kristdemokraternas principprogram och som jag tycker är viktigt att betona.

Delmålet mäns våld mot kvinnor inbegriper alla yttringar av våld, fysiskt eller psykiskt, gentemot flickor och kvinnor som utförs av män. Delmålet omfattar också hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och handel med människor för sexuella ändamål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Våld mot barn och våld i samkönade relationer har en stark koppling till delmålet men omfattas inte av förslaget, något som uppmärksammas och kritiseras av flera remissinstanser. Kristdemokraterna instämmer i kritiken och framhåller att våld i samkönade relationer också präglas av mekanismer som förekommer i olikkönade relationer.

Liksom Socialstyrelsen vill vi framhålla risken att det föreslagna målet osynliggör våld i samkönade relationer samt våld mot män och pojkar. Brottsförebyggande rådets kartläggningar visar att det är ungefär lika stor andel kvinnor och män som utsätts för våld av en aktuell eller tidigare partner, men våldet mot kvinnor är grövre och återkommande. Begreppet mäns våld mot kvinnor bör alltid kompletteras med begreppet "våld i nära relationer".

Det hedersrelaterade våldet och förtrycket tycker vi får en alldeles för liten plats i regeringens skrivelse, trots att det arbete som bedrivs i dag påverkas kraftigt med regeringens förslag. Därför borde det ha lyfts upp i mycket större utsträckning än vad det gör i dag.

Regeringen skriver också om avsaknaden av återkommande undersökningar kring omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck, och vi menar att Brottsförebyggande rådet bör få ett uppdrag att göra större och återkommande kartläggningar likt den som gjordes 2009.

När vi kommer till frågan om det obetalda hem- och omsorgsarbetet anser Kristdemokraterna att det kan bli en för stor fokusering på kvotering som den enda lösningen. Vi menar att familjer och par väljer att fördela ansvaret för hem och barn, och det påverkar naturligtvis allas livssituation och ställningen på arbetsmarknaden särskilt för kvinnor.

Traditionellt sett har kvinnor tagit ett större ansvar i hemmet, och effekten har blivit att kvinnor har varit borta mer från jobbet, halkat efter i löneutvecklingen och därmed också fått lägre pensioner. Men vi tror inte på att inskränka familjers valfrihet och nedvärdera myndiga personers egna val. Kristdemokraternas lösning är i stället att undanröja hinder och skapa förutsättningar för olika val för såväl mammor som pappor.

Vi välkomnar också det nya delmålet om jämställd hälsa. En av de viktigaste principerna för svensk hälso- och sjukvård är att ha en vård på lika villkor. Kristdemokraterna anser att det ska vara ett ökat statligt ansvar framför allt i sjukhusvården, och det tror vi också skulle bidra till en mer jämställd hälsa.

Styrningen på regional nivå, avslutningsvis, har vi inte diskuterat så mycket. Men i regeringens bedömning för styrningen på regional nivå delegeras ansvaret för myndigheternas inre organisation till myndigheten själv.

Detta innebär att länsstyrelserna inte längre åläggs att ha en särskild sakkunnig i jämställdhet. Positiva remissinstanser menar att detta kompenseras genom inrättandet av en ny jämställdhetsmyndighet. Vi tycker snarare att det är ett problem. Det som tidigare utredningar konstaterat är ju att det regionala arbetet fungerar allt bättre och att samverkan förbättrats, mycket tack vare de resurser och uppdrag som alliansregeringen bidrog med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Detta sammantaget, herr talman, innebär att vi avvisar flera av regeringens förslag och yrkar bifall till reservationerna 7 och 16.

Herr talman! År 1922 valdes de första fem kvinnorna in i riksdagen efter att många modiga kvinnor och även en del män hade arbetat väldigt hårt för att nå detta mål. Många blev nog påminda om kampen i samband med tv-serien Frökens Frimans krig och om att det fanns ett stort motstånd mot att kvinnor skulle få möjlighet att komma in i maktens korridorer eller kunna få en egen försörjning, särskilt bland borgerliga företrädare.

Precis som då är det Socialdemokraterna och Liberalerna som driver på kvinnokampen och det hårda jämställdhetsarbetet medan borgerligheten, tillsammans med sina nya SD-kamrater, fortsätter att säga nej när politiska jämställdhetsbeslut ska tas i rätt riktning.

De skämdes dock inte för att knö sig förbi och ställa sig främst för att få visa upp sig på den bild som skulle tas på alla kvinnor i Förstakammarsalen för att dokumentera och visa att det är skillnad mellan förr och nu. På den gamla svartvita bilden är det bara män medan det på nutidens färgglada bild är många kvinnliga riksdagsledamöter i samma sal, trots att deras partier inte arbetat för det goda resultatet. Bilden blev ändå väldigt fin.

Herr talman! I dag handlar debatten om jämställdhetspolitik och arbetsmarknadsutskottets betänkande Makt, mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid. Regeringens skrivelse spänner över många politikområden och kommer säkert att debatteras inom fler utskott.

Fyra delmål kvarstår: makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, obetalt hem- och omsorgsarbete och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Två nya delmål finns med: jämställd utbildning och jämställd hälsa.

Den 14 december tog regeringen beslut om en ny jämställdhetsmyndighet som ska ligga i Göteborg. Fram tills att myndigheten är på plats den 1 januari 2018 har en utredare i uppdrag att föreslå och vidta de åtgärder som behövs för att myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet och för att man inte ska tappa kompetens, erfarenheter med mera.

Riksrevisionens kritik av den förra regeringens jämställdhetssatsningar var att man inte kunde se eller mäta vad som blev resultatet av satsningarna och vilken nytta de gav. Myndigheten för jämställdhetspolitikens område blir mer effektiv och får en starkare genomslagskraft och förbättrad sammanhållning. Man kommer även att permanenta och samordna vissa uppdrag inom jämställdhetspolitiken så att de jämställdhetspolitiska målen ska kunna uppnås.

Herr talman! När jag var barn kommer jag inte ihåg att jag såg en enda kvinnlig polis, kvinnlig läkare eller kvinnlig busschaufför. De fanns säkert, men det var inte så vanligt eftersom detta var typiska mansdominerade yrken som nog inte ansågs lämpliga för kvinnor.

Som tur är har tiderna förändrats. I dag är det inte alls ovanligt att se kvinnliga poliser, kvinnliga läkare och kvinnliga busschaufförer.

Det har hänt en hel del på arbetsmarknadsområdet, även om kvinnor är mer benägna att bryta normerna än männen. Men det kanske beror mer på lönen och arbetsvillkoren än yrkesvalen för männen. Ändå ser vi i dag manliga sjuksköterskor, manliga förskollärare och manlig omsorgspersonal i hemtjänsten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Lönegapet mellan kvinnor och män är 12,5 procent vid heltid. Vi vet att alla inte arbetar heltid, så löneskillnaden blir än större. Kvinnolobbyn genomförde förra veckan en manifestation, Dags för lön hela dagen!.

Visst har det gått framåt. Man började mäta löneskillnaderna för fem år sedan. Då fick kvinnor betalt till kl. 15.51. På fem år har kvinnor fått betalt för ytterligare nio minuter, så nu har kvinnor betalt till kl. 16.00. Kvinnor jobbar fortfarande gratis en timme varje dag, och männen har fortfarande betalt för hela dagen, kl. 8-17.

Det går för sakta. Om det fortsätter i denna takt tar det ytterligare 33 år tills kvinnor får lön för hela dagen. Då har vi kommit till år 2050, och då vet vi att det är ganska många här inne som har avslutat sitt arbetsliv.

Kvinnor och män måste ha samma makt att kunna påverka sina liv och vårt samhälle, kunna göra de livsval och yrkesval som de själva vill, inte vad kvinnor och män alltid har gjort.

Herr talman! När jag läser Sverigedemokraternas motion 3553 kan jag undra vad de menar. De skriver att barnomsorgen försöker att experimentera med och styra eller ändra våra barns beteendemönster, där lärare och andra pedagoger övervakar barns beteenden för att sedan styra deras val i normbrytande riktning och problematisera varje könsnormativt uttryck, och att svensk skola ägnar sig åt socialt könsexperiment. Sverigedemokraterna skriver också att regeringen bestämmer vilka lekar barnen ska leka på rasterna, vilka målarfärger skolbarn ska få använda och att pojkar inte ska få leka med färgen blå och att de ska tvingas att hoppa hopprep.

Herr talman! Jag kan tala om att det är såväl roligt som smart, kul och nyttigt att hoppa hopprep för både flickor och pojkar, för man tränar sin motorik väldigt bra med det.

Det känns som att SD inte riktigt har koll eller förstår vad lärare och pedagoger gör med sin genuskunskap i skolan eller förskolan. De förlöjligar lärares, förskollärares och andra pedagogers kompetens.

För två veckor sedan var jag i Borås och tittade på olika förskolor med lite olika inriktningar. Där blev det väldigt tydligt att man ger flickor och pojkar mer möjligheter att leka och lära med allt utifrån deras medvetenhet, oavsett kön. Bara som ett exempel från förskolan heter det inte dockvrån längre, utan nu heter det lägenheten eller hemmet. Där vill alla vara, och det är också okej att alla är där.

Personalen är mer medveten om att vi vuxna inte alltid behandlar flickor och pojkar på samma sätt. Att medvetet jobba med genuskunskap är bra för alla, för då öppnas hela världen för barnen, oavsett kön, och inte bara, som tidigare, halva världen. Med bara små förändringar, oavsett vilken färg man vill måla med eller vilka lekar man vill leka, ger vi möjligheter för både flickor och pojkar att utvecklas mycket mer och få större del av allt som kan göras. Jag vill tillägga att personalen där var otroligt tacksam för de extra statsbidrag de hade fått för minskade barngrupper, vilket var bra också för barnen och extra positivt för arbetsmiljön och för sjuktalen, som hade minskat.

Herr talman! Många kvinnor lever under förtryck, hot och våld, oftast av en närstående person. Barn tvingas in i äktenskap, och unga kvinnor gifts bort mot sin vilja. Detta måste upphöra. Det är olagligt och kriminellt. Vi måste få ett stopp på det. Många vågar inte anmäla, och många känner att de inte har valet att lämna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

För att förhindra måste kunskap finnas hos alla som förväntas att möta den utsatta kvinnan eller flickan, så att hon får rätt hjälp direkt. Det behövs mer kunskap om detta. Det ska nu ingå i alla relevanta utbildningar till de yrken där man möter dessa utsatta kvinnor, vilket vi välkomnar. Och männen som utsätter kvinnor och flickor måste ta ansvar för de negativa och kriminella handlingar som de faktiskt utför.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill att kvinnor och män ska ha samma makt och inflytande och samma rätt till sin egen försörjning med mera. Flickor och pojkar ska få goda förutsättningar att göra sina val för framtiden utifrån vilka de är, inte utifrån sitt kön. Om det ska vara möjligt måste vi ha en bra jämställdhetspolitik.

Därför välkomnar vi regeringens skrivelse Makt, mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid. Vi går från att bara prata till att verkställa saker och ting, samtidigt som regeringen gör viktiga satsningar som gör skillnad.

Det blir mer pengar till välfärden, en bra förskola och barnomsorg, ökade resurser till äldreomsorgen, satsningar på arbetsmiljön, förbättrade arbetsvillkor och lönekartläggningar varje år och på fler företag. Kvinnor ska hanteras på samma sätt som män i etableringsfasen. Heltid blir norm inom SKL:s avtalsområde, pengar avsätts till kvinnojourer, pojkars utbildning lyfter vi fram, en ytterligare månad reserveras i föräldraförsäkringen med mera.

Herr talman! Precis som på fröken Frimans tid krävs det mod och handling även i dag för att förändra om vi vill att kvinnor och män och flickor och pojkar ska ha samma möjligheter och rättigheter. Då behövs den jämställdhetspolitik som vi socialdemokrater vågar och vill besluta om.

Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! Som sverigedemokrat har jag mycket att anmärka på i anförandet. Jag kan konstatera att det var en ganska intressant inledning att lyfta fram bilder från regeringen i dessa dagar som något slags tecken på vad som är jämställt och inte.

Det är starkt provocerande att jämställa en kamp för friheter, samma möjligheter och en lagstadgad syn på män och kvinnor som lika kompetenta med samma rättigheter till samhällets olika institutioner med att man står för kvotering och vill möjliggöra att individer i dag ska bedömas efter sitt kön i olika delar av samhället. Man vill stödja genuspedagogikens alla former, inte bara i de delar där det finns en ökad medvetenhet om att pojkar och flickor till viss del behandlas olika och har olika möjligheter att ta för sig, utan man vill aktivt gå in och peta i och styra vad olika rum ska kallas och hur mycket barnen ska leka olika sorters lekar.

Om någon gör sig löjlig över genuspedagogiken är det dessa genuspedagoger själva. Det är dessa avarter av genuspedagogiken som förlöjligar det viktiga arbetet med att möjliggöra och säkerställa att barn ses som individer och med alla möjliga sorters intressen som de kan ha, vilket också återspeglas i den bredare politiken. Här sker en positiv särbehandling av vuxna personer, som inte längre ses som egna individer som ska bedömas utifrån sina kompetenser utan utifrån vad de har mellan benen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Jag vill fråga hur man tänker sig att man ökar möjligheterna till jämställdhet med aktiv styrning av människors val.

Herr talman! Var ska jag börja? Att styra vissa saker handlar till exempel om det som regeringen har föreslagit om att vi ska få större möjligheter vad gäller både det ena och det andra. Detta påverkar kvinnors, mäns, flickors och pojkars valmöjlighet.

Som jag sa i mitt anförande fanns det inte många kvinnliga poliser och kvinnliga busschaufförer när jag var barn. Det var inte för att det inte fanns kvinnor som ville köra buss eller bli poliser utan för att det enligt den tidens synsätt inte var lämpliga yrken för kvinnor.

I dag får flickor och pojkar helt andra möjligheter om vi faktiskt ger dem det. Ibland går jag med små barn på det spännande Navet i Borås. Där kan man upptäcka teknik och sådant, och genom åren har jag hört hur barnen har utvecklat sina idéer och tankar om vad de vill bli när de blir stora. Ibland vill de bli elektriker, ibland förskollärare och ibland busschaufför.

Då är det härligt att kunna säga att de kan välja vad de vill om vi fortsätter att utveckla denna möjlighet för flickor och pojkar. Det står vi upp för, för vi vill att flickor och pojkar ska ha denna möjlighet. Många kvinnor och män som lever i dag har inte haft denna möjlighet, och därför styr vi i den riktningen.

Fru talman! Jag motsätter mig inte detta. Jag lyfte själv fram att vi tack och lov har lämnat den tid då det var begränsat vad man kunde bli och då det inte fanns några pionjärer att se upp till.

När jag var barn hade jag alla möjligheter. Jag tänkte aldrig någonsin tanken att jag skulle begränsas av mitt kön. Jag har studerat matematik och är aktiv i försvaret, men jag har också varit aktiv inom mer traditionellt kvinnliga områden. Dessa möjligheter finns i dag.

Det jag vänder mig mot är att ni tar utgångspunkt i att en viss fördelning är den mest optimala och att ni vill fortsätta att aktivt styra hur barn leker, vilka som antas till utbildningar och hur många som sitter på vilka positioner i samhället, vare sig det är nere hos arbetarna eller uppe i styrelsen.

Jag anser att man går alldeles för långt här. Man återgår till en syn där det är könet som avgör var vi ska vara i samhället, inte vilka intressen vi har eller vilka fallenheter vi väljer att utveckla och engagera oss i.

Det oroar mig att Socialdemokraterna och Ann-Christin Ahlberg inte kan se skillnaden mellan dessa två saker. Det handlar om att säkerställa ett öppnande av de vägar som tidigare var stängda kontra att fortsätta styra och säga precis hur män och kvinnor ska fördela sig.

Man vill få flickor att leka mindre med dockor och mer med bilar. Den sortens verksamhet förekommer. Det finns till exempel ställen där man går in och styr och plockar bort vissa leksaker för att de är könsbundna.

Ni fortsätter också att stödja aktiv kvotering. Kalla det positiv särbehandling eller vad ni vill, men det är aktiv kvotering. Det handlar om att se till vilket kön en vuxen eller ett barn har och utifrån det avgöra vad han eller hon ska göra. Det kommer jag aldrig att acceptera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Fru talman! Paula Bieler uttrycker sig som att vi skulle stå för något helt annat. Vi har aldrig sagt att det måste vara 50-50 att leka med dockor eller bilar på förskolan eller att måla med blått eller hoppa hopprep. Det styr vi inte härifrån, och det tror jag att Paula Bieler vet.

I er motion raljerar ni över att pojkar inte ska få måla med blått och tvingas hoppa hopprep. Jag undrar vilken förskola som har det på det viset. I gymnastikundervisningen kan man dock behöva hoppa hopprep för att det är bra träning, men då gäller det alla. Många i denna kammare har nog fått hoppa hopprep på sina gympalektioner. En del lyckades bättre och andra sämre, men det är bra att kunna det.

Såklart säger vi inte att detta får bara flickor göra och detta får bara pojkar göra, utan vi öppnar upp. Vi styr alltså inte med de pekpinnar som ni skriver om i er reservation. Vi styr för att kvinnor, män, flickor och pojkar ska få hela världen som möjlighet och kunna påverka sina liv utifrån sin egen möjlighet och vilja, inte utifrån vilket kön de har.

(Applåder)

Fru talman! Med all respekt för viktiga frågor om målarfärg i förskolan, men ska vi ha denna diskussion när flera partier har frågat vad som ska hända med det operativa arbetet på NCK i Uppsala, med arbetet mot hedersvåld i Östergötland och med arbetet mot människohandel och prostitution i Stockholms länsstyrelse?

Kvinnor får i dag hjälp och stöd i dessa verksamheter, men nu ser vi att de riskerar att slås sönder. Statskontoret sa nyligen på utskottet att man kan räkna med att det tar minst sju år att bygga upp något som man har slagit sönder.

Vi har byggt upp NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid, i 20 år. Kan Socialdemokraterna svara på vad som ska ske? Det är det våra reservationer handlar om. Jag förutsätter att Socialdemokraterna försöker bemöta reservationerna i sitt tal. Vad anser Ann-Christin Ahlberg ska hända med dessa verksamheter? Kommer det operativa arbetet att överleva? Kan Ann-Christin Ahlberg och majoriteten i utskottet, som har fattat detta beslut, lova att allt kommer att fortsätta som förut och att alla kvinnor som har fått hjälp och stöd i dessa verksamheter kommer att fortsätta att få det?

Fru talman! Låt mig upprepa för Désirée Pethrus vad jag sa i mitt anförande: Fram tills att myndigheten är på plats den 1 januari 2018 har en utredare i uppdrag att föreslå och vidta de åtgärder som behövs för att myndigheten ska kunna inleda sin verksamhet och för att man inte ska tappa kompetens, erfarenheter med mera.

Det innefattar all bra verksamhet som bedrivs, och de som Désirée Pethrus nämnde är goda exempel på bra operativa verksamheter. Vi ska se till att inte tappa den kompetensen utan ta till vara den kunskap med mera som finns.

Vad gäller verksamheten i Östergötland finns det ett majoritetsbeslut på att den ska finnas kvar till 2020. Sedan ska den utredas, och då får vi se hur det blir. Än är det alltså inte sagt att inget kommer att finnas kvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Tiderna måste förändras. Det kan inte fortsätta att vara som det alltid har varit. Vi måste se framåt. Det fanns ju kritik mot att man inte hade en bra sammanhållning och att man inte kunde se vad den förra regeringens jämställdhetspolitik gav för resultat.

Nu prövar vi något nytt, vilket flera instanser har lyft upp är bra. Men vi ska ta till vara den kompetens och kunskap som finns på de ställen Désirée Pethrus nämnde.

Fru talman! Jag förstår inte hur man ska kunna ta pengar från dessa verksamheter och lägga in i den nya myndigheten utan att dessa verksamheter förstörs. Det är obegripligt för mig.

Ska vi bara säga "javisst", vänta på att en utredare kommer med ett förslag och hoppas att det blir någorlunda bra? Det är väldigt svårt att med seriositet ta ett sådant beslut i riksdagen.

Att tiderna förändras håller jag verkligen med om. Jag trodde att de tiderna var förbi när man ansåg att en myndighet skulle lösa alla problem man har framför sig.

En ny myndighet kan vara ett svar, men i den här frågan visar flera olika remissinstanser på alternativ där det operativa arbetet kan kombineras med andra typer av stödfunktioner och där regeringen har det yttersta ansvaret för att samordna och se till att arbetet går framåt. Jag tycker att utvecklingen är väldigt tråkig.

Jag fick häromdagen ett mejl från NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid. De skrev att de har haft en stor introduktionsdag där de pratade om våld mot kvinnor. Det var 250 deltagare från hela landet - socialtjänst, vård, kyrka, rättsväsen och idéburna organisationer.

De beskrev att de har en stödtelefon som får 86 samtal varje dag. Sammanlagt handlade det under 2016 om 31 273 samtal där man, både myndigheter och enskilda personer, har kunnat hjälpa olika människor som har varit utsatta för våld i nära relationer eller annat våld.

Ann-Christin Ahlberg! Kommer de att få fortsätta? Kommer stödtelefonen och dessa utbildningar att finnas kvar? Det är min fråga.

Fru talman! Exakt hur det kommer att se ut vågar jag inte säga i dagsläget, Désirée Pethrus.

Utifrån att regeringen har utsett den utredare som håller på att jobba med detta vet jag bara att om det är något som regeringen verkligen värnar om är det att ta till vara all kompetens och kunskap som finns om kvinnovåld och om de kvinnor och flickor som är utsatta på många olika sätt. Det kommer inte att förgås på något sätt. Om det bokstavligen kommer att ligga kvar som det gör i dag får vi se, men jag är helt övertygad om att man inte kommer att släppa kompetensen och det som har varit bra.

Nu tas nya tag med den nya myndigheten. Det är jätteviktigt för att driva på jämställdhetsarbetet men framför allt för att göra verklighet av jämställdhetspolitiken. Ni hade under åtta år möjlighet att permanenta många av de saker som ni själva tar upp, Désirée Pethrus, men det gjorde ni inte. Nu ser vi till att de permanentas och att myndigheten får ansvar över saker och ting som ni tidigare har haft tillfälligt.

Vi talar om att vi verkligen står upp för att vi ska fortsätta med goda exempel, framför allt sådan operativ verksamhet som har varit bra. Så klok är vår regering att den kommer att se till att det som är bra blir kvar och det som är mindre bra utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Om det blir på exakt de platser där verksamheterna finns fysiskt i dag får vi se. De ska faktiskt serva hela landet, för vi har kvinnor som utsätts för våld i hela Sverige. De måste finnas också för dem.

Nu har man haft ett nationellt uppdrag, och nu kommer det troligtvis att bli en ny myndighet.

(Applåder)

Fru talman! Världens första feministiska regering har presenterat en ny jämställdhetspolitik för Sverige. I en tid när kvinnors rätt att besluta över sin egen kropp begränsas och utmanas i land efter land står Sverige för ett ledarskap i jämställdhetsfrågorna, globalt och nationellt, genom att agera och vara ett föredöme.

När kvinnor i Ryssland i praktiken lagligt kan utsättas för våld av sina män i sitt hem presenterar den svenska feministiska regeringen en nationell tioårig strategi mot mäns våld mot kvinnor.

Detta är frågor som är större än att käbbla om vilken ort i landet som är ansvarig för den eller den telefonlinjen. Detta är stort, fru talman.

Den nya jämställdhetspolitiken handlar om vilka mål Sverige ska ha för jämställdheten i vårt land. Vi har under tio års tid haft enighet i riksdagen om att kvinnor och män ska ha samma rätt att forma samhället och sina egna liv.

Att vara feminist handlar om att se att det inte är på det sättet. Människor är inte bara individer som bedöms lika, utan vi har en ojämställdhet där kvinnor och män i dag inte har samma rätt att forma samhället och sina egna liv. Att vara feminist innebär också en vilja och att man är beredd att göra något åt detta. Jag tror att här går den grundläggande skiljelinjen i denna kammare.

Vi ser hur Moderaterna krokar arm med Sverigedemokraterna i sitt motstånd mot att få till en effektiv jämställdhetspolitik. Trots att alla partier säger att de vill ha jämställdhet och att de står bakom det övergripande målet säger i dag Moderaterna, Sverigedemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna nej till den verktygslåda som utredningar och organisationer år efter år har efterfrågat, nämligen ett samlat nationellt ansvar för jämställdhetspolitiken. Det är detta som en jämställdhetsmyndighet handlar om.

Det handlar om att ha en instans som har ansvar för att utvärdera vad som fungerar och vad som inte fungerar. Ärligt talat, hur bra är regeringar på att vara ärliga om sin egen framgång? Varje regering kommer att säga: Det vi gjorde fungerade bra. Men en oberoende instans kan titta på det objektivt och mäta och räkna.

En sådan instans kan också råda bot på projektarbetets misslyckanden. För det är sant som Moderaternas företrädare har sagt i debatten: Alliansregeringen satsade mycket pengar på jämställdhet. Problemet, fru talman, är att det inte blev så mycket jämställdhet för pengarna. Det är där vi ser att vi måste åtgärda själva strukturen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Många bra projekt spreds inte, blev inte långsiktiga och ledde inte till att vi närmade oss våra egna mål om jämställdhet. Spridda uppdrag i olika delar av landet, hur bra de än är, har inte lett till att vi uppnått våra mål om jämställdhet.

På några punkter, till exempel vad gäller lönefrågan och ekonomisk jämställdhet, går det långsamt framåt. Med regeringens politik har det faktiskt gått lite snabbare det senaste året.

Men när det kommer till att få slut på mäns våld mot kvinnor går det inte framåt, som många har påpekat. I vissa delar ser det till och med ut att gå bakåt. Detta är mycket allvarligt, speciellt i ljuset av att alliansregeringen satsade mycket på just detta arbete. Då måste vi förändra något i grunden.

Strukturen är en del. Sedan, fru talman, handlar det också om lagstiftningen, när det kommer till just våld. Vad är det som är brottsligt och inte brottsligt? Här finns det fortfarande mycket att göra på jämställdhetsområdet.

I Sverige i dag är det fortfarande inte brottsligt att ha sex med en person som inte deltar frivilligt. Det är inte våldtäkt i dag. Möjligtvis kan man få böter för sexuellt ofredande, det vill säga samma brott som om man visar sig naken för någon som inte vill se en.

Detta är ett strukturellt problem som beror på att vi har en patriarkal historia där kvinnors rätt till sin egen kropp fortfarande inte är en självklarhet.

Vi har i dag talat mycket om det hedersrelaterade våldet. Även där behöver det vidtas ytterligare åtgärder. Jag är helt överens med Liberalernas företrädare om att brott som begås med hedersmotiv måste bedömas strängare. Jag håller helt med om att vi behöver ha en skarp syn och inte acceptera att flickor är gifta med vuxna män. Det måste få ett slut. Tack och lov, fru talman, har vi en regering som agerar och som kommer att tillsätta utredningar för att ändra lagstiftningen.

Fru talman! Det kommer nya mål. Vi har fyra mål som det har redogjorts för i dag. Det kommer ett nytt mål om jämställd hälsa och ett nytt mål om jämställd utbildning.

Jag tänkte säga några extra ord om jämställd utbildning. Jag tror nämligen att detta är ett av de viktigaste områdena att arbeta med för att nå jämställdhet. Sverige har fortfarande en av världens mest segregerade arbetsmarknader, där vi har många yrken som är starkt kvinnodominerade och många yrken som är starkt mansdominerade. Detta är i grunden ett problem för samhället, eftersom vi har för få byggarbetare och för få förskollärare. Detta är yrken där man helt enkelt bortser från halva befolkningen vid urvalet.

Men det är också viktigt att jobba med frågan om till exempel studieval för individens frihet. Det raljeras här om att vi talar om vem som målar med blått och vem som målar med rosa. Men jämställd utbildning handlar om att alla barn, oavsett om de är pojkar eller flickor, ska serveras en palett med regnbågens alla färger så att de kan utveckla sin kreativitet och sina förmågor för att på så sätt bidra till vårt gemensamma samhälle på bästa möjliga sätt. Det är så vi bygger Sverige starkt.

Fru talman! Jag är extra glad över en mening i denna skrivelse, Makt, mål och myndighet. Det är där regeringen skriver att den avser att ta fram en handlingsplan för jämställda löner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Flera talare har redogjort för de svindlande belopp som ojämställdheten innebär för enskilda kvinnors ekonomi. Vi ser nu hur fattigpensionärerna blir fler - ofta kvinnor. Vi ser, som jag sa, en liten utveckling mot jämställda löner som går lite snabbare tack vare flera åtgärder som har vidtagits, till exempel årlig lönekartläggning. Men i detta sammanhang behöver fler åtgärder vidtas. Vi kan inte acceptera att denna ojämställdhet består. Vi kan inte heller acceptera att dessa löneskillnader minskar långsamt. Det är i grunden oacceptabelt att vi har dessa strukturella löneskillnader, och vi måste agera när det gäller detta. Det handlar om att vi behöver vidta åtgärder mot diskriminering, där kvinnor och män på samma arbetsplats får olika löner.

Det handlar också om att vi måste ta ett större grepp om den strukturella skillnaden när det gäller hur vi värderar mäns och kvinnors arbete. En rapport som presenterades nyligen visar att kvinnodominerade yrken värderas lägre. Detta är yrken där man arbetar med människor. Vi värderar alltså generellt de yrken där man arbetar med människor lägre än de yrken där man arbetar med saker. Detta är allvarligt ur många perspektiv. Därför är jag så glad över att regeringen nu avser att anta en handlingsplan med ytterligare åtgärder på detta område.

Fru talman! Det finns mycket att lyfta fram i denna fantastiska skrivelse. Jag rekommenderar verkligen att alla som vill förstå hur jämställdhetspolitiken har sett ut, och såklart hur den kommer att se ut framöver, läser skrivelsen Makt, mål och myndighet.

Jag hoppas att vi fortsätter att diskutera dessa frågor i samtliga debatter framöver som handlar om viktiga jämställdhetsfrågor - förskolan, skolan, brottsligheten, bostadsbyggandet, socialtjänsten med mera. Detta handlar nämligen om hela samhället.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Carl Schlyter (MP).

Fru talman! Jag tackar Annika Hirvonen Falk för ett intressant anförande. Det är bra att regeringen vill ta krafttag när det gäller sexualbrottslagstiftningen och att man äntligen vill lagstifta mot alla former av barnäktenskap, oavsett när de har kommit till och var de har kommit till. Vi var redan för två år sedan ensamma om att reservera oss i fråga om att den lagstiftning som då trädde i kraft inte var tillräckligt långtgående.

Ganska tidigt i sitt anförande talade Annika Hirvonen Falk om just myndigheten. Hon hävdade att vi tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna motsätter oss att man ska samorganisera det viktiga jämställdhetsarbetet och motsätter oss att man ordnar en bra struktur för att se över alla de åtgärder som finns. Hon talade om en verktygslåda som vi vill kasta bort eller ignorera. Men vi vill inte kasta bort verktygslådan som sådan. Däremot vill vi kanske byta ut några av verktygen och inte använda en hammare av guld utan en av järn, som är både billigare och mer effektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Min fråga är helt enkelt varför man från regeringens sida tror att just en ny myndighet är det bästa och enda sättet att effektivt samordna den jämställdhetsverksamhet som sker i vårt land, när det finns tydliga och starka indikationer på att detta inte alls är fallet. Statskontoret, som har gjort en omfattande utredning om hur jämställdhetsarbetet bäst bedrivs och som har erfarenheter av hur man tidigare har förändrat myndighetsarbete, konstaterar att det enda som detta egentligen innebär är att det finns risk för att nuvarande arbete slås sönder, att man skjuts flera år tillbaka i tiden och behöver bygga upp verksamheter helt på nytt och att samordningen lika gärna hade kunnat ske inom ramen för någon av de myndigheter som redan finns i dag.

Fru talman! Jag har stor respekt för Statskontoret. Men faktum är att Statskontoret inte heller kan peka på en enda gång som ett enda land har lyckats uppnå jämställdhet genom att inkorporera detta arbete i allt annat utan att någon får ett tydligt ledarskapsansvar.

Det är viktigt att alla jobbar med jämställdhet. Men om den bara ska pytsas in lite här och där kommer detta arbete inte att få det grundläggande systemförändrande genomslag som den feministiska regeringen vill ha.

Tidigare hänvisades det till Ekonomistyrningsverket och att de i sitt remissvar har sagt att det blir uppenbart dyrare och att det därför är bättre med befintliga strukturer.

Då kan jag inte låta bli att le lite grann. Det är de befintliga patriarkala strukturerna i samhället som vi måste få bort. De befintliga strukturerna har inte lyckats med det.

De som har gått in i detta, inte med något kostnadsperspektiv utan med ett jämställdhetsperspektiv, har sett att det som behövs för att jämställdhetspolitiken ska få genomslag är en ny myndighet som har ansvar för jämställdhetsfrågorna och inte för massor med annat i första hand. Den ska vara nationell och samla ansvaret för jämställdhetspolitiken. Det är det som behövs om vi ska uppnå jämställdhet.

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen Falk, för försöket till svar! Man kan leka lite grann med ord och tala om olika former av strukturer, men det lönar sig också att lyssna på den konkreta frågan.

Återigen: Varken jag eller någon annan har mig veterligen ifrågasatt att ett samlat ansvar behövs och att det skulle vara gynnsamt. Det vi ifrågasätter är om man verkligen behöver en helt ny myndighet för detta. Man kanske i stället ska förlägga det hela exempelvis till någon av dem som i dag på ett föredömligt sätt ansvarar för det här inom sina ansvarsområden. Att säga att man inte har uppnått något med befintliga strukturer ser jag som ett slag i ansiktet på många av de goda verksamheter som finns runt om i landet i dag.

Annika Hirvonen Falk lyfter att man ingenstans har lyckats påvisa att man har uppnått ett jämställt samhälle utan en jämställdhetsmyndighet eller motsvarande. Nej, men man har inte heller lyckats uppnå det med en sådan. Sverige brukar räknas till de mest jämställda länderna i världen alldeles utan en jämställdhetsmyndighet. Jag tror inte att den symbolik som det i slutändan kommer att handla om med en specifik enskild myndighet är det som behövs. Det är innehållet och den faktiska verksamheten som är det viktiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Samordningen kan man som sagt få till utan en egen myndighet. Ansvarsutgivandet kan man också få till utan en helt ny myndighet. Det handlar om att fördela funktionen och att placera den någonstans. Men med regeringens förslag är det inte bara denna funktion man är ute efter, utan man ska flytta på befintlig verksamhet och bryta ned saker som har byggts upp under lång tid. Nu säger man dessutom att man inte har nått särskilt långt med det vi har i dag.

Min fråga kvarstår, helt enkelt: Varför tror regeringen att just en ny myndighet är det sätt som bäst skulle leda oss någonstans dit vi inte är på god väg redan i dag?

Fru talman! Därför att de utredningar som har utvärderat frågan säger att det är det som behövs och därför att de organisationer som arbetar för ett jämställt samhälle efterfrågar just detta. De som är experter på jämställdhetsarbete ser att detta behövs: ett nationellt samlat ansvar i form av en myndighet.

Ärligt talat har jag inte alls hört att oppositionen vill samla ansvaret. Jag har hört att de vill ha kvar det fragmenterade ansvar på olika myndigheter som de under åtta års tid har haft möjlighet att permanenta men inte har permanentat. Det har alltså varit tillfälligt.

Nej, fru talman, jag säger inte att man inte har uppnått saker. Det är klart att man har hjälpt människor. Länsstyrelsen i Östergötland har gjort fantastiska insatser för att motverka den kulturrelativism som har funnits hos alltifrån lärare till kommunpolitiker. Där ser vi att dessa värden ska värnas i denna process.

Men, fru talman, det man inte har uppnått är att se till att mäns våld mot kvinnor upphör. Utvecklingen går i fel riktning. De befintliga strukturerna räcker inte. Det behövs någonting starkare.

(Applåder)

Fru talman! Det var intressant att höra denna replik. Det som förvånar mig mycket är hur stark tilltro Miljöpartiet har till en myndighet. Man kan nästan tro att Miljöpartiet har blivit socialistiskt; det skulle lika gärna kunna vara en vänsterpartist som stod här och talade.

Problemet är att Miljöpartiet talar lite emot sig självt. Organisationsproblemen ligger inte i verksamheterna. De ligger på Regeringskansliet, som inte har lyckats samordna detta på ett bra sätt. Vi anser att samordningen ska göras bättre och att den ska göras centralt. Men nu väljer Miljöpartiet att krossa olika välfungerande verksamheter för att finansiera en ny myndighet som man tror kommer att göra underverk. Jag tror inte att den nya myndigheten kommer att göra underverk. Den kompetens som har byggts upp i Uppsala, i Östergötland och i Stockholm kommer helt enkelt inte att flytta med, såvida inte Miljöpartiet har blivit ett tvångsparti som ska tvinga människor att flytta till en annan stad, i det här fallet Göteborg.

När det gäller frågan om stödtelefonen undrar jag hur det blir med sekretessen för dem som ringer till stödtelefonen om detta ska ligga på en myndighet. Själva grunden i dag - att detta ligger i Uppsala under landstinget och är finansierat av staten - är att sjukvården har en särskild sekretess.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Hur tror Miljöpartiet att denna fråga kommer att lösas om verksamheten flyttas till Göteborg och den nya jämställdhetsmyndigheten? Och hur kan Miljöpartiet garantera att inte kompetensen försvinner?

Fru talman! Inledningsvis vill jag korrigera en missuppfattning som har upprepats i debatten många gånger. Stödtelefonen är en av de verksamheter som utredaren ska överväga om den ska ligga kvar eller inte just för att det är en ganska speciell verksamhet. Om den flyttas finns dessutom alla möjligheter att ändra i sekretessregleringen om det är detta det hänger på.

Fru talman! Moderaterna vill inte åtgärda de problem som finns med dagens bristande strukturer. Moderaterna talar om nackdelarna med att göra förändringar. Samtidigt väljer de att riskera att vi inte uppnår de jämställdhetspolitiska målen. Faktum är att regeringen har gett ett uppdrag till en utredare att presentera hur man kan göra en förstärkt organisation och bevara det som är bra och viktigt i form av befintlig kompetens med mera.

Fru talman! Erik Andersson sa att det som har misslyckats är Regeringskansliets styrning. På sätt och vis är jag böjd att hålla med, för femton - eller hur många de nu är - tjänstemän på jämställdhetsenheten är otillräckligt för att uppnå de ambitiösa men enkla mål som vi har, nämligen ett jämställt samhälle.

(Applåder)

Fru talman! Jag blev inte så mycket klokare efter detta inlägg. Inte heller fick jag helt och fullt svar på den fråga som jag ställde när det gäller stödtelefonen och att man garanterar att kompetensen finns kvar i denna viktiga verksamhet. Det är just kompetensen som är själva kärnan, och den kan man inte upparbeta på en dag. Det tar tjugotals år att få upp samma kompetens som finns i dag i verksamheterna.

När det gäller stödtelefonen säger Miljöpartiet att man ska överväga. Så står det i direktiven för den nya myndigheten. Men det är väl ingenting att överväga? Det är väl bara att ha kvar stödtelefonen. Det behöver inte ens stå i kommittédirektiven att man ska överväga om den ska flyttas eller inte. Det är väl bara att ha kvar den. Det vore bra om du kunde komma med ett svar på om den kan vara kvar, Annika Hirvonen Falk.

En annan kärnfråga är kompetensen och att den inte försvinner. Jag kan inte begripa hur Miljöpartiet tänker. I vanliga fall brukar detta vara ett parti som tror på det lokala samhället och den lilla människan. Jämställdhetspolitik ska i mångt och mycket föras lokalt med resurser uppifrån som visar forskning och utveckling hur man arbetar framåt. Men nu är Miljöpartiet för en supermyndighet som man tror kommer att lösa hela jämställdhetspolitiken. Det tror inte jag på, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Fru talman! Jag tror på lokalsamhällen. Jag tror på föreningars förmåga att komma med fantastiska jämställdhetsprojekt, och det har de också gjort. Men det är inte de som är den kraft som kan sprida detta och implementera det i hela landets alla verksamheter. Där behövs den nationella styrningen.

Fru talman! När en utredning har fått i uppdrag att överväga någonting, till exempel vad gäller stödtelefonen, är det ansvarsfullt att inte föregripa och säga: Vi vet redan hur vi vill göra oavsett vad experten säger. Nu är det i stället upp till utredaren att komma med ett förslag om stödtelefonen.

Fru talman! Egentligen undrar jag varför det är relevant för Moderaterna att engagera sig i jämställdhetsdebatten. Det kommer progressiva förslag från Vänstern, Liberalerna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna med flera, men Moderaterna är alltid emot dessa förslag. Det har sett ut på det viset sedan 1919, då Moderaterna röstade emot kvinnlig rösträtt, och det fortsätter under denna mandatperiod. Nu har man bland annat röstat ned den tredje pappamånaden och avskaffandet av vårdnadsbidraget.

Jag tänker dock att det kanske inte gör så mycket, fru talman, för till slut har Moderaterna ändå accepterat och ställt sig bakom grundläggande principer, till exempel kvinnors rätt till abort. Jag är därför inte särskilt orolig för att Moderaterna är emot, i alla fall så länge de inte börjar förhandla jämställdhetspolitik med Sverigedemokraterna.

(Applåder)

Fru talman! Snart har jag förmånen att leda den svenska delegationen till kvinnokommissionen i FN i New York. Årets tema är ekonomisk självständighet.

Jag har haft möjlighet att delta där kanske så många som 15 gånger under årens lopp. Det händer dessvärre att kvinnor som jag träffar där det ena året inte är där året därpå. Detta beror ibland på att de sitter fängslade, att de har blivit hotade eller - i värsta fall - att de har blivit skadade eller mördade för sitt engagemang. Det är farligt att vara kvinnorättsaktivist i många länder i dag.

Deras kamp för jämställdhet hänger ihop med vår kamp i Sverige. Att ifrågasätta maktförhållanden och kräva rättvisa baserat på kön har alltid varit förknippat med ett pris - ibland med allvarliga konsekvenser för frihet och liv, ibland till priset av förlöjliganden och förminskanden. Ändå måste vi kämpa på och gå framåt.

Vi är många som ser med oro på det som händer i världen i dag, vilket vi också har hört här i kammaren. Den globala agendan har inte nödvändigtvis sexuella och reproduktiva rättigheter och jämställdhet högst upp just nu. Särskilt flickors, kvinnors och hbt-personers rättigheter ifrågasätts.

Genom våra internationella nätverk och Sveriges bistånd stärker vi modiga kvinnorättsaktivister och män som kämpar för jämställdhet. Det är det enda rätta, men det handlar också om att vi delar den här världen.

Vad vi gör i Sverige har stor betydelse för oss som bor och lever här, men det har också stor betydelse utanför våra gränser. Vi som har möjlighet att driva dessa frågor har ett särskilt ansvar att flytta fram positionerna. Sveriges feministiska regering tar detta ansvar. I dag ska vi framför allt tala om den nationella jämställdhetspolitiken.

Fru talman! Jämställdhet uppnås genom politisk vilja och politiska beslut. Den uppnås genom en vilja att förändra och förbättra människors vardag och liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Jag företräder världens första feministiska regering. Vi vill se ett jämställt samhälle, både för att detta är rätt och för att jämställdhet leder till ekonomisk tillväxt och till ett mer jämlikt samhälle. Jämställdhet är ett frihetsprojekt för både kvinnor och män.

I den skrivelse om jämställdhetspolitiken som vi utgår från här i dag redogörs för två nya delmål, som vi har hört tidigare i debatten: jämställd utbildning och jämställd hälsa. Vi behåller det övergripande målet om att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv samt de tidigare fyra delmålen. Det gläder mig att vi verkar ha en relativt stor samsyn om dessa delmål, eftersom det är de som styr jämställdhetspolitiken och eftersom det är dem som vi mäter resultat mot.

Att både män och kvinnor ska involveras i och bidra till jämställdhetspolitiken är en viktig utgångspunkt för regeringen. En jämställdhetsmyndighet inrättas den 1 januari 2018, och en kommitté har påbörjat arbetet med att förbereda bildandet av myndigheten.

Myndigheten ska ha ett brett uppdrag som omfattar alla de jämställdhetspolitiska målen. Den ska arbeta strategiskt, kunskapsstödjande och samordnande. Den ska se till att regeringens politik genomförs och att resultat uppnås för de resurser som vi satsar. Flera uppdrag som i dag ligger splittrade på andra myndigheter samlas ihop och permanentas.

Trots skickliga individers hårda arbete har jämställdhetspolitiken alltför länge byggts på tillfälliga satsningar med dåliga förutsättningar för långsiktig samhällsförändring. Detta har också belagts och kritiserats i utredningar och rapporter.

Jämställdhetsutredningen tillsattes av den förra regeringen, eftersom man hade insikter om detta. Utredningens viktigaste slutsats var att det krävs en permanent struktur på nationell nivå för att kunna säkerställa att politiska prioriteringar och medel som satsas får genomslag i styrningen av myndigheter och verksamheter på jämställdhetsområdet för att förändra människors liv - det är ju detta vi pratar om här.

Riksrevisionen konstaterade i sin rapport, som granskade den förra regeringens jämställdhetspolitik, att denna politik inte hade fått tillräckligt genomslag. Man fick inte ut effekter för de medel som man satsade på det jämställdhetspolitiska området.

Lite självkritik kanske man kan ha i den här debatten. Riksrevisionen säger att de satsningar som gjordes inte nådde fram till att våldet minskade. Detta är ett faktum. Det är en av de stora slutsatserna i denna rapport. Det gjordes många bra saker, men de fick inte den samlade effekt som man sa att de skulle få.

Att vi behöver en jämställdhetsmyndighet och en samlande kraft är någonting som kvinnorörelsen, jämställdhetsorganisationer och professioner på området har pekat ut. De har lång erfarenhet och stor kunskap på detta område. Dessutom har FN haft synpunkter på att Sverige inte har en nationell struktur för att genomföra jämställdhetsarbetet.

Som en del i den skrivelse som regeringen har presenterat finns en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, vilket har nämnts här tidigare. Denna strategi inbegriper arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck samt frågor om prostitution och människohandel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Att förebygga att våldet utövas, snarare än att bara hantera konsekvenserna av våldet, är ett viktigt komplement till stödet till våldsutsatta. Regeringens strategi sätter fokus på förebyggande arbete och även på mäns delaktighet och ansvar för att stoppa våldet.

Insatser mot våld i samkönade relationer är en viktig komponent i strategin. Vi uppmärksammar också det faktum som ofta glöms: att kvinnor med funktionsnedsättningar, dessvärre, oftare än andra kvinnor är utsatta för våld.

I strategin föreslår vi till exempel ändringar i examensbeskrivningar, så att kunskap om mäns våld mot kvinnor och om våld i nära relationer ingår i utbildningar för relevanta yrkesgrupper. Detta är något som sedan länge har efterfrågats av professioner och organisationer.

Vi inleder också en granskning av skolans sexualundervisning för att stärka budskapet om jämställdhet och kunskapen om rättigheter på detta område. Vi kartlägger och utvärderar de insatser som görs som är riktade till våldsutövare. Vi vill också ha förslag på vad mer man kan göra för att förebygga att våldet upprepas, även när det gäller hedersrelaterat våld.

De samlade åtgärderna på detta område omfattar insatser på drygt 1,3 miljarder kronor för perioden 2017-2020. Detta innefattar de 100 miljoner kronor till kvinnojourerna som vi tillsammans med Vänsterpartiet redan har tillfört.

Fru talman! Hedersrelaterat våld och förtryck måste bekämpas. Den jämställdhet som vi kämpar för måste gälla alla - den är inte relativ. Alla kvinnor, män, flickor och pojkar ska ha rätt att göra sina val och välja sin livsväg - den ska inte dikteras av andra.

Därför anser regeringen att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck behöver stärkas, och detta är en prioriterad fråga för oss.

Länsstyrelsen i Östergötland ges fortsatt uppdrag att ansvara för det nationella kompetensteamet, som bland annat ger verksamhetsnära vägledning och stöd åt yrkesverksamma. Därutöver ges länsstyrelserna generellt fortsatt stöd på det här området.

Jämställdhetsmyndigheten ska också få i uppdrag att arbeta strategiskt och tydligt mot hedersrelaterat våld och förtryck. Uppdraget är att man ska inrikta sig på nationell kunskapsinsamling samt strategiska och övergripande frågor så att vi kan ni långsiktigt hållbara effekter på området. Detta tillsammans med arbetet på Länsstyrelsen i Östergötland innebär en klar förstärkning av arbetet mot det hedersrelaterade våldet.

Det stämmer, som vi hörde här, att vi har fört samtal med Liberalerna inför detta beslut. Det har varit konstruktiva samtal. Jag samarbetar gärna med partier som har en historia av att vilja någonting på jämställdhetsområdet. Det är bra för Sverige, och det är bra för jämställdheten.

Regeringen kommer också att kartlägga förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck inklusive barnäktenskap och tvångsäktenskap. Man ska också utreda i vilken utsträckning utsatta har fått stöd. Det efterfrågades här i debatten, och det är alltså en åtgärd som regeringen redan har aviserat.

Regeringen kommer även att uppdra åt en särskild utredare att utvärdera 2014 års lagstiftning mot barnäktenskap och tvångsäktenskap. Frågan om en särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv kan införas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Vi har dessutom gjort informationsinsatser om jämställdhet, sexuell och reproduktiv hälsa samt rättigheter för asylsökande och nyanlända barn och unga.

Fru talman! Det är inte tillåtet att ingå barnäktenskap eller tvångsäktenskap i Sverige. Min och regeringens utgångspunkt är att inget barn, oavsett bakgrund, ska vara, behandlas eller betraktas som gift i Sverige. Ensamkommande barn som kommer hit utan vårdnadshavare och som uppges vara gifta ska garanteras sina rättigheter och behandlas som andra ensamkommande barn.

Regeringen beslutade i torsdags om ett uppdrag till Socialstyrelsen om att man ska göra en fördjupad analys utifrån dessa utgångspunkter av socialtjänstens handläggning och stöd till de barn som uppges vara gifta. Utgångspunkten är att dessa barn ska placeras och behandlas som andra ensamkommande barn. Socialstyrelsen ska också ta fram en förstärkt vägledning till kommunerna i den här frågan.

Fru talman! Sveriges ståndpunkt när det gäller prostitution och kriminalisering av sexköp är väl känd. Vi har också ökat ambitionerna på det området när det gäller att tillsätta en ambassadör mot människohandel.

Regeringens mål är att kvinnors sysselsättningsgrad ska vara lika hög som mäns och att löneskillnaderna ska utjämnas. Löneskillnaderna har minskat, men det går för långsamt. Vi lägger därför fram en handlingsplan för jämställda löner, och vi har återigen infört att lönekartläggningar ska göras varje år.

Förutsättningarna för heltidsarbete måste också förstärkas. Gruppen utrikes födda kvinnor är den grupp som ökar mest i arbetskraftsdeltagande, men från låga nivåer. Arbetsförmedlingen ska därför komma med en handlingsplan för hur andelen utrikes födda kvinnor som går in i arbete eller till studier ska öka.

Det är väldigt viktigt med en väl fungerande välfärdssektor för kvinnors och mäns möjligheter till arbetskraftsdeltagande. Vi satsar, tillsammans med Vänsterpartiet, 10 miljarder på kommunerna.

Fru talman! Historien har visat att många av de frågor som mitt parti har drivit tillsammans med en stark kvinnorörelse har flera partier på den borgerliga sidan faktiskt varit emot. Nu omfamnar man dessa frågor, och det är naturligtvis bra. Ibland kallar man det för självklarheter och säger att det är svenska värderingar som man tar för givna. Ja, det är oftast bra, men det går inte att vara emot alla konkreta förslag när de läggs fram, låta andra göra jobbet och ta fajten och sedan påstå att man själv har tagit historiskt ansvar.

Det finns också i Sveriges riksdag ett parti som förutom att de är främlingsfientliga faktiskt har en rad - som jag ser det - klart kvinnofientliga förslag. Sverigedemokraterna talar gärna om jämställdhet som en svensk värdering, men deras förslag skulle ta oss tillbaka till minst 50-talet, innan vi genomförde alla förslag som har bidragit och lett fram till den grad av jämställdhet som vi har.

Det gäller till exempel abortlagstiftningen, som Sverigedemokraterna är emot. De är för vårdnadsbidrag, men vi vet vad det ledde till under den förra regeringen. Sverigedemokraterna har synpunkter på särbeskattning. Det låter tekniskt, men det är en oerhört stor fråga för den som kan den jämställdhetspolitiska historien. Sverigedemokraterna är också för vårdvägran när det gäller kvinnors rätt till abortvård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Detta är allvarliga saker, och de går inte att förena med den jämställdhet som vi känner till. Därför kommer jag i debatten med intresse att lyssna på Moderaterna, som har sagt att de ska börja samarbeta - vilket jag beklagar - med Sverigedemokraterna. Hur ska ni hantera dessa frågor? Vad är ni beredda att kompromissa bort i era samtal med Sverigedemokraterna? Vad är ni beredda att förhandla om när det gäller det som vi alla har kämpat så hårt för och det som vi har uppnått för svensk jämställdhet? Det skulle jag gärna vilja veta och det vill säkert också män, kvinnor och väljare i Sverige känna till.

Fru talman! Jämställdhet är ett frihetsprojekt för både kvinnor och män. Jag företräder en regering som tror på verklig förändring. Vi står inför stora utmaningar. Det är svåra tider för jämställdheten. Men vi har möjligheter. Världen går att förändra.

(Applåder)

Fru talman och statsrådet Åsa Regnér! Det är många saker som vi är överens om i det jämställdhetspolitiska arbetet. Historiskt har vi haft ett stort samarbete. När jag kom in i riksdagen och blev förbundsordförande för centerkvinnorna hade vi ett nära samarbete med de olika kvinnoförbunden över alla partigränser. Vi var alltid överens om målen men inte alltid om vägen dit.

En av de överenskommelser som vi träffade över de politiska gränserna ledde till att vi var med om att bygga upp Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala. Ingegerd Sahlberg var utredare när det föreslogs för regeringen. Hon var socialdemokratisk riksdagsledamot från Halland. Hon såg till att bjuda in oss kvinnoförbundsordförande, bland annat mig och Désirée, till dessa möten. Vi diskuterade och såg till att det fanns en enighet om detta.

När det gäller målen i skrivelsen är vi eniga om att det är väldigt bra att tillföra dessa två ytterligare mål. Vi uppskattar mycket helhetsgreppet för strategier i arbetet mot våld. Det är en utmaning att få det på plats. Vi uppskattar också att det ska bli en bättre styrning och sammanhållen uppföljning och utvärdering.

I dessa delar är vi överens, men vi har valt att lägga det på en befintlig myndighet i stället för att inrätta en ny, så i den delen är vi oeniga.

Det som jag är djupt oroad över är processen. Vi har olika uppfattning om hur myndigheten ska se ut och var den ska ligga. Men det allvarligaste är ju att man någonstans slår sönder verksamheten i de kompetenscentrum som vi har varit överens om att bygga upp - NCK:s medel, Länsstyrelsen i Stockholm som arbetar med prostitution och trafficking samt Länsstyrelsen i Östergötland. Jag har hela tiden uppmanat er: Riv inte ned utan bygg vidare! På vilket sätt kan du, Åsa Regnér, garantera att dessa kompetenscentrum kommer att finnas kvar?

Fru talman! Det gläder mig att det finns så mycket engagemang i den här debatten. Det har präglat förmiddagen, och det gläder mig också att vi har en samsyn kring många av de stora frågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Jag vill bara säga att den riksdagsledamot som också var statssekreterare under lång tid heter Ingegerd Sahlström.

Jag följde väldigt nära arbetet med att inrätta Nationellt centrum för kvinnofrid. Det var en ganska komplicerad process. Inte heller då fanns det någon struktur för styrningen av jämställdhetsfrågor. Därför följde jag det arbetet oerhört nära, och arbetet som görs där är väldigt bra.

Därför har vi också en nära dialog med Nationellt centrum för kvinnofrid när vi nu håller på att etablera och diskutera den nya myndigheten - detta för att säkerställa att det arbetet utförs på ett kvalitetsmässigt bra sätt. Det gäller också de delar som bör vara kvar där. Jag skulle vilja säga att vi håller på med det dagligen.

Jag måste få ställa en fråga tillbaka. Är ni för en myndighet nu men en annan sorts myndighet? Själva kritiken som Riksrevisionen riktade mot er var att de drygt 2 miljarder som ni hade till ert arbete för jämställdhet inte användes på ett bra sätt och att ni inte fick ut de effekter ni ville. Exempelvis minskade inte våldet.

Riksrevisionen säger att det arbete som finns i dag är för splittrat, eftersom vi inte har någon jämställdhetsmyndighet till skillnad från alla andra politikområden där det finns en myndighet. Vi ska uppnå bättre effekter nu.

Jag förstår inte riktigt: Ibland vill ni att det ska vara som det alltid har varit, och ibland vill ni ha en myndighet.

Fru talman! Då har statsrådet inte läst våra motioner speciellt noga, för vi har i många år sagt att det behöver finnas en myndighet som får det sammanhållande ansvaret. Vi vill inte inrätta en ny myndighet, utan vi vill använda en befintlig myndighet.

Vårt argument för detta är att det finns en risk när man inrättar en ny myndighet att ansvaret alltid landar där. Under väldigt många år har vi arbetat på ett sätt som har varit framgångsrikt, och det handlar om att se till att alla har ett ansvar. Oavsett var man finns i Myndighetssverige är det allas ansvar att se till att ha ett bra och utvecklande arbete vad gäller detta. Vi skulle vilja ha ett samordnaransvar i en enda myndighet, men inte i en ny myndighet.

Det blir lite grov retorik när man talar om anmälningsbenägenhet och säger att fler anmäler. När vi inrättade och utökade uppdraget till Nationellt centrum för kvinnofrid och när vi sjösatte handlingsplanen var vi tydliga med att det under en period skulle komma att innebära att antalet anmälningar ökar.

Enligt Trumps retorik just nu har vi en våldtäktshuvudstad. Det beror på att vi registrerar mer, och vi har dessutom ökat anmälningsbenägenheten. På samma sätt blir det när det gäller våld mot kvinnor. Jag utgår från att detta inte är helt ny materia och att det inte bara handlar om att våldet ökar, även om det också är en del.

Om vi tittar på arbetet med att ta fram spårsäkringssatser ser vi att många fler har valt att anmäla och även tar steget vidare efter anmälan. Det ankommer på andra myndigheter att göra samma resa som NCK har gjort genom att ta fram olika metoder och genom utveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

NCK:s uppdrag handlar om att kombinera forskning och utveckling tillsammans med den kliniska verksamheten. Kommer detta att finnas hos den nya jämställdhetsmyndigheten?

Fru talman! Annika Qarlsson! Det är inte jag som från början har sagt att ert arbete var för splittrat och att ni inte fick ut effekter för de resurser som satsades, utan det var Riksrevisionen och den utredning som ni själva tillsatte och som skulle titta på jämställdhetsarbetet. Det är de som säger att våldet inte sjönk under den tid då ni hade goda intentioner och pengar för att minska våldet mot kvinnor i Sverige.

Man har gått igenom er politik, och det har gjorts genom ett gediget arbete. De säger att strukturen inte håller, utan måste förstärkas. Detta har ingenting med Trump att göra. Det är Riksrevisionen och den utredning som ni själva tillsatte som har kommit fram till dessa slutsatser.

Vi har nu en strategi på 1,3 miljarder under en fyraårsperiod för att få ett starkt arbete för frågan om våld mot kvinnor, för att vi ska minska våldet mot kvinnor och för att vi ska se till att slaget inte utdelas eller att våldtäkten inte sker. Vi ska göra alla dessa insatser för att minska våldet och få ned siffrorna. Detta kan ni väl ändå inte vara emot?

Det är detta slags arbete som ska stärkas genom att man samlar insatserna på myndigheten. Därmed får vi en möjlighet att se om vi är på rätt väg. Om vi är det - vad bra! Då gör vi mer av det som funkar. Är vi på fel väg får vi styra om. Denna uppföljningsmekanism hade ni inte.

Ni satt i regeringsställning i åtta år och permanentade inte de verksamheter som ni nu gärna vill ha kvar. Det är bra att ni vill ha kvar frågan om våld mot kvinnor på dagordningen. Men varför permanentade ni dem inte själva?

Fru talman! Jag uppskattar mycket att jämställdhetsministern är här i dag för att debattera denna viktiga fråga. Det stämmer att vi är överens om de övergripande målen och om delmålen. Det är i hur arbetet ska organiseras som vi skiljer oss åt, och det är den stora kärnpunkten. Det är också en ganska viktig del av ärendet.

Jag ställer samma fråga till jämställdhetsministern som jag har ställt till många andra, för det är ändå jämställdhetsministern som har makten att förändra något i vårt land.

Flera tunga remissinstanser har haft invändningar mot att lägga ned olika fungerande verksamheter som exempelvis finns i Uppsala och i Östergötland. Många frågar sig hur det kommer att bli. Man får inte alldeles tydliga svar i skrivelsen. De personer som arbetar i verksamheterna förväntar sig ett svar på varför regeringen väljer att slå sönder fungerande verksamheter och bilda en ny jämställdhetsmyndighet.

Man kan nästan tro att bildandet av en ny jämställdhetsmyndighet beror på att ni vill visa att ni tror på dessa frågor och vill få mediernas blick på det. Men i själva verket slår ni faktiskt sönder det viktiga arbete som har gjorts under många år när ni organisatoriskt sett gör så här.

För övrigt vill jag ställa en annan fråga till jämställdhetsministern. Jag undrar hur en jämställdhetsminister kan vara med på en bild i sociala medier och skämta om tvång och förtryck av kvinnor. Det är en väsentlig skillnad: I Iran hamnar man i fängelse om man inte klär sig på ett visst sätt, men det gör man inte i Sverige. Vilka signaler ger detta till kvinnor som i hederns namn förtrycks i Sverige? Och tyder det inte på ett synnerligen dåligt omdöme, fru talman, när en jämställdhetsminister ställer upp på en sådan bild?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Fru talman! Det är glädjande och bra att Moderaterna uttrycker ett stöd för de jämställdhetspolitiska målen, för det är ju dem vi styr utifrån, och det är i förhållande till dem som vi ska mäta våra insatser, aktiviteter och tid. Däremot lyser era förslag på det jämställdhetspolitiska området med sin frånvaro vad gäller att flytta fram positionerna. Ni är nästan alltid emot konkreta förslag som läggs fram.

Nu är ni i efterhand för en hel del verksamheter på det jämställdhetspolitiska området. Jag frågar även dig: Varför permanentade ni inte exempelvis arbetet på Länsstyrelsen i Östergötland? Jag vill verkligen veta det, eftersom ni nu driver det så hårt.

Min ambition är att förstärka jämställdhetsarbetet, och jag drar lärdom av de utredningar och rapporter som har gjorts. De handlar om er tid vid makten och om den jämställdhetspolitik som då fördes. Här finns konkreta förslag om hur man kan förstärka effekten av jämställdheten och i människors liv i förhållande till det som den borgerliga regeringen uppnådde. Därför har jag tagit ett förslag om en jämställdhetsmyndighet ad notam. Vi har ju myndigheter på alla andra politikområden i Sverige.

Jag tycker att de samtal som vi förde med Liberalerna var bra. Vi kunde då sammanföra våra synpunkter på dessa frågor, och genom de samtal som vi förde har vi förstärkt de hedersrelaterade insatserna mot hedersrelaterat våld.

Vad gäller den där bilden ber jag Erik Andersson att ta debatten med finansministern. Det är hon som har kommenterat allt detta. Mina ambitioner är att stärka jämställdhetsarbetet i Sverige och människors liv.

Fru talman! Jag kan ta det med finansministern, men jämställdhetsministern var faktiskt med på bilden. Det tyder på något sätt på ett godkännande av ett dåligt omdöme.

Jämställdhetsministern säger att vi moderater alltid är emot allting. Ja, det är klart att vi är emot dåliga förslag. Vore förslagen bra hade vi inte varit emot dem. Det är inte så konstigt.

När det gäller att permanenta exempelvis verksamheten i Östergötland, som sköttes i projektform, vill vi göra det eftersom verksamheten är bra. Vi vill garantera att denna verksamhet kan finnas kvar och inte slås sönder genom att man bildar en ny jämställdhetsmyndighet, som många tror kommer att göra stora underverk för jämställdheten i landet.

Men som jag tidigare sagt i debatten är de väsentliga problem som vi har att ta tag i att kvinnor blir slagna och att kvinnor lever under förtryck och våld. Det är där vi ska lägga de stora resurserna, och de olika verksamheterna i Uppsala och Östergötland har varit ett viktigt tillskott för att förhindra, motarbeta och förebygga ett dåligt och unket beteende som vissa människor har. Jag har inget mer att tillägga, fru talman.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Fru talman! Erik Andersson! Du talade i ditt inledningsanförande om många års arbete för jämställdhet. Jag menar allvar med att jag tror att man både måste kunna sin historia och måste se sin roll när det gäller att stödja jämställdhetspolitiska förslag. Kännetecknande för Sverige är till exempel vår abortlagstiftning. Den var ni inte för när den infördes. Särbeskattningen var ni heller inte för när den infördes. Det är ni nu, vilket jag förstås tycker är väldigt bra. Men jag menar att man måste se sin del av historien och de skeden man själv är delaktig i.

Nu vill ni inte ta steg som jag är helt övertygad om kommer att leda till att Sverige får en mycket mer professionell styrning av jämställdhetsarbetet. Detta kommer att göra rättvisa åt alla de insatser som görs i dag och ge en förmerad effekt jämfört med det vi får ut i Sverige i dag.

I jämställdhetspolitiken under er tid var det framför allt två saker som stack ut, dels att våldsnivåerna inte sjönk trots insatser på området, dels att man inte kan mäta vilka effekter de satsade pengarna fick. För mig är det en ganska stor fråga. Det är skattebetalarnas medel. De har rätt att kunna utkräva ansvar, men det kan de inte i dag på jämställdhetsområdet.

Men det är också så att den ekonomiska jämställdheten inte förbättrades nämnvärt, och det är någonting som tas upp i de här rapporterna. Det tar jag väldigt allvarligt på. Jag vill förstärka hela jämställdhetsarbetet och hålla ihop de jämställdhetspolitiska målen. Jag är säker på att en myndighet på det här området är en del för att förbättra vårt jämställdhetsarbete.

(Applåder)

Fru talman! I dag är det brottsofferdagen. I Brås statistik från 2015 kan man läsa att 18 100 sexualbrott registrerades under året, varav 5 920 våldtäkter. Vad gäller våld i nära relationer var det 17 000 misshandelsbrott. Ungdomsstyrelsens tidigare undersökning om hedersvåld visar att 5 procent av de unga inte känner att de kan gifta sig med vem de vill. Det är siffror som jag tror att statsrådet känner till. Ungefär 70 000 unga mellan 16 och 25 år känner att det inte är tillåtet att bestämma över sitt liv.

I det sammanhanget vill jag säga att det finns många verksamheter som vi byggde upp under alliansregeringen - eller tidigare; NCK fanns ju redan under tidigare regeringar. Vi har varit överens om att vi måste stärka de olika kompetenscentrumen. Nu har jag varit med så länge i jämställdhetsarbetet att jag har varit med och föreslagit just de här nationella kompetenscentrumen, liksom nationella handlingsplaner. Här har vi lyckats bygga upp verksamheter som man inte kan bygga upp i en myndighet.

Då kvarstår frågan om hur samordningen ska ske. Som sagt säger både Statskontoret och olika utredningar att det finns andra alternativ att jobba på, som en delegation - någon föreslår ett nationellt råd - och att det alltid är en regering som har det yttersta ansvaret för samordningen. Kommer regeringen att släppa det här ansvaret till myndigheten nu, eller hur kommer det att se ut? Kommer de stödfunktioner som de här verksamheterna har att finnas kvar? Jag tycker inte att någon av oss här har fått svar på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Fru talman! Jag fick förut synpunkten att jag ska ställa frågorna nu, och jag gör så. Varför stöttade inte ni och era kollegor i Alliansen att permanenta de verksamheter som ni nu hela tiden tar upp i era anföranden? Varför gjorde ni inte det under åtta år, om ni tycker att de är så viktiga? Jag tycker också att de är viktiga, och vi kommer att permanenta verksamheter för att samla ihop dem i jämställdhetsmyndigheten. En del kommer att vara kvar på de platser där de finns i dag. Men det som är strategiskt övergripande och som gör att man kan se om vi är på rätt spår eller inte, om vi får ut det vi har tänkt av våra pengar och om vi jobbar strategiskt på jämställdhetspolitikens område i förhållande till våra prioriteringar eller inte ska ligga på jämställdhetsmyndigheten. Jag undrar faktiskt varför ni inte tog chansen att permanenta de här verksamheterna under era åtta år vid makten.

En delegation om våld mot kvinnor fanns när kvinnofridslagstiftningen infördes i slutet av 90-talet, Désirée Pethrus. Vi gjorde det då. Allt det vi nu ser är en utveckling av det. Vi har kommit jättelångt sedan vi hade en delegation om våld mot kvinnor i Sverige. Vi har redan provat det. Allt det vi gör är en utveckling av kvinnofridslagstiftningen - åtminstone var den en startpunkt för väldigt mycket arbete. Den följdes också åt av en delegation. Vi är förbi det sedan länge.

Vi har över 180 myndigheter i Sverige. Ska vi inte styra Sverige på det sättet? Ska vi inte ha myndigheter i vår förvaltningsmodell längre? Om du tycker att vi ska ha myndigheter på andra områden, varför ska vi då inte ha det här, så att människor kan utkräva ansvar och få effekter för sina skattemedel också på jämställdhetspolitikens område?

Fru talman! De verksamheter som vi har byggt upp med nationella kompetenscentrum har oftast haft långa avtal. Östergötland fick väl bara ett år i stället för fem år, om jag inte minns fel. Man kan absolut diskutera om de ska permanentas eller inte, men jag tror att det viktigaste är att vi har försökt hitta nya verksamheter som kan svara upp mot de stora behoven av kunskap, kompetens, stöd till olika verksamheter ute i landet och stöd till enskilda. Det är den typen av verksamhet som ofta efterfrågas. Vi måste bli bättre i myndigheter, i samhället och i ideella organisationer på att möta de utsatta kvinnorna. Då är frågan om det är det vi egentligen behöver bygga upp, snarare än en myndighet. Det är den avvägningen som vi ska göra här.

Sedan är det absolut möjligt att vi skulle kunna landa i någon typ av myndighetsliknande form för samordningen. Men det vi i oppositionen kanske främst har ett fokus på är: Varför slå sönder de här väl fungerande verksamheterna, som vi har byggt upp under så lång tid, med så stor möda och med så stor kraft och som har så stor kompetens? Varför, statsrådet, måste vi slå sönder de här verksamheterna för att finansiera en ny myndighet? Jag tycker att det är konstigt att de ska behöva ta ut varandra. Det är det som har varit vår huvudkritik här i dag.

Jag tror att vi måste försöka se till de utsatta kvinnorna. Att en feministisk regering slår sönder de här verksamheterna känns inte särskilt aktivistiskt. Det är regeringen som leder landet, och det är regeringen och statsrådet som har ansvar för att jämställdhetspolitiken går framåt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Fortfarande är min fråga: Kommer de här stödfunktionerna och det här operativa arbetet att kunna fortsätta efter att vi har fattat ett beslut här i dag? Det är jag inte så säker på, och det är här vi har vår kritik.

Fru talman! Désirée Pethrus kan vara säker på att vi inte slår sönder någonting. I stället förstärker vi jämställdhetsarbetet.

Jag upprepar: Den kritik som riktats mot det arbete Alliansen bedrev på jämställdhetsområdet har inte gått ut på att man hade för lite pengar eller att man gjorde fel saker från början, utan på att arbetet inte fick genomslag. Det fick inte effekt på de jämställdhetspolitiska målen, och därmed inte heller i människors liv. Man använde inte pengarna på ett effektivt sätt. Det var det som hände under de här åtta åren. Därför har vi tagit noga vara på de förslag och analyser som säger att det saknas en nationell sammanhållande struktur för genomförande av politiken.

En kritik som man riktar i underlagen är att det i dag är för splittrat. Varje ställe där man i dag har bra verksamhet har ofta varit en lösning därför att man inte har haft en annan myndighet. Man har lagt det där man har kunnat. Det är väldigt duktiga individer, och det är också ofta verksamheter av god kvalitet som finns där. Man har lagt det så splittrat därför att det inte fanns ett sammanhållande ställe i Sverige på det här området till skillnad från alla andra politikområden, där vi har myndigheter. På de flesta har vi flera stycken.

Jag är helt övertygad om att vi förstärker det samlade jämställdhetsarbetet i Sverige. Framför allt förstärker vi vår förmåga att få ut jämställdhetspolitiken så att den påverkar människors liv. Vi kommer väldigt varsamt att ta vara på den kompetens som finns. Vi för daglig dialog med Länsstyrelsen i Östergötland, NCK och Länsstyrelsen i Stockholm om detta för att göra det på så bra sätt som möjligt.

Fru talman! Eftersom jag utgår från att inget statsråd vill fara med osanning - jag tror att det bara var en miss - kan jag inledningsvis upplysa om att Sverigedemokraterna inte är emot att vi har en abortlagstiftning i Sverige. Däremot är vi beredda att se över veckogränser i takt med medicinsk utveckling.

Vi är inte för någon vårdvägran. Däremot står vi upp för den rätt som en gång var så självklar att man inte explicit skrev in den i vår lagstiftning om att sjukvårdspersonal inte ska behöva delta i samtliga arbetsuppgifter förutsatt att de arbetsuppgifter de inte vill delta i innebär släckandet av någon form av mänskligt liv. Det står inte på något sätt i motsättning till att de som vill genomgå en abort får den genomförd. Det fungerar alldeles ypperligt i flera andra delar av världen.

Jag kan också konstatera att det är beklämmande att vi har en jämställdhetsminister som har så svag tro på kvinnors och för den delen mäns förmåga att själva utforma sina liv att hon per automatik utgår från att ett vårdnadsbidrag eller möjligheten till helt frivillig sambeskattning skulle styra in oss på förlegade strukturer som förut fanns i vårt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Vi är när det exempelvis gäller sambeskattning i det här samhället väldigt bra på att se till hushålls totala inkomst när det gäller vad vi ska ta ifrån dem men inte till att de själva om de så vill ska få möjlighet att få välja att ha sambeskattning om de vill ha helt gemensam ekonomi.

Jag är här för att ställa en fråga. Jag vill tacka statsrådet för att hon ägnade betydligt längre tid i sitt anförande än de ord som finns i skrivelsen åt hedersproblematiken i vårt land. Vi vet att det har gått alldeles för lång tid med alldeles för många missar. Vi vet att vi var det enda parti som 2014 påtalade att äktenskapslagstiftningen inte räckte i och med det undantag som fanns. Min fråga är: När tror statsrådet att det kommer att finnas en lag där alla former av barnäktenskap är totalförbjudna?

Fru talman! Att vägra kvinnor som söker sin lagliga rätt till abort en sådan insats är vårdvägran. Det är inget annat. Det fungerar inte ypperligt i andra länder. Det är en skymf mot kvinnor att påstå det. Det finns länder där enskild vårdpersonal och hela sjukvårdsinrättningar kan känna: Nej, jag har ingen lust med detta, åk någon annanstans. Det kan få fasansfulla konsekvenser för kvinnor. Vi måste tala om det vi talar om här. Det går inte att vara för vårdvägran och påstå att man står på kvinnors sida.

Ni vill visst inskränka aborträtten. Den svenska abortlagen har möjligheter för kvinnor som söker abort senare i graviditeten att göra det. De som gör det senare än den tolfte veckan gör det ofta därför att de har sett svåra fosterskador eller för att det finns väldigt svåra psykosociala problem som den enskilda flickan eller kvinnan möter. Det är heller inte politiker som sätter gränsen i den svenska abortlagstiftningen, vilket jag tycker är ett bra system. Ni är inte för den svenska abortlagstiftningen. Ni är emot grundläggande delar i den som handlar om kvinnors frihet.

Jämställdhet i Sverige bygger på att kvinnor liksom män kan försörja sig själva. Det är en väldigt viktig del i jämställdhetspolitiken och också i den svenska modellen. När särbeskattning infördes på 70-talet gjorde den att kvinnors arbetskraftsdeltagande steg enormt. Det är nog den enskilt viktigaste reformen för att åstadkomma det som vi i dag bygger hela jämställdhetsarbetet på. Ni ifrågasätter det. Det går inte att vara för jämställdhet om man är emot särbeskattning. Det är omöjligt.

(Applåder)

Fru talman! Jag kan tyvärr inte tacka för svaret, för jag fick inget sådant. Min fråga kvarstår således. När kommer vi att ha en effektiv lagstiftning som stoppar alla barnäktenskap i vårt land på plats oavsett var och när de är begångna? Eftersom frågan kvarstår kan jag fortsatt kommentera de påståenden som jag fick tillbaka.

Nej, vi är inte för vårdvägran. Ja, det finns länder där man gjort möjligheter till att det blir totalt stopp för möjligheten till abort. Det är inte okej. Men det finns också länder där det fungerar bra, exempelvis vårt grannland Norge. Där har man inte några som helst problem med att kombinera samvetsfrihet och tillgänglighet till all form av vård inom barnavård och mödravård som finns inklusive abort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Vi vet att vi har en stor brist på barnmorskor i vårt land. Det är väl alldeles förskräckligt om personer inte kan söka sig till den branschen för att de inte känner att de kan se till sin helhet. Där har vi snarare problemet än att några få skulle kunna säga: Just den här verksamheten kan vi väl försöka schemalägga så att jag inte deltar i den. Det är två helt olika frågor att diskutera rätten till samvetsfrihet och att hävda att det skulle vara detsamma som vårdvägran.

Jag har också en kort sista kommentar om sambeskattning och särbeskattning. Vi är inte emot särbeskattning. Vi är däremot för fler möjligheter generellt. Vi har också tagit ställning för att det vore intressant att se och utreda. Skulle det över huvud taget vara möjligt för de familjer och par som så önskar att ha sin ekonomi gemensam fullt ut?

Det skulle givetvis innebära att det återspeglades även på andra håll med gemensamma pensionsinbetalningar och sådant. Det skulle vara under tidsbegränsade tider, och det är inget skarpt förslag. Vi vill utreda möjligheterna över huvud taget. Vi vill inte låsa in myndiga personer i vårt land i strukturer som är byggda för att komma undan problem som fanns en gång i tiden och som inte finns i dag.

Fru talman! Regeringen har aviserat att vi väldigt snart kommer att fatta beslut om utredningen om barnäktenskap och kommer att ha ett sådant förslag under året.

Nej, det går inte att vara för vårdvägran, sambeskattning och för den delen vårdnadsbidrag. Listan kan göras lång på vad ni egentligen driver. Man kan driva alla de frågorna, men man kan inte samtidigt vara för jämställdhet.

Du sa i ett inlägg att du hade kunnat föreställa dig att göra vad som helst, att ha olika sorters yrken, och inte hade föreställningen att det ena hörde ihop med det andra. Det är toppen! Men det, Paula Bieler, beror på andra kvinnors arbete för jämställdhet, inte ert.

(Applåder)

Fru talman! Vi är överens om en del i detta. Det är bra. Det vi är överens om behöver vi inte diskutera så mycket i detta replikskifte. Vi har dock en synpunkt från Liberalernas sida på en av de delar där vi inte är överens. Det rör målstrukturen för jämställdhetspolitiken.

Sverige får nu sex delmål för jämställdhetspolitiken. Det handlar om maktfördelning, ekonomisk jämställdhet, jämställd utbildning, jämställt obetalt hemarbete, jämställd hälsa och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Sedan kan man förstås diskutera på varje område. Utifrån vilken ideologisk utgångspunkt man har kan man diskutera hur vi vill att den ekonomiska utvecklingen ska se ut, och så vidare.

Vi har ett förslag från Liberalerna och även en reservation i detta betänkande. Vi anser att ett av de delmål som Sverige har - vi bör nämligen ha sju - bör vara integration. Det skulle kunna formuleras ungefär som följer: Kvinnor och män, flickor och pojkar, som invandrar ska mötas av samma förväntningar på alla områden i det svenska samhället och ha samma rättigheter och möjligheter att skapa sig ett självständigt liv i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

Jag måste säga att jag är lite förvånad över att regeringen inte vill detta, fru talman. Vi har alarmerande skillnader mellan kvinnor och män i dag, framför allt inom till exempel etableringen. Det tar för kvinnor mellan nio och elva år från mottagande innan hälften har kommit in på arbetsmarknaden. Motsvarande siffra för män är tre till sju år. Vi ser på område efter område hur detta går igen.

Min fråga till ministern är varför man inte vill att integration ska vara ett delmål för jämställdhetspolitiken i Sverige.

Fru talman! Vi är överens om vissa delar men inte om allting, och vi har fortfarande mycket att tala om här.

När det gäller frågan om integration i förhållande till jämställdhet tycker jag att den är oerhört viktig, och det är någonting regeringen prioriterar. Det är därför vi har flera förslag, bland annat det jag talade om här, till insatser för att fler kvinnor liksom män snabbare ska kunna komma in på arbetsmarknaden och i studier.

Jag för också samtal på de områden jag har ansvar för, när det gäller socialtjänsten eller till exempel placeringar i kommuner, om att man verkligen ska se nyanlända kvinnor som familjeförsörjare lika väl som män. Man ska se kvinnor och män, även om de ingår i ett nyanlänt par, som de individer vi betraktar svenskfödda kvinnor och män som när det gäller förväntningar på egen inkomst och så vidare.

För mig är detta oerhört viktigt; det är en del av både integrationspolitiken och jämställdhetspolitiken och viktigt för mig. Jag är inte främmande för att förstärka området på olika sätt.

När det gäller antalet mål var jag faktiskt lite motsträvig till att utöka till sex mål. Jag tycker förstås att målen är bra, men när man ska ha tydlighet på ett politikområde tycker jag att det är viktigt att man har så få och tydliga mål eller delmål som möjligt, så att man är överens om hur man ska styra och vad det är man satsar medlen på. Sedan blev jag under resans gång övertygad om att vi behöver lyfta fram dessa ytterligare två mål, och det är jag glad för nu.

Jag tar dock gärna med mig frågan, för jag tycker att den är viktig. Jag kommer att titta på hur vi ytterligare kan förstärka den, men jag anser att vi i skrivelsen har en rad förslag som gör det.

Fru talman! Det är glädjande om statsrådet vill ta med sig frågan och fundera ett varv till på den, för den är viktig.

Det finns i någon mening två delar i detta - dels sak, dels struktur. Man kan diskutera båda. Jag är övertygad om att vi kan vara överens om många av de sakliga åtgärder som genomförs och att vi kan vara oense om andra, men den strukturfråga vad gäller de jämställdhetspolitiska målen som vi diskuterar tror jag är väldigt viktig kopplat till integrationen. De integrationsutmaningar vi ser på jämställdhetsområdet går nämligen igen på en rad olika områden.

Det handlar om arbetsmarknaden och inträde på den, att kvinnor tjänar mindre än män och att många kvinnor som har kommit hit till Sverige inte kommer ut och kan förvärvsarbeta nästan alls. Det går igen i pensionerna, och det slår på föräldraskapet samt på en rad andra områden också. Och då är jag endast inne på områden som så att säga berör vårt beredningsområde i arbetsmarknadsutskottet, fru talman. Man kan komma in även på andra delar och se precis samma mönster.

Det vore alltså väldigt positivt om man kunde diskutera hur integrationsfrågorna tydligare kan komma in som ett mål för jämställdhetspolitiken. Det handlar inte bara om alarmerande skillnader mellan kvinnor och män inom invandrargrupper eller inom den invandrade befolkningen; det handlar också om invandrarbefolkningen som någon sorts kollektiv jämfört med den infödda befolkningen. Där ser man stora skillnader som vi verkligen behöver motarbeta.

Detta är några av de absolut viktigaste frågorna som vår nation står inför under de kommande årtiondena.

Fru talman! Regeringens jämställdhetspolitik omfattar alla oavsett bakgrund. Jämställdhetspolitiken är till för alla, och den är inte relativ. Sedan gäller det att hitta metoder för att uppnå de jämställdhetspolitiska målen och se till att alla omfattas av de rättigheter och den frihet det faktiskt innebär om vi når dit. Det kommer vi att arbeta för på olika sätt.

Makt, mål och myn-dighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)