Lag om sprängämnesprekursorer och redovisning av krisberedskapens utveckling

Herr talman! Vi ska prata en hel del om sprängämnesprekursorer men också om krisberedskapens utveckling. Det är en redovisning vi kommer att få i betänkandet. Detta är ett väldigt viktigt område för oss i försvarsutskottet. För att spara tid när vi väl kommer till votering yrkar jag redan nu bifall till reservationerna 7, 9 och 11. Socialdemokraterna har skrivit åtta reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till dessa reservationer. Det som det handlar mycket om är att det måste hända något också, inte bara utredas. Under den stund jag har i talarstolen ska jag gå igenom några av de reservationer vi har och tala om hur vi tänker. När det gäller sprängämnesprekursorer handlar det om en otillåten tillämpning av ämnen som tillsammans kan bli ett sprängmedel. Det handlar självklart om att stoppa terrorism. Dessa kemiska ämnen finns på marknaden, och jag har själv varit med då man har visat hur det kan gå till under rätt förhållanden. Detta känns allvarligt, och det är bra att man tar itu med det nu. Vi vill alltså ge Tullverket befogenheter att vid svensk gräns kunna gå igenom de varor som förmedlas. Kommunerna ska också få utöva en tillsyn över just dessa ämnen som kan sättas ihop på ett otillbörligt sätt. När det gäller krisberedskapen är det en redovisning av vad som hänt så här långt. Jag börjar med Sevesoanläggningar, som alltså är anläggningar med farliga ämnen där det kan hända väldiga kriser. Seveso kommer ursprungligen från en kemikalieolycka i Italien, redan 1976. Det har hänt ett antal allvarliga olyckor som gör att Europaparlamentet har antagit ett direktiv - Sevesodirektivet - som man sedan har utvecklat. Vi socialdemokrater tycker att det bidrag som går ut till kommuner och länsstyrelser ska göras olika. I dag utgår lika stora statsbidrag till alla, men vi skulle hellre vilja att det delades upp så att de som har Sevesoanläggningar får en större andel och kan motverka och förebygga allvarliga olyckor. När det gäller det nordiska samarbete vi har inom området krisberedskap i dag önskar vi socialdemokrater att det blir ett nordiskt kris- och beredskapscentrum som kan jobba med övning, utbildning, forskning och innovationssamordning. Vi i Norden påminner mycket om varandra i dag, och det pågår en del samarbeten. Men det måste tas ett helhetsgrepp om detta område så att vi tillsammans kan göra saker som då skulle gå mycket bättre. Regeringen utreder, men man måste också komma till handling i de här sakerna. När det gäller information och säkerhet vill vi att Sverige ska bli en världsledande it-nation. Det betyder att vi här i Sverige måste ta fram en nationell säkerhetsstrategi för detta område. Men vi måste också jobba med de nordiska länderna, både när det gäller cyberförsvar och cybersäkerhet. Vi måste även verka för att vi ska göra detta internationellt. När det gäller brandsäkerheten finns det till exempel inte brandvarnare i många lägenheter och villor i dag. Vi anser att man måste individanpassa brandskyddet. Det finns personer som har nedsatt funktionsförmåga och som inte har någon möjlighet att förstå att det börjar brinna. Detta måste man titta på för varje enskild person och se hur man kan hjälpa till, särskilt när det gäller personer med nedsatt förmåga. Vi ser positivt på att elansluta brandvarnare i nybyggen. Andra länder gör mycket mer på detta område än vad vi gör i dag. Vi skulle också kunna tänka oss att ge MSB möjlighet till en föreskrift för att alla bostäder ska ha någon form av brandskydd. När det gäller vattensäkerhet skulle vi vilja ha en nollvision på samma sätt som trafiken har. Vardagsolyckorna tar en stor del av våra liv i dag. Det är fallolyckor och drunkningar, och de har en undangömd plats inom MSB. Vi tror att MSB måste öka sin samverkan och sitt samarbete med kommuner och länsstyrelser för att vardagsolyckor ska kunna undvikas i så stor utsträckning det någonsin går, med en nollvision. När det gäller reservation 7, som jag ställer mig bakom, handlar det om den enskildes roll i krisberedskapen. Vi vill ha ett stärkt samarbete mellan Försvarsmakten och MSB men också med frivilliga försvarsorganisationer inklusive krisberedskapen. Självklart ska grundskolan och gymnasiet också vara med här, för det är centrala frågor som man behöver arbeta med. I Försvarsberedningens rapport Försvaret av Sverige - Starkare försvar för en osäker tid lyfter vi fram frivilliga försvarsorganisationers arbete för att rusta samhället och få ett väl fungerande samarbete mellan civil och militär beredskap. Folkförankringen, som vi har pratat om, gäller inte bara medlemmar i olika organisationer utan alla. Hur ska man kunna göra detta? Det är klart att det kommer att kosta. Men det är otroligt kostnadseffektivt att använda de frivilliga försvarsorganisationerna till detta. Försvarsberedningen föreslår olika informationsinsatser och utbildningar. MSB gör en del i dag. Till exempel informerar man alla 18-åringar. Men vi tror att det kan utvecklas till många fler än bara 18-åringar. Civilförsvarsförbundet använder frivilliga till att bidra till ett säkrare samhälle. Då handlar det om att öva men också att vara med i skarpa lägen. Till exempel finns FRG-grupper där frivilliga enskilda i dag tecknar avtal. FRG finns inte i alla kommuner än, men det skulle kunna finnas överallt. Det handlar om resurser. Svenska lottakåren använder till exempel M-power som förebygger oro och utanförskap genom att jobba tillsammans med Fryshuset och tjejer. Det har gett mycket goda resultat. De har också en utbildning som heter Sköt dig själv, som man kan hitta på webbsidan Skötdigsjälv.nu. Den handlar om vad man gör när elen försvinner och hur man ger första hjälpen. Det är små saker som man gör. Jag frågar organisationerna: Hur kan ni utveckla detta, för att det ska bli mer? Då säger de: Det handlar om resurser, det handlar om pengar. Men det har man inte. Folkförankringen ska dock ges till alla. Reservation 9 handlar om civilförsvar. Vi skulle önska att man kunde ta ett organisatoriskt helhetsgrepp och tydliggöra det nationella ansvaret för civilförsvaret. Det handlar om hela hotskalan. Det handlar om skydd mot olyckor och svåra påfrestningar för samhället i fred men också om höjd beredskap. Det måste jobbas förebyggande mot stora olyckor och mot naturkatastrofer. Det är den centrala grund som vi borde jobba med. Tittar vi ut över världen i dag och ser den säkerhetspolitiska utvecklingen i Ukraina just nu förstår vi alla att vi måste ha ett stärkt totalförsvar. Då handlar det om civilt försvar, enligt ansvarsprincipen. Vi har en ny säkerhetspolitisk situation, och det måste bli folkligt förankrat vad vi talar om. Vi behöver en ny, nationstäckande civilförsvarsorganisation och därmed också en ny civilförsvarsutbildning. MSB utreder det. Men för att komma till ett robust samhälle måste vi ta ett helhetsgrepp och göra saker, inte bara utreda. Den sista reservation som jag ställer mig bakom är reservation 11 om brandkåren. Den handlar om den kommunala räddningstjänsten, alltså om att släcka bränder. Vi vet alla att det finns heltids- och deltidsanställda här, och vi har också brandvärn på några orter. Jag lever i en ort som är avfolkningshotad. Jag lever på landsbygden i en liten stad. Jag kan se vad som händer med vår räddningstjänst. Deltidsbrandmännen är inte längre så lätta att rekrytera. Man bor och lever inte längre på samma ort - man jobbar någon annanstans och reser. Alternativet i dag i landet är att lägga ned deltidsbrandkåren. Inte ens deltidsbrandkåren kan man alltså klara. Ibland handlar det om att man inte får tag på människor. Men ibland handlar det också om ekonomin, där små kommuner inte längre har råd. Deltidsbrandkåren betyder trygghet. Men vi måste hitta komplement. Vi måste hitta förtroendeskapande processer och innovativa lösningar. Jag tror att forskning skulle kunna ge oss lösningen på väldigt mycket mer. Det skulle kunna vara en ökad självskyddsutbildning, med andra anställningsvillkor än i dag, med mångfald och med kvinnor som är med. De reservationer som vi står bakom - reservationerna 7, 9 och 11 - bygger alla på handling och handlingskraft, och det är det vi önskar i dag.

Herr talman! Jag ska prata endast om det civila försvaret, för att koncentrera mig på en punkt. Inledningsvis vill jag ändå säga att det civila försvaret spelar en allt viktigare roll i vårt samhälle, framför allt om det skulle uppstå en allvarlig kris. Den nedmontering av det civila försvaret som har pågått under lång tid är förhoppningsvis på väg tillbaka. Det välkomnar jag mycket. Utvecklingen går allt snabbare och med högre hastighet för varje år, och världen blir alltmer komplex och svårförutsägbar. Det går i dag inte att föreställa sig att en militär konflikt i vårt närområde skulle påverka enbart ett land, utan om en sådan situation uppstår kommer flera länder, troligtvis även Sverige, att påverkas. Vi är mycket överens bland de politiska partierna om att ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid. Det tycker jag att vi ska ha i minnet. Vi brukar säga detta. Men vi kan i alla fall glädjas åt att vi har en bred parlamentarisk majoritet bakom just detta. Målen för vår säkerhet är styrande för den samlade civila och militära försvarsförmågan såväl som för samhällets krisberedskap. Säkerhetsutmaningarna för Sverige ställer krav på en bred försvarsförmåga för att möta olika typer av risker, hot och händelser. I Försvarsberedningens rapport, som blev klar för ett par veckor sedan, skriver man "att den samlade förmågan att motstå och hantera allvarliga kriser och hot som föranleder höjd beredskap ska öka". Jag gläds mycket åt de raderna. Där har Försvarsberedningen faktiskt satt ned foten och skickat en mycket tydlig signal till regeringen. Det samlade försvaret - det behöver sägas flera gånger - består av civilt försvar och det militära försvaret. Det är både och. I fredstid är det civila försvaret den planering som genomförs för att skapa och vidmakthålla samhällets förmåga att motstå ett väpnat angrepp. Det civila försvaret är den verksamhet som genomförs i syfte att möjliggöra att samhället kan hantera situationer då beredskapen höjs. Vid beslut om höjd beredskap organiseras det civila försvaret med utgångspunkt i samhällets krisberedskap genom bland annat de förmågor, strukturer och principer som används för hantering av fredstida kriser. Jag gläds också över att Försvarsberedningen i sin rapport skriver att "planeringen för det civila försvaret ska återupptas". Det tycker jag är extra glädjande. Målet för det civila försvaret ska vara att säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna, värna civilbefolkningen och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp eller krig i vår omvärld. Det civila försvaret ska stödja och samverka med det militära försvaret för att kunna motstå ett väpnat angrepp, hantera samhällskonsekvenser och upprätthålla samhällsviktig verksamhet samt bidra till att återuppbygga och återställa samhällets funktionalitet efter ett sådant angrepp. Det civila försvaret tar naturligtvis sin utgångspunkt i samhällets krisberedskap, som jag har sagt tidigare. Försvarsmakten har som uppgift att samordna och planera med de myndigheter som har bevakningsansvar enligt förordningen om krisberedskap och höjd beredskap. I detta arbete har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, en central roll och ett särskilt ansvar för att samordna och företräda de civila myndigheterna i frågor som rör planering av det civila försvaret. Jag ska återgå till Försvarsberedningen. Det är bra att de skriver att MSB:s roll att samordna planeringen av det civila försvaret ska förtydligas liksom mandatet att företräda det civila försvaret på central nivå. Detta är någonting som vi i Miljöpartiet har eftersträvat och slagits för i många år. För att få detta på fötter måste det finnas någon som bär huvudansvaret. Det är länsstyrelserna som i samråd med Försvarsmakten ska verka för att det civila och det militära försvaret samordnas regionalt samt verka för att länets tillgångar fördelas och utnyttjas så att försvarsansträngningarna främjas. Det är på något sätt självklart. Om en olycka inträffar är det naturligtvis i någon kommun, och då måste resurserna finnas där. Då är det utmärkt att länsstyrelsen tar det ansvaret. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 7, 9 och 11.

Herr talman! Vi har åtta reservationer i detta betänkande. För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 6 och 10. Jag ska säga någonting om sprängämnesprekursorer. Att bekämpa terrorism är något som de flesta tycker är en god sak. Att motverka terroristers tillverkning av sprängmedel är därför en viktig åtgärd. Det moderna samhället är sårbart, och många lever nära varandra. Det gör att terroristers sprängningar kan få oerhört tråkiga konsekvenser. Terrorister har inte alltid tillgång till militära system, men de kan i vissa fall tillverka egna vapen. Av den orsaken är det viktigt att det nu tas ett första steg för att försvåra inköp av ingredienser för egentillverkning av sprängämnen. Jag ska ta upp informations- och cybersäkerhet. Man kan säga att allt har en baksida. Internet som underlättar kommunikation mer än kanske något annat har också en baksida. Genom internet underlättas angrepp på individers integritet men även på ledningssystem. Särskilt allvarligt är om sjukhus, försvaret, polisen, energiförsörjningen, betalsystem och transporter hotas. Försvar mot attacker på våra it-system kallar vi för cybersäkerhet. Cybersäkerheten har en defensiv sida med virusskydd, brandväggar, backuprutiner med mera. Men cybersäkerheten har också en offensiv sida där man slår ut det attackerande systemet genom motåtgärder på internet. På sikt är det troligt att svenska viktiga myndigheter bör ställas vid sidan av www och i stället anslutas till nya helt säkra nät. Därefter ska jag ta upp livsmedels- och dricksvattenförsörjningen. Katastroferna blir fler och fler i världen. Det är en märkbar ökning. Dock har vi i Sverige klarat oss ganska bra. Vi ligger med trygg marginal på en kontinentalsockel. Trots det anser vi att Sverige måste ha en krisberedskap. Även vi svenskar kan komma att försättas i katastrofer eller katastrofliknande situationer. Vi hade förr ett militärt försvar, ett civilt försvar och beredskapslager. Vi använde också värnplikt och civilplikt som instrument att göra försvaret mångdubbelt starkare. I dag har vi ett militärt försvar som ska kunna slå bara en reducerad brigad. Det civila försvaret är nedlagt, och vi har inga beredskapslager. Värn- och civilplikt används inte, och därigenom är inte folket förankrat och delaktigt i försvaret som förr. Vi har sänkt garden väldigt mycket. Allt fler förstår att det har gått för långt. Vi måste nu öka vår krisberedskap i flera hänseenden. Ett hänseende är tryggheten i vår livsmedels- och vattenförsörjning. Eftersom vi själva producerar bara närmare 50 procent av den mat vi konsumerar har vi skapat oss en osäkerhet som kan skada oss om stora internationella kriser uppstår och vi inte längre kan importera vår mat. Självförsörjningsgraden bör öka successivt. Friskt vatten har vi i mängder i Sverige. Men situationen kan ändå bli kritisk i städerna om något oförutsett händer, exempelvis ett långt strömavbrott. Göteborg försörjs genom en djupt liggande råvattentunnel som kommer att rasa en dag om inte alltför många år. Det krävs alltså planering även för dricksvattenförsörjningen. Jag ska ta upp den enskildes roll i krisberedskapen. Civilplikten var en mycket viktig del av det svenska totalförsvaret. Tyvärr är civilförsvaret nu avvecklat, och därmed utbildas inte längre civilpliktiga. Närhets-, likhets- och ansvarsprinciperna är dock typiska för det svenska krishanteringssystemet och bör så förbli. Avskaffandet av driftvärnet skadade allvarligt vår krisberedskap och vårt system. Hela folket borde vara knutet till resurser avsedda för att skydda och försörja. Därför är civilplikten fortfarande viktig. Det bör utredas om man ska använda civilplikt för medborgare som arbetar med krishantering i strategiska positioner. Sverige hade förr ett mycket omfattande system för krisberedskap i det civila försvaret som var en tvilling till det militära försvaret. Hela folket var indelat och knutet till resurser avsedda att skydda och försörja. Tyvärr är civilförsvaret nu avvecklat, vilket Sverigedemokraterna beklagar. Vi välkomnar dock Försvarsberedningens tydliga ställningstagande att planeringen för det civila försvaret ska återupptas. Försvarsberedningen föreskriver att lösliga nätverk ska leda det civila försvaret. Det anser jag vara fel. Det civila försvaret ska ha en nationell chef, och denna chef ska ha en ledningsorganisation till sitt förfogande. I kriser krävs snabba och tydliga beslut även på högsta ort. Det nya civilförsvaret bör efterlikna det militära systemet med befälhavare, geografisk indelning och personligt ansvar, då ledning av krishantering är viktig, liksom det personliga ansvaret. Det bör göras tydligt att det högsta ansvaret för krishantering är samlat till en mindre grupp chefer på nationell nivå som är knuten till regeringen och att det finns adekvata lagar att använda sig av. Det bör därför tas initiativ av riksdagen att föreslå en utredning för att stärka krishanteringskanslierna och funktionerna i kommuner, i länsstyrelser och i Regeringskansliet. Ett återtagande av särskilda beredskapspolisen bör också utredas då hemvärnet inte är lämpat för stora insatser mot folkmassor. Det är därför hög tid att utveckla en särskild polisiär organisation med hög beredskap för insatser mot folkmassor. Enklast förefaller det att vara att återta särskilda beredskapspolisen, vilket således bör utredas. Brandkårssoldater utsätts ofta för svåra påfrestningar. Därför genomförs särskilda tester av styrka vid antagandet. Dessa tester bör inte tas bort, och kraven bör inte sänkas. Det bör ställas samma krav på män och kvinnor. Brandförlopp och räddning vid olyckor är snabba händelser. Sänker vi kraven vid antagningen till brandsoldater så gör vi illa flera. Vi gör illa de brandsoldater som inte klarar sin uppgift i skarpt läge. Vi gör även illa de som får sämre hjälp vid insatser. För samhällsviktig verksamhet kan oacceptabla konsekvenser snabbt uppstå vid elavbrott. Med hjälp av modern styrteknik kan dock olika användare sättas i prioriteringsordning vid brist på el. Forskning visar att särskilda reservkraftnät med viss radie är kostnadseffektiva när det finns flera samhällsviktiga verksamheter nära varandra. Sådana miljöer finns i alla större städer. Den kraftiga befolkningsökningen i världen i kombination med en snabb ekonomisk utveckling har lett till en omfattande kapplöpning efter naturresurser. Kampen om resurserna riskerar att leda till ansträngda relationer och i värsta fall väpnade konflikter mellan länder. Sverigedemokraterna anser att det finns ett behov av att en svensk förvaltningsmyndighet återigen upprätthåller ett svenskt beredskapslager av olja.

Herr talman! Detta betänkande behandlar ett antal motioner från allmänna motionstiden men även en ny lagstiftning som syftar till att motverka olaglig tillverkning av sprängämnen genom att begränsa allmänhetens tillgång till vissa kemikalier, så kallade sprängämnesprekursorer, som finns tillgängliga på marknaden. Många av oss minns med fasa det bombdåd som regeringskvarteret i Oslo utsattes för den 22 juli 2011. Anders Breivik hade tillverkat en bomb och detonerat den i Oslo i syfte att maskera eller i alla fall fördröja upptäckten av sitt avskyvärda dåd på Utøya utanför staden. Med denna lagstiftning gör vi det olagligt att tillhandahålla, förvärva, inneha eller använda vissa kemikalier - till exempel kaliumklorat, natriumklorat, väteperoxid, nitrometan och salpetersyra - om de överskrider en sedan tidigare fastställd gräns i koncentration. Den nya lagstiftningen är en del av den EU-förordning om förhindrande av olaglig tillverkning av sprängämnen som medlemsländerna förbundit sig att implementera. Vi välkomnar denna lagstiftning och hoppas att vi i Sverige kan slippa råka ut för terrordåd likt det som drabbade vårt grannland Norge för ett antal år sedan. Betänkandet innehåller också ett antal andra frågor som härrör från allmänna motionstiden. Mina utskottskolleger från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna har nämnt några av dessa i sina anföranden. Alla berörde de olika delar av svensk krisberedskap. Herr talman! Att ha en beredskap för olyckor och katastrofer är en grundläggande trygghet för ett land och dess befolkning. Det innebär en medvetenhet hos den enskilde om att personligen vara förberedd och kunna ta sitt ansvar och agera om krisen skulle komma, och det innebär beredskap hos kommun och räddningstjänst för att kunna förebygga och förhindra eventuella olyckor. Det innebär möjlighet för statliga myndigheter att ge bistånd eller ställa upp med personal eller materiel om olyckan skulle vara av större omfattning, och det innebär att vid nationella katastrofer kunna samverka och ge eller ta emot bistånd från våra grannländer. Allt detta är en del av den krismedvetenhet och krisberedskap vi måste ha för att förhindra en kris och minska effekterna av en ändå uppkommen sådan. För det nordiska samarbetet återfinns den så kallade Hagadeklarationen, där det handlar om att skapa förutsättningar för driva ett nordiskt övningskalendarium, bygga upp gemensamma scenariebanker och utbyta erfarenheter i fråga om övningar och metodiker. Förra året, den 4 juni 2013, enades de nordiska ministrarna om att gå ännu längre. Visionen är ett robust Norden utan gränser inom krisberedskap. Tillsammans kan vi lära av varandra - minska samhällets sårbarhet och lära oss hantera allvarliga olyckor och kriser. En gemensam nordisk samverkansanalys tas nu fram, och den ska ligga till grund för en konkret och målinriktad handlingsplan för fortsatt utveckling. Handlingsplanen förväntas vara på plats senast 2015. I april i år redovisade också Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ett regeringsuppdrag om hur det praktiska samarbetet mellan de nordiska länderna kan gå till. Det föreslås bland annat att en nordisk expertgrupp skapas på myndighetsnivå, att gemensamma utbildningar hålls samt att övningar och kunskapsutbyte sker. Vidare föreslås ett fördjupat samarbete och skapandet av ett nätverk mellan vakthavande och tjänstemän i beredskapsfunktionerna vid de olika nordiska myndigheterna. Flertalet ytterligare förslag finns, och arbetet har tagit ny fart genom det fördjupade samarbetet inom Hagadeklarationen. Herr talman! I dagens högteknologiska samhälle är även frågor kring information och cybersäkerhet ytterst väsentliga för vårt lands krisberedskap. Såväl regeringen som Försvarsberedningen har konstaterat att säker informationsteknologi och robusthet i våra it-system är grundläggande vid kriser. Regeringen gav förra året en särskild utredare uppdraget att föreslå en nationell strategi för hantering och överföring av information i elektroniska kommunikationsnät och it-system. Utredaren ska vidare föreslå övergripande mål för samhällets informations- och säkerhetsarbete och för hur Sverige ska värna om säkerhet och integritet i samhällsviktig infrastruktur. Uppdraget ska redovisas den 1 december 2014. Här finns ett nordiskt samarbete via CERT, vilket står för computer emergency response team. Där har de nordiska länderna tecknat säkerhetsskyddsavtal med varandra för att kunna utbyta information vid hot etcetera. Samarbetet är av strategisk betydelse för Sverige och de övriga nordiska länderna. På EU-nivå har EU-kommissionen tillsammans med åtskilliga andra EU-organ tagit fram en strategi kring cybersäkerhet i ett vidare perspektiv. Det gäller alltså inte enkom it-angrepp eller it-incidenter. För närvarande arbetar man med att ta fram riktlinjer för och krav på hur medlemsländerna inom EU ska implementera nationella strategier för nät och informationssäkerhet. Herr talman! Samverkan mellan det civila samhället och Försvarsmakten är också av stor betydelse. Regeringen har efter en lång timeout under 90- och 00-talet uppdragit åt Försvarsmakten att återuppta försvarsplaneringen. Det militära försvaret byggs nu upp igen efter år av neddragningar. Samtidigt ökar också ansvaret för samhällets civila försvar vid tider av ofred eller krig. Från och med den 1 januari 2014 har fyra regionala staber inrättats i Skåne, Skövde, Stockholm och Boden. Syftet med dessa är att få till en utökad och strukturerad samverkan mellan det civila samhället och Försvarsmakten i händelse av kris eller höjd beredskap. Vidare har MSB just redovisat ett regeringsuppdrag om hur planeringen kring höjd beredskap kan utvecklas. I slutsatserna framgår att genom den ansvarsprincip som i dag gäller kring krisberedskap, det vill säga att de myndigheter som har ansvaret under normaltid har det även under kris, kan myndigheter utan större bekymmer inkludera planering för höjd beredskap i sitt arbete. I regleringsbrevet till MSB gav regeringen myndigheten i uppdrag att i samverkan med Försvarsmakten analysera och redovisa konkreta förslag på hur samverkan mellan civila myndigheter och Försvarsmakten vid allvarliga kriser och olyckor kan stärkas. Detta uppdrag ska redovisas den 15 oktober 2014. Det är värt att framhålla att ansvarsprincipen gör alla myndigheter delaktiga i krisberedskapsarbetet. Samverkan mellan myndigheter är nödvändig för en effektiv krisberedskap och krishantering. MSB har en särställning i arbetet. Ansvarsprincipen gäller alla myndigheter, men i de fall där ingen myndighet har ansvaret är det MSB som ansvarar och säkerställer att åtgärder likväl vidtas. Vidare, herr talman, vill jag kommentera de frågor i betänkandet som rör våra räddningstjänster eller brandkårer. Sverige är ett avlångt land där olika landsändar ser olika ut och har olika förutsättningar. Detta gäller även för våra räddningstjänster. De flesta räddningstjänster är organiserade med brandmän som arbetar deltid, det vill säga räddningspersonal i beredskap. Möjligheten att kombinera arbete med tjänst som deltidsbrandman fungerar bra i befolkningstäta områden men sämre i glesbygd, där invånarna oftare arbetar långt ifrån sin brandstation. Frågan hur vi ska lösa problematiken med bemanning på stationer i glesbygd är komplicerad. MSB och länsstyrelserna stöder på olika sätt kommunerna i arbetet med att organisera räddningstjänsterna. Utveckling måste ske, och regeringen gav därför MSB i uppdrag att redovisa vilka åtgärder myndigheten har kommit fram till för att stödja kommunerna i deras arbete. MSB gav tre konkreta förslag: 1. Andelen kvinnor inom räddningstjänsten måste öka. Då ökas rekryteringsbasen också omedelbart med det dubbla. I dag är det nämligen merparten män som jobbar inom räddningstjänsten, och kan vi få in mer kvinnor i räddningstjänsten är detta mycket positivt. 2. Kontakterna mellan kommun som arbetsgivare och brandmannens ordinarie arbetsgivare måste förbättras. 3. Kommuner bör vidta åtgärder för att kombinera kommunala tjänster med uppdrag som deltidsbrandman. Detta är bra förslag som kommunerna nu måste begrunda och engagera sig i. Mer aktiva kommuner är nödvändigt för att systemet inte skall fallera. Flexiblare utbildningssystem och framtagande av omfattande stöd- och informationsmateriel kan också hjälpa kommunerna. Ersättningsnivåer och möjlighet att kombinera tjänst som deltidsbrandman med eventuell arbetslöshetsersättning är också en fråga som hanteras. Det har uppkommit fall då det har varit aktuellt. Frågan har lyfts till Kommittén om hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet, och den ska redovisa sina slutsatser senast den 31 januari 2015. Min och regeringens förhoppning är att kommittén lägger fram bra och hållbara lösningar som kan säkra engagemang och tjänster för många av våra deltidsbrandmän. Herr talman! Krisberedskap rör oss alla. Det kan röra sig om att som individ ha en beredskap för ett längre elavbrott lika väl som att Sverige som nation måste förbereda hur vi ska hantera katastrofer eller andra kriser som drabbar vårt land. I kommunerna görs risk- och sårbarhetsanalyser för att kunna förebygga olyckor och ha en beredskap om något trots allt skulle hända. Varje olycka har sitt ursprung i en kommun, och därmed ställs det stora krav på de kommunala räddningstjänsterna. Jag har besökt åtskilliga av räddningstjänsterna och kan konstatera att det är ytterst motiverad, engagerad och kunnig personal som arbetar där. Större kriser måste vi dock hantera tillsammans. Regionalt ser länsstyrelsen till att kommunöverskridande problem kan lösas med gemensamma krafter. Nationellt arbetar samtliga våra myndigheter med beredskap för kriser i enlighet med den ansvarsprincip som gäller. MSB är statens expertmyndighet och kan ge råd och stöd till nästan samtliga aktörer i, men även utanför, landet. Försvarsmakten kan genom de satsningar och reformering som skett de senaste åren också bidra med både personal och materiel för att minimera de negativa och förödande effekter som en kris kan få på samhället För att öka vår krisberedskap och vår krismedvetenhet krävs information till invånarna. På uppdrag av regeringen redovisade MSB förra året hur en samlad återkommande informationssatsning till allmänheten kan genomföras. Kommuner, landsting, myndigheter, trossamfund, branschorganisationer, frivilligorganisationer, skolor och företag bör enligt MSB engageras genom målgruppsanpassade aktiviteter. Denna bedömning delar både jag och regeringen, och säkerligen flera med oss. Det är tillsammans som vi stärker vår krisberedskap och vårt samhälle. Förutsättningarna finns, och många hjälper gärna till. Låt oss använda det positiva engagemang som återfinns hos så många människor. I många kommuner har frivilliga resursgrupper inrättats. Det vill säga att frivilliga skrivit avtal med kommunen för att utgöra en resurs vid kriser eller allvarliga händelser. Det är ett exempel. Lägg därtill de nästan 500 000 personer som är delaktiga i någon av våra frivilligorganisationer, till exempel Hemvärnet, Civilförsvarsförbundet, Blå Stjärnan, Lottorna eller Röda Korset. Här finns styrkan. Här finns folklig förankring. Det lovar gott för Sveriges framtida krisberedskap! Därmed, herr talman, yrkar jag bifall på utskottets förslag och avslag på reservationerna. (Applåder) I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).

Herr talman! Vi har under den här mandatperioden vid ett flertal tillfällen debatterat och diskuterat samhällets sårbarhet och vår beredskap att möta kriser. Vid dessa tillfällen har vi identifierat många av de blinda fläckar som vi har och där det finns en svaghet när det gäller att möta katastrofer eller olyckor. Vi har nämnt många av dem här i dag, och många nämns också i betänkandet. Det handlar om cybersäkerhet, om den enskildes utsatthet vid kriser, och det kan handla om brandsäkerhet och mycket annat. Jag tror att vi alla minns ett tillfälle i Sälen, vid en av Folk och Försvars konferenser, då försvarsministern utlovade en proposition om samhällets krisberedskap och sårbarhet. Det var den nuvarande försvarsministern. Därför blev jag en smula besviken när det nu kommer en proposition med ett lagförslag om sprängämnesprekursorer men bara en redovisning av krisberedskapens utveckling. Jag tycker att det är tråkigt att regeringen inte kan samla sig till att skriva en proposition med skarpa förslag om hur man ska möta samhällets sårbarhet och skapa ett mer robust samhälle. Utan att förringa betydelsen av det militära försvaret kan jag tycka att det hot som är mer troligt och ligger närmare borde få mer uppmärksamhet både i debatten och av regeringen. Men nog om detta, herr talman. Jag tänkte begränsa mitt anförande till den enskildes roll i krisberedskapen. Förutsättningarna för att den enskilda medborgaren skall kunna ta sitt ansvar i tider av kris byggs i det vardagliga samhällsbyggnadsarbetet. Grunden för ett robust samhälle som kan motstå påfrestningar vid allvarliga kriser bygger på en rättvis fördelning av resurser, en grundtrygghet och en god välfärd samt omtanke om varandra. Tyvärr ser vi hur Sverige i dag går åt ett motsatt håll med större orättvisor och försämringar i sociala trygghetssystem och välfärd. Därmed får vi också ett mer instabilt samhälle med social oro, ökad kriminalitet och en försämrad förmåga för många att faktiskt kunna ta sitt ansvar när samhället utsätts för påfrestningar i kriser. Den viktigaste insatsen nu är att efter åtta år av skattesänkningar och nedrustning i välfärden, som också tärt på vår förmåga att visa omsorg om varandra, se till att arbetslösheten sjunker för att ge människor större självständighet och möjlighet att försörja sig själva och därmed vara delaktiga i samhällsgemenskapen och ta sitt ansvar i tider av kris. Det är att se till att skolan ges förutsättningar att klara sitt uppdrag och ge alla barn möjligheter att klara målen och därmed få en god start i livet så att de kan gå vidare till högre studier eller ut på arbetsmarknaden. Det är också att i stället för skattesänkningar satsa på välfärden och socialförsäkringarna för att ge människor de ramar av trygghet som krävs för att möta livets utmaningar och de kriser i samhället som vi kan ställas inför. Regeringen skriver i sin proposition att det är de mest utsatta och sårbara som måste prioriteras vid tider av kris, och således måste vi andra ha en beredskap för att klara oss själva i en inledande fas. För detta krävs informations- och utbildningsinsatser. Det är väl inte orimligt att anta att många svenskar inte har kunskap om att vi faktiskt har en skyldighet att klara oss själva de första dygnen av en kris. Man kan nog också förmoda att kunskapen om hur vi ska förbereda oss är ännu sämre. Det är inte svårt att föreställa sig hur det skulle bli om elen försvann, om vi blir utan vattenförsörjning och om maten tar slut på hyllorna i affärerna. Det kommer den nämligen att göra ganska snart med dagens brist på beredskap när det gäller livsmedelsförsörjning. Därför är det bra att MSB har fått uppdrag som gäller detta och redovisat hur informationsinsatser kan göras. Herr talman! Den enskildes roll i kris handlar inte enbart om att ta emot hjälp utan också om att hjälpa och stödja andra. Propositionen beskriver insatsen från frivilliga i samband med händelserna på Utøya, men jag skulle vilja peka på andra erfarenheter från händelser i världen där insatser från frivilliga medborgare har varit direkt avgörande för människors säkerhet och för att lindra skadorna av katastrofen. Jag tänker på orkanen Katrinas härjningar i USA och på de trefaldiga katastroferna som drabbade Japan i form av jordbävning, tsunami och kärnkraftshaveri. Herr talman! Regeringen betonar i propositionen hur viktigt det är att tillvarata engagemanget från frivilligorganisationerna i det här sammanhanget och att det bör skapas förutsättningar för att ta till vara människors vilja att hjälpa. I propositionen påpekas det också att krisberedskapen bör innehålla ett frivilligperspektiv. Regeringen lyfter fram de frivilliga resursgrupperna, som har nämnts här i dag, FRG, som ett gott exempel på hur goda strukturer kan byggas i kommunerna. De kan snabbt inkallas och användas i krissituationer. Det är naturligtvis positivt med de arbeten som pågår med att utreda och förstärka de frivilliga insatserna. Men, återigen, det krävs också skarpa förslag, och det krävs åtgärder. Herr talman! Det är desto mer beklagligt att konstatera att de försämringar som drabbade stora delar av frivilligrörelserna i samband med det nya systemet för fördelning av bidrag inte har åtgärdats av regeringen - riksdagen uttryckte faktiskt som sin vilja att regeringen skulle göra det. Jag yrkar bifall till reservationerna 7, 9 och 11.

Herr talman! Jag tror att Anna-Lena Sörenson och jag är helt överens om vikten av detta i ett modernt samhälle, som vi faktiskt har, där vi inte längre har telefonkataloger att gå till när vi vill veta vad olika saker betyder inom krisberedskapen. Där är vi överens. Jag gick faktiskt upp för att prata om just krisberedskapen. Anna-Lena Sörenson vill att MSB ska utreda och komma med mer konkreta förslag. Det tycker jag är väldigt positivt. Då är det viktigt att MSB har medel till att göra detta. Jag ser att Socialdemokraterna i sin budgetmotion har yrkat på en neddragning på MSB med 10 procent. Det är alltså 100 miljoner som man drar ned på MSB. Sedan är det ytterligare 100 miljoner på krisberedskapsanslaget. Då ställer man sig lite frågande. Om vi drar ned på en myndighet som är expert på krisberedskap undrar jag: Får vi ut mer eller mindre från den myndigheten? Angående mer pengar till välfärden vill jag minnas att jag för inte så hemskt länge sedan såg en stapel i tidningen Dagens Samhälle. Det är faktiskt så att medlen i välfärden till kommuner och landsting har ökat väldigt de senaste åren samtidigt som skatteintäkterna har ökat.

Herr talman! Jag vet inte om Anders Hansson menar att regeringens proposition, som vi saknar, som vi har väntat på och som utlovades av försvarsministern, skulle ersättas av förslag från MSB. Det var inte riktigt så jag uttryckte mig. Så länge som MSB har ett otydligt uppdrag - det kommer ut ganska lite därifrån - anser vi att det finns ett utrymme för effektivitet. Så är det. Och regeringen har inte heller gett MSB, via en proposition, de tydliga uppdrag som faktiskt krävs för att möta det som vi har definierat som sårbarheter i samhället. Vad gäller välfärden är det väl ett känt faktum att trygghetssystemen av ideologiska skäl har nedrustats. Det har varit en del av regeringens politik för att skapa arbete. Man har trott att människor på eget bevåg ska ge sig ut för att söka arbeten, trots att det inte finns några. Man har inte kunnat tillskapa några arbeten eller ge förutsättningar för att jobben ska komma fram. Man har försämrat i trygghetssystemen för att skapa en piska för att människor ska kunna gå ut och söka arbete. Det har inte fungerat. Människor har snarare hamnat i otrygghet i stället. Vad gäller välfärden är det också ett känt faktum att vi är nere på samma nivåer som efter den stora krissaneringen på 90-talet när det gäller anställda i välfärdssektorn. Det sätter naturligtvis spår. Det medför konsekvenser i fråga om vad man kan åstadkomma inom välfärdssektorn.

Herr talman! Det kommer ut för lite från MSB, säger Anna-Lena Sörenson. Jag tyckte att jag i mitt anförande tog upp väldigt mycket när det gäller vad MSB har fått för uppdrag från regeringen att redovisa. Det handlar om vad de redan har redovisat i år och vad som kommer bland annat i oktober och december samt i januari 2015. Jag tycker att MSB gör ett väldigt gott arbete med att utföra de uppdrag som regeringen ger dem. Och det som kommer ut är högkvalitativt och väldigt användbart i det fortsatta arbetet. Som Anna-Lena säger handlar det om att det ska utmynna i konkreta förslag. MSB har i sina utredningar tagit fram konkreta förslag. De har redovisat dem så sent som, tror jag, i april i år. Den här regeringen är snabb, men så snabb är den inte att den kan få fram konkreta förslag på den korta tiden mellan april och juni månad. Man kan prata om antalet anställda i välfärden. Följdfrågan blir naturligtvis om det är anställda inom offentliga sektorn eller om det även gäller dem som är anställda i privata vårdbolag och privata äldreboenden. Jag förstår i och för sig att det är en ideologisk skillnad. Vi ser gärna att konkurrensen är god så länge patienten får den bästa möjliga vården. Men Socialdemokraterna tycker inte att det ska finnas några vinster i välfärden, vilket tar bort incitament för privata företag. Jag kommer ändå tillbaka till något. Anna-Lena Sörenson säger att det kommer ut för lite från MSB. Hur påverkar en neddragning av deras anslag med 10 procent? Kommer det ut mer eller mindre? Jag tycker mig veta svaret, men jag ställer frågan till Anna-Lena Sörenson.

Herr talman! Jag kan börja med att glädja Anders Hansson när det gäller antalet anställda i välfärdssektorn. Det handlar om den offentligt finansierade delen. Där räknas också de privat drivna välfärdsverksamheterna in. De finns alltså med där. Vi har dessutom blivit fler sedan 90-talet. Vi har stora ungdomskullar ute. Vi borde därför ha fler människor anställda inom den offentligt finansierade välfärdssektorn, för att uttrycka det korrekt. Om MSB kommer med så många goda förslag som Anders Hansson säger borde regeringen ha kunnat samla ihop sig till att lägga fram den proposition som försvarsministern utlovade. Jag hoppas att vi är överens om att det här området borde få mer uppmärksamhet än vad det har fått under den här mandatperioden. Där kan vi ge oss själva en läxa. Vi kan ha ett handslag om att vi under nästa mandatperiod ska lyfta de här viktiga områdena, för det är reella hot vi pratar om.

Herr talman! Ärade åhörare! Herr landsbygdsminister! I detta betänkande, i riksdagens elfte timme den här mandatperioden, behandlas mycket viktiga sakområden. Jag visste kanske inte så noga tidigare vad sprängämnesprekursorer var, men man lär så länge man lever. Det är kemiska ämnen som finns tillgängliga på marknaden och som tillsammans med andra ämnen kan användas för tillverkning av sprängämnen, typ natriumklorat, väteperoxid och salpetersyra. Inom ramen för EU:s handlingsplan på detta område, från 2008, anpassar Sverige sina bestämmelser för att förbättra säkerheten i fråga om att ämnena inte ska missbrukas, vilket Anders Hansson gav fasansfulla exempel på. Det gäller till exempel tillstånd, kontroll och tillsyn. Det är bra, och det tycker hela försvarsutskottet. Utskottet svarar också på motioner om Sveriges beredskap för att kunna motstå och hantera kriser, krisberedskapen, vilket är ett mycket viktigt samhällsområde. Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill utreda möjligheten att inrätta ett nordiskt krisberedskapscentrum. Flera partier vill upprätta en svensk och nordisk strategi för cyberförsvar och cybersäkerhet, förbättra livsmedels- och dricksvattenförsörjningen, förbättra civilförsvarets organisation, förbättra förutsättningarna för deltidsbrandkårer, förbättra brandsäkerheten med mera. Det är ofta goda förslag i rätt riktning som presenteras, och det är inte omöjligt att jag själv och Centerpartiet hade kunnat tänka i liknande riktningar om vi hade suttit i opposition. Nu gör vi inte det. Därför redovisar utskottets majoritet bestående av allianspartierna och något eller några av oppositionspartierna vilket omfattande arbete som faktiskt redan pågår i dag hos regering och myndigheter i dessa angelägna frågor. Det råder ingen passivitet utan det sjuder av aktivitet hos myndigheter och i Regeringskansliet på området. Det visar regeringens skrivningar. Vi hänvisar sedan till det som sker, och vi anser att det nu inte finns skäl att ytterligare gå motionärerna till mötes. Jag kan redovisa några exempel på allt det som pågår. Ett omfattande nordiskt samarbete på krisberedskapsområdet pågår. MSB har fått i uppdrag att redovisa rapporter för hur området ska utvecklas. På cybersäkerhetsområdet har regeringen tillsatt en utredare som ska föreslå en nationell strategi för hantering och överföring av information i elektroniska kommunikationsnät och it-system med mera. Vad gäller en trygg dricksvattenförsörjning har en utredning tillsatts som ska behandla krisberedskapsfrågor. Vad gäller det civila försvaret hänvisar utskottet till ett omfattande pågående arbete för hur detta ska utvecklas och stärkas. Försvarsutskottet hänvisar också nästan genomgående till Försvarsberedningens färska rapporter som föreslår en rad insatser, ofta i motionernas riktning, för att utveckla och förbättra krisberedskapen och minska vår stora sårbarhet på olika områden. Sverigedemokraterna lyfter i en reservation fram vikten av att Sveriges livsmedelssäkerhet förbättras och vill att en livsmedelsstrategi ska utformas. Jag kan instämma i argumentationen, men även här är, som väl är, redan mycket på gång. Försvarsberedningen föreslår att frågan utreds, och riksdagens alla partier är numera, som väl är, för att en livsmedelsstrategi utformas så att Sveriges livsmedelsproduktion ska kunna bryta den nedåtgående trenden och i stället börja expandera. Utskottet hänvisar även här till vad som pågår. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna. (Applåder) I detta anförande instämde Anders Hansson (M).

Herr talman! Det känns skönt att höra från Staffan Danielsson i Centerpartiet att vi egentligen är överens om de reservationer som vi har lagt fram, även om Staffan inte har yrkat bifall till dem. Jag blir lite förvånad när Staffan Danielsson säger att det sjuder av aktivitet i Regeringskansliet. Om det hade sjudit av aktivitet tror jag att det hade funnits en proposition på plats som vi hade kunnat debattera i dag. Om man vill tillsätta en utredning för att utveckla någonting måste regeringen också handlingskraftigt ta tag i utredningen och föreslå något. Ett förslag från Försvarsberedningen är inte detsamma som ett skarpt förslag. Det är inte ett beslut förrän förslaget har antagits i kammaren eller regeringen har fått mandat att göra något. Vi måste få en proposition så att vi vet vad regeringen vill. Därmed kan vi debattera förslagen. Men att efter åtta år i regeringsställning bara ha en mängd utredningar duger inte. Vi skulle ha kommit fram till ett beslut i kammaren i dag. Precis som Anna-Lena Sörenson har lyft fram är dessa frågor oerhört viktiga för samhället i dag. Att det skulle sjuda av aktivitet i form av utredningar i slutet av en mandatperiod är inte det som ger resultatet. Något mer måste göras. Jag skulle vilja höra vilken typ av aktivitet som Staffan Danielsson anser leder till handling. Jag instämmer i att det behövs en livsmedelsstrategi. Det vore bra. Jag vet att vi delar åsikt om att livsmedel och vatten är nödvändiga för att klara ett samhälle i kris.

Herr talman! Vi är inte överens om reservationerna utan jag tycker att reservationerna, som de gör ibland, slår in lite öppna dörrar. Det var min poäng. Socialdemokraterna föreslår i sina reservationer nya utredningar. Jag visade på att regeringen redan har tillsatt dessa utredningar. Även Försvarsberedningen har lagt fram förslag om ytterligare utredningar på till exempel livsmedelsområdet. De frågorna jobbar regeringen med. Jag förutser att det ska komma olika initiativ med anledning av utredningarna. Den senaste rapporten från Försvarsberedningen lades fram för bara en månad sedan, och det tar en tid att hantera förslagen. Det framgår av betänkandet att mycket pågår. Socialdemokraterna tar upp viktiga ämnen och understryker vikten av dem. Sedan vill Socialdemokraterna tillsätta ytterligare utredningar, som jag menar redan pågår. Vi är helt överens om Sveriges ökade sårbarhet. Sverige har aldrig varit så sårbart som nu. Samhället är beroende av livsmedel, fungerande elnät, infrastruktur och datasystem. Där måste vi verkligen tänka till, och regeringen bör fortsätta med sina utredningar.

Herr talman! Hur länge ska man tänka till? Hur länge ska utredningar tillsättas - i slutet av en mandatperiod - innan en regering kan lägga fram en proposition? Det måste någonstans ske en handlingskraftig insats som gör att saker också blir verklighet. Resultaten från många utredningar har inte använts. De har funnits ett tag, men det har inte hänt något mer. Det måste bli en lösning om det ska hända något för Sverige. Det händer saker hela tiden. Vi ser att bland annat infrastrukturen inte fungerar i dag, och människor har svårt att ta sig till sina jobb. Jag kan själv beskriva en mängd situationer när jag nästan inte har hunnit i tid dit jag ska. Så är det. Det måste finnas en kraft att göra något, inte bara utreda år ut och år in. Det måste hända något. Hur vill Staffan Danielsson göra? Jag skulle vilja veta när propositionen ska läggas fram.

Herr talman! Det finns ett betänkande med anledning av regeringens förslag på området. Det är det betänkandet vi diskuterar. Regeringen har tagit initiativ till att tillsätta utredare på olika punkter. Men det framgår väl av betänkandet att myndigheterna är i fullt arbete med att göra konkreta insatser inom ett nordiskt samarbete för att utveckla verksamheten på dessa områden. Det råder hög prioritet. Vi har bra myndigheter som jobbar mycket med dessa frågor, och regeringen följer frågorna noga. Hur länge ska vi behöva vänta på ytterligare förslag? Det får vi se. Nu väntar ett val, och sedan får vi som är kvar i riksdagen diskutera frågorna. Kanske Åsa, kanske inte jag! Det är en hygglig prognos, tror jag. Vi får se hur länge det dröjer. Jag är optimist; jag tror att det dröjer lagom länge. (Applåder)