Lagutskottets betänkande i anledning av motioner angående ändringar i giftermålsbalken m. m.

Lagutskottets betänkande nr 9 år 1972

LU 1972:9

Nr 9

Lagutskottets betänkande i anledning av motioner angående
ändringar i giftermålsbalken m. m.

I detta betänkande behandlas

motionen 1972: 277 av fru Anér (fp), såvitt avser punkten 2, vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att motionen överlämnas
till familjelagssakkunniga för beaktande i berörda delar; och

motionen 1972: 654 av herr Johansson i Jönköping m. fl. (s), vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att familjelagssakkunniga
ges i uppdrag att göra en skyndsam översyn av i motionen berörda bestämmelser
och praxis beträffande underhållsskyldighet samt vårdnad
av och rätten till umgänge med barn i upplösta äktenskap.

Motionen 1972: 277 har hänvisats till inrikesutskottet i vad den avser
vissa frågor som rör överkrav på arbetstagare (punkten 1) och övrigt
(punkten 2) till lagutskottet.

Motionerna

Motionen 1972:277

I motionen framhålls att det vid den kommande omarbetningen av
familjerätten finns en rad punkter där mannens rättigheter
måste tillvaratas bättre än som hittills skett. Som exempel härpå nämns
följande.

Att endast omkring 5 % av alla frånskilda män får vårdnaden om
sina barn kan t. ex. inte bero på någon objektiv bedömning av männens
fadersegenskaper utan har andra orsaker.

Att en fader till ett barn utom äktenskapet nästan inte har någon
rätt alls att ta hand om sitt barn, trots att barnet har arvsrätt efter
honom (och han efter det), är en egendomlig anomali i vår familjerätt.

Att fadern inte har något som helst att säga till om, när modern
till hans ofödda barn vill abortera bort det, är en av de frågor abortutredningen
gått förbi utan ett ord, men som måste diskuteras igenom.

Att frånskilda män över huvud taget i förfärande stor utsträckning
rekryterar samhällets »botten» i viss mån på grund av skilsmässolagarnas
tillämpning, kan inte anses nödvändigt av några rättviseskäl.

Motionären anför vidare att det gäller att de nya lagar som är avsedda
att innebära en genomgripande reform av äktenskapsrätten verkligen
försöker skipa rättvisa mellan två parter och inte auto -

1 Riksdagen 1972. 8 sami. Nr 9

LU 1972: 9

2

matiskt utgår från att det ena könet i allt är det sorn behöver försvar
mot det andra. Om t. ex. hyresrätten för den som mer eller mindre
varaktigt sammanbor med en person av motsatt kön skall på något sätt
och efter någon tid övergå från den som står på kontraktet till båda
två eller till den andra parten, så är det enligt motionären viktigt att
detta förhållande är omgärdat med klara och tydliga rättsregler och
att det alltid bringas till parternas kunskap på ett otvetydigt sätt. I de
fall där det är rimligt och förnuftigt att hyresrätten överflyttas från den
ena parten till den andra, måste detta ske med största ordning, rättvisa
och klarhet, så att inte den sista villan blir värre än den första.

Motionen 1972:654

I motionen anförs att de frånskildas situation i vårt samhälle under
senare tid har uppmärksammats i stor utsträckning. I tidningspressen
förekommer allt oftare skildringar av tragedier vilka är en följd av
skilsmässor. I flera fall har det, påpekar motionärerna, visat sig att
den ena maken ålagts att betala så stora bidrag till den andra makens
och till barnens underhåll att vederbörande fått svårt att klara sin
egen ekonomi på ett rimligt sätt, vilket i sin tur medfört andra svåra
sociala problem. En översyn av nuvarande bestämmelser och praxis i
fråga om underhållsskyldigheten och dess konsekvenser är enligt motionärernas
förmenande nödvändig.

Motionärerna framhåller därefter att de största och svåraste problemen
emellertid uppstår när det gäller frågan om vilken av föräldrarna
som skall ha vårdnaden av barnen och om rätten till umgänge med
barnen. Att nuvarande bestämmelser och praxis i dessa avseenden är
helt otillfredsställande anser motionärerna framgå av de många mänskliga
tragedier, som kommer till allmänhetens kännedom. Upplösning
av ett äktenskap skall i så ringa grad som möjligt drabba barnen i äktenskapet,
men i många fall visar det sig att just barnen blir den part
som drabbas hårdast i anledning av skilsmässan.

Motionärerna anför vidare att det ofta förekommer att vårdnadshavaren
på olika sätt försvårar för den andra föräldern att utnyttja den
honom tillerkända rätten till umgänge med barnen. Dessa möjligheter
för vårdnadshavaren att i praktiken förhindra den andra föräldern
från att träffa sina barn leder ofta till ökade motsättningar mellan
parterna och försämrar också relationerna mellan barnen och föräldrarna.
Möjligheterna att komma till rätta med dessa missförhållanden
bör enligt motionärerna omgående prövas. Ett annat förhållande som
motionärerna anser bör uppmärksammas är att vissa utredningar om
barnens placering i samband med skilsmässa tar orimligt lång tid och
att berörda parter — framför allt barnen — under denna tid av ovisshet
utsättes för stora psykiska påfrestningar.

Avslutningsvis hävdar motionärerna att det sålunda enligt deras me -

LU 1972: 9

3

ning finns mycket starka motiv för att nu göra en skyndsam översyn av
de bestämmelser och den praxis som gäller vid lösandet av frågor i
samband med skilsmässor.

Gällande bestämmelser

I 5 kap. giftermålsbalken (GB) finns vissa allmänna bestämmelser om
makars personliga och ekonomiska förpliktelser gentemot varandra under
äktenskapets bestånd. Sålunda föreskrivs i 5 kap. 2 § GB att makarna
är skyldiga att, var och en efter sin förmåga, genom tillskott av
pengar, verksamhet i hemmet eller annorledes bidraga till att bereda
familjen det underhåll, som med avseende å makarnas villkor får
anses tillbörligt. Gör make sig skyldig till uppenbar försummelse av sin
underhållsplikt kan han av domstol förpliktas att utge bidrag till utgifterna
för familjens underhåll. Det är mycket ovanligt att dessa bestämmelser
åberopas i rättegång mellan makar utan att det är aktuellt att
upplösa äktenskapet. Det händer visserligen någon gång att makar som
lever åtskilda på grund av söndring utan att ha begärt hemskillnad eller
äktenskapsskillnad processar om rätt till underhåll. Även sådana processer
är dock sällsynta.

Underhållsplikten består i regel under hemskillnad (11: 25 GB). Principen
är att makar under hemskillnad skall leva på i huvudsak samma
standard som tidigare. Endast i de fall där domstolen funnit, att den
ena maken bär den huvudsakliga skulden till hemskillnaden, kan den
andre maken befrias från skyldigheten att utge underhållsbidrag. Föreligger
synnerliga skäl därtill kan dock även i dessa fall den förfördelade
maken bli skyldig att utge underhållsbidrag.

Även för tid efter äktenskapsskillnad föreligger stundom underhållsskyldighet.
Enligt 11 kap. 26 § GB kan sålunda domstol i anledning av
skilsmässa förplikta make att utge underhållsbidrag till den andre maken,
om denne efter skilsmässan är i behov av bidrag till sitt tillbörliga
underhåll. Underhållsbidraget skall fastställas till belopp som efter vad
med avseende å den underhållspliktiges förmåga och övriga omständigheter
prövas skäligt. I praxis utdöms underhållsbidrag främst om den
ena maken på grund av sjukdom eller invaliditet har särskilt behov
av underhållsbidrag eller om äktenskapet varat lång tid. Det förekommer
emellertid även annars att en frånskild hustru får underhållsbidrag
av mannen efter äktenskapsskillnad om hon har vårdnaden om små
barn och inte kan ta förvärvsarbete på grund av att tillfredsställande
tillsyn över barnen inte kan ordnas. Make som bär den huvudsakliga
skulden till äktenskapsskillnaden får dock ej tillerkännas underhållsbidrag.
Inträder väsentligt ändrade förhållanden äger rätten ändra vad
som tidigare genom rättens beslut eller genom avtal blivit bestämt om
bidrag till makes underhåll (11: 28 GB). Gifter make om sig skall ut -

1* Riksdagen 1972. 8 sami. Nr 9

LU 1972: 9

4

dömt underhållsbidrag ej vidare utgå. Vid såväl hemskillnad som äktenskapsskillnad
åligger det rätten att förordna, vilken av makarna som
skall ha vårdnaden om barnen, samt att besluta om underhållsbidrag
till dessa (11: 27 GB).

Regler om vårdnad av och umgänge med barn samt om underhåll
till dessa finns intagna i föräldrabalken (FB).

Barn i äktenskap står under föräldrarnas vårdnad (6: 1 FB). Gör
ena maken sig skyldig till grovt missbruk eller till grov försummelse vid
vårdnadens utövande eller är han till följd av sjukdom, frånvaro eller
annan orsak förhindrad att delta i vårdnaden, kan rätten förordna att
vårdnaden skall tillkomma endast den andre maken (6: 6 FB). Inträffar
sådant fall i fråga om bägge föräldrarna, kan rätten överflytta vårdnaden
på särskilt förordnad förmyndare. Vid både skilsmässa och faktisk
särlevnad skall rätten förordna, vilkendera av föräldrarna som
skall ha vårdnaden om barnen eller om ej alla barnen bör stå under
den enes vårdnad, hur de skall fördelas mellan föräldrarna (6:7 FB).
Är föräldrarna ense skall rätten besluta i överensstämmelse med vad
föräldrarna önskar, såframt det ej är uppenbart stridande mot barnens
bästa. Vårdnadsfrågan kan emellertid inte anses vara av sådan natur,
att parterna skall kunna träffa förlikning därom. Är föräldrarna inte
överens i vårdnadsfrågan skall rätten tilldela den av föräldrarna vårdnaden
som befinns lämpligast med hänsyn främst till barnets bästa.
Något legalt företräde har i Sverige inte tillerkänts modern, men hennes
naturliga företräde särskilt i fråga om späda barn är allmänt erkänt
i praxis. Praxis går dock inte så långt att modern alltid får vårdnaden,
därest inte graverande anmärkningar riktas mot henne. Beträffande
små barn fästes knappast något avseende vid barnets vilja men när det
gäller barn över eller nära 15 år beaktas barnets egen önskan att vara
hos en av föräldrarna. Då vårdnad prövas vid äktenskapsskillnad efter
föregången hemskillnad får det förhållandet att den ena maken redan
utövar vårdnad betydelse. I sådana fall då modern vid hemskillnad
saknar möjlighet att ta hand om barnet men vid tiden för äktenskapsskillnaden
kan och vill göra det har ibland vårdnaden vid äktenskapsskillnaden
fått förbli hos fadern med hänsyn till att barnen inte borde
utsättas för en överflyttning (t. ex. NJA 1964 C 141). Är båda föräldrarna
lika skickade att ha vårdnaden om barnen men bär den ena
huvudsakligen skulden till sammanlevnadens hävande är den andre
enligt 6 kap. 7 § FB närmast att få vårdnaden. Domstolarna undviker
emellertid om möjligt att låta skuldfrågan vara avgörande utan söker
i det längsta finna skäl att anse en av föräldrarna från barnets synpunkt
lämpligare som vårdshavare. Att en hustru begått äktenskapsbrott
behöver enligt praxis inte i och för sig leda till att vårdnaden om
barnen fråntages henne vid äktenskapsskillnaden. Fördelning av barnen
mellan föräldrarna brukar ej ske utan att särskilda skäl föreligger.

LU 1972: 9

5

Dör den av föräldrarna som fått vårdnaden av barnen förordnas i regel
den andre till vårdnadshavare (6: 9 FB). Ett beslut i vårdnadsfrågan
hindrar inte rätten att överflytta vårdnaden på den andre maken eller
på särskilt förordnad förmyndare om väsentligt ändrade förhållanden
inträffar (6: 13 FB).

Vårdnad om barn utom äktenskapet tillkommer modern (6: 12 FB).
Befinns hon ej vara lämplig att utöva vårdnaden eller dör hon skall
rätten dock överflytta vårdnaden på fadern eller särskilt förordnad förmyndare.
Fadern kan sålunda ej få vårdnaden bara därför att han är
lämpligare än modern.

Fader eller moder som är skild från vårdnaden, får ej betas tillfälle
till umgänge med barnet med mindre särskilda omständigheter föranleder
därtill (6: 10 FB). Föreskrift om umgängesrätt utformas i regel
så att den som inte är vårdnadsberättigad skall få ha barnet hos
sig viss tid varje år. I praxis avskärs fader eller moder helt från umgänge
med barnet endast i sällsynta undantagsfall. Om den vårdnadsberättigade
vistas i Sverige men den andre av föräldrarna är utomlands,
har svårigheterna att återfå barnet till Sverige ibland föranlett att umgängesrätt
medgivits endast om den utövades i Sverige. Reglerna om
umgängesrätt äger motsvarande tillämpning beträffande barn utom
äktenskapet (6: 12 FB).

Ett mycket omdiskuterat problem har varit verkställighet
av rättens beslut om vårdnad eller umgängesrätt. Nya bestämmelser
därom har år 1968 fogats till FB i ett nytt 21 kap. Bestämmelserna
gäller även i sådana fall då vårdnadshavaren utan att dom föreligger
begär att barn som vistas hos annan skall överlämnas till honom. Ärendena
skall handläggas av länsstyrelsen. Innan länsstyrelsen förordnar
om verkställighet äger den uppdra åt tjänsteman inom barnavården
eller annan lämplig person att verka för en frivillig fullgörelse (21:2
FB). Om det är nödvändigt kan länsstyrelsen besluta att barnet skall
hämtas genom polismyndighets försorg (21: 3 FB). För att underlätta
barnets överflyttning får länsstyrelsen, om särskilda skäl föreligger,
föreskriva att barnet tillfälligt skall omhändertas på lämpligt sätt. Har
barnet fyllt 15 år eller nått en mognad som motsvarar en 15-årings
får verkställighet i regel ej ske mot dess vilja (21: 4 FB). Länsstyrelsen
får vidare vägra verkställighet om risk, som ej är ringa, föreligger för
skada på barnets kroppsliga eller själsliga hälsa (21: 5 FB). Hämtning
av barnet skall ske på ett för barnet skonsamt sätt (21: 8 FB). Vid
hämtning skall om möjligt barnavårdstjänsteman och läkare närvara.

Föräldrarna är skyldiga att vidkännas kostnaden för barnens uppehälle
och utbildning efter vad med hänsyn till föräldrarnas villkor, barnets
egna tillgångar och barnets anlag är tillbörligt (6: 2 och 7: 1 FB).
Fader eller moder, som inte har vårdnaden om barnet, skall betala
underhållsbidrag. Det bör understrykas att föräldrarna tillsam -

LU 1972: 9

6

mans skall vidkännas hela kostnaden för barnets underhåll och att alltså
hela detta kostnadsbelopp skall fördelas mellan dem, även om deras
sammanlagda betalningsförmåga ej uppgår till så stort belopp. Barns
rätt till underhåll kan bestå även efter det barnet uppnått myndig ålder
och kan då utkrävas av barnet självt i rättegång. Rättspraxis torde utvisa
att föräldrar numera i princip anses skyldiga att bekosta studier
motsvarande gymnasiestudier i den mån barnet har anlag härför. När
det gäller högre studier anses dessa däremot normalt kunna finansieras
genom studiesocialt stöd. I särskilda fall kan dock föreligga sådana
omständigheter att bidrag från föräldrarna framstår som motiverat.
Underhåll till barn bör ej mot den underhållsskyldiges bestridande bestämmas
för tid efter det barnet fyllt 18 år, innan det kan tillförlitligen
bedömas huruvida underhållsskyldighet därefter föreligger (20: 11 FB).
Är barn, vars utbildning och uppfostran avslutats, till följd av sjukdom
eller annan orsak ur stånd att själva försörja sig är föräldrarna i mån
av förmåga skyldiga att ge barn skäligt underhåll (7: 3 FB). Motsvarande
underhållsskyldighet åligger barn emot föräldrar som är ur stånd
att själva försörja sig. Fader till barn utom äktenskapet är skyldig att
utge underhåll förutom till barnet jämväl till modern för tiden närmast
före och efter nedkomsten.

Frågan om vem av makarna som vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
skall äga nyttja en tidigare av dem gemensamt disponerad b ostadslägenhet
regleras genom lagen (1959:157) med särskilda
bestämmelser om makars bostad. Enligt denna lagstiftning skall frågan
lösas genom bodelning mellan makarna. Därvid skall, även om hyresrätten
inte utgör giftorättsgods eller samfälld egendom, företräde tillerkänns
den make som med beaktande av samtliga omständigheter kan
anses bäst behöva lägenheten. Har makarna barn brukar i regel den
make, som får vårdnaden om barnen, även tillerkännas bostaden (t. ex.
NJA 1966: s. 1). Om hyresrätten tillkommer endast den ena maken
och den andre maken genom bodelning tillagts hyresrätten får den
senare enligt 12 kap. 33 § jordabalken träda i hyresgästens ställe.

Bestämmelser om abort finns f. n. i lagen (1938:318) om avbrytande
av havandeskap. Enligt 5 § nämnda lag skall innan prövning sker,
huruvida havandeskapet får avbrytas, det väntade barnets fader beredas
tillfälle till yttrande, när skäl därtill finns. Enligt tillämpningsföreskrifter
(1938: 571) till lagen skall, om skriftligt uttalande från fadern inte bifogats
ansökan om abort, medicinalstyrelsen — när skäl därtill finns —
lämna honom tillfälle att avge yttrande över ansökningen.

I ett i augusti 1971 avgivet betänkande »Rätten till abort» (SOU
1971: 58) har 1965 års abortkommitté framlagt förslag till lag om rätt
till abortoperation. Någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen
om barnafaderns hörande har inte intagits i lagförslaget. I en reservation
till betänkandet har en ledamot föreslagit att mannens uppfatt -

LU 1972: 9

7

ning i abortärenden skall inhämtas såvida inte särskilda skäl föreligger
däremot.

F amil jelagssakkunniga

I augusti 1969 tillkallade chefen för justitiedepartementet sju sakkunniga
för att överse den familjerättsliga lagstiftningen. De sakkunniga
har antagit namnet familjelagssakkunniga. Direktiven innehåller bl. a.
följande.

En ny lagstiftning bör enligt justitieministerns mening så långt möjligt
vara neutral i förhållande till olika samlevnadsformer och olika
moraluppfattningar. Äktenskapet har och bör ha en central plats inom
familjerätten, men man bör försöka se till att den familjerättsliga lagstiftningen
inte innehåller några bestämmelser som skapar onödiga
svårigheter eller olägenheter för dem som skaffar sig barn och bildar
familj utan att gifta sig. Beträffande gifta bör generellt gälla att reglerna
skall vara utformade så att makarna kan behålla ett stort mått av
självständighet under äktenskapet. Formerna för ingående och upplösning
av äktenskap bör förenklas. Det minskade ömsesidiga beroende
mellan makarna som är en följd av nutida utbildnings-, arbetsmarknads-
och socialpilitik måste resultera i att äktenskapets ekonomiska
rättsverkningar begränsas i skilda hänseenden. Makarnas rättigheter och
skyldigheter i samband med ev. skilsmässa bör inte få påverkas av
moraliskt grundade bedömningar av deras personliga relationer till
varandra och uppträdande i äktenskapet. Äktenskapet bör, som justitieministern
framhöll i proposition 1968: 136, vara en form för frivillig
samlevnad mellan självständiga personer. Lagstiftningens funktion i sammanhanget
är att lösa praktiska problem, inte att privilegiera en samlevnadsform
framför andra.

När det gäller skilsmässa framhåller justitieminstern att det står
klart att nya skilsmässoregler måste innebära vidgad frihet för makar
att själva bestämma över sina levnadsförhållanden. Skilsmässoreglerna
torde vidare böra förenklas betydligt.

Frågan om underhållsbidrag efter skilsmässa måste ses i samband
med frågan om rätt till upplösning av äktenskapet. Skyldighet för en
make att utge underhållsbidrag till den andra maken kan i praktiken
innebära att han hindras från att begära skilsmässa därför att han inte
kan klara av underhållsbördan. Enligt justitieministerns uppfattning bör
utgångspunkten för utredningsarbetet vara, att underhållsbidrag mellan
makar inte skall komma i fråga efter upplösning av äktenskapet.
Det kan dock vara svårt att genomföra denna princip fullt ut. Justitieministern
erinrar om att utvecklingen i fråga om makars försörjningsmöjligheter
gått olika fort i skilda delar av landet och att det finns
stora skillnader mellan olika generationer. Praxis beträffande rätt till

LU 1972: 9

8

underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad är redan nu jämförelsevis restriktiv.
Utvecklingen mot allt större återhållsamhet kommer sannolikt
att fortsätta ooh den bör kunna få stöd i en ny lagstiftning. Men justitieministern
räknar knappast med att det skall bli möjligt att helt utesluta
rätt till underhållsbidrag för frånskild make. Detta skulle i vissa fall
kunna leda till obilliga konsekvenser. Om makarna har små barn är det
visserligen naturligt att knyta underhållsbidragen enbart till barnen. Men
det kan förekomma fall där barnen är vuxna när skilsmässan äger rum
och frånskild make ändå rimligen bör få ett visst underhåll under kortare
eller längre tid. Ett exempel kan vara att han eller hon saknar yrkesutbildning
och av en eller annan anledning har särskilda svårigheter
att få förvärvsarbete. En begränsning av giftorättsinstitutet ligger enligt
justitieministern i linje med den principiella uppfattning om äktenskapet
i det framtida samhället som han gett uttryck åt. Mot bakgrunden av de
nya giftorättsregler de sakkunniga kommer att föreslå bör också de nuvarande
reglerna om bodelning och äktenskapsförord ses över. De sakkunniga
bör vidare överväga om man lämpligen kan ersätta laglottsinstitutet
med en rätt för vissa kategorier av barn till underhållsbidrag ur
kvarlåtenskapen.

Enligt föräldrabalken har modern ensam vårdnaden om barn utom
äktenskap. Fadern har i praktiken knappast några möjligheter att få
vårdnaden om barnet. I många fall är fadern inte heller intresserad av
att ta hand om barnet. Det är emellertid en brist att gällande bestämmelser
inte tar hänsyn till att det finns utomäktenskapliga barn som
växer upp hos båda föräldrarna fastän dessa inte är gifta. I och för sig
kan det finnas vissa skäl som talar för att föräldrarna i sådana fall borde
ha vårdnaden om barnet gemensamt. Det praktiska behovet av en sådan
ordning torde dock inte vara stort eftersom föräldrarna i allmänhet är
ense om att uppfostra barnet tillsammans. Däremot är det enligt justitieministerns
mening av betydelse att man liksom vid skilsmässa kan avgöra
vårdnadsfrågan fritt utifrån barnets bästa, när en sådan familj
splittras. Detta är en av de punkter där justitieministern finner en lagändring
påkallad av hänsyn till de s. k. samvetsäktenskapen. En annan
punkt gäller rätten till bostad. Vid fast samlevnad utanför äktenskapet
finns det inget skydd för den som bäst behöver bostaden, om den fasta
samlevnaden upphör. Vid upplösning av samlevnaden bör den gemensamma
bostaden i princip kunna tilldelas den av kontrahenterna som
har störst behov av bostaden enligt i stort sett samma principer som
gäller vid skilsmässa.

De sakkunniga bör överväga om det finns något behov av att behålla
lagregler om barns skyldighet att bidra till föräldrarnas underhåll.

I fråga om omfattningen av föräldrars skyldighet att bidra till barns
underhåll råder en viss oklarhet med hänsyn till den kraftiga utbyggnaden
under senare år av det statliga studiestödet. Vid utformningen av

LU 1972: 9

9

nya regler i ämnet bör de sakkunniga ta hänsyn till att barns behov av
bidrag från föräldrar för högre studier reducerats genom åtgärder från
samhällets sida. En detalj i det nuvarande regelsystemet som också bör
uppmärksammas är den särreglering som finns i fråga om underhållsbidrag
till utomäktenskapliga barn. Avtal om framtida underhållsbidrag
till barn utom äktenskap kan under vissa förutsättningar bli bindande
för barnet, medan för barn i äktenskap gäller, att sådana avtal aldrig
utgör hinder för barnet att senare göra gällande rätt till högre underhållsbidrag.
Denna särreglering kan medföra en viss risk för att det utomäktenskapliga
barnets intressen blir lidande. Det finns knappast någon
anledning att behålla den. I sammanhanget berör justitieministern
ytterligare en underhållsfråga. Den gäller bestämmelserna om underhållsbidrag
till utomäktenskapligt barns moder för tiden vid nedkomsten.
Numera utgår ekonomiskt stöd från det allmänna i samband därmed.
Det kan ifrågasättas om ogifta mödrars situation verkligen är sådan att
barnets fader bör åläggas att utge underhållsbidrag till modern i samband
med nedkomsten. De sakkunniga bör överväga den frågan.

I det föregående har justitieministern i första hand tagit upp stora
och principiellt betydelsefulla problem som måste granskas av de sakkunniga.
Justitieministern vill emellertid understryka att redogörelsen
inte är fullständig. De sakkunniga bör ha fria händer att inom ramen
för de allmänna riktlinjerna för utredningsarbetet ta upp även andra
familjerättsliga frågor till övervägande. De sakkunniga bör samråda
med andra utredningar i den mån det kan ha betydelse för deras arbete.
Samråd bör äga rum bl. a. med familjepolitiska kommittén, socialutredningen,
pensionsförsäkringskommittén, kapitalskatteberedningen, utredningen
om periodiska understöd och förmynderskapsutredningen. Justitieministern
anser det vidare vara av vikt att man bevarar kontakterna
med de nordiska länderna och tillvaratar möjligheterna att fortsätta det
nordiska samarbete som tidigare i stor utsträckning bedrivits på familjerättens
område.

Enligt vad utskottet erfarit avser familjelagssakkunniga att under första
halvåret 1972 avge ett delbetänkande med förslag till nya regler om
äktenskaps ingående och upplösning. I övrigt kommer utredningsarbetet
att pågå under hela år 1972.

Utskottet

Motionerna behandlar vissa familjerättsliga spörsmål. I motionen
1972: 277 framhålls att det vid omarbetningen av familjerätten finns en
rad områden där mannens rättigheter måste tillvaratas bättre än hittills.
Som exempel härpå nämner motionären vårdnaden om barn efter äktenskapsskillnad,
vårdnaden om barn utom äktenskapet och abort. Vi -

LU 1972: 9

10

dare hävdar motionären att bestämmelser måste utformas som vid
separation mellan samboende reglerar vem som skall ha hyresrätten till
bostaden. Motionären yrkar att motionen i berörda delar skall överlämnas
till familjelagssakkunniga för beaktande.

I motionen 1972: 654 hemställs att riksdagen skall begära att familjelagssakkunniga
ges i uppdrag att göra en skyndsam översyn av bestämmelser
och praxis beträffande underhållsskyldighet samt vårdnad om
och rätten till umgänge med barn i upplösta äktenskap. Till stöd för
yrkandet anför motionärerna att det i flera fall förekommit att den
ena maken ålagts att betala så stort bidrag till den andra makens och
barnens underhåll att han drabbas av betydande ekonomiska och sociala
svårigheter. De största problemen anser motionärerna emellertid
uppkomma när det gäller dels frågan om vilken av föräldrarna som
skall ha vårdnaden om barnen, dels rätten för den som ej är vårdnadshavare
till umgänge med barnen. Motionärerna pekar också på att
missförhållanden kan uppstå genom att den ena maken försöker hindra
den andra att utöva fastställd rätt till umgänge med barnen. En annan
olägenhet som motionären anser även bör uppmärksammas är den orimligt
långa tid som vissa barnavårdsutredningar tar.

Såsom framgår av det föregående (s. 7—9) har chefen för justitiedepartementet
år 1969 tillkallat familjelagssakkunniga för att överse den
familjerättsliga lagstiftningen. I direktiven anför departementschefen att
äktenskapet bör ha en central plats inom familjerätten, men att man bör
försöka se till att den familjerättsliga lagstiftningen inte innehåller några
bestämmelser som skapar onödiga svårigheter eller olägenheter för dem
som skaffar sig barn och bildar familj utan att gifta sig. Beträffande
gifta bör, framhåller departementschefen, generellt gälla att reglerna
skall vara så utformade att makarna kan behålla ett stort mått av självständighet
under äktenskapet. Äktenskapet bör vara en form för frivillig
samlevnad mellan självständiga personer. Bland de frågor som de sakkunniga
enligt departementschefen särskilt bör utreda märks skyldigheten
att utge underhållsbidrag till make efter äktenskapsskillnad, omfattningen
av föräldrars skyldighet att bidra till barns underhåll, vårdnaden
om barn utom äktenskapet samt rätten till bostad när fast samlevnad
utanför äktenskapet upphör. Departementschefen understryker
vidare att de sakkunniga har fria händer att inom ramen för de
allmänna riktlinjerna för utredningsarbetet ta upp även andra familjerättsliga
frågor till övervägande.

Den i motionen 1972: 277 berörda frågan, vilken rätt ett ofött barns
fader skall ha vid abort, har diskuterats av 1965 års abortkommitté i
det år 1971 avgivna betänkandet »Rätten till abort (SOU 1971: 58)».
Betänkandet har remissbehandlats och är f. n. föremål för överväganden
inom Kungl. Maj:ts kansli. Frågan bör därför inte nu föranleda något
initiativ från riksdagens sida.

LU 1972: 9

11

Flera av de övriga frågor som motionären väckt åligger det enligt
direktiven familjelagssakkunniga att utreda. Återstående frågor ligger
inom ramen för de allmänna riktlinjerna för utredningsarbetet och kan
följaktligen övervägas av de sakkunniga. Med hänsyn härtill finner utskottet
inte påkallat att familjelagssakunniga ges tilläggsdirektiv i de hänseenden
som yrkats i motionen 1972: 654. Utskottet vill emellertid understryka
att de i motionerna berörda frågorna är viktiga och de har
också under senare år blivit föremål för debatt i press och andra massmedia.
Utskottet anser det därför lämpligt att motionerna överlämnas
till familjelagssakkunniga för att tas under övervägande i deras utredningsarbete.

På anförda skäl hemställer utskottet

att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj:t att motionerna 1972:
277, i den del den hänvisas till lagutskottet och med undantag
för abortfrågan, och 1972: 654 överlämnas till familjelagssakkunniga
för överväganden.

Stockholm den 9 maj 1972

På lagutskottets vägnar
DANIEL WIKLUND

Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), Svanström
(c), fröken Anderson i Lemm (s), herr Lidgård (m), fru Åsbrink (s),
herr Sjöholm (fp), fm Lundblad (s), fm Jonäng (c)*, herrar Andersson
i Södertälje (s), Winberg (m), Israelsson (vpk), Olsson i Timrå (s), Olsson
i Sundsvall (c) och fm Nilsson i Sunne (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.